Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni]1916 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ersättning till
tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Hammarström, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund,
Lyckholm, Bäckström, frih. Fleming, frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar,
Rune, Källman, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust, von Hofsten,
Nilsson i Kristianstad, Lithander och Uddenberg.

. Genom en den 28 april 1916 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 227, har Kungl. Maj:t under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer
med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §‘

Med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket skall det åligga staten att i enlighet med här nedan angivna
grunder

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

a) dels till den, vilken yrkesmässigt i gross idkar handel med
tobaksvaror såsom näring (tobaksgrossistutgiva ersättning för förlorad
eller minskad näringsverksamhet, t

b) dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom grosshandeln
med tobaksvaror.

2 §.

1 inom. Bestämmandet av den ersättning, som staten enligt 1 §
skall utbetala, åligger säi*skilda kommissioner med den sammansättning
och befogenhet, som här nedan stadgas.

Dessa kommissioner skola utgöras av:

l:o) en centralkommission, gemensam för hela riket; och

2:o) lokala kommissioner.

Lokala kommissioner tillsättas för följande områden:

1) Stockholms stad;

2) Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län;

3) Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar
och Gottlands län;

4) Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

5) Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs och
Värmlands län; samt

6) Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

För varje av dessa områden tillsättes eu kommission för handläggning
av frågor om ersättning åt tobaksgrossister och en kommission för handläggning
av frågor om ersättning för förlorad anställning inom grosshandeln
med tobaksvaror.

2 mom. Centralkommissionen utgöres av den centralkommission,
varom i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i
avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket är
stadgat; skolande dock vid handläggning av ärenden, varom i förevarande
förordning stadgas, centralkommissionen erhålla följande ändrade sammansättning.

De ledamöter av centralkommissionen, vilka jämlikt 3 § 2 mom.
av förstnämnda förordning utsetts efter förslag av kommerskollegium,
skola vid handläggning av ärenden, varom i förevarande förordning stadgas,
avträda ur kommissionen. I deras ställe inträda i kommissionen tre
ledamöter, vilka jämte suppleanter för dem utses sålunda, att kommerskollegium,
efter hörande av för kollegium kända föreningar av tobaks -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 8

grossister och inom grosshandeln med tobaksvanor anställda inom riket,
avgiver förslag å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas
och de inom grosshandeln med tobaksvanor anställdas intressen, varefter
Kung!. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och tre
suppleanter.

Lokalkommission skall bestå av ordförande och två ledamöter.
Ordföranden utses av centralkommissionen. En ledamot utses av statskontoret.
Den andra ledamoten utses genom val av de ersättningssökande
inom den grupp, vars ersättningsfrågor kommissionen har att
handlägga; skolande vid sådant val de angående val i vissa fall av
ledamöter i sådana lokalkommissioner, som omförmälas i förordningen
den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, meddelade bestämmelser
äga motsvarande tillämpning. Ordföranden och den av statskontoret utsedda
ledamoten skola vara gemensamma för samtliga lokalkommissioner.

Mot medlem av kommission gälla samma jäv, som i lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887 äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman.

3 mom. Lokalkommissionernas beslut skola underställas centralkommissionen
och, så fort ske kan, genom rekommenderat brev med allmänna
posten delgivas kronans ombud och vederbörande enskilda sakägare.

Över lokalkommissions beslut må av kronans ombud och av enskild
sakägare besvär kunna anföras hos centralkommissionen inom 20
dagar, räknat från det underrättelsen om beslutet blivit till vederbörande
avsänd.

4 mom. Centralkommissionen har till huvudsaklig uppgift att
efter prövning av lokalkommissionernas beslut och däröver anförda besvär
slutligt fastställa ersättningsbelopp samt i övrigt träffa slutligt avgörande
angående ersättningsfrågor.

Centralkommissionens beslut skola, så fort ske kan, till Kungl.
Maj:t ingivas och genom rekommenderat brev med allmänna posten
delgivas vederbörande enskilda sakägare.

Mot centralkommissionens beslut må klagan icke föras.

5 mom. Kronans rätt skall inför kommissionerna bevakas av ombud,
som av Kung]. Maj:t förordnas.

Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans ersättningsanspråk
inför kommissionerna själv eller genom ombud bevaka
sin rätt.

Envar, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning,
vare, för åtnjutande av rätt till dylik ersättning, skyldig att efter anmaning
tillhandahålla kommissionerna erforderliga handlingar och upp -

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig
inför kommissionerna för att meddela muntliga upplysningar.

Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i
denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem.

Kommission äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga
sakkunniga personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.
Kostnaden för kommissionernas arbete bestrides av statsverket.

(> mom. För kommissionerna skola de närmare föreskrifter, vilka
utfärdats angående de i förordningen den 15 december 1914 om vad
iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket omförmälda kommissionernas verksamhet, i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

3 §•

1 mom. Envar, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning,
åligger att inom 60 dagar efter förordningens ikraftträdande
till centralkommissionen härom ingiva skriftlig- anmälan enligt av centralkommissionen
fastställt formulär, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma
till dylik förmån.

2 mom. Tobaksgrossist åligger .därjämte vid enahanda äventyr
att till centralkommissionen inom samma tid, såvida icke kommissionen
medgivit uppskov, insända sina handelsböcker för åren 1912—1914 jämte
fakturor och verifikationer, ägnade att bestyrka hans inköp och försäljning
av tobaksvaror under sagda år.

3 mom. Envar, som gör anspråk på ersättning enligt 6 §, åligger
utöver vad i 1 mom. sägs och vid äventyr, som där stadgas, att till
centralkommissionen inom samma tid, enligt formulär, som av centralkommissionen
fastställts, ingiva dels till aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
ställd ansökan om anställning hos bolaget, dels ock på heder
och samvete avgiven förklaring, att han efter utgången av maj månad
1915 på grund av indragning av utav honom innehavd befattning hos
tobaksgrossist i och för dennes grosshandel med tobaksvaror eller nedläggande
av sagda handel förlorat anställning hos tobaksgrossisten eller
att han på grund av förestående indragning av sådan befattning eller
nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror uppsagts att lämna anställning
hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916 eller, i
fråga om aflarsledare, 1917, ävensom att han icke själv sökt utverka
avskedandet eller uppsägningen och icke erhållit löfte om anställningens
framtida återfående; skelande de i sagda förklaring innefattade uppgifter
vara till riktigheten vitsordade genom intyg av tobaksgrossisten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

4 mom. Vad i 1 mom. är stadgat ävensom vad i 3 mom. är
föreskrivet rörande avgivande av förklaring jämte intyg skall jämväl
äga tillämpning på den, som vill bevara den i 6 § 2 mom. d) för visst
fall stadgade rätt att framdeles åtnjuta ersättning för förlorad anställning;
och har kommissionen, när dylik anmälan göres, att bestämma
det belopp, med vilket full ersättning i sådant fall skall utgå.

4 §•

1 mom. Å ersättningsbelopp, som av centralkommissionen fastställts,
erlägger'' staten fem procent ränta, räknat från och med dagen
för denna förordnings ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å
ersättningsbelopp, varom i 6 § 2 mom. d) förmäles, ränta beräknas
från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från sin anställning
hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.

2 mom. Utbetalning av fastställda ersättningsbelopp äger rum i
den ordning, som stadgats i fråga om de enligt förordningen den 15
december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket utgående ersättningsbelopp.

5 §•

1 mom. Ersättning skall tillkomma tobaksgrossist under följande
villkor:

a) att han utövar den verksamhet, som här avses, vid tiden för
denna förordnings ikraftträdande samt utövat densamma under de fyra
närmaste kalenderåren därförut;

b) att han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande är svensk
medborgare;

c) att han före den slutliga prövningen av hans ersättningsanspråk
icke erhållit anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet; samt

d) att han i medeltal under åren 1912—1914 inom riket för egen
räkning (icke såsom kommissionär eller agent) idkat försäljning i gross
av svenska tobaksvaror, som av annan tillverkats, eller av utländska
tobaksvaror, som av annan importerats, eller idkat försäljning av cigarrer
och cigarrcigarretter, som av honom direkt från utlandet importerats,
till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning
under samma tid.

2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen till tobaksgrossist
för förlorad eller minskad handel med svenska tobaksvaror, som

6 Bevillning sutskottets betänkande Nr 38.

av annan tillverkats, och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,
lägges lians årliga medelomsättning i gross av sådana varor under
åren 1912—1914, beräknad efter försäljningspris {medelårsomsättningen);
skolande ersättningen utgå

a) till tobak sgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror
uppgått till minst 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning,
med ett belopp motsvarande 20 procent av medelårsomsättningen;

b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror
uppgått till minst 50 men icke till 75 procent av värdet av hela hans
varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 15 procent av medelårsomsättningen;
samt

c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror
understiger 50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett
belopp motsvarande 10 procent av medelårsomsättningen.

3 mom. Tobaksgrossist, som idkat import av utländska cigarrer
och cigarrcigarretter och icke för minskad sådan import erhållit ersättning
jämlikt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, skall, där han uppfyller de i 1 mom. här ovan stadgade villkor
öch därjämte idkat verksamhet, som här avses, från och med den 1
januari 1911, äga för minskad sådan import uppbära ersättning med ett
belopp, motsvarande en tiondedel av hans omsättning i medeltal av
direkt importerade cigarrer och cigarrcigarretter under åren 1912—1914,
beräknad efter inköpspris; skolande i inköpspriset inräknas tull, frakt
och andra med importen förbundna kostnader.

4 inom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom. avses, må kommissionerna
kunna öka eller minska det enligt sagda moment beräknade
ersättningsbeloppet med högst en fjärdedel, allteftersom med hänsyn till
den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas hava givit,
tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i yrket, och utsikter till framtida
försörjning eller andra sig företeende omständigheter hans av tobaksmonopolets
införande föranledda förlust kan antagas komma att för
honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis ringa betydelse.

Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss sagts, må, där
tobaksgrossist icke själv utövat ledningen av sin rörelse och sådan
ledning utövats av anställd (affärsledare), med hänsyn till den särskilda
kostnad, varmed rörelsen härigenom belastats, kunna äga rum med högst
hälften av det enligt 2 mom. beräknade ersättningsbeloppet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

7

6 §•

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma

1) affärsledare, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd
hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a) eller b) avses, samt därefter
före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på
grund av indragning av den utav honom innehavda befattningen hos
tobaksgrossisten förlorat anställning hos denne eller på grund av förestående
indragning av befattningen uppsagts att lämna anställning hos
tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd
hos annan än i 5 § 2 mom. a) eller b) avsedd tobaksgrossist, vilken under
år 1914 inom Tiket för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,
som av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 50 procent
av värdet av hela hans varuförsäljning under samma tid, därest affärsledaren
efter år 1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade
ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av
grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på
grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna
anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; samt

2) handelsresande, platsförsäljare eller annan person, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel i
gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos tobaksgrossist, som i
5 § 2 mom. avses, och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom.
stadgade ansökningstid antingen på grund av indragning av den utav
honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten förlorat anställning
hos denne eller på grund av förestående indragning av befattningen
uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången
av år 1916; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel i
gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos annan än i 5 § 2
mom. avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket för egen
räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som av annan tillverkats,
till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans
varuförsäljning under samma tid, därest den anställde efter maj månad
1915 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid
antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av grosshandeln
med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på grund av

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning
hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916.

2 mom. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller:

a) att personen vid denna förordnings ikraftträdande är svensk
medborgare;

b) att personen vid denna förordnings ikraftträdande uppnått minst
21 års ålder;

c) att personens inkomst av arbete under åren 1912—1915 uteslutande
eller till väsentlig del härflutit av inom riket innehavd sådan
anställning, som i 1 mom. avses, eller utövad verksamhet såsom tobaksgrossist
eller verksamhet, som i 9 § 1 mom. av förordningen den 15
december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket sägs; samt

d) att personen före den slutliga prövningen av hans ersättningsanspråk
icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda motsvarande
anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet att tillträdas senast
vid ingången av år 1917 eller, i fråga om affärsledare, 1918; dock att
den, som erhållit anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolett
skall äga utbekomma hela det av centralkommissionen fastställda ersättningsbeloppet,
därest han inom två år från tiden för denna förordnings
ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen, samt
tre fjärdedelar av samma belopp, därest han inom fem år från nämnda
tid blivit utan eget förvållande från anställningen skild.

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa
gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),
vilken för åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person, som
under tiden 1 juni — 31 december 1915 förlorat anställning inom grosshandeln
med tobaksvaror, för åren 1913 och 1914 verkligen åtnjutits.
Härvid tages ej hänsyn till sådan förbättring av avlöningsvillkoren,
vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl för dylik förbättring
prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda affärsledare, handelsresande
och platsförsäljare utgår ersättning med belopp motsvarande en halv
medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar tiden från och
med år 1912. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen
med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant
verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår utöver
fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp
än fyra gånger medelårsinkomsten.

5 mom. Till de i 1 mom. omförmälda andra anställda än affärs -

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

ledare, handelsresande och platsförsäljare utgår ersättning med en halv
medelårsinkomst, beräknad på sätt i 3 mom. angivits.

6 mom. Centralkommissionen må, när särskilda omständigheter
därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, förordna,
att ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall, ökad med tio
procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång utbetalas,
tillgodokomma honom i form av livränta.

7 §■

Anställd, som i 6 § sägs, må, sedan hans ersättningsanspråk prövats
av vederbörande lokalkommission, äga att på därom framställd begäran
hos statskontoret av statsmedel såsom förskott uppbära tjugu procent
av det kapitalbelopp utan ränta, vartill lokalkommissionen bestämt ersättningen;
dock att förskottsbeloppet ej må i något fall överstiga femhundra
kronor, allt under förutsättning

att lokalkommissionens beslut varit enhälligt i fråga om det ersättningsbelopp,
varå förskott skall beräknas,

att vederbörande kronoombud förklarat sig intet hava att erinra
mot förskottsbeloppets utbetalande samt

att sökanden styrker, att han icke erhållit och icke. kunnat erhålla
någorlunda motsvarande anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
att tillträdas senast vid ingången av år 1917 eller, i fråga
om affärsledare, 1918; åliggande det statskontoret, där tvekan uppstår,
huruvida det kan anses styrkt, att sökanden icke erhållit och icke kunnat
erhålla sådan anställning, som nyss sagts, att underställa frågan centralkommissionen,
som äger avgöra, om förskott bör utgå eller ej.

8 §•

1 mom. Har någon, vilken inom riket för egen räkning (icke
såsom kommissionär eller agent) idkat försäljning i gross av svenska
tobaksvaror, som av annan tillverkats, eller av utländska tobaksvaror,
som av annan importerats, eller vilken varit anställd hos tobaksgrossist
i och för hans handel i gross med tobaksvaror, med anledning av införandet
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket förlorat sådan
sysselsättning eller anställning och är han ej enligt här ovan angivna
regler berättigad till ersättning härför, må, där skälig anledning är att
antaga, att han till följd härav kommer att sakna utväg att sig försörja,
skäligt understöd av härtill anslagna medel kunna med visst belopp fölen
gång honom tilldelas. På centralkommissionen ankommer att beBihang
till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 2

10

Bévillningsutskottets betänkande Nr 38.

stämma, huruvida tillerkänt belopp skall åt understödstagaren utbetalas
eller honom tillgodokomma i form av livränta på sätt i 6 § 6 mom. är
stadgat.

2 mom. Den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan
omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle,
må kunna, ändå att ersättning enligt 5 eller 6 ''§ till honom utgår, tilldelas
understöd, varom i 1 mom. sägs.

3 mom. Vill någon komma i åtnjutande av understöd, varom här
ovan är stadgat, ingive ansökan härom till centralkommissionen inom
tre månader från denna förordnings ikraftträdande; dock att den, som
anmält anspråk på ersättning enligt 5 eller 6 §, äger tid att ingiva
ansökan om understöd, intill dess en månad förflutit, sedan underrättelse
om centralkommissionens beslut i ersättningsfrågan blivit till honom
avsänd.

9 §•

Har någon i förklaring eller intyg, som i 3 § 3 inom. sägs, mot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, böte från och med tjugufem till
och med ettusen kronor. Om genom den oriktiga uppgiften föranletts,
att ersättning utgått till någon, som icke bort erhålla sådan, må böterna
kunna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med beloppet av
ersättningen, och vare därjämte den, som uppburit sådan ersättning,
pliktig att återbära densamma. Straff, som nu är stadgat, må ej tillämpas,
där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare
straff.

Böter, som enligt vad ovan stadgats ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till fulla gäldandet av böter, skall förvandling ske efter allmänna
strafflagen.

Förseelse, varom ovan sägs, är föremål för allmänt åtal, vilket
anhängiggöres vid allmän domstol.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916.

I fråga om motiveringen för ovan återgivna förslag får utskottet
hänvisa till förenämnda, vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 11

I sammanhang med propositionen bär utskottet till behandling
förehaft tvenne i anledning av propositionen i andra kammaren väckta,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen nr 302 av herr Nilsson i
Kristianstad och nr 311 av herr Welin.

I motionerna har hemställts:

av herr Nilsson i Kristianstad, 11:302, Datt riksdagen i anledningav
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 227 måtte besluta följande
tillägg och ändringar:

dels medgiva sådant tillägg i förordningen att tobakshandlande,
som vid monopolets ikraftträdande avstått från rätten till partihandel
med tobaksvaror, må få ersättning efter samma grunder, som för grossister
stadgas,

dels vidtaga den ändringen i § 5 mom. 2 styckena a, b och c, att
ersättningen utgår med 10 procent å medelårsomsättningen, med fem
procents tillägg för grossist, vars omsättning av tobaksvaror utgjort minst
50 procent av hela hans varuomsättning, eller ock ägt bestånd som tobaksgrossist
sedan ingången av år 1910,

samt slutligen, att den i § 5 mom. 4 medgivna rätten åt kommissionerna
att med en fjärdedel öka eller minska ersättningsbeloppet
måtte antingen helt utgå eller ock begränsas till 10 procent.»

och av herr Welin, II: 311, »att riksdagen med anledning av Kungl.
Maj:ts nådiga proposition nr 227 ville besluta, att ersättning skall utgå
även till den, som för närvarande är tobaksgrossist men icke varit det
under alla de fyra närmast föregående kalenderåren, blott han, innan
han öppnade egen affär, varit affärsledare, handelsresande eller innehaft
annan verksamhet hos tobaksgrossist sedan år 1912.»

I avseende å den motivering, som anförts för de av motionärerna
framställda yrkandena, hänvisar utskottet till motionerna.

Utskottet har funnit sig kunna tillstyrka riksdagen att i huvudsak
bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit. Allenast i fråga om följande
punkter av förslaget har utskottet ansett sig böra förorda vissa
ändringar.

Det har från den nuvarande tobakscentralkommissionens sida framhållits,
att kommerskollegium ej förr än den genom förevarande proposition
föreslagna förordningen den 1 instundande juli trätt i kraft torde
kunna vidtaga de enligt 2 § 2 mom. kollegium ålagda åtgärder för
avgivande av förslag till ledamöter i centralkommissionen, i följd varav
denna kunde väntas träda i funktion tidigast i slutet av samma måuad.
De förberedande åtgärder, vilka centralkommissionen skulle hava att

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

vidtaga, såsom utfärdande av kungörelse om vad av de ersättningssökande
skall iakttagas, fastställande av ansökningsformulär m. m.,
kunde därför verkställas först omkring den 1 augusti, på grund av vilket
förhållande den för de ersättningssökande erforderliga beredelsetiden
syntes komma att bliva alltför kort. Då anmälan om ersättning skulle
ingivas inom 60 dagar från förordningens ikraftträdande, tilländaginge
nämnda beredelsetid nämligen senast den SO augusti. Denna olägenhet
kunde emellertid undvikas, därest åt de fyra enligt berörda mom. kvarstående
ledamöterna av den nuvarande centralkommissionen uppdroges
att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder.

Utskottet, som funnit den sålunda framställda erinringen befogad,
har ansett sig böra tillstyrka en i enlighet härmed förändrad lydelse av
2 § 2 mom. i Kungl. Mapts förslag.

Herr Nilsson i Kristianstad har i sin förenämnda motion erinrat,
hurusom vid tiden för tobaksmonopolets ikraftträdande vissa tobakshandlande
funnits, vilka vid sidan av minuthandel även bedrivit partihandel
med tobaksvaror men vilka sedermera, enär monopolbolaget icke
velat medgiva sin högsta minuthandelsrabatt, 24 procent, till handlande,
som jämväl idkade tobaksgrosshandel, nödgats nedlägga sistnämnda
rörelsegren för att erhålla angivna högre rabatt. Så som det kungl.
förslaget vore avfattat, skulle dessa vara uteslutna från rätt till ersättning
för sin nedlagda grossistverksamhet, något som icke syntes billigt,
varför motionären påkallade rättelse genom tillägg till den föreslagna
förordningen.

1 sitt uttalande till statsrådsprotokollet i förevarande fråga har
föredragande departementschefen väl medgivit, att en tobakshandlande,
som av angivna skäl nedlagt sin grosshandel med tobaksvaror, kunde
sägas hava så handlat till följd av monopolets införande, men å andra
sidan framhållit bland annat, dels att en sådan tobakshandlande torde
kunna anses hava genom den erhållna rabatten i viss mån vunnit ersättning
för vad han genom grosshandelns nedläggande förlorat, dels
ock att hållpunkt saknades för ett bedömande av, i vilken utsträckning
de ersättningsberättigades antal skulle komma att ökas, därest man tillmötesginge
ifrågavarande grupp genom ett undantag för dess del från
kravet på verksamhet i tobaksgrosshandeln vid förordningens ikraftträdande,
vadan det icke vore möjligt att beräkna, i vilken män kostnaderna
för tobaksgrosshandelns avlösande kunde komma att höjas genom
ett sådant tillmötesgående; och har departementschefen ansett riktigast
att icke frångå de sakkunnigas förslag.

Enligt utskottets mening är det oförnekligt, att de tobakshand -

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lande, vilka av angivna grund nödgats nedlägga sin tobaksgrossliandel,
tillskyndats en viss förlust. För denna förlust kan den erhållna minuthandelsrabatten
väl knappast sägas utgöra en ersättning, då samma
rabatt tillerkänts vid monopolets ikraftträdande verksamma minuthandlande
i tobaksvaror utan avseende å huruvida de med sin minuthandel
förenat grosshandel i tobaksvaror eller icke. I likhet med motionären
har utskottet funnit billigheten kräva, att ifrågavarande tobakshandlande
beträffande sin berörda grosshandel likställas med de i 5 § omförmälda
tobaksgrossister. De betänkligheter, vilka kunde hysas mot ett tillmötesgående
av motionärens yrkande, så länge hållpunkter saknades för
ett bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av ett sådant tillmötesgående,
torde numera sakna fog. Enligt vad utskottet erfarit har nämligen
genom en av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet företagen undersökning
möjlighet beretts att bedöma dessa konsekvenser. De kostnader,
den ifrågasatta ändringens genomförande skulle betinga, hava med stöd
av nämnda undersökning kunnat uppskattas till ett ungefärligt belopp
av 150,000 kronor.

Att utskottet sålunda ansett sig kunna tillstyrka ett utvidgande av
de ersättningsberättigades krets får ses i samband därmed, att utskottet
å andra sidan funnit skäl förorda en begränsning i någon mån av ersättningarna
till vissa grupper av ersättningsberättigade. Vad herr Nilsson
i Kristianstad i sådant avseende föreslagit har utskottet väl funnit alltför
långt gående, bland annat av den grund att enligt hans förslag i
ersättningsavseende skillnad icke skulle göras mellan grossister med
minst 75 procent partiomsättning av tobaksvaror och grossister med minst
50 men icke 7 5 procent omsättning av dylika varor, medan dock vägande
skäl synas vara anförda för att göra en sådan skillnad. Utskottet har ej heller,
med hänsyn till vad i propositionen andragits mot att i ersättningsavseende
tillmäta större betydelse åt en tobaksgrossistaffärs ålder, velat ansluta
sig till motionärens förslag i denna del. Däremot har utskottet, lika med
motionären, funnit de töreslagna grunderna för ersättningens utmätande
åt tobaksgrossister, tillhörande de tvenne högsta ersättningsklasserna,
så tillmätta, att någon jämkning nedåt av procentsatserna kan anses
befogad. Såsom en lämplig sådan jämkning har utskottet ansett en
nedsättning av ersättningsprocenttalet i 5 § 2 mom. a) från 20 till
18 och i samma mom. b) från 15 till 14. Såvitt verkställda beräkningar
utvisa skulle genom denna ändring kostnaderna för förslagets
genomförande minskas med ett belopp, som fullt motsvarade de av
ovan omhandlade vidgning av de ersättningsberättigades krets betingade
kostnader.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

I fråga om den i 5 § 4 mom. av det kungl. förslaget kommissionerna
tillagda rätten att öka eller minska ersättningsbeloppen, har
meranämnda motionär hemställt, att denna rätt antingen måtte helt
utgå eller ock begränsas till 10 procent av ersättningsbeloppet.

De sakkunniga, vilkas utredning legat till grund för propositionen,
hava till förslaget i denna del fogat en ingående motivering; av
departementschefen hava skälen för att kommissionerna böra beredas en
vidsträckt möjlighet att vid ersättningsfrågornas avgörande utöva en i
viss mån utjämnande verksamhet ytterligare utvecklats. Genom vad
sålunda anförts har utskottet funnit behovet av att en vidsträckt befogenhet
av ifrågavarande art tillägges kommissionerna vara tillfyllest
ådagalagt. Med hänsyn till de direktiv, som äro givna såväl genom
ifrågavarande moments avfattning som i den till statsrådsprotokollet
anförda motiveringen, torde medgivandet av en dylik befogenhet åt kommissionerna
icke böra möta betänkligheter. Emellertid har utskottet icke
kunnat undgå att finna att den föreslagna jämkningsmarginalen, en
fjärdedel av ersättningsbeloppet, bör kunna i någon man minskas utan
att syftet med befogenhetens utövning förfelas; och har utskottet i sådant
avseende ansett lämpligt föreslå en begränsning till en femtedel
av ersättningsbeloppet. Utskottet har ej heller velat underlåta att i
detta sammanhang i likhet med departementschefen betona, att den befogenhet,
som i förevarande avseende må varda kommissionerna tillerkänd,
bör kunna förväntas komma till användning icke för ett ensidigt
ökande av ersättningsbeloppen utan, där anledning därtill gives,
jämväl för desammas minskande.

Vad av herr Welin i förberörda motion anförts till stöd för hans
yrkande att tobaksgrossist, vars verksamhetstid är otillräcklig för ersättnings
erhållande, må äga tillgodoräkna sig föregående verksamhet
såsom inom tobaksgrosshandeln anställd, har av utskottet ansetts förtjänt
av beaktande. Fall kunna tydligen tänkas förekomma — ett
sådant är av motionären anfört — i vilka en person efter att hava
under avsevärd tid varit anställd inom tobaksgrosshandeln själv blivit
tobaksgrossist, men för sent för att enligt förslaget äga rätt till ersättning
såsom sådan. Billighetsskäl synas utskottet uppenbart tala för att
tillägga sådan person rätt till personlig ersättning efter samma grund
som om han till tiden för förordningens ikraftträdande ännu innehaft
sin senaste anställning och icke övergått till tobaksgrossistfacket. Utskottet
har emellertid velat gå ett steg längre än motionären. Dennes
hemställan går allenast ut därpå, att tobaksgrossist, varom här är fråga,
må erhålla rätt att i ersättningsavseende tillgodoräkna sig föregående

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 15

anställningstid hos tobaksgrossist. Föregående anställningstid hos tobaksfabrikant
skulle alltså icke få tagas i beräkning. Ett sådant förhållande
måste emellertid anses mindre rimligt. En person, vilken efter en längre
verksamhet såsom handelsresande hos tobaksfabrikant under de sista
2—3 åren etablerat sig såsom tobaksgrossist, skulle exempelvis då uteslutas
från ersättningsrätt, medan sådan rätt skulle tillkomma den, vars
anställningstid såsom handelsresande före de sista årens grossistverksamhet
förlupit hos en grossist. Då verksamheten såsom handelsresande
i ena som i andra fallet varit alldeles likartad, skulle ett sådant resultat
innebära en uppenbar orättvisa. Utskottet har med anledning härav
velat föreslå, att föregående anställningstid såväl inom tobaksgrosshandeln
som inom tobaksfabrikationen må kunna i förevarande avseende
tagas i beräkning. För att erhålla en tillfredsställande grundval för
bestämmandet av ersättningsbeloppet, torde man böra såsom villkor för
ersättningsrättens inträde uppställa krav på att den tid, varunder personen
i fråga varit hos annan anställd, omfattat minst två år. Förslagtill
bestämmelse härutinnan har utskottet avfattat så, att möjlighet till
erhållande av ersättning enligt den nu föreslagna förordningen skall
vara utesluten för den, som erhållit eller är berättigad till ersättning
enligt andra bestämmelser.

De ändringsförslag, som ovan angivits, synas, genomförda, icke
föranleda ändring i de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för
tobaksgrosshandelns avlösande.

För att staten, vid bifall till förevarande proposition, skall få sina
av densamma orsakade utlägg av monopolbolaget ersatta i samma ordning,
som enligt det med bolaget avslutade kontraktet rörande monopolets
utövning gäller beträffande övrig av staten i samband med monopolets
införande till enskilda utbetald gottgörelse, erfordras, såsom av
departementschefen framhållits, särskilt medgivande från aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets sida. Enligt vad utskottet inhämtat, har
bolaget å stämma den 2 innevarande juni, på förslag av styrelsen, förklarat
sig, i händelse Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag komme att
genomföras i ungefärligen det -skick, som augives i detta betänkande
samt under förutsättning att bolaget lämnades fullt fria händer i avseende
å varuförmedlingen mellan bolaget och minuthandeln, godkänna
sådant tillägg till det mellan staten och bolaget gällande kontraktet, att
bolaget förbunde sig att ersätta de av förslagets genomförande betingade
kostnaderna i den ordning, 2 § av nyssnämnda kontrakt föreskreve.

Den förutsättning, monopolbolaget sålunda uppställt för sin med -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

verkan vid förslagets finansiering, överensstämmer, såsom av merberörda
utdrag av statsrådsprotokollet framgår, med de grunder, på vilka förslaget
uppbyggts.

Under åberopande av Arad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

1) att riksdagen må antaga Kungl. Mapts ovan
införda förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister
och hos dem anställda personer med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstiilverkningen
i riket, dock att 2, 5 och 6 §§ i nedan angivna
delar måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. — — — — — — — — — — —

2 mom. Centralkommissionen utgöres av ordföranden
och de tre av Kungl. Maj:t omedelbart utsedda
ledamöterna samt de för dessa ledamöter utsedda suppleanter
i den centralkommission, varom förmäles i förordningen
den 15 december 1914 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, ävensom av\ tre ledamöter jämte
suppleanter för dem, utsedda sålunda, att kommerskollegium,
efter hörande av för kollegium kända föreningar
av tobaksgrossisteri och inom grosshandeln
med tobaksvaror anställda inom riket, avgiver förslag
å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas
och de inom grosshandeln med tobaksvaror anställdas
intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda
föreslagna utser tre ledamöter och tre suppleanter.

Intilldess sistnämnda tre ledamöter blivit utsedda,
skola de förberedande åtgärder, som kunna finnas erforderliga,
ombesörjas av ordföranden och de tre övriga ledamöterna.

Lokalkommission —--— — — — — —

— — — — — jäv mot skiljeman.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

17

5 §•

1 mom. Ersättning skall — — — — — —
— — — — — samma tid;

dock att, där någon utövat verksamhet såsom tobaksgrossist
från och med år 1912 men på grund av överenskommelse
med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet nedlagt
sagda verksamhet i ändamål att tillförsäkra sig
vissa förmåner i av honom jämväl bedriven minuthandel
med tobaksvanor, vad under a) är stadgat icke skall utgöra
hinder för honom att erhålla ersättning.

2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen
till tobaksgrossist för förlorad eller minskad handel
med svenska tobaksvaror, som av annan tillverkats,
och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,
lägges hans årliga medelomsättning i gross av sådana
varor under åren 1912—1914, beräknad efter försäljningspris
(medelårsomsättningen); skolande ersättningen
utgå

a) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana
tobaksvaror uppgått till minst 75 procent av värdet
av hela hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande
18 procent av medelårsomsättningen;

b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana
tobaksvaror uppgått till minst 50 men icke till 75
procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med
ett belopp motsvarande 14 procent av medelårsomsättningen;
samt

'' c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana

tobaksvaror understiger 50 procent av värdet av hela
hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 10
procent av medelårsomsättningen.

3 mom. — — — — — — — — — — —

4 mom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom.
avses, må kommissionerna kunna öka eller minska det
enligt sagda moment beräknade ersättningsbeloppet
med högst en femtedel, allteftersom med hänsyn till
den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas
hava givit, tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i
yrket och utsikter till framtida försörjning eller andra

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

sig företeende omständigheter hans av tobaksmonopolets
införande föranledda förlust kan antagas komma
att för honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis
ringa betydelse.

Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss
sagts, må, där tobaksgrossist icke själv utövat ledningen
av sin rörelse och sådan ledning utövats av anställd
(affär sled are), med hänsyn till den särskilda kostnad,
varmed rörelseD härigenom belastats, kunna äga rum
med högst hälften av det enligt 2 mom. beräknade
ersättningsbeloppet.

5 mom. Har tobaksgrossist, vilken vid tiden för denna
förordnings ikraftträdande utövar sin verksamhet, men
vilken icke utövat densamma under så lång tid, som i
1 mom. a) sägs, under sin nämnda verksamhetstid inom
riket för egen räkning (icke såsom kommissionär eller
agent) idkat försäljning i gross av tobaksvar or, som i
5 § 1 mom. d) sägs, till värde av tillhopa minst 25
procent av värdet av hela hans varuförsäljning under
samma tid, må han, där han före sin verksamhet såsom
tobaksgrossist under minst två år innehaft anställning,
som avses i 6 § 1 mom. av förevarande förordning eller
9 § 1 mom. av förordningen den 15 december 1914 om
vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, kunna erhålla personlig
ersättning efter vad i 6 § av förevarande förordning är
stadgat; dock att sådan ersättning icke skall tillkomma
den, som erhållit ersättning enligt 9 § av förordningen
den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende
å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket eller är berättigad till ersättning enligt förordningen
om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.

6 §.

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma

1) affärsledare, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande
anställd hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a)

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

eller b) avses, samt därefter före utgången av den i
3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på grund
av indragning av den utav honom innehavda befattningen
hos tobaksgrossisten förlorat anställning hos
denne eller på grund av förestående indragning av
befattningen uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten
senast med utgången av år 1917; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande
anställd hos annan än i o § 2 mom. a) eller b)
avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket
för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,
som av annan tillverkats, till värde av tillhopa
minst 50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning
under samma tid, därest atfärsledaren efter år
1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade
ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens
nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror förlorat
anställning hos honom eller på grund av förestående
nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning
hos tobaksgrossisten senast med utgången av
år 1917;

2) handelsresande, platsförsäljare eller annan
person, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var i och
för hans handel i gross med tobaksvaror stadigvarande
anställd hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. avses,
och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade
ansökningstid antingen på grund av indragning
av den utav honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten
förlorat anställning hos denne eller på grund
av förestående indragning av befattningen uppsagts
att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med
utgången av år 1916; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var i och
för hans handel i gross med tobaksvaror stadigvarande
anställd hos annan än i 5 § 2 mom. avsedd tobaksgrossist,
vilken under år 1914 inom riket för egen
räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som
av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 25
procent av värdet av hela hans varuförsäljning under

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

samma tid, därest den anställde efter maj månad 1915
men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade
ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens
nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror förlorat
anställning hos honom eller på grund av förestående
nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning
hos tobaksgrossisten senast med utgången
av år 1916; samt

3) tobaksgrossist som i 5 § 5 mom avses.

2 mom. — — — — — — — —----

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan
sägs, med vissa gånger medeltalet av den vederbörligen
styrkta årsinkomst (medelårsinkomst), vilken för
åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person som
under tiden 1 juni—31 december 1915 förlorat anställning
inom grosshandeln med tobaksvaror, för åren
1913 och 1914 verkligen åtnjutits; skolande dock i
fråga om tobaksgrossist, som i 5 § 5 mom. avses, medelårsinkomsten
utgöra medeltalet av den vederbörligen styrkta
årsinkomst tobaksgrossisten åtnjutit för de två år, under
vilka lian senast innehaft sådan anställning, varom i 1
mom. sägs. Vid beräknandet av medelårsinkomsten tages
ej hänsyn till sådan förbättring av avlönings villkoren,
vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl
för dylik förbättring prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda affärsledare,
handelsresande, ''platsför sälj are och tobaksgrossister
utgår ersättning med belopp motsvarande en halv
medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar
tiden från och med år 1912. För varje tidigare helt
verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels
medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant
verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens
levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke
i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger
medelårsinkomsten.

2) att de i detta betänkande behandlade motio -

nerna

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

a) II: 302, av herr Nilsson i Kristianstad samt

b) II: 311, av herr Welin

må anses besvarade genom vad utskottet ovan
under 1) hemställt.

Stockholm den 3 juni 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gl. KARLSSON.

Reservation

av herr Lithander.