Bevillning sutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1916 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
''proposition med förslag till förordning om spirituosaaccis
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson, Oskar
Eklund, Bäckström, K. A. Nilson, frih. Fleming, frih. Palmstierna, Jesperson,
Sandler, Jeansson i Kalmar, Rune, Källman, Danström, C. Th.
Magnusson, yon Hofsten, Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Boa och
Bergman.

Genom proposition, nr 238, av den 5 maj 1916, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till

1) förordning om spirituosaaccis,

2) förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

Förslag till förordning

om spirituosaaccis.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

1. Vid försäljning av sådan spirituösa, som i mom. 2 avses, skall
i den ordning, bär nedan sägs, upptagas en särskild avgift, benämnd
spirituosaaccis.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 31 höft. (Nr 33—34.)

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

2. Spirituosaaccis utgår för brännvin och annat, som jämlikt
gällande förordning angående försäljning av brännvin är att såsom brännvin
anse, med undantag dock av sprit och renat egentligt brännvin,
som ej är tillsatt med smakförändrande ämnen.

3. I denna förordning förstås med

brännvins för säljning sbolag sådant bolag, som omförmäles i 12 eller
14 § i förordningen angående försäljning av brännvin, samt

spirituosahandlare innehavare av sådan utminuteringsrättighet, som
jämlikt 17 § 2 mom. i sistnämnda förordning av brännvinsförsäljningsbolag
överlåtits.

2 §•

Spirituosaaccis upptages vid all försäljning av accispliktig dryck,
där brännvinsförsäljningsbolag eller spirituosahandlare är säljare och
annan än sådant bolag eller sådan handlande är köpare.

Sådan accis utgöres dock icke för accispliktig dryck, vilken utföres
ur riket med iakttagande av de kontrollföreskrifter, som Kungl.
Maj:t fastställer.

3 §•

1. Spirituosaaccis utgår med

a) 30 öre för liter vid försäljning av punsch,

b) 30 öre för liter vid försäljning, annorledes än till förtäring på
stället, av arrak eller rom i mindre myckenhet än tvåhundrafemtio liter,
där försäljningen sker till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel
med brännvin,

c) 60 öre för liter vid annan försäljning av arrak eller rom, än
under b) sägs, samt

d) 60 öre för liter vid försäljning av andra accispliktiga drycker
än punsch, arrak och rom.

2. Vid försäljning av del av liter utgår spirituosaaccis med belopp,
som svarar mot den försålda myckenheten.

* §•

1. För spirituosaaccis ansvarar säljaren av den accispliktiga drycken.

2. Spirituosahandlare åligger att till vederbörande brännvinsförsäljningsbolag
avlämna av bolagets styrelse godkänd säkerhet för
spirituosaaccisens behöriga inbetalning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

3

5 §•

Spirituosahandlare åligger att senast den femtonde dagen i varje
månad dels å blankett enligt formulär, som av kontrollstyrelsen fastställes,
till det brännvinsförsäljningsbolag, som till honom överlåtit utminuteringsrättigheten,
avlämna på heder och samvete avgiven uppgift
om den myckenhet accispliktiga drycker, som han under nästföregående
månad försålt, dels ock till bolaget inbetala spirituosaaccisen för samma
drycker.

6 §•

1. Brännvinsförsäljningsbolag skall senast den tionde dagen i varje
månad å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta spirituösaaccis för
den myckenhet accispliktiga drycker, som bolaget under nästföregående
måuad försålt.

Där bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall bolaget senast den
adertonde dagen i varje månad å sagda giroräkning insätta spirituosaaccis,
som spirituosahandlare jämlikt 5 § inbetalt.

2. Brännvinsförsäljningsbolag åligger att senast den tjugonde
dagen i varje månad till kontrollstyrelsen avlämna dels, å blankett enligt
formulär, som av kontrollstyrelsen fastställes, av bolagets styrelse på

• heder och samvete bestyrkt uppgift om den myckenhet accispliktiga
drycker, som bolaget under nästföregående månad försålt, dels ock bevis,
att spirituosaaccis för samma drycker blivit vederbörligen insatt å statsverkets
giroräkning i riksbanken. ''

Har bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall bolaget, likaledes
senast den tjugonde dagen i varje månad, till kontrollstyrelsen avlämna
vederbörande spirituosahandlares i 5 § omnämnda uppgift ävensom bevis,
att av spirituosahandlare inbetald accis blivit å statsverkets giroräkning
insatt.

7 §•

Kontrollstyrelsen skall före utgången av varje månad till statskontoret
avlämna uppgift å den under nästföregående månad influtna spirituosaaccisen.

8 §‘

1. Den som, mot bättre vetande, i uppgift, varom i 5 eller 6 §
förmäles, upptager mindre myckenhet än som försålts, bete från och med

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1,000 till och med 5,000 kronor och vare detalj handelsrätten förlustig.
Den skyldige vare tillika pliktig att erlägga den i 3 § stadgade avgift
för den myckenhet, som icke blivit redovisad.

2. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift,
som i 5 eller 6 § sägs, böte tio kronor för varje dag, uppgiften
utebliver. Har spirituosaaccis icke inbetalats eller å bankräkning insatts
inom tid, som i 5 eller 6 § bestämmes, äger kontrollstyrelsen genom
lämpliga viten tillhålla den försumlige att uppfylla sin skyldighet. Där
sådan inbetalning eller insättning ej skett före utgången av månaden
näst efter den, under vilken de drycker, för vilka accisen utgått, blivit
försålda, må accisen genast utmätas; har uppgift ej blivit, på sätt i 5
eller 6 § stadgas, till vederbörande avlämnad, må accis utmätas till ett
belopp, motsvarande hela den myckenhet, som blivit försåld under de
två sista månader, för vilka uppgifter föreligga.

3. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften
av åklagarens andel; är kontrollstyrelsen angivare, tillfälle angivarandelen
kronan.

4. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes,
och gäller tillsvidare, dock ej länge än till utgången av år 1917,
såframt icke annorlunda varder i grundlagsenlig ordning bestämt.

Förslag

till

förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att till 14 § 2 mom. av förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av brännvin skall fogas ett nytt stycke
av följande lydelse och att 16 § av samma förordning skall erhålla ett
nytt, sjätte, moment av den lydelse nedan angives:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

5

%

14 §.

2. Därest — — — — — förkasta.

Innehavare av rättighet, varom i detta mom. förmäles, vare skyldig
att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes av Kungl.
Majrts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt
brännvin.

16 §.

6. Innehavare av rättighet, varom i denna § förmäles, vare skyldig
att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt
brännvin.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats tre i anledning av propositionen
väckta motioner.

I motion I: 129, av herr K. G. Karlsson, hemställes, »att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda proposition, nr
238, för sin del besluta, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt, spirituosaaccis och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter
restitution för denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt
bryggeri omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en säx-skild

Utikottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

fond avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000
kronor.

Skulle för tre----ytterligare nedgått.»

I motion II: 319, av herr Pålsson m. fl., har, såvitt nu är i fråga,
yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 238 med
förslag till förordning om spirituosaaccis m. m.

I motion II : 331, av herr Waidén, föreslås, i vad detta ärende
angår, att riksdagen måtte, under förutsättning av bifall till Kungl.
Maj:ts proposition nr 238, besluta, att av beskattningsåtgärden föranledd
inkomst tillföres den genom 1913 års förordning tillkomna fonden av
rusdrycksmedel.

Rörande motiveringen för de motionsvis framförda förslagen får
utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.

Det av Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda
förslaget till förordning om spirituosaaccis innebär en ny form för beskattning
av brännvinsförbrukningen. Den nya beskattningen är avsedd
att träffa samtliga slag av brännvin utom renat egentligt brännvin
och sprit. Spirituosaaccis skulle således komma att utgå vid försäljning
av de finare brännvinssorterna såsom konjak, whisky, likörer,
glögg, punsch, arrak och rom, akvavit, kumminbrännvin, genever m. fl.
Enär dessa drycker huvudsakligen torde förbrukas inom de mera burgna
samhällsklasserna och prisen å hithörande drycker i allmänhet äro betydligt
högre än å det renade brännvinet, har den föreslagna beskattningen
i viss mån karaktären av en lyxbeskattning. Såsom föredragande
departementschefen i det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
erinrat, har 1902 års riksdag i skrivelse den 2 maj samma
år uttalat sig för en särskild beskattning å dessa slags drycker. Ifrågavarande
riksdagsskrivelse föranledde visserligen endast införande av en
särskild beskattning å punsch, den nuvarande stämpelavgiften å denna
dryck, men samma skäl, som föranledde påläggande av sistnämnda avgift,
föreligga enligt utskottets mening jämväl i fråga om en särskild
beskattning av andra finare slag av brännvin. Ur nu anförda synpunkter
anser utskottet den föreslagna spirituös aaccisen innebära en
lämplig- beskattningsåtgärd.

ft

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 7

Såsom i de i ärendet väckta motionerna erinrats, beslöt emellertid
1913 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t att begränsa statsverkets
beroende av de medel, som inflöto på grund av skatter och avgifter, vilka
pålagts tillverkningen och försäljningen av alkoholhaltiga drycker. Genom
den av nyssnämnda riksdag antagna förordningen om statsverkets fond av
rusdrycksmedel bestämdes, att av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel
skulle, efter restitution för denaturerat brännvin och för malt, som vid
skattepliktigt bryggeri omedelbart använts för tillverkning av svagdricka,
till en särskild fond avsättas vad som för varje år översköte ett belopp
av 41,900,000 kronor. Vidare bestämdes, att om för tre på varandra
följande år medeltalet av ovannämnda inkomster understege 41,900,000
kronor, skulle därefter vad som översköte detta medeltalsbelopp avsättas
till fonden. På enahanda sätt skulle förfaras, om därefter vid årligen
verkställd uträkning befunnes, att medeltalet av ovannämnda inkomster
under närmast föregående tre år ytterligare nedgått. Fonden, som benämnes
statsverkets fond av rusdrycksmedel, är avsedd att i främsta
rummet användas till reglering av sådana ekonomiska förhållanden, som
äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande och avveckling. Där särskilda omständigheter därtill föranleda,
må emellertid, enligt uttryckligt stadgande, fondens medel även
användas för andra sociala ändamål.

Såsom framgår av här ovan lämnade redogörelse för 1913 års
riksdags beslut i fråga om begränsandet av statsverkets beroende av
de s. k. rusdrycksmedlen, kan den föreslagna spirituosaaccisen icke anses
vara av beskaffenhet att utan vidare tillhöra de medel, vilkas överskott
skulle tillföras statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Gent emot spirituosaaccisens undantagande från förordningen om
statsverkets fond av rusdrycksmedel hava i samtliga i ämnet väckta
motioner framställts erinringar. Sålunda har herr Pålsson m. fl. i motionen
II: 319 med hänsyn till dels att spirituosaaccisen icke föreslagits
skola ingå bland de s. k. rusdrycksmedlen, dels att accisen skulle öka
statsverkets beroende av rusdryckshanteringen, yrkat att riksdagen
måtte avslå den förevarande propositionen. Herr Iv. G. Karlsson åter
har i motionen I: 129 föreslagit, att spirituosaaccisen skulle hänföras till
de rusdrycksmedel, vilkas överskott skall tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden
och i dylikt syfte lämnat förslag om ändrad lydelse av 1 § i
förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel. Slutligen
har herr Waldén föreslagit dels i motionen II: 331, att spirituosaaccisen
skall till hela sitt belopp inflyta till rusdrycksmedelsfonden och dels i

«

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

annan motion, II: 332, att ett motsvarande anslag ur fonden måtte beslutas
att utgå till av kristiden föranledda sociala ändamål.

Yad först beträffar det av herr Pålsson m. fl. framställda avslagsyrkandet
vill utskottet framhålla, att den omständigheten, att statsverkets
beroende av rusdrycksmedlen begränsats till ett visst belopp,
icke torde innebära, att nya skatter eller avgifter icke skulle få påläggas
förbrukningen av alkoholhaltiga drycker. I detta avseende vill utskottet
erinra därom, att nykterhetskommittén i sitt utlåtande den 15 december

1912 över rusdrycksmedelskommitténs förslag till statens, kommunernas,
landstingens och hushållningssällskapens frigörande från ekonomiskt
beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel bland annat
i fråga om begränsningen av statsverkets beroende (sid. 28>) yttrade:

»Staten synes därför hava alla skäl att räkna med väsentligt
minskade inkomster av rusdrycksmedlen, även om detta skulle i någon
mån kunna kompenseras genom de av rusdrycksmedelskommittén antydda
åtgärderna, att vissa grenar av rusdryckshanteringen, som nu
handhavas av enskilda och bereda dem ekonomiska fördelar, omhändertoges
av staten.»

Härav synes framgå, att nykterhetskommittén tänkt sig att minskningen
i statsinkomster genom de för det dåvarande ifrågasatta restriktionerna
skulle i någon mån kunna uppvägas genom förstatligandet av
vissa grenar av rusdryckshanteringen. Denna tanke har i visst avseende
realiserats genom 1915 års riksdags beslut om bifall till de vid Kungl.
Maj:ts proposition nr 81 fogade förslag om ändrad lydelse av vissa paragrafer
i brännvinsförsäljningsförordningen, varigenom kontrollstyrelsen
fick överinseende över brännvinsförsäljningsbolagen och erhöll befogenhet
att meddela föreskrifter i avseende å inköp av, försäljningspris för
och alkoholstyrka hos brännvin ävensom beträffande bolagens förvaltning.
Genom att kontrollstyrelsen t. ex. höjer försäljningspriset å brännvin,
komma givetvis ökade inkomster att tillföras statsverket och kommer
därmed i sak samma förhållande att inträffa, som om riksdagen beslöte
påläggande av en ny eller ökad beskattning å förbrukningen av alkoholhaltiga
drycker.

Åven om åtgärder av nu angivet slag icke må anses strida mot

1913 års riksdags beslut, beträffande begränsandet av statsverkets beroende
av rusdrycksmedel, så är det likväl otvetydigt, dels att de
för statsverkets omedelbara behov använda inkomsterna av rusdryckshanteringen
icke få överstiga 41,900,000 kronor, dels att den medeltalsberäkning,
som jämlikt förordningen om statsverkets fond av rusdrycksmedel
skall från och med år 1917 för varje år verkställas, icke

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

bör rubbas genom tillkomsten av nya skattekällor, och finner utskottet
det vara synnerligen angeläget, att icke detta riksdagens beslut genom
nya stadganden till någon del sättes ur kraft.

Enär enligt Kungl. Maj:ts förslag spirituosaaccisen icke skulle
komma att inbegripas under de i förordningen angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel omförmälda inkomster, på grund varav statsverkets
beroende av från rusdrycksbanteringen härflytande inkomster
skulle komma att ökas med det belopp, som spirituosaaccisen skulle
tillföra statsverket, kan utskottet icke tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i
detta avseende. Ej heller kan utskottet tillstyrka det av herr K. G.
Karlsson i motionen I: 129 framställda förslag, att inkomsten av spirituosaaccisen
skall jämställas med statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel.
Med antagande av detta förslag skulle nämligen medeltalsberäkningen
för de närmast följande åren med all sannolikhet komma att väsentligt
förryckas. De olägenheter, som äro förbundna med införande av en ny
alkoholbeskattning med hänsyn till innebörden av 1913 års riksdags
beslut i fråga om begränsningen av statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen,
torde däremot kunna undvikas om, såsom herr Waldén föreslagit
i motionen II: 331, inkomsten av spirituosaaccisen tillföres statsverkets
fond av rusdrycksmedel.

Då spirituosaaccisen får anses motiverad uteslutande med hänsyn
till det särskilt nu under rådande kris trängande statsbehovet av nya
skattekällor, kan det från denna synpunkt anses vara av underordnad
betydelse, om formen för det avsedda beloppets ingående till statsverket
blir den i propositionen tänkta eller, såsom herr Waldén, i konsekvens
med yrkandet i motionen 11:331, föreslagit i sin till '' statsutskottet
remitterade motion II: 332, ett direkt anslag från statsverkets fond av
rusdrycksmedel för vissa statsbehov av social natur till belopp motsvarande
vad som genom spirituosaaccisen beräknas tillflyta fonden. Den
av herr Waldén förordade vägen har likväl det väsentliga företrädet, att
den på ett antagligt sätt förenar hänsynen till de år 1913 fastslagna
principerna och till det närvarande behovet av medel för bestridande av
särskilda av kristiden föranledda sociala ändamål, och har utskottet därför
funnit sig böra tillstyrka det i motionen II: 331 gjorda förslaget. Härvid
finner sig utskottet likväl, ehuru den föreslagna skatten är avsedd att
utgå endast under kortare i propositionen angiven tid, böra uttala att
ett bifall till propositionen i nu förordad form icke får föranleda, att
till rusdrycksmedelsfonden av denna skatt inflytande medel under andra
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 31 höft. (Nr 33—34.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

förhållanden än sådana, vilka motsvara vad som nu framkallat extra
ordinarie behov, brukas för i statsverkspropositionen upptagna ändamål.

Förverkligandet av herr Waldéns förslag förutsätter upptagande i
förordningen angående merberörda fond av föreskrift därom, att spirituosaaccisen
skall ingå i fonden och har utskottet utarbetat här nedan återgivet
förslag till sådan föreskrift, som lämpligen bör få sin plats i 1 §.

Emot innehållet i de av Kungl. Maj:t föreslagna förordningarna
har utskottet icke haft annat att erinra än, dels att av rent praktiska
skäl brännvinsförsäljningsbolag synts böra medgivas utsträckt tidsfrist
för fullgörandet av vissa i 6 § av förordningen om spirituosaaccis föreskrivna
åligganden, dels ock att den i 8 § 2 mom. stadgade påföljd för
underlåtenhet att inom föreskriven tid avlämna uppgift om den försålda
myckenheten accispliktiga drycker jämväl bör avse underlåtenhet att
inom föreskriven tid avlämna bevis att accis blivit vederbörligen insatt
å statsverkets giroräkning i riksbanken.

Med åberopande av vad sålunda här ovan anförts får utskottet
hemställa:

1) att riksdagen, under förutsättning att riksdagen,
i anledning av herr Waldéns motion II: 332,
beslutar, att ett belopp motsvarande den beräknade
inkomsten av spirituosaaccisen skall av rusdrycksmedelsfonden
tagas i anspråk för av kristiden föranledda
utgifter för sociala ändamål, måtte antaga Kungl. Maj:ts
förevarande förslag till förordning om spirituosaaccis,
dock att åt 6 och 8 §§ måtte givas följande ändrade
lydelse:

« §•

1. Brännvinsförsäljningsbolag skall senast den
femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning
i riksbanken insätta spirituosaaccis för den
myckenhet accispliktiga drycker, som bolaget under
nästföregående månad försålt.

Där bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall
bolaget senast den adertonde dagen i varje månad å
sagda giroräkning insätta spirituosaaccis, som spirituosa•
handlare jämlikt 5 § inbetalt.

2. Brännvinsförsäljningsbolag åligger att senast
den tjugufemte dagen i varje månad till kontrollstyrelsen

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

avlämna dels, å blankett enligt formulär, som av kontrollstyrelsen
fastställes, av bolagets styrelse på heder
och samvete bestyrkt uppgift om den myckenhet accispliktiga
drycker, som bolaget under nästföregående
månad försålt, dels ock bevis, att spirituosaaccis för
samma drycker blivit vederbörligen insatt å statsverkets
giroräkning i riksbanken.

Har bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall
bolaget, likaledes senast den tjugufemte dagen i varje
månad, till kontrollstyrelsen avlämna vederbörande spirituosahandlares
i 5 § omnämnda uppgift ävensom bevis,
att av spirituosahandlare inbetald accis blivit å statsverkets
giroräkning insatt.

8 §•

1. Den som, mot bättre vetande, i uppgift, varom
i 5 eller 6 § förmäles, upptager mindre myckenhet
änfsom försålts, böte från och med 1,000 till och med
5,000 kronor och vare detalj handelsrätten förlustig.
Den skyldige vare tillika pliktig att erlägga den i 3 §
stadgade avgift för den myckenhet, som icke blivit
redovisad.

2. Underlåter någon att inom föreskriven tid
avlämna sådan uppgift eller sådant bevis, som i 5 eller
6 § sägs, böte tio kronor för varje dag, uppgiften
eller beviset utebliver. Har spirituosaaccis icke inbetalats
eller å bankräkning insatts inom tid, som i 5 eller 6 §
bestämmes, äger kontrollstyrelsen genom lämpliga viten
tillhålla den försumlige att uppfylla sin skyldighet.
Där sådan inbetalning eller insättning ej skett före
utgången av månaden näst efter den, under vilken de
drycker, för vilka accisen utgått, blivit försålda, må
accisen genast utmätas; har uppgift ej blivit, på sätt
i 5 eller 6 § stadgas, till vederbörande avlämnad, må
accis utmätas till ett belopp, motsvarande hela den
myckenhet, som blivit försåld under de två sista månader,
för vilka uppgifter föreligga.

3. Av böter, som enligt denna förordning ådömas,
tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes
särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel;

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

är kontrollstyrelsen angivare, tillfälle angivarandelen
kronan.

4. Vid bristande tillgång förvandlas böterna
enligt allmän strafflag.

2) att riksdagen måtte, vid bifall till vad under

1) hemställts, antaga Kungl. Maj:ts omnämnda förslag
till förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och 16 §
i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin;

3) att riksdagen, under förutsättning att riksdagen
antager det under 1) omförmälda författningsförslag,
måtte, i anledning av motionen II: 331 av herr
Waldén, såvitt motionen avser förslaget till förordning
om spirituosaaccis, för sin del antaga följande förslag till
ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913

i angående statsverkets fond av rusdrycksmedel:

1 §•

Av statsverkets -—• — — — — — — — —
41,900,000 kronor.

Skulle för----ytterligare nedgått.

Till fonden skall jämväl läggas statsverkets inkomst
av spirituosaaccis.

4) att de i detta betänkande behandlade motionerna a)

I: 129, av herr K. G. Karlsson, samt

b) II: 319, av herr Pålsson m. fl., såvitt motionen
avser förslaget till förordning om spirituosaaccis,

må anses besvarade genom vad utskottet under
1)—3) hemställt.

Stockholm den 31 maj 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K.. G. KARLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

13

Reservationer:

av herrar Oskar Eklund, K. A. Nilson och Bergman, vilka anfört:

Vi dela de i motion II: 319 av herr Pålsson m. fl. framförda
synpunkterna och anse, *att utskottets förslag icke undanröjer den i
nämnda motion framförda principiella invändningen mot bifall till Kungl.
Maj:ts förslag om införande av spirituosaaccis. Den omständigheten,
att de genom spirituosaaccisen inflytande medlen först tillföras statsverkets
fond av rusdrycksmedel för att sedan därifrån i form av anslagtagas
i anspråk för statsregleringsändamål, upphäver icke, sakligt sett,
att statsverket genom den ifrågavarande beskattningen i strid mot beslutet
av år 1913 ökar sitt ekonomiska beroende av rusdryckshanteringen.
Att den ifrågasatta skatteförhöjningen skulle bli av rent tillfällig
natur synes knappast antagligt. Dels torde det icke vara lämpligt
att minska på spirituosan en gång lagd beskattning, dels torde en
för statsverket en gång använd inkomstkälla näppeligen kunna övergivas.

Ur nvkterhetssynpunkt har den föreslagna spirituosaaccisen ingen
betydelse. För att i någon mån verka hämmande på konsumtionen
kräves säkerligen betydligt högre skatteökning. Såsom framgår av föredragande
departementschefens anförande till det vid propositionen fogade
utdrag ur statsrådsprotokollet, är spirituosaaccisen också motiverad ur
rent finansiell synpunkt. Under dessa omständigheter hava vi, som
anse att ett bifall till Kung]. Maj:ts förslag även enligt utskottets linje
skulle kränka den i 1913 års beslut fastslagna grundsatsen om begränsning
av statsverkets beroende av rusdrycksmedlen, icke kunnat biträda
utskottets hemställan.

Då vi därjämte anse, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag om
tillägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av brännvin, vilken ändring i och för sig är befogad
och av omständigheterna påkallad, icke bör göras beroende av beslutet
beträffande spirituosaaccis, ha vi yrkat, att utskottet skulle hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen
II: 319 av herr Pålsson m. fl., avslå Kungl. Maj:ts
förslag till förordning om spirituosaaccis;

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

2) att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts förslag
till förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och
16 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin; samt

3) att motionerna I: 129 av herr K. G. Karlsson
och II: 331 av herr Waldén icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

av herrar friherre Talmstierna, Sandler, Källman och Nilsson i
Kristianstad, samt

av herr Rune.