Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1916 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i bevillningsförordningen rörande avdrag för
inkomst av kapital eller arbete.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas
A. Ericsson, Oskar Eklund, Lyckliolm, Antonsson, K. A. Nilson, frihFleming,
frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson i Hökhult,
Johan Östberg, Petrén, Månsson, Berg i Staby, Jönsson i Revinge
och Holmström.
I en inom första kammaren av herr Montgomery väckt motion, nr
6, sona hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majrt framhålla önskvärdheten av, att den nuvarande
bevillningsförordningen, 12 § 1 mom., omarbetas så, att den
bättre motsvarar tidens krav, och därefter framlägges för riksdagen».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Efter motiveringen att döma synes motionären huvudsakligen åsyfta
ändrade grunder för de s. k. fasta bevillningsfria avdragen, men har
motionären icke själv velat framlägga något formligt förslag utan stannat
vid en begäran om utredning och förslag genom Kung], Maj:ts försorg.
Utan att här ingå på frågan om behovet av utsträckt bevillningsfrihet
för närvarande eller i allmänhet vill utskottet endast erinra om det
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 saml. 3 käft. (Nr 3.) 1
Utakottel.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
kända förhållandet, att bevillningsförordningen numera har praktisk betydelse
blott såsom grundval för den kommunala beskattningen och lärer
bliva satt ur kraft i samband med kommunalskattefrågans lösning, varå
särskilda kommitterade sedan flera år arbetat. En framställning från
riksdagen i enlighet med motionen skulle således ej föranleda annan
åtgärd, än att densamma överlämnades till kommunalskattekommitterade.
Då emellertid motionären icke framfört några särskilda synpunkter, som
kunde tänkas på den vägen bliva beaktade, synes en dylik framställning
vara tämligen gagnlös. Härtill kommer, att, efter vad utskottet inhämtat,
förslag från kommitterade kunna vara att förvänta redan inom förra
hälften av innevarande år, vadan den ifrågasatta framställningen ej heller
kan anses påkallad i intresset av skyndsammare fullbordan av kommittéarbetet.
Slutligen förtjänar att påpekas, hurusom i motionen såsom dess
närmaste motiv satts behovet att »under närvarande ekonomiska kris»
lindra skattebördan för de minst bärkraftiga. Tydligt är, att ett bifall
till motionen skulle vara föga ägnat att tjäna detta ändamål.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Montgomerys förevarande motion, I: 6,
om ändring i bevillningsförordningen rörande avdrag
för inkomst av kapital eller arbete, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19i6.