Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1916 kl. 2 e. m.

Bevillningsutslcottets betänkande, i anledning av väckt motion

om tullfrihet för vid tråltillverkning använt grovt trålgarn.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Hammarström, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund,
Lyckholm, Bäckström, K. A. Nilson, frih. Fleming, frih. Palmstierna*, Röing, Christiernson,
Jeansson i Kalmar, Rune, Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman*, Nilsson i
Kristianstad, Johansson i Uppmälby och Lithander.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 41, hava herrar Hellberg i Ljungskile och Thore hemställt,
»att riksdagen ville för sin del besluta,

att tullfrihet må beviljas för till tråltillverkning använt grovt trålgarn,
betecknat i tulltaxan under rubrik nr 437 »Vegetabiliska spånadsämnen
(ej bomull) oblekt och ofärgat», genom restitution av tullmedel i
visst bestämt pris för kilogram färdiggjort trålnät i förhållande till erlagd
tullavgift för till detta ändamål använt importerat garn, och

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i Kungl.
Maj:ts nådiga förordning med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni

varor, att förstnämnda beslut realiseras».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.

Vid behandlingen av förevarande motion har bevillningsutskottet Utskottet.
kommit till den övertygelsen, att den svenska tråltillverkningen bör om
möjligt beredas utväg att komma i åtnjutande av tullrestitution i den omfattning,
som i motionen avses. Till frågans utredning har utskottet på
sätt grundlagen anvisar, begärt, att kommerskollegium och generaltullstyrelsen
måtte anbefallas att i den ordning, Kungl. Maj:t kunde finna gott bestämma,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 22 Käft. (Nr 24 J 1

13, mom. 1 genom tillägg i förteckningen pa där uppräknade

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

avgiva yttrande över motionen och därvid undersöka, enligt av utskottet
närmare givna anvisningar, genom vilka ändringar i tulltaxeförordningen
motionens syfte skulle kunna vinnas. Med anledning av denna framställning
har utskottet numera fått till sig överlämnat ett av nämnda båda
ämbetsverk gemensamt avgivet utlåtande, vilket är såsom bilaga vidfoga!
detta betänkande.

På sätt av kommerskollegii till utlåtandet gjorda särskilda uttalande
framgår, har kollegium ansett, att det framlagda förslaget till författningsändring
helst bort föregås av utredning av frågan, vilken inverkan den
inhemska fiskredskapstillverkningen kunde komma att röna av de ökade
möjligheter att tullfritt införa fiskredskap i riket, som förslaget kunde
innefatta. Utskottet har för sin del ansett denna uppfattning väl grundad,
och då en sådan utredning icke lär kunna på ett tillfredsställande
sätt verkställas annat än genom Kungl. Maj:ts föranstaltande, skulle utskottet
i frågans nuvarande läge icke kunna tillstyrka riksdagen att
antaga detsamma. Vid sådant förhållande har utskottet icke heller ansett
sig hava anledning att nu vare sig ingå i närmare prövning av det genom
utlåtandet framlagda förslaget ur de synpunkter, som utöver den av kommerskollegium
särskilt framhållna kunna erbjuda sig, eller att inlåta sig
på ett bedömande av de skäl, på vilka ämbetsverken stött sina omdömen
om de övriga utvägar till frågans lösning, som varit på tal. Utskottet har
i stället velat förorda, att riksdagen överlämnar det i motionen väckta
spörsmålet i hela dess vidd till Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av herrar Hellbergs i
Ljungskile och Thores förevarande motion, II: 41, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning av frågan, på vilket sätt
den svenska tillverkningen av trålar, som användas i
svenska fiskefartyg, må kunna beredas utväg att komma
i åtnjutande av tullfrihet för vid tillverkningen använt
grovt trålgarn, ävensom för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen må kunna föranleda.

Stockholm den 12 maj 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

3

Bilaga.

Gemensamt yttrande av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen i anledning av den
i betänkandet behandlade motionen.

Till Konungen.

I eu inom riksdagens andra kammare väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion (n:r 41) har hemställts,

att riksdagen ville för sin del besluta,

att tullfrihet må beviljas för till tråltillverkning använt grovt trålgarn,
betecknat i tulltaxa under rubrik n:r 437 »Vegetabiliska spånadsämnen (ej
bomull) oblekt och ofärgat», genom restitution av tullmedel i visst bestämt pris
för kilogram färdiggjort trålnät i förhållande till erlagd tullavgift för till detta
ändamål använt importerat garn, och

att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i nådiga
förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911, § 13 mom.
1, genom tillägg i förteckningen på där uppräknade varor, att förstnämnda
beslut realiseras.

Sedan bevillningsutskottet i skrivelse den 5 nästlidne februari anhållit om
åläggande för kommerskollegium och generaltullstyrelsen att på i skrivelsen
närmare angivet sätt i förenämnda, till utskottets behandling hänvisade fråga
verkställa utredning och avgiva förslag, har Eders Kungl. Maj:t genom nådig
remiss den 8 i samma månad anbefallt ämbetsverken att gemensamt avgiva och
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det i sagda skrivelse begärda yttrandet.

Till åtlydnad härav få ämbetsverken, med överlämnande av fem från tulldirektören
i Göteborg samt tullkammaren, packhusinspektionen och tullbevakningsinspektionen
i nämnda stad infordrade yttranden, i underdånighet anföra följande.

I förevarande motion hemställes, att genom ett tillägg till § 13 mom. 1
tulltaxeförordningen i detta författningsrum avsedd rätt till tullrestitution måtte
beredas för utländskt garn av viss beskaffenhet, använt vid tillverkning av
trålnät. Av motiveringen för denna hemställan finner man, att motionärens
avsikt är att restitutionsrätten skulle gälla även då trålnäten insattes i svenska
fiskefartyg.

Den i motionen angivna närmaste anledningen till motionärens framställning
är den begränsning av tullrestitutionsrätten, som lämnats i en av Eders
Kungl. Maj:t den 10 april 1915 meddelad resolution angående rätt för Jul.
Albrechtson & C:o aktiebolag i Göteborg att vid utförsel av trålar, som av
bolaget tillverkats av från utlandet infört bomullsgarn eller manillagarn, jämlikt
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen återbekomma erlagd tullavgift för det utländska
garnet. Vid avgivande av utlåtande över Jul. Albrechtson*& C:o aktiebolags
ansökan om ifrågavarande tullrestitutionsrätt, hade nämligen generaltullstyrelsen

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

— med hänsyn till de särskilda förhållanden, som föranleddes av tillvaron av
nådiga kungörelsen den 2 juni 1882 angående vissa föreskrifter i avseende å
saltsjöfisket vid bland annat bohusländska kusten — ansett att särskilda garantier
måste skapas mot att ifrågavarande trålar kunde utan återbetalande av restitutionsbeloppet
komma att åter införas till Sverige. I anledning härav föreslog
generaltullstyrelsen bland villkoren för tullrestitutionsrätten, att den eller de
personer, som tecknade bolagets firma skulle avlämna en under edlig förpliktelse
avgiven försäkran, att trålarna voro försålda till utlandet och icke avsedda att
insättas i svenska fiskefartyg. Denna bestämmelse intogs också bland villkoren
för åtnjutande av den genom ovannämnda resolution medgivna tullrestitutionsrätt
och. ha enahanda föreskrifter meddelats jemväl i andra resolutioner beträffande
restitutionsrätt vid utförsel av trålar och liknande varor, såsom sidväder och fisknät.

Bevillningsutskottet har nu uttalat, att utskottet anser den svenska tråltillverkningen
böra om möjligt beredas utväg att komma i åtnjutande av tullrestitutionsrätt
utan nämnda begränsning och har i detta syfte anhållit, att
ämbetsverken skulle i första hand undersöka frågan, huruvida tullrestitutionsförfarandet
enligt § lo mom. 1 lämpligen kunde vinna tillämpning i ifrågavarande
fall, samt, om så vore förhållandet, avgiva förslag till bestämmelser i detta
hänseende. Därjämte har utskottet anhållit, att ämbetsverken måtte avgiva
alternativt förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser, att det formella
hinder, som befunnits stå i vägen för tillämpningen å ifrågavarande fall av
restitutionsförfarandet enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, måtte undanrödjas.

Beträffande då först det redan i motionen framställda förslaget att bereda
restitutionsrätt enligt § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen har packhusinspektioDen
i Göteborg i sitt den 16 nästlidne februari avgivna yttrande förklarat, att någon
möjlighet icke erbjödes att fastställa eu normal medelvikt för det i trålen ingående
utländska garnet. Sedan sagda inspektion anbefallts att efter konferens
med Jul. Albrechtson & C:o aktiebolag avgiva förnyat yttrande och eventuellt
förslag i detta hänseende, har inspektionen i sitt yttrande av den 21 innevarande
mars angivit ytterligare omständigheter, som ansåges hindra fastställande av en
gemensam restitutionssats för trålar och beredande av restitutionsrätt enligt
sistnämnda författningsrum.

Förutom de skäl, som av packhusinspektionen i Göteborg anförts mot att
i förevarande fall bereda restitutionsrätt enligt § 13 mom. 1, vilja ämbetsverken
ytterligare framhålla, dels att restitutionssatsen tydligen måste beräknas efter den
lägst tullbeskattade garnsorten, varigenom i många fall restitutionen icke skulle
komma att motsvara den erlagda tullen, dels ock att ifrågavarande begränsning
av restitutionsrätten gäller även i fråga om sillvadar och fisknät, för vilka liknande
förmån borde beredas, men att det torde få anses uteslutet, att man skulle
i § 13 mom. 1 upptaga samtliga dessa olika slag av fiskredskap med de olika
tullsatser, som betingas av deras växlande sammansättning av svenskt och utländskt
material. Ämbetsverken finna sålunda tullrestitutionsförfarande enligt
§13 inom. 1 icke kunna vinna tillämpning i ifrågavarande fall.

Ämbetsverken finna det även mest överensstämmande med de allmänna
grunderna för tullrestitution, om möjlighet kunde beredas att lämna- tullrestitutionsmedgivande
enligt § 13 mom. 5 utan ovannämnda begränsning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

5

Av de tullförvaltning»!'', som yttrat sig, hava framlagts olika förslag till
sådan ändring av tulltaxeförordningen, som skulle möjliggöra att lämna ifrågavarande
tullrestitutionsmedgivande utan begränsning. Samtliga dessa förslag lida
emellertid av väsentliga olägenheter.

Enklaste sättet att undanrödja hindret för tillämpning i ifrågavarande fall
av restitutionsförfarandet enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen synes vara
att genom ett tillägg till momentet h) i nämnda förordnings § 4 åstadkomma
ett tydligt medgivande, att till fiskefartyg hörande fiskredskap under de i sagda
moment angivna förutsättningar äro tullfria. Av en sådan bestämmelse kommer
även att framgå, att de under angivna omständigheter inkomna fiskredskap av
svensk tillverkning icke äro underkastade föreskriften i § 4 mom. q) tulltaxeförordningen
om återbetalning i förekommande fall av utbekommen tullrestitution.
Någon betänklighet med avseende å de allmänna konsekvenserna av ett
dylikt stadgande torde så mycket mindre föreligga, som det synes stå i god
överensstämmelse med de nu gällande bestämmelserna i ifrågavarande författniugsrum
och möjligen kan sägas närmast innefatta ett förtydligande av desamma.

Med det sålunda avsedda tillägget skulle i § 4 mom. h) tulltaxeförordningen
erhålla följande förändrade lydelse:

h) skeppsförnödenheter och skeppsinventarier, därunder även inbegripna
till fartyg hörande husgerådssaker och till fiskefartyg hörande fiskredskap, för så
vitt dessa förnödenheter eller inventarier — — — — — — kvarbliva;

Därest eu sådan ändring beslutas, lärer Eders Kungl. Maj:t vid beviljande
av rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen vid utförsel
av trålar, fisknät och dylikt kunna låta de i motionen överklagade villkoren
bortfalla.

Enär de här ovan berörda åtgärderna avse att bereda möjlighet för svenskt
fiskefartyg att kunna bland sina inventarier införliva i Sverige av utländska
materialier tillverkad fiskredskap — närmast trålar — med rätt till restitution
av tull för dylika materialier, torde slutligen böra beröras frågan angående verificerande
av den utförsel, som — ehuru den i detta fall i verkligheten endast
bleve formell — fortfarande skulle utgöra grunden för restitutionen. Bevillningsutskottet
har i sin ovanberörda skrivelse framhållit, att det i § 13 mom. 1
c) tulltaxeförordningen upptagna villkoret, att utförsel skall verificeras genom
intyg av vederbörande myndighet å lossningsorten, icke lärer kunna vinna tilllämpning
å ifrågavarande fall. De i detta författningsrum meddelade föreskrifterna
angående verificerande av utförsel av sådan vara, för vilken restitution
enligt sagda moment skall utgå, hava i tulltaxeförordningen uttryckligen förklarats
skola gälla även beträffande restitution enligt mom. 2 och mom. 3. I
fråga om restitution enligt mom. 5, allt i samma paragraf, innehåller författningen
emellertid endast föreskrift, att medgivande till sådan restitution ankommer
på prövning av Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren
för rättighetens tillgodonjutande. Ehuru således någon författningsföreskrift
ej meddelats om tillämpning beträffande utförseln av i sistnämnda författningsrum
avsedd restitutionsvara av bestämmelserna i nämnda § 13 mom.

1 c), bär dock Eders Kungl. Maj:t alltid plägat i resolutioner angående rätt till tullrestitution
enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen föreskriva, att utförseln skall
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 22 käft. (Nr 24).

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24..

verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen stadgas — vilken hänvisning beträffande
utförsel sjöledes gäller bestämmelserna i mom. 1 c). Enligt dessa bestämmelser
skall, därest utförseln sker i fartyg av under 30 tons dräktighet,
utförseln verificeras genom sådant intyg av myndighet å lossningsorten, som av
bevillningsutskottet omförmälts, och tydligen är det i fråga om utförsel med
fiskefartyg av sådant mindre tontal, som bevillningsutskottet önskat förändrade
föreskrifter.

Enligt ämbetsverkens förmenande torde ovan antydda avfattning av § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen innebära rätt för Eders Kungl. Maj:t att i restitutionsmedgivande
jämlikt detta författaingsrum beträffande utförselns verificerande
meddela föreskrifter, som i ett eller annat avseende avvika från de allmänna
i inom. 1 c) meddelade, och i sådant fall skulle Eders Kungl. Maj:t vara
oförhindrad att bestämma annan form för verificering av i fiskefartyg av mindre
dräktighet än 30 ton intagen fiskredskap än sådant intyg, som ovan omförmälts.
Därest emellertid, mot förmodan, bestämmelserna i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen
icke skulle anses innebära eu sådan rätt för Eders Kungl. Maj:ts om nyss
omförmälts, synes enda utvägen att bereda möjlighet till ett sådant förfarande,
som bevillningsutskottet torde hava avsett, vara att på t. ex. följande sätt införa
ett tillägg i § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen:

c) att utförseln skall, där Konungen ej annat särskilt föreskriver, verificeras
— — — — — — — — — — skick.

Till ovanstående har kommerskollegium för sin del velat göra följande särskilda
uttalande.

Ehuru kollegium fortfarande är av den uppfattningen, att någon författningsändring
icke erfordras för att den svenska fiskredskapstillverkningen skall
kunna beredas den ifrågavarande tullrestitutionsrätten utan den särskilda begränsningen,
vill kollegium för sin del icke motsätta sig ovan angivna av generaltullstyrelsen
föreslagna ändring av tulltaxeförordningen § 4 mom. h), vilken
författningsändring i varje fall synes underlätta möjligheterna att lämna den
ifrågasatta tullrestitutionsrätten i full utsträckning. Kollegium anser sig dock
därvid böra göra den erinran, att därest den föreslagna ändringen icke kan anses
innefatta allenast ett förtydligande av momentets nuvarande bestämmelser, densamma
öppnar sannolikt icke oväsentligt ökade möjligheter att tullfritt införa
fiskredskap i riket. Då det kan vara ovisst, vilken inverkan detta kan hava å
den inhemska fiskredskapstillverkningen, anser kollegium, att förslaget till författningsändring
helst bort föregås av utredning i detta hänseende.

Kemissakten återställes.

Stockholm den 24 mars 1916.

Underdånigst:

Staffan Cederschiöld. K. A. Fryxell.

E. M. Bilus. John Ewerlöf,

föredragande.

Nils Carlsson. Berndt Forsgrén.

Arvid Nyström.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri Stockholm 1916.