Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagen kansli den 13 mars 1916 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om höjning av tullen å vanligt oglaserat murtegel.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund,
Lyckholm, Bäckström, frih. Fleming, frili. Palmstierna, Röing,
Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson i Hökhult, Danström, Knanst, Koman,
Bondeson, Holmström, von Hofsten, Nilsson i Kristianstad och
Bergman.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 79, har herr Sundberg m. fl. hemställt, »att riksdagen behagade
besluta en höjning av tullen för införsel av murtegel, vanligt,
oglaserat (även poröst) kalksandstegel häri inbegripet, från 10 öre till
25 öre pr 100 kg. att träda i kraft den 1 augusti 1916.»
Den för vanligt, oglaserat murtegel gällande tullsatsen av 10 öre
för 100 kilogram (rubrik 649 i tulltaxan) infördes, på sätt motionärerna
erinrat, genom 1906 års tulltaxa. Tulltaxekommittén av samma år anlörde
i sitt den 3 maj 1909 avgivna betänkande (sid. 573) beträffande
nämnda tull, att det då ännu vore för tidigt att döma angående dess
verkningar. Något ändringsförslag hade emellertid icke förelegat, och
vid sådant förhållande hade den gällande tullsatsen upptagits oförändrad.
Motionärerna omförmäla, att Sveriges tegelindustriförening vid
årsmöte i Stockholm år 1911 antagit en resolution, däri föreningen uttalat
sig för, att frågan om förhöjd tull på såväl mur- som taktegel,
då så lämpligen ske kunde, upptoges till fortsatt behandling, men att
några åtgärder icke vidtagits i följd av denna resolution.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 11 haft.. (Nr It.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Den till stöd för det föreliggande förslaget anförda motiveringen,
beträffande vars detaljer utskottet får hänvisa till motionen, går i korthet
ut på att visa, att den konkurrens, med vilken västra Sveriges tegelindustri
redan förut haft att kämpa, genom de till följd av världskrisen_ väsentligt
stegrade tillverkningskostnaderna, särskilt på grund av höjda kolpriser,
ernått en sådan styrka, att nämnda industris ställning blivit ohållbar
samt att den enda utvägen att bringa hjälp åt industrin och de i
dess tjänst anställda arbetare vore en höjning av tullen å murtegel.
Förevarande motion har sålunda tydligen föranletts av de till följd
av den pågående krisen rådande extraordinära förhållandena, och i dessa
söka motionärerna också huvudsakligen stöd för sin framställning.
Härvid är att till en början erinra, att det nuvarande prisläget å
tegelmarknaden i västra Sverige knappast torde kunna anses giva stöd
för den föreslagna tullförhöjningen, då priset å murtegel i ifrågavarande
trakter för närvarande lär vara synnerligen högt. Därom vittnar eu
inlaga, som Göteborgs stads bostadsberedning nyligen ingivit till stadsfullmäktige
i nämnda stad, i syfte att framställning måtte göras hos
Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder, ägnade att bereda byggnadsverksamheten
i rikets städer och därmed jämförliga orter tillräcklig tillgång1
till byggnadsmaterialier till skäliga priser. I nämnda inlaga uppgives
nämligen, att murtegel numera knappast torde kunna fås lör pris
under 40 kronor för 1,000 stycken, under det att priset för ett halvt år
sedan varit omkring 25 kronor för samma kvantitet. Därjämte torde
med sannolikhet kunna förutses, att den nyligen timade stora branden
i staden Bergen kommer att i Norge framkalla en ökad efterfrågan på
tegel, vilken kan beräknas komma att i sin mån reducera den norska
tegelindustrins konkurrenskraft på den svenska marknaden. Åven oavsett
nu anförda skäl skulle utskottet emellertid icke anse sig kunna
tillstyrka ändring av en tullsats blott med anledning av tillfälligt rådande
förhållanden.
Med hänsyn till den tidpunkt, vid vilken förevarande motion blivit
väckt, och den motivering, som för densamma förebragts, kan motionens
framläggande knappast anses innefatta tillräckliga skäl för utskottet att
till prövning upptaga frågan, huruvida förevarande tullsats kan anses
under normala förhållanden väl avpassad. Därtill kommer, att en undersökning
härav erbjuder synnerligen stora svårigheter vid en tidpunkt,
då tegelmarknaden är underkastad säregna villkor.
Utskottet, som sålunda icke kunnat godkänna de i det nu rådande
läget grundade skäl för den föreslagna tullförhöjningen, på vilka motionärerna
huvudsakligen stött sin framställning, och som icke heller ansett
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
den väckta tullfrågan nu böra upptagas till undersökning med hänsyntill
de normala betingelserna vid dess bedömande, får, under åberopande
av vad utskottet ovan anfört, hemställa,
att herr Sundbergs m. 11. förevarande motion,
11:79, om höjning av tullen å vanligt oglaserat murtegel,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. Gr. KARLSSON.