Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1916 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande
ävensom i samband därmed stående frågor.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Hammarström, Ollas A.
Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson, K. A. Nilson*), frih.
Fleming, frih. Palmstierna, Jesperson*), Christiemson, Sandler, Rune,
Källman, Jonsson i Hökhult, Forssman, Petrén, Jönsson i Revinge*)
och von Hofsten.
*) Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.
Till bevillningsutskottets handläggning hava hänvisats följande
motioner angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande ävensom
i samband därmed stående frågor, nämligen:
dels från första kammaren:
nr 61 av herr Ollas A. Ericsson m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker m. m.;
nr 62 av herr Karl Johan Ekman med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker m. m.; samt
nr 63 av herr Kvarnzelius m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker in. in.;
dels ock från andra kammaren:
nr 164 av herr Jonsson i Hökhult m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker m. m.;
nr 166 av herr von Ilofsten m. fl. med förslag till förordning
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m.;
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 10 höft. (Nr 10.)
Motionerna.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
nr 167 av herr Eden m. fl. med förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker m. in.; samt
nr 168 av herr Källman m. fl. med förslag till förordning angående
försäljning av rusdrycker m. m.
1914 års se- Såväl vid 1914 års senare riksdag som vid 1915 års riksdag
ocZei9i5dårs behandlades frågan om ny lagstiftning beträffande försäljningen av
riksdag, brännvin samt av vin och Öl. De huvudförslag, som vid de bägge
nämnda riksdagarna förelågo, innefattades i å ena sidan de motioner,
vilka grundats på den av Kungl. Maj:t den 11 november 1911 tillsatta
nykterhetskommitténs med betänkande den 5 januari 1914 framlagda
författningsförslag och å andra sidan dels Kungl. Maj:ts vid 1914 års
senare riksdag avgivna proposition nr 242 med därvid fogade författningsförslag
och dels de motioner vid 1915 års riksdag, som i huvudsak
anslöto sig till sistnämnda förslag.
De väsentliga skiljaktigheterna mellan berörda bägge huvudgrupper
av förslag, här nedan betecknade såsom nykterhetskommitténs förslag och
propositionen, voro följande:
1) bestämmelser om kommunal folkomröstning funnos i nykterhetskommitténs
förslag, men saknades i propositionen;
2) gränsen mellan å ena sidan vin och Öl och å andra sidan svagare
alkoholhaltiga drycker hade i propositionen föreslagits till 3.6 volymprocent,
men i nykterhetskommitténs förslag till 27* volymprocent;
3) bestämmelserna angående försäljning av vin och Öl voro mindre
stränga i propositionen än i nykterhetskommitténs förslag, vilket bland
annat fått uttryck i importbestämmelserna, i föreskrifterna mot salning
samt angående agentur och ombudsskap, i stadgandena om vissa utskänkningsrättigheter
och i övergångsstadgandena, vilka enligt propositionen
medgåvo utövande av enskild vinhandel ända till år 1939;
4) bestämmelserna om ett individualiserat utminuteringssystem voro
detaljerat angivna i nykterhetskommitténs förslag och avsågo samtliga
rusdrycker, under det att propositionen innehöll allenast en generell
föreskrift, att ett dylikt försäljningssystem skulle anordnas i fråga om
spritdrycker;
5) föreskrifterna om bolagsstyrelsernas sammansättning och den
lokala kontrollen å bolagens verksamhet voro i propositionen i huvudsak
desamma som de nu gällande, under det att nykterhetskommittén
avsåg både en annan sammansättning av dessa styrelser och ett nytt
lokalt kontrollorgan, kontrollnämnderna;
6) ikraftträdandet av den föreslagna förordningen hade i proposi -
Bevillningsutskottets betänkande iVr 10. 3
tionen föreslagits skola äga rum den 1 januari 1921, men i nykterhetskommitténs
förslag den 1 januari 1917.
De författningsförslag, som bevillningsutskottet framlade vid de
bägge ifrågavarande riksdagarna, anslöto sig i huvudsak till de på
nykterhetskommitténs förslag byggda motionerna, under det att de med
propositionen nr 242 år 1914 framlagda författningsförslagen med vissa
ändringar framfördes genom reservationer. Vid bägge riksdagarna godkände
första kammaren i huvudsak berörda reservationer, under det att
andra kammaren i allt väsentligt godkände de förslag, som innefattades
i bevillningsutskottets betänkanden.
Då sålunda kamrarna stannat i skiljaktiga beslut, sökte bevillningsutskottet
sammanjämka dessa. Samman]ämkningsförslagen inneburo i
huvudsak, att första kammaren skulle biträda andra kammarens beslut
i fråga om införandet av kommunal folkomröstning, under det att andra
kammaren skulle biträda första kammarens beslut beträffande försäljningsbestämmelserna
utom ifråga om alkoholgränsen och föreskrifterna om
lagens ikraftträdande, i vilka avseenden särskild sammanjämkning föreslogs
av utskottet.
Andra kammaren godkände samman]ämkningsförslagen, men första
kammaren avslog desamma. Frågan förföll sålunda vid båda riksdagarna.
Utskottet övergår nu till att i korthet angiva de ståndpunkter,
som företrädas av de till utskottets behandling nu föreliggande motionerna.
Motionerna I: 63 av herr Kvarnzelius m. fl. och II: 167 av herr
Edén m. fl., vilka äro med varandra likalydande, innehålla författningsförslag,
som äro i huvudsak likalydande med de av bevillningsutskottet
vid 1915 års riksdag framlagda förslagen.
Följande skiljaktigheter förefinnas emellertid:
1) motionärerna hava upptagit nykterhetskommitténs förslag till
bestämmelser om inrättande av lokala kontrollnämnder och i samband
därmed viss ändring i kommitténs förslag i fråga om bolagsstyrelsernas
sammansättning, under det att utskottet i sitt förslag anslöt sig till hittills
gällande bestämmelser i fråga om den lokala kontrollen från det
allmännas sida gentemot bolagen;
2) motionärerna föreslå, att den utskänkning, som bolag enligt
18 § i förslaget må kunna anordna i annan kommun än den, där
bolaget är bildat, allenast skall omfatta vin och Öl, under det utskottet
ansåg, att nämnda utskänkningsbefogenhet borde få omfatta alla slag
av rusdrycker;
3) motionärerna föreslå, att den utskänkning, som kan medgivas
Redogörelse
för motionerna.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
å passagerarfartyg i inländsk trafik, endast skall avse Öl, under det att
utskottet ansåg, att den jämväl borde få omfatta vin;
4) det slag av utskänkningsrättigheter, som utskottet upptog i
sitt förslag under 22 § (tillfälliga rättigheter till utskänkning av vin
och Öl), har icke upptagits av motionärerna;
5) motionärerna hava ur nykterhetskommitténs förslag upptagit
bestämmelser om förbud mot detaljhandel med rusdrycker inom eller
omedelbart invid park inom stads planlagda område, vilka bestämmelser
utskottet avstyrkte;
6) motionärerna föreslå i likhet med nykterhetskommittén ett i
flere hänseenden skärpt förbud mot utskänkning i samband med vissa
offentliga föreställningar och tillställningar, under det utskottet i huvudsak
upptog de i detta avseende nu gällande bestämmelser, som utskottet
emellertid utsträckte att dels avse samtliga slag av rusdrycker dels ock
omfatta offentlig danstillställning;
7) motionärerna föreslå, att rusdrycker icke må utminuteras efter
klockan 5 e. m., under det utskottet satte nämnda tidpunkt till klockan
6 e. m.;
8) motionärerna föreslå, att undantag från bestämmelsen, att rusdrycker
icke få serveras å sön- eller helgdag annat än i samband med
måltid, må kunna äga rum först från klockan 7 e. m., under det utskottet
satte nämnda tidpunkt till klockan 3 e. m.;
9) motionärerna föreslå, att innehavai’e av sådan rättighet till
utminutering av vin, som ej är förenad med handel med andra varor
än spritdrycker, må såsom partihandlare medgivas en övergångstid av
tre år, under det utskottet satte nämnda tid till fem år.
Motionerna I: 61 och II: 168, som äro med varandra likalydande,
innehålla enahanda författningsförslag som motionerna 1:63 och 11:167
utom i det avseendet, att bestämmelserna om utskänkning i samband
med måltidsinackordering hava uteslutits.
Motionerna I: 62 och II: 164, som till sin utformning ansluta sig till
bevillningsutskottets förslag år 1915, avvika emellertid i flere viktiga
avseenden från detta förslag. Skiljaktigheterna äro:
1) bestämmelserna om kommunal folkomröstning hava icke upptagits,
utan i stället har föreslagits, att vid beslut av stadsfullmäktige,
allmän rådstuga eller kommunalstämma om tillstyrkande av rätt till
detaljhandel, respektive rätt till utskänkning av vin och Öl skall erfordras
två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster;
2) alkoholgränsen mellan drycker, som skola vara underkastade
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 5
förordningens försäljningsbestämmelser, och drycker, som skola få fritt
försäljas, föreslås till 3 volymprocent alkohol, under det enligt utskottets
förslag nämnda gräns var satt till 21U volymprocent;
3) i motionerna föreslås, att partihandlare icke må försända vin
och Öl till köpare i kommuner, där detaljhandel med rusdrycker icke
utövas; enligt utskottets förslag skulle dylik försändning vara förbjuden
allenast till köpare i kommuner, där på grund av kommunal folkomröstning
rättigheter till detaljhandel icke få meddelas;
4) enligt motionerna må utskänkning icke äga rum under gudstjänst,
varemot utskottet föreslog förbud mot utskänkning under högmässogudstjänst;
5)
i motionerna hava upptagits de ändringar av bevillningsutskottets
förslag, som angivits under punkterna 2—9 i den här ovan
intagna redogörelsen för motionerna 1:63 och 11:167;
6) som en följd av den ställning, som i motionerna intages till
frågan om alkoholgränsens höjande, ansluta sig motionerna beträflande
förslagen till förordning om försäljning av svagt alkoholhaltiga samt
tillagade alkoholfria drycker helt och hållet och i fråga om förslaget till
förordning om ändrad lydelse av maltdryckstillverkningsförordningen
beträffande 3 § till motsvarande förslag i propositionen nr 242 vid 1914
års senare riksdag.
De i motionen II: 166 av herr von Hofsten m. fl. intagna författningsförslagen
grunda sig i allt väsentligt på de av Kungl. Maj:t i
propositionen nr 242 vid 1914 års senare riksdag framlagda författningsförslagen
och skilja sig sålunda principiellt från motionerna I: 61
och 63 samt II: 168 och 167 samt, utom i fråga om frånvaron av bestämmelser
om kommunal folkomröstning, från motionerna I: 62 och II: 164.
I motionen II: 166 påyrkas vidare antagandet av samma bestämmelser
om ersättning till vissa utskänkningsinnehavare, som föreslagits i propositionen
nr 258 till 1914 års senare riksdag.
Beträffande ej mindre de särskilda författnings förslagen än även
de till stöd för dessa förebragta motiveringarna tillåter sig utskottet
hänvisa till motionerna.
Då, såsom den lämnade redogörelsen för motionerna giver vid
handen, i huvudsak enahanda förslag nu föreligga som 1914 och 1915,
och med hänsyn till deu utförliga behandling som särskilt år 1914 i
bevillningsutskottets betänkande ägnades denna fråga, har utskottet icke
funnit anledning att här ingå i detaljbehandling av författningsförslagen,
utan inskränker sig till att beröra de huvudpunkter, däri utskottets
Utskottets
yttrande.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
uppfattning avviker från de genom motionerna I: 63 och II: 167 framlagda
förslagen, på vilka utskottets förslag är byggt.
I det till sistnämnda motioner fogade förslaget till förordning
angående försäljning av rusdrycker finnas införda de bestämmelser om
bolagsstyrelsernas sammansättning och den lokala kontrollens anordnande
genom särskilda kontrollnämnder, som föreslagits av nykterhetskommittén.
Bevillningsutskottet upptog däremot varken 1914 eller 1915 i sitt förslag
bestämmelser om kontrollnämnder, och i fråga om bolagsstyrelsernas
sammansättning anslöt sig utskottet bägge åren till nu gällande föreskrifter.
Yad utskottet sålunda föreslagit godkändes vid bägge riksdagarna
av andra kammaren, och i de av första kammaren antagna
förslagen förekommo, såsom ovan är omförmält, icke heller bestämmelser
om kontrollnämnder. Då utskottet icke blivit övertygat av de skäl, som
motionärerna innevarande år förebragt i berörda hänseende, har utskottet
icke heller nu upptagit förslaget om inrättande av sådana nämnder.
Åven i fråga om bolagsstyrelsernas sammansättning har utskottet
anslutit sig till 1915 års utskottsförslag, dock med avvikelse i nedan
angivna hänseende.
Enligt sistberörda förslag skulle bolagsstyrelse bestå av fem ledamöter,
av vilka två skulle utses av delägarna i bolaget, en utses i stad av
stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman, en av Konungens
befallningshavande och en av landstinget, dock att i stad, som icke deltager
i landsting, stadsfullmäktige skulle utse jämväl den ledamot, som eljest
skulle väljas av landstinget. Enligt de med motionerna I: 63 och II: 167
framlagda förslagen skall åter bolagsstyrelse bestå av tre ledamöter, av
vilka en, som tillika skall vara ordförande i styrelsen, utses av kontrollstyrelsen
och två av delägarna i bolaget. Enligt 19 § 2 mom. i det
förslag, som utskottet här framlägger, har kontrollstyrelsen att utöva
överinseende över bolagens verksamhet och meddela föreskrifter i olika
avseenden ifråga om deras förvaltning. Med hänsyn till dessa kontrollstyrelsens
uppgifter har det synts utskottet lämpligt, att styrelsen erhåller
en företrädare i varje bolagsstyrelse. Utskottet har därför i sitt
förslag, med uteslutande av Konungens befallningshavande, upptagit
kontrollstyrelsen såsom befogad att utse en ledamot i bolags styrelse.
I betraktande av kontrollstyrelsens nyss angivna ställning till bolagen
har det då synts naturligt, att den av kontrollstyrelsen utsedde ledamoten
erhåller ställning såsom ordförande i bolagsstyrelsen.
De ändringar, som vidtagits i vissa andra paragrafer av författningsförslaget
med hänsyn till att utskottet avstyrkt förslaget om inrättande
av kontrollnämnder, lära icke påkalla något utskottets särskilda yttrande.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Beträffande 18 § och 21 § 2 mom. har utskottet av skäl, som 1914
års bevillningsutskott angav, anslutit sig till de förslag, som nu framställts
i motionen II: 166 under 19 § och 23 § 2 mom., avseende det förra,
att utskänkning, som av bolag anordnats i annan kommun än den, där
bolaget är bildat, må kunna omfatta alla slag av rusdrycker, det senare,
att utskänkning å passagerarfartyg må kunna omfatta både vin och Öl.
I enlighet med vad som föreslås i 25 § av det till motionen
II: 166 fogade förslaget anser utskottet, att bestämmelser böra meddelas
rörande rättighet till tillfällig utskänkning av vin och Öl. Utskottet
bar dock ansett, att utskänkningen av Öl bör vara underkastad den
särskilda inskränkning, som omnämnes i 20 § 1 mom. i det med motionerna
I: 63 och 1: 167 framlagda förslaget. Bestämmelser om dessa
tillfälliga utskänkningsrättigheter har utskottet infört som 22 § och
uppflyttat 22 § i sistnämnda förslag som 3 mom. i 21 §.
I 80 § har utskottet såsom ett tredje stycke infört den bestämmelsen,
att en liter sprit med en alkoholstyrka av 60 volymprocent eller
därutöver skall räknas som två liter brännvin och en liter punsch som en
halv liter brännvin. Enligt vad från kontrollstyrelsen inhämtats hava
brännvinsförsäljningsbolagen, på nämnda styrelses förslag, i de kontrollföreskrifter,
som de jämnlikt 15 § 2 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning
från och med ingången av år 1916 tillämpa, upptagit
bestämmelsen, att en liter högprocentig sprit skall räknas som två liter
brännvin och en liter punsch som en halv liter brännvin. Det har synts
utskottet, att ett dylikt stadgande är av den betydelse, att det bör erhålla
stöd i lag, och, sedan från kontrollstyrelsens sida upplysts, att
styrelsen i detta sammanhang med högprocentig sprit avsåge sådan,
som innehölle minst 60 volymprocent alkohol, har utskottet ansett lämpligast
att giva bestämmelsen ovan först angivna avfattning.
Vid 1914 års senare riksdag framställdes befogade anmärkningar mot
ett då föreliggande förslag till bestämmelser om förbud mot detaljhandel
med rusdrycker inom eller invid för allmänheten upplåten park inom
stads planlagda område. Motionärerna hava upptagit bestämmelser om
ett dylikt förbud i 87 § 2 mom. Då emellertid de år 1914 anförda
skälen fortfarande äga full giltighet, har utskottet uteslutit de ifrågasatta
bestämmelserna ur förslaget.
Beträffande motionärernas förslag under 87 § 3 mom. och 88 §
1 mom. har utskottet ansett, att de förslag i motsvarande delar, som
innehållas i motionen II: 166, äro att föredraga. Utskottet har alltså
givit åt 88 § 1 mom. enahanda lydelse som 37 § 1 mom. i sistnämnda
motion och åt 87 § 2 mom. — på grund av att 87 § 2 mom. i niotio
-
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
närernas förslag utgår, har 3 mom. uppflyttats till 2 mom. — en i
väsentliga delar enahanda lydelse som 36 § 3 mom. i motionen II: 166.
I enlighet med 1914 och 1915 års bevillningsutskott har utskottet
ansett, att den övergångstid, som i 130 § stadgas för vissa vinhandlare,
bör sättas till fem år och icke, som motionärerna föreslagit, allenast
till tre år.
Med den utformning, som utskottet givit åt förslaget om förordning
angående försäljning av rusdrycker, föreligger skäl att antaga, att
ersättningsanspråk komma att resas vid genomförandet av denna förordning.
Kungl. Maj:t och riksdagen hava också förutsett sådana framtida
anspråk och i främsta rummet för att möta dem bildat statsverkets
fond av rusdrycksmedel. Det hade givetvis varit önskvärt, att utskottet
nu kunnat förelägga riksdagen förslag till lösande av ersättningsfrågan,
men de utredningar, som härför erfordras, äro av den natur, att det
torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta om deras verkställande.
Utskottet vill därför uttala den förvissningen, att, därest det
förslag till förordning om försäljning av rusdrycker, som utskottet med
detta betänkande framlägger, varder gällande lag, Kungl. Maj:t kommer
att låta verkställa utredning av frågan, i vad mån ersättning bör utgå,
ävensom förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, i anledning av motionerna
I: 61 av herr Ollas A. Ericsson in. fl.,
I: 62 av herr Karl Johan Ekman,
I: 63 av herr Kvarnzelius m. fl.,
II: 164 av herr Jonsson i Hökhult in. fl.,
II: 166 av herr von Hofsten m. fl.,
II: 167 av herr Edén m. fl. samt
II: 168 av herr Källman m. fl.,
måtte för sin del antaga vid detta betänkande såsom
bilagor fogade förslag till
a) förordning angående försäljning av rusdrycker;
b) förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6,
10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av tillagade alkoholfria drycker
samt svagdricka;
c) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet;
-
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
d) förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och
31 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker;
e) förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§
i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin; samt
f) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets fond
av rusdrycksmedel; samt
2) att riksdagen, under förutsättning att riksdagen
antager ovanberörda författningsförslag, måtte,
dels medgiva, att till sådan ägare av gästgiveri,
vilken på grund av bestämmelserna i 10 § av förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av
brännvin vid tiden för ikraftträdandet av förordningen
angående försäljning av rusdrycker är berättigad att
utskänka brännvin, må för rättighetens upphörande
från och med år 1918 av staten utgivas ersättning
med årligt belopp, som av Konungens befallningshavande
fastställes efter de grunder, vilka finnas angivna
i kungörelsen den 12 juli 1907 angående ersättning
till gästgivare, som avstå från dem jämlikt
förstnämnda lagrum tillkommande rätt till utskänkning,
ävensom att änka efter manlig ersättningstagare må,
därest äktenskapet blivit ingånget före den 1 maj
1907, efter mannens frånfälle under sin återstående
livstid äga att uppbära den ersättning, vartill mannen,
om han levat, varit berättigad,
samt bestämma, att gästgiveriägare, om han
vill komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning,
skall därom före den 1 september 1917 till Konungens
befallningshavande i det län, varest gästgiveriet är
beläget, ingiva ansökning och därvid styrka, att han
i egenskap av gästgivare fortfarande är till iskänkning
berättigad;
dels ock medgiva, att erforderliga medel för
gäldande av ersättningsbelopp, som enligt ovan angivna
grunder skola utbetalas, må utgå ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel, och att gästgivare beviljad
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 10 höft. (Nr 10.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
ersättning av Konungens befallningshavande må utbetalas
kvartalsvis vid början av varje kvartal från
och med ingången av år 1918.
Stockholm den 6 mars 1916.
/
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
11
Bilaga.
Förslag
till
förordning angående försäljning av rusdrycker.
1 kap.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
I denna förordning förstås
med spritdrycker: brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, som
hålla mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och absolut
alkohol;
med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt
och som hålla mer än 2V4, men ej mer än 22 volymprocent alkohol; och
med Öl: alla alkoholhaltiga maltdrycker, med undantag av sådana,
som enligt kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka.
Spritdrycker, vin och Öl kallas med en gemensam benämning
rusdrycker.
2 §•
Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan, som äger rum
enligt 3 §, delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.
Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning eller
försändning på rekvisition) och utskänkning (försäljning till förtäring
på stället).
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres
på utminuteringsstället. Vid utskakning må ej tillåtas, att något av
det sålda från utskänkningsstället medföres.
Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till
utminutering av vin och Öl samt med rätt till utskänkning av spritdrycker
rättighet till utskänkning av vin och Öl.
3 §■
1. Spritdrycker och vin må å apotek för medicinskt ändamål
säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med
iakttagande av de särskilda föreskrifter, som därom kunna utfärdas.
Sådant recept skall kvarlämnas och förvaras å apoteket.
I avseende å försäljning av sådana läkemedel, som innehålla sprit,
gäller vad därom är särskilt stadgat.
2. Angående försäljning av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål samt
av vin för kyrkligt behov meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.
4 §•
1. Tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt denna förordning
må ej meddelas annan person än den, som äger god frejd, råder
över sig och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i
övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.
2. Sådant tillstånd må ej meddelas ämbete- eller tjänsteman,
som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut
angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller däröver utöva
tillsyn, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän
tjänst anställd lärare.
3. Den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel med
rusdrycker, må ej tilldelas rättighet till detaljhandel med sådana drycker.
4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas
den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri.
5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
§, må ej heller vara styrelseledamot eller delägare i bolag, varom i denna
förordning sägs, dock att ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt
eller i allmän tjänst anställd lärare må vara styrelseledamot i
sådant bolag.
*
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 13
5 §•
Detaljhandel med rusdrycker må icke vara förenad med annan
handel, till vars drivande särskild anmälan fordras.
Vid utminutering må ock andra drycker än rusdrycker försäljas
till avhämtning eller försändas på rekvisition och vid utskänkning tillhandahållas
till förtäring på stället.
6 §■
Rusdrycker, som äro försatta med sackarin, få ej hållas till salu.
7 §•
1. Ej må någon vid personligt besök eller genom ombud hos
annan än innehavare av rätt att försälja rusdrycker till salu utbjuda
sådana drycker eller därå upptaga beställningar.
2. Ej må någon eljest, för egen eller annans vinning, vid personligt
besök eller genom ombud söka förmå annan att å utminuteringsställe
inköpa rusdrycker.
3. Ej heller må innehavare av rätt till utskänkning eller hos
honom anställd person å utskänkningsställe söka förmå gäst att därstädes
inköpa rusdrycker.
8 §•
1. Tillverkare eller partihandlare enligt 12 § 1 mom. må ej i samband
med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning avhända
sig rusdrycker till annan.
2. Den, som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, må ej
genom byteshandel avhända sig sådana eller eljest använda dem som
betalningsmedel.
9 §■
Den, som på kredit utskänker rusdrycker, må därför söka betalning
endast om försäljningen vid något tillfälle sker till myckenhet,
för vilken försäljningspriset ej understiger 50 kronor, eller ock försäljningen
avser vin eller Öl åt spisande gäster vid måltid.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
10 §.
1. Rusdrycker må till riket införas blott av den, som enligt 13 §
erhållit tillstånd att utöva partihandel med rusdrycker av det slag, som
införseln avser, ävensom av sådant bolag, som enligt denna förordning
driver utminuterings- eller utskänkningsrörelse.
2. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till införsel
angivna rusdrycker föras särskild förteckning enligt formulär, som av
generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna
förteckning skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.
3. Rusdrycker må icke från tullverket utlämnas annorledes än
mot kvitto, utfärdat av den, som enligt 1 mom. är berättigad att införa
sådana drycker, dock att rusdrycker, som till bolag inkommit från utlandet,
må mot kvitto utlämnas till den, som visar sig hava erhållit
bolagets medgivande därtill.
4. Utan hinder av vad i denna § stadgas må
a) införsel av rusdrycker till riket äga rum för Konungens och
medlems av kungl. huset räkning och för utländska, här ackrediterade
sändebuds eget behov,
b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av vederbörligen
legitimerad handelsresande, införas i vanlig ordning,
c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot
erläggande av stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av
Konungen fastställd kvantitet,
d) resande åtnjuta den rätt till tullfri införsel av rusdrycker, som
är medgiven enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor, samt
e) till skeppsproviant hänförliga rusdrycker behandlas på sätt, som
är föreskrivet i 4 § k) av nyssnämnda förordning; dock må rusdrycker,
som enligt sistberörda författningsrum förtullats såsom överskott av
skeppsproviant, icke från fartyg ilandföras.
5. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål
meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.
11 §•
Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.
Angående villkoren för försäljning av denaturerat brännvin meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
15
11 kap.
Om partihandel med rusdrycker.
12 §.
1. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker eller bedriver
rening av brännvin, ävensom den, som enligt 13 § erhållit tillstånd
till partihandel, äger försälja det slags rusdrycker, som tillverkas eller
renas eller vilka tillståndet avser, dock inom riket endast till annan
innehavare av dylik rättighet samt till bolag, som enligt vad i denna
förordning sägs äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, i och för
deras rörelse.
2. Bolag, som i 1 mom. omförmäles, må ock försälja rusdrycker
till annan innehavare av rätt till detaljhandel med sådana drycker i och
för dennes rörelse.
13 §.
Där tillstånd till partihandel erfordras, meddelas sådant av kontrollstyrelsen.
Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift å den
kommun, där handeln skall utövas, samt vara åtföljd av intyg, utvisande
sökandens behörighet att idka rörelsen.
Tillstånd meddelas att gälla tillsvidare och så länge kontrollstyrelsen
ej finner skäl återkalla detsamma. Sker återkallelse på annan
grund än missbruk av försäljningsrättigheten, äger innehavaren därav
åtnjuta två års uppsägningstid.
14 §.
Partihandlare, varom i 12 § 1 mom. sägs, vare skyldig hålla sina
handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen
särskilt förordnat ombud och har att vid rörelsens utövande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn
å rörelsen kan meddela.
15 §.
1. Avlider den, som efter tillstånd enligt 13 § utövar partihandel
med rusdrycker, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas, till dess
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
två år förflutit efter dödsfallet, därest tiden för rättigheten ej dessförinnan
utgått.
2. Försättes någon, som i 1 mom. avses, i konkurs, må rörelsen
för konkursboets räkning fortsättas, dock ej längre än till dess tre
månader förflutit efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.
3. I fall, som i denna § avses, åligger det dock stärbhuset eller
konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad
efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan
hos kontrollstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som
antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom
föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara
därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden
för anmälningsskyldigheten gick till ända eller kontrollstyrelsens beslut
i frågan delgivits den anmälningsskyldige.
16 §.
Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga
rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning
givna föreskrifter försäljas till partihandlare, varom i 12 § 1 mom.
sägs, eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.
Ill kap.
Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.
17 §•
1. Detaljhandel med rusdrycker inom en kommun må med de
undantag, som i 18 samt i 20—23 §§ omförmälas, idkas endast av
särskilt, inom kommunen uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag
och icke mellan flera bolag fördelas.
2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens
befallningshavande för ett eller flera, högst tre kalenderår. Ansökan
om erhållande av rättighet skall före januari månads utgång året innan
försäljningen är avsedd att taga sin början av bolag skriftligen göras
hos Konungens befallningshavande med bifogande av intyg om delägarnas
behörighet att idka rörelsen, bolagets stadgar samt redogörelse
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 17
för hur bolaget ämnar bedriva sin verksamhet. Denna redogörelse skall
innehålla uppgifter om vilka av de i 1 § nämnda slag av rusdrycker
försäljningen skall avse, om antal försäljningsställen, dels för utminutering
och dels för utskänkning av spritdrycker, vin och Öl, om grunderna
för försäljningsställenas förläggning, om i vilken omfattning utskänkningen
är avsedd att äga rum annorledes än vid måltid åt
spisande gäster samt om i vilka fall bolaget ämnar å annan, på sätt i
25 § 2 mom. stadgas, överlåta rättighet till utskänkning.
3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta utlåtanden,
i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden, som skola avgivas före februari månads utgång,
böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning den sökta
rätten till detaljhandel anses böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen,
som bör få anordnas, dels för utminutering och dels
för utskänkning av spritdrycker, vin och öl, ävensom förslag till de
inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och
rörelsens bedrivande, som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit
från flera bolag, skall, om upplåtande av rätt till detaljhandel tillstyrkes,
visst bolag förordas till erhållande av den sökta rättigheten.
* 4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens
befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där ansökning
ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla
olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande
från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun.
5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga
rum, må densamma ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavaude
upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej
sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämmau tillstyrkta.
Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen
föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller
kommunalstämman föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas
stå i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna
anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.
6. Konungens befallningshavandes beslut i ämnet skall kungöras
i den eller de tidningar inom orten, där allmänna påbud för kommunen
vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande av besvär över be
Bihnng
till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 10 käft. (Nr 10.) 3
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
slutet från dagen för första kungörandet, vilken dag skall i kungörelsen
angivas.
18 §.
I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,
må rättighet till utskänkning av rusdrycker kunna tilldelas inom annan
kommun bildat bolag. Sådan rättighet må dock utövas endast om
bolaget erhåller rätt till detaljhandel inom den kommun, där bolaget
är bildat, och så länge sistnämnda rättighet är gällande.
Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom den
i 17 § omförmälda tid innan försäljningen är avsedd att taga sin början,
och skall beträffande rättighetens upplåtande jämväl i övrigt lända
till efterrättelse vad i 17 § stadgas.
19 §.
1. Bolag, som i 17 och 18 §§ omförmäles, må icke avse att
bereda vare sig delägarna vinning utöver årlig ränta med högst fem
procent å de av delägarna tillskjutna kontanta medel eller kommun
någon ekonomisk fördel.
2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris
för samt alkoholstyrka hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers
förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i
denna förordning särskilt angivna hänseenden kan meddela.
Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet
härutinnan meddelas av Konungen.
3. Bolag äger ej vid utminutering hålla mer än ett försäljningspris
å en och samma varusort av rusdrycker, oavsett om större eller
mindre myckenhet försälj es.
Vid utminutering av vin och Öl åligger det bolag tillse, att, om
något slag av dessa drycker genom sin prisbillighet i förening med
hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen är ägnat att
för allmänheten inträda som ersättning för spritdrycker, utminutering
av sådan dryck sker med iakttagande av samma bestämmelser, som
gälla för utminutering av spritdrycker.
4. Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, inköpa
fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan mera omfattande
förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller
rörelsens behöriga utövande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 19
Bolag må icke, utan samtycke av kontrollstyrelsen, förhyra andra
lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget
självt utövar, eller utan sådant samtycke ingå affärsavtal för längre
tid än bolagets rättighet upplåtits, dock att hyresavtal må ingås till
fardag, som infaller under året näst efter utgången av nämnda tid.
Bolag må ej heller ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller
delägare i bolaget, eller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till
de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av
rusdrycker eller utgå med viss del av vinsten.
5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone
sex böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse bar sitt säte.
Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka en, som tillika
skall vara ordförande i styrelsen, utses av kontrollstyrelsen, två utses av
delägarna i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet
av kommunalstämman samt en av landstinget, dock att i stad, som icke
deltager i landsting, stadsfullmäktige utse jämväl den ledamot, som eljest
skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl fem suppleanter.
Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt
bolag bildas å tid, då landstinget icke är samlat, må ordföranden i landstinget
å dess vägnar äga att utse ledamot i styrelsen jämte suppleant
för honom för tiden intill dess ledamot och suppleant blivit av näst
sammanträdande landsting utsedda.
Av kontrollstyrelsen, landsting, stadsfullmäktige eller kommunalstämma
utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.
6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje
år i mars eller april månad å tid, som av Konungens befallningshavande
bestämmes, verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka
en utses, i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalstämman,
en av landstinget samt en av Konungens befallningshavande. I stad,
som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den revisor,
som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl
tre suppleanter. Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse två
personer att å deras vägnar deltaga i inventering av bolagets tillgångar
vid löpande årets slut. över revisionen avgiva revisorerna berättelse,
vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och förvaltning
samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall
innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i överensstämmelse
med det i 95 § angivna syfte, dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet.
Av revisionsberättelsen, vid vilkens avfattande de föreskrifter
skola iakttagas, som meddelas av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets
styrelse lämnats tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
gjorda anmärkningar, revisorerna före maj månads utgång översända
exemplar till Konungens befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige
eller kommunalstämman samt kontrollstyrelsen. Bolagets styrelse
må även till nämnda myndigheter insända sin förklaring.
Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när
som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person,
som nämnda styrelse förordnat.
7. Styrelseledamöter samt revisorer och deras här ovan nämnda
ombud äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt grunder, som av
kontrollstyrelsen bestämmas.
8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan
landsting och i stad stadsfullmäktige samt på landet kommunalstämman
avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande skall till kontrollstyrelsen
avgivas före september månads utgång.
9. Bolag åligger att inom mars månads utgång efter varje
kalenderårs slut å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta hela
den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat. Då
bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, på
enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som
kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av
delägarna tillskjutna medel återbetalats. Omförmälda nettovinst och
överskott tillfalla statsverket.
10. Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat att till honom
utminutera rusdrycker, eller att bolag beträffande ämne, varom det till
kommer
kontrollstyrelsen att meddela föreskrift, vidtagit åtgärd, som
kränker hans enskilda rätt eller strider mot förordningens syfte, må han
hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av rättelse
r det överklagade förhållandet. Over kontrollstyrelsens beslut ifråga om
bolags vägran att utminutera rusdrycker må klagan ej föras.
20 §.
1. Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka
Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel med
rusdrycker, av Konungens befallningshavande meddelas att gälla tillsvidare
för ett eller flera, högst tre kalenderår. Med måltid förstås
i detta mom. gäst mot betalning tillhandahållen mat till ett pris, som ej
understiger eller, där visst pris för måltiden ej avtalats, ej skäligen kan
anses understiga dubbla priset av det till måltiden utskänkta ölet.
2. Ansökning om rättighet, som i 1 mom. sägs, skall före utgången
av augusti månad året innan utskänkningen är avsedd att taga
sin början skriftligen göras hos Konungens befallningshavande med upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 21
gift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande
av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.
3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i
Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande jämte
förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,
som anses nödiga.
4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige samt
å landet av kommunalstämma, må densamma av Konungens befallningshavande
ej bifallas. Medgiver Konungeus befallningshavande upplåtande
av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar i avseende
å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman
föreslagna, såvida samma inskränkningar icke finnas stå
i strid med allmän lag eller författning eller uppenbarligen ej kunna
anses ägnade att främja det med desamma avsedda syftet.
21 §.
1. Rättighet till utskänkning av rusdrycker å passagerarfartyg,
som förmedla regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må på ansökning
kunna tillsvidare för viss tid, högst ett år, av Konungens befallningshavande
i det län, varest fartygets rederi har sitt säte, tilldelas
person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse. Sådan utskänkning
må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget och må,
under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske till besättningen
och till sådana fartygets passagerare, som i dess restaurationslokal
intaga måltid.
2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
eller Öl å andra passagerarfartyg än som avses i 1 mom. må på ansökning
kunna av Konungens befallningshavande i det län, varest fartygets rederi
har sitt säte, tilldelas person, som är behörig idka utskänkningsrörelse.
Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget
och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast ske
till besättningen och till sådana fartygets passagerare, som i dess restaurationslokal
intaga måltid. Utskänkningen av Öl skall härjämte vara underkastad
den särskilda inskränkning, som i 20 § 1 mom. omnämnes.
3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
eller Öl å statens järnvägars eller enskild, till persontrafik upplåten
järnvägs tåg må på framställning av järnvägens styrelse kunna av
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Körningens befallningshavande i det län, varest styrelsen har sitt säte,
meddelas person, som är behörig att idka utskänkningsrörelse.
22 §.
Där i något fall utskänkning av vin eller Öl tillfälligtvis kan vara
av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning Konungens
befallningshavande, sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit
hörda, kunna tillsvidare för kortare tid än år eller för visst tillfälle
meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster utskänka sådana
drycker; utskänkningen av Öl skall dock vara underkastad den särskilda
inskränkning, som i 20 § 1 mom. omnämnes. Har ansökningen blivit
avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma, må densamma av
Konungens befallningshavande ej bifallas.
23 §.
1. Mottager någon i sitt hem mot betalning gäster till bespisning
vid slutet bord och har avtal om bespisningen träffats för en tid
av minst en vecka, må han, med den inskränkning, varom i 20 § 1
mom. sägs, och efter det sådant bevis för honom meddelats, som nedan
omförmäles, utan särskilt tillstånd till gästerna vid deras måltider
utskänka Öl. Sådan utskänkning må dock äga rum endast i kommun,
där rättighet till detaljhandel enligt 17, 18 eller 20 § är gällande.
2. Vill någon bedriva utskänkning, som i 1 mom. avses, göre därom
skriftligen anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad
hos magistraten och på landet hos länsmannen med uppgift å det ställe,
där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande av intyg om god
frejd. Har anmälan sålunda skett, skall, där ej nedan annorledes föreskri
ves, meddelas bevis, att anmälan behörigen skett.
3. Bevis, som i 2 mom. omförmäles, må ej meddelas den, till
vilken veterligen rusdrycker ej må utminuteras eller som veterligen
under något av de senaste tre åren meddelats förbud mot fortsättande
av utskänkningsrörelse, varom i denna § är fråga.
24 §.
Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 20 §, 21 § 2 och
3 mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande
bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.
Den, som äger rätt till utskänkning, som avses i 23 §, skall
inköpa för rörelsen erforderligt Öl i den ordning, som i V kapitlet är
stadgad.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
23
25 §.
1. Bolag må ej till annan överlåta rättighet till utminutering.
2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning.
Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Konungens
befallningshavande, efter prövning av villkoren för densamma, giver
tillstånd till den överlåtna rättighetens utövning.
Med överlåtelse av ntskänkningsrättighet följer skyldighet för den,
till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla
för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande
av de föreskrifter, kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse
stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares
ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på myckenheten
av utskänkta rusdrycker.
3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 20—23 §§,
vare förbjuden.
26 §.
1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20,
21 eller 22 § innehar rättighet till utskänkning, eller försättes han i
konkurs, må rörelsen för stärbhusets eller konkursboets räkning fortsättas,
dock icke längre än till dess tre månader förflutit efter dödsfallet
eller efter det förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.
2. Avlider den, som efter anmälan enligt 23 § äger rätt att
utskänka Öl, må rörelsen för stärbhusets räkning fortsättas till dess tre
månader förflutit efter dödsfallet.
3. I fall, som i 1 mom. avses, åligger det stärbhuset eller
konkursboet, om de vilja fortsätta rörelsen, att därom inom en månad
efter dödsfallet eller efter det förhör i konkursen hållits göra anmälan
hos Konungens befallningshavande med uppgift därvid tillika å den
person, som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan
inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke
vara därtill lämplig, anses försäljningsrättigheten hava upphört den dag,
tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan
meddelades.
27 §.
Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av tillstånd
till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga
de inskränkningar i avseende å densamma, som kunna anses erforderliga.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
28 §.
1. Då försälj ningsrättighet beviljas, skall Konungens befallningshavande
utfärda tillståndsbevis med angivande däri av det lagrum,
varå tillståndet grundar sig, varest eller efter vilka grunder försäljningsställe
skall förläggas ävensom för vilken tid rättigheten må begagnas;
skolande i tillståndsbeviset jämväl utsättas de föreskrifter i avseende å
rörelsens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.
2. Avskrift av tillståndsbevis skall Konungens befallningskavande
tillställa kontrollstyrelsen ävensom i andra fall än som avses i 21 §
magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen i orten. Vad i
detta mom. är sagt om magistratens underrättande äger ej tillämpning
i Stockholm.
Om beslut, varom i 26 § förmäles, skall Konungens befallningshavande
lämna underrättelse till dem, som enligt detta mom. skola
erhålla meddelande om beviljat tillstånd.
3. Har någon av länsman undfått bevis, att anmälan enligt 23 §
behörigen skett, skall länsmannen därom underrätta kommunalnämndens
ordförande i den kommun, där rörelsen skall utövas.
IV kap.
Angående kommunal folkomröstning om förbud mot upplåtande av
rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.
29 §.
Genom kommunal folkomröstning må i enlighet med de i detta
kapitel meddelade bestämmelser avgöras, huruvida inom en kommun
få meddelas sådana rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, som
omförmälas i denna förordning.
Bestämmelserna i detta kapitel äga dock icke tillämpning å de
i 21 § omförmälda rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg och
järnvägståg.
Kommunal folkomröstning skall avse alla slags rusdrycker och
må icke verkställas oftare än vart tredje år.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
25
30 §.
Om vid kommunal folkomröstning minst två tredjedelar av de
röstande uttalat sig för förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel
med rusdrycker, vare förbud i sådant avseende för kommunen
gällande, och må ej tillstånd, som meddelats enligt 20 eller 22 §, gälla
längre än till utgången av det år, under vilket omröstningen vunnit
laga kraft, och ej heller sådan försäljning, som avses i 23 §, efter utgången
av nämnda år inom kommunen äga rum.
År, då framställning om omröstning göres, frågan om upplåtande
av sådan rättighet till detaljhandel, som omröstningen avser, på prövning
beroende, må rättigheten ej upplåtas, förrän det visat sig, att förbud
däremot ej varder för kommunen gällande.
31 §.
För upphävande av förbud, varom i 30 § sägs, erfordras, att vid
ny folkomröstning minst två tredjedelar av de röstande uttalat sig för
upphävandet.
32 §.
Röstberättigad vid sådan omröstning, som i 29 § sägs, är envar
i kommunen mantalsskriven, välfräjdad svensk man och kvinna från och
med kalenderåret näst efter det, varunder han eller hon uppnått 21 års
ålder, dock ej den, som står under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses
målsmansrätt.
Varje röstande tillkommer en röst.
Rösträtt må ej utövas av annan röstberättigad än den, som vid
omröstningen personligen inställer sig.
33 §.
Berättigad att påkalla kommunal folkomröstning är envar, som
enligt 32 § äger rösträtt.
34 §.
Framställning om anordnande av kommunal folkomröstning skall
göras skriftligen hos Konungens befallningshavande under februari
månad samt avfattas enligt formulär 1 vid denna förordning.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 10 häft. (Nr 10.)
4
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
35 §.
Har framställning enligt 34 § gjorts av så många personer, att
deras antal uppgår till minst en tjugondei av kommunens mantalsskrivna
befolkning enligt senaste justerade mantalslängd, skall Konungens befallningshavande
i länskungörelserna och i den eller de tidningar inom
orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas, giva det
tillkänna med utsättande av viss tid av fjorton dagar, under vilken tid
jäv, skriftligen avfattade, må kunna införas mot deras behörighet, som
gjort framställningen.
Varder vid prövning av anfört jäv utrett, att framställningen icke
omfattas av röstberättigade till ett antal, utgörande minst en tjugondei
av kommunens mantalsskrivna befolkning, förklare Konungens befallningshavande
frågan om omröstning förfallen.
Föranleder jäv ej dylikt beslut eller har jäv ej inom föreskriven
tid anförts, utlyse Konungens befallningshavande ofördröjligen omröstning.
Över Konungens befallningshavandes beslut i anledning av sådant
jäv, som i denna paragraf sägs, må klagan ej föras.
36 §.
Omröstning skall, där ej Konungens befallningshavande på framställning
av omröstningsnämnden eller magistraten i fråga om kommun
med större folkmängd annorlunda förordnar, verkställas minst nio, högst
tolv veckor efter dess utlysande samt utsättas till sön- eller helgdag
och, om behovet det kräver, jämväl till närmast föregående eller efterföljande
dag.
Omröstningen skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till
klockan 9 eftermiddagen, dock att uppehåll göres för den tid högmässogudstjänst
inom kommunen pågår. Där å någon ort andra tider
för omröstningen finnas mera lämpliga, äger Konungens befallningshavande
att på framställning av omröstningsnämnden eller magistraten
därom förordna, med iakttagande att tillträde till omröstningen skall
finnas minst tre timmar före klockan 3 eftermiddagen och minst två
timmar efter klockan 6 eftermiddagen.
37 §.
Vid utlysande av kommunal folkomröstning tillkännagive Konungens
befallningshavande i länskungörelserna och i den eller de tid
-
27
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
ningar inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas,
dag och tid för omröstningen samt stället för densamma. Kungörelsen
skall jämväl innehålla den proposition, efter vilken omröstningen
skall försiggå, avfattad i överensstämmelse med det vid denna förordning
fogade formulär 2, ävensom en erinran om den skyldighet, som
jämlikt 56 § åligger vederbörande omröstningsförrättare att ofördröjligen
till Konungens befallningshavande insända avskrift av omröstningsprotokollet.
År kommun på landet indelad i två eller flera omröstningsdistrikt,
skall i kungörelsen jämväl tillkännagivas, vilken omröstningsnämnd,
som skall verkställa slutlig sammanräkning av de inom samtliga distrikt
avgivna rösterna.
V -kf ■
38 .
År kommun, på sätt i 19 §, i lagen om val till riksdagen sägs,
delad i två eller flera valdistrikt, • skall samma distriktsindelning gälla
vid kommunal folkomröstning.
39 §.
Omröstning förrättas på landet inför en omröstningsnämnd; och
skall såsom sådan tjänstgöra den valnämnd, som, enligt lagen om val
till riksdagen, på landet är valförrättare vid valen till andra kammaren.
I omröstningsnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden
vara närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om vilken
de flesta röstande förena sig, eller vid lika röstetal den mening, ordföranden
biträder.
Vid omröstningsnämndens sammanträden föres protokoll av ordföranden.
40 §.
- I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt, förrättas omröstningen
inför magistraten.
År stad delad i flera omröstningsdistrikt, skall magistraten för
varje distrikt utse tre eller flera deputerade att vara omröstningsförrättare
i distriktet. Av dessa för den främste ordet. Protokollet över
omröstningen föres av den, magistraten därtill utsett.
Till deputerad må i fall av behov utses den, som eljest ej tillhör
magistraten.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
41 §.
Har kommunal folkomröstning utlysts, skall för kommunen, eller,
om den är delad i flera omröstningsdistrikt, för vart och ett av dessa
röstlängd snarast möjligt upprättas. Närmare föreskrifter i avseende
härå så ock om skyldighet för vederbörande myndighet att lämna uppgifter
till införande i längden meddelas av Konungen.
Senast inom sex veckor efter omröstningens utlysande skall röstlängd
vara avsänd eller avlämnad, å landet till omröstningsnämndens
ordförande och i stad till magistraten, där denna ej själv verkställt
upprättandet. På framställning av omröstningsnämnden eller magistraten
äger Konungens befaHningshavande dock i fråga om kommun med
större folkmängd medgiva utsträckning av den tid, inom vilken röstlängd
skall vara avsänd eller avlämnad.
42 §.
Röstlängden skall under tio dagar vara å lämpligt ställe inom
omröstningsdistriktet under behörig tillsyn framlagd för granskning;
och åligger det omröstningsnämndens ordförande eller magistraten att
omedelbart efter röstlängdens upprättande kungöra tid och ställe för
framläggandet, den tid, inom vilken anmärkning mot röstlängd skall,
jämlikt 43 § här nedan, vara till omröstningsnämndens ordförande eller
magistraten inlämnad, samt tid och ställe för prövning enligt 46 § av
sålunda gjorda anmärkningar.
Kungörelsen skall avfattas enligt formulär 3 vid denna förordning
samt uppläsas i kyrkan och, där så ske kan, införas i den eller de tidningar
inom orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.
43 §.
Vill någon, vilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig
påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara i längden
upptagen såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen
avfattade och åtföljda av de bevis han vill åberopa, ingiva till
omröstningsnämndens ordförande eller magistraten sist före klockan 12
på dagen å femte dageu efter utgången av den tid, under vilken röstlängden
varit för granskning framlagd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
29
44 §.
Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i röstlängden
upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne av omröstningsnämndens
ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna
posten sändas underrättelse, med angivande av dagen för anmärkningens
prövning. Blanketter till sådan underrättelse, avfattade i överensstämmelse
med formulär 4 vid denna förordning, skola av Konungens
befallni ngsha v ande hållas vederbörande till banda.
45 §.
Varder anmärkning ej ingiven inom föreskriven tid, kommer den
ej under prövning.
46 §.
Å femte dagen efter utgången av den för framställande av anmärkning
mot röstlängden bestämda tid eller, om nämnda dag är söneller
helgdag, nästa helgfria dag därefter sammanträder på landet för
varje distrikt omröstningsnämnden för prövning av de mot röstlängden
framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistraten,
dock att sammanträde, som skulle hållas å allmän rättegångsdag, i
stället äger rum nästa helgfria dag. Sammanträdet skall börja klockan
10 förmiddagen, och vare förhandlingarna offentliga.
Vid sammanträdet lämnas tillfälle till bemötande av gjorda anmärkningar
med rätt för den, mot vilkens rösträtt anmärkning blivit
enligt 43 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat
efter den för framställande av anmärkning mot röstlängden bestämda tid.
Över varje i behörig tid framställd anmärkning skall omröstningsnämnden
eller magistraten omedelbart eller senast dagen efter slutad
förhandling avkunna beslut, vilket, med angivande i korthet av skälen
därför, tecknas å den prövade anmärknmgsskriften, som bilägges protokollet.
över sådant beslut må särskild Klagan ej föras.
I röstlängden införas de rättelser, som av nämnda beslut föranledas.
47 §.
Sedan i anledning av framställd anmärkning mot röstlängd beslut
avkunnats, samt rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts,
underskrives densamma av omröstningsnämnden eller magistraten.
30
.Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,
varde intyg därom av omröstningsnämndens ordförande eller magistraten
tecknat å längden.
Sedan rostlängden blivit behörigen underskriven eller försedd med
intyg, varom nyss är sagt, lände densamma vid omröstningen till efterrättelse.
48 §.
Anföras besvär över omröstning, vid vilken av omröstningsnämnden
eller magistraten meddelat beslut i fråga om anmärkning mot röstlängden
tjänat till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot
beslutet fullföljas. Vid sådan klagan må ej andra bevis gälla än de,
som hos omröstningsnämnden eller magistraten varit i laga ordning
företedda. Har på klagan, som i samband med besvär över omröstning
blivit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, där
ny omröstning förordnats skola äga rum, omröstningsnämndens eller
magistratens ordförande i längden införa de av beslutet töranledda
rättelser.
49 §.
Omröstningen äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal
hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de röstande tillåtas inom
omröstningslokalen.
Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som omröstningsförrättaren för ordningens upprätthållande och
omröstningens behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning,
som ej kan avstyras, äge omröstningsförrättaren att avbryta förrättningen.
I omröstningslokal skall propositionen för omröstningen finnas
anslagen.
'' 50 §.
Omedelbart före omröstningens början skall ordföranden visa de
närvarande, att rösturnan är tom.
Omröstningen skall ske med omärkta, enkla och slutna sedlar av
vitt papper. Ogill vare varje annan röstsedel.
Röstsedlar skola genom omröstningsförrättarens försorg tillhandahållas
inom omröstningslokalen.
31
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Den, som vill rösta, skall personligen, sedan ordföranden förvissat
sig om att vederbörande är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad,
under omröstningsnämndens tillsyn avlämna röstsedeln, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att
rösträtten utövats.
51 §.
Då uppehåll i förrättningen sker, skall rösturnan omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
omröstningsförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att
sigillen äro obrutna.
52 §.
De röstberättigade, som äro tillstädes i omröstningslokalen eller
a anvisad plats därintill, men som ej hunnit deltaga i omröstningen
vid det klockslag, då omröstningen skall sluta eller då uppehåll däri
göres av annan apledning än för högmässogudstjänst, äga rätt att avlämna
sina röstsedlar.
53 §.
När alla röstberättigade, som vid det för omröstningens slut fastställda
klockslag äro tillstädes, avlämnat sina röstsedlar, förklare ordföranden
röstningen avslutad.
Omedélbart därefter verkställes röstsammanräkningen.
Efter det jämförelse med anteckningarna i röstlängden skett, inläggas
röstsedlarna, de godkända och de underkända var för sig, i omslag,
vilka förses med minst två närvarandes sigill. De sålunda inlagda
röstsedlarna skola förvaras intill dess omröstningen vunnit laga kraft
eller förordnande om ny omröstning meddelats.
54 §.
I det protokoll, som i. överensstämmelse med det vid denna förordning
fogade formulär 5 ifibd däri gjorda anvisningar skall föras vid
förrättningen, antecknas särskilt:
antalet giltiga ja- och nejröster ävensom antalet av de röstberättigade,
som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i omröstningen;
^
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
därest någon förvägrats rösta, dennes namn samt orsaken till
sådan vägran;
om röstsedel förklaras ogill, grunden för detta beslut.
1 protokollet avtryckas även de sigill, varmed röstsedlarna förseglats.
55 §.
Varder sedan omröstningen avslutats nödvändigt att uppskjuta
och avbryta förrättningen, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, vilka
förseglas under minst två närvarandes sigill samt jämte andra till omröstningen
hörande handlingar läggas i säkert förvar; och må förrättningen
icke ånyo företagas, innan omröstningsförrättaren inför öppna
dörrar förvissat sig om, att de åsätta sigillen äro obrutna.
56 §.
1. Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsande
av det under förrättningen förda protokollet, som till riktigheten bestyrkes
av ordföranden och två av de närvarande.
2. Utgör kommun ett omröstningsdistrikt, är förrättningen avslutad
med uppläsande av det i 1 mom. omförmälda protokoll. Ordföranden
insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av protokollet
till Konungens befallningshavande, som låter offentliggöra resultatet av
omröstningen i länskungörelserna samt i den eller de tidningar inom
orten, där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas.
3. Utgör kommun två eller flera omröstningsdistrikt, skall den
slutliga röstsammanräkningen för hela kommunen verkställas i stad av
magistraten och på landet av den bland kommunens omröstningsnämnder,
som Konungens befallningshavande därtill förordnat. För
nämnda ändamål åligger det omröstningsförrättarne i distrikten att
ofördröjligen till magistraten eller vederbörande omröstningsnämnd insända
bestyrkt avskrift av protokollet över omröstningen. Jämväl vid
den slutliga röstsammanräkningen, vilken äger rum inför öppna dörrar,
föres protokoll, som omedelbart uppläses och till riktigheten bestyrkes
av ordföranden och två av de närvarande. Med uppläsande av detta
protokoll är förrättningen avslutad.
Ordföranden insänder därefter ofördröjligen bestyrkt avskrift av
protokollet över slutsammanräkningen till Konungens befallningshavande,
som låter offentliggöra resultatet av omröstningen på sätt i 2 mom.
stadgas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
33
57 §.
Medlem av kommun, som icke åtnöjes med omröstningen, äger
rätt, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke tillkommit i laga
ordning, att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål
äger klaganden att begära behörigt protokollsutdrag, i stad hos magistraten
och på landet hos omröstningsnämndens ordförande, eller, då
kommun är uppdelad i flera omröstningsdistrikt, hos den bland ordförandena,
inför vilken enligt 56 § av denna förordning den slutliga
sammanräkningen sker. Protokoll skall inom högst tre dagar till klaganden
utlämnas; och skall han vid förlust av talan sist inom 10 dagar
efter förrättningens avslutande sina till Konungen ställda besvär ingiva
till Konungens befallningshavande, som genom tillkännagivande i länskungörelserna
och i den eller de tidningar inom orten, där allmänna
påbud för kommunen vanligen meddelas, utsätter viss kort tid, inom
vilken förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande
avgivas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshavande
att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hava inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända för att i regeringsrätten skyndsamt
föredragas och avgöras.
Föranleda besvären upphävande av det genom omröstningen fattade
beslutet på annan grund än att den i 30 och 31 §§ för besluts
åstadkommande stadgade majoritet icke ernåtts, skall Konungens befallningshavande,
på sätt i 37 § sägs, ofördröjligen utlysa ny omröstning.
58 §.
I ärende rörande kommunal folkomröstning må det vara envar
tillåtet att, under iakttagande av behörig tid och ordning, på eget
äventyr till myndighet insända handlingar i betalt brev med allmänna
posten; dock att vad sålunda är stadgat, ej äger tillämpning i fråga
om besvär.
59 §.
Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning
mot röstlängd, som i 43 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för
talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen
framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 10 höft. (Nr 10.) 5
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
60 §.
Kostnaderna för anordnande av kommunal folkomröstning skola
gäldas av vederbörande kommun, som jämväl har att tillhandahålla för
omröstning lämplig lokal.
V kap.
Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.
61 §.
Utminutering av rusdrycker må ej äga rum till annan än ddfi,
som hos bolag, vilket äger rätt till utminutering, skriftligen anmält
sig önska inköpa sådana drycker med uppgift å sitt fullständiga namn,
födelseår och födelsedag, yrke, bostad samt hemvist.
Den, som gör anmälan, vare på anfordran skyldig att till riktigheten
styrka de i anmälan lämnade uppgifter.
. 62 §.
Föreligger ej veterligen i avseende å- den, som gjort anmälan,
sådant hinder för utminutering, varom i 65 och 66 §§ stadgas, har
bolaget, därest bolaget eljest finner utminutering till honom kunna äga
rum, att, efter iakttagande av vad i 74 § för där avsett fall finnes
stadgat, tillställa honom en motbok, innehållande _ anvisning å visst
utminuteringsställe, varest han må hos bolaget göra inköp av rusdrycker.
Därest anmälan avser mera än ett slag av rusdrycker, må bolaget kunna
utfärda särskild motbok och anvisa särskilt utminuteringsställe för inköp
av varje sådant slags dryck.
Göres anmälan, som i 61 § avses, av kvinna, pröve bolaget, huruvida
och med vilka förbehåll rusdrycker må till henne utminuteras. Lag
samma vare, om anmälan göres av någon, som saknar stadigt hemvist.
63 §.
Bolag må, på köpares begäran eller om så eljest prövas lämpligt,
i stället för redan anvisat utminuteringsställe anvisa annat sådant
35
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
för inköp hos bolaget; och skall anteckning om sistnämnda utminuteringsställe
göras i den i 62 § omförmälda motbok.
64 §.
Vill någon, som äger att hos visst bolag inköpa rusdrycker, i
stället verkställa sådant inköp hos annat bolag, må sistnämnda bolag,
därest han företer den för honom hos förstnämnda bolag gällande motbok,
med iakttagande av vad i 75 § stadgas, anvisa honom utminuteringsställe;
och skall anteckning härom göras i motboken.
65 §.
Bolag må ej utminutera rusdrycker till köpare under tid, då han
veterligen’! äger att hos annat bolag å utminuteringsställe inköpa rusdrycker
av det slag, försäljningen avser.
66 §.
Rusdrycker må icke utminuteras till
1) den, som icke fyllt 21 år;
2) den, som under de senaste två åren mer än en gång blivit
sakfälld för fylleri;
3) den, som under de senaste tre åren dömts till ansvar för brott,
som i allmänna strafflagen är belagt med straff, om rätten funnit brottet
hava begåtts under inflytande av starka drycker;
4) den, som under de senaste tre åren undergått straffarbete eller
fängelse, som i fall, varom under 3) sägs, blivit honom annorledes än
som forvandlingsstraff i stället för ådömda böter ålagt;
5) den, som under de senaste tre åren antingen fällts till ansvar
för sådan olovlig försäljning av* rusdrycker, som avses i 106 §, eller för
olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker eller ock för
sådant brott undex-gått fängelse, som honom omedelbart ålagts, eller
straffarbete, vartill ådömt fängelse förvandlats;
6) den, som under de senaste tre åren undergått tvångsarbete;
7) den, angående vilken Konungens befallningshavande under de
senaste tre åren genom slutligt beslut förordnat, att han skall intagas
å allmän anstalt för vård av alkoholister, eller som under de senaste
tre åren vårdats^å sådan anstalt;
8) £den, som under de senaste tre åren å lasarett eller därmed
36
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
jämförlig anstalt, sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt
för sinnessjuka vårdats för delirium tremens eller annan sinnessjukdom,
som otvetydigt uppstått genom omättligt bruk av rusdrycker; samt
9) den, angående vilken nykterhetsnämnd enligt 67 § förordnat,
att rusdrycker icke må till honom utminuteras, under den tid beslutet
avser.
Vad under 2), 3) och 5) i denna § sägs skall ej äga7tillämpning,
där det visas, att den, varom är fråga, genom högre rätts laga kraftägande
utslag blivit befriad från ansvar för brott, som där avses. Ej
heller skall vad under 7) och 9) sägs äga tillämpning, där beslut, som
där avses, visas hava blivit efter förd klagan upphävt.
67 §.
Brukar någon, som vistas inom kommunen, rusdrycker till uppenbar
skada för sig eller andra, äger nykterhetsnämnden, där så finnes
skäligt, förordna, att under viss tid, högst tre år från beslutets dag,
rusdrycker icke må till honom utminuteras.
Sådant beslut må dock fattas endast efter anmälan från kommunalnämnd,
fångvårdsstyrelse, kyrkoråd, skolråd, folkskolestyrelse, barnavårdsnämnd,
fosterbarnsnämnd, hälsovårdsnämnd, polismyndighet, präst,
läkare, lärare i allmän tjänst eller anhörig eller närstående till den, beslutet
gäller, eller ock efter anhållan av denne.
Över beslutet må besvär inom trettio dagar från delfåendet anföras
hos Konungens befallningshavande.
68 §.
Som hemortsbolag för viss person anses det bolag, som idkar utminutering
av spritdrycker inom den kommun, där personen har sitt
hemvist, eller, om sådant bolag ej driver rörelse inom denna kommun,
det bolag för utminutering av spritdrycker, som kontrollstyrelsen för
kommunen anvisat.
69 §.
1. Om någon genom utslag av underrätt blivit sakfälld för fylleri,
eller för sådan olovlig försäljning av rusdrycker, som avses i 106 §, eller
för olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, skall
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
från rätten inom en vecka efter utslagets meddelande därom insändas
uppgift till hemortsbolaget för den, som uppgiften avser; dock må i
fall, där ovisshet råder om den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas
till Konungens befallningshavande i det län, varest den sakfällde bar
sitt hemvist.
Lag samma vare, där högre rätt dömer till ansvar för brott,
varom i detta mom. sägs, och uppgift på grund av stadgandet i samma
mom. ej bort från lägre rätt avsändas.
2. Om underrätt fällt någon till ansvar för brott, som i allmänna
strafflagen är belagt med straff, samt därvid funnit brottet hava begåtts
under inflytande av starka drycker, skall från rätten inom en vecka
efter utslagets meddelande därom avsändas uppgift till hemortsbolaget
för den, som uppgiften avser; dock må i fall, där ovisshet råder om
den sakfälldes hemortsbolag, uppgift insändas till Konungens befallningshavande
i det län, varest den sakfällde bar sitt hemvist.
Lag samma vare, om högre rätt i mål, som i detta mom. avses,
dömer tilltalad, som blivit av lägre rätt frikänd, till ansvar och den högre
rätten finner brottet hava begåtts under inflytande av starka drycker.
3. Angående den, som frigives vare sig från straffanstalt efter
undergånget straffarbete eller fängelse, som honom annorledes än som
förvandlingsstraff i stället för ådömda böter ålagts genom utslag, varom
uppgift skolat lämnas enligt 1 eller 2 mom., eller från tvångsarbetsanstalt,
skall vederbörande fängelsedirektör såvitt möjligt i god tid före
frigivningen insända uppgift till den frigivnes hemortsbolag eller, i fall
där ovisshet råder om rätt hemortsbolag, till Konungens befallningshavande
i det län, inom vilket den frigivne har sitt hemvist. Motsvarande
skyldighet åligger vederbörande läkare vid lasarett eller därmed
jämförlig anstalt, sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt
för sinnessjuka beträffande den, som utskrives från anstalten efter där
erhållen vård för delirium tremens eller annan sinnessjukdom, som otvetydigt
uppstått genom omättligt bruk av rusdrycker, ävensom föreståndare
för allmän anstalt för vård av alkoholister beträffande den.
som utskrives från sådan anstalt.
70 §.
Uppgift, som på grund av stadgandena i 69 § inkommit till
Konungens befallningshavande, skall genom Konungens befallningsbavandes
försorg ofördröjligen tillställas hemortsbolaget för den, som
uppgiften avser.
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
§■
Har Konungens befallningshafvande genom slutligt beslut förordnat
om någons intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister, skall
Konungens befallningshavande ofördröjligen tillställa hans hemortsbolag
uppgift därom.
72 §.
Har nykterhetsnämnd jämlikt 67 § i avseende å någon förordnat,
att rusdrycker icke må till honom utminuteras, åligger det nämnden
att ofördröjligen till hans hemortsbolag meddela uppgift därom och om
beslutets giltighetstid.
73 §.
Över dem, vilka bolag anvisat utminuteringsställe för inköp av
rusdrycker, skall hos bolaget föras förteckning. I denna förteckning
skola jämväl upptagas de personer, i avseende å vilka enligt bolaget
tillhandakomna uppgifter hinder förefinnes för utminutering, varom i
66 § under 2)—9) förmäles.
74 §.
Om någon enligt 61 § anmäler sig för inköp av rusdrycker hos
annat än sitt hemortsbolag, må utminuteringsställe ej anvisas honom,
innan meddelande om den gjorda anmälan lämnats till hemortsbolaget
och upplysning därifrån inhämtats, om i avseende å honom veterligt
hinder förefinnes för utminutering enligt vad i 65 och 66 §§ stadgas.
Hemortsbolaget skall, om sådant hinder ej förefinnes, uppföra honom i
den i 73 § omförmälda förteckning med anmärkning, att han ej äger
hos bolaget inköpa rusdrycker av det slag, anmälan avser, och med anteckning
om det bolag, varest han gjort anmälan. Om sedermera i
avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,
skall sistnämnda bolag därom ofördröjligen underrättas av hemortsbolaget.
Därest bolag, hos vilket någon anmält sig för inköp av rusdrycker,
prövar erforderligt att i avseende å honom inhämta upplysning,
varom i denna § sägs, hos annat bolag, som under något av
39
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
de tre sista kalenderåren före det anmälan sker vant att anse som
hans hemortsbolag, skall för sistnämnda bolag gälla vad i denna § om
hemortsbolag är stadgat.
75 §.
Då någon enligt 64 § mot företeende av för honom förut gällande
motbok anvisas utminuteringsställe av bolag, åligger det bolaget att
därom ofördröjligen lämna meddelande till det bolag, som utfärdat
motboken, samt från detta bolag inhämta upplysning, om i avseende
å honom veterligt hinder förefinnes för utminutering enligt vad i 65
och 66 §§ stadgas. Sistnämnda bolag skall, om sådant hinder ej förefinnes,
avföra honom som köpare ur den i 73 § omförmälda förteckning
och där anmärka, hos vilket bolag han äger göra inköp. Om
sedermera i avseende å honom veterligen hinder för utminutering uppkommer,
skall detta bolag därom ofördröjligen underrättas av det bolag,
som utfärdat motboken.
76 §.
° • • • •
A varje utminuteringsställe skall finnas förteckning å dem, som
där äga göra inköp av rusdrycker.
77 §.
1. Vid utminutering må rusdrycker i den ordning här nedan
stadgas antingen å utminuteringsställe avhämtas eller därifrån efter
rekvisition av köpare och på hans bekostnad till honom försändas.
2. Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot
avlämnande av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och
erläggande av kontant betalning. Gäller inköpet spritdrycker, skall
därjämte köparens motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom ombud,
må som sådant ej begagnas person, till vilken veterligen, enligt
vad i 66 § stadgas, rusdrycker ej må utminuteras.
3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till
köpare inom kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan
sådan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt
skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.
Vin och Öl må från utminuteringsställe försändas endast efter det
köparens skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock
att sådana drycker må till köpare inom kommunen i dennes bostad av
bolaget avlämnas mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen
därvid erhållas.
40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
4. Rekvisitioner, som i 2 och 3 mom. avses, skola tillhöra för
köparen utfärdad motbok samt för varje innehavare av sådan å utminuteringsställe
förvaras. Vid försäljning av spritdrycker skall i motboken
införas uppgift å varje försåld post spritdrycker och dagen för
försäljningen.
78 §.
Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel
med vin eller öl, att sådana från bolaget inköpta drycker jämväl
må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade
föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till köpare.
Sådan försändning må dock ej ske till köpare, boende inom kommun,
där på grund av kommunal folkomröstning rättigheter till detaljhandel
med rusdrycker ej få meddelas. •
79 §.
1. Motbok gäller endast för den person, å vilken den är utställd,
och må förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för annans
räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta egen motbok av annan
användas för inköp för dennes räkning.
2. Det vare ock i andra fall än i 1 mom. avses förbjudet att
yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.
3. Har motbok för någon förkommit, äger vederbörande bolag
pröva, under vilka förbehåll ny motbok må till honom utlämnas.
SO §.
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än
en liter i kalenderveckan.
Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om
särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle inköpa
större myckenhet än sålunda stadgats.
En liter sprit med en alkoholstyrka av sextio volymprocent eller
därutöver räknas som två liter brännvin och en liter punsch som en
halv liter brännvin.
81 §.
Spritdrycker må ej utminuteras i mindre myckenhet än tre tiondels
liter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
41
82 §.
Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa
visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas, men av
vederbörande bolag ej hålles i lager, vare bolaget, därest det eljest
finner utminutering till honom kunna äga rum och han som säkerhet
för betalningens fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra,
pliktigt från namngiven firma vare sig inom eller utom riket söka till
skäligt pris anskaffa varan.
83 §.
Närmare bestämmelser angående förande av de i 73 och 76 §§
omförmälda förteckningar och i samband därmed stående frågor meddelas
av kontrollstyrelsen, som jämväl har att upprätta och tillhandahålla
formulär till de i detta kapitel avsedda motböcker, uppgifter och
meddelanden.
Då bolag upphör med sin utminutering, lände i fråga om anvisning
av utminuteringsställe till dem, som hos bolaget ägt göra inköp, ävensom
beträffande huru med ovanberörda förteckningar och de i 77 §
omförmälda rekvisitioner skall förfaras jämväl till efterrättelse vad
kontrollstyrelsen därom stadgar.
VI kap.
Övriga föreskrifter angående detaljhandel med rusdrycker.
84 §.
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.
2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.
85 §.
Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal eller å plats, som
blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 saml. 10 käft. (Nr 10.) 6
42
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer,
utsedda en av nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm
av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet
av kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe
godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla
beskrivning å den besiktigade lägenheten.
Innan bevis om besiktningen utfärdats, må försäljning ej börjas.
Vad i denna § är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.
Kostnad för besiktning gäldas av tillståndshavaren med belopp,
som bestämmes av Konungens befallningshavande.
86 §.
1. Om tillstånd meddelats till försäljning å angivet försäljningsställe,
må ombyte av sådant ej ske, med mindre den myndighet, som
meddelat tillståndet, därtill giver sitt bifall; skolande dessförinnan tillfälle
att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit
hörda över ansökningen om ifrågavarande försäljningsrättighet.
2. Om beslut enligt 1 mom. meddele Konungens befallningshavande
underrättelse till dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla
meddelande om beviljat tillstånd.
3. Sker ombyte av försäljningsställe, som i 23 § avses, skall
därom anmälan ske och underrättelse meddelas i enlighet med vad i
nämnda § och 28 § 3 mom. stadgas.
87 §.
1. Inom eller omedelbart invid kasernområde, läger eller annat
område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet, vare detaljhandel
med rusdrycker förbjuden.
2. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik
föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande
utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning
av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är utsikt
till skådebanan eller till annan plats, där föreställningen eller danstill
-
43
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
ställningen äger ram; dock må Konungens befallningsh^vande, efter
magistratens och kommunalnämndens hörande för särskilt tillfälle medgiva
undantag från det sålunda meddelade förbud.
88 §.
1. Utminutering av rusdrycker må äga rum endast söckendagar
under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen eller efter
klockan 6 eftermiddagen.
2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan 12
middagen samt utskänkning av vin och Öl tidigast klockan 9 förmiddagen;
och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10
eftermiddagen.
Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar
eller å andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare tillåten endast
vid måltider åt spisande gäster.
Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.
3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att
tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan 10
eftermiddagen eller att utskänkning av rusdrycker under sön- och helgdagar
efter klockan 7 eftermiddagen sker annorledes än vid måltider
åt spisande gäster, äger Konungens befallningshavande efter framställning
i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma
samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande därom förordna.
89 §.
1. Å tider, då handel med rusdrycker enligt nästföregående §
ej är tillåten, vare allt utlämnande av rusdrycker från detalj handelsställe
förbjudet.
2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta
rusdrycker å utskänkningsställe förtäras.
90 §.
Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin eller öl, vare det
förbjudet att låta spritdrycker å utskänkningsstället förtäras ävensom
att hava spritdrycker förvarade å utskänkningsstället eller eljest på
sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära spritdrycker.
44
/
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
91 §.
1. Vid iskänkning av rusdrycker skall lagad mat alltid vara
att tillgå, dock att vad sålunda stadgas ej äger tillämpning vid utskärning
av vin i samband med servering av konditorivaror..
2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt hållas
för varje gäst lätt tillgängligt.
3. Rusdrycker må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som
synbarligen är berörd av starka drycker, och må sådan person ej heller
tillåtas att å utskänkningsställe förtära rusdrycker. Ej heller må å utskänkningsställe
rusdrycker utlämnas till den, som veterligen gjort sig
känd för att missbruka sådana, eller till någon, som skäligen kan antagas
ej hava fyllt 18 år.
4. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där
han förtärt rusdrycker, eller lämnas utan vård.
92 §.
1. Under det detaljhandel med rusdrycker pågår, får dörren till
försäljningsrummet ej vara låst.
2. Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning
och bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 28 § 1 mom. utfärdats
för rörelsens innehavare, ävensom prislista å de rusdrycker, som
å stället tillhandahållas, vara för köpare tillgängliga. Därjämte skall å
försäljningsställe finnas för samtliga gäster synligt anslag, som tydligt
angiver, å vilka tider därstädes försäljning av rusdrycker får äga rum.
93 §.
I öppen salubod för handel med andra varor än rusdrycker ävensom
i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och auktioner,
vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel
med andra varor än rusdrycker vare utdelning av sådana drycker även
utan betalning förbjuden.
94 §.
Stadgande^ i 84, 85, 88, 89 och 92 §§ skola ej äga tillämpning
å iskänkning, varom förmäles i 23 §.
Ej heller skall vad i 88 och 89 §§ stadgas äga tillämpning å utskänkning,
som avses i 21 §.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
45
VII kap.
Om tillsyn å detaljhandel med rusdrycker och övervakande av
nykterhetstillståndet.
95 §.
All försäljning av rusdrycker skall ordnas så, att därmed åstadkommes
så ringa skada som möjligt och att syftet med de i denna
förordning givna stadganden sålunda i största möjliga utsträckning
vinnes.
90 §•
Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet
inom kommunen.
Nämnden åligger därvid särskilt
att hålla förteckning över dem, som nämnden jämlikt 67 § förklarat
obehöriga att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker;
att genom upplysningar och råd till försäljare söka förebygga
missbruk av rusdrycker;
att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i
stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma till nämnden
remitteras; samt
att till stadsfullmäktige eller kommun alstämman göra framställning
om vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder och avgiva årlig berättelse
angående sin verksamhet och över nykterhetstillståndet inom
kommunen.
97 §.
Bolag och innehavare av från bolag överlåten rättighet vare
pliktiga tillhandagå kommunens nykterhetsnämnd eller av nämnden
utsett ombud med erforderliga upplysningar samt att hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för nämnden eller
sådant ombud.
46
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Bolag vare ock på anfordran skyldigt låta vederbörande nykterhetsnämnd
eller av sådan nämnd utsedd person taga del av de i 73 och
76 §§ omförm|lda förteckningar.
Ordföranden i nykterhetsnämnden i den kommun, där bolaget utövar
sin verksamhet, eller annan av nämnden utsedd ledamot äger
närvara vid sammanträden med bolagets styrelse och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten.
98 §.
Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka iakttagandet
av vad i denna förordning är stadgat.
Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å
landet skola tillse, att å ställe, där detaljhandel med rusdrycker idkas,
ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade föreskrifter
noga efterföljas.
För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan
för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må Konungens befallningshavande
förordna lämplig polisman att fullgöra vad enligt denna
förordning åligger kronobetjänt.
99 §.
Innehavare av rättighet till detaljhandel eller i hans frånvaro den,
som försäljningen ombesörjer, vare skyldig att efter anfordran lämna
dem, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna
förordning, tillträde till de försäljningsställen, vilka deras tjänsteåligganden
avse.
100 §.
Tredskas bolag att fullgöra de i denna förordning för bolag meddelade
föreskrifter eller de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan hava
för bolaget utfärdat, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna
förelägga bolagets styrelseledamöter vite eller förbjuda bolaget
att efter utsatt skälig tid fortsätta med försäljningen, om ej de åsidosatta
föreskrifterna iakttagas, eller återkalla bolagets rättighet till detaljhandel
att upphöra med löpande kalenderårs utgång.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
47
101 §.
1. Tillstånd, som meddelats enligt 20—22 §§, må av Konungens
befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats
enligt 20 eller 22 §, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet
kommunalstämma det påyrka.
2. Över beslut, varigenom tillstånd enligt denna § återkallats,
må klagan ej föras.
102 §.
1. Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse eller där trupp
är för flere dagar sammandragen så ock vid annan till större folksamling
ledande förrättning ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande
av försäljningsställe kan föranleda oordningar, eller då försäljning
visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande
ävensom i stad polismyndighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd
för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten detaljhandel
med rusdrycker eller för sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar
i samma handel, som kunna finnas nödiga.
2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äge Konungen därom förordna. I fall, varom
nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses
erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av Konungens
befallningshavande, där Konungen det medgivit.
103 §.
1. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning
erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest
dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd
erinran från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd
å landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden
förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet, men skall, vid äventyr att förbudet eljest
går åter, senast inom åtta dagar underställas prövning av Konungens
48
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
befallningshavande, som, därest tillståndet, enligt vad i detta kapitel
sägs, ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet
eller ock upphäva detsamma.
1 Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.
2. Om sådan utskänkning, varom förmäles i 23 §, befinnes ske
i större omfattning eller på annat sätt än i nämnda lagrum avses, må
Konungens befallningshavande ävensom i annan stad än Stockholm
magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande av rörelsens
bedrivande. I fråga om verkställighet och underställning av sådant
beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd, skall i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse vad i 1 mom. finnes stadgat.
104 §.
Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av
från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar föranledas
eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet
bedrives, må Konungens befallningshavande, på anmälan av i stad
polismyndighet eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller
kommunens eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalstämma,
äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller ock därifrån
skilja innehavaren.
105 §.
Återkallelse av meddelat tillstånd samt förbud mot försäljning,
varom ovan sägs, skola delgivas rörelsens innehavare eller i hans frånvaro
den, som besörjer försäljningen. Därest försäljningen grundar sig
på särskilt tillstånd, skall underrättelse om återkallelse och förbud lämnas
dem, som enligt 28 § 2 mom. skola erhålla meddelande om beviljat tillstånd,
dock att underrättelse om förbud ej skall meddelas kontrollstyrelsen.
Har Konungens befallningshavande meddelat förbud, som
avses i 103 § 2 mom., skall underrättelse därom meddelas i annan stad
än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och länsmannen
i orten.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
49
Vill kap.
Ansvarsbestämmelser m. m.
106 §.
1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning,
avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter
från och med trettio till och med tvåhundra kronor.
_ 2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning
av rusdrycker eller bedriver någon olovlig försäljning i större
omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med femtio
till och med två tusen kronor eller med fängelse i högst ett år.
3. I fall, som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med
därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda
rusdrycker tillika med kärl och emballage, vari de förvaras, underkastade
beslag och förbrutna.
4. Vad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om någon,
som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, genom byteshandel avhänder
sig sådana eller eljest använder dem som betalningsmedel.
107 §.
Överskrider den, som enligt 12 § 1 mom. äger rätt till partihandel
med rusdrycker, honom enligt samma mom. tillkommande försäljningsrättighet,
straffes med böter från och med trettio till och med fem tusen
kronor. Åro omständigheterna försvårande eller beträdes någon andra
gången eller oftare med sådan förbrytelse, må ock dömas till fängelse.
108 §.
Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning
av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 106 § sägs.
109 §.
1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker, sådana
drycker av annat slag än försäljningsrättiglieten avser,
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 10 höft. (Nr 10.)
7
50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig
utskänkning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,
eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än
därtill uppgivet eller medgivet är,
eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd
till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,
straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs.
2. -Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten
avser, skall i fråga om sådana drycker tillämpas även vad
106 § 3 mom. finnes stadgat.
no §.
Förbrytelse mot 6 §, 7 § 3 mom., 90, 91 eller 92 § straffes med
böter från och med tio till och med ett hundra kronor.
in §.
Bryter den, som handhar tillåten försäljning av rusdrycker, i
andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning
är stadgat eller mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i
enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes med böter
från och med tio till och med ett tusen kronor.
112 §.
Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 20, 21
eller 22 § äger rätt till utskänkning av rusdrycker, till ansvar efter
109 eller 111 §, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse,
varom sägs i någon av dessa §§, skall han tillika förklaras sin
rätt till försäljning förlustig.
Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast
vin eller Öl och rättighetsinuehavaren dömes till ansvar för olovlig
försäljning av spritdrycker.
113 §.
Bryter någon, som ej handhar försäljning enligt denna förordning,
mot 7 § 1 eller 2 mom. eller förbryter sig någon mot stadgandet i
93 §, straffes som i 111 § sägs.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
51
114 §.
Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 79 § 1 eller 2 mom.
med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med tio till
och med ett hundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller
yrkesmässigt eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan
förbrytelse, vare straffet böter från och med femtio till och med femhundra
kronor eller fängelse i högst sex månader.
115 §.
1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken
enligt 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest
varan i behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras; sker
ej återförsel, förfares på sätt i 122 § är stadgat.
2. År införsel av rusdrycker att anse som olovlig varuinförsel
enligt vad i tullstadgan sägs, skola de i kap. 9 samma stadga förekommande
bestämmelser lända till efterrättelse; dock skall i fråga om
försäljningen av olovligt införda rusdrycker gälla vad i 122 § här
nedan stadgas.
3. Den, som mot stadgandet i 10 § 4 mom. från fartyg ilandför
rusdrycker, vilka förtullats såsom överskott av skeppsproviant, böte
från och med tio till och med ett tusen kronor och vare dryckerna tillika
med kärl och emballage underkastade beslag och förbrutna.
116 §.
Försäljer någon till dryck ej hänförlig alkoholhaltig vätska och
sker försäljningen under omständigheter, vilka kunna giva säljaren
skälig anledning antaga, att vätskan är avsedd att användas som dryck,
straffes som i 106 § 1 och 2 mom. sägs, och vare å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintlig vara, varav försäljning skett,
tillika med kärl och emballage underkastad beslag och förbruten.
117 §.
Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å sådan
försäljning av rusdrycker, soin bedrives av partihandlare, varom i 12
§ 1 mom. sägs, eller av innehavare av överlåten rättighet, vare för
-
52
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
bjudet att, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa
sådana försäljares affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej
av omständigheterna, att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom
å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från
och med trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans
fördel, må dömas till fängelse.
118 §.
Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,
själv beträdas med olovlig försäljning av rusdrycker, vare det
ansett som försvårande omständighet, och vare han därjämte förlustig
tjänsten.
119 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro
stadgade för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet
icke överstiga två år.
120 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av detaljhandel
enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller i
hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av honom
själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett
utan hans vetskap och vilja.
121 §.
1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, vilka
särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad, åligger att
åtala förbrytelser mot densamma.
2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
53
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
varandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare
mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
3. Då åtal anställes av annan än den, som är nämnd i 1 mom.,
give han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att denne må
kunna övervara målets utförande.
122 §.
1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet
i fall som i 115 § sägs, de i 121 § 1 mom. omförmälda allmänna
åklagare. Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman, skall
göras i två vittnens närvaro.
2. Då rusdrycker enligt denna förordning dömts förbrutna, skola
de hembjudas till försäljning till bolag, som äger rätt till detaljhandel
med rusdrycker, eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom.;
och vare dylikt bolag skyldigt att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna
rusdrycker. År mängden så ringa, att dess värde ej anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.
Lag samma vare i fråga om försäljning av rusdrycker på grund
av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.
3. Då Öl jämlikt denna förordning blivit taget i beslag, äger
beslagaren, sedan syn och värdering av två ojävige män hållits, därmed
förfara i nyss stadgad ordning, innan frågan om detsamma skall anses
förbrutet blivit slutligen avgjord.
123 §.
Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
124 §.
Av böter, som enligt denna förordning ådömas, samt av värdet
av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfalla
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den kommuns fattigkassa,
där den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angivare eller
är annan än åklagaren beslagare, äger sådan angivare eller beslagare
taga hälften av åklagarens andel.
54
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
125 §.
Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning
av rusdrycker endast på den grund, att han därvid tillhandlat sig eller
förtärt sådana drycker.
126 §.
Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas och avdömas vid
allmän domstol, dock att i stad, där poliskammare finnes, åtal för
sådana förbrytelser skola behandlas i hittills vanlig ordning.
127 §.
Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, och
skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.
Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat, vare
i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse, och skall vad enligt III, VI, VII och VIII kapitlen i
denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkomma poliskammare
i stad, där sådan finnes.
IX kap.
Särskilda föreskrifter i avseende å förordningens ikraftträdande m. ni.
128 §.
Denna förordning, varigenom förordningarna den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin samt angående försäljning av vin och
öl upphävas, träder i kraft den 1 januari 1918, från vilken dag försäljning
av rusdrycker blott må utövas av den, som enligt denna förordning
därtill äger rättighet.
55
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Härvid skall dock iakttagas,
dels att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende
å ordnandet av handeln med rusdrycker enligt denna förordning, skola
vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma,
dels att IV kapitlet skall tillämpas under år 1917,
dels ock att i avseende å bolag, som under år 1917 utövar rätt
till försäljning av brännvin, granskning av förvaltning och räkenskaper,
beslut om ansvarsfrihet samt inleverering till statsverket av avgifter,
nettovinst och överskott av bolagets tillgångar skola ske enligt nu
gällande föreskrifter.
129 §.
Intill dess denna förordning träder i kraft, må rätt till detaljhandel
med brännvin enligt 11 och 13 §§ i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin samt rätt till iskänkning av
vin och Öl enligt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av vin och Öl ej meddelas att gälla för längre tid än till den
1 januari 1918.
130 §.
Den, som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminutering av
rusdrycker, och den, som jämlikt 13 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av vin och Öl idkar utminutering av vin, som ej
är förenad med handel med andra varor än spritdrycker, må, om han
före den 1 januari 1918 hos kontrollstyrelsen därom gör anmälan,
under en tid av fem år efter sistnämnda dag utan särskilt tillstånd
fortsätta försäljningen i fråga, dock blott i den ordning, som i II kapitlet
föreskrives för partihandlare. Det åligger kontrollstyrelsen att på nu
avsedd försäljningsidkares framställning meddela nödiga föreskrifter för
att underlätta försäljningen av det lager av ifrågavarande drycker,
som han vid tiden för förordningens trädande i kraft innehar.
131 §.
1. Rusdrycker, som före den 1 januari 1918 från utlandet inkommit
till riket, må från och med sagda dag icke av tullverket utlämnas
till annan än den, som enligt 10 § äger rätt till införsel av
56
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
sådana drycker; dock att den, som enligt 130 § äger rätt att efter
nämnda dag fortsätta försäljning av rusdrycker, må under tiden för
denna rättighets bestånd äga utbekomma sådana drycker, som för hans
räkning inkommit och angivits till förtullning eller till uppläggning å
nederlag eller transitupplag före utgången av år 1917.
2. Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av rusdryck,
som inkommit till riket före utgången av år 1917, icke äga rum eller
har den, som enligt 130 § äger fortsätta försäljning av rusdrycker, icke
begagnat sig av den honom enligt 1 mom. tillerkända rätt, må varan på
ägarens begäran återutföras. Sker ej återutförsel, i förstnämnda fall
inom loppet av år 1918 och i sistnämnda fall inom ett år efter försäljningsrättens
upphörande, hemfalle varan till kronan, och varde för
dess räkning behandlad på sätt i 122 § sägs.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
57
Formulär 1.
Till Konungens befallningshavande i N. N. län.
Jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker den .................. 19 ... får jag
(få vi) härigenom anhålla, att folkomröstning om förbud mot upplåtande av rättigheter till
detaljhandel med sådana drycker måtte i N. N. kommun anordnas år 19....
På heder och samvete försäkrar jag mig (försäkra vi oss var och en för sin del) vara i
N. N. kommun mantalsskriven (-vna), välfrejdad (-dåde) svensk (-ske) medborgare, före detta års
början hava fyllt 21 år samt ej stå under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.
Egenhändig namnunderskrift |
Datum |
Bostadsadress |
« |
||
Formulär 2 A.
Voteringsproposition A.
Den, som vill, att inom N. N. kommun förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel
med rusdrycker må införas, röstar
.Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än en tredjedel av
samtliga avgivna röster, vare frågan om införande av sådant förbud förfallen.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 10 höft. (Nr 10.)
8
58
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Formulär 2 B.
Voteringsproposition B.
Den, som vill, att det inom N. N. kommun gällande förbudet mot upplåtande av rättigheter
till detaljhandel med rusdrycker må upphävas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Varda nejröster vid omröstningen avgivna till ett antal, motsvarande mer än en tredjedel av
samtliga avgivna röster, vare frågan om förbudets upphävande förfallen.
Formulär 3.
KUNGÖRELSE.
Härmed tillkännagives, att röstlängden till efterrättelse vid kommunal folkomröstning om
förhud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker inom N. N. kommun finnes
under tiden från och med den .................. till och med den ............... framlagd i ...............1
för att där vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, vilken rösträtt enligt denna
längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser, att annan icke
må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen avfattade
och åtföljda av de bevis, han vill åberopa, ingiva till...........................2 3 sist å............8 dagen
den ...........................8 före klockan 12 på dagen, ävensom att prövning av de mot röstlängden
framställda anmärkningar äger rum i ...........................4 * .........6 dagen den .......................6.
Ort och tid.
Underskrift.
Formulär 4.
Härigenom varder Eder till kännedom meddelat, att i rätt tid anmärkning(ar) framställts
däremot, att i den röstlängd som detta år upprättats för att i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt
inom N. N. kommun (stad)] tjäna till efterrättelse vid kommunal folkomröstning
om förbud mot upplåtande av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, Ni upptagits såsom
röstberättigad, samt att anmärkningen(arna) avser (avse) att...........................
Prövning av anmärkningen(arna) äger rum i ........................... dagen den.....................
med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att bemöta anmärkningen(ama).
Poststämpelns datum.
Underskrift.
1 Här angives den lokal, i vilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande
av lokal iakttages, att behörig tillsyn över längden må kunna å det angivna stället utövas till
förekommande av att eljest anteckning i längden skulle av någon kunna verkställas.
2 Omröstningsnämndens ordförande, magistrat och stadsstyrelse.
3 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmärkningarna
sist skola vara ingivna.
4 Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.
6 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning
bestämda tid.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Formulär 5.
59
Protokoll, fört i N. N. kommun (stad) [N. N. omröstningsdistrikt av
N. N. kommun (stad)] vid folkomröstning angående väckt förslag om
införande (upphävande) av förbud mot upplåtande av rättigheter till
detaljhandel med rusdrycker inom kommunen (staden) å ............
(omröstningslokalen) i ........................... (orten) den .....................
(dag (-ar), månad, år).
Till förrättande av den folkomröstning, som blivit utsatt att bållas härstädes.........dagen
,?n ........................ (och ............dagen den ........................) sammanträdde klockan......(och
klockan ......) omröstnmgsnämnden (stadens magistrat1, magistratens deputerade2 *).......................8.
Omröstningen fortgick till klockan ...... med uppehåll .....................4 5 6 7.
Vid omröstningen avgåvo3 av ..................... röstande ..................... giltiga jaröster och
..................... giltiga nejröster.
......................... 6
................................ 6
Samtliga röstsedlar inlades efter verkställd räkning i ............ (antal) omslag, som förseglades
med de ...... (antalet) sigill, som här nedan finnas avtryckta.
Vid protokollet
N. N.
Avtryck
av
sigill.
Avtryck
av
sigill.
Att detta protokoll vid omröstningsförrättningen upplästs och befunnits riktigt, bekräftas.
N. N.
N. N.
Ordförande.
N. N.
1 I stad, som utgör ett omröstningsdistrikt.
2 I stad, som består av liera omröstningsdistrikt.
8 Har omröstningen till följd av gudstjänst ej hunnit börja å bestämd tid, varde detta
här anmärkt.
4 Här angivas tider, varunder uppehåll i förrättningen, även på grund av gudstjänst, ägt ram.
5 Har någon förvägrats att utöva rösträtt, varde det, med tydligt angivande av personens
namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.
6 Har röstsedel förklarats ogin, angives detta här jämte grunden därför.
7 Här upptages vad i övrigt förekommit av beskaffenhet att böra i protokollet antecknas.
60
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14
§§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
Härigenom förordnas, att 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
1. Försäljning--— — — — — — — — — — gällande.
2. Lika med tillagade, alkoholfria drycker anses i denna förordning
alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av malt och
som ej innehålla mer än 2 lU volymprocent alkohol.
3. Vad i 1 mom. är stadgat galle ock försäljning av svagdricka,
då denna ej sker till förtäring på stället.
4. Med svagdricka förstås — — — svagdricka ävensom alkoholfria
maltdrycker. 2
Den —
svagdricka.
2 §•
--utskänkning av spritdrycker, vin eller Öl,---
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
61
3 §.
1. \ ill----—------— — — ombytes.
2. Bevis — — — — förbjudits att försälja spritdrycker, vin
eller Öl, — — — tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller Öl återkallats,
eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana
drycker eller drycker, som avses i denna förordning.
3. Vill någon — — — — förordning, eller att försälja spritdrycker,
vin eller Öl upphört---tillstånd att försälja spritdrycker,
vin eller Öl återkallats, —--— tillämpning.
4. Inom--— — — — — — — — — — — — tillstånd.
5. Har — — — — — — —--— — — — — upphört.
6 §•
1. Utskänkning---— — — — — —---resande.
2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt
3 § idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker å utskänkningsstället
förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
förtära rusdrycker.
10 §.
1. Den — — — — — — — — — — — — — — kronor.
2. överträder — — — — — — — —--— — — sagt.
3. Överträder — — — — — — — — — — — — kronor.
4. Förbryter sig någon mot vad i 5 § eller 6 § 2 mom. är
föreskrivet, eller utövar någon utskänkning av i denna förordning avsedda
drycker å otillåten tid, böte från och med fem till och med
trettio kronor.
H §•
Varder--— — olovlig försäljning av spritdrycker, vin eller
Öl — — — — föranleda.
62
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
13 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av försäljning
enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller i
hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av
honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.
14 §.
Om — — — — försäljning av rusdrycker är eller varder stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
63
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.
Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla följande ändrade lydelse:
7 §•
1 mom. Sådan — — — — — — — — — — — — yrket.
2 mom. Tillverkning eller beredning av drycker, hållande mer
än 21/4 volymprocent alkohol, må i andra fall än som avses i kungl. förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker och kungl. förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin, icke, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd,
äga rum i reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad, som för
ifrågavarande verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången av juli
månad 1916. Lag samma vare angående tillverkning och beredning av
nu ifrågavarande drycker i härför förut använd byggnad, varest sådan
verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits
före ingången av juli månad 1916.
Denna förordning träder genast i kraft.
64
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 13, 23 och 31 §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
skola erhålla följande ändrade lydelse:
13 §.
1. I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker
än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1916, må
sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.
Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker
i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än
reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1916.
2. Då skattepliktigt — — — — —--— — — —--
företräda honom inför kontrolltjänsteman;
varjämte vid anmälan skall fogas dels, därest bryggeriet ej står
under tillsyn av kontrollör, då anmälan göres, intyg — — — — —
ordningsstadgans föreskrifter, dels ock i fall som avses i 1 mom. bevis
att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.
3. Samtidigt —---(— nuv. 2 mom.) — — — — kronor.
4. Ingives-----(= nuv. 3 mom.) — — — — krossas.
5. Har--—---(= nuv. 4 mom.) — — — återkallas.
6. När--—---(= nuv. 5 mom.) — — — — kronor.
7. Förfaller —---(= nuv. 6 mom.) — — — återkallas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
65
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade med
såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I stället — — —
varumärke.
Beträffande--— —--— — — — proppen.
När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig och
vara tydligt framträdande.
På sålunda------—---utlämnas.
31 §.
Från skattefritt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som ordet »skattefritt». I stället---
varumärke.
Beträffande — —--— — — — — — proppen.
När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara anbragt överst å en rad för sig och
vara tydligt framträdande.
Denna förordning träder genast i kraft.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt.
10 höft. (Nr 10.)
9
66
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den
11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §■
1. Brännvin —--—--— — — — — konkursboet.
2. Överståthållare —---------förordning.
3. Å-----—--— —--— — förbjuden.
4. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats
efter ingången av juli månad 1916, må sådan tillverkning ej äga rum,
utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående
tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan
anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli
månad 1916.
4 §‘
Den, som — — — — — — — — samt därvid avlämna bevis,
dels att han är behörig att utöva brännvinstillverkning dels ock i fall
som avses i 1 § 4 mom. att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som
där är sagt. Av bolag — — — — — — — — — — — utfärdat.
Denna förordning träder genast i kraft.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
67
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse avi § iförordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §■
Av--— — punschskatt och rusdrycksförsäljningsmedel skal
efter restitution — — — — — — — — — — — — — — — —
— — — nedgått.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.
68
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
Reservajtioner:
A) i fråga om utskottets författningsförslag
1) av herrar Nilsson i Bonarp och von Hofsten, vilka anfört:
Efter handläggning inom bevillningsutskottet av årets nykterhetsmotioner
föreligger uti berörda ärende åter samma situation som under
tvenne föregående riksdagar: utskottets majoritet har med några mindre
ändringar godtagit nykterhetskommitténs förslag; vi för vår del, som
icke känna oss övertygade om den praktiska nykterhetseffekten av det
lokala vetot, yrka fortfarande bifall till de författningsförslag i nu ifrågavarande
hänseenden, vilka tvenne gånger vunnit första kammarens bifall
och vilka innefattas uti motion nr 11: 166 vid innevarande riksdag av herr
von Hofsten med flere. Denna motion skiljer sig från motsvarande vid
1915 års riksdag därutinnan, att i densamma icke i år upptagits frågan
om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag
— under förutsättning av lagförslagets ikraftträdande år 1917 — angående
ersättning åt vissa rättighetsinnehavare och andra. — De vid
motionen fogade författningsförslag äro lika lydande med de förslag,
som framlagts genom Kungl. Alajfls proposition nr 242 vid 1914 års
senare riksdag med de tillägg allenast, vilka påkallas av under 1915
års riksdag redan beslutade ändringar uti ifrågavarande lagstiftning,
varjämte vissa tidsbestämmelser jämkats efter föreliggande förhållanden.
Då de synpunkter och förslag, vilka uti angivna motion nr II: 166
framlagts, blivit genom ärendets föregående behandling ingående debatterade
och framhållna, anse vi icke nödigt här ytterligare inlåta oss
på själva sakfrågan.
På grund av vad sålunda och förut i ärendet anförts, få vi hemställa
om bifall till de uti motion nr 11: 166 av herr von Hofsten med
flere gjorda yrkanden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10» Reservationer. 69
2) av herrar Hammarström och Forssman, vilka instämt i det av
herrar Nilsson i Bonarp och von Hofsten i deras ovan införda reservation
gjorda yrkandet;
3) av herr Jonsson i Hökhult, som ansett att utskottet bort tillstyrka,
att riksdagen måtte för sin del antaga de lagförslag,
som innefattas i de av herr K. J. Ekman i
första kammaren och herr J. A. Jonsson m. fl.^i
andra kammaren väckta motionerna jämte de hemställanden
i övrigt, som innehållas i sagda motioner;
4) av herr Antonsson, som anfört:
Såväl vid 1914 års senare riksdag som vid riksdagen 1915 förelågo
till behandling olika förslag till nykterhetslagstiftning med ungefär
samma innehåll som innefattas i nu föreliggande motioner.
Då jag fortfarande är av den uppfattningen, att en lagstiftning i
överensstämmelse härmed icke kan bliva till verkligt gagn för vårt land,
har jag för min del icke kunnat biträda något av de förevarande lagförslagen.
Det tryckande förmynderskap, som genom antagande av vare sig
det ena eller andra av dessa förslag skulle påläggas den enskilde, är
ovärdigt fria medborgare och utgör enligt min mening en fara för vårt
folks fortsatta utveckling till beståndande nykterhet och ansvarskänsla.
Samma uppfattning uttalades på sin tid jämväl av nästan alla
statsmyndigheter, vilka under ämbetsmannaansvar avgivit yttrande över
det av nykterhetskommittén utarbetade lagförslaget, vilket förslag i
väsentliga delar varit en förebild för de nu förevarande.
Sedan vid 1915 års riksdag antagits en lag om genomförande
av obligatorisk kontroll å utminuteringen och om förbud för den enskilde
av import av alla slags spritdrycker, att träda i kraft från och med
1916, och då denna märkliga, i den enskildes förhållande djupt ingripande
lagstiftning, i sin tillämpning rörande den personliga kontrollen, ännu
icke erhållit fast form, utan fastmer är föremål för olika försök och
man sålunda befinner sig på experimentets stadium, torde så mycket
mindre anledning förefinnas att redan nu företaga ytterligare lagstiftning
på ifrågavarande område.
fin omständighet slutligen, som vid denna frågas avgörande icke
bör lämnas obeaktad, utan mana till varsamhet, är den kraftiga reaktion,
bland stora grupper inom olika partier av vårt folk, som uppstått mot
70 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
de många bestämmelser och restriktioner på förevarande område, vilka
under senare tiden dekreterats.
I anslutning till vad som anförts har jag inom utskottet yrkat,
att de i ämnet väckta motionerna icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
5) av herrar Lyckhohn och friherre Fleming, vilka i huvudsak
instämt i den av herr Antonsson avgivna reservationen och som ytterligare
skäl för avslagsyrkandet anfört:
Enligt vårt förmenande åligger det staten, att, då den i allmänt
intresse undertrycker enskildes näringsfrihet, bereda full ersättning åt
alla dem, som genom en dylik åtgärd komma att lida skada. Med
denna uppfattning kunna vi icke biträda en lagstiftning i restriktiv
riktning beträffande försäljningen av alkoholhaltiga drycker utan ett
samtidigt ordnande av ersättningsfrågan;
6) av herr Jesper son, som anfört:
Då riksdagen sistlidet år beslöt genomgripande ändringar i förordningen
om brännvinshandeln särskilt genom bestämmelsen om individuell
kontroll till förhindrande av missbruk, vilken av kontrollstyrelsen
skall ordnas och övervakas, har jag ansett att riksdagen icke redan så
snart därefter bör ytterligare lagstifta i denna fråga utan avvakta resultatet
av vad som vid årsskiftet genomförts och möjligen ytterligare
kommer att förordnas, varefter man med större säkerhet, om så skulle
behövas, kan fortsätta lagstiftningsarbetet i denna angelägenhet. Överallt
där man gått brådstörtat fram i nykterhetslagstiftning har det lett
till ledsamma lagöverträdelser, till stor skada för den respekt alla landets
lagar böra åtnjuta, och man bör därför icke här i landet förfara på
samma sätt. En verklig folknykterhet kan endast åstadkommas på
övertygelsens väg, stödd av måttfulla restriktioner.
På grund härav har jag ansett att utskottet bort hemställa,
att föreliggande motioner icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
71
B) I fråga om vissa delar av utskottets författningsförslag och motivering:
av herr K. G. Karlsson, som anfört:
Vid behandlingen av de motioner angående brännvins- samt vin- ikomrust
och
ölhandelns ordnande, som vid 1914 års senare riksdag förelågo,
yttrade bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 28 beträffande frågan 30 och 3i §§.
om den majoritet, som skulle erfordras för lokalt förbuds införande eller
upphävande, följande:
»Enligt ifrågavarande stadganden i huvudmotionärernas förslag erfordras det
för införandet av försäljningsförbud genom kommunal folkomröstning, att minst %
bland de röstande uttalat sig därför, samt för upphävande av dylikt förbud, att
minst */s av de röstande röstat för upphävandet. Till stöd för kravet på kvalificerad
majoritet vid omröstning om förbuds införande har åberopats nödvändigheten
av att de lokala förbuden uppbäras av en stark folkopinion å vederbörande
ort. Emellertid synes denna grundförutsättning för tillämpande av lokala förbud
genom den i huvudmotionema föreslagna kvalificerade majoriteten icke i tillräcklig
grad hava blivit tillgodosedd. Genom att till grund för den kvalificerade majoriteten
lägga antalet röstande vinnes nämligen knappast tillräcklig garanti för att
bakom ett förbudsbeslut står flertalet av kommunens myndiga befolkning. Och i
fråga om bibehållandet av ett redan infört förbud innebär ju förslaget, att, om det
gällande förbudet har anslutning allenast av minst 1/s av de röstande, det fortfarande
skall gälla, vilket tydligen icke fyller kravet på stödet av en stark folkopinion
för förbudets upprätthållande.
I en av de föreliggande motionerna, II: 165 av herr J. Jeansson i Kalmar,
har yrkats, att majoriteten skall beräknas, icke efter antalet röstande, utan efter
antalet i kommunen i denna fråga röstberättigade. En dylik grund för majoritetens
beräknande finnes i Norge, där det kräves V2 av de röstberättigade för införande
resp. upphävande av förbud. Ehuru vissa anmärkningar kunna framställas jämväl
mot detta sätt för majoritetens beräknande, synes det dock erbjuda sådana fördelar
framför den i huvudmotionerna föreslagna metoden, att utskottet ansett sig böra
förorda herr Jeanssons förslag.»
I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck
i sagda yttrande, avfattades också ifrågavarande bestämmelser utan att
reservation däremot anmäldes i utskottet. Första kammaren avslog som
bekant hela det kapitel i författningsförslaget, som handlade om kommunal
folkomröstning, men andra kammaren godkände förslaget i den
form, utskottet givit detsamma.
I år likasom i fjol ha motionärerna upptagit samma yrkande som
1914 års s. k. »huvudmotionärer» och detta liar vunnit utskottets bifall.
Då jag emellertid fortfarande anser den ståndpunkt till denna fråga,
20 §.
72 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
som så väl utskottet som andra kammaren intogo år 1914, vara den
riktiga, har jag inom utskottet yrkat att ifrågavarande paragrafer skulle
erhålla nedanstående lydelse:
30 §.
1. Om vid kommunal folkomröstning minst hälften av de i röst
längden
uppförda röstberättigade uttalat sig för förbud mot upplåtande
av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker, vare förbud i sådant
avseende för kommunen gällande.
2. För upphävande av förbud, varom i 1 mom. sägs, erfordras,
att vid ny folkomröstning minst hälften av de i röstlängden uppförda
röstberättigade uttalat sig för upphävandet.
31 §.
1. Har genom kommunal folkomröstning förbud mot upplåtande
av rättigheter till detaljhandel med rusdrycker blivit gällande, må ej
tillstånd, som meddelats enligt 20 eller 22 §§, gälla längre än till ut
gången
av det år, under vilket omröstningen vunnit laga kraft, och ej
heller sådan försäljning, som avses i 23 §, efter utgången av nämnda
år inom kommunen äga rum.
2. År, då framställning om omröstning göres, frågan om upplåtande
av sådan rättighet till detaljhandel, som omröstningen avser,
på prövning beroende, må rättigheten ej upplåtas, förrän det visat sig,
att förbud däremot ej varder för kommunen gällande.
Denna paragraf avser att inom kommun, där bolag ej erhållit
rättighet till detaljhandel med alkoholhaltiga drycker, bereda tillfälle för
enskild person att i samband med måltid få utskänka Öl till spisande
gäst. Det synes mig, att paragrafen bort omfatta tillåtelse för samma
utskänkningsrättsinnehavare att i samband med måltid till spisande gäst
utskänka även vin. Det är sant, att liknande begränsning av mängden
utskänkt vara, som utskottet föreslagit beträffande Öl, icke gärna kan
införas för vin. Men då utskänkning enligt 20 § icke skulle kunna
komma till stånd utan stadsfullmäktiges eller kommunalstämmas tillstyrkande
och dessutom den kommunala folkomröstningen till sist har
avgörandet i sin hand, torde någon egentlig fara för missbruk av rättigheten
icke förefinnas. På grund härav anser jag, att 20 § 1 mom. bör
erhålla följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer. 73
Rättighet att endast vid måltid till spisande gäster utskänka
vin och Öl må inom kommun, där bolag ej erhållit rätt
till detaljhandel med rusdrycker, av Konungens befallningshavande
meddelas att gälla tills vidare för ett eller flera, högst
tre kaleuderår. I fråga om utskänkning av Öl förstås med
måltid i detta moment gäst mot betalning tillhandahållen mat
till ett pris, som ej understiger eller, där visst pris för måltiden
ej avtalats, ej skäligen kan anses understiga dubbla priset
av det till måltiden utskänkta ölet.
I överensstämmelse med den ståndpunkt bevillningsutskottet intog
vid 1914 års senare riksdag anser jag, att undantagsbestämmelsen i
denna paragrafs andra stycke har en väl snäv avfattning och att bolag
må kunna medgiva köpare rätt att jämväl tillsvidare inköpa större
myckenhet än vad i paragrafen stadgas. På grund härav anser jag, att
denna paragraf bör erhålla följande lydelse:
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större
myckenhet än en liter i kalenderveckan. ^
Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock
bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att
för visst tillfälle eller tillsvidare inköpa större myckenhet än
sålunda stadgats.
Enligt detta moment skulle obligatoriskt förbud mot att om sönoch
helgdagar utskänka alkoholhaltiga drycker annorledes än vid måltider
åt spisande gäster vara gällande intill kl. 7 e. m. Såväl vid 1914
års senare riksdag som förra aret ansåg bevillningsutskottet, att sådant
förbud icke borde vara gällande längre än till kl. 3 e. m. Med stöd
av de skäl, jag anfört i min reservation till nykterhetskommitténs förslag,
anser jag fortfarande, att momentet bör erhålla följande lydelse:
Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av
att tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till
kl. 10 e. m. eller att utskänkning av rusdrycker annorledes än
vid måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar
med början efter kl. 3 e. m., äger Konungens befallningshavande
efter framställning i stad av stadsfullmäktige ocli på
landet av kommunalstämma samt efter magistrats eller kommunalnämnds
hörande därom förordna.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. It) höft. (Nr 10.)
w §.
88 § 3 inom.
10
74 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
Beträffande frågan om gränsen i försäljning savseende mellan starkare
och svagare maltdrycker vidhåller jag den uppfattning, som jag tidigare
givit uttryck åt vid utskottsbehandlingen av denna fråga, och anser
alltså, att gränsen 3.6 volymprocent borde godkännas, men att maltdrycker
med en alkoholhalt mellan 2.2 5 och 3.6 volymprocent skulle i
försälj ningsavseende intaga en särställning, i det att för dessa drycker
även framdeles skulle tillämpas ungefär samma bestämmelser som för
närvarande gälla för Öl, möjligen med någon ytterligare lättnad. Emellertid
torde det med fog kunna ifrågasättas om icke, då frågan skall erhålla
sin slutgiltiga lösning, det vore skäl att tillgodose de krav, som
framställts från bryggeritekniskt håll, där ju onekligen förefinnas de
största förutsättningarna att bedöma varans kvalité. Man har där föreslagit
att gränsen skulle bestämmas till 3 viktprocent (=3.7 5 volymprocent).
Den högst obetydligt större alkoholhalten, som ett tillmötesgående
av detta krav skulle medföra, torde spela ringa eller ingen roll
jämförd med betydelsen av att erhålla en dryck, som på grund av sina
verkligt goda egenskaper kunde upptaga en framgångsrik tävlan med
de alkoholstarkare ölsorterna.
Beträffande ersättningsfrågan vill jag här endast uttala, att jag
fortfarande vidhåller den uppfattning, som jag på sin tid gjorde gällande
i min till nykterhetskommitténs betänkande fogade reservation, nämligen
att det på goda grunder kan ifrågasättas, om icke ersättning bör av
staten lämnas i sådana fall, där lagstiftningen tvingar en näringsidkare
att helt och hållet nedlägga en hittills som laglig ansedd hantering, av
vilken han haft sin huvudsakliga inkomst och som han skött i enlighet
med lagens föreskrifter.
C) i fråga om motiveringen:
av herrar friherre Palmstierna, Christiernson, Sandler, Källman och
Petrén, vilka yrkat, att viss del av motiveringen, nämligen det å sid.
8 intagna stycket »Med den utformning — — — — — —--—
utredningen kan föranleda» måtte utgå.
D) särskilt yttrande:
av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, K. A. Nilson, friherre Palmstierna,
Christiernson, Sandler, Rune, Källman och Petrén, vilka anfört:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer. 75
Under överläggningarna inom bevillningsutskottet hava av en eller
flere bland oss framställts yrkanden om annan lydelse av enstaka paragrafer
i författningsförslaget än den som av bevillningsutskottet förordats.
Men i syfte att för vår del söka medverka till största möjliga
samling omkring det väsentliga i reformförslaget, hava vi avstått från
att reservationsvis framföra dessa avvikande meningar.
76
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. Reservationer.
Innehållsförteckning.
Betänkande.
Sid.
Till utskottet hänvisade motioner................................................................................... 1
Behandlingen vid 1914 års senare riksdag samt 1915 års riksdag av motsvarande författnings
förslag
............................................. 2
Redogörelse för motionerna .......................................................................................... 3
Utskottets yttrande ............................................. 5
För fattning sförslag.
Förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker.......................................... It
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1—3, 6, 10, 11, 13 och 14 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka RO
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet .............................................................................. 63
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 13, 23 och 31 §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker........................... 64
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin .............................................................. 66
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel......................................................... 67
Reservationer.
A. I fråga om utskottets författningsförslag :
1) av herrar Nilsson i Bonarp och von Hofsten ................................................. 68
2) av herrar Hammarström och Forssman .......................................................... 69
3) av herr Jonsson i Hökhult.................................................................................. 69
4) av herr Antonsson .......................................................................................... 69
5) av herrar Lyckholm och friherre Fleming ......................................................... 70
6) av herr Jesper son ............................................................................................. 70
B. I fråga om vissa delar av utskottets författning sför slag och motivering:
av herr K. G. Karlsson ...................................................................................... 71
C. I fråga om motiveringen:
av herrar friherre Palmstierna, Christiernson, Sandler, Källman och Petrén ......... 74
D. Särskilt yttrande:
av herrar Ollas A. Ericsson, Eklund, K. A. Nilson, friherre Palmstierna, Christiernson,
Sandler, Rune, Källman och Petrén................................................................. 74
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.