Riksdagens skrivelse Nr 98.
Nr 98.
Godkäncl av första kammaren den 11 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av
Kungl. Majds proposition angående befrielse för kommunerna
inom lappmarksfögderiet av Västerbottens län
frän skyldighet att välja ombud i markegång snämnd
in. in.
(Statsutskottets utlåtande nr 71.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen den 10 april 1915 avlåten proposition (nr 145)
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
besluta,
att vad i § 7 inom. 3 i förordningen den 2 juni 1911 angående
grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande stadgas i
fråga om upprättande av priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande
icke vidare skall gälla för lappmarksfögderiet av Västerbottens
län;
samt att i stället skola för sagda fögderi gälla följande bestämmelser:
Till
uppgörande av priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande
skola samtliga kommunalnämnder i fögderiet i slutet av mars
månad varje år var för sin kommuns område meddela uppgifter, särskilt
för de tre sista månaderna av det nästförflutna och särskilt för de tre
första månaderna av det löpande kalenderåret, å (Härinom gällande pris
t!
Riksdagens skrivelse Nr 98.
på varje under avdelningen B i markegångstaxan ingående persedel.
Dessa prisuppgifter skola av kommunalnämndernas ordförande omedelbart
insändas till vederbörande kronofogde, vilken i överensstämmelse med
medeltalet av de pris, kommunalnämnderna uppgivit, ofördröjligen upprättar
priskuranter för fögderiet — eu för vardera av nämnda tider av
tre månader — och insänder dessa tillika med de inkomna prisuppgifterna
och däröver upprättat sammandrag till Kung!. Mapts befallningskavande.
Kronofogden skall därvid anmärka, huruvida lian i något fall
anser andra pris, än de uppgivna, hava varit i orten gällande, ävensom
särskilt utsätta de vid marknader eller andra avsättningsställen i fögderiet
gångbara pris, såvitt de avvika från de uppgivna.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kung!. Mapts
förslag, har beslutat, att vad i § 7 mom. 3 i förordningen den 2 juni
1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
stadgas i fråga om upprättande av priskuranter till ledning vid
årsprisets bestämmande icke vidare skall gälla för lappmarksfögderiet
av Västerbottens län; samt att i stället skola för sagda fögderi gälla
följande bestämmelser: Till uppgörande av priskuranter till ledning vid
årsprisets bestämmande skola samtliga kommunalnämnder inom fögderiet
i slutet av mars månad varje år var för sin kommuns område meddela
uppgifter, särskilt för de tre sista månaderna av det nästförflutna
och särskilt för de tre första månaderna av det löpande kalenderåret,
å därinom gällande pris på varje under avdelningen B i markegångstaxan
ingående persedel. Dessa prisuppgifter skola av kommunalnämndernas
ordförande omedelbart insändas till vederbörande kronofogde,
vilken i överensstämmelse med medeltalet av de pris, kommunalnämnderna
uppgivit, ofördröjligen upprättar priskuranter för fögderiet — en
för vardera av nämnda tider av tre månader — och insänder dessa
tillika med de inkomna prisuppgifterna och däröver upprättat sammandrag
till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Kronofogden skall därvid
anmärka, huruvida lian i något fall anser andra pris, än de uppgivna,
hava varit i orten gällande, ävensom särskilt utsätta de vid marknader
eller andra avsättningsställen i fögderiet gångbara pris, såvitt de avvika
från de uppgivna.
Stockholm den 11 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.