Riksdagens skrivelse Nr 212.
1
Nr 212.
Godkänd av första kammaren den 28 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad lydelse av § 15 i kungl.
kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning.
(Statsutskottets utlåtande nr 106.)
Till Konungen.
I en den 26 mars 1915 till riksdagen avlåten proposition (nr 132)
liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
antaga ett propositionen bifogat förslag till ändrad lydelse av § 15 i nådiga
kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.
Berörda förslag är av följande lydelse:
»Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas enligt de närmare föreskrifter
Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares
skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänsteman av
lägre grad ävensom åt extra ordinarie sådan tjänsteman i fall, då han
ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i
tjänstgöring använd.
Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma tjänstemans
familj.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 saml. 84 höft. (Nr 212.)
1
2 Riksdagens skrivelse Nr 212.
Extra ordinarie tjänsteman, som i följd av kroppsskada eller sjukdom,
ådragen under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits, blivit oförmögen
till tjänstgöring, mä, efter general tullstyrelsens beprövande,
komma i åtnjutande av full dagavlöning för den tid, tjänstgöringsförhindret
enligt företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre
månader.»
Av löneregleringskommittén har till riksdagens vederbörande utskott
i ärendet avgivits ett i transumerade delar så lydande yttrande:
»I § 2 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 (svensk författningssamling nr 78)
stadgas i fråga om ordinarie tjänstemän,
att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår;
att, därest emellertid tjänstinnehavare i följd av kroppsskada eller sjukdom,
ådragen under tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen
å stat må utan hinder av vad eljest är stadgat kunna, efter generaltullstyrelsens
beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader, ankommande däremot,
i händelse tjänstgöringsförhindret efter nämnda tids förlopp fortfar, på prövning
av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning därefter bör till den skadade utgå.
För att kunna tjäna till jämförelse vid behandling inom riksdagen av Kungl.
Maj:ts förenämnda förslag har löneregleringskommittén, enligt uppdrag, sökt att,
såvitt tiden det medgivit, åstadkomma en översikt av gällande bestämmelser beträffande
avlöning under sjukdomsförfall för personal vid vissa andra statens verk.
Postverket.
A. Ordinarie personal.
I avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1918 (svensk
författningssamling nr 123) stadgas i § 2 mom. 3:
»Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som. hänföras till lön.
Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,
ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra till förekommande av
smittofara på grund av annan sjukdom, äger att, efter generalpoststyrelsens beprövande,
uppbära avlöningen oavkortad under högst sex månader. Efter denna tid
utgår avlöningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t.»
B. Extra personal.
Enligt särskilda kungl. brev till generalpoststyrelsen den 30 december 1911
och den 19 december 1913 gäller uti nu ifrågavarande hänseenden följande:
Under de närmare villkor, generalpoststyrelsen bestämmer, må extra postexpeditör
med fast placering och extra postiljon med sådan placering, vilken avsjukdom
hindras att bestrida sin befattning, under högst sex månader uppbära två
3
Riksdagens skrivelse Nr 212.
tredjedelar av det honom tillerkända arvodet och i förekommande fall, vad beträffar
extra postexpeditörer, hela ortstillägget samt, vad angår extra postiljon, tre fjärdedelar
av det honom vid tjänstgöring tillkommande ortstillägg, ankommande det på
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, om och till huru stor del arvode må
till sådan extra postexpeditör och extra postiljon under sjukdom utgå jämväl under
längre tid.
Telegrafverket.
A. Ordinarie personal.
I § 6 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket clen 11 oktober
1907, sådan samma paragraf lyder enligt kungörelse den 29 juni 1912 (svensk författningssamling
nr 193 år 1912) stadgas under 5ro) och 7:o) som följer:
»5:o) Den som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes uppbära
oavkortad avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att
ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men
skall eljest avstå tjänstgöringspenningar eller uppbördsprovision.»
»7:o) Därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från vad ovan
är stadgat, avlöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom
utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot på prövning av
Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda
tid av ■ sex månader.»
B. Extra personal.
Telegrafstyrelsen har på grund av kungl. brev den 28 november 1912 utfärdat
bestämmelser rörande avlöningen till extra ordinarie tjänstemän vid telegrafverket
att tillämpas från och med den 1 januari 1913.
Enligt 4:o av nämnda bestämmelser kan extra ordinarie tjänsteman hos
styrelsen, vid linjedistrikten och verkstaden, extra ordinarie stationsbiträde eller
den, som tillhört den optiska personalen, om han av sjukdom hindras att sköta sin
befattning, berättigas att, för en tid av högst ett år, uppbära så stor del av avlöningen
som nedan sägs, nämligen:
530 kronor. |
om |
avlöningen |
utgör |
660 kronor |
(130 |
kronor |
avstås) |
||
580 |
» |
» |
» |
» |
720 |
» |
(140 |
» |
» ) |
630 |
» |
» |
» |
» |
780 |
» |
(ISO |
» |
» ) |
680 |
» |
» |
■ 840 |
» |
(160 |
» |
» ) |
||
720 |
» |
» |
» |
» |
900 |
» |
(180 |
» |
» ) |
770 |
» |
» |
» |
» |
960 |
» |
(190 |
» |
» ) |
820 |
» |
» |
» |
» |
1.020 |
» |
(200 |
» |
» ) |
920 |
» |
» |
» |
» |
1,140 |
» |
(220 |
» |
» ) |
1,050 |
» |
» |
» |
» |
1,400 |
» |
(350 |
» |
» ) |
1.130 |
» |
» |
» |
» |
1,500 |
» |
(370 |
» |
» ) |
1,240 |
» |
» |
» |
» |
1,650 |
» |
(410 |
» |
» ) |
1,350 |
» |
» |
» |
» |
1,800 |
» |
(450 |
» |
» ) |
1,440 |
» |
» |
» |
» |
1.950 |
» |
(510 |
» |
* ) |
1,500 |
» |
» |
» |
» |
2,100 |
» |
(600 |
» |
» ) |
1,600 |
» |
» |
» |
2.400 |
» |
(800 |
» |
» ) |
4
Riksdagens skrivelse Nr 212.
1,800 kronor, om |
avlöningen utgör 2,700 kronor |
( 900 kronor avstås) |
||||
1,940 » » |
» |
» |
2,900 |
» |
( 960 |
» » ) |
2.000 » » |
» |
» |
3,000 |
» |
(1,000 |
» » ) |
2.050 » » |
» |
» |
3,100 |
» |
(1.050 |
» » ) |
2,120 |
» |
3,300 |
» |
(1,180 |
» » ) |
|
2.240 » |
» |
» |
3,600 |
» |
(1,360 |
» » ) |
2,430 » » |
» |
3,900 |
» |
(1,470 |
» ;> ) |
|
2,520 » » |
» |
» |
4,200 |
» |
(1,680 |
» » ) |
Extra ordinarie interurbanielefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som
innehava fortlöpande förordnande, samt skrivbiträde må, om de av sjukdom hindras
att sköta sin befattning, dock för högst två månader under ett och samma kalenderår,
uppbära fyra femtedelar av avlöningen, skolande sådan sjukhjälp emellertid
icke utgå under de två första dagarna vid varje sjukdomstillfälle, under vilka dagar
det skall åligga den sjuke att av sin avlöning avstå, vad för tjänstgöringens uppehållande
erfordras.
Statens järnvägar.
A. Ordinarie personal.
I § 5 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15
november 1907 (svensk författningssamling nr 127) stadgas uti mom. 1:
»Åtnjuter tjänsteman ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må
fullt arvode'') till honom utgå för eu tid av högst fyrtiofem dagar under ett och
samma kalenderår.
Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter
som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock sammanlagda antalet
dagar, för vilka tjänsteman under nämnda förhållanden äger uppbära fullt arvode,
icke överstiga fyrtiofem dagar.»
I mom. B av samma paragraf säges vidare, att, om tjänsteman hindras av
sjukdom att förrätta sin tjänst utöver den tid, fullt arvode enligt vad ovan sagts,
utgår till honom, äger han uppbära hela lönen.
I mom. 4 av paragrafen i fråga stadgas som följer:
»År tjänsteman sjuk i följd av kroppsskada, ådragen i tjänstutövning, må,
såsom undantag från vad ovan är stadgat, arvode till honom utgå under högst sex
månader oavkortat samt efter denna tid med belopp, som för tjänsteman av högre
grad av Kungl. Maj:t och för tjänsteman av lägre grad av styrelsen bestämmes.»
Anm. Därest befattningshavare, som är berättigad till fri läkarvård,
erhåller vård å sjukhus, är han pliktig avstå, om han är ordinarie tjänsteman,
halva arvodet och i annat fall hela avlöningen, så vitt icke den myndighet,
som antagit honom, med hänsyn till särskilda omständigheter prövar
skäligt låta honom åtnjuta någon del därav. År sjukdomen vållad av
kroppsskada, erhållen i tjänstutövning, må avlöningen utgå till fullo. (Mom.
av kungörelsen den 31 december 1897, angående tilläggsbestämmelser till
avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar den
15 oktober 1897.)
lj Enligt § 1 mom. 6 i avlöningsreglementet (kung. 2J/a 1914, Sv. F. S. nr 243) fördelas
arvode i allmänhet i lön och tjänstgöringspenningar efter angivna regler.
o
Riksdagens skrivelse Nr 212.
B. Extra personal.
Med stöd av nyssnämnda kungörelse den 31 december 1897, har järnvägsstyrelsen
genom cirkulär den 10 mars 1898 rörande sjukavlöning till vid statens
järnvägar anställd extra personal stadgat, bland annat,
att avlöning under den tid, den sjuke är hindrad att tjänstgöra, må kunna
utbetalas till hälften för extra ordinarie tjänstemän och betjänte ävensom för sådana
arbetare, vilka äro berättigade till fri läkarvård, men icke vårdas fritt på sjukhus,
dock att sjukavlöningen i varje fall icke må utgå med mindre belopp än 75 öre om
dagen; skolande sjukavlöningen åtnjutas jämväl för sön- eller helgdag, som infaller
under sjukdomen;
att, därest sjukdomen är vållad av kroppsskada, erhållen i tjänstutövning,
avlöningen må utgå tillfullo.
Anm, Angående sjukavlöning under vård å sjukhus se anmärkningen
under ordinarie personal.
Statens vattenfallsverk.
A. Ordinarie personal.
I avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk den 29
augusti 1913 (svensk författningssamling nr 208) stadgas uti § 6 punkten 5:o,
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må åtnjuta oavkortad
avlöning, med undantag av felräkningspenningar samt viss provision och
särskild ersättning, under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att
ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men
äger därefter åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i
form av arvode och tantiem, allenast de till arvodet hörande förmåner.
I punkten 7:o av samma paragraf säges,
att, . därest, emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under
tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen må, med
förut angivna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, till honom
utgå oavkortad under högst sex månader, ankommande däremot på prövning av
Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda
tid av sex månader.
B. Extra personal.
Grunder för avlöning till extra personal vid statens vattenfallsverk hava
hittills ej fastställts av Kung]. Maj:t.
Fångrårdsstaten.
A. Ordinarie personal.
Genom kungörelse den 30 september 1910 (bihang till svensk författningssamling
nr 62) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten
är föreskrivet,
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
6
Riksdagens skrivelse Er 212.
hela lönen eller i de fall, där avlöningen utgöres av arvode, den del därav, som
icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
att, därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat må, såsom undantag
från vad eljest är stadgat, kunna, efter fångvårdsstyrelsens beprövande, oavkortad
utgå till honom under högst sex månader; ankommande på prövning av Kungl.
Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra utgå till den skadade efter omförmälda
tid av sex månader,
att föreståndare vid kronohäkte och tjänsteman av lägre grad må vid tjänstledighet
för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår åtnjuta full avlöning
under högst trettio dagar.1)
B. Extra personal.
Genom kungl. brev den 16 december 1910 har stadgats,
att, sedan extra tjänsteman av lägre grad vid fångvårdsstaten innehaft förordnande
oavbrutet under ett år, han må, under fortsatt förordnande, vid tjänstledighet
för sjukdom intill fyrtiofem dagar under samma kalenderår behålla den del
av avlöningen, såsom utgår som lön.
I detta sammanhang må erinras, att till det statsrådsprotokoll över finansärenden
den 15 mars 1907, varav utdrag var biiagt kungl. proposition (nr 100) till
samma års riksdag angående ny avlöningsstat för statskontoret, dåvarande chefen
för finansdepartementet gjort vissa principuttalanden beträffande den extra ordinarie
tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken ställning.
I sådant hänseende uttalade departementschefen, att han ansåg skäligt, att
fast anställda amanuenser vid sjukdom, där denna icke överskrede viss tid, exempelvis
ett år, tillerkändes rätt att bibehålla en del av deras arvode, vilken lämpligen
syntes böra bestämmas till två tredjedelar därav.
I anslutning till vad departementschefen sålunda uttalat hava bestämmelser
i ämnet blivit meddelade eller kommit till stånd för vissa ämbetsverk.
Såsom ett exempel må här allenast erinras, att i sådant hänseende beträffande
amanuenser hos fångvårdsstyrelsen i förenämnda kungl. brev den 16 december
1910 stadgats, att amanuens må av det för honom bestämda arvode uppbära två
tredjedelar under tjänstledighet för styrkt sjukdom intill en tid av ett år.
Slutligen må omförmälas, att uti 9 § av de utav telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen den 9 februari 1909 antagna allmänna bestämmelser
rörande arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar samt under vattenfallsstyrelsen
lydande verk (bihang till svensk författningssamling nr 6 år 1909) stadgas
följande:
»l:o. Sjuk eller skadad arbetare äger uppbära avlöning enligt följande grunder:
a) den, som under arbete vid verket ådragit sig kroppsskada, uppbär sjukavlöning
med hela normala avlöningsbeloppet, dock med högst 3 kronor för varje
söckendag, om han är familjeförsörjare, och med högst 2 kronor för varje söcken
>)
Föreståndare vid kronohäkte och tjänsteman av lägre grad kunna därjämte åtnjuta
semester under 15 dagar.
7
Riksdagens skrivelse Nr 212.
dag, om han icke är familjeförsörjare, samt med avdrag av 50 öre för varje söckendag,
under vilken lian på vederbörande verks bekostnad vårdas å sjukhus eller
sanatorium;
b) i övriga fall utgår till den sjuke eller skadade, om lian under minst två
månader haft anställning vid något av de i § 1 omnämnda verken, sjukavlöning för
varje söckendag med högst halva normala avlöningsbeloppet, dock med högst 2
kronor för varje söckendag, om han är familjeförsörjare, och med högst 1 krona 25
öre för varje söckendag, om han icke är familjeförsörjare, samt med avdrag av 50
öre för varje söckendag, under vilken lian på vederbörande verks bekostnad vårdas
å sjukhus eller sanatorium.
Med normala avlöningsbeloppet avses månads- eller dagavlöning. Uppbäres
timpenning, beräknas för sjukavlöningens bestämmande dagavlöningen efter tio timmars
arbetsdag. Inkomst å ackords- eller kontraktsarbete må ej läggas till grund
vid bestämmandet av normala avlöningsbeloppet.
2:o. Avlöning till i verkets tjänst anställd, sjuk eller skadad arbetare enligt
bestämmelserna i inom. 1 utgår, så länge han enligt läkares utsago är till arbete
oförmögen, under följande tider:
2 månader åt arbetare med intill 2 månaders föregående anställning i verket
3 » » » » » 1 års » » » »
4 » » » » » 2 » » » » »
6 '' » » » » 3 » » » » »
samt därutöver, enligt prövning i varje särskilt fall, åt personal med längre tids
föregående anställning i verket, kunnande dock ovan angivna tider i enlighet med
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet
efter särskild prövning utsträckas, då den sjuke under arbete vid verket ådragit sig
kroppsskada.»
För egen del får kommittén anföra följande.
Enligt vad som framgår av den i det föregående meddelade utredningen, förefinnas
beträffande ett flertal statens verk bestämmelser uti nu ifrågavarande hänseenden,
ehuru bestämmelserna för särskilda verk väsentligt skilja sig från varandra.
I anslutning till herr statsrådet anser kommittén visserligen, att, i den mån
ske kan och lämpligt befinnes, överensstämmelse bör åstadkommas beträffande
avlöningsförmånerna uti omförmälda hänseenden för extra personal vid statens verk,
men, i likhet med herr statsrådet, håller även kommittén före, att den nu föreliggande
frågan beträffande extra personal vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning är av så behjärtansvärd natur och jämväl av så pass ringa
omfattning, att densamma borde kunna upptagas till prövning utan att avvakta den
ifrågasatta allmänna revisionen av hithörande bestämmelser och utan hinder därav
att spörsmålet angående omorganisation av tullverket för närvarande är föremål för
utredning av sakkunniga.
Emellertid torde i varje fall böra tillses, att de bestämmelser uti nu ifrågavarande
hänseenden, som må varda godkända, icke komma att föregripa blivande
normering av föreskrifter i ämnet.
Beträffande då det föreliggande förslaget, i vad det avser, att vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning anställd extra ordinarie tjänsteman,
som i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits,
8 Riksdagens skrivelse Nr 212.
blivit oförmögen till tjänstgöring, skulle kunna, efter generaltullstyrelsens beprövande,
komma i åtnjutande av full dagavlöning för den tid tjänstgöringsförMndret enligt
företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre månader — synes kommittén framställningen
i detta hänseende vara av beskaffenhet att böra kunna utan någon som
helst tvekan bifallas.
Enligt förevarande förslag skulle emellertid i fråga om tjänstgöringsförhinder,
föranlett av sjukdom, ådragen under tjänstutövning, gälla enahanda bestämmelse som
beträffande hinder i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning.
En likställighet i sådant hänseende av kroppsskada och annan sjukdom, som
ådragits under tjänstutövning, förekommer, så vitt kommittén bär sig bekant, allenast
uti avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning i fråga om ordinarie befattningshavare därstädes. Vid andra
statens verk göres däremot icke någon skillnad i avlöningshänseende vare sig en
sjukdom ådragits under tjänstutövning eller under andra förhållanden. Detta torde
väl hava sin grund däruti att i många fall det näppeligen torde vara möjligt att,
åtminstone med säkerhet, avgöra, huruvida en sjukdom verkligen ådragits under
tjänstutövning eller ej.
Vid nu angivna förhållande har kommittén icke ansett sig kunna åtminstone
för närvarande tillstyrka, att beträffande extra personal vid tullverket införes ett
stadgande därom att full dagavlöning skulle få åtnjutas jämväl vid tjänstgöringsförhinder
till följd av sjukdom, ådragen under tjänstutövning.
Däremot synes det kommittén vara med billighet överensstämmande, att
under tjänstgöringsförhinder till följd av sjukdom, oavsett om densamma ådragits i
eller utom. tjänsten, vederbörande ordinarie tulltjänsteman må efter generaltullstyrelsens
beprövande få under förenämnda tid av högst tre månader behålla någon
del av dagavlöningen, antingen två tredjedelar, såsom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
föreslagit eller, om så anses lämpligare, hälften, såsom centralstyrelsen
för Sveriges tullmannaförening ifrågasatt. Emellertid torde, med hänsyn till
vad generaltullstyrelsen anfört, sådan förmån icke böra tillerkännas extra befattningshavare
med tjänstgöring av mera tillfällig art utan allenast tillkomma sådan
extra befattningshavare, som innehar anställning av mera stadigvarande beskaffenhet.
Därest de av kommittén anförda synpunkterna skulle vinna beaktande, torde
åt § 15 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning kunna givas ungefär följande lydelse:
■»Mom. 1. Vid sjukdom —---— använd.
Sådan förmån — — — — — familj.
Mom. 2. Extra ordinarie tjänsteman, vare sig av högre eller lägre grad,
vilken i följd av kroppsskada eller sjukdom blivit oförmögen till tjänstgöring, må,
efter generaltullstyrelsens beprövande, för den tid, tjänstgöringsförMndret enligt
företett läkarbetyg fortfar, dock högst under tre månader, komma i åtnjutande av
full dagavlöning, om tjänstgöringsförMndret förorsakats av kroppsskada, ådragen
under tjänstutövning, varför dagavlöning åtnjutits, men eljest två tredjedelar
(alternativt: hälften) av dagavlöningen, dock att beträffande sistnämnda fall sådan
förmån må tillkomma allenast extra ordinarie tjänsteman, vilkens tjänstgöring varit
av mera stadigvarande beskaffenhet.»
Riksdagen, som anser billighetsskäl tala för införande av bestämmelser
för ordnande av förevarande angelägenhet, har funnit det av
9
Riksdagens skrivelse Nr 212.
löneregleringskommittén utarbetade förslaget, varigenom extra ordinarie
tjänstemän vid kroppsskada eller sjukdom skulle komma i åtnjutande av
full, respektive två tredjedelar av dagavlöning, innebära en lämpligt avvägd
lösning av frågan. Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för
sin del beslutat, att § 15 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående
avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning skall hava följande ändrade lydelse:
Mom. 1. Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas enligt de närmare
föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt efter
läkares skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänsteman
av lägre grad, ävensom åt extra sådan tjänsteman i fall, då lian
ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i
tjänstgöring använd.
Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma tjänstemans familj.
Mom. 2. Extra ordinarie tjänsteman, vare sig av högre eller lägre
grad, vilken i följd av kroppsskada eller sjukdom blivit oförmögen till
tjänstgöring, må efter generaltullstyrelsens beprövande, för den tid,
tjänstgöringsförhindret enligt företett läkarbetyg fortfar, dock högst
under tre månader, komma i åtnjutande av full dagavlöning, om tjänstgöringsförhindret
förorsakats av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
varför dagavlöning åtnjutits, men eljest två tredjedelar av
dagavlöningen, dock att beträffande sistnämnda fall sådan förmån må
tillkomma allenast extra ordinarie tjänsteman, vilkens tjänstgöring varit
av mera stadigvarande beskaffenhet.
Stockholm den 28 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 84 käft. (Nr 212.)
2