Riksdagens skrivelse Nr 192.

1

Nr

192.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition med förslog till förordning angående utsyning
å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
med flera områden.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 60.)

Till Konungen.

1 en till riksdagen den 12 februari 1915 avlåten proposition, nr 69,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jorclbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
med flera områden.

Det författningsförslag, som framlägges i förevarande proposition, är
i fråga om dispositionsrätten över skogen byggt på samma grundprincip
som den, vilken nu gäller för ifrågavarande landsändar, eller att skogsägaren
får tillgodogöra sig skogen allenast efter utsyning och stämpling
av vederbörande skogstjänsteman; dock att avverkning till husbehov får
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt.» 76 höft. (Nr 192.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 192.

försiggå fritt. De regler för utsyning^ verkställande, vilka nu gälla,
återfinnas i 58 § i förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket den 26 januari 1894. Detta lagrum stadgar,
att skogen ej må hårdare anlitas än med dess bestånd i framtiden är
förenligt samt att utsyningen helst bör så inskränkas, att skogen fortfarande
må lämna enahanda årlig tillgång på träd, som äro användbara
till timmer eller bräder; dock att fullmogen skog ej må så länge sparas,
att den av ålder eller eljest tager skada.

Anda till på senare tiden torde skogsbruket å ifrågavarande trakter
hava bedrivits i nära överensstämmelse med detta stadgande, d. v. s.
mera extensiv!, haft en på avverkning av grövre timmerträd inriktad
karaktär. På senare åren hava emellertid förutsättningarna för intensivare
skogsbruk förbättrats, främst tack vare ökade avsättningsmöjligheter
även för virke av smärre dimensioner, och vid sidan härav balett
vaknande intresse för skogsvård givit sig till känna även hos enskilda
mindre skogsägare, varom de inom Norrbottens och Västerbottens län
arbetande skogsvårdsnämndernas verksamhet bär vittnesbörd.

I förevarande författnings förslag, som är avsett att för nu ifrågavarande
skogars vidkommande ersätta ovan intagna, numera otidsenliga
stadgande ävensom övriga, i skilda författningar förekommande bestämmelser
i ämnet, synes också åstadkommande av en förbättrad skogsvård
vara den ledande tanken. I sådant syfte hava i förslaget först och främst
intagits åtskilliga föreskrifter rörande avverkningsplaners upprättande;
se 3—5 §§. Dylika planer förekomma visserligen redan nu, men de
torde i flera fall vara alltför summariska för att väl fylla sitt ändamål.
Angående planernas innehåll, d. v. s. de regler, efter vilka avverkningarna
skola företagas, hava bestämmelser meddelats i 5 §; och kommer riksdagen
att härutinnan närmare uttala sig, då riksdagen genomgår förslaget i
detalj. Vidare stadgas i 8 §, att vissa träd kunna, efter förrättningsmannens
avgörande, överhållas såsom fröträd samt att dessa ej få avverkas
utan vederbörande jägmästares tillstånd, och slutligen har i 9 §
förrättningsmannen ålagts, bland annat, att i protokollet över förrättningen
angiva de åtgärder för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som
må hava blivit i avverkningsplanen eller eljest föreskrivna såsom villkor
eller angivna såsom behövliga.

Vid granskning av lagförslaget i detalj har riksdagen beträffande
följande punkter funnit anledning till erinran:

Riksdagens skrivelse Nr 192.

3

2 §•

Riksdagen anser lämpligt, att det i denna paragraf intagna stadgande,
att avverkning för fastighetens oundgängliga husbehov icke behöver
föregås av utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman,
utsträckes till att jämväl avse med fastigheten sambrukad fastighet.
Riksdagen håller nämligen före, att då på åtskilliga ställen i de
landsändar, där ifrågavarande författningsförslag är avsett att tillämpas,
ofta händer, att fastigheter ligga i sambruk med varandra, en d}dik
utvidgning av rätten att fritt avverka för husbehov bör medgivas.

Det gjorda tillägget i slutet av paragrafen är uteslutande av redaktionell
art.

3 §.

Riksdagen anser, att det i denna paragraf på två ställen förekommande
ordet »jägmästarebör ersättas med ordet »skogstjänsteman»
och vill därvid framhålla, att genom användande av dylikt uttryck undanröjes
den möjlighet, som enligt riksdagens mening kanske eljest skulle
förefinnas, att uppfatta förevarande stadgande såsom hinder för att vid
uppdelning av göromålen inom reviren på deras tjänstemän lägga det
nu omhandlade arbetet på eu revirassistent.

Liknande ändringar hava vidtagits i 0, 8, 10, 11 och 13 §§.

5 §■

Riksdagen anser, att då regler skola givas för avverkningsplanernas
innehåll, bör icke någon viss teoretisk hushållningsprincip komma till
uttryck i förordningen. Att tillämpa en dylik princip å ifrågavarande
skogar torde icke vara lämpligt med hänsyn till skogarnas beskaffenhet.
De äro i regel naturskogar, som hittills ej varit föremål för ordnad hushållning,
och torde till mycket stor del bestå av såväl övermogen och
dåligt växande skog som ock torkande och torra träd. Likaledes håller
riksdagen före, att i förevarande författning allenast de allmänna riktlinjerna
för skogshushållningen böra angivas, under det att, såsom i paragrafens
sista stycke föreslås, de närmare bestämmelserna i ämnet meddelas
av domänstyrelsen genom dess reglementariska föreskrifter. Det sätt, varpå
nyssnämnda riktlinjer blivit i paragrafen angivna, synes riksdagen
kunna godtagas. Slutligen vill riksdagen framhålla, att riksdagen upp -

4

Riksdagens skrivelse Nr 192.

fattar det i denna paragraf förekommande uttrycket »skogsägare» såsom
åsyftande icke blott den för tillfället varande skogsägaren utan även de
efter honom blivande ägarna av skogen, att riksdagen i uttrycket »uthålligt
skogsbruk» icke lägger annat än skogens bevarande i framtiden
samt att med nämnda uttryck, så tolkat, väl låter förena sig en strävan
att med så stor skyndsamhet, som en god skogshushållning medgiver i
dessa trakter med hänsyn till möjligheterna för naturlig återväxt, avverka
överåriga eller skadade träd och på så sätt omföra ifrågavarande skogar
till ordnade bestånd.

6 §•

Då det funnits vara av vikt, att underrättelse om utsyningsförrättningen
meddelas skogsägaren på ett sätt, som innebär största möjliga
säkerhet för att underrättelsen verkligen kommer honom till hända, har
riksdagen ansett det böra föreskrivas, att brevet, varigenom underrättelsen
meddelas, skall rekommenderas, i sammanhang varmed den tid, före vilkens
utgång brevet skall avsändas, föreslagits skola utsträckas till tjugu dagar.

10 §.

Riksdagen anser, att uppodling av skogsmark till åker eller äng
ej bör onödigtvis försvåras. I överensstämmelse härmed har ordet
»skog» i början av paragrafen ersatts med ordet »barrträd», vilken ändring
alltså innebär, att fällandet av lövträd för odlingsändamål skulle
få försiggå fritt. Vidare har näst sista punkten av paragrafen ansetts
böra underkastas ändring av sådan innebörd, att det stode fastighetsägaren
eller åbon fritt att, utan att behöva avvakta trädens stämpling
på rot, genast efter erhållet tillstånd till avverkningen företaga
densamma, d. v. s. att träden skulle kunna stämplas först efter avverkningen,
dock att det skulle ske, innan de avfördes.

Slutligen har riksdagen funnit lämpligt, att i paragrafen tydligt
utsäges, att dess föreskrifter avse allenast det fall, att myckenheten av
det virke, som skall för uppodlingen avverkas, överskrider vad som vid
tillfället i fråga kan anses erforderligt för fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets oundgängliga husbehov.

12 §.

Riksdagen har icke velat underlåta att här uttala sin förväntan, att
Kungl. Maj:t vid bestämmande av de grunder, efter vilka den i denna

5

Riksdagens skrivelse Nr 192.

paragraf omförmälda gottgörelse skall gäldas, i möjligaste män tager
hänsyn till skogsägarnas berättigade intressen.

15 §.

Riksdagen anser, att åtalsrätt icke bör tillkomma skogspersonalen.
Riksdagen håller nämligen före, att då den skogägande befolkningen
i dessa landsändar med avseende å dispositionsrätten över skogen
ställts i visst beroende av sagda personal, är det av stor vikt, att ett
gott förhållande råder dem emellan, och att följaktligen bestämmelser,
som äro ägnade att rubba detsamma, böra undvikas. Härtill kommer,
att bestyret med utförande av åtal inkräktar på skogspersonalens tid,
vilken bör ägnas åt skogarnas skötsel. Enligt riksdagens mening bör
alltså åtalsrätt tillkomma allenast allmänna åklagaren.

De ändringar, som ytterligare vidtagits i paragrafen, hava betingats
dels av vad riksdagen beslutat ifråga om handhavandet av ifrågavarande
författning och dels av numera vedertaget bruk att använda uttrycken
allmän åklagare samt förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten
i stället för motsvarande uttryck i det kung!, förslaget.

17 §■

De ändringar, som här vidtagits, sammanhänga med ändringar i

15 §.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga
det i propositionen innefattade förslaget till förordning angående utsyning
å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl.
områden, för sin del antagit följande

6

Riksdagens skrivelse Nr 192.

Förordning

angående utsyning ä viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot
stridande förordnas som följer:

1 §•

t

A följande fastigheter, nämligen:

1) skatte- och frälsehemman samt lägenheter av skatte- eller frälsenatur
inom av vittrade delar av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
samt inom Sårna socken med Idre kapellag av Kopparbergs
län, allmännings- och husbehovsskogar dock undantagna;

2) utom lappmarkerna belägna skattehemman, som avses i förordningen
den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å
vissa skattehemman i Norrland och Kopparbergs län;

3) till enskilda sålda kronoöverloppsrnarker, vilka omförmälas i
skrivelsen till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående dispositionen
av sådana överloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare
sig till kronopark^'' eller anläggning av nya hemman, m. m. och kungörelsen
den 26 maj 1899 angående förändring i gällande föreskrifter
om åsättande av grundskatt m. m.; samt

4) inom avvittrade delar av de sex norra länen belägna kronohemman
och krononybyggen under åborätt,

skola vederbörande rättsägare med avseende å dispositionsrätten
över skogen vara underkastade de inskränkningar, som i denna förordning
stadgas.

Avverkning av barrträd för annat ändamål än fastighetens eller
därmed sambrukad fastighets oundgängliga husbehov må bedrivas allenast
efter utsvning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman.

Vad nu är stadgat gälle jämväl lövträd ovan odlingsgränsen.

7

Riksdagens skrivelse Nr 192.

Om tillstånd i vissa fall till fällande av träd för skogsmarks uppodling
till åker eller äng stadgas i 10 §.

3 §•

Utsyning verkställes enligt avverkningsplan. Denna skall upprättas
av vederbörande skogstjänsteman på fastighetsägarens eller åbons
begäran eller ock, där den genom fastighetsägarens eller åbons egen
försorg upprättats av annan sakkunnig person, efter granskning av
överjägmästaren godkännas av domänstyrelsen.

Av skogstjänsteman upprättad plan skall, så snart ske kan, tillställas
sökanden.

4 §•

Avverkningsplan skall upprättas särskilt för varje fastighet, där ej
domänstyrelsen, efter framställning av den, som äger eller med åborätt
innehar närbelägna fastigheter, förordnat, att skogen därå tills vidare
skall utgöra en skogshushållningsenhet under gemensam avverkningsplan.

5 §•

Avverkningsplan skall avse viss tid och grundas på undersökningav
skogen. Planen skall så upprättas, att skogsägarens ekonomiska
intresse tillgodoses genom uthålligt skogsbruk med iakttagande av skogsvårdens
krav särskilt i fråga om borttagande av överårig eller skadad
skog samt höjande i övrigt av skogens alstringsförmåga.

Område, där i följd av markens försumpning, brist på fröträd
eller andra omständigheter naturlig återväxt är väsentligt försvårad,
skall i avverkningsplanen behandlas för sig.

Närmare föreskrifter för skogstjänstemännen rörande avverkningsplanen
och dess tillämpning meddelas av domänstyrelsen.

6 §•

Utsyning sökes före den 1 april hos vederbörande skogstjänsteman;
och åligger det denne att före den 1 påföljande oktober verkställa utsyningen
och stämpla det utsynade virket.

Tiden, då förrättningen beräknas skola äga rum, skall genom för -

8

Riksdagens skrivelse Nr 192.

rättningsmannens försorg meddelas sökanden genom rekommenderat brev,
som skall med posten avsändas senast tjugu dagar före förrättningen.

7 §•

Utsyning verkställes för en tid av tre år; dock må på domänstyrelsens
prövning ankomma att, när särskilda skäl därtill äro, medgiva,
att utsyning må därutöver ske för eu tid framåt av högst tre år.
Fråga om utsyning för längre tid framåt prövas av Konungen.

8 §•

Anser förrättningsmannen nödigt, att vissa träd tills vidare överhällas
såsom fröträd, skall föreskrift härom lämnas vid förrättningen.
Fröträden skola genom förrättningsmannens försorg förses med tydligt
märke och må sedermera icke avverkas utan tillstånd av vederbörande
s kogstj änsteman.

9 §•

Innan förrättningsmannen avreser från stället, skall han, mot bevis,
utan lösen tillställa sökanden eller hans ombud protokoll över förrättningen.
Detta skall innehålla uppgift på det utsynade virkesbeloppets storlek,
de åtgärder för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som må
hava blivit i avverkningsplanen eller eljest föreskrivna såsom villkor eller
angivna såsom behövliga, den tid, inom vilken föreskrivna åtgärder av
dylikt slag skola vara vidtagna, ävensom beloppet av den ersättning,
som skall utgå för förrättningen. Har föreskrift lämnats om fröträds
överhållande, skola jämväl dessas antal och växtplats angivas i protokollet.

Protokollet skall förses med besvärshänvisning.

10 §.

Vill fastighetsägare eller åbo för skogsmarks uppodling till åker
eller äng fälla barrträd utöver fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets oundgängliga husbehov, göre anmälan därom hos vederbörande
skogstjänsteman; och åligge det denne att, så snart det lämpligen kan
ske i sammanhang med annan tjänsteförrättning i orten, verkställa undersökning
å den uppgivna odlingsmarken till utrönande av dess läge, storlek,
beskaffenhet och tjänlighet till odling samt därefter till Konungens befallningshavande
insända instrumentet över undersökningen med uppgift å

9

Riksdagens skrivelse Nr 192.

den tid, som anses erforderlig för odlingens fullbordande, jämte det
yttrande i övrigt, vartill undersökningen kan föranleda. Önskar sökanden
vinna snabbare handläggning av ärendet, äge han på egen bekostnad
antingen för undersökning å marken påkalla skyndsam åtgärd av vederbörande
skogstjänsternan eller kronobetjent, varefter denne med ärendet
vidare förfar i den ordning ovan stadgas, eller ock låta undersökningen
verkställas av lantmätare, lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller två
andra trovärdiga män samt insända däröver avgivet intyg jämte ansökning
i ärendet till endera av förstnämnda tjänstemän, som bär att med
eget yttrande befordra ansökningen till Konungens befallningshavandes
prövning.

Finner Konungens befallningshavande det tillämnade odlingsföretaget
vara av beskaffenhet, att den sökta avverkningen bör medgivas,
meddele Konungens befallningshavande tillstånd därtill med utsättande
av viss tid, inom vilken vid vite, som Konungens befallningshavande
äger bestämma, odlingen skall vara fullbordad; skolande underrättelse
om Konungens befallningshavandes beslut i ärendet meddelas skogstjänstemannen
för sökandens förständigande. Virket skall, innan det avföres,
genom skogstjänstemannens försorg stämplas. Vad sålunda stämplats
skall avräknas vid utsyning i övrigt å fastigheten.

11 §•

Den, som till annat ändamål än husbehov avverkar virke, vare
pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövande av
kontroll över avverkningen meddelas av vederbörande förrättningsman.

12 §•

För utsyning och stämpling samt jämlikt 10 § verkställd undersökning
skall sökanden till statsverket gälda gottgörelse enligt grunder,
som bestämmas av Konungen.

Vid nu nämnda förrättningar ävensom vid upprättande av awerkningsplan
skall sökanden utgöra nödig hantlangning.

13 §.

Ändring i avverkningsplan, upprättad av skogstjänsteman, må sökas
genom besvär hos vederbörande överjägmästare före klockan tolv å
sextionde dagen från den dag, planen blev fastighetsägaren eller åbon
tillställd.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 76 höft. (Nr 192.)

o

10

Riksdagens skrivelse Nr 192.

Den med skogstjänstemans beslut i annat ärende missnöjde må
däröver föra klagan genom besvär hos vederbörande över jägmästare före
klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del av
beslutet.

Klagan över överjägmästarens beslut må föras genom besvär hos
domänstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den dag,
klaganden erhöll del av samma beslut.

Den med domänstyrelsens beslut missnöjde må däröver hos Konungen
föra klagan genom besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet
före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del
av samma beslut.

14 §.

Sker avverkning i strid mot de i denna förordning meddelade föreskrifter,
vare straffet böter från och med tjugufem till och med fem hundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar å skogen
eller, om det är bortfört, fortfarande är i awerkarens besittning, tagas
i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, vare den, som
låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med belopp,
motsvarande virkets värde.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som vid avverkning
i strid mot denna förordnings föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket
samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning
efter ty här förut är sagt.

Förbrvtelse mot 11 S straffes med böter från och med tio till och

%> i?

med ett hundra kronor.

15 §.

Rätt att i beslag taga virke, som skall anses förbrutet, tillkom me
allmän, åklagare samt den förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten,
som bär att övervaka tillämpningen av denna förordning, men
rätt att utföra åtal äge endast allmänna åklagaren. Har någon av nämnda
befattningshavare vid skogsstaten gjort beslag, skall han, så snart ske
kan och senast inom fjorton dagar, göra anmälan därom hos allmänna
åklagaren.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

Riksdagens skrivelse Nr 192.

II

16 §.

..... Virke, som enligt denna förordning dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös
egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen
piövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är,
förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts;
och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende,
eller, där lian bor utom riket men inom riket bär känt ombud, som
äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar, innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga män styrkt
förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning eller enligt 14 §
utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, fördelas så, att tre
fjärdedelar tillfalla kronan och eu fjärdedel åklagaren; dock att, där
annan behörig person verkställt beslaget, denne skall av åklagarandelen
undfå hälften. ö

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts lorbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman
nedsättas i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om
sådana medels insättning i bankinrättning gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.

18 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter eller vite, vartill
någon på grund av denna förordning fållos, skall förvandling ske enligt
allmänna strafflagen.

19 §•

JJtan hinder av bestämmelserna i denna förordning skola lapparna
bibehållas vid dem medgivna rättigheter till skog.

12

Riksdagens skrivelse Nr 192.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916; dock att för
fastighet, som är besvärad av avverkningsrätt, upplåten före förordningens
trädande i kraft, årliga avverkningsbeloppet ej må sättas högre än på
grund av hittills tillämpade regler skolat ske, där ej mellan fastighetsägaren
eller åbon. å ena, och avverkningsrättsinnehavaren, å andra sidan,
annorlunda överenskommits. Ej heller verkar denna förordning rubbning
i bestämmelser om utsyning, vilka av skogsstatens tjänsteman
meddelats enligt förut gällande föreskrifter.

Stockholm den 27 maj 1915.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, XSAAC MABCTJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.