Riksdagens skrivelse Nr 191.
1
Nr 191.
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av ej mindre
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om
ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels och lag
om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade
övergångsbestämmelser, än Hem i anledning av ovannämnda
proposition väckta motioner.
(Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 139, liar
Ihders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda. i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 75 höft. (Nr 191.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 191.
propositionen fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16,
20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade
övergångsbestämmelser.
Vidkommande det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till
lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i ovannämnda lag har
riksdagen icke funnit skäl till annan erinran, än att riksdagen av skäl
här nedan anföras till förslaget fogat den ändring av 37 § i pensionsförsäkringslagen,
som längre fram skall angivas.
Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om viss ändringav
de i 37 § i samma lag meddelade övergångsbestämmelser får riksdagen
anföra följande.
I anledning av sistberörda lagförslag har av enskilda motionärer
hemställts dels att sådan ändring måtte vidtagas i Eders Kungl. Maj:ts
förslag, att i pensionsförsäkringen måtte inbegripas jämväl de personer,
garn vid 1914 års ingång fyllt 67 år med undantag av dem, som
redan då voro till arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under
sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar, dels ock att den i lagen stadgade
övergångstid, varunder pensionstillägg eller understöd eller ökning
därav skulle utgå med allenast vissa procent av eljest stadgade belopp,
måtte utsträckas till och med år 1929.
De nu gällande inskränkningarna i avseende å rätten till understöd
hava tillkommit uteslutande ur kostnadssynpunkt. Alla, som vid 1913 års
riksdag överhuvudtaget önskade folkförsäkringens genomförande, torde hava
varit ense därom, att det varit synnerligen lyckligt, om övergångsbestämmelserna
kunnat göras vidare än som skedde och således fått omfatta flertalet av
den nu levande generationen. Man lärer vid sistnämnda riksdag icke heller
varit främmande för de inkonsekvenser och i många fall obilliga resultat,
vartill dessa av kostnadsskäl förorsakade inskränkningar skulle komma
att leda. Enligt övergångsbestämmelsernas nuvarande avfattning blir
den, som under år 1913 icke haft någon inkomst eller tillgång, utesluten
från understöd, under det att åter den, som under samma år ägt ett
mindre kapital eller kunnat bereda sig någon mindre inkomst, är berättigad
till understöd. Den sämst ställde blir sålunda utan understöd,
under det att den bättre situerade erhåller sådant. Det torde utan
Riksdagens skrivelse Nr 191.
3
vidare vara uppenbart, att bestämmelser, som verka på ifrågavarande
sätt, för den stora allmänheten måste förefalla hårda och orättvisa. De
sökande, som på grund av sin fattigdom avvisas av pensionsnämnderna,
hava svårt att förstå, att en dylik tillämpning av lagen kan hava stått
i överensstämmelse med lagstiftarnas avsikt. Det är ock tydligt, att
misstroende till folkförsäkringen skall uppammas hos allmänheten, så
länge bestämmelser kvarstå, som leda till resultat, vilka för det allmänna
rättsmedvetandet framstå såsom stötande.
Vad särskilt angår dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 67 år,
måste det synas dessa obilligt, att de skola vara uteslutna från försäkringens
förmåner. Många av dem hava säkerligen, direkt eller indirekt,
bidragit till bildande av arbetar försäkringsfond eu, och ingen av dem
lärer hava tänkt sig, att, då försäkringen en gång genomfördes, de
skulle ställas helt och hållet utanför densamma. Snarare torde de hava
väntat, att försäkringen i första hand skulle komma just dem till godo,
som endast hade några få år kvar att leva och som ofta under stora
försakelser hittills dragit sig fram i väntan på att en ljusning i deras
bärgningsvillkor skulle inträda genom införandet av den allmänna folkpensioneringen.
Dessa åldringar synas också framför andra böra vara
berättigade till understöd. Möjligheten för dem att själva försörja sig
är, såsom pensionsstyrelsen framhållit, så till vida mindre än för de
yngre invaliderna, som de förra hava ålderns börda och oftast svårare
att kunna bereda sig någon liten inkomst, då deras rörlighet och anpassningsförmåga
ofta är inskränkt. — Enligt vad av ålderdomsförsäkringskommitténs
betänkande inhämtas, utsände kommittén till åldringarna
i riket cirkulär med förfrågningar angående deras ekonomiska förhållanden
och deras hälsotillstånd. De besvarade dessa cirkulär efter bästa
förmåga, och de sågo säkerligen i deras utsändande ett visst löfte eller
åtminstone en förhoppning om framtida pension. Ifrågavarande åldringar
torde hava svårt att fatta, att de skola vara uteslutna ur försäkringen
endast av den anledning, att de hunnit överskrida 67-årsgränsen,
innan lagen trätt i kraft.
Därest en utvidgning av rätten till delaktighet i pensionsförsäkringen
skall äga rum, har det synts riksdagen lämpligast, att denna göres
utan dröjsmål så fullständig som möjligt. Sker icke detta, synes det
riksdagen kunna befaras, att svårbotlig skada tillskyndas folkpensioneringen,
vilken tyvärr hittills icke torde hava omfattats med folkets tillit
i den grad, som är önskvärt och som den förtjänar.
Det mål, man nu eftersträvar, har riksdagen funnit lämpligast vinnas
därigenom, att motionärernas förslag godtoges.
4
Riksdagens skrivelse Nr 191.
Pensionsstyrelsen har vid uppgörandet av sitt ursprungliga förslag
förutsatt, att de kostnader för staten, som skulle föranledas av ett
genomförande av styrelsens förslag, skulle få bestridas dels av medel,
som kunde bliva disponibla från arbetarförsäkringsfonden, dels av särskilt
av riksdagen för ändamålet beviljat anslag.
Arbetarförsäkringsfonden skulle enligt riksdagens beslut hava till
ändamål att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra, att pensionsförmånerna
i såvitt möjligt lika mån skulle komma till godo såväl den
då levande generationen som de kommande generationerna.
Arbetarförsäkringsfonden har, jämlikt nuvarande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen,
disponerats för förhöjning av den procent, enligt
vilken avgiftspensionerna eljest skolat kunna beräknas för den nuvarande
generationen.
Därest, såsom pensionsstyrelsen antagit kunna utan olägenhet ske,
till grund för den nuvarande generationens pensionering lägges eu räntefot
av 4 ,°ä, kan ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål
disponeras ett belopp, vilket den 1 januari 1915 uppgick till 26,406,000
kronor, men vilket, med tillägg av 1915 års ränteinkomst, beräknats uppgå
till 27,462,000 kronor. Återstående kostnader för medtagande i försäkringen
av samtliga de grupper, som enligt motionärernas förslag skulle komma
att inbegripas i försäkringen, motsvara ett kapitalvärde den 1 januari
1916 av 26,224,000 kronor, och skulle täckas dels av ett belopp, motsvarande
den besparing i nu beräknade kostnader för understöd och pensionstillägg
till i försäkringen redan inneslutna invalider, som skulle uppkomma
vid en utsträckning av övergångstiden i enlighet med motionärernas
nyss angivna förslag, dels ock genom ett årligt statsanslag
under åren 1917—1940 av 662,000 kronor eller under åren 1917—1950
av 548,000 kronor.
Riksdagen, som haft tillfälle att förvissa sig om, att de av pensionsstyrelsen
verkställda beräkningarna äro utförda med mycken försiktighet,
anser för sin del, att till grund för beräkningen av kostnaderna för den
nuvarande generationens pensionering kan läggas en räntefot av 4 %.
Det är sannolikt, att under den närmaste tiden en icke obetydligt
högre ränta kan påräknas. Arbetarförsäkringsfonden är för närvarande
placerad till eu genomsnittsränta av 4,4 %. Statens senast upptagna lån
löpa med en räntefot av 5 %. Det lärer också vara all anledning antaga,
att vi, för den närmare framtiden åtminstone, hava att räkna med
en period av hög ränta. Åven om sedermera en nedgång av räntefoten
skulle komma att ske, må uppmärksammas, att fondplaceringar endast
successivt under loppet av flera år röna inverkan härav. De sakkunniga,
Riksdagens skrivelse Nr 191.
5
som i juli 1914 tillkallades av försäkringsinspektionen och då avgåvo
yttrande angående räntefoten å vissa fondplaceringar, uttala också, att,
helst om man räknar med en medelränta under en längre tidsperiod, anledning
saknas antaga, att sådan placering till 4 % icke kan även framdeles
uppnås. Försäkringsinspektionen uttalar också i underdånigt utlåtande av
juli 1914, att antagande av en räntefot av 4 % vid beräkningen av
premier och premiereserv för lifförsäkring bör anses i och för sig betryggande.
Någon tvekan att godtaga den ståndpunkt, som pensionsstyrelsen intagit
i fråga om användandet av arbetarförsäkringsfonden, har därför icke
synts riksdagen böra förefinnas.
Vad angår det årliga statsbidrag, som skulle ytterligare erfordras för
genomförande av motionärernas förslag, är detta, resp. 662,000 kronor
eller . 548,000 kronor, ganska ringa i förhållande till det stora antal
invalider, som härigenom skulle bliva delaktigt i pensionsförsäkringen.
I själva verket kan, efter vad från pensionsstyrelsen inhämtats,
antagas, att de beräkningar, som legat till grund för hela pensionsförsäkringen,
äro så försiktigt uppgjorda, att goda utsikter förefinnas,
att det statsbidrag, som för genomförande av motionärernas förslag
skulle under en följd av år erfordras, fullt eller åtminstone till
stor del skulle komma att falla inom ramen av de beräknade statsanslagen
för de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensionstillägg
och understöd. De periodiska undersökningar av pensionsförsäkringsfonden,
som komma att äga rum, skola enligt riksdagens uppfattning
komma att ådagalägga, att pensionsförsäkringen även inom avgiftspensioneringen
äger betydelsefulla vinstkällor, till vilka hänsyn icke
tagits vid de försäkringstekniska beräkningarna.
I detta sammanhang torde böra erinras, att något som helst
ytterligare statsbidrag i allt fall icke behöver anvisas förrän för år
1917.
Vidare torde böra betonas, att de invalider, som enligt motionärernas
förslag skulle intagas i försäkringen, måste, i den mån så
ej redan skett, förr eller senare komma att av det allmänna eller av
enskilda, försörjas. En del av dem förskaffa sig för närvarande själva sitt
nödtorftiga uppehälle, men med stigande ålder avtaga deras arbetskrafter,
och de måste då falla det allmänna eller den enskilda välgörenheten till
last.. I många fall blir det kommunerna, som få taga hand om dem. Det
är i själva verket här närmast fråga om, vem som skall betala deras
underhåll, staten, enskilda eller kommunerna, eller om en samverkan
mellan dessa tre skall äga rum. Det måste synas billigt, att, då staten
6
Riksdagens skrivelse Nr 191.
lämnar ett avsevärt bidrag till pensionering av eu del av de invalider,
som den 1 januari 1914 befunno sig i åldern mellan 15 och 67 år,
staten också bidrager till de övriga invalidernas underhåll. Något principiellt
skäl att göra en åtskillnad härvidlag synes i varje fall icke
kunna anföras.
Riksdagen anser sålunda, att en rättfärdighetsfråga av djup innebörd
här föreligger, och att det är synnerligen b ehj ärt ansvar!, att redan nu
taga steget fullt ut och i försäkringen inbegripa alla de från denna uteslutna
invalider, vilkas försörjning ej redan är genom det allmännas
försorg ordnad. I och för pensionsförsäkringens hela ställning och
handhavande är det också betydelsefullt, att så sker.
Då riksdagen sålunda funnit sig böra för sin del godkänna den utvidgning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, som av motionärerna
föreslagits, har fråga uppstått, huruvida erforderliga bestämmelser
borde tillkomma genom ändring av 37 § i pensionsförsäkringslagen
eller, såsom Eders Kungl. Maj:t föreslagit, genom antagande av eu
särskild lag beträffande övergångbestämmelserna eller genom en kombination
av båda sätten.
Riksdagen har därvid kommit till den uppfattning, att frågan bäst
löses dels genom att till Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring
av vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen också foga viss ändringav
37 §, dels och genom antagande av en särskild lag angående övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen.
Slutligen får riksdagen uttala, att hinder icke förefinnes, att Eders
Kung]. Magt, utan särskilt bemyndigande av riksdagen, meddelande
närmare föreskrifter, som för disponerande av för ändamålet behövliga
medel ur pensionsförsäkringsfonden må befinnas erforderliga.
Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, under förklarande
att do i Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattande
lagförslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
härmed anmäla, att riksdagen, i anledning av samma proposition,
för sin del antagit följande
A) Lag
om ändrad lydelse av 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen flen 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen den SO juni
1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:
7
Riksdagens skrivelse Nr 191.
t §•
Årsinkomst — — — — — tillkommer.
Där — — — — — tillämpliga.
I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs
belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen
med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes årsinkomst
böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.
16 §.
Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare
ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,
sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående
besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat; dock att, där ändring
sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig
oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,
dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande
pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,
men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensionsavgift
blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga
avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.
Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.
Menar — —- — — — efterrättelse.
20 §.
För — — — — — sex.
Ordförande — — — — — sänder.
Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot
väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av
kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma
och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.
Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall
efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången
av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock
suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot
eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes
8
Riksdagens skrivelse Nr 191.
fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som
för den avgångne återstått.
Sedan----— — ordförande.
Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående
indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter
och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av
ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tilllämpning,
samt nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom
meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem
förrättas.
23 §.
Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,
på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje
kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det
av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid,
då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid
och ställe för sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut
kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens
kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget.
för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall
om sammanträdet underrättas.
Suppleanten — — — — besluten.
Ordföranden---— ångfartyg.
37 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att 3, 19
—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse från
och med den 1 september 1913.
Angående övergångsbestämmelser är i särskild lag stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915; dock att vad i 7 § stadgas
rörande undantag från den i samma § meddelade bestämmelsen
om beräkning av äkta makars årsinkomst icke må tillämpas, när därigenom
minskning skulle ske av rätt, som före nyssnämnda dag förvärvats.
Riksdagens skrivelse Nr 191.
9
B) Lagom
övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 80 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För den, som vid 1914 års ingång fyllt tjugufem år, skall den
pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring eljest skolat beräknas för man
til] trettio och för kvinna till tjugufyra procent av erlagda pensionsavgifter,
i stället utgå med följande procent av dessa avgifter, nämligen
för man, som fyllt 25, men icke 30 år,........................ med 27 1. a procent
» >> )> )) 30, » » 35 » ........................ » 25 »
)) » )> )> 35, :» » 45 >> ........................ » 22 Va :>>
y> » j> » 45 år................................................ » 20 »
och
för kvinna, som fyllt 25, men icke 30 år, ..................... med 22 procent
)> )) »> » 30, » )> 35 »........................ )) 20 »
> » )> » 35, » >'' 45 >»........................ » 18 »
» » y> » 45 år................................................. .» 16 »
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
2 §•
Rätt till understöd enligt 33 § i lagen om allmän pensionsförsäkring
tillkommer ej den, som vid 1914 års ingång fyllt femton år och
redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt
mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar.
3 §•
1 mom. För den, som före utgången av år 1929 förvärvat rätt
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg eller
understöd eller till ökning därav, bestämmes, med den begränsning, som
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 75 höft. (Nr 191.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 191.
omförmäles i 2 inom. här nedan, beloppet av pensionstillägg, understöd
och ökning till följande procent av i nämnda lag eljest stadgat belopp,
nämligen
för den,
» »
» »
» »
» ;»
som under år 1914
» » » 1915
» » » 1916
i» )> » 1917
» » åren 1918
förvärvat sådan rätt, till 50 procent
» 5) » »60 »
» » » » 70 »
)> » » » 80 »
1929 » » » » 90 »
2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,
så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke
sextiosju år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år
1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning
antingen av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av
fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av understöd
eller ökning därav till 50 procent av i lagen om allmän pensionsförsäkring
eljest stadgat belopp.
4 §•
1 fråga om pensionstillägg eller understöd, som i 3 § sägs, skall
stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän
pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom
förmäles i 3 § 2 mom. här ovan, icke i något fall utgår för tiden före
den 1 januari 1916.
5 §.
Vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring
skall hänsyn icke tagas till understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa, genom flottans pensionskassa utgående pensioner
till avskedade båtsmän och marinsoldater eller gratifikationer och pensioner
från Invalidhusfonden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915.
Stockholm den 27 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.