Riksdagens skrivelse Nr 177.
1
Nr 177.
Godkänd av första kammaren den 22 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 22 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag om skyldighet för
vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå landstormsbefälsutbildning,
(Sammansätta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.)
Till Konungen.
I en den 24 april 1915 dagtecknad proposition, nr 165, har Eders
Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå
landstormsbeMsutMIdning.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Värnpliktiga,
som inskrivits under något av åren 1899, 1900, 1901
och 1902, äro skyldiga att, i den utsträckning och på det sätt Konungen
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 samt. 69 käft. (Nr 177.)
2
Riksdagens skrivelse Nr 177.
närmare förordnar, under år 1915 för sin utbildning deltaga i eu landstormsbefälsövning
om högst fyrtiotvå dagar.
1 fråga om tjänstgöring, som i § 1 omförmäles, äga bestämmelserna
i § 37 värnpliktslagen icke tillämpning.
§ 3.
Beträffande underhåll och förmåner under i § 1 nämnd tjänstgöring
gäller vad därom i § 39 värnpliktslagen stadgas i fråga om tjänstgöring,
som i § 36 mom. 1 samma lag omförmäles.
§ 4.
Till landstormsbefälsövning inkallad värnpliktig må, därest han
styrker, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda honom eller av
hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter,
i den ordning, Konungen bestämmer, befrias eller hemförlovas
från sagda tjänstgöring.
§ 5.
Genom fullgörande av här omförmäld landstormsbefälsövning sker
icke ändring av den värnpliktige eljest åliggande tjänstgöringsskyldighet.
Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.
Erfarenheten har givit vid handen, att en avsevärd del av den personal,
som under den senaste tiden tjänstgjort som befäl vid landstormen,
knappast varit vuxen denna viktiga uppgift, liksom att även för åtminstone
den närmare framtiden ett betydande antal av landstormens befälsposter
måste antagas komma att besättas med personal, som erhållit ingen
Riksdagens skrivelse Nr 177.
eller otillräcklig befälsutbildning, därest icke särskilda åtgärder vidtagas
lör att härutinnan vinna den rättelse, som är möjlig. För att i någon
män söka avhjälpa nämnda missförhållande, som med hänsyn till det förhandenvarande
läget måste anses vara av synnerligen allvarlig beskaffenhet,
har Eders Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen föreslagit, att
värnpliktiga, som inskrivits under något av åren 1899, 1900, 1901 och
1902, skola vara skyldiga att, i den utsträckning och på det sätt, Konungen
närmare förordnar, under år 1915 för sin utbildning deltaga i en landstormsbefälsövning
om högst fyrtiotvå dagar.
Vid granskning av handlingarna i ärendet har riksdagen väl funnit,
att från flera håll uttalats starka betänkligheter mot den ifrågasatta åtgärden,
då med hänsyn till den ringa befälstillgången vid infanteriregementena
anordnande av landstormsbefälskurser skulle kunna äventyra
utbildningen av övriga värnpliktiga. För att minska dessa olägenheter förutsätter
emellertid departementschefen inbeordrande av befäl tillhörande
arméns reserver av officerare och underofficerare till minst samma antal
som det för landstormsbefälots utbildning erforderliga, ävensom inkallande
av vissa årsklasser f. d. fast anställda vid infanteriet. Inom
riksdagen hava erinringar framställts mot det sätt, varpå hittills landstormsbefälet
i vissa fall uttagits. Det synes riksdagen angeläget, att
felgrepp, därest sådana ägt rum, i fortsättningen såvitt möjligt undvikas.
Eders Kungl. Maj:t har förutsatt, att sådana landstormsmän, vilka under
sin tjänstetid i beväringen jämlikt § 81 mom. c) inskrivningsförordningen
tillhört klassen A, skola vara frikallade från inkallelse. Riksdagen
ifrågasätter emellertid, huruvida det ej vore fördelaktigare att för utbildning
till landstormsbefäl tillgodogöra sig de lämpliga befälsämnen,
som finnas i främsta rummet bland f. d. fast anställt underbefäl.
Ehuru visserligen den nu av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden
kan komma att medföra åtskilliga svårigheter, har riksdagen likväl, med
hänsyn till de nu rådande allvarliga förhållandena, ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.
Kostnaderna för ifrågavarande kursers anordnande hava approximativt
beräknats till 425,000 kronor; och har departementschefen utgått
från att de för ändamålet erforderliga medlen skulle av Eders Kung!.
Maj:t förskjutas för att sedermera anmälas till ersättande.
Riksdagen anser emellertid, att ifrågavarande belopp bör uppföras
såsom förslagsanslag å extra stat för år 1916 med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att under innevarande år förskottera erforderligt belopp.
Riksdagen får härmed anmäla
4
Riksdagens skrivelse Nr 177.
dels att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition av riksdagen
bifallits;
dels och att riksdagen för bestridande av kostnaderna för landstormsbefälsutbildning
under år 1915 anvisat på extra stat för år 1916
ett förslagsanslag av 425,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj: t
att för ändamålet under innevarande år förskjuta erforderligt belopp.
Stockholm den 22 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.