Riksdagens skrivelse Nr 120.
1
Nr 120.
Godkänd av första kammaren den 18 maj 1915.
Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1915.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående överlåtelse av mark till lantförsvaret
att användas till förläggningsplats och övningsfält
för Fälttelegrafkåren jämte tvä i ämnet väckta
motioner.
(Sammansätta stats- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 12 mars 1915 avlåten proposition, nr 110,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,
att den 14 mars 1916 till lantförsvaret, för att användas till
förläggningsplats och övningsfält för fälttelegrafkåren, överlåtas dels
från domänstyrelsen de under styrelsens förvaltning varande lotterna
nr 1—4, 7 och 12—21 om tillhopa 38,5390 hektar av norra skiftet
av Uppsala liovstalläng, dels ock från Ultima lantbruksinstitut den
del av Kungsängen, som faller inom de å en vid statsrådsprotokollet
fogad karta angivna fulldragna blåa linjerna och i areal innehåller
86 hektar,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. -17 höft. (Nr 120.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 120.
att, såsom vederlag för sistnämnda överlåtelse, utöver viss gottgörelse
i penningar, till Ultima lantbruksinstitut den 14 mars 1916 från
domänstyrelsen överlåtes södra skiftet av Uppsala hovstalläng, med undantag
dock för därå befintliga lägenheten Grönvik, som med en areal
av 50 ar torde för domänfondens räkning få till Ruben Jansson, som äger
därå befintliga byggnader, försäljas för en köpeskilling av 1,000 kronor,
samt att nyssnämnda överlåtelser från domänstyrelsen må ske mot
den ersättning, Kung]. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande
nedskrivning i statens domäners fond.
I anledning av förenämnda proposition hava inom riksdagen väckts
två motioner. I den ena av dessa har hemställts, att ifrågavarande
proposition icke måtte av riksdagen bifallas, samt i den andra, att riksdagen
med avslag å propositionen ville hos Eders Kungl. Maj:t anhålla
om förnyad utredning och därpå grundat förslag angående förläggning
av telegrafkåren.
I den förra motionen bär anförts följande:
»I äldre tider förlädes regementenas övningar till hedar och dylika
mindre värdefulla marker runt om i landet. På senare tider har det
däremot åtskilliga gånger inträffat, att mötesplatser anordnats a den
odlade eller odlingsbara jorden. Sådant bör i möjligaste mån undvikas
såsom ur nationalekonomisk synpunkt förkastligt och löga överensstämmande
med kravet på finansiell krigsberedskap.
I nu förevarande proposition har emellertid föreslagits att till förläggnings
plats och övningsfält för fälttelegrafkåren måtte från Uppsala
hovstalläng och den därintill belägna Kungsängen upplåtas omkring
125 hektar mark, som enligt vederbörande jordbruksmyndighets uppgift
bestode av'' dels åkerjord, fruktbar svämlera, vilken kuncle betecknas
såsom den bästa i Uppland och lämnade säkra skördar, synnerligast av
foderväxter, hö och rotfrukter, samt dels äng, vilken användes på så
sätt, att densamma först skördades till hö och därefter under höstmånaderna
lämnade ett värdefullt bete för en större kreatursflock.
Samma myndighet tillägger och motiverar utförligt, att, om Kungsängen
skulle avhändas Ultima, uppstode rubbningar, som för egendomen och
lantbruksskolan bleve i hög grad menliga.
Innan beslut av dylik innebörd fattas, anser jag emellertid, att
ytterligare utredning bör komma till stånd för vinnande om möjligt av
en i ekonomiskt hänseende mera tilltalande lösning av denna förläggningsfråga.
Det är väl sant, att chefen för generalstaben i skrivelse av den 5 juni
1913 förklarat, att Uppsala av vissa i propositionen ej angivna skäl bör
Riksdagens skrivelse Nr 120.
3
utgöra centralpunkten för arméns flygväsende i vad det avser södra
Sverige, ävensom att departementschefen med föranledande därav, och
då en förläggning av enbart flygmaskinskompaniet till Uppsala skulle
medföra avsevärt ökade kostnader, funnit sig böra tillstyrka, att fälttelegrafkåren
i dess helhet förlägges till Uppsala.
Generalstabschefen har likväl i ett senare avgivet ^yttrande, dagtecknat
den 18 februari 1915, förklarat sig av anförda skäl icke kunna
förorda den ifrågasatta förflyttningen av fälttelegrafkåren till Uppsala
utan framhållit, att kårens huvuddel fortfarande såsom hittills borde
vara förlagd till Stockholm. De med kåren tillsvidare förenade ballongoch
flygmaskinskompanierna kunde däremot enligt generalstabschefens
mening utan olägenhet förläggas till annan ort än kårens huvuddel.
Vad sålunda i ärendet förekommit synes giva vid handen, att det
i propositionen framlagda förslaget till förläggningsfrågans lösning ej
ens ur militär synpunkt är det lämpligaste.
I saknad av tillgång till alla på frågan inverkande aktstycken är
det givetvis ej möjligt att framkomma med något bestämt motförslag.
Det vill dock synas som om det både ur militär och ekonomisk synpunkt
möjligen kunde befinnas lämpligt att förlägga fälttelegrafkårens
huvuddel till förut ifrågasatt plats å Järvafältet samt flygskolan eventuellt
i förening med ballong- och flygmaskinskompanierna till någon f. d.
mötesplats i mellersta Sverige.
Fäster man huvudvikten vid att flygskolans förläggningsplats ej
skall vara allt för avlägsen från huvudstaden, kan man ju till skolan
upplåta någon f. d. mötesplats inom något av mälarlandskapen. Anser
man åter, att denna synpunkt ej behöver vara den avgörande, kan det
måhända vara lämpligast att låta flygskolan fortfarande använda dess
provisoriska förläggningsplats å livgrenadjärregementenas övningsplats
nära staden Linköping.
Beslutar man sig för Malmen, så har man ju där obegränsat utrymme,
riklig tillgång på byggnader, som lätt kunna för skolans olika
behov apteras, överflödig tillgång på gott dricksvatten, goda kommunikationer
samt tillfälle såväl till samövning med infanteri och träng som
ock till övningar med hydroaeroplan i den närbelägna sjön Roxen.»
På ovan anförda skäl har motionären ansett en ytterligare utredning
av föreliggande förläggningsfråga böra äga rum.
I den senare motionen har anförts, bland annat, följande:
»Sedan 1901 års härordning tillkom, ha de flesta av arméns truppförband
förflyttats från sina gamla förläggningsorter till nya sådana.
Den ledande tanken vid de därav föranledda jordförvärven synes ha varit
4
Riksdagens skrivelse Nr 120.
att söka efter de dyraste och — fetaste jordbitarna till de nya övningsfälten.
Sedan de gamla sandhedarna övergivits, lärer nu en kommitté
syssla med en utredning om huruvida icke på en del av dessa hedar
kunna upprättas mindre egnahemsjordbruk. Samtidigt igenläggas många
gamla sådana jordbruk, vilka genom generationers arbeten bringats upp
i en hög åkerftrukskultur. Maskrosor och annat ogräs skall hädanefter
icke störas av plog eller harv. Endast soldatens klack eller hans spade
skall då och då oroa ogräset. Rekordet i denna rosenrasande jordpolitik
slår Kungl. Maj:t i nu föreliggande proposition. De talande skäl som
Ultima lantbruksinstituts styrelse anför emot att lägga igen Kungsängens
mjuka lervallar bemöter statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
enkelt och obesvärat med »att generalstabschefen av vissa skäl
ansett Uppsala böra utgöra centralpunkten för arméns flygväsende i vad
det avser södra Sverige». Vad betyder det inför den militära sakkunskapens
dekreterande, att lantbruksinstitutets styrelse anser att Kungsängens
jord är nödvändig för institutets verksamhet? Vad betyder det
om institutets elever hädanefter bliva ensidigt utbildade och vad betyder
det om just den bästa delen av Kungsängens mjuka lerjord borttages
från modernäringens skola? Generalstabschefen har ju sagt att flygskolan
skall ligga i Uppsala, och då så. Sedan fortifikations- och generalstabscheferna
upptäckt, att s värn lera lämpar sig bättre för flygexperiment
än för rotfruktsodling, anser Kungl. Maj:t, med stöd av denna sakkunskap,
att någon avgörande betydelse icke bör tillmätas de skäl som institutets
styrelse i lantbruksundervisningens intresse anfört emot herrar
militärers anspråk. I en tid då särskilda uppmaningar utgått till jordbrukarna
att öka landets livsmedelsproduktion föreslår vår regering att
undandraga denna produktion 125 hektar av Upplands bästa jord. Jag
hoppas att riksdagen icke skall medverka till uppmuntran åt dessa
strävanden.
I samband med frågan om anskaffande av flygfält för telegrafkårens
flygmaskinskompani har spörsmålet om hela kårens förläggnings ort ånyo
blivit aktuell. Vid 1914- års senare riksdag väckte undertecknad en
motion angående omorganisation av ingenjörvapnet, varigenom telegrafkåren
skulle upphöra att existera såsom självständigt truppförband; i
stället skulle vid varje ingenjörkår uppsättas eu bataljon förbindelsetrupper.
Genom denna åtgärd avsågs att närmare sammanföra de olika
grenarna av ingenjörvapnet samt att för dessa möjliggöra fredsövningar
som närmare anslöte sig till verkliga fältförhållanden.
Från intresserat militärt håll bekämpades denna anordning synnerligen
ivrigt under förebärande av att telegrafkåren skulle vara samlad
o
Riksdagens skrivelse Nr 120.
med alla sina avdelningar i ett självständigt truppförband samt förläggas
till huvudstaden. Av nu föreliggande proposition framgår att generalstabschefen
förordat kårens förläggning dels till Stockholm, dels till
Uppsala. Detta förslag har, ehuru med tvekan, biträtts av fortifikationschefen.
Då departementschefen uttalat sig för hela kårens förläggning
till Uppsala, synes han ej stödja detta uttalande på några militära skäl,
utan snarare är det kostnadsfrågan som för honom varit avgörande.
Härav framgår uppenbarligen att nu, sedan riksdagen godkänt organisationen
för telegrafkåren, kan denna förläggas såväl till Järvafältet som
till '' Uppsala, delad eller i sin helhet, hur det lämpar sig. Vid sådant
förhållande bör frågan om kårens förläggande upptagas till förnyad
omprövning. Kan dess förläggning numera utan militära olägenheter
ske utom huvudstaden, lär det ej möta några svårigheter att i södra
Sverige, det vill säga mellan Östersund och Smygehuk, uppsöka många
platser som kunna lämpa sig såsom förläggningsort för truppförband.
Artillerist utfälten vid Skillingaryd och Manna lämna g bådaoda utrymmen
för flygning, och dessa platsers avskilda läge underlättar strävandet
att skilja ut telegrafkåren från övriga ingenjörstrupper. Skulle
av en eller annan anledning nu antydda övningsfält icke anses lämpliga,
finnas ju två för flygning redan prövade hedar nämligen Malmslätt och
Ljungbyhed. Av dessa har Ljungbyhed i eu till innevarande riksdag
ingiven proposition erhållit Kungl. Maj:ts betyg om sig att numera vara
det bästa övningsfältet inom första arméfördelningen.»
Till det ifrågasatta övningsfältet för fälttelegrafkåren vid Uppsala
skulle enligt det nu föreliggande förslaget användas förutom Vaksala
kyrkoherdeboställes ängsteg och Vaksala kyrkobys ängsteg om tillhopa
9,4 hektar, rörande vilkas värde statsrådsprotokollet icke innehåller någon
upplysning, ytterligare kronan tillhörig mark med en sammanlagd areal
av omkring 125 hektar, därav 86 hektar, tillhörande den av Ultima
lantbruksinstitut disponerade lägenheten Kungsängen, utgöras av synnerligen
bördig jord. Från styrelsen för nämnda institut hava med styrka
framhållits de avsevärda olägenheter, som ett avstående av sistberörda
mark skulle medföra såväl för skötseln av institutets övriga egendom
som för den vid institutet och lantbruksskolan bedrivna undervisningen
och vilka endast i viss mån skulle kunna avhjälpas genom att institutet
i vederlag erhölle det därtill avsedda södra skiftet av Uppsala hovstallängar.
Det synes ock riksdagen, som om ur ekonomisk synpunkt starka
betänkligheter möta mot användande till övningsfält av så värdefull
mark som den, varom nu är fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 14 sand. 47 käft. (Nr 120.)
2
6
Riksdagens skrivelse Nr 120.
Riksdagen skulle dock icke av enbart ekonomiska skäl låta sig föranledas
att avstyrka Eders Kungl. Maj:ts förslag, därest riksdagen
vore övertygad om att frågan om förläggningsorten för fälttelegrafkåren
genom samma förslag skulle ur militär synpunkt vinna sin bästa lösning.
Att förslaget i sådant avseende icke utan vidare torde vara att
förorda, framgår emellertid enligt riksdagens mening därav, att enligt ett
i statsrådsprotokollet återgivet uttalande av chefen för generalstaben
denne ansåge en förläggning av ifrågavarande kår till Uppsala vara
förenad med alla de olägenheter, som kårens nuvarande förläggning till
Stockholm innebure utan att medföra denna förläggnings — särskilt i
utbildningshänseende — högst betydande fördelar. Detta uttalande
synes riksdagen hava bort utgöra anledning till en särskild undersökning,
huruvida icke någon lämpligare förläggningsplats än den vid Uppsala
skulle kunna för ändamålet erhållas. I likhet med vad i sistnämnda
motion göres gällande anser ock riksdagen för sin del, att, innan
definitivt beslut i förevarande förläggningsfråga fattas, eu ytterligare
utredning i omförmälda hänseende bör vidtagas, därvid bör, såsom i motionerna
även framhållits, tagas under övervägande, om icke något av
de förefintliga övningsfälten — såväl de nu använda som de förutvarande
-— kan tagas i anspråk för ifrågavarande truppförband. Vad särskilt
angår de sistnämnda övningsfälten eller mötesplatserna torde det
måhända icke heller vara uteslutet, att därest fälttelegrafkåren skulle
kunna i sin helhet lämpligen förläggas till någon av dessa, där befintliga
byggnader skulle komma till användning och besparingar härigenom
erhållas i de beräknade kostnaderna för förläggningen.
Riksdagen, som på grund av det anförda icke kan bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag, får därför anhålla om förnyad utredning och
därpå grundat förslag angående förläggning av fälttelegraf kåren.
Stockholm den 18 maj 1915.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.