Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anställande
av ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde hos direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning; given
Stockholms slott den 12 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj;t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att på direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning ordinarie
stat må uppföras ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde med enahanda avlöningsförmåner,
som tillkomma det förut å samma stat uppförda kvinnliga
skrivbiträdet.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och vnnest städse välbevågen.

j o

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 84 käft. (Nr 95.)

1

2

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Anställande
av ytterligare
«tt kvinnligt
skrivbiträde
kos direktionen
över folkskollärarnas

peneionsinrättning.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln, punkt 5, föreslagit riksdagen att
i avbidan på proposition angående höjning av det under nämnda huvudtitel
uppförda ordinarie- anslaget: bidrag till pensionering av änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. ro.,
beräkna en ökning av detta anslag från 144,554 kronor med 1,000 kronor
till 14o,554 kronor. Sedan ärendet numera undergått ytterligare beredning,
anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma.

Jag torde då böra först omnämna, hurusom på sin tid revisorerna
av folkskollärarnas änke- och pupillkassas räkenskaper och förvaltning för
åren 1906—1908 i sin över revisionen avgivna berättelse hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, om icke pensionerna från

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 95.

kassan, vilka då, liksom allt fortfarande är fallet, utbetalades halvårsvis,
skulle kunna utbetalas kvartalsvis. En sådan ändring hade revisorerna
funnit önskvärd särskilt med hänsyn till pensionstagarnas ekonomiska
ställning. Genom beslut den 8 april 1910 förklarade emellertid Kungl.
Maj:t, att denna revisorernas hemställan icke föranledde någon Kungl.

Mai:ts vidare åtgärd. , „ „

I skrivelse den 5 november 1913 till chefen för ecklesiastikdeparte

mentet anhöll vidare pensionerade folkskolläraren J. M. Omberg i Linköping
— med förmälan att han i ärendet samrått med flera andra pensionerade
folkskollärare — att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande
av sådan ändring i utbetalningen av pensioner från folkskollärarnas pen
sionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att pensionstao-arna
måtte få uppbära sina pensioner månadsvis eller åtminstone kvartalsvis.
Som skäl för sin anhållan anförde Omberg, att den nuvarande
utbetalningen halvårsvis i betraktande av folkskollärarnas i allmänhet små
villkor ofta vållade dem och deras familjer stora svårigheter och bekymmer.
Sagda skrivelse överlämnades på sin tid till lärarlönenämnden för
att ta^as i övervägande vid fullgörande av det åt nämnden lämnade UPP~
dra», och i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande (sid. 400) har
nämnden uttalat sig för önskvärdheten av att en ändring i den riktning,
som i nyssberörda skrivelse angivits, måtte kunna åvägabringas.

Hos mig hava vid upprepade tillfällen förnyade framställningar gjorts
i samma syfte som de nu omförmälda.

Den sålunda väckta frågan om utbetalning kvartalsvis av pensioner
från förenämnda anstalter har jag funnit vara värd beaktande. Utom dessa
pensionsanstalter finnas emellertid även andra under direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning stående dylika anstalter, från vilka
pensioner nu utbetalas halvårsvis och rörande vilka det likaledes kunde
ifrågasättas, huruvida icke utbetalningen borde ske kvartalvis Med anledning
härav har jag i skrivelse den 6 juli 1914 anmodat direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning att taga denna fråga under övervägande
och till mig inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, vårtid
direktionen funne omständigheterna föranleda. Sådant yttrande och
förslå0- har direktionen avgivit den 20 november 1914.

1 sitt yttrande erinrar direktionen inledningsvis, att direktionen vid
ett föregående tillfälle, i anledning av ovanberörda framställning från
revisorerna av folkskollärarnas änke- och pupillkassa, haft att yttra sig
i förevarande ämne. Direktionen anför därom följande.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

. Direktionen, vars utlåtande avgivits i underdånig skrivelse den 8 december 1909
dåde funnit en sådan ändring av utbetalningsterminerna lända pensionstagarna till fördel
men både samtidigt framhållit, att därest ändringen på sådan grund ansåges böra
genomforas, densamma borde omfatta alla under direktionen ställda pensionskassor
vilkas pensioner utbetalades halvårsvis. En sådan åtgärd komme emellertid att medföra
dels okade förvaltningskostnader och dels en avsevärd ränteförlust. I förra hänseendet
både framhållits det sannolika behovet av en ökning av pensionskassornas
tjänstepersonal med en ny ordinarie tjänst ävensom den ökade utgiften till postsparbanken
för dess bestyr med pensionsutbetalningarna, vartill komme vissa en^ån^sk?srjTe,
r’ ,sasom fr’1'' uppläggande av nya matriklar och liggare m. m. Beträffande
ränteförlusten, rörande vars storlek hade gjorts en beräkning med ledning av dä rådande
förhållanden, hade antytts, att, till förebyggande av rubbning i de för pensionskassorna
gjorda beräkningar, kassorna borde beredas en motsvarande inkomst genom
ökning av utgående statsbidrag.

Hela denna fråga både emellertid förfallit, då Kungl. Maj:t genom nådigt be„
den 8 april _ 1910 förklarat revisorernas ifrågavarande hemställan icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Såsom av ovan återgivna yttrande framginge, hade direktionen ej haft nå^on
principiell invändning mot pensioners utbetalning kvartalsvis; och hade direktionen ej
helier för närvarande någon anledning att intaga annan ståndpunkt till ifrågavarande
spörsmål. iSu såsom förut vore frågan, från direktionens synpunkt, huvudsakligen en
kostnadsfraga, vilken direktionen således ansåge sig böra närmare utreda med utgångspunkt
från for närvarande rådande förhållanden. °

o Angående det sätt, på vilket pensionerna för närvarande utbetalas
lrån de under direktionen stående pensionskassorna, yttrar direktionen därefter: Kvartalsutbetalningar

av pensioner hade redan kommit till tillämpning i ett par
under direktionens förvaltning ställda pensionskassor, nämligen dels i den från och
med ar 1912 i verksamhet trädda lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
och dels i dövstumlärarnas peusionsanstalt, rörande vilken sistnämnda anstalt
föreskrifter i sadant hänseende meddelats i nådiga kungörelsen den 24 oktober 1913.
Kvartalsutbetalningar vore ock föreskrivna i två andra av direktionen förvaltade kassor,
nämligen lasarettsläkarnas pensionskassa, som numera varit i verksamhet ett tiotal
ar, utan att någon pensionering däri ännu förekommit, samt i den år 1911 upprättade
extra provinsialläkarnas pensionskassa, som ej heller hade någon pensionstamire.

Halvarsutbetalmng av pensioner vore däremot föreskriven beträffande övriga
direktionens förvaltning tillhörande pensionsanstalter, således folkskollärarnas pensionsimattning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, lärarnas vid elementarläroverken
gamla anke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt
lärarinnornas pensionsanstalt. I sistnämnda, först från och med år 1911 upprättade
anstalt tunnes dock för närvarande endast en pensionär.

Till belysande av omfattningen av pensioneringen i folkskollärarnas pensionsinlattmng
samt anke- och pupillkassa, lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och
pupillkassa samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt kunde anföras, att

a” , aflande pensions- och understödsbrev samt summan av pensioner och understöd
for ar utgjorde:

Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition Nr 95.

5

Antal pen-

Pensionssumma.

sions- och

Pensionsanstalt.

understöds-

brev.

Kronor.

Öre.

Folkskollärarnas pensionsinrättning............................................

1,756

1,382,363

54

» änke- och pupillkassa .....................................

1,112

267,917

03

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa.........

373

210,981

74

Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ...........................

1,153

302,328

75

Summa

4,394

2,163,591

06

Dessa pensioner och understöd utbetalades således med balva beloppet vält

I jämförelse härmed vore de pensionsbelopp, som utbetalades i kvartårliga poster,
synnerligen obetydliga. Dessa utgjordes, såsom av ovanstående framginge, av pensioner
från lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa och dövstumlärarnas
pensionsanstalt, där motsvarande siffror utgjorde:

1

Pensionsanstalt.

Antal

pensions-

brev.

Pensionssumma.

Kronor.

öre.

Lurarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa............

34

20,816

95

Dövstumlärarnas pensionsanstalt ................................................

24

42,798

—

Summa

58

63,614

95

Samtliga siffror avsåge förhållandena vid 1913 års slut.

Utbetalningen av pensioner ombesörjdes, i fråga om pensioner från dövstumlärarnas
pensionsanstalt, av direktionens egna tjänstemän.

I övrigt utbetalades pensioner och understöd till huvudsaklig del genom postsparbanken.
I vilken utsträckning postsparbanken ombesörjde utbetalningar framginge
av nedanstående tablå över pensions- och understödssummorna i deras helhet för ar
1913 och de under samma år genom postsparbanken utbetalade belopp:

Pensionsanstalt.

Pensions- och under-stödssumma i dess
helhet.

Genom postspar-

banken utbetalda
pensioner och
understöd.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Folkskollärarnas pensionsinrättning..................................

1,382,363

54

1,209,064

19

» änke- och pupillkassa ..............................

267,917

03

141,921

—

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa

210,981

74

101.581

50

;) „ j nya änke- och pupillkassa..

20,816

95

5,420

—

Småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ..............

302,328

75

291,165

—

Summa

ce

§

—*

ce

■>?

01

1,749,151

69

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ö.

o kärav inhämtades, utbetalades i folkskollärarnas pensionsinrättnino- samt

smaskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt pensioner och understöd till ojämförligt
största delen genom postsparbanken, varemot i änkekassorna, särskilt i lärarnas
vid elementarläroverken gamla och nya änke- och pupillkassor, pensionerna till väsentlig
del utbetalades från kassorna direkt. Detta förhållande förklarades därav, att enii
a o ? författning, nadiga kungörelsen den 7 maj 1909, postsparbanken ej ägde
utbetala sadana från änkekassorna utgående pensioner, som tillkomme änkor jämte
barn eller endast barn, utan endast pensioner till änkor ensamt, såvida de vore bosatta
i landsorten.^ I övrigt finge genom postsparbanken ej utbetalas pensioner eller
understöd, som avsage kortare tid än en hel ^betalningstermin, således ett helt halvår
eller ett helt kvartal, och över huvud taget ej pensioner och understöd till andra än i
landsorten bosatta personer.

Den direkta kostnad för pensionskassorna, som vore förenad med postsparbankens
bestyr med utbetalningarna, utgjordes av till postsparbanken utgående provision av
tvä slag, nämligen dels Vio procent av utbetalade belopp och dels 7 öre för varje utbetalning.

Dessa olika slags provisioner hade för år 1913 uppgått till följande belopp:

Pension sanstal t.

Provision av

1 jo proc. av utbetalt
belopp.

Provision av 7 öre
för varje
utbetalning.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Folkskol lärarnas pensionsinrättning

1,209

07

217

•» änke- och pupillkassa.....

141

92

96

88

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa

101

58

26

74

1 » nya änke- och pupillkassa.

5

41

1

96

Smaskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

291

16

149

03

Summa

1,749

14

491

61

Provisionernas sammanlagda belopp utgjorde således 2,240 kronor 75 öre, vilken
siflra dock ej betecknade något slutgiltigt belopp utan komme att ökas i förhållande
till de ar från år växande pensionssummorna.

Det förhållande, att postsparbanken ombesörjde utbetalningen av vissa pensioner
och understöd, kunde knappast sägas utöva något mera avsevärt inflytande å det besvär,
som dessa utbetalningar medförde för direktionens tjänstemän. Dem ålåge nämligen
att upprätta de specificerade förteckningar över pensionstagare, pensionsbelopp
oc.1 postadresser, vilka före utbetalningen skulle tillhandahållas postsparbanken, samt
att granska de efter utbetalningen inkommande redogörelser från postsparbanken med
vid redogörelserna fogade verifikationer ävensom att i matriklar införa utbetalade belopp
m. m. Särskilt vore nyssnämnda granskningsarbete synnerligen omfattande, helst
verifikationerna ej sällan vore felaktiga eller ofullständiga, vilket nödvändiggjorde en
uj oobetydlig skriftväxling för vinnande av rättelse. Till belysande av omfånget av
ifrågavarande bestyr lämnades följande uppgift å antalet verifikationsfolia år 1913 till
pensionsutbetalningarna genom postsparbanken och i sammanhang därmed — för jämförelses
skull a antalet verifikationsfolia till samma års pensionsutbetalningar i deras
helhet:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Pensionsanstalt.

Antal verifikations-folia till pensions-utbetalningen
genom postspar-banken.

Antal verifikations-folia till pensions-utbetalningarna i
deras helhet.

Folkskollärarnas pensionsinrättning ...................................

6,678

7,635

» änke- och pupillkassa.................................

3,071

4,905

Lärarnas vid elementarläroverken gamla och nya änke- och pu-pillkassa .................................................. ...............

914

1,711

Småskollärares m. 11. älderdomsunderstödsanstalt....................

4,530

4,756

Dovstumlärarnas pensionsanstalt..........................................

—

91

Summa

15,193

19,098

Samtliga ovanstående siffror både avseende a balvårsutbetalningar med undantag
av ett antal veritikationsfolia för lärarnas vid elementarläroverken nja änke- och pupillkassa,
vilket antal dock uppginge till endast ett 60-tal.

Om nu kvartalsutbetalning infördes, skulle detta till en början medföra en pa
det sätt ökad utgift till postsparbanken, att 7-öresprovisionen,^ varom ovan är nämnt,
bleve fördubblad. För år 1913 skulle, om pensionerna då utgått kvartalsvis, nämnda
provision utgjort 981 kronor 26 öre och postsparbankens provision i dess helhet nämnda
ar således uppgått till 2,730 kronor 40 öre i stället för 2,240 kronor 75 öre. Härvid
utginge direktionen från det antagande, att villkoren för pensioners utbetalande genom
postsparbanken i övrigt vore oförändrade.

Direktionen anser dock, att den utgiftsökning, som sålunda skulle
uppkomma, icke finge i och för sig anses synnerligen avsevärd. Av vida
större betydelse vore däremot, enligt direktionens mening, den ökning av
pensionskassornas egna tjänstemäns bestyr med utbetalningarna, som den
ifrågavarande förändringen skulle innebära, i det att dessa göromål bleve
jämt fördubblade och på den grund skulle kräva inrättandet av en ny
bokhållartjänst. Härom yttrar direktionen:

ltedan för närvarande vore det ej utan svårighet, som den i förhållande till förekommande
arbetens omfattning fåtaliga tjänstepersonalen kunde fullgöra sina olikartade
åligganden, vadan med hänsyn till pensionskassornas alltjämt fortgående utvecklingen
förstärkning av denna tjänstepersonal inom den närmare framtiden i allt
fäll sannolikt bleve nödvändig. Om nu göromålen omedelbart bleve så väsentligt
ökade, som nyss nämnts, skulle det ej kunna undvikas att genast förstärka tjänstepersonalen
med en ny ordinarie bokhållartjänst, vars innehavare finge till huvudsakligt
åliggande att taga befattning med alla frågor, som rörde pensionsutbetalningar
genom postsparbanken. Denna tjänst torde, om den korame till stånd, höra förenas
med samma löneförmåner som dem, vilka enligt gällande lönestat för^ folkskollärarnas
pensionsinrättning tillkomme tjänstemän av första lönegraden, alltså 2,200 kronor i
lön 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, tillhopa 4,000
kronor, vartill skulle komma tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor vartdera efter
respektive 5, 10 och 15 år.

&

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Inrättandet av en sådan nj ordinarie tjänst komme att medföra ökade utgifter å
de i lonestaten uppförda anslagen till ålderstillägg och till vikariatsersättningar m. m.
vilka anslag för närvarande vore uppförda med respektive 3,000 kronor och 9,800
kronor. Det förstnämnda anslaget, varav för närvarande endast 2,000 kronor disponerades,
vore emellertid ett förslagsanslag, vadan med en höjning därav syntes åtminstone
tills vidare kunna anstå. Och det sistnämnda anslaget, varav under år 1913
disponerats omkring 6,000 kronor, vore så tillräckligt tilltaget, att det torde förslå
aven efter inrättande av en ny förstagradstjänst.

.... , Anslaget till expenser, för närvarande utgörande 8,000 kronor, vore även ett
förslagsanslag och torde för övrigt förslå jämväl efter införande av kvartalsutbetalbeloppefV
^ensi0Der‘ Ar både av detta anslag disponerats endast omkring halva

Direktionen föreställer . sig dock, att inrättandet av en ny ordinarie
förstagradstjänst skulle, åtminstone tills vidare, kunna undvikas, om vissa
lättnader och förenklingar infördes i arbetet inom pensionskassorna. En
sådan lättnad skulle åstadkommas, om den förekommande årliga regleringen
av pensionsstaten, vilken toge mycken tid i anspråk och vore utan
avsevärd betydelse för arbetet inom pensionskassorna, upphörde. Den
största lättnaden i arbetet skulle dock, enligt direktionens mening, åvägabringas,
om man överginge till det även på en del andra håll begao-nade
tillvägagångssättet att utbetala pensioner direkt till vederbörande genom
postanvisning eller check och således sluppe ifrån den nuvarande tidsödande
granskningen av postsparbankens verifikationer. Direktionen anser
emellertid, att även en sådan ändring i utbetalningssättet skulle medföra
ökade göromål och således kräva en förstärkning av arbetskrafterna. Rörande
denna förstärkning anför direktionen följande:

P®11 ökning i arbetet inom pensionskassorna, som skulle uppkomma genom hela
utbetalmngsbestyrets övertagande av kassornas tjänstemän, skulle till stor del komma
att bestå i göromål av mera mekanisk natur, t. ex. att med ledning av hos direktionen
förda matriklar m. m utskriva förteckningar över vederbörande pensionstagare
med deras adresser^ och beloppen av kvartalspensionerna, att ifylla postanvisningsb
lan ket t er m. m., således reuskrivningsgöromål. Så beskaffade arbeten borde lämpligen
anförtros åt ett skrivbiträde under vederbörlig kontroll av någon tjänsteman hos
!^10-,°ch da dessa göromål komme att bereda jämn sysselsättning åt ett skrivbiträde
aret om samt göromål av sådan mera ordinarie natur rätteligen borde bestridas
av ordinarie tjänstinnehavare, ansåge direktionen, att för berörda ändamål borde
pa ordinarie. stat hos direktionen anställas ett kvinnligt skrivbiträde, vars löueförmäne*
5°, e ^öra fastställas till enahanda belopp som dem, vilka enligt gällande lönestat
tillkomme det redan förut hos direktionen anställda skrivbiträdet, alltså 600 kror''°rAA1
,lön’ 450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, summa
1 200 kronor, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen å 200 kronor vartdera
etter respektive 5 och 10 år.

Rörande anslagen till ålderstillägg, vikariatsersättningar m. m. samt expenser
unge direktionen åberopa vad ovan anförts.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Avlöningen till ett sådant biträde skulle således vida understiga v^l för närvarande
utginge till postsparbanken i provisioner.

Direktionen har vidare yttrat sig om senast berörda utbetalningssätt,
sett från pensionstagarnas synpunkt, och därvid anfört följande:

För att nu betrakta saken även från pensionstagarnas sida ville direktionen framhålla,
att utbetalning av pension genom postanvisning skulle för dem visa sig minst lika
fördelaktig som det nuvarande utbetalningssättet, förutsatt naturligtvis att pensionstagarna
ej behövde vidkännas någon särskild kostnad för pensionernas lyftande. En sådan
rätt att utan någon egen kostnad få pensionen till sig utbetald hade en stor del av
pensionärerna redan en längre tid åtnjutit genom postsparbankens befattning med utbetalning
av pensioner, vadan det svårligen torde kunna ifrågakomma att numera pålägga
pensionärerna någon särskild kostnad i förevarande avseende. I reglementet för
smaskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt dess ursprungliga lydelse hade
för övrigt uttryckligen stadgats, att i landsorten boende understödstagare skulle erhålla
sitt understöd kostnadsfritt sig tillsänt i tjänstebrev. Likaledes både i reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt föreskrivits, att pensionstagare, som bodde i landsorten,
vore berättigad att få pensionen kostnadsfritt sig tillsänd, vilket sa tillämpats,
att pension även bär tillställts vederbörande i tjänsteförsändelse.

Enligt § 44 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning åtnjöte inrättningen
fribrevsrätt i de ärenden, som rörde densamma. I gällande reglementen föi
övriga under direktionens förvaltning ställda pensionskassor förekomme eu allmän föreskrift
därom, att i alla de omständigheter, om vilka icke i respektive kassas reglemente
funnes särskilt stadgat, skulle gälla enahanda föreskrifter, som enligt reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning vore givna för denna inrättning samt
dess förvaltning och redovisning. Föreskriften i berörda § 44 vore således tillämplig
på samtliga pensionskassorna. Skulle nu, såsom direktionen tänkt sig, pensionernas
översändande till vederbörande bliva ett direktionens tjänståliggande, vid vars fullgörande
någon annan mellanhand ej vidare komme att anlitas än allmänna posten, kunde
det ifrågasättas, huruvida ej, med hänsyn redan till ovannämnda stadgande^, direktionen
vore berättigad att vid pensionernas översändande begagna^ tjänstefrimärken. I
varje fall torde med stöd av det ovan anförda fa förutsättas, att sådan rätt medgaves
direktionen. Eu dylik befogenhet syntes för övrigt kunna på lika goda grunder tilldelas
direktionen, som den förut medgivits t. ex. direktionen över arméns pensionskassa,
vilken varit i åtnjutande av denna förmån från och med år 1909, i fråga om
pensioner från arméns änke- och pupillkassor, samt frän och med ar 1910 beträffande
jämväl pensioner från arméns pensionskassa.

Därjämte har direktionen avgivit förslag till några smärre ändringar
i gällande pensionsreglementen, som skulle bliva erforderliga, lör den händelse
pensionerna skulle utbetalas genom postanvisning eller check. I
sammanhang med vidtagande av dessa reglementsförändringar borde även
förordnas om upphävande av kungörelsen den 7 maj 1909 med föreskrifter
angående utbetalning genom postsparbankskontor i landsorten av pensioner
från folkskollärarnas pensionsinrättning med flera pensionsanstalter.

Slutligen erinrar direktionen därom, att eu avsevärd ränteförlust för

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 84 höft. (AV 95.) 2

10

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 95.

kassorna skulle uppstå, därest pensionerna utbetalades kvartalsvis, samt
att vissa engångskostnader skulle bliva nödvändiga för övergången till
sagda utbetalningssätt. Härom yttrar direktionen:

Vad angår ränteförlusten skulle densamma, om man till grund för beräkningarna
lade 1913 års pensionssummor och en räntefot av 4 procent, uppgå till följande
belopp i de pensionsanstalter, i vilka pensionerna för närvarande utbetalades halv -

årsvis :

Folkskollärarnas pensionsinrättning .......................................... kronor 6,911: 82

» änke- och pupillkassa....................................... » 1,339: 59

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa » 1,054: 91

Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ..................... » 1,511: 64

Summa kronor 10,817: 96

Dessa siffror kunde emellertid endast giva en ungefärlig antydan om
ränteförlustens storlek. Att denna förlust allt från början måste bliva större vore
ju tydligt, då ovannämnda siffror, som hade avseende på år 1913, måste, med hänsyn
till pensionssummornas fortgående tillväxt, antagas vara lägre än motsvarande
siffror vid den tidpunkt i framtiden, då den föreslagna nya ordningen kunde komma
att genomföras. Och att exakt beräkna denna pensionssummornas tillväxt — och
således jämväl ränteförlustens ökning — kunde vara vanskligt nog, då härvid många
omständigheter kunde spela in, som ej kunde på förhand så noga beräknas, till exempel,
vad beträffade folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa ävensom
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, inrättandet av nya, delaktiga
tjänster samt höjandet av pensioner.

En ränteförlust av den här ovan antydda omfattningen torde ej kunna bäras
utan att leda till rubbning i de för vederbörande pensionskassor gjorda beräkningar.
Till förebyggande härav syntes nödvändigt att staten trädde emellan. Yad beträffade
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt hade dock staten allt från början
åtagit sig att ansvara för de för anstaltens ändamål erforderliga kostnaderna, i den
mån de ej kunde bestridas med vederbörande skoldistrikts och lärares avgifter, vadan
någon statens särskilda mellankomst ej torde här erfordras. Annorlunda förhölle det
sig däremot med övriga tre här ovan nämnda pensionskassor, till vilka staten lämnade
vissa årliga bidrag; i vilket avseende dock torde böra anmärkas, att för lärarnas vid
elementarläroverken gamla änke- och pupillkassas del bidraget utginge till lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, som övertagit den gamla kassans
såväl förbindelser som tillgångar och inkomster. Förevarande pensionsanstalters förmåga
att fullgöra sina förbindelser måste således utan tvivel i viss mån nedsättas, om
ej ränteförlusten ersattes. Beträffande folkskollärarnas pensionsinrättning samt änkeoch
pupillkassa vore dock att anmärka, att dessa kassor för närvarande vore föremål
för en mera allsidig utredning i sammanhang med pågående förarbeten för en ny reglering
av folkskollärares m. fl. löneförhållanden. Det syntes därför lämpligt, att ifrågavarande
speciella spörsmål behandlades i sammanhang med berörda allmänna utredning.
Direktionen ansåge sig därför ej hava anledning att för nämnda två kassors
del för närvarande närmare ingå på frågan om ersättning för ränteförlusten.

Däremot torde det ej kunna undgås att omedelbart vidtaga åtgärd i förevarande
avseende beträffande lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa.

It

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Då denna kassa ej vidare upptoge några nya delägare och således vore, så att saga,
ställd på avskrivning, kunde det ej antagas att årliga pensionssumman komma att, åtminstone
i någon väsentlig grad, ökas. Denna ökning skulle i sadant tall inträda
under den närmaste tiden. Så småningom måste pensioneringen i denna kassa naturligtvis
tvärtom minskas för att slutligen efter en jämförelsevis kort tid helt upphora
Då nu ränteförlusten enligt 1913 års förhållanden skulle uppgå till 1,054 kronor 91
öre, syntes det med hänsyn till ovan antydda förhållanden tillfyllest, om kassan kunde
beredas ett årligt statsbidrag på i runt tal 1,000 kronor att utgå tills vidare.

Beträffande slutligen de engångskostnader, som skulle bliva nödvändig^ tor anordnande
av utbetalning kvartalsvis av pensioner, hade direktionen beräknat dessa till
omkring 2,000 kronor. Att, såsom i liknande fall förut plägat ske anvisa ett särskilt
orcanisationsanslag för detta ändamål torde dock ej vara nödvändigt, da direktionen
numera hade till sitt förfogande ett förslagsanslag till expenser, vilket för övrigt vore
så pass tillräckligt tilltaget, att det ej syntes uteslutet, att till och med ifrågavarande
engångskostnader skulle kunna, under för närvarande rådande förhallanden, rymmas
inom anslagets ordinarie ram. Direktionen både alltså ej något yrkande betranande
täckandet av dessa kostnader utan inskränkte sig till att endast omnämna dem.

I detta ärende hava utlåtanden avgivits av styrelsen för postsparbanken
den 19 december 1914, av generalpoststyrelsen den 19 januari 1915, av
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning ånyo den 29 januari
1915 samt av statskontoret den 18 februari 1915.

Styrelsen för postsparbanken har anfört, att den funnit sig icke böra
undandraga sig bestyret med utbetalning av pensionerna i fråga även för
det fall, att beslut fattas därom, att dessa skola tillhandahållas vederbörande
pensionstagare för kalenderkvartal, samt erbjudit sig att låta
postsparbanken verkställa en mera ingående granskning av utbetalningsverifikationerna,
så att särskilt den tidsödande skriftväxling, som nu påvilar
tjänstemännen hos direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättnino-
för införskaffande av korrekta verifikationer, skulle bliva från dem
avlyftad. Helt och hållet skulle arbetet med granskning av utbetalningsverifikationerna
kunna avlyftas från direktionens tjänstemän, därest den
fullständiga revisionen av dessa verifikationer övertoges av postsparbanken.

Styrelsen förklarar dessutom, att hinder icke möter från postsparbankens
sida att, därest sådant i övrigt skulle anses lämpligt, ombesörja
utbetalningen av pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt
från lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa icke blott,
såsom nu sker, åt änka utan pensionsberättigade barn utan jämväl åt änka
med pensionsberättigade barn. Likaledes skulle postsparbanken kunna
åtaga sig att utbetala pension, som avser kortare tid än ett kalenderår,

respektive kvartal. . .

Beträffande förslaget om utbetalning av pension genom postanvismng
anmärker styrelsen, att detta utbetalningssätt, under förutsättning att an -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

visningsbeloppet, såsom direktionen föreslagit, icke finge utbetalas till någon
annan än pensionstagaren personligen, torde bereda vissa pensionstagare
olägenheter, särskilt vid inträffad sjukdom eller orkeslöshet, emedan å alla
orter i riket, utom Stockholm, Göteborg och Malmö, postanvisningsadressat
måste själv eller genom ombud avhämta beloppet å vederbörande postanstalt.
För änka, som för erhållande av pension skall styrka, att hon lever
ogift, skulle även, enligt styrelsens mening, uppstå tidsförlust för pensionens
utbekommande, och hon skulle därjämte för insändande till direktionen
av prästbetyg få vidkännas en, om än ringa utgift.

Generalpoststyrelsen finner förslaget om ifrågavarande pensioners utbetalning
genom postanvisning, sett uteslutande ur postverkets synpunkt,
icke giva anledning till annan erinran, än att det enligt generalpoststyrelsens
mening icke låter sig göra, att funktionärerna å postanvisningarnas
i fråga adresspostanstalter skulle verkställa någon undersökning, huruvida
adressaterna uppfyllt vissa villkor för anvisningsbeloppens lyftande.

\ ad åter angår frågan, sedd ur pensionstagarnas synpunkt, har generalpoststyrelsen
anslutit sig till den mening, som uttalats av styrelsen för
postsparbanken.

Med anledning av vad styrelsen för postsparbanken yttrat rörande
postsparbankens befattning med utbetalning av pensionerna har direktionen
över folkskollärarnas pension.sinrättning i sitt senare utlåtande anfört:

Utan tvivel läte det sig göra att införa vissa förenklingar i samarbetet mellan
postsparbanken och direktionen, likasom det ock läte tänka sig, att genom en förlängning
av den tid, inom vilken postsparbanken både att redovisa för verkställda pensionsutbetalningar,
de till utbetalningarna börande verifikationerna kunde till direktionen
avlämnas i mera fullständigt skick än eljest.

Att låta utbetalningarna i deras helhet övertagas av postsparbanken torde dock,
så vitt direktionen kunde bedöma, ej vara lämpligt, knappast ens möjligt. De skäl,
som gjort, en del pensionsutbetalningar från början unaantagits från postsparbankens
befattning och förbehållits direktionen, hade naturligtvis ej mistat något av sin giltighet.

Lika litet kunde det vara lämpligt att låta granskningen av verifikationer övertagas
av postsparbanken. Detta skulle ju innebära endast en överflyttning av arbetet
från ett håll till ett annat. Lämpligare vore väl att, såsom hittills, verifikationerna
granskades och förvarades inom det verk, till vars utgifter de hörde, och detta så
mycket mera som vid förekommande revisioner inom pensionskassorna revisorerna borde
äga omedelbar tillgång till ifrågavarande handlingar.

Skulle således postsparbanken fortfarande hava att taga befattning med utbetalning
av pensioner även efter övergång från halvårs- till k vartalsutbe täln ingår, bleve
helt visst arbetet för direktionens tjänstemän, även med möjliga förenklingar och lättnader,
så väsentligt ökat, att det ej torde kunna undgås att, såsom direktionen för ty
fall i sin skrivelse föreslagit, hos direktionen anställa ytterligare en ordinarie första
gradens tjänsteman.

13

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 95.

Till bemötande av de anmärkningar, styrelsen för postsparbanken och
generalpoststyrelsen framställt i fråga om pensioners utbetalning medelst
postanvisning, yttrar direktionen följande:

Mot det ifrågasatta tillvägagångssättet att utbetala pensioner genom postanvisning
kunde visserligen anmärkas, att detta i vissa fall komme att för peusionstagaren medföra
tidsförlust och kostnad, båda dock synnerligen obetydliga. Bada skulle föranledas
därav, att före postanvisningens utställande skulle till direktionen insändas ett prastbetyg,
daterat efter utbetalningsmånadenso ingång. Detta gällde för övrigt endast
pensioner från änke- och pupillkassorna. A andra sidan komme postanvismngsmedlen
att å adresspostanstalten hallas vederbörande tillhanda längre tid än vad skedde med
medel, som utbetalades genom postsparbankskontor. Och vad kostnaden betraäade,
torde den bliva mindre kännbar, därest, såsom föreslagits, pensionerna framdeles skulle

utgå kvartalsvis i stället för halvårsvis. . ,

Att den föreslagna anordningen, att postanvismngsbeloppet ej skulle fa utbetalas
till anuau än adressaten själv, skulle komma att medföra några synnerliga olagenheter,
ansåge direktionen sig kunna med skäl ifrågasätta. Efter vad direktionen erfarit tran
armens pensionskassa, där denna anordning en längre tid praktiserats, både det i
jämförelsevis mycket få fall inträffat, att peusionstagaren vant ur stånd att sjalv lyfta
sin pension, och, där detta inträffat, hade saken utan svårighet ordnats sa, att pensionstagaren
fått till pensionskassan insända skriftlig fullmakt för uppgiven annan person
att lyfta pensionen, varefter ny postanvisning utställts på det uppgivna ombudet. Möjligen
skulle ock denna angelägenhet kunna ordnas annorlunda. Nagou närighet torelåge
i varje händelse icke att även i nu angivna undantagsvis intrattande fall tillsmälla

vederböraude hans pension. ,

Det hade slutligen anmärkts, att det ej läte sig göra, att funktionärerna a poatanvisningarnas
adresspostanstalter skulle verkställa någon undersökning^ huruvida
adressatenia uppfyllt vissa villkor för anvisningsbeloppens lyftande. Något sadant hade
ej heller av direktionen satts i fråga, så mycket mindre som saken syntes sjalvklar.
Där antydda undersökning skulle äga rum, borde densamma tydligen ske inom pensionskassorna
före postanvisningens utställande, varefter postverket hade att, såsom med
varje annan postauvisning, utbetala beloppet eller, om adressaten ej antranades, återställa
detsamma.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

I frå<ra om de av styrelsen för postsparbanken och gen eral poststyrelsen uttalade
farhågor för olägenheter, som vore att vänta av pensionsutbetalning genom postanvisningar
och checker, åberopade statskontoret vad direktionen över folkskollärarnas pensioifsinrättning
i sitt senaste utlåtande i detta avseende anfört. Statskontoret ausäge
sig därför till alla delar böra tillstyrka direktionens framställning, nock med undantag
dels därav, att det nya kvinnliga skrivbiträdets begynnelseavlöning, 1,200 kronor, torde,
jämlikt nådiga brevet den 10 juni 1912, böra fördelas på lön, tjänstgöringspenmugar
och ortstillägg med beloppen 700, 350 och 150 kronor i stället för de av direktionen
an.dv.ia
av direktionen begärts med tills vidare 1,000 kronor för täckande av den genom de
tätare pensionsutbetalningarna vållade ränteförlusten för lärarnas vid elementarläroverken
gamla änke- och pupillkassa, icke syntes vara erforderligt vid det förhållande
att, enligt vad statskontoret erfarit, vid de senaste, av byråchefen K. D. Dickman och

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Projtositioyi Nr 95.

lektorn E. Göransson verkställda utredningarna angående denna kassas ställning de
utgående pensionerna beräknats till samma värde som så kallade kontinuerliga livräntor
vårlik det vore att antaga, att kassans ställning, utan höjda inkomster, medlare den
nu ifrågasätta ändringen.

mentschefen. , t°i''de icke kunna bestridas, att de i det föregående omförmälda

framställningarna rörande tätare utbetalning av pensioner från folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
äro väl grundade. Framför allt gäller detta beträffande de pensionstagare,
som leva i mycket små ekonomiska omständigheter, och till denna kategori
torde de flesta pensionärer inom nämnda" båda kassor höra. Fn sådan
ändring i utbetalningen från dessa kassor, att den årliga pensionen
komme att fördelas på flera utbetalningsterminer än vad nu är fallet,
skulle givetvis vara ägnad att i många fall lätta pensionstagarnas ekonomiska
bekymmer, och det synes mig därför billigt-, att en ändring i
nämnda riktning kommer till stånd.

En dylik ändring beträffande pensionernas utbetalning synes vara så
mycket billigare, som utbetalning kvartalsvis redan blivit föreskriven för
fyra av de nio pensionskassor, vilka stå under förvaltning av direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning, nämligen för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa, dövstumlärarnas pensionsanstalt,
lasarettsläkarnas pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa.
Likaledes utbetalas pensioner kvartalsvis till åtskilliga andra grupper av
pensionärer, såsom tjänstemän vid statens järnvägar, vilka pensionerats
enligt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för dylika tjänsteman,
samt delägare i arméns pensionskassa, statens järnvägars änke- och
pupillkassa, arméns nya änke- och pupillkassa, civilstatens änke- och pupillkassa,
telegrafverkets änke- och pupillkassa in. fl. I vissa fåll, såsom
inom telegrafverkets pensionsinrättning, utbetalas pension till och med
månadsvis. Befattningshavare, som pensionerats enligt lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, få uppbära
sina pensioner kvartals- eller månadsvis, och enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 skall pension utbetalas månadsvis, med
undantag för de minsta pensionsbeloppen och för sådana fall, då pensionstagare
flyttat ur riket.

Men om en.ändring i antydd riktning är önskvärd beträffande folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
torde en. dylik ändring vara i lika hög grad påkallad i fråga om de övriga
under direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning stående pensionskassor,
från vilka utbetalning nu äger rum halvårsvis, nämligen lärarnas
vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa, småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt.

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Skall en ändring i förevarande avseende vidtagas, bör den således enligt
ruin mening sträcka sig till samtliga de under direktionens förvaltning
ställda pensionskassor, från vilka pensioner nu utbetalas halvårsvis.

Vad därefter beträffar frågan om huruvida pensionsutbetalningarna
från dessa kassor höra ske kvartals- eller månadsvis, kunde det visserligen
från pensionstagarnas synpunkt finnas skäl för det senare alternativet.
Att övergå till en sådan anordning skulle emellertid, enligt min mening, under
nuvarande förhållanden icke vara lämpligt, helst denna anordning givetvis
skulle draga rätt dryga kostnader. Däremot anser jag, att en övergång
till kvartalsutbetalning av pensioner från nu ifrågavarande kassor både
kan och bör ske.

I fråga om förfarandet i övrigt vid pensionernas utbetalande har direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning avgivit två alternativa förslag.
Antingen skulle pensionerna, såsom nu sker, utbetalas delvis från
pensionskassorna direkt till vederbörande pensionstagare och delvis genom
postsparbanken, eller ock skulle samtliga pensioner utbetalas till pensionstagarna
direkt från pensionskassorna medelst postanvisning eller check. Det
förstnämnda utbetalningssättet skulle medföra en fördubbling av 7-öresprovisionen
till postsparbanken och kräva inrättande hos direktionen av en ny
ordinarie bokhållartjänst; det sistnämnda skulle, under förutsättning att
vissa förenklingar i arbetet inom pensionskassorna vidtoges, endast kräva
anställandet hos direktionen av ett nytt kvinnligt skrivbiträde med samma
avlöningsförmåner, som tillkomma det redan förut hos direktionen anställda

biträdet. . . .

Ur kostnadssynpunkt är sistnämnda utbetalningssätt givetvis att föredraga,
och för pensionstagarna medför det likaledes vissa företräden framför
det nuvarande. Så till exempel skulle det för dem vara en lättnad att
icke vidare såsom hittills behöva vid pensionens lyftande förete pensionsbrev
och prästbetyg. A andra sidan hava emellertid från styrelsens föi
postsparbanken och generalpoststyrelsens sida uttalats farhågor för att vissa
olägenheter för pensionstagarna skulle uppstå, därest pensionerna komme
att& utbetalas genom postanvisning. Jag delar icke dessa farhågor, detta
redan av skäl, som direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
anfört. Men härtill kommer, att, enligt vad jag inhämtat, några nämnvärda
olägenheter av pensioners utbetalning medelst postanvisning icke
försports inom pensionsanstalter, där sådant utbetalningssätt redan blivit
tillämpat, till exempel inom statens järnvägars änke- och pupillkassa. Och
även om i ett eller annat fall kvartalsutbetalningen skulle komma att uppskjutas
med några veckor, är detta en olägenhet, som vida uppväges av

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

de fördelur, ifrågavarande utbetalaingssätt skulle medföra. I likhet med
statskontoret ansluter jag mig således till förslaget, att pensionerna utbetalas
från pensionskassorna direkt till vederbörande pensionstagare genom
postanvisning eller check. Jag förutsätter härvid, att den rätt att för
postförsändelser i tjänsteärenden använda tjänstefrimärken, som redan tillkommer
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning enligt § 44 i
dess reglemente och kungl. förordningen den 15 juni 1900 angående
ändrade bestämmelser rörande utgörandet av postavgifter för försändelser i
tjänstärenden, även kommer att äga tillämpning beträffande sådana postförsändelser,
genom vilka vederbörande pensionstagare få mottaga sina
pensionsbelopp.

Jag ansluter mig även till direktionens åsikt, att det för möjliggörande
av en sådan anordning, som jag i det föregående förordat, blir nödvändigt,
att hos direktionen anställes ett nytt kvinnligt skrivbiträde, och då (fet
arbete, som av detta biträde skall utföras, blir av stadigvarande beskaffenhet,
bör befattningen uppföras på direktionens ordinarie stat. Det nya
skrivbiträdet torde böra tillerkännas enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma
det redan förut hos direktionen anställda biträdet — med undantag
givetvis av det personliga avlöningstillägg, som tilldelats befattningens
nuvarande innehavare — d. v. s. lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor och ortstillägg 150 kronor jämte två ålderstillägg till lönen,
vartdera å 200 kronor, och likaledes torde det nya biträdet böra vara
underkastat samma villkor och bestämmelser för åtnjutande av de med
befattningen förenade avlöningsförmånerna, som gälla beträffande det hos
direktionen nu anställda kvinnliga skrivbiträdet.

Förvaltningskostnaderna för de under direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning ställda pensionsanstalterna bestridas av dessa anstalters
tillgångar enligt en av Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens år 1911 lämnade
medgivande, genom nådigt brev den 22 december 1911 bestämd
procentuell fördelning. Fn ökning av dessa förvaltningskostnader kunde
således giva anledning till höjning av det statsbidrag, som utgår till eu
eller flera av berörda anstalter. Någon dylik höjning ifrågasattes dock
icke med anledning av förslaget om uppförande å direktionens stat av ett
nytt skrivbiträde eller för bestridande av de engångskostnader, vartill de
föreslagna förändringarna skulle giva anledning.

Däremot har direktionen hemställt, att åt lärarnas vid elementarläroverken
gamla änke- och pupillkassa måtte beredas ett årligt statsbidrag
av i runt tal 1,000 kronor att utgå såsom ersättning för den genom de
tätare pensionsutbetalningarna uppkommande ränteförlusten. Statskontoret

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

åter har uttalat den meningen, att den ifrågasatta förändringen skulle
kunna genomföras utan höjda inkomster för nämnda kassa. Då nu, såsom
ock direktionen anfört, en omfattande utredning är å bane beträffande
vissa andra under direktionens förvaltning ställda pensionsanstalter, synes
mig i alla händelser någon olägenhet icke möta därav, att med utverkande
av det ökade bidrag till elementarlärarnas gamla änke- och pupillkassa,
som tilläventyrs kunde anses påkallat, får tills vidare anstå.

Jag har således icke någon framställning att göra om beredande av
ökat anslag till någon av omförmälda anstalter — den i statsverkspropositionen
provisoriskt beräknade höjningen av det ifrågavarande anslaget å
riksstaten skulle alltså ej erfordras — utan inskränker mig till att på grund
av det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att på direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning
ordinarie stat må uppföras ytterligare ett
kvinnligt skrivbiträde med enahanda avlöningsförmåner,
som tillkomma det förut å samma stat uppförda kvinnliga
skrivbiträdet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Christer d''Albedyhll.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 84 höft. (Nr 95.)

3