Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
i
Nr 86.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar; given Stockholms slott den 5 mars
1915.
, Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november 1907
för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till nådig kungörelse i ämnet.
De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 1 samt.
75 käft. (Kr 86.)
1
Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 86.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke, ''
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Uppförande I särskilda skrivelser den 24 oktober 1913, den 19 oktober 1914
å ordinarie och fen 12 december 1914 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
befattningar om uppförande å ordinarie stat av åtskilliga nya ordinarie befattningar
Vid statens vjj statens järnvägar. I förstnämnda skrivelse gör styrelsen hemjämvägar.
om inrättande av följande befattningar å ordinarie stat, näm
ligen
dels två stationsinspektorsbefattningar å 3:e klassens station, dels
ock följande å den ordinarie staten hittills icke förekommande tjänstekategorier:
verkstadskamrer, verkstadsmästare, verkstadsförmän, loko
motivreparatörer,
vagnreparatörer, elektriska reparatörer, signalreparatörer,
elektriska underreparatörer, signalunderreparatörer, banvaktsförmän,
trädgårdsförmän samt maskinskötare å ångfärja. Skrivelsen
den 19 oktober 1914 innefattar framställning om uppförande å ordinarie
stat av en lantmätare och i skrivelsen den 12 december 1914 hem
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
3
ställer styrelsen, att å ordinarie stat måtte uppföras dels för sektionsledningen
två trafikinspektörsbefattningar av 2:a klass, en maskiningenjörsbefattning
av 2:a klass och två byråassistentbefattningar, dels ock för
verkstadstjänsten en maskiningenjörsbefattning av 2:a klass.
Jag skall först till behandling upptaga frågan om uppförande av
en lantmätarbefattning å ordinarie stat.
Till en början må därvid erinras, hurusom järnvägsstyrelsen i
skrivelse den 9 augusti 1911 hos Kungl. Magt gjorde framställning om
vidtagande av erforderliga åtgärder i ändamål att underlätta tillgången
till erforderliga arbetskrafter för utförande av de vid statens järnvägar
förekommande lantmäterigöromålen.
Denna järnvägsstyrelsens framställning var närmast föranledd av
de bestämmelser angående lantmätares verksamhetsområde, som meddelats
i instruktionen för lantmäteristyrelsen och likets lantmätare den
22 oktober 1909 och som ansågos verka hinderligt vid utförande av
lantmäteriförrättningar för statens järnvägars räkning. Nämnda bestämmelser
äro intagna i 17 § 2 och 3 mom. av instruktionen. I 2
mom. föreskrives följande.
Vid utfärdande av förordnanden till lantmäteriförrättningar för enskildas
räkning eller till sådana förrättningar, som beröra både kronans
och enskildas rätt, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande ställa sig
till efterrättelse vad i stadgan om skiftesverket i riket eller eljest
därom finnes föreskrivet.
Förordnandet bör meddelas distriktslantmätaren inom distriktet,
därest icke, enligt de allmänna bestämmelser, lantmäteristyrelsen meddelat
angående lordelningen av de i länet anställda distriktslantmätares
och extra lantmätares tjänstgöringsskyldighet, förrättningen bör uppdragas
åt annan lantmätare, i vilket fall förordnandet meddelas den
lantmätare, som det enligt samma bestämmelser åligger att verkställa
förrättningen.
Berör förrättning två eller flera distrikt eller är densamma eljest
sådan att, enligt ovan nämnda allmänna bestämmelser, mer än en lantmätare
kan komma i fråga till förordnande eller kan på grund av jäv
eller laga förfall förordnande icke av vederbörande lantmätare mottagas,
förordne Kungl. Majrts befallningshavande så, som skäligt prövas.
Uppstår fråga om förordnande för lantmätare utom länet eller avser
förordnande förrättning, som berör mer än ett län eller fördrar särskild
sakkunskap, då skall Kungl. Maj:ts befallningshavande, innan för
-
Inrättande
av en
ordinarie
lantmätarbefattning-.
Tidigare åtgärder.
4
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.
ordnandet utfärdas, underställa frågan lantmäteristyrelsens prövning
och beslut. Kungl. Maj:ts befallningshavande, vilken utfärdar förordnande
för lantmätare från annat län, bör därom underrätta Kungl.
Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket den lantmätare, som
erhållit förordnandet, är anställd.
I 3 mom. av nämnda § i instruktionen stadgas, att om lantmätares
åtgärd erfordras ensamt för kronans räkning beträffande kungsoch
kungsladugårdar eller andra kronan förbehållna hemman och
lägenheter, kronoparker, kronan tillhöriga allmänningar eller beträffande
civila eller militieboställen antingen för vinnande av framtida
säkerhet för deras områden eller för deras utarrendering för kronans
räkning eller för deras upplåtande helt eller delvis åt enskilda eller
till beredande av annan för statens räkning med dessa egendomar beslutad
åtgärd, då skall Kungl. Mapts befallningshavande i allmänhet härtill
förordna förste lantmätaren, därest den ifrågasatta förrättningen av
lantmäteristyrelsen prövas kunna åt honom uppdragas utan hinder för
fullgörande av honom i övrigt åliggande tjenstegöromål, men i annat
fall, eller, därest på grund av särskild omständighet sådant kan för
staten anses förmånligare, skola bestämmelserna i 2 mom. lända till
efterrättelse.
I nämnda skrivelse den 9 augusti 1911 utvecklade järnvägsstyrelsen
sin ovan antydda mening sålunda:
»Det har visat sig, att statens järnvägars behov av lantmäteribiträde icke
kan på fullt tillfredsställande sätt tillgodoses med den omorganisation av lantmäteristaten,
som genomförts genom Kungl. Maj ds nådiga instruktion för lantmäteristyrelsen
och rikets lantmätare den 22 oktober 1909. Denna instruktion
lägger nämligen hinder i vägen för järnvägsstyrelsen och underlydande distriktsförvaltningar
att i den utsträckning, den äldre lantmäteriinstruktionen möjliggjorde,
träffa avtal angående lantmäteriförrättningars verkställande med den eller de
lantmätare, som må anses oförhindrade och särskilt lämpliga för lantmäterigöromål
av den beskaffenhet, som vid statens järnvägar huvudsakligen förekommer.
Då numera förste lantmätarna författningsenligt äro förhindrade att verkställa
lantmäteriförrättningar, skulle statens järnvägar i allmänhet nödgas att vända
sig till vederbörande distriktslantmätare för erhållande av erforderligt lantmäteribiträde,
och då distriktslantmätarna i regel äro fullt sysselsatta med de
göromål, som på grund av lantmäteriinstruktionen eller eljest gällande föreskrifter
tillhöra dem, bliver följden den, att statens järnvägars lantmäteriförrättningar icke
kunna utföras med erforderlig skyndsamhet, trots att av vederbörande förrättningsman
anlitas medhjälpare i tjänsten.
Huru olägligt detta skall ställa sig för statens järnvägar, torde ligga i öppen
dag, om man tänker på det behov, som där allt som oftast förekommer att intaga
nya områden, särskilt vid stationsutvidgningar och spåranläggningar; och erfarenheten
har ådagalagt, hurusom dylika utvidgningsarbetens igångsättande avsevärt
fördröjts och måst onödigtvis uppskjutas på den grund, att därför behövlig
lantmäteriförrättning icke i behörig tid påbörjats eller hunnit avslutas.
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Eu annan olägenhet, som den nya organisationen av lantmäteristaten visat
sig medföra föi statens järnvägar, ligger i nödvändigheten att vid förekommande
ov. ,;.lv hmtmäteribiträde anlita olika förrättningsmän allt efter de skilda lantmäteridistrikt,
som av förrättningarna beröras, i stället för att kunna för detta
ändamål vanda sig till en eller ett par personer. För statens järnvägar framstår
det såsom ett önskemal att särskilt i större samhällen, där marken är högt i
pris, fa sina bangardar och vissa andra områden uppmätta medelst noggrannare
mätmngsmetoder, än rikets lantmätare i allmänhet tillämpa eller äro skyldiga
att tillämpa, och det har vid dylika tillfällen visat sig vara förenat med svårighet
och dryga kostnader att för vinnande av nämnda önskemål å respektive orter
träffa särskilda överenskommelser med därför lämpliga personer. Där fråga är
om expropriation av mark för anläggning av ny bana eller omläggning av gammal
bana till dubbelspårig, lägger val instruktionen för lantmäteristaten ej hinder
1 jägeri för utverkande av förordnande för en enda förrättningsmän även i de fall,
då förrättningen berör flera lantmäteridistrikt, men det oaktat torde det mången
gång bliva förenat med svårighet för statens järnvägar att erhålla en i dylika
arbeten fullt rutinerad förrättningsmän, som är oförhindrad att oförtövat handlägga^
förrättningen; beroende detta förhållande därpå — såsom ovan framhållits —
att såväl de ordinarie som de på länen indelade extra lantmätarna i allmänhet
äro fullt upptagna med dem enligt gällande instruktion och övriga författningar
tillkommande göromål.» ö
Under framhållande, hurusom den i 17 § av då gällande instruktion
lör järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den
31 december 1907 styrelsen medgivna rätt att i vissa fall anlita särskilt
biträde jämväl i förevarande fall syntes vara tillämplig, hemställde
styrelsen, att Kung!. Maj:t måtte förordna, att, utan hinder av de i
17 § 2 och 3 mom. av instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets
lantmätare meddelade bestämmelser, i statens järnvägars tjänst anställd
lantmätare måtte kunna förordnas att verkställa förrättning var helst
inom riket för statens järnvägars räkning.
Till följd av remiss avgav lantmäteristyrelsen den 8 november
1911 utlåtande häröver. Lantmäteristyrelsen utvecklade därvid fördelarna
med avseende a såväl sättet för arbetets utförande som dess skyndsamma
bedrivande, vilka skulle stå att vinna genom anställande av särskilda
lantmätare för ombesörjande av lantmäteriarbeten för statens
järnvägars räkning. Styrelsen anförde vidare, bland annat, följande:
»Omfattningen av de arbeten, varav statens järnvägar hava behov, är enligt
lantmäteristyrelsens mening så stor, att det icke kan bliva möjligt för en tjänsteman
att medhinna desamma. På grund härav och då ifrågavarande behov, långt
ifrån att vara av tillfällig art, tvärtom enligt lantmäteristyrelsens mening kommer
att visa tendens till ökning vida utöver vad man nu beräknar, synes det med fog
kunna ifrågasättas, huruvida icke den tilltänkta åtgärden bort gå ut på uppförande
redan nu å järnvägsstyrelsens eller statens järnvägars stat av minst en ordinarie
befattning. För lantmäteristyrelsens del hade eu sådan anordning varit så mycket
6
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.
mera tilltalande, som antalet ordinarie befattningar inom lantmäteristaten är
synnerligen lågt i förhållande till sammanlagda antalet av de arbetskrafter, som
erfordras för lantmäteriverksamhetens bedrivande inom landet.
För att statens järnvägar skola vinna det syfte, som med föreliggande framställning
avses, är det givetvis angeläget, att den tjänsteman, som anstiilles, kan
vara att påräkna under en längre följd av år. Av vad lantmäteristyrelsen här
ovan anfört torde framgå, att verksamheten för en lantmätare i statens järnvägars
tjänst bliver begränsad till göromål av särskild art. Han kommer under sin anställning
i järnvägens tjänst att på det hela taget vara avlägsnad från de egentliga
skiftesgöromålen, och detta förhållande kommer sannolikt, även om lian i
avseende å tjänstår och meriter formellt likställes med dem, som sysselsättas
inom skiftesväsendet, att föranleda honom att jämförelsevis snart söka sig åter till
vanlig lantmäteriverksamhet. Uppställas samtidigt, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit,
för den ifrågasatta anställningen såsom extra ordinarie tjänsteman i statens
järnvägars tjänst samma kompetensvillkor, som gälla för befordran till distriktslantmätare,
är det givetvis desto mindre förhoppning att få behålla lantmätaren
under en längre följd av år.»
Genom nådig kungörelse den 8 november 1912 förordnade Kungl.
Magt sedermera, bland annat, att, utan hinder av bestämmelserna i 17
§ 2 och 3 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets
lantmätare den 22 oktober 1909, av järnvägsstyrelsen anställd extra
lantmätare finge förordnas att var som helst inom riket verkställa förrättning'',
som av statens järnvägar påkallades, samt att vad i förenämnda
instruktion funnes stadgat rörande extra lantmätare med arvode
enligt gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna i tillämpliga
delar skulle gälla extra lantmätare, som anställdes av järnvägsstyrelsen.
Den sålunda träffade anordningen har, enligt vad järnvägsstyrelsen
upplyst, medfört önskad verkan, i det att de flesta av de vid statens
järnvägar förekommande lantmäteriarbetena i regel sedermera utan
tidsutdräkt kunnat utföras.
På extra ordinarie stat hos styrelsen finnas lör närvarande anställda
eu för dylika göromål kvalificerad tjänsteman, dessförinnan extra lantmätare
i lantmäteristaten, samt en dennes medhjälpare i tjänsten, lantmäteri
auskultant i samma stat.
Båda hava avlagt lantmäteriexamen samt äro antagna vid statens
järnvägar mot månadsarvoden, för närvarande uppgående till 475 kronor,
respektive 300 kronor, samt med ömsesidig uppsägning, lör den
förre av sex och för den senare av två månader. Bada åtnjuta dessutom
förmånen av resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde
klassen i gällande resereglemente, men äga däremot icke rätt att för
verkställda förättningar uppbära särskild ersättning enligt lantmäteritaxan.
jiimvägasty- j föreliggande skrivelse den 19 oktober 1914 bar järnvägsstyrelsen
relsens fram- r.. , j
ställning den anfört {oljande:
19 oktober
1914.
Kunf/l. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi. *J
»För att styrelsen allt framgent skall kunna påräkna lämpliga lantmätare
vid statens järnvägar, har styrelsen ansett erforderligt att till
en början, åtminstone ledaren av lantmäteriarbetena beredes möjligheter
att erhålla ordinarie anställning å statens järnvägars stat. Härvid följer
styrelsen endast den sedan lång tid tillbaka vid statsbanorna tillämpade
regeln, att genom ordinarie anställning vid verket fästa de befattningshavare,
av vilka stadigvarande behov förefinnes, vilket på grund av
hittills vunnen erfarenhet bliver förhållandet i detta fall.
Gällande nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens
järnvägar upptager emellertid ingen lantmätartjänst. På grund av den
särställning, en sådan tjänsteman skulle komma att intaga vid statens
järnvägar, har styrelsen ej heller kunnat inordna honom under någon
av de befattningar, som redan finnas vid styrelsen eller distrikten.
Arten av hans arbete tillhör otvivelaktigt eu distriktstjänstemans, enär
han huvudsakligen utför sådana göromål, som tidigare verkställts på
föranstaltande av de styrelsen underlydande distriktsförvaltningarna,
delvis ledamöter, framför allt bandirektörerna, eller de dessa underställda
baningenjörerna, men då det sannolikt åtminstone icke inom närmaste
tiden bliver behövligt att vid statens järnvägar hava tillgång till mer än
eu tjänsteman med en distriktslantmätare i lantmäteristaten motsvarande
åligganden, torde han lämpligen böra tillhöra styrelsens tjänstemän.
Den grupp tjänstemän, han då på grund av sin tjänsteställning
i lantmäteristaten torde komma närmast, är befattningen såsom byråingenjör
av l:a klass. " J
Eu distriktslantmätares sammanlagda löneinkomster äro ju högst
variabla, men stanna, enligt vad styrelsen inhämtat, vid i medeltal 6,500
kronor om året, vilket belopp väl svarar mot det byråingenjör av'' l:a
klass tillkommande arvode med ersättning för bostad och bränsle av
lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. Härvid är dock att märka,
att i den för en lantmätare här ovan beräknade inkomsten av 6,500''
kronor ingår skyldigheten för denne afl själv hålla erforderliga mätinstrument,
arbetsrum, papper och dylikt.»
Beträffande sättet för den föreslagna befattningens tillsättande, kompetensvillkor
m. m. yttrar sig järnvägsstyrelsen sålunda:
»Enligt nådiga instruktionen för lantmäteri styrelsen och rikets lantmätare
aen 22 oktober 1909 tillsättes distriktslantmätare av Kungl. Maj:t. Den med
distriktslantmätare likställde lantmätaren å statens järnvägars stat torde därför
även, i likhet för övrigt med byråingenjör av l:a klass med flera, böra tillsättas
genom konstitutorial av Kungl. Maj.t på förslag av styrelsen.
Då denne tjänsteman i lantmäteri tekniskt hänseende allt fortfarande torde
höra vara underställd lantmäteristyrelsen, anser styrelsen, att av honom icke be
-
8
Utlåtande av
lantmateristyrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
höver fordras högre kunskaper än för distriktslantmätare är föreskrivet. I detta
avseende får styrelsen därför i underdånighet hemställa, att i § 29 i förenämnda
nådiga instruktion måtte stadgas, att lantmätare skall hava avlagt de examina
och fullgjort vad i gällande instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare
föreskrives för anställande såsom distriktslantmätare.
I fråga om semester och annan tjänstledighet synes lantmätaren däremot
helt böra likställas med byråingenjör av ba klass.
Tidigare har styrelsen omnämnt nådiga kungörelsen av den 8 november
1912 angående anställandet av en extra lantmätare i statens järnvägars tjänst.
Denna kungörelse torde fortfarande böra gälla för möjliggörande för styrelsen,
då så visar sig erforderligt, att jämte den på ordinarie stat uppförde lantmätaren
även kunna hava hos styrelsen anställd extra lantmätare.»
Med stöd av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen sådan ändring i den för
styrelsen fastställda lönestat, att däri varder från och med ingången
av år 191G införd en lantmätarbefattning i samma lönegrad som byråingenjör
av l:a klass.
Till följd av remiss har lantmäteristyrelsen den 20 januari 1915
avgivit utlåtande häröver.
Lantmäteristyrelsen anför därvid, att järnvägsstyrelsens nu föreliggande
framställning åsyftar förverkligande av det önskemål, lantmäteristyrelsen
redan i sitt ovan omförmälda utlåtande av den 8 november
1911 uttalat. Lantmäteristyrelsen framhåller därjämte, att bifall
till järnvägsstyrelsens framställning redan vid innevarande års riksdag
är en förutsättning för, att järnvägsstyrelsen skall äga utsikt att för
framtiden få behålla den i dess tjänst nu anställde extra lautmätaren,
vilken ända sedan den 29 mars 1913 innehaft förordnande vid statens
järnvägar.
På grund av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen tillstyrkt,
att en lantmätarbefattning uppföres å järnvägsstyrelsens stat.
Beträffande avlöningsförmånerna för innehavaren av den Ifrågasätta
nya befattningen har lantmäteristyrelsen yttrat följande:
»Järnvägsstyrelsen har föreslagit enahanda avlöning som för byråingenjör
av l:a klass eller löneförmåner, inberäknat ersättning för bostad och bränsle,
till belopp av lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor, och har till stöd härför
anförts, att en distriktslantmätares sammanlagda löneinkomster, som visserligen
vore högst variabla, stannade vid i medeltal 6,500 kronor om året, varvid avdrag
emellertid icke skett för distriktslantmätaren åliggande skyldighet att själv hålla
erforderliga instrument, arbetsrum och dylikt.
I likhet med järnvägsstyrelsen håller lantmäteristyrelsen före, att det ställer
sig svårt att någorlunda exakt angiva, vad som i genomsnitt kan anses utgöra
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
en distriktslantmätares behållna årsinkomst. Den av statsmedel utgående lönen
utgör 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor vartdera. Den av statsmedel
utgående avlöningen bör därför i medeltal beräknas till ett belopp något
högre än 2,400 kronor. Vad angår den inkomst, en distriktslantmätare kan
bereda sig genom arvode enligt den av Kungl. Maj:t fastställda nådiga taxan på
arvode för förrättningar eller för uppdrag, beträffande vilka det står distriktslantmätare
fritt att träffa överenskommelse om arvodet, är denna inkomst beroende
på personlig kapacitet och åtskilliga andra förhållanden, som äro rätt
olika inom landets skilda delar.
För att de åligganden, som komma att åtfölja den ifrågasatta befattningen,
skola bliva fullgjorda på ett tillfredsställande sätt, fordras enligt lantmäteristyrelsens
mening, att befattningen bliver besatt med en lantmätare, som i lantmäteritekniskt
hänseende har något större insikter och erfarenhet, än som i allmänhet
besittas av dem, vilka för närvarande stå i tur att befordras till distriktslantmätare,
samt att den blivande befattningshavaren gjort sig känd för drift samt
visat någon förmåga att organisera och leda arbeten. Det ligger emellertid nära
till hands antaga, att eu dylik person icke blott har goda utsikter att med framgång
tävla om befordran till distriktslantmätare utan även kan hysa förhoppning
om vidare befordran inom lantmäteristaten, särskilt till förste lantmätare. Den
verksamhet, som väntar den blivande innehavaren av en befattning av ifrågavarande
slag, är visserligen i åtskilliga avseenden krävande. Detta förhållande
utesluter emellertid icke, att densamma kommer att bliva rätt ensidig. Innehavaren
kommer att på det hela taget vara avlägsnad från de egentliga skiftesgöromålen,
och detta jämte andra förhållanden samverka därhän, att han, så vitt
nu kan bedömas,^ måste räkna med att han vid antagandet av den ifrågasatta
tjänsten^ lämnar åsido alla förhoppningar om vidare befordran inom lantmäteristaten
såväl vad angår distriktslantmätartjänster som högre befattningar. På grund
av nu angivna förhållanden anser lantmäteristyrelsen, att den föreslagna avlöningen
snarare är för låg än motsatsen.
På sätt ovan framhållits håller lantmäteristyrelsen före, att statens järnvägars
behov av lantmäteribiträde är rätt ansenligt, och enligt styrelsens uppfattning
finnes anledning aftaga, att statens järnvägar komma att finna det med
fördel förenligt att småningom anställa ett icke alltför ringa antal lantmätare.
Järnvägsstyrelsens uppfattning synes även gå i samma riktning. Härom vittnar
dess. förslag, att ovanberörda kungörelse fortfarande bör gälla för att göra det
möjligt för järnvägsstyrelsen att, då det visar sig erforderligt, kunna hava även
extra lantmätare anställd. För ytterligare belysning i ämnet kan meddelas, att
år 1901 voro 240 lantmätare anställda i den preussiska jiirnvägsförvaltningens
tjänst. Enligt lantmäteristyrelsens mening saknas det icke''helt och hållet anledning
antaga, att förhållandena inom en icke allt för långt avlägsen framtid komma
att utveckla sig därhän, att statens järnvägars lantmäteriarbeten och därför erforderlig
lantmäteripersonal komma att nå den omfattning, att det bliver nödvändigt
att giva ledaren, av dessa arbeten ställning av chef, och när utvecklingen kommit
därhän, torde hinder icke heller möta att bereda honom den förbättring i avlöningsliänseende,
som den ökade betydelsen av hans åligganden då kan anses
betinga. För närvarande finner sig lantmäteristyrelsen emellertid kunna tillstyrka
järnvägsstyrelsens förslag jämväl vad angår avlöningsförmånerna.»
Bihang till riksdagens protokoll 1915. I samt. 75 käft. (Nr 86.) 2
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Det torde vara ovedersägligt, att behov av biträde av lantmätare
vid statens järnvägar i stor utsträckning föreligger. Dylikt biträde
erfordras sålunda lör uppmätning och kartläggning av mark, som är
avsedd att exproprieras eller på annat sätt förvärvas för anläggning av
nya järnvägslinjer och dubbelspår, utvidgningar av bangårdar och
stationsområden, eller då det gäller gränsutstakningar och rågångsregleringar
m. in. Redan i järnvägsstyrelsens framställning av den 9 augusti
1911 blev också påvisat, att, därest dessa lantmäterigöromål skulle
kunna skötas med tillbörlig skyndsamhet och på ett i övrigt ändamålsenligt
sätt, göromålens handliavande ovillkorligen krävde anställande av
en särskild lantmätare vid statens järnvägar. Såsom av det ovan anförda
framgår, ifrågasatte också lantmäteristyrelsen redan i sitt utlåtande
av den 8 november 1911 att minst en ordinarie lantmätarbefattning
borde uppföras å statens järnvägars ordinarie stat, enär statens
järnvägars behov av biträde av lantmätare, långt ifrån att vara av tillfällig
art, enligt styrelsens mening tvärtom komme att visa tendens till
ökning vida utöver vad man då beräknade. Lantmäteristyrelsen betonade
i samma utlåtande jämväl, att järnvägsstyrelsens då föreliggande
förslag om anställande av en extra lantmätare i statens järnvägars tjänst
borde betraktas endast såsom eu förberedande åtgärd i s}^fte att vinna
erfarenhet om lämpligaste sättet för ett framtida tillgodoseende av järnvägsstyrelsens
behov av lantmäteribiträde.
För mig står det också klart, att de arbeten vid statens järnvägar,
för vilkas utförande medverkan av lantmätare kräves, med hänsyn till
beskaffenhet och mängd ingalunda äro mer eller mindre tillfälligt återkommande
utan ständigt pågå och med järnvägsnätets fortgående utvidgning
enligt sakens natur framdeles alltjämt torde komma att ökas.
Det lärer därför utan vidare kunna tagas för visst, att stadigvarande
behov av en lantmätarbefattning hos statens järnvägar kommer att
förefinnas. I betraktande härav och då lantmäterigöromål en vid statens
järnvägar hava den omfattning, att de fullt kräva sin man och därutöver
nödvändiggjort anställande av ett biträde åt arbetenas ledare,
kan jag icke finna det annat än lämpligt och av förhållandena betingat,
att ordinarie anställning beredes denne.
Mot järnvägsstyrelsens förslag att hänföra ifrågavarande befattningshavare
till styrelsens och ej till distriktens tjänstemän har jag ej
någon erinran att göra.
Vad angår den avlöning, som bör beredas lantmätaren vid statens
järnvägar, har man vid bedömande av denna fråga i första hand att
11
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO''.
taga hänsyn till den grundliga utbildning i sitt fack och den personliga
duglighet, han bör besitta. Därjämte bör man beakta å ena
sidan de befordrings- och inkomstmöjligheter, som skulle förelegat
för honom, därest han ägnat sig åt verksamhet inom lantmäteristaten,
och å andra sidan det sakförhållandet, att han vid längre tids kvarblivande
i statens järnvägars tjänst, på grund av arbetets ensidighet
samt omöjligheten att vidare förvärva meriter i fråga om skiftesgöromål
och dylikt, icke torde kunna påräkna befordran inom lantmäteristaten.
Det synes mig på de av myndigheterna härutinnan anförda grunder
fullt skäligt, att de föreslagna löneförmånerna tillerkännas lantmätaren
samt att han således jämnställes med byråingenjör av l:a klass och
erhåller ett, arvode, inberäknat ersättning för bostad och bränsle, av
lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. Därav skulle icke föranledas
någon ökad kostnad för statsverket, då den nuvarande extra lantmätaren
hos statens järnvägar, såsom ovan angivits, redan nu uppbär
ärligt arvode till belopp av 5,700 kronor.
Vad järnvägsstyrelsen föreslagit beträffande kompetensvillkor och
sättet för befattningens tillsättande samt om semester och tjänstledighet
för dess innehavare föranleder ingen erinran från min sida.
Jag övergår nu till redogörelse för järnvägsstyrelsens ovan omförmälda
skrivelse den 24 oktober 1913. Såsom jag redan nämnt, innefattar
denna skrivelse framställning om uppförande å ordinarie stat av
dels två stationsinspektorsbelattningar å 3:e klassens station, dels
ock följande kategorier tjänstemän, nämligen verkstadskamrer, verkstad
smästare, verkstadsförmän, lokomotivreparatörer, vagnreparatörer,
elektriska reparatörer, signalreparatörer, elektriska underreparatörer,
signalunderreparatörer, banvaktsförmän, trädgårdsförmän samt maskinskötare
å ungfar)a.
Järnvägsstyrelsen har i nämnda skrivelse därjämte på anförda
grunder ifrågasatt, att i den av Kungl. Maj:t för varje år för statens
järnvägar fastställda avlöningsstaten finge, inom gruppen tjänstemän av
lägre grad, upptagas jämväl andra tjänstebefattningar än de i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda,
under förutsättning att för dessa nya befattningshavare bestämdes
ar \ oden till sådana belopp, som i nämnda avlöningsreglemente fastställts
för befattningar med motsvarande tjänsteställning.
Slutligen bär järnvägsstyrelsen i samma skrivelse föreslagit förhöjning
av löneförmånerna för stationsinspektorer å stationer av 4:de
klass A och B samt för stationsmästare.
Järnvägsstyrelsens
framställning
den 24
oktober
1913.
12
Två nya stationsinspektorsbe
fattningar
å 3:e
klassens
station.
En kamrer
vid centralverkstaden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Sedan styrelsens ifrågavarande framställning överlämnats till den
av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta kommittén med uppdrag att
avgiva yttrande ocli förslag beträffande reglering av avlöningsförhållanden
för tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar m. m., har kommittén
i skrivelse den 21 november 1914 yttrat sig beträffande omförmälda
förslag om vissa befattningars uppförande å ordinarie stat, varemot
kommittén förmält sig ännu icke kunna uttala sig, beträffande
övriga delar av framställningen. I anledning av kommitténs yttrande
har järnvägsstyrelsen sedermera avgivit utlåtande.
Vad angår de föreslagna stationsinspektorsbefattningarna å 3.e
klassens station anför järnvägsstyrelsen uti ifrågavarande skrivelse
följande:
»De två nya stationsinspektorsbefattningarna å 3:e klassens stationer erfordras
för statens järnvägars station i Nyköping samt Trälleborgs ångfärjestation.
Förstnämnda station torde komma att öppnas för trafik slutet av ar
1913. Med hänsyn till stadens storlek och stationens belägenhet på den framtida
huvudförbindelsen mellan Stockholm och södra Sverige lärer det vara ställt
utom tvivel, att trafiken vid stationen kommer att bliva av den betydelse, att
stationen bör bliva likställd med 3:e klassens stationer i allmänhet.
Trälleborgs ångfärjestation har inrättats i samband med öppnandet för trafik
den 7 juli 1909 av ångfärjeförbindelsen till Sassnitz, men har stationen ännu icke
blivit, tilldelad någon viss klass utan förestås av en förste stationsskrivare. Sedan
numera erfarenhet vunnits därom, att rörelsen^ därstädes är stadd i stadig utveckling
och i det närmaste av samma omfattning som vid den till 3:e klassens
stationer hänförda Malmö ångfärjestation, anser styrelsen tiden vara inne att
stationen likställes med nyssnämnda station och sålunda erhåller en stationsinspektor
å 3:e klassens station såsom föreståndare.»
Vidkommande därefter den föreslagna kamrerbefattningen vid statens
järnvägars centralverkstad i Örebro yttrar sig styrelsen sålunda.
»Då centralverkstaden år 1900 anlades, ställdes densamma i administrativt
hänseende under distriktsförvaltningen vid II distriktet; och var sålunda maskindirektören
i Göteborg föredragande inom därvarande distriktsförvaltnmg i ärenden
rörande centralverkstaden. Vid omregleringen av distrikten med ingången av ar
1902 kom centralverkstaden att tillhöra I distriktet. Den 24 januari samma ar
förordnade Kungl. Maj:t, att dåvarande föreståndaren för centralverkstaden skulle
tills vidare i maskindirektörens vid I distriktet ställe utöva högsta ledningen av
centralverkstaden och vara föredragande i distriktsförvaltningen i btockholm i
ärenden rörande verkstaden, och utfärdade järnvägsstyrelsen med anledning darav
den 2 maj 1902 detaljerade bestämmelser angående verkstadens ledning samt beträffande
bokförings- och förrådsväsendet vid densamma. Dessa bestämmelser,
vilka ännu äro gällande, innefatta i huvudsak följande. ,
Centralverkstadens inkomster och utgifter redovisas summariskt i I distriktets
maskinavdelnings räkenskap, dock så att centralverkstadens inkomster och ut
-
13
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
gifter för varje månad kunna särskiljas. Avlöningslistor och räkningar för centralverkstaden,
vilkas belopp utbetalas genom I distriktets kassa, godkännas av
verkstadschefen. Av centralverkstaden för distrikten utförda reparationsarbeten
påföras respektive distrikt, varvid beloppet ökas med så stor procent av arbetslönerna,
som erfordras för att täcka centralverkstadens allmänna omkostnader, och
utfärdas s. k. distriktsräkningar häröver direkt av verkstadschefen.
Beträffande förrådstjänsten vid centralverkstaden gäller, att under huvudförrådet
i Stockholm finnes ett filialförråd i Örebro, vars förrådsbehållning uppföres
i särskild kolumn i I distriktets förlagsrapport. Verkstadschefen uppgör
och insänder till distriktsförvaltningen vid I distriktet de årliga behovsrapporterna
för centralverkstaden, vilka sedan av distriktsförvaltningen överlämnas till
styrelsen i sammanhang med distriktets egna.
Genom nådig kungörelse den 18 december 1903 förordnade Kungl. Maj:t,
att centralverkstaden från: och med ingången av år 1904 skulle förvaltas av en
maskindirektör med den befogenhet beträffande centralverkstaden, som enligt instruktionen
tillkommer maskindirektör å distrikt. Någon ändring i ovannämnda
bestämmelser angående centralverkstadens bokförings- och förrådsväsende ansågs
emellertid därvid icke böra göras.
Den mera självständiga ställning, som centralverkstaden på grund av gällande
nådiga instruktion intager från och med år 1908, föranledde järnvägsstyrelsen att
taga under omprövning, huruvida icke tiden vore inne att skilja centralverkstaden
från I distriktet även i avseende på redovisningen, men ansåg styrelsen, att härmed
kunde anstå till dess då planerade utvidgningar vid verkstaden kommit till
stånd.»
I detta sammanhang ber jag få nämna, att riksdagens revisorer
redan år 1907 påyrkade införande av särskild bokföring för denna
verkstad. I sin till 1909 års riksdag avgivna berättelse upprepade revisorerna
detta yrkande och framhöllo därvid, att en särskild bokföring
för centralverkstaden måste anses påkallad ur såväl ordnings- som
kontrollsynpunkt.
1 det yttrande, järnvägsstyrelsen den 19 januari 1909 i anledning
häi''av avgav, redogjorde styrelsen utförligt för, huru bokföringen vid
centralverkstaden var ordnad, och hemställde styrelsen på anförda skäl,
att någon ändring uti den i berörda avseende tillämpade praxis tillsvidare
icke måtte vidtagas.
Även de av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna vid statens
järnvägar hava emellertid uppmärksammat behovet av, att för centralverkstaden
införes ett självständigt bokförings- och förrådsväsende.
Sålunda framställde överrevisorerna i sin berättelse för år 1909 vissa
önskemål beträffande verkstadsbokföringen. Överrevisorna ansågo det
i synnerhet oegentligt, att centralverkstadens räkenskaper och förråd ingingo
i första distriktets och upptogos i dess redovisningar, ehuru ledningen
av verkstaden var omedelbart underställd järnvägsstyrelsen.
Overrevisorerna framhöllo att, då verkstaden redan nått eu betydande
Riksdagens
revisorer
1908.
Järnvägs
styrelsens
yttrande.
Överrevisorerna
1909
och 1913.
14
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sfi.
Järnvägs
styrelsen.
omfattning, det syntes överrevisorerna, som om en särskild bokföring
måste anses påkallad ur såväl ordnings- som kontrollsynpunkt.
I sitt svar på överrevisorernas framställning förklarade järnvägsstyrelsen,
att den icke ansåg tidpunkten vara inne för införande av ett
självständigt bokförings- och förrådsväsende lör centralverkstaden, så
mycket mindre som man hade för avsikt att inom kort vidtaga en tidsenlig
förändring av statens järnvägars såväl bokföringssystem som förrådsväsende.
I sin berättelse för år 1913 hava överrevisorerna framhållit, att ny
littereringstabell sedermera utfärdats och är gällande från och med år
1911. Bokföringen hade därigenom blivit i mångt och mycket förändrad.
Nya bestämmelser för förrådstjänsten hade sedan ett par år tillbaka
prövats. Enligt överrevisorernas förmenande syntes den erfarenhet, som
järnvägsstyrelsen sade sig vilja avvakta, vara vunnen, så att centralverkstaden,
som på de senare åren i flera hänseenden undergått betydande
utvidgningar, kunde i bokförings- och förrådshänseende utbrytas
ur första distriktet.
Jag återgår nu till järnvägsstyrelsens framställning, uti vilken i
förevarande avseende ytterligare anföres följande:
»Ehuru styrelsen hittills ansett den ifrågasatta anordningen med ett självständigt
bokförings- och förrådsväsende vid centralverkstaden icke vara av förhållandena
påkallad, har styrelsen med hänsyn till den utveckling, centralverkstaden
numera vunnit, kommit till den uppfattningen, att berörda förändring
lämpligen bör genomföras. Till belysning av centralverkstadens utveckling sedan
år 1907, då riksdagens revisorer funno sig föranlåtna att påyrka införande av
särskild bokföring för denna verkstad, meddelas nedanstående siffror.
1907 cirka kronor. |
1912 cirka kronor. |
|
! Förrådsbehållning den 31/12........................................................... |
521.000 |
1,255,000 |
i Bokslutet, påbörjade arbeten don 31/12 ............................................. |
270,000 |
503.000 |
[ Anställd personal den 31/12 ............................................................ |
429 |
901 |
j Omsättning av materialier och effekter i medeltal per månad under året |
63.000 |
157,000 |
1 Avlöning till verkstadspersonal i medeltal per månad under året............ |
33,000 |
85,000 |
[ Använda materialier och utbetalade avlöningar.................................... |
1,050,000 |
2,617,000 |
Allmänna omkostnader (s. k. verkstadsvinst) ...................................... |
180.000 |
404.000 |
Tillverkningar och reparationer debiterade distrikten ........................... |
1,000,000 |
2.609,000 |
: Tillverkningar för eget förråd ......................................................... |
244,000 |
444,000 |
| Värdet av centralverkstadens inventarier............................................. |
632,000 |
1,446,000 |
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
... Säiskiljandet av centralverkstadens bokförings- och förrådsväsende från I
, l.1. . menför emellertid behovet av att vid nämnda verkstad anställa en med
bokföring och förrådsväsende fullt förtrogen befattningshavare med viss högre
tjänsteställning Ehuru å varje distrikt tinnes, förutom en distriktskamrerare,
järn val en iorrådsförvaltare, anser styrelsen det icke för närvarande vara behövligt
att vid centralverkstaden anställa mer än en person för att, med den begränsning
som ur kontrollsynpunkt är nödvändig, leda och närmast under v e r k stads c h e f eu
ansvara tor såväl bokförings- som förrådsgöromålen.
Med hänsyn därtill att det ansvar, som kommer att påvila en dylik tjänsteman,
fullt kan jamföras med det, som åligger distriktskamrerare och förrådsförvaltare
å distrikten, anser styrelsen, att han bör benämnas verkstadskamrerare
erhålla arvode lika med nyssnämnda tjänstemän eller lägst 3,900 högst
4,»00 kronor.» °
Frågan, huruvida icke vid statens järnvägars verkstäder borde in- verkstadsrättas
förmansbefattningar å ordinarie stat, bär vid skilda tillfällen be- mästare och
handlats och senast av 1906 års löneregleringskommitté, som i sitt be- Vförman
tänkande anförde följande:
»Föl närvarande galler, att endast undantagsvis ordinarie personal, till- 1906 års isnehorande
nuvarande betjäningsklass, tjänstgör å verkstäderna, utan är så gott »egieringssom
hela verkstadspersonalen anställd å extra stat. De förmän å ordinarie stat koramitté.
.for närvarande uteslutande hava sin tjänstgöring förlagd till verkstäderna’
tillhora alla tjänstemannaklassen och utgöras av ett mindre antal verkmästare och
underingenjörer. Ehuru kommittén för sin del finner det ur åtskilliga synpunkter
lämpligt, att underbefäl å ordinarie stat erhölle anställning å verkstäderna,
anser sig kommittén dock ej böra föreslå några särskilda befattningar för ifrågavarande
ändamål, då nämligen saken synes kunna ordnas så, att ordinarie personal
tillhörande någon av de i kommitténs förslag till lönestat förekommande
befattningarna lokomotivmästare, vagnförmän och stallförmän, placeras till tjänstgöring
a verkstäderna.»
Järnvägsstyrelsen yttrar sig i föreliggande skrivelse sålunda:
»Då styrelsen icke funnit den av 1906 års kommitté antydda utvägen tilltalande,
har styrelsen, för att i möjligaste mån bereda ifrågavarande kategorier
av tjänstemän en fastare anställning, bestämt, att de må kunna antagas såsom
extra ordinarie tjänstemän.
Under år 1912 voro i medeltal i extra ordinarie tjänst anställda 54 verkstadsmastare
och 22 verkstadsförmän.
, Med hänsyn till den ansvarsfulla tjänst, som åligger ifrågavarande mästare
och forman, anser järnvägsstyrelsen emellertid, att åt dem snarast bör beredas
ordinarie anställning, och böra de lämpligen benämnas verkstadsmästare, respektive
verkstadsförmän, med arvode, verkstadsmästarna lägst 1,500 högst 2 400 kronor
och verkstadsförmän lägst 1,200 högst 1,800 kronor»
Järnvägs
styrelsen.
Beträffande järnvägsstyrelsens framställning i avseende å verkstads- skiljaktig
förmännen har dåvarande byrådirektören S. Bergelmer uttalat skil jakti«• menins inom
mening och därvid anfört: jsmvivgB
styrelsen.
16
Lokomotivreparatörer
och vagnreparatörer.
1906 års löneregleringekommitté.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
»Beträffande de föreslagna verkstadsförmännen anser jag det vara en mycket
betänklig sak att få in i löneklassen eu förmansgrad med helt annan avlöning
än övriga förmansgrader.
Det torde nämligen böra erinras om, att före år 1909 nuvarande extra ordinarie
verkstadsmästare och extra ordinarie verkstadsförmän hade samma benämning
eller verkstadsförmän. I februari 1909 bestämde emellertid järnvägsstyrelsen,
att de förmän, som hade befäl över mer än 25 man, skulle benämnas
mästare (filarmästare, plåtslagarmästare o. s. v.), men övriga fortfarande benämnas
förmän. Lönerna för dessa extra ordinarie tjänstemän bestämdes emellertid
icke av järnvägsstyrelsen utan överläts till vederbörande maskindirektör
att bestämma lönen, som den 1 februari 1913 varierade för verkstadsmästare
mellan 2,100 och 3,420 kronor per år och för verkstadsförmän mellan 1,774
kronor och 2,760 kronor. Flera verkstadsförmän hava därför högre avlöning an
en hel del verkstadsmästare. Därjämte torde bemärkas, att saväl verkstadsförmän
som verkstadsmästare hava alldeles likartad sysselsättning och subordinera
direkt under verkstadsföreståndaren. Det inträffar därför i regel aldrig, att eu
verkstadsmästare för befäl över en verkstadsförmän.
Under år 1912 funnos 22 verkstadsförmän men den 1 februari 1913 endast
14 stycken, därav 3 ständigt sjuka och eu invalid. Av dessa föreslås nu 6 till
ordinarie verkstadsförmän, och äro av desamma 2 placerade på Vo distriktet, 1 på
IT distriktet, 1 på II distriktet och 2 på centralverkstaden. A III distriktet
finnas numera inga verkstadsförmän utan endast verkstadsmästare. A verkstäderna
i Göteborg, Notviken, Boden och Östersund finnas ej heller numera
några verkstadsförmän, vilket även är förhållandet a Liljeholmens verkstad, om
man bortser från de tre ständigt sjuka verkstadsförmännen, som äro där placerade.
Med hänsyn till vad jag ovan anfört, finner jag det därför icke tillräckligt
utrett, huruvida verkligen ett behov av ordinarie verkstadsförmän föreligger eller
huruvida icke de 6 verkstadsförmän, som nu föreslås till ordinarie, jämväl kunna
benämnas verkstadsmästare och då såsom sådana erhålla en mot deras nuvarande
avlöning svarande löneklass, vilket mycket väl skulle gå för sig, synnerligast som
av de 6 verkstadsförmän, som nu föreslås till ordinarie, 4 vore avsedda att tilldelas
en lön av 1,800 kronor och 2 en lön av 1,500 kronor, vilka löneklasser ju
jämväl förekomma för verkstadsmästare.
Jag anser därför, att befattningen verkstadsförmän bort ur förslaget utgå,,
varigenom ovannämnda olägenhet att få in i löneskalan en förmansgrad med
helt annan avlöning än övriga förmansgrader bleve undanröjd.»
Beträffande lokomotivreparatörer och de med dem jämförliga vagnreparatörerna
utgöras de, anför järnvägsstyrelsen vidare, av yrkesskickliga
verkstadsarbetare, som äro placerade, lokomotivreparatörerna
å större lokomotivstationer och vagnreparatörerna å en del bangårdar,
där större antal persontågsätt, klargöras. Dessa reparatörers åliggande
är att avhjälpa sådana fel och skador å lokomotiv och vagnar, som
kunna verkställas utan att materielen fördenskull behöver intagas i
verkstad. .
Angående lokomotivreparatörernas anställande å ordinarie stat har
° ■ '' ‘ ’ ....... 1 och därvid anfört följande.
1906 års löneregleringskommitté uttalat sio -
17
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.
I anledning av en från ifrågavarande befattningshavare till kommittén ingiven
framställning, att de måtte bliva överflyttade å ordinarie stat, anförde kommittén,
att då deras tjänstgöring vore särskilt ansträngande dels på grund av själva beskaffenheten
av deras arbete, som ofta måste utföras å svårtillgängliga ställen å
lokomotiven, och dels så tillvida, att ingripande från deras sida kunde påfordras
å alla tider på dygnet, det syntes vara av vikt, att till utförande av berörda
syssla endast användes jämförelsevis ungt folk vid full vigör. Vid sådant förhållande
borde det, enligt kommitténs åsikt, medföra en del olägenheter att å
ordinarie stat överflytta dylik personal, som med tilltagande ålder bliver mindre
lämplig att utföra omförmälda sysslor.
Kommittén fann sig fördenskull förhindrad att avgiva något förslag i den
angivna riktningen. Däremot syntes intet hinder möta att från lokomotivreparatöremas
klass rekrytera stallförmännen ävensom maskin- och pannskötarna. För
övrigt aterstode alltid för äldre lokomotivreparatörer den utvägen att återgå till
arbete i statens järnvägars verkstäder.
Järnvägsstyrelsen yttrar nu i detta ämne följande: Jämrägs
.
, styrelsen.
»De av kommittén anförda skälen mot ifrågavarande personalgrupps anställande
å ordinarie stat finner järnvägsstyrelsen icke hållbara. Beträffande all
personal, vilkens tjänst huvudsakligen består av kroppsarbete, är det av stor vikt,
att den befinner sig vid full kroppslig vigör, men lika tydligt synes det järnvägsstyrelsen
vara, att den minskning i den kroppsliga vigören, som enligt naturens
ordning med tilltagande ålder måste inträffa för alla, icke bör tagas i räkningen
beträffande endast ifrågavarande personalgrupper och därigenom anses utgöra°ett
hinder för deny att komma i åtnjutande av de förmåner, som ordinarie anställning
medför. Sådan hänsyn har ej heller tagits till andra stora personalgrupper,
såsom lokomotivförare och lokomotiveldare, vagnskötare m. fl., av vilka full
kroppslig vigör under hela deras tjänst ävenledes måste fordras.
I den händelse styrelsens förslag i nu omhandlade avseende vinner bifall,
synes det styrelsen lämpligt, att lokomotivreparatör i löneavseende jämnställes
med den personalgrupp, som omfattar stallförmän m. fl. med arvode av lägst
1,020 högst 1,500 kronor, samt att vagnreparatör likställes med den personalgrupp,
som omfattar lokomotiveldare, vagnskötare m. fl. med arvode av lägst 900
högst 1,380 kronor.» I
I samma tjänsteställning som ovannämnda lokomotivreparatörer och Elektriska
vagnreparatörer finnas vid statens järnvägar å extra stat anställda reparatörer,
eu del befattningshavare, vilkas upptagande på ordinarie stat jämväl IZtHuksynes
järnvägsstyrelsen önskvärt, nämligen elektriska reparatörer, triska undersignalreparatörer,
elektriska underreparatörer och signalunderreparatörer. ^ci^signai
I
avseende a dessa befattningshavare anför järnvägsstyrelsen: wderrepara
»Av
ifrågavarande personalgrupper åligger det de elektriska reparatörerna
och underreparatörerna att utföra elektriska anläggningar av olika slag, såväl
belysnings- och kraftanläggningar som telefon- och telegrafanläggningar, att verkställa
förekommande reparationer å dessa anläggningar samt att, allteftersom
den beslutade elektriska driften kommer till utförande, dels utöva tillsyn och
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 höft. (Nr 86.) 3
Banvakts
förmän.
1906 års
löneregleringskommitté.
18 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.
verkställa reparationer å de elektriska ledningarna, dels, pa samma sätt som nu
beträffande ånglokomotiven med lokomotivreparatörerna är förbållandet, utföra
det löpande underhållet av de elektriska lokomotiven under deras tjänstgöring.
Skillnaden mellan befattningen såsom elektrisk reparatör och elektrisk
underreparatör är den, att av den förra kategorien fordras sådan kunskap och
skicklighet, att viktigare elektriska anläggningar och underhållsarbeten av dessa
befattningshavare på egen hand skola kunna utföras, under det att för elektriska
underreparatörer endast skulle uppställas fordran att kunna på egen hand utföra
relativt enkla dylika arbeten.
I avseende på löneförmånerna för dessa tjänstemän anser järnvägsstyrelsen,
att de elektriska reparatörerna böra jämnställas med lokomotivreparatörer och således
erhålla ett arvode av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor samt elektriska
underreparatörer, från vilkas led de elektriska reparatörerna torde komma att
rekryteras, jämnställas med vagnreparatörer och således erhålla ett arvode a^
lägst 900 högst 1.380 kronor.
Signalreparatörerna och signalunderreparatörerna hava till syssla att tillse
de ofta° invecklade signal- och förreglingsanordningar, som vid stationerna och
även å linjen erfordras för att trygga bantågens gång och som kunna vara av
såväl mekanisk som av elektrisk art. Dylika signal- och förreglingsanläggmngar
förekomma numera i stor omfattning vid statens järnvägar, och kommer anläggningen
av nya dylika att i allt större utsträckning erfordras. Beträffande skillnaden
mellan signalreparatörer och signalunderreparatörer är den densamma, som
ovan angivits i fråga om elektriska reparatörer och elektriska underreparatörer.
Signalreparatörerna böra i löneavseende jämnställas med lokomotivreparatörer
och elektriska reparatörer samt signalunderreparatörer med vagnreparatörer
och elektriska underreparatörer.»
Vad därefter angår banvaktsförmännen utgöras de, enligt vad järnvägsstyrelsen
upplyst, av ordinarie banvakter, vilka tjänstgöra v id förfall
för hallmästare och å banmästaravdelningen äro banmästarens närmaste
man eller i banmästarens frånvaro utöva tillsyn över arbetslag av
minst 6 man och därför uppbära extra ersättning med 50 öre om dagen.
1906 års löneregleringskommitté har jämväl behandlat frågan om
banvaktsförmännens uppförande å ordinarie stat.
Kommittén yttrade i detta ämne följande:
»Det har inom kommittén varit på tal, huruvida det icke kunde vara
lämpligt att tillgodose behovet av underbefäl vid banavdelningen genom att inrätta
nya ordinarie befattningar med åligganden, motsvarande de nuvarande banvaktsförmännens.
En framställning i sådant syfte har också ingivits till kommittén
från banvaktsförmän i V distriktet —----; _ —; Frågan bär också,
enligt vad kommittén har sig bekant, varit föremål för prövning hos befälet vid
banavdelningen, som emellertid ansett den ifrågasätta anordningen mindre lämplig
huvudsakligen av det skälet, att de av banvaktsförmännen ledda arbetena i regel
endast pågå under vissa tider av året, vilken omständighet skulle kunna föranleda
därtill, att banvaktsförmännen tidvis kunde bliva i saknad av sysselsättning
av den särskilda beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt tilldelad högre
avlöning.
19
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sb''.
Med hänsyn till de sålunda från banavdelningens sida anförda skäl mot inrättande
av ordinarie banvaktsförmansbefattningar finner sig kommittén icke
böra föreslå någon förändring uti vad som är gällande i förevarande avseende».
Järnvägsstyrelsen anför nu i anslutning härtill:
»De skal, som av 1906 års kommitté anförts mot inrättande av ordinarie
banvaktsförmän, gälla enligt styrelsens förmenande numera icke beträffande alla
banvaktsförmän.
De nuvarande banvaktsförmännen kunna nämligen indelas i dels sådana, som
utöva mera tillfälligt förmanskap över arbetslag, men eljest sköta sin befattning
som ordinarie banvakt, dels sådana, som hela året tjänstgöra som förmän för arbetslag.
Bägge kategorierna inträda vid förfall för banmästare i utövandet av
hans befattning. Endast beträffande den förra gruppen banvaktsförmän, som
företrädesvis äro till finnandes å de mindre banmästaravdelningarna, torde de
av kommittén anförda skälen fortfarande vara gällande. Däremot synes icke från
den av kommittén angivna synpunkt något hinder möta att överflytta banvaktsförmän,
tillhörande den senare gruppen, å ordinarie stat.
Framställning i nu sagda syfte har också av representanter för banvaktsförmännen
vid I, II, III och IV distrikten gjorts, i vilken framställning anhålles,
att alla banvaktsförmän skulle sättas på ordinarie stat samt tillerkännas ett arvode
av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.
Styrelsen finner dessa framställningar så till vida böra vinna beaktande, att
å ordinarie stat med arvode av lägst 900 och högst 1,380 kronor anställas banvaktsförmän
till ett antal motsvarande de banvakter, som hava stadigvarande
tjänstgöring såsom banvaktsförmän.»
I fråga om trädgårdsförmän och maskinskötare å ångfärja har järnvägsstyrelsen
slutligen andragit följande:
»Vid skötseln av växtdepåer samt vid utförandet av övrigt fackmässigt arbete
rörande planteringarna vid statens järnvägar äro såsom biträden till den vid respektive
distrikt anställde trädgårdsmästaren å extra stat anställda visst antal trädgårdsbiträden.
Med hänsyn till de krav på fackmässig kunskap och duglighet,
som böra ställas på dylika biträden, har av dem fordrats, att de skola vara utexaminerade
trädgårdsmästare; och har följaktligen den till dem utgående avlöningen
måst avpassas därefter. Enligt nu gällande nådiga avlöningsreglemente kunna
dessa biträden dock ej vinna annan ordinarie anställning än såsom banvakter.
Men . då lönen inom denna tjänstemannagrupp ej torde motsvara ovanberörda
fordringar, hava de nu anställda biträdena föredragit att kvarstå å extra stat.
Med anledning härav och då det är av vikt att fästa dugliga trädgårdsbiträden
vid statens järnvägar genom deras anställande å ordinarie stat, anser styrelsen
lämpligt, att på ordinarie stat uppföres befattningen »trädgårdsförmän»
med ett arvode motsvarande det för lokomotiveldare m. fl. fastställda eller lägst
900 högst 1,380 kronor.
A de svenska ungfärjorna å Trälleborg—Sassnitz-routen äro å extra stat anställda
s. k. donkeymän, varmed förstås yrkesutbildade arbetare, som sköta särskilda
för uppvärmning och belysning ombord befintliga ångpannor, maskiner
och apparater, ävensom elektriska montörer. Dessa personalgruppers anställande
å ordinarie stat synes styrelsen vara önskvärd, alldenstund behov av en grad
Järnvägs
styrelsen.
Trädgårdsförmän.
Maskinskötare
å
ångfärja.
20
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.
under tredje maskinisten förefinnes och alltjämt kommer att förefinnas å ångfärjorna
i fråga. Av nu å ordinarie stat uppförda befattningar, som närmast skulle
motsvara respektive personalgruppers utbildning samt arten av det arbete, dessa
personer utföra, är 3:e maskinistbefattningen av för hög och förhandseldarbefattningen
av för låg grad, varför en grad, som närmast motsvarar de i 1901 års
avlöningsreglemente för ångfärjepersonalen upptagna 4:e maskinisterna skulle vara
lämplig. Då det emellertid ej är nödvändigt, att dessa befattningshavare skola
hava avlagt maskinistexamen, synes det styrelsen icke vara lämpligt att återinföra
4:e maskinistgraden utan att i stället å ordinarie stat uppföra en ny befattning,
som järnvägsstyrelsen anser bör erhålla benämningen »maskinskötare å ångfärja»
med arvode lägst 900 och högst 1,380 kronor, vilket motsvarar arvodet för
den å ordinarie stat uppförda gruppen maskin- och pannskötare.»
Det ungefärliga antalet nu å extra ordinarie stat anställda befattningshavare,
vilka styrelsen ansett böra uppföras å ordinarie stat från
och med den 1 januari 1915, samt den därav föranledda ökade kostnaden
framgår av följande tablå, vid vars upprättande styrelsen utgått
från, att endast de av ifrågavarande personal, som nyssnämnda dag fyllt
25 men icke 50 år samt dessutom innehade minst tre tjänstår, skulle
befordras till ordinarie. I tablån upptagas jämväl tillfälliga lönetillägg
i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning i proposition nr 29 till nu
pågående riksdag.
17 verkstadsmästare..................
6 verkstadsförmän ..................
143 lokomotivreparatörer............
28 vagnreparatörer.....................
10 elektriska reparatörer .........
6 signalreparatörer..................
5 elektriska underreparatörer
3 signalunderreparatörer..........
5 trädgårdsförmän ............... .
4 maskinskötare .....................
Summa kronor
Ökning i |
ökning på grund |
Summa |
ordinarie |
av tillfälliga |
kostnads- |
arvoden. |
lönetillägg. |
ökning. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
2,285 |
— |
2,285 |
280 |
60 |
340 |
15,204 |
10,824 |
26,028 |
3,885 |
1,950 |
5,835 |
1,099 |
138 |
1,237 |
728 |
— |
728 |
625 |
90 |
715 |
512 |
54 |
566 |
773 |
— |
773 |
498 |
.234 |
732 |
25,889: ■ |
— 13,350: — |
39,239: — |
Enligt vad jag inhämtat, komma dessa siffror icke att undergå
någon nämnvärd förändring därigenom, att förslagets genomförande
framflyttas ett år eller till ingången av år 1916.
Beträffande banvaktsförmännen, av vilka 73 antagas komma att
erhålla ordinarie befattning, beräknas någon ökad kostnad härigenom
icke omedelbart uppkomma.
På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen godkänna av de
21
Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
ifrågavarande befattningarnas uppförande å ordinarie stat föranledd
ändring, av §§ 2, 3 och 14 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar den 15 november 1907.
I sitt ovan omförmälda utlåtande den 21 november 1914 över järnvägsstyrelsens
framställning i nu förevarande del har 1914 års kommitté
för . reglering av vissa löneförhållanden vid statens järnvägar till eu
början angivit skälen därtill, att kommittén upptagit denna fråga fristående
till behandling. I detta avseende anför kommittén följande:
»Jämte förhöjning av arvodet till viss ordinarie personal vid trafikavdelningen
avsåg järnvägsstyrelsens skrivelse den 24 oktober 1913 även inrättande
av en del nya ordinarie befattningar såväl av högre grad som ock för en del
befattningshavare av lägre grad, vilka för närvarande icke innehava ordinarie
anställning. Kommittén har ansett sig av här nedan angivna skäl redan nu
böra avgiva underdånigt yttrande och förslag rörande denna del av järnvägsstyrelsens
framställning, därvid kommittén emellertid tillåter sig betona, att
kommittén icke avser att nu avgiva förslag till 1 önereglering för någon viss personalgrupp,
utan allenast har till behandling upptagit frågan, huruvida det må anses
lämpligt att till ordinarie anställning snarast möjligt överföra vissa grupper
av befattningshavare, som, utan att för närvarande äga sådan ställning, dock bestrida
stadigvarande tjänstgöring i vissa speciella grenar av järnvägstjänsten. I
fråga om de av järnvägsstyrelsen föreslagna lönebeloppen har kommittén endast
i så måtto ingått i saklig prövning av järnvägsstyrelsens förslag, att kommittén
haft sig angeläget att tillse, att icke i något fall de föreslagna avlöningarna må komma
att överskrida eller verka föregripande på vad kommittén i ett blivande förslag
till lönereglering för den bär ifrågavarande personalen i dess helhet kan komma
att anse riktigt. Med hänsyn därtill, att kommitténs arbete i fråga om bedömandet
av de olika tjänstekategoriernas inbördes ställning och gruppering för
närvarande icke framskridit så långt, att kommittén ansett sig kunna ingå på en
närmare prövning av de föreslagna nya befattningarnas ställning i systemet, har
kommittén även velat framhålla, att ändringar eller omgrupperingar härutinnan
icke äro uteslutna vid det blivande löneregleringsförslaget.
Anledningen till att kommittén icke förty ansett skäl föreligga att utbryta
frågan om inrättandet av vissa nya ordinarie befattningar och däröver avgiva
särskilt yttrande är huvudsakligen den, att kommittén i likhet med järnvägsstyrelsen
ansett det vara av vikt, att åt en del personal, varav statens järnvägar
hava stadigvarande behov, snarast möjligt beredes den tryggare ställning såväl
under vederbörandes tjänstetid som i synnerhet beträffande rätten till pension,
vilken medföljer ordinarieblivandet. Särskilt har kommittén därvid fäst sig vid
det förhållandet, att bland åtskilliga av de föreslagna grupperna finnas personer,
vilka uppnatt så hög ålder, att antalet av dem, vilka icke längre kunna tänkas
erhålla ordinarie anställning, väsentligt ökas för varje år, som frågan härom uppskjutes,
varjämte rätten till pension å ordinarie stat undandrages dem, som under
tiden nödgas avga ur tjänst på grund av ålderdom. För att i möjligaste mån
förekomma dessa olägenheter har kommittén ansett sig böra — med de undantag,
som här nedan angivas — till prövning upptaga frågorna, huruvida de av
1914 års
kommitté
för reglering
av
vissa löneförhållanden
vid statens
järnvägar.
22
Stationeinapektorer
av
3:e klasa och
verkatadskamrer.
Verkstadsmastare,
verkstadaförmän,
reparatörer
samt maskinskötare
å
ångfärja.
Banvakts
forman.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
järnvägsstyrelsen föreslagna befattningarna kunna anses vara av ilen vikt och beskaffenhet,
att deras innehavare böra tilldelas ordinarie anställning i föreslagna
tjänstekategorier, samt huruvida detta i sådant fall bör ske redan nu och oberoende
av en blivande lönereglering.»
I fråga om de särskilda kategorierna av de ifrågavarande befattningshavarna
anför kommittén följande:
»Beträffande de först nämnda befattningarna, två stationsinspektorer av 3:e
klass och kamrerarbefattningen vid centralverkstaden, vilka tillhöra gruppen tjänstemän
av högre grad, har kommittén icke funnit anledning att för närvarande
ingå på ett bedömande av desammas behövlighet, då frågan härom, särskilt vad
angår stationsinspektorsbefattningarna, sammanhänger med spörsmål, vilka icke
ligga inom kommitténs egentliga arbetsuppgift. Då härtill kommer, att pa frågan
om dessa befattningars inrättande icke torde kunna läggas den ovan angivna synpunkten,
att ordinarie anställning bör beredas åt sådan personal, som icke för
närvarande är i åtnjutande därav, enär väl antagas får, att till befattningarna
i fråga skulle befordras personer, vilka redan förut innehava dylik anställning,
bär kommittén icke ansett sig i detta sitt yttrande behöva närmare beröra dessa
tjänster.
I fråga om verkstadsmästare, verkstadsförmän, lokomotivreparatörer, vagnreparatörer,
elektriska reparatörer, signalreparatörer, elektriska underreparatörer,
signalunderreparatörer samt maskinskötare a angfärja har kommittén icke funnit
anledning till anmärkning mot järnvägsstyrelsens förslag om deras överförande
på ordinarie stat redan nu eller mot vad styrelsen i sadant avseende till stöd
för sin uppfattning härutinnan framhållit. Kommittén har såväl genom personliga
överläggningar med representanter för olika grupper av järnvägspersonalen
som genom granskning av ingivna skriftliga framställningar samt iakttagelser
under gjorda studieresor kommit till övertygelse om det berättigade, och. riktiga
i att dessa tjänstehavare, vilkas arbete i statens järnvägars tjänst icke i någon
väsentlig del skiljer sig från de nuvarande ordinarie tjänstemännens, snarast
möjligt tilldelas ordinarie anställning. Den uppfattning i annan riktning, som
den av Kungl. Maj:t den 30 januari 1906 tillsatta löneregleringskommittén
hyst särskilt i fråga om lokomotivreparatörer och vagnreparatörer, kan kommittén
icke dela. Då kommittén anser, att järnvägsstyrelsen i sitt föreliggande förslag
på ett tillfyllestgörande sätt vederlagt de av nämnda kommitté framställda
skälen mot inrättandet av vissa nya befattningar, torde något ytterligare bemötande
av desamma här icke erfordras.
De av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodena för nu omhandlade befattningar
anser sig kommittén ur här förut framhållen synpunkt kunna tillsvidare tillstyrka.
Kommittén förutsätter emellertid, att, därest, såsom nu föreslås, bemttningarna
i fråga överföras på ordinarie stat, innan lönereglering blivit verkställd,
samt tillfälligt lönetillägg, i enlighet med vad 1914 års andra riksdag beviljat, därunder
kommer att utgå till redan befintliga tjänstegrupper, sadant även ma
komma de nu föreslagna grupperna i enahanda omfattning till del.
Vad angår de av järnvägsstyrelsen föreslagna banvaktsförmännen, gäller särskilt
vad härovan antagits i fråga om de nya befattningarna av högre grad, eller
23
Kung!.. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.
att° därtill skulle befordras personer, vilka redan innebära ordinarie anställning.
Frågan om inrättandet av eu högre befattning för vissa''banvakter, vilka tjänstgöra
i ständig förmansställning, bliver därför väsentligen en fråga om reglering
av avlöningsförhållandena för dessa tjänstemän, utan att de skäl, som må anses
motivera ett särskilt avgörande rörande de övriga här berörda tjänstegrupperna
av, lägre grad, i lika mån kunna anses föreligga beträffande banvaktsförmännen.
Då härtill kommer, att med de av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodena för sistnämnda
tjänstemän åtskilliga åldersklasser av de banvakter, som kunde komma
i fråga att befordras till förmän, skulle lida omedelbar minskning i sina sammanlagda
inkomster till följd av bortfallandet av den nu utgående extra ersättningen^
vid uppehållande av viss förmansbefattning, har kommittén, som väl
beaktar frågan om bekövligheten av inrättandet utav en dylik ordinarie förmansgrad,
dock icke ansett sig för närvarande böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag
härutinnan, utan anhåller kommittén att få återkomma med förslag till ordnandet
av denna fråga vid avgivandet av sitt slutliga förslag till lönereglering.
Järnvägsstyrelsens förslag att även inrätta en ordinarie befattning trädgårds- Trädgårdsform
än anser sig kommittén för närvarande icke böra tillstyrka, då kommittén förmän,
icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning därom, att behov föreligger av ny
ordinarie arbetskraft för utförande av de sysslor, som här avses. Ett slutligt
omdöme i frågan anser sig dock kommittén även i detta fall böra tillsvidare
uppskjuta.»
Med stöd av det anförda och på grund av järnvägsstyrelsens framställning
i ämnet bär kommittén föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att godkänna i enlighet med kommitténs sålunda uttalade
mening avfattade ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar.
Vad järnvägsstyrelsen anfört om behovet av stationsinspektorer å Depnrtestatsbanestationen
i Nyköping och å Trälleborgs ångfärjestation synes ™,efeu.
mig med hänsyn till dessa stationers storlek samt deras belägenhet å statioJviktiga
trafikpunkter vara väl motiverat. Beträffande särskilt sistnämnda inspektörsstation,
över vilken den under normala förhållanden synnerligen betydande
trafiken till Tyskland förmedlas, synes det mig orimligt, att den- station,
samma, på sätt för närvarande är förhållandet, fortfarande skulle förestås
av en förste stationsskrivare, allra helst som rörelsen därstädes
icke så väsentligt understiger den å Malmö ångfärjestation, varest eu
stationsinspektor av 3:e klass är placerad såsom föreståndare. I sådant
avseende ber jag få hänvisa till följande uppgifter för åren 1910 —1914.
[ Ångfiirjcled. |
Överförda vagnsaxlar. |
Antal ton gods |
|||||||
1 Ökning |
Ökning |
||||||||
11)10 |
11)11 |
1010—14. 1912 1913 1914 j |
....... 1910 |
1911 |
1912 |
1913 |
... 1914 |
||
Malmö—Köpenhamn .. |
07,006 |
72,571) |
83,880 93,682 95,280 + 28,274 |
154,790 |
174,438 |
212.591 |
233,474 |
242,432 |
+ 87.642 |
Triilloborg—Sassnitz ., |
57.738 |
65.766 |
78,8811 77.7961 74,512 -1- 16.774 |
72.927 |
78,983 |
111,360 |
126.023 |
129,715 |
-! 56,788 |
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.
Verkstad skamrer.
Ångfärjeled. |
Antal resande |
Ökning 1910-14. |
||||
1910 |
1911 |
1912 |
1913 |
1914 |
||
Malmö—Köpenhamn ............................................. Trälleborg—Sassnitz ............................................ |
59,928 73,359 |
63,752 82,355 |
69,097 95,748 |
68,804 97,002 |
80,732 129,283 |
+ 20,804 |
Stationen i Nyköping öppnades för trafik redan i slutet av år 1913
och har sedan dess föreståtts av en tjänsteman, som allenast innehaft
förordnande tillsvidare. Denna plats bör givetvis snarast möjligt besättas
med ordinarie innehavare, för vilket ändamål kräves inrättande
av en ny stationsinspektorsbefattning. Denna bör med hänsyn till
stadens storlek och stationens betydelse lämpligen hänföras till 3:e
klassen. Till jämförelse ber jag få nämna, att exempelvis vid stationerna
i Södertälje, Alingsås, Falkenberg, Sollefteå, Örnsköldsvik och
Umeå äro anställa stationsinspektorer av nämnda klass.
Mot järnvägsstyrelsens förslag om inrättande av ytterligare två
stationsinspektorsbefattningar av 3:e klass har jag sålunda icke något
att erinra. Vid bifall till detta förslag kommer nyssnämnda förste stationsskrivarbefattning
att såsom obehövlig indragas. I Nyköping har
först med öppnandet av banan Järna—Nyköping inrättats statsbanestation,
vadan där ej kan bliva fråga om motsvarande indragning av
tjänst.
Förslaget om inrättande av en kamrerbefattning vid centralverkstaden
i Örebro har framkommit i anledning av det ifrågasatta införandet
av självständigt bokförings- och förrådsväsende vid nämnda verkstad,
som nu i fråga om redovisningen hör under distriktsförvaltningen
vid första distriktet. En sådan ändrad anordning har, på sätt av det ovan
anförda framgår, redan år 1907 påyrkats av riksdagens revisorer, vilka
sedermera, liksom ock överrevisorerna vid statens järnvägar, upprepade
gånger framhållit detta såsom ett önskemål. Jämväl järnvägsstyrelsen, som
förut ansett en dylik utbrytning av centralverkstadens redovisningsväsende
icke vara av förhållandena påkallad, har numera, med hänsyn
till verkstadens under de senare åren högst betydligt stegrade utveckling,
funnit berörda anordning lämpligen böra vidtagas. Självfallet är,
att denna ändring i redovisningsväsendet förutsätter en särskild tjänsteman
med uppdrag att närmast under verkstadschefen leda och svara
för verkstadens bokförings- och förrådsväsende. Denne tjänsteman kan
ju lämpligen, såsom föreslagits, benämnas verkstadskamrer. De värden,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 25
den nye befattningshavaren skall handhava såsom chef för förrådet,
tillika med bokföringsarbetets omfattning synas mig väl motivera, att
han bliver likställd med distriktskamrerare och förrådsförvaltare samt
följaktligen, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, erhåller ett arvode av
lägst 3,900 kronor och högst 4,800 kronor.
_ Vad därefter angår beredande av ordinarie anställning åt vissa, ovan
angivna kategorier av befattningshavare, ber jag atti detta sammanhang få
erinra, hurusom min företrädare i ämbetet vid föredragning den 4 april
1913 inför Kungl. Majrt av frågan om rätt till pension för extra ordinarie
tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar
en fråga, däri sedermera anbefalld utredning verkställts
av ^ tillkallade sakkunniga, över vilkas avgivna yttrande och förslag
utlåtande infordrats från vederbörande myndigheter — framhöll, att en
utsträckning av pensioneringen till den extra personalen kunde tänkas
äga rum på två sätt, nämligen antingen så, att man flyttade upp denna
personal i ordinarie anställning, eller ock så, att man utsträckte pensioneringen
till personal med extra anställning. Vad det förra sättet
beträffade, vore det uppenbart, att denna lösning i många fall, då det
gällde kategorier, som alltid kunde anses erforderliga för statsjärnvägarna
och som uteslutande sysselsattes därinom, vore den lämpligaste. Pensionsförhållandena
bleve därmed samtidigt ordnade på tillfredsställande
sätt. Det vore också sannolikt, att ett avsevärt antal av den å extra
stat stående personalen kunde ifrågakomma till ordinarie anställning.
I likhet med 1914 års löneregleringskommitté ansluter jag mig till
fullo till berörda, av min företrädare uttalade uppfattning om lämpligheten
av att, i den mån så kan ske, uppflytta extra personal i ordinarie
anställning och sålunda trygga dem vid rätt till pension. Jag
finner ock i överensstämmelse med kommittén starka billighetsskäl
tala för, att järnvägsstyrelsens föreliggande framställning i denna del
redan nu företages till behandling utan avbidan på kommitténs slutliga
förslag. Eljest torde nämligen, bland annat, åtskilliga befattningshavare
inom de föreslagna grupperna dessförinnan komma att uppnå den
ålder, att de kunna riskera att av åldersskäl icke ifrågakomma till ordinarie
befattning och sålunda gå miste om rätten till pension å
ordinarie stat. Här må också erinras därom, att Kungl. Maj:t i sammanhang
med fastställande av avlöningsstaten för år 1912 medgivit anställande
å ordinarie stat av befattningshavare, vilkas ålder väsentligen
överstege den för antagande i ordinarie befattning i allmänhet gällande
åldern, 30 år, men vilka icke uppnått 50 års ålder.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 käft. (Nr 86.) 4
Vissa gruppera
uppförande å
ordinarie stat.
26
Verkstadsmästare,
verkstadsförmän,
reparatörer
samt maskinskötare
å
ångfärja.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Från principiell sjmpunkt sett har jag således intet att erinra mot järnvägsstyrelsens
framställning i denna del. Vad angår de särskilda grupperna
av befattningshavare, varom här är fråga, synas mig fullgoda
skäl blivit förebragta för uppförande å ordinarie stat av verkstadsmästare,
verkstadsförmän, de angivna slagen av reparatörer samt maskinskötare
’ å ångfärja. Jag vill blott ytterligare framhålla, att dessa
befattningshavares arbete är väsentligen likartat med samt lika ansträngande
och ansvarsfullt och kräver lika stor yrkesskicklighet som
flertalets, tillhörande den ordinarie personalen, vadan billighet och rättvisa
tala för, att jämväl ifrågavarande befattningshavare komma i åtnjutande
av den trygghet och de förmåner, som en ordinarie anställning
erbjuder. .
Beträffande särskilt verkstadsförmännen vill jag emellertid med anledning
av den skiljaktiga mening, som dåvarande byrådirektören Bergelmer
inom järnvägsstyrelsen i denna del uttalat, något mera ingående
yttra mig i denna fråga.
Redan år 1909 fann järnvägsstyrelsen, såsom även av reservanten
framhållits, det vara behövligt att dela upp verkstadsunderbefälet i två
klasser, verkstadsmästare och verkstadsförmän. De förra äro^ verkligt
befäl och hava ledningen över en arbetsstyrka, som kan uppgå till 100
man och därutöver. Verkstadsförmännen däremot hava icke samma ansvarsfulla
ställning. De utöva tillsyn över ett mindre antal arbetare,
högst 25, och deltaga i vissa fall själva i arbetet i den utsträckning,
fullgörandet av deras förmansgöromål medgiver. Vidare förekommer,
att inom större verkstadsavdelningar en verkstadsmästare har^ en
förman till sitt biträde. Frånsett denna faktiska skillnad uti ifrågavarande
befattningshavares tjänsteställning, vill jag även erinra om lämpligheten
av, att ett befälsämne prövas i en lägre befattning, innan han
erhåller en ansvarsfullare ställning. Genom en sådan gradpassering
vinnes möjlighet att till de mera krävande verkstadsmästarbefattniugarna
utvälja de mest dugande förmännen.
Slutligen är att märka, att det behov av olika grader för verkstadsunderbefälet,
som redan förefinnes, framdeles kan komma att göra
sig ännu mera gällande. Det har nämligen ifrågasatts att i större omfattning
än hittills inrätta driftverkstäder, och för dessa jämförelsevis
små verkstäder bliver befäl i förmansgrad i de flesta fall tillräckligt.
Då sålunda behov av olika kvalificerat verkstadsunderbefäl föreligger,
och detta behov kommer att fortfara, kan det icke vara lämpligt
att, såsom reservanten föreslagit, jämnställa allt dylikt befäl, även
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
27
om man måste medgiva, att i vissa gränsfall skillnaden mellan de olika
befattningshavarnas åligganden bliver obetydlig, något som emellertid
ligger i sakens natur, då varje uppdragande av dylika gränser i sig
innebär ett visst mått av godtycke.
Ett liknande förhållande förekommer för övrigt inom andra avdelningar
vid statens järnvägar, t. ex. vid banavdelningen, där inom
underbefälet finnas graderna överbanmästare, banmästare av l:a klass,
banmästare av 2:a klass och banvaktsförmän, av vilka emellertid de
sistnämnda, såsom förut nämnts, för närvarande endast äro anställda å
extra ordinarie stat. Samtliga dessa befattningshavares åligganden äro
likartade, men ansvaret är olika och motiverar deras olika tjänsteställning.
Det nu sagda rör behovet i allmänhet av de föreslagna verkstadsförmansbefattningarna.
Jag övergår så till reservantens mera
speciella anmärkningar mot järnvägsstyrelsens förslag i denna del.
Reservanten framhåller, att de nya förmännen skulle erhålla helt
annan avlöning än övriga befattningshavare med titeln förman. Det
äger visserligen sin riktighet, att verkstadsförmännen, därest de tillerkännas
det av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodet — till denna
fråga återkommer jag härnedan — skulle få en avlöning, vars högsta
löneklass är en klass högre än avlöningen till vagnförmän och stallförmän.
Enbart den gemensamma benämningen och ställningen som
förman torde emellertid, enligt min mening, icke kunna åberopas
som avgörande skäl för likställighet i avlöningshänseende mellan
dessa kategorier. Verkstadspersonalen intager nämligen på grund
av arten av sitt arbete en särställning gent emot annan järnvägspersonal,
vadan jämförelser i lönehänseende mellan dessa båda personalgrupper
icke lämpligen kunna anställas. Däremot torde man icke
kunna undgå att vid bestämmandet av verkstadspersonalens avlöningar
taga hänsyn till förhållandena inom den privata verkstadsindustrien
och att, i den mån det är möjligt, avpassa underbefälets avlöningar så,
att de komma i lämpligt förhållande till den inkomst, som de skickligare
bland arbetarna inom nämnda industri kunna bereda sig. Jag vill
därjämte nämna, att järnvägsstyrelsen, enligt vad jag erfarit, enär titeln
förman sedan gammalt förekommer vid mekaniska verkstäder, såväl
statens som enskilda, icke ansett lämpligt att vid överförande på
ordinarie stat av dessa funktionärer skapa ett nytt namn enbart för
att undvika, att särskilda såsom förmän betecknade befattningshavare
skulle erhålla olika arvoden. Detta anser jag desto mindre kunna
ifrågakomma, som det anmärkta förhållandet redan förut föreligger
inom ifrågavarande personalgrupp.
28
Arvoden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Förmän finnas nämligen för närvarande av följande slag med nedan-r
nämnda avlöning:
Vagnförmän och stallförmän ........... 1,020—1,500 kronor,
Stationsförmän ....................................... 900—1,500 » ,
Förrådsförmän ....................................... 900—1,380 »
Det av reservanten anförda skälet finner jag alltså vara ohållbart.
I anledning av reservantens uppgift om det nuvarande sättet för
bestämmandet av verkstadsmästarnas och verkstadsförmännens löner vill
jag nämna, att dessa icke godtyckligt fastställas av varje maskindirektör
för sig, utan hava maskindirektörerna vid sammanträde år 1909
enat sig om vissa lönesatser för ifrågavarande funktionärer, vilka lönesatser
fortfarande tillämpas.
Med avseende å reservantens uppgift, att för närvarande åtskilliga
verkstadsförmän såsom extra befattningshavare åtnjuta högre avlöning
än en del verkstadsmästare, må det erinras, att alldeles samma förhållande
äger rum i åtskilliga andra fall, t. ex. i fråga om banmästare
av 2:a och av l:a klass.
Beträffande antalet verkstadsförmän, som år 1912 utgjorde 22, har
jag av järnvägsstyrelsen inhämtat, att deras antal år 1914 nedgått till
191 (icke till 14, såsom reservanten uppgivit). Anledningen till minskningen
är den, att två förmän blivit befordrade till verkstadsmästare
och att en förman erhållit annan befattning. De befintliga förmännen
äro fördelade på samtliga verkstäder utom de i Göteborg och Östersund,
varest endast verkstadsmästare finnas. I III distriktet finnas 5 förmän,
i Notviken och Boden vardera en.
Att nu endast 6 förmän ifrågasatts till ordinarie anställning, har
sin grund däruti, att övriga förmän äro över 50 år gamla eller eljest
av särskild anledning icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning.
Vad därefter angår de arvoden, som böra tillkomma nu ifrågavarande
befattningshavare vid uppflyttningen å ordinarie stat, har kommittén,
som ännu ej fastslagit några allmänna principer för den lägre
statsbanepersonalens lönereglering, framhållit, att kommittén på den
grund icke kunnat göra ett slutligt uttalande rörande avlöningsbeloppen.
Den definitiva prövningen av denna fråga torde följaktligen få anstå i
avvaktan på avslutandet av kommitténs arbete och en allmän reglering
av nämnda personals löner. Nu torde man närmast hava att tillse, å
ena sidan att de föreslagna arvodena hållas inom sådana gränser, att de
icke kunna föregripa nämnda lönereglering, och å andra sidan att de
29
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
dock avvägas så, att de ifrågavarande befattningshavarna, såvitt möjligt,
bliva i lönehänseende likställda med dem, vilkas tjänster i avseende å
ansvar och krav på yrkeskunskap i stort sett äro av likartad beskaffenhet,
De av järnvägsstyrelsen föreslagna och av kommittén tillstyrkta
arvodesbeloppen synas uppfylla nu angivna betingelser och hava därför
ej givit mig anledning till erinran. Jag förutsätter emellertid, att jämväl
dessa befattningshavare skola komma i åtnjutande av det tillfälliga lönetillägg
å respektive 60, 90 och 120 kronor, varom Kungl. Maj:t beträffande
_ år 1916 i proposition nr 29 gjort framställning till nu pågående
riksdag.
. I fråga om banvaktsförmännen och trädgårdsförmännen har kom- Banvaktsförmittén
på anförda skäl funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka m*n och träd‘
järnvägsstyrelsens framställning om deras uppflyttande å ordinarie stat gårdsformänutan
ansett, att prövningen av denna fråga bör anstå till uppgörandet
av kommitténs slutliga förslag till lönereglering för ifrågavarande personal.
Järnvägsstyrelsen har visserligen i sitt senaste utlåtande vidhållit
sin uppfattning, men anser jag mig böra biträda kommitténs
mening.
Järnvägsstyrelsen har i sin förberörda skrivelse av den 24 oktober
1913 jämväl gjort framställning dels därom, att riksdagen måtte lämna
Kungl. Maj:t generellt bemyndigande att i avlöningsstaten fö r statens
järnvägar under viss förutsättning få upptaga nya befattningar av lägre
grad, dels ock om förhöjning av löneförmånerna för vissa stationsinspektorer
in. fl. I dessa delar har kommittén ej yttrat sig och jag
finner ej heller anledning att nu förelägga dessa frågor för Kungl. Maj:t.
Vad slutligen vidkommer järnvägsstyrelsens skrivelse den 12 järnvägsdecember
1914, har jag redan angivit, att den innefattar hemställan om styrelsens
inrättande dels för sektionsledningens tillgodoseende av två trafikinspek- nin^den^ia
törs befattningar av 2:a klass, en maskiningenjörsbefattning av 2:a klass december
och två byråassistentbefattningar, dels ock för verkstadstjänsten av en 1914‘
maskiningenjörsbefattning- av 2:a klass.
Redan dessförinnan har järnvägsstyrelsen i skrivelse av den 4 september
1914, i samband med framställning om överflyttande av bandelen
Mjölby—Katrineholm från tredje till första distriktet vid statens
järnvägar, redogjort för det föreliggande behovet av ökat antal befattningshavare
för sektionsledningen.
I sistnämnda skrivelse anförde järnvägsstyrelsen, bland annat,
följande:
Tidigare
framställning
av järnvägsstyrelsen
om
ändrad
distriktsindelning.
30
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
»Senast genom nådigt brev den 15 november 1901 bär Kung! Maj:t meddelat
bestämmelser rörande förändrad distriktsindelning vid statens järnvägar,
och hava sedermera vissa tillägg gjorts till denna indelning enligt nådiga breven
den 23 december 1908, den 16 december 1910, den 15 september 1911, den 18
oktober 1912 och den 9 maj 1913. ......
Dessa senare mindre förändringar i distnktsmdelnmgen hava emellertid sm
grund i tillkomsten av längre eller kortare nya bandelar, och någon omdelning
på grund av under tidens lopp ändrade förvaltnings- och trafikförhållanden bär
icke vidtagits. Det torde också i stort sett icke vara något överhängande behov
för handen av en genomgripande förändring av distriktsindelningen, särskilt som
en sådan efter tillkomsten av planerade nya bansträckor av stor utsträckning
antagligen måste byggas på tillkomsten av ett ytterligare distrikt eller pa en
omgestaltning av linjeförvaltningen av organisatorisk innebord. Huru Iragan
sålunda mera vittgående en gång kommer att lösas, är emellertid nu för tidigt
att bedöma. Styrelsen vill härmed blott inom ramen för de i organisatoriskt
hänseende bestående förhållandena i underdånighet inför Kungi. Maj :t framlägga
ett förslag till ändring beträffande distriktsgränserna, som synes styrelsen erforderlig
särskilt på grund av järnvägsväsendets hastiga utveckling i de sydligare
delarna av landet. ... , , , , . .. . . ..
Det är nämligen statsbanornas III distrikt med dess stora utsträckning over
banlinjer genom våra tätast befolkade landsdelar, med dess många störa stationer
av vilka de flesta äro föreningsstationer, med dess många anslutande enskilda
järnvägar, med den intensiva trafiken å flertalet å dess linjer och slutligen
med den direkta förbindelsen med utlandet åt Henne håll (Malmo, Hälsingborg
och Trälleborg), som gör förvaltningen av detta distrikt särskilt mödosam och
som vållar en ojämn arbetsfördelning mellan de tre sydligare distrikten, III distriktet
till nackdel. Styrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad
på detta förhållande att III distriktets arbetsbörda är alltför betungande dels
så tillvida att dess förvaltning och dess avdelningsföreståndare hava större arbetsuppgifter
sig förelagda, än vad fallet är på övriga distrikt, dels sålunda att dar
särskilt framträder olägenheten, som även iakttagits av 1912 års kommission
angående trafiksäkerheten, att de trafiksektioner, i vilka distriktet ar indelat, aro
alltför stora, för att bland annat inspektionen och särskilt kontrollen over säkerhetsföreskrifternas
tillämpning skall kunna bliva fullt, tillfredsställande. _ Kommissionen
har därför ifrågasatt, huruvida icke genom ändrad sektionsindelmng —
eventuellt anordnande av flera trafiksektioner vid de sydligare mera livligt trafikerade
distrikten — göromålen kunde bliva mera jamnt fördelade a trafakmspektörerna.
Också styrelsen är av den uppfattningen, att åtgärder i förevarande
syfte böra vidtagas, men anser styrelsen, att åtgärderna ej höra stanna vid avhjälpande
av trafiksektionernas överbelastning, utan att något bör göras aven
för att lätta distriktsförvaltningens arbetsbörda — styrelsen anser alltså att en
första åtgärd bör bestå i ett avkortande av III distriktet, varigenom astadkommes
dels lättnad för distriktsförvaltningens arbete, dels en ungefärligen proportionell
minskning av dess tre trafiksektioner. De bandelar, som då skulle Iran skilj as
III distriktet, anser styrelsen böra kunna tilläggas de angränsande distrikten,
utan att dessa därigenom tilläggas så mycket ökat område och arbete, att de,
vad förvaltningens arbete beträffar, bliva ogynnsammare stålblå an det fattade Ili
distriktet. ,, , ...
Vid övervägande, vilka nya gränser mellan de tre sydliga distrikten, som
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
alltså med hänsyn till berörda förhållanden höra komma till stånd, har styrelsen
ansett, att gränsen mellan I och III distrikten bör förläggas till Mjölby samt
mellan II och III distrikten till Halmstad i stället för såsom nu vid respektive
Katrineholm och Göteborg.
Beträffande förstnämnda gräns vill styrelsen framhålla, att vid föreningsstationen
Mjölby inlöper den redan till I distriktet hörande bandelen Hallsberg—
Mjölby samt att den därför blir lämpligare som gränsstation än t. ex. Norrköping
skulle bliva, om denna senare station valdes, därför att där inlöper den
redan till I distriktet lagda, delvis ännu under byggnad varande bandelen Järna—
Norrköping. Mjölby är också en station, utrustad med lokomotivstallar m. m.,
som gör att den väl lämpar sig till gränsstation. Denna slutpunkt för distrikten
är också i inspektionshänseende lämplig, i det att den är lättare att nå från vare
sig I .distriktsförvaltningens säte i Stockholm eller III distriktsförvaltningens i
Malmö än vad fallet nu är med Katrineholm och även skulle bliva med Norrköping
från Malmö räknat.
Vidkommande därefter den föreslagna distriktsgränsen Halmstad mellan II
och III distriktet är att märka, att denna föreslagits såsom lämplig delningspunkt
å västkustbanan, vars nuvarande hela förläggning under III distriktet
med ändstation sammanfallande med annat distrikts huvudstation icke kan anses
vara lämplig. Dit inlöper exempelvis en högst betydande lokaltrafik, som är
svår att sköta med förvaltningens säte i Malmö och trafikinspektörens i Hälsingb°rg.
Delningspunkten bär valts med beaktande, att vid Halmstads station kan
skönjas en ganska tydlig järnvägsgeografisk gräns för trafik å ena sidan till
handelsstaden Göteborg och å den andra söderut till Skåne. Den föreslagna
gränsstationen är väl för närvarande icke statsbanestation utan tillhörig, frånsett
lokaler för överliggningsrum m. m., enskild anslutande järnväg, men detta förhållande
är dels ej att tillmäta större betydelse, dels är en ändring härutinnan
sannolikt att vänta inom en ej alltför avlägsen framtid i och med den som ett
trängande behov framstående omgestaltningen av bangårdsförhållandena i Halmstad,
varom utredning för närvarande pågår inom styrelsen i samarbete med
staden och berörda enskilda järnväg.
Efter en dylik förändring av III distriktets gränser skvdle en synnerlig
behövlig och även järnvägsgeografiskt lycklig reglering av dess ban-,‘maskinoch
trafiksektioner kunna göras. Styrelsen vill därvidlag såsom belysande anföra
särskilt trafiksektionernas omgestaltning, vilken enligt styrelsens plan skulle te
sig sålunda, att Hässleholm med dess läge i närheten av gränsen mellan Skåne
och Småland och som ändpunkten för dubbelspårig bana bestämdes till gränsstation
mellan sjunde och nionde trafiksektionen samt att förstnämnda sektion
skulle utgöras. av linjerna Malmö—Hässleholm och Malmö—Trälleborg med ångfärjelederna
till Sassnitz och Köpenhamn samt nionde trafiksektionen av linjen
Hässleholm—Mjölby. Åttonde trafiksektionen skulle komma att utgöras av linjen
Arlöv—Halmstad jämte linjerna Billesholms gruva—Landskrona, Åstorp—Höganäs
och Ängelholm—Hälsingborg.
Genom förslaget skulle II distriktet beröras sålunda, att det ökas med
linjen Göteborg—Halmstad. Detta tillskott i längd kan detta distrikt utan olägenhet
taga, vad beträffar ökningen av förvaltningens arbete, men distriktet kan
däremot icke lämpligen längre vara indelat i tre trafiksektioner. Distriktet är
visserligen, vad vissa linjer beträffar, vida svagare trafikerat än III distriktet, så
att exempelvis varje trafiksektion icke giver förvaltningen samma arbete, som
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
fallet är på det mera intensivt trafikerade III distriktet med dess många anslutande
enskilda järnvägar m. m., men II distriktets stora utsträckning ocli andra
där rådande förhållanden göra dock, att man med de önskemål för ögonen, som
Malmslättskommissionen uttalat och dem styrelsen ansluter sig till, icke kan tänka
si0" någon utsträckning av någon av dess trafiksektioner. I stället måste man
tänka sig någon minskning av desamma och särskilt gäller detta en av dess
nuvarande sektioner, som har alltför stor arbetsbörda, nämligen 4 sektionen,
nu omfattande dels distriktets livligast trafikerade bansträcka, linjen Falköping
f{,—Göteborg med dess många stationer och dels den 178 km. långa Bohusbanan,
samtidigt som dess föreståndare i sin egenskap av förste trafikinspektör
och placerad på distriktets huvudstation också är trafikdirektörens närmaste man
och ställföreträdare och alltså ofta upptagen av vikariat för denne. II distriktet
måste alltså, för att de anförda önskemålen skola ernås, uppdelas i fyra trafiksektioner,
av vilka en då lämpligen skulle omfatta linjen Göteborg Falköping
K., eu Strömstad— Olskroken—Bs Göteborg—Halmstad och de två andra oförändrade
sträckorna Clrarlottenberg—Laxå, respektive Hallsberg—Falköping It.
Nässjö. .
Vad beträffar de maskin- och bantekniska områdena kan distriktet utan
olägenhet mottaga den ifrågasatta ökningen, och den tilltänkta åtgärden föranleder
härvidlag blott till viss inom ramen för styrelsens befogenhet fallande omreglering
av de på distriktet befintliga sektionerna och deras personal.
I enlighet med styrelsens här avhandlade planer skulle I distriktet ökas
med linjen Katrineholm—Mjölby. Styrelsen vill emellertid härvid erinra, att
senast vid utgången av år 1915 tillkommer å detta distrikt även i sin helhet
bandelen Järna—Nyköping—Norrköping. Denna handel är visserligen redan nu
öppnad för trafik å sträckan Järna—Nyköping och denna sträcka därvid tillagd
I distriktet och dess första trafiksektion, men vill styrelsen därvidlag anföra,
dels att detta tillförande av en handel till den hårt belastade första trafiksektionen
måste betraktas som en nödfallsåtgärd i avvaktan på andra anstalter,
dels att bandelen ännu ej fått den användning och blivit av den betydelse och
alltså ej heller medför för trafikledningen det arbete, som fallet kommer att bliva,
när den ingår som en länk för framledande av den stora genomgångstrafiken.
Vid den tiden måste alltså här förutsättas tillkomsten av ytterligare eu trafiksektion
å I distriktet, varvid distriktet skulle i trafikhänseende indelas i: 3 sektionen
Krylbo—Mjölby = nuvarande, 2 sektionen Krylbo—Stockholm = nuvarande,
1 sektionen Stockholm—Hallsberg och en ny sektion, omfattande linjerna
Järna—Norrköping samt Katrineholm—Mjölby.
Den omhandlade ändringen av distriktsgränsen mellan I och III distrikten
föranleder icke beträffande det bantekniska området till något annat än en inom
ramen för styrelsens befogenhet fallande omreglering av bansektionerna vid de
respektive distrikten och deras besättande med tillgänglig befälskraft.
Vad maskinavdelningen angår är förhållandet enahanda beträffande III
distriktet, men däremot icke beträffande det reglerade I distriktet. För närvarande
är handhavandet av maskin tjänsten där för hela sträckan Krylbo Stockholm,
Stockholm—Hallsberg tillagt eu enda maskinsektion med säte i Stockholm, varjämte
till denna sektion lagts provisoriskt även den nyss omhandlade nyöppnade
sträckan Järna—Nyköping. Detta förhållande bliver i och med Norrköping—Järnabanans
tillkomst ohållbart med hela sin längd och egentliga trafikuppgift, och
nödvändigheten inträder därför att upprätta en ytterligare maskinsektion föi
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr S6.
linjerna Katrineholm—Mjölby och Norrköping—Järna med säte lämpligen i
Norrköping.
För en omreglering av distriktsgränserna, på sätt styrelsen här ovan angivit
och som styrelsen anser erforderlig, erfordras alltså icke blott Kungl. Maj ds
prövning och beslut angående den nya distriktsindelningen utan även Kungl.
Maj ds och riksdagens beslut angående behövlig personal för två nya trafiksektioner
och en ny maskinsektion. Det är därför styrelsens avsikt att i detta
hänseende framdeles göra nödig underdånig hemställan, åtföljd av en närmare
utredning.»
Vad beträffade regleringen av gränsen mellan II och III distrikten till Halmstad,
anförde styrelsen vidare, kunde verkställande därav utan större olägenhet
uppskjutas till 1916 års ingång, men så var icke fallet med regleringen av gränsen
mellan I och III distriktet till Mjölby, detta med hänsyn till önskvärdheten av
att de sammanhängande arbetena å banan Nyköping—Norrköping, ombyggnaden
av Norrköpings bangård och dubbelspårsanläggningen Norrköping—Mjölby utfördes
under gemensam ledning, för vilket ändamål dessa nybyggnadsarbeten
helst borde tillhöra ett distrikt.
Med anledning av järnvägsstyrelsens i nu återgivna skrivelse gjorda
hemställan förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 1 oktober
1914, att bandelen Mjölby—Katrineholm, vilken på grund av bestämmelse
i nådigt brev den 15 november 1901 tillhörde tredje distriktet
vid statens järnvägar, skulle från och med den 1 januari 1915 tillsvidare
förläggas till första distriktet.
Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att förordna
lämplig tjänsteman att. från och med den 1 januari 1915 tillsvidare,
med trafikinspektörs befogenhet, handhava trafikledningen å ovanberörda
handel.
Slutligen medgav Kungl. Maj:t, att den tjänsteman, som erhölle
förenämnda förordnande, finge, mot avstående av egna avlöningsförmåner,
åtnjuta de trafikinspektör av andra klass i lägsta lönegraden
tillkommande avlöningsförmåner, samt förklarade, alt kostnaden därför
finge bestridas av de utav riksdagen anvisade anslag till fortsättningav
statsbanan Järna—Norrköping och till anläggande av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby samt fördelas å nämnda anslag
i förhållande till det med ifrågavarande förordnande förenade arbete.
Efter att hava erinrat om vad sålunda förekommit anför järnvägsstyrelsen
i ovannämnda skrivelse den 12 december 1914 följande:
»Av den i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914 lämnade redogörelse
framgår, bland annat, att den distriktsindelning, som för närvarande
gäller vid statens järnvägar, tillämpats i huvudsak oförändrad sedan över ett
tiotal år eller närmare angivet sedan år 1902, då ett V distrikt med säte i Luleå
inrättades. Ehuru den trafikerade banlängden sedan dess ökats från 3,880 till
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 käft. (Nr 86.) 5
Kungl. Maj:ts
beslut den
1 oktober
1914.
Järnvägsstyrelsens
nu
föreliggande
framställning.
Tv& trafikinspektörer
av
‘2:a klass in. fl.
för sektionsledningen.
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
4,826 km. torde, såsom antytts, först längre fram i tiden böra till prövning upptagas
frågan om ett mera slutgiltigt ordnande av distriktsindelningen. Styrelsen
vill nu föreslå de ändringar i de nuvarande distriktens omfattning, som synas
vara erforderliga såväl för lättande av III distriktsförvaltningens arbetsbörda som
på grund av tillkomsten av en ny handel.
I avseende å distriktsindelningen är sålunda, i anslutning till det förestående,
styrelsens förslag, att bandelen Mjölby—Katrineholm överföres från III till
1 distriktet och att bandelen Halmstad—Göteborg överföres från III till II distriktet,
vilket styrelsen ansett kunna ske utan att I och II distrikten därigenom
bliva ogynnsammare ställda i avseende å respektive förvaltnings arbete än det
lättade III distriktet.
Såsom förut berörts, anser ock styrelsen, att de sålunda ifrågasatta förändringarna
i distriktsindelningen, av vilka den förändring, som berör överflyttandet
av bandelen Mjölby—Katrineholm, provisoriskt ordnats under år 1915,
kräva inrättandet av två nya trafiksektioner och en ny maskinsektion.
Yad då först angår tvafikschtionsindelningen, vilken — såsom nyss nämnts —
varit i huvudsak oförändrad sedan år 1902, så har 1912 års kungl. kommission
angående trafiksäkerheten uttalat sig för att en undersökning borde verkställas,
huruvida icke en del göromål kunde överflyttas från trafikinspektörerna till andra
myndigheter, så att trafikinspektörerna kunde erhålla mera tid att ägna sig åt
inspektion av säkerhetstjänsten, samt huruvida icke genom anordnande av flera
sektioner vid de sydligare och mera livligt trafikerade bandelarna göromålen
kunde bliva ungefär lika fördelade å samtliga trafiksektioner.
Utredning angående möjligheten att överflytta vissa göromål från trafikinspektörerna
till andra myndigheter har av styrelsen verkställts, och har denna
utredning, för vilken styrelsen redogjort i sin underdåniga skrivelse den 29 september
1914 med yttrande över vissa delar av nämnda kommissions förslag,
givit vid handen, att vissa ärenden kunna flyttas till styrelsen och vissa till
trafikdirektörerna, att någon mera avsevärd lättnad emellertid icke kan på detta
sätt beredas trafikinspektörerna och att förutsättningen för överflyttning av göromål
från dem till trafikdirektörerna är, att dessa beredas något mera kvalificerat
biträde å sin expedition, än vad som för närvarande är fallet, då till deras förfogande
finnas tjänstemän av allenast bokhållares eller kontorsskrivares grad.
Styrelsen, som icke velat för närvarande ifrågasätta inrättandet av trafikinspektörsbefattningar
å trafikdirektörsexpeditionerna, har med hänsyn till de skäl,
som av 1912 års kommission framförts, ansett det nödvändigt att söka minska
omfattningen av de å huvudlinjerna belägna trafiksektionerna i allmänhet, vilket,
såsom redan antytts i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914, kan ernås
på följande sätt. Het avkortade III distriktet skulle fortfarande indelas i tre
trafiksektioner, en i Malmö, omfattande linjerna från Hässleholm över Malmö till
Trälleborg med ångfärjelederna till Köpenhamn och Sassnitz, en i Hälsingborg,
omfattande linjerna från Halmstad till Arlöv med sidolinjer, samt en i Nässjö,
omfattande linjen Hässleholm—Mjölby. Med detta förslag, enligt vilket sektionen
i Malmo erhåller en betydande avkortning, har man tänkt sig kunna ernå,
att trafikinspektören därstädes skulle, där så erfordras, beredas bättre tillfälle
att biträda trafikdirektören med honom åliggande göromål, särskilt som vid
distriktens huvudstationer ofta ifrågakommer vikariat för denne. I distriktet,
som förlängts med bandelen Mjölby;—Katrineholm och som är avsett att erhålla
den under byggnad varande linjen Åby—Nyköping, indelas i fyra trafiksektioner,
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
av vilka en ny i Norrköping, omfattande bandelarna Katrineholm—Mjölby och
Järna—Nyköping—Norrköping, samt de tre nuvarande sektionerna oförändrade
med undantag allenast därav, att linjen Järna—Nyköping tillägges den nya
sektionen. Det hade visserligen varit önskvärt, att den livligt trafikerade första
sektionen (Stockholm—Hallsberg) kunnat lättas än ytterligare än som skett, men
detta har för närvarande visat sig icke lämpligen kunna ske. II distriktet, som förlängts
med bandelen Halmstad—Göteborg, skulle indelas i fyra trafiksektioner,
en i Göteborg, omfattande linjen Göteborg—Falköping Kanten, vars föreståndare
skulle, på sätt föreslagits i fråga om trafikinspektören i Malmö, bliva ställföreträdare
för och i övrigt biträda trafikdirektören, en likaledes i Göteborg och omfattande
linjerna Halmstad—Göteborg—Strömstad samt en i Falköping Kanten
och en i Kristinehamn med oförändrad omfattning. Inom detta distrikt skulle
alltså en ny sektion anordnas.
Till belysande av trafiksektionernas vid I—III distrikten omfattning, personalantal
m. m., nu och enligt styrelsens förslag, får styrelsen hänvisa till bifogade
tablår). Det synes styrelsen av denna tablå framgå, att de nya trafiksektionerna
få den omfattning, att desamma måste anses vara av behovet påkallade,
liksom ock att övriga sektioner äro så betydande, att ingen av dem kan sammanslås
med någon närliggande.
För vardera av de sålunda föreslagna nya sektionerna erfordras av sådana
befattningar, vilka till antalet bestämmas av Kung! Maj:t och riksdagen gemensamt,
en trafikinspektör av 2:a klass och en byråassistent, sistnämnda tjänstehavare,
såsom vid alla trafiksektioner är fallet, i egenskap av trafikinspektörens
närmaste man och ställföreträdare.
Yad därefter angår maskinselctionsindélningen, må erinras om styrelsens uttalande
i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914, att vad beträffade III
distriktets maskinavdelning den föreslagna ändrade distriktsindelningen endast
föranledde en inom styrelsens befogenhet fallande omreglering av maskinsektionerna,
men att, vad beträffade I distriktets maskinavdelning, det vore nödvändigt
att upprätta ytterligare en maskinsektion för linjerna Katrineholm—Mjölby och
Järna—Norrköping, för vilken nya maskinsektion ny personal vore behövlig.
Härvid må till en början framhållas, att Kungl. Maj:t den 9 maj 1913 förklarat,
att linjen Järna—Norrköping tillsvidare skall i mån av dess färdigställande
förläggas till I distriktet, samt att inom I distriktet finnas för närvarande endast
två maskinsektioner, den ena omfattande linjerna Krylbo—Stockholm—Hallsberg
och benämnd första och andra maskinsektionerna, den andra omfattande linjerna
Krylbo—Hallsberg—Mjölby och benämnd tredje maskinsektionen, varjämte nyssberörda
linje Järna—Norrköping tillsvidare tilldelats första och andra maskinsektionerna.
Storleken av dessa maskinsektioner framgår av bilagda tablå1), vara motsvarande
siffror angivits jämväl för såväl den nu föreslagna nya maskinsektionen
som III distriktets nuvarande maskinsektioner.
Såsom av tablån framgår, äro de under en maskiningenjör förenade första
och andra maskinsektionerna större än någon maskinsektion å III distriktet. Att
nämnda båda maskinsektioner erhållit gemensam ledning, beror därpå, att det
härigenom bliver möjligt att bättre utnyttja lokomotiv och personal än om sek
-
!) Denna tablå är såsom bilaga 1 fogad vid detta protokoll.
2) Denna tablå är såsom bilaga 2 fogad vid detta protokoll.
36
En maskiningenjör
av
2:a klass
vid centralverkstaden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
tionerna vore delade. Å andra sidan böra maskinsektionerna så nära som möjligt
överensstämma med trafiksektionerna, och kava på dessa grunder under ett
maskinsektionsbefäl sammanförts samtliga linjer, tillhörande två trafiksektioner.
De svårigheter, som nödvändigtvis uppstå beträffande ledningen av en så stor
maskinsektion, hava föranlett anställandet av särskilt kvalificerad assistent åt
sektionsföreståndaren. Även tredje maskinsektionen å I distriktet är så stor, att
en tillökning av densamma ej bör göras, varjämte det geografiska läget av de nja
linjerna i förhållande till nuvarande tredje maskinsektion lägger hinder i vägen
för deras sammanförande med nämnda sektion. Det är vidare, såsom nämnts,
för samarbetet mellan maskin- och trafikavdelningarna av stor vikt, att maskinsektionerna
så nära som möjligt överensstämma med trafiksektionerna. Styrelsen
anser därför nödvändigt, att de nja bandelar, Katrineholm—Mjölbj och Tärna—
Norrköping, som jämlikt Kung! Maj:ts förberörda beslut skola tilläggas I distriktet,
bilda en särskild maskinsektion. Av den åberopade tablån framgår,
att den nja maskinsektionen i trafikhänseende bliver ungefär jämnställd med de
övriga angivna maskinsektionerna. Det må även framhållas, att den sjnnerligen
viktiga genomgångstrafiken å linjen Stockholm—Malmö torde komma att framgå
över linjen Järna—Norrköping. Stjrelsen anser av dessa skäl, att den nja
maskinsektionen bör förestås av en maskiningenjör av 2:a klass.»
I fråga om den föreslagna maskiningenjörsbefattningen av 2:a klass
vid centralverkstaden anför järnvägsstyrelsen i samma skrivelse den 12
december 1914 följande:
»Den föreslagna maskiningenjörsbefattningen av 2:a klass i verkstadstjänst är
erforderlig vid centralverkstaden i Örebro.
Såsom stjrelsen i sin förenämnda underdåniga skrivelse den 24 oktober
1913 redan anfört, utövades högsta ledningen av centralverkstaden i Örebro under
åren 1900 och 1901 av maskindirektören i Göteborg, under åren 1902 och 1903
jämlikt nådigt brev den 24 januari 1902 av en maskiningenjör samt från och med
ingången av år 1904 av en maskindirektör med samma befogenhet beträffande
centralverkstaden, som enligt instruktionen tillkommer maskindirektör å distrikt.
Då nämnda maskin direktörsbefattning jämlikt nådiga brevet av den 26 juni 1903
inrättades, bortföll den maskiningenjörsbefattning, som förut funnits vid centralverkstaden.
Under maskindirektörens överinseende utövas den omedelbara arbetsledningen
vid centralverkstaden av tvenne maskininspektorer med biträde av underingenjörer.
De tvenne maskininspektorsbefattningarna erhöll centralverkstaden,
den ena vid ingången av år 1906, vilken befattning under åren 1906 och 1907
benämndes verkmästare, och den andra år 1908.
Den utveckling, centralverkstaden nått under åren 1907—1912, har styrelsen
i sin merberörda underdåniga skrivelse den 24 oktober 1913 påvisat, och får styrelsen
till komplettering, i vad framställningen avser härom omhandlade befälsferhållande
under tiden 1908—1913, anföra följande avrundade siffror i fråga om
centralverkstaden:
Under år 1908. Under år 1913.
2,000,000 kronor; 4,350,000 kronor.
Samtliga utgifter
Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 37
Vid slutet av år 1908. Vid slutet av år 1913.
Antalet anställd personal............................. 600 personer; 950 personer;
Värdet av forrådsbehållnmgen..................... 650,000 kronor; 1,500,000 kronor;
» » arbetsmaskiner och övriga inven
»
; 1,650,000 » ;
» ; 2,300,000 ‘ » ;
» ; 3,950,000 » .
Den utveckling, som vid centralverkstaden sålunda ägt rum, kommer att
ytterligare fortgå, enär 1914 års riksdag beviljat medel till avsevärda nyanläggningar
vid densamma. Sålunda bliver en följd av dessa nyanläggningar, att
ad spårväxel till verkning kommer att under de närmaste åren förflyttas från
.Bollnäs till centralverkstaden. Vidare har styrelsen för avsikt att fortfarande
tillämpa, och ytterligare utvidga den sedan länge tillämpade anordningen, som
medföra många fördelar, nämligen att vid centralverkstaden låta
utföra Jemväl ny tillverkning av för järnvägsdriften erforderliga effekter såsom
broar, vandskivor, vattencisterner, takstolar m. m., varjämte ny tillverkning av
rullande materiel i viss utsträckning är avsedd att där äga rum. Värdet av vad
centralverkstaden utförda nytillverkningar uppgick år 1908 till 529,559 kronor
under det att motsvarande tal för år 1913 är 1,146,501 kronor.
Det är alltså uppenbart, att centralverkstaden, som redan nu är en verkstadsanläggning
av betydande dimensioner, kommer att ytterligare utvecklas.
Härav följer emellertid, att. antalet expeditionsärenden och utredningar i
motsvarande grad ökas, och det bliver då enligt styrelsens uppfattning icke möjligt
för nu befin bliga arbetskrafter att på ett tillfredsställande sätt handlägga dessa
göromål, enär maskindirektören redan nu är så upptagen av expeditions- och
utrednmgsärenden, att han icke hinner i tillräcklig grad ägna sig åt sin viktigaste
uppgift- att utöva högsta tillsynen och ledningen av arbetet i verkstäderna,
bjalvfallet är, att den ekonomiska skötseln av centralverkstaden härigenom kan
bliva lidande.
De tvenne maskininspektorer, som under maskindirektören utöva arbetsledningen,
hava var och en så stora arbetsområden att övervaka, att en minskmng
av desamma är i hög grad behövlig, för att en tillräckligt effektiv tillsyn
av arbetet må bliva möjlig.
Vid förfall för verkstadscliefen förordnas såsom vikarie i regel den äldste
av de båda maskininspektorerna. Denne tages då från sitt speciella arbete i
verkstaden och insättes på ett nytt område och, då det mycket väl kan tänkas,
att lian varken känner till förhållandena på andra avdelningar än sin egen och
elo ,.!er är ftftft förtrogen med maskindirektörens uppfattning och avsikter, uppstår
lätt ett avbrott i den övervakande ledningen av centralverkstaden och i expeditionen
av de löpande göromålen. 1
avhjälpa jöir nämnda olägenheter har styrelsen ansett sig böra
hemställa, att såsom direkt biträde åt maskindirektören vid centralverkstaden
och såsom hans ställföreträdare må anställas en tjiinsteman med sådan erfarenhet
och sådan teoretisk underbyggnad, att han kan underlätta maskindirektörens arbetsborda,
vai järn te han genom att övertaga den direkta ledningen av eu mindre
verkstadsavdelning skulle i någon mån lätta arbetsbördan för de båda nu befintliga
maskininspektorerna. Då denne nya tjänsteman skulle biträda verkstads
-
^ , faner.................................................... 800,000
Dokforda värdet av husbyggnader och spår 1,440,000
Totalvärdet av inventarier, husbyggnader
och spår............................................... 2,240,000
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
chefen med högsta ledningen av verkstäderna och vid dennes bortovaro fungera som
föreståndare för verkstäderna, är det nödvändigt, att han är en i verkstadstjänst
fullt kvalificerad tjänsteman. Med hänsyn till vad nu anförts torde ifrågavarande
befattningshavare böra tillerkännas enahanda tjänsteställning och avlönings villkor,
som tillkomma maskiningenjör av 2:a klass.»
Departe- Den nuvarande distriktsindelningen vid statens järnvägar omfattar
menta- sedan år 1902 5 distrikt, vart och ett bestående av 3 trafiksektioner.
ökatZtal Vid varje trafiksektion utgöres trafikbefälet av en trafikinspektör av
sekUonsbefäl- l:a eller 2:a klassen och en byråassistent såsom hans närmaste man
och ställföreträdare.
Trafiksektionernas tjänstemän hava emellertid i mån av trafikens
utveckling blivit så överhopade med göromål, att fara föreligger att de
ej kunna på tillfredsställande sätt sköta den viktigaste delen av sin
verksamhet, den inspekterande och kontrollerande. Att härigenom allvarliga
vådor kunna uppstå för trafiksäkerheten torde icke behöva
särskilt framhållas.
1912 års järnvägskommission, den s. k. Malmslättskommissionen,
har också fäst sin uppmärksamhet vid denna sak. Efter att hava omnämnt
vissa iakttagelser beträffande trafikens skötsel m. m., yttrar
sålunda kommissionen (sid. 249 i dess betänkande):
»Vissa förbättringar med avseende på de kontrollerande och inspekterande
myndigheternas utförande av dem åliggande kontroll och inspektion synas sålunda
vara nödvändiga. Enligt det föregående aligger kontrollen av säkerhetsföreskrifternas
tillämpning särskilt trafikinspektörerna. Dessa tjänstemän hava emellertid
många andra åligganden, vilka taga deras tid och arbetsförmåga i anspråk däribland
i stor utsträckning handläggning av ärenden rörande personalen. Göromålens
omfattning är även betydligt olika vid olika trafiksektioner. ^
Kommissionen anser därför, att en närmare undersökning bör verkställas
dels huruvida icke en del göromål kunna överflyttas från trafikinspektörerna till
annan myndighet, så att dessa kunna agna mera tid åt inspektionen, dels huruvida
icke genom ändrad sektionsindelning—eventuellt anordnande av flei a trafiksektioner
vid de sydligare, mera livligt trafikerade distrikten — göromålen kunna
bliva ungefär lika fördelade å samtliga trafikinspektörer, så att_ vid alla trafiksektioner
inspektionen och särskilt kontrollen över säkerhetsföreskrifternas tillämpning
kan bliva fullt betryggande.»
I det yttrande, järnvägsstyrelsen den 29 september 1914 avgivit
över kommissionens betänkande, har styrelsen i förevarande avseende
anfört följande:
»Körande överflyttning av göromål från traflJcinspektör till annan myndighet
har utredning verkställts i syfte att få utrönt, i vad mån det låter sig gorå att
minska trafikinspektörens expeditionsarbete för att sålunda giva honom tilltalle
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 8G. 39
att 1 större omfattning-, än som nu sker, ägna sig åt utövandet av sin kontrollerande
ock inspekterande verksamhet.
Det har under denna utredning ifrågasatts, att åtskilliga ärenden såsom
bokföring, verkställande av undersökningar angående saknat eller skadat gods
tidtabeilsarenden samt ärenden rörande normalplan och godstransportplan ävensom
vissa personalärenden skulle överflyttas till trafikdirektören och dennes expedition
Av utredningen framgår dock, att flertalet av dessa ärenden äro av den
art, att de icke lämpligen kunna avlyftas från trafikinspektören, ävensom att
särskilt med hänsyn därtill, att trafikinspektören icke själv behöver handlägga alla
detaljer av dessa ärenden, om han än står i ansvar för dessas riktiga behandling
och ärendets utredda skick, utvägen i fråga icke verksamt skulle bidraga till förverkligandet
av det darmed avsedda önskemålet. Styrelsen vill dock i detta
sammanhang nämna, att ett i detalj utarbetat förslag till centralisering av undersökningsväsendet
angående skadat, förlorat, saknat och övertaligt gods föreligger
och att detsamma^ införande samtidigt med den nya trafikstadgans ikraftträdande
torde 1 viss mån latta trafikinspektörernas expeditionsarbete.
Tyngdpunkten i trafikinspektörernas expeditionsarbete ligger emellertid uti
den mångfald av utredningar och utlåtanden samt statistiska uppgifter, som av
honom skola avgivas. För lättnad i detta hänseende har nu föreslagits:
,. ./) att rörande ett ärende av allmän natur infordra utlåtande från endast ett
distrikt respektive, vad distriktsfomsaltning angår, en trafiksektion samt att i
erforderlig man giva de Övriga distrikten och trafiksektionerna tillfälle taga del
av detsamma och göra de tillägg eller erinringar, vartill anledning kan föreligga.
Denna utväg skulle anlitas särskilt då man på förhand kan vänta så gott
som samma uttalande från varje håll.
. 2) att trafikinspektörens yttrande finge formen av ett konceptförslag och ei
behövde uppställas såsom eget yttrande, eller än lämpligare att konceptförslag
upprattades hos trafikdirektören och utsändes till trafikinspektören för fullstän
(tigande särskilt beträffande lokala förhållanden eller uppgifter.
, !md?r ^ ocdl .?) kar ovan föreslagna utvägarna synas beaktansvärda, och
ar. de" styrelsens avsikt att söka vidtaga åtgärd för berörda ändamål. För att
gorå åtgången fullt effektiv kräves dock, att å trafikdirektörsexpeditionen, varest
f~?nlnarraaf, under trafikdirektören anställda tjänstemännen nu hava endast bokhallar-
och kontorsskrivargrad, anställes högre kvalificerad personal. Sistnämnda
önskemal gor sig gällande jämväl med hänsyn till frågan om ställföreträdare för
trahkdirektoren, da denne ar förhindrad fullgöra sin tjänst, och kommer styrelsen
att verka för att detta krav må tillgodoses.
Ett annat medel att underlätta trafikinspektörernas inspektionsverksamhet
anser styrelsen skola åstadkommas genom att ställa motordressiner till deras förfogande,
varom styrelsen fattat beslut. Slutligen må anmärkas, att redan enligt
nu gällande arbetsordning finnes möilighet för trafikinspektören att, där göromalens
mangd det kravel-, låta den honom biträdande byråassistenten förrätta
inspektion 1 erforderlig omfattning.»
Jämväl overrevisorerna vid statens järnvägar hava uppmärksammat
ifrågavarande förhållanden. I sin berättelse angående granskningen
av räkenskaperna och förvaltningen under år 1913 hava de sålunda
anfört, att ledningen och utvecklingen av två så viktiga områden som
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
trafikrörelsen och vagntjänsten under nuvarande förhållanden icke vore
nöjaktigt tillgodosedd. Trafikinspektörernas tid hade efter hand i betänklig0
grad upptagits med skrivgöromål till förfång för den långt viktigare
inspektionstjänsten. . .
I det utlåtande, järnvägsstyrelsen den 6 februari 1915 avgivit över
överrevisorernas förenämnda berättelse, har järnvägsstyrelsen meddelat,
att styrelsens strävan i fråga om denna inspektionsverksamhet, såsom
närmare framginge av styrelsens ovan berörda framställning; om inrättande
av ytterligare trafikbefälsbefattningar, alltjämt vore inriktad pa
att söka bereda särskilt trafikinspektörerna ökad möjlighet till inspektion.
Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen, hade Malinslättskommissionen
föreslagit två utvägar för att, i syfte att tiygga
trafiksäkerheten, lätta trafikinspektörernas arbetsbörda. Den ena utvägen
skulle vara att överflytta göromål från trafikinspektörerna
tilf annan myndighet. Järnvägsstyrelsen har i sitt ovan återgivna
yttrande av den 29 september 1914 behandlat detta spörsmål och därvid
angivit vissa åtgärder, som skulle bereda lättnad i trafikinspektörernas
arbete. Jäg finner det emellertid uppenbart, att endast genom dessa
åtgärder det ifrågavarande önskemålet, trafiksäkerhetens tryggande, icke
vinnes. Järnvägsstyrelsen har därför ock upptagit kommissionens andra
förslag, nämligen anordnande av flera trafiksektioner vid de sydligare,
mest trafikerade distrikten. Ökning av trafiksektionernas antal betingas
i och för sig redan av järnvägsnätets ständigt fortgående utvidgning
med nya banlinjer. Med den omfattning trafiken nu tagit bliver emellertid
behovet av en sådan ökning trängande och oavvisligt, såvida trafiksäkerheten
skall bliva på vederbörligt sätt tillgodosedd och tryggad.
Detta svnes mig för övrigt vara på ett klart och övertygande sätt
påvisat av järnvägsstyrelsen i dess skrivelser den 4 september och den
12 december 1914.
Av distrikten vid statens järnvägar äro, såsom utredningen nogsamt
giver vid handen, III distriktet det mest omfattande och med
hänsyn till den intensiva trafiken därinom det mest arbetstyngda.
Järnvägsstyrelsens nu föreliggande förslag går ut på en uppdelning av III
distriktet sålunda, att vissa delar därav överflyttas till I och II distrikten,
nämligen bandelen Mjölby—Katrineholm till det förra och bansträckan
Halmstad—Göteborg till det senare distriktet. Vad järnvägsstyrelsen
anfört till stöd för behovet och lämpligheten av denna ändrade distriktsindelning
synes mig vara av övertygande beskaffenhet. I sammanhang
med denna nya indelning böra de sålunda tillökade I och II distrik
ten uppdelas ö vartdera 4 trafiksektioner i stället för de nuvarande
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
3. Trafiksektionernas sammanlagda antal skulle således ökas från 15
till 17. Av de sålunda ifrågasatta två nya trafiksektionerna liar den
ena provisoriskt redan tillkommit genom Kungl. Maj:ts ovan återgivna
beslut den 1 oktober 1914; denna sektion, som omfattar bandelen
Mjölby—Katrineholm, benämnes 16:de trafiksektionen.
Vid bestämmandet av den nya indelningen av trafiksektioner bör
givetvis i största möjliga mån tillses, att sektionerna få ungefär samma
omfattning, så att göromålen bliva någorlunda jämnt fördelade mellan
trafikinspektörerna. Mot järnvägsstyrelsens förelag, vars innebörd i
detta avseende framgår av den vid protokollet fogade tablån över den
nya trafiksektionsindelningen (bilaga 1), har jag icke funnit något att
erinra. Enligt detta förslag skulle till den ena nya trafiksektionen
hänföras, förutom bandelen Mjölby—Katrineholm, jämväl den delvis
ännu under byggnad varande järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping,
vilken är avsedd att i dess helhet öppnas för trafik hösten 1915. Den
andra nya trafiksektionen skulle omfatta bandelarna Halmstad—Göteborg,
Göteborg—Strömstad och Tingstad—Sannegården.
Inrättandet av dessa två trafiksektioner nödvändiggör en ökning av
trafikbefälet med två trafikinspektörer av 2:a klass och två byråassistenter.
Beträffande förslaget om inrättande av en ny maskinsektion är till
en början att märka, att maskinsektionerna för möjliggörande av ingående
samarbete mellan trafik- och maskinavdelningarna, såvitt möjligt,
böra sammanfalla med trafiksektionerna. Redan på denna grund är det
önskvärt, att en ny maskinsektion inrättas, motsvarande den nya 16:de
trafiksektionen och således omfattande bandelarna Mjölby—Katrineholm
och Järna—Nyköping—Norrköping. Frånsett denna synpunkt torde
det emellertid, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit, efter öppnande
för trafik av bandelen Nyköping—Norrköping bliva alldeles nödvändigt
att i två sektioner uppdela ifrågavarande maskinsektion,
benämnd första och andra maskinsektionerna, som redan förut är den
största och mest arbetstyngda av alla. Sifferuppgifterna i tablån över
I och III distriktens indelning i maskinsektioner (bilaga 2) torde i detta
avseende vara mycket belysande. Banlängden samt antalet personal
och lokomotiv äro för denna sektion i dess nuvarande omfattning betydligt
större än för någon av övriga sektioner, och även efter den
föreslagna nya sektionens frånskiljande bliver så förhållandet. Sistnämnda
maskinsektion kommer att i trafikhänseende bliva ungefär likställd med
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 75 käft. (Nr 86.) 6
42
En maskiningenjör
av
2:a klass vid
centralverkstaden.
Förslagets
ekonomiska
innebörd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
övriga maskinsektioner. För dess inrättande erfordras en ny maskiningenjörsbefattning
av 2:a klass.
Inrättandet av ytterligare en ny trafiksektion har icke från järnvägsstvrelsens
sida föranlett framställande av förslag om motsvarande
ökning av maskinsektionerna.
Vidkommande slutligen frågan om inrättande av en maskiningenjörsbefattning
av 2:a klass vid centralverkstaden i Örebro framgår av
järnvägsstyrelsens i ämnet lämnade utredning, att centralverkstaden
under det sista årtiondet undergått en synnerligen kraftig utveckling,
varom de jämförande uppgifter, som finnas intagna å sid. 14 och 36
—37 härovan, torde giva ett oförtydbart vittnesbörd. Särskilt må
framhållas, att arbetarantalet vid verkstaden sedan år 1903, då arbetet
i verkstaden kom i gång i full omfattning, mer än fördubblats;
år 1913 uppgick antalet till 950 personer. Värdet av nytillverkningen
vid verkstaden samma år uppgick till över 1,100,000
kronor, under det "utgifterna belöpte sig till över 4,300,000 kronor.
Denna verkstadens utveckling fortgår alltjämt. Arbeten pågå
sålunda för närvarande därstädes för beredande av utrymme för tillverkningen
av spårväxlar, vilken är avsedd att i sin helhet flyttas från
Bollnäs till centralverkstaden. Vidare må erinras, att anslag för ytterligare
erforderliga utvidgningar av verkstadsanläggningarna beviljats
av riksdagen såväl 1914 som innevarande år.
Att det under sådana förhållanden i längden icke skall bliva möjligt
för verkstadens chef, från och med år 1904 en maskindirektör,
att utan särskilt biträde på tillfyllestgörande sätt utöva chefsskapet,
som innefattar dels ombesörjande av expeditionsärenden och utredningar
dels ock högsta tillsynen och ledningen av arbetet i verkstäderna,
lärer vara obestridligt. Olägenheterna härav vid en så omfattande
och för statens järnvägars verksamhet viktig anläggning som den ifrågavarande,
där givetvis en rationellt ordnad ledning är ett grundvillkor
för bästa möjliga ekonomiska utbyte, torde ligga i öppen dag. . Att
den föreslagne nye befattningshavaren icke bör hava lägre kvalifikationer
än en maskiningenjör av 2:a klass, finner jag uppenbart, då han såsom
chefens närmaste man skall biträda vid högsta ledningen av verkstäderna
och i chefens frånvaro fungera såsom föreståndare för desamma. Jag
anser mig således böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning även i
förevarande del.
Den ekonomiska innebörden av de förslag, jag härovan framställt,
framgår av nedanstående översikt, däri den lör statsverket föranledda
43
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
kostnadsökningen för en var av de nya befattningarna av högre grad,
med undantag för lantmätarbefattningen och stationsinspektorsbefattningen
vid Trälleborgs ångfärjestation, upptagits med belopp motsvarande
dels det med de särskilda befattningarna förenade arvodet i lägsta
lönegraden, dels ock, efter omständigheterna, antingen värdet av förmånen
av bostad in natura, beräknat till 20 procent av arvodet, eller
ock, där bostadsförmån in natura icke kommer att åtnjutas, vederbörlig
ersättning för bostad och bränsle. I nedan angivna kostnadsökning äro
jämväl medräknade tillfälliga lönetillägg åt den under 3) upptagna personalen
av lägre grad i enlighet med mitt förut gjorda uttalande (sid. 29).
Beträffande lantmätarbefattningen kommer av dennas uppförande
å ordinarie stat, på sätt ovan är sagt, ej att föranledas ökad kostnad
för statsverket.
Vad angår stationsinspektorsbefattningen vid Trälleborgs ångfärjestation,
vid vars tillsättande en förste stationsskrivarbefattning är avsedd
att indragas, har kostnadsökningen upptagits med skillnaden mellan
arvodena i lägsta lönegraden för dessa båda befattningar (stationsinspektoren
övertager förste stationsskrivarens bostad in natura).
1)
2)
3)
Två stationsinspektorsbefattningar å 3:e klassens
station:
a) i Nyköping (3,000 + 600 kronor)...........................
b) vid Trälleborgs ångfärjestation ............................
En kamrerbefattning vid centralverkstaden (3,900
+ 1,200 kronor)............................................................
Följande nya befattningshavare, förut ej uppförda
å ordinarie stat, nämligen:
verkstadsmästare,
verkstadsförmän,
lokomotivreparatörer,
vagnreparatörer,
elektriska reparatörer, '').................................
signalreparatörer,
elektriska underreparatörer,
signalunderreparatörer samt
maskinskötare å ångfärja
kronor
»
»
3,600: —
900: —
5,100: —
38,466: —
Transport kronor 48,066: —
*) Beträffande antalet befattningshavare inom varje grupp hänvisas till uppgiften
därom å sid. 20 härovan. Här uteslutes gruppen trädgårdsförmän, för vilka kostnadsökningen
av järnvägsstyrelsen uppgivits till 773 kronor. Därav beror skillnaden mellan
det å sid. 20 angivna slutbeloppet, 39,239 kronor, och det här ovan upptagna, 38,466
kronor.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Transport kronor 48,066: —
4) Två trafikinspektörsbefattningar av 2:a klass, å
5,400 kronor (4,200 + 1,200 kronor) ..................... » 10,800: —
5) Två byråassistentbefattningar å 4,200 kronor
(3,300 + 900 kronor) ................................................ » 8,400: —
6) Två maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass, därav
en i Örebro å 5,400 (4,200 + 1,200 kronor) och
en i Nässjö å 5,250 kronor (4,200 + 1,050 kronor) » 10,650: —
Summa kronor 77,916: —
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
besluta de ändringar i avlöningsreglementet den
15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar,
som framgå av det vid protokollet fogade förslag
till nådig kungörelse i ämnet.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stälhammar.
3 BILAGOR
TILL PROTOKOLLET.
46
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Bilaga 1.
Nuvarande indelning av trafiksektioner.
Trafik- sektion. |
Linjer. |
Längd km. |
Antal sta- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
tioner. |
och håll- platser. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. |
|||
1 |
Stockholms central—Hallsberg ... Tanto—Stockholms södra ......... Saltskog—Södertälje ................ Järna—Nyköping .................... |
'' 258.2 |
32 |
7 |
517 |
169 |
686 |
2 |
Stockholms central—Krylbo ...... Tomteboda—Värtan med sidolinjer |
| 168.7 |
27 |
7 |
1,122 |
73 |
1,195 |
till Karlberg och Stockholms östra |
|||||||
3 |
Krylbo—Mj ölby........................ Örebro södra—Svärta ............... |
l 302.1 |
38 |
14 |
435 |
105 |
540 |
4 |
Göteborg—Falköping Ranten...... Olskroken—Strömstad............... Tingstad—Sannegården ........... |
j 296.6 |
36 |
23 |
511 |
100 |
611 |
5 |
Falköping Ranten—Nässjö......... Falköping Ranten—Hallsberg ... |
| 300.8 |
28 |
19 |
405 |
90 |
495 |
6 |
Laxå—Charlottenberg—norska gränsen .............................. Kil—Fryksta........................... Grythyttehed—Kortfors ............ |
250 a 1 |
27 |
9 |
292 |
52 |
344 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
47
Föreslagen ny indelning av trafiksektioner.
Trafik sektion. |
Linjer |
Längd km. |
Antal sta- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
tioner. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. |
||||
1 |
Stockholms central—Hallsberg ... |
[ 201.4 |
25 |
5 |
479 |
160 |
639 |
2 |
Saltskog—Södertälje.................. Stockholms central—Krylbo ...... Tomteboda—Värtan med sido-linjer till Karlberg och Stock- |
1 | 168.7 |
27 |
7 |
1,122 |
73 |
1,195 |
3 |
bolms östra ........................ Krylbo—Mjölby........................ Örebro södra—Svärta...... |
) | 302.1 |
38 |
14 |
435 |
105 |
540 |
Ny sektion |
(Dagarn—Hultebo) .................. Katrineholm—Mjölby ........... Järna—Åby ..................... |
| 235.7 |
30 |
13 |
494 |
115 |
609 |
sektionen) 4 |
Göteborg—Falköping Kanten...... |
114.2 |
16 |
8 |
445 |
95 |
540 |
5 |
Falköping Kanten—Nässjö......... Falköping Kanten—Hallsberg .... |
| 300.8 |
28 |
19 |
405 |
90 |
495 |
6 |
Skövde—Karlsborg ............ Läxa— Charlottenberg—norska gränsen ........................ Kil—Fiyksta........................ |
i 250.S |
27 |
9 |
292 |
52 |
344 |
Grytbyttebed—Kortfors ............ |
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Nuvarande indelning av trafiksektioner.
Trafik- |
L i n j er. |
Längd km. |
Antal sta- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
sektion. |
tioner. |
och håll- platser. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. |
||
7 |
Mahpö—Alvesta ..................... Arlöv—Billesholms gruva ......... Malmö—Trälleborg F ............... |
266.8 |
46 |
5 |
1,120 |
180 |
1,300 |
Ångfärjelederna till Sassnitz och |
|||||||
Köpenhamn........................ |
■ |
||||||
8 |
Hälsingborg F—B:s Göteborg ... Ängelholm—Landskrona............ Åstorp—Höganäs ................... |
j 320 i |
61 |
8 |
465 |
132 |
597 |
9 |
Alvesta—Katrineholm................ |
302.6 |
36 |
13 |
718 |
166 |
884 |
Anm. Personalen å trafikinspektörsexpeditionen är ej medräknad härovan.
3:e sektionen enligt nya indelningen: sifferuppgifter för linjen Dagarn—Hultebo kunna ännu ej^uppgiyas.
Nya sektionen n:r 1: personalantalet bör ökas, enär någon personal för sträckan Nyköping—Aby ännu
ej kunnat upptagas.
6:e sektionen: personalantalet för sträckan Grythyttehed—Kortfors är ej upptaget.
7:e sektionen: kilometertalet för ångfäijelederna är ej medräknat.
Omkastningen av sektionernas utsträckning vållar vissa förskjutningar beträffande tågpersonalen, vilka
ej exakt kunna uppgivas; så skall i den nya indelningen
nya sektionens n:r 2 tågpersonal ökas på bekostnad av 4:e sektionens,
8:e » » » » » » 7:e » och
nya » n:r 1 » » » » » 9:e »
n:r 1
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
49
Föreslagen ny indelning av trafiksek tioner.
Trafik- sektion. |
Linjer. |
Längd km. |
Antal sta- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
tioner. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. |
||||
Ny sektion |
Strömstad—(B:s Göteborg)—Halm-stad .................. |
J 333.4 |
46 |
» |
211 |
41 |
252 |
sektionen) 7 |
Tingstad—Sannegården............ Malmö—Hässleholm................ Malmö—Trälleborg F................ Angfärjelederna till Sassnitz och |
1 \ 114.7 ( |
24 |
1 |
872 |
142 |
1,014 |
8 |
Köpenhamn ......... Arlöv—Halmstad .. Billesholms gruva—Landskrona |
1 1 223.1 { |
49 |
5 |
405 |
96 |
501 |
9 |
Ängelholm—Hälsingborg F....... Hä ssleh olm—Mj ölby....... |
273.0 |
26 |
8 |
425 |
98 |
1 523 1 |
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt.
75 htijt. (Nr 88.)
50
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
Samman -
Nuvarande indelning av trafiksektioner.
Distrikt. |
Omfattande trafiksektionerna. |
Längd km. |
Antal statio- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
ner. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. 1 |
||||
I ......... |
lista, 2:dra och 3:dje.................... 4:de, 5:te och 6:te ......................... 7:de, S:de och 9:de ........................ |
729.0 |
97 |
28 |
2,074 |
347 |
2,421 |
II............ |
847.7 |
91 |
51 |
1,208 |
242 |
1,450 |
|
in............ |
889.5 |
143 |
26 |
2,303 |
478 |
2,781 |
|
2,466.2 |
331 |
105 |
5,585 |
1,067 |
6,652 |
Anm. Enär bandelen Nyköping—Åby ej är medtagen i den nuvarande indelningen, men väl i den
nya, föranleder detta, att för den nya indelningen längdkilometei-antalet ökas med 51.8 km.
och att stationernas antal ökas med 5 och hallplatsernas med 2, jämfört med den nuvarande
indelningen. Någon personal för denna linje kan däremot ej uppgivas.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.
51
drag.
Föreslagen ny indelning av trafiksektioner.
Distrikt. |
Omfattande trafiksektionerna. |
Längd km. |
Antal statio- |
Antal |
Antal tjänstemän under |
||
• |
ner. |
Stations- personal. |
Tåg- personal. |
Summa personal. |
|||
I............ |
lista, 2:dra, 3:dje och nya sektionen |
907.9 |
120 |
39 |
2,530 |
453 |
2,983 |
II............ |
4:de, 5:te, 6:te och nya sektionen n:r 2 |
998.7 |
117 |
54 |
1,353 |
278 |
1,631 |
III ........... |
7:dc, 8:de och 9:de ........................ |
611.4 |
99 |
14 |
1,702 |
336 |
2,038 |
2,518.0 |
336 |
107 |
5,585 |
1,067 |
6,652 |
52
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr SO''.
Bilaga 2.
Indelning av I och III distrikten
Nuvarande indelning.
Distrikt. |
..... Maskinsektioner. |
Längd |
Antal loko- motiv. |
Antal personal. |
|
i km. |
Lokomotiv- personal. |
Övrig personal. |
|||
■ |
Första och andra maskinsektionerua. Krylbo—Stockholm—Hallsberg och Jama—Norrkö-ping (provisoriskt).................................... |
426.9 |
146 |
546 |
610 i |
I |
Tredje maskinsektionen. Krylbo—Hallsberg—Mjölby och Örebro södra—Svart! |
302.1 |
51 |
172 |
163 ; 1 |
in |
Sjunde maskinsektionen. Malmö—Alvesta, Malmö—Trälleborg F, Arlöv— |
266. s |
109 |
284 |
455 |
Åttonde maskiusektionen. Hälsingborg F— B:s Göteborg, Ängelholm—Lands-krona och Åstorp—Höganäs ........................ |
320.1 |
81 |
178 |
375 |
|
: |
Nionde maskinsektionen. Katrineholm—Alvesta ....................................... |
302.6 |
82 |
246 |
286 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
53
i maskinsektioner.
Föreslagen indelning efter beslutad ändring av gränsen mellan
I och III distrikten.
1 Distrikt. -.„-- |
Maskinsektioner. |
Längd |
Antal loko- motiv. |
Antal personal. |
|
km. |
Lokomotiv- personal. |
Övrig personal. |
|||
i |
Första och andra inaskinscktionerna. Krylbo—Stockholm—Hallsberg .......................... |
370.1 |
122 |
468 |
• 542 |
Tredje maskinsektionen. Krylbo—Hallsberg—Mjölby och Örebro södra—Svarta |
302.1 |
55 |
198 |
215 |
|
Ny maskinsektion. Katrineholm—Mjölby och Jama—Nyköping—Norr-köping ............................................. |
235.7 |
64 |
194 |
180 |
|
in |
Sjunde maskinsektionen. Malmö—Hässleholm, Malmö—Trälleborg F, Arlöv— |
167.8 |
80 |
224 |
364 |
Åttonde maskinsektionen. Hälsingborg F—B:s Göteborg, Ängelholm—Lands-krona och Åstorp—Höganäs ........................ |
320.1 |
81 |
178 |
375 |
|
Nionde maskinsektionen. Mjölby—Hässleholm.......................................... |
273. c |
67 |
164 |
230 |
54
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.
Bilaga 3.
Förslag
till
nådig kungörelse
angående ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 14 i avlönlngsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907.
l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och överdirektör
utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes.
i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i
förekommande fall angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning
för bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven,
utgår samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda
begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
§2.
Ersättning
Summa
avlöning.
Arvode. för bostad
och bränsle.
Lägst Högst Lägst Högst Lägst Högst
kr. kr. kr. kr. kr. kr.
Tjänstemän av högre grad.
Byråchef...........................
Byrådirektör .....................
Ombudsman .....................
Överkontrollör ..................
Arkitekt ...........................
Matematiker ....................
6,000 6,900 1,800
4,800 5,700 1,800 6,600 7,500
Byråchef kan i stället för
ersättning för bostad och
bränsle erhålla bostad in
natura om 6 rum och kök.
7,800 8,700
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
55
Arvode. |
Ersättning |
Summa |
|||||
och bränsle. |
avlöning. |
||||||
Läget |
Högst |
Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
||
Sekreterare................... Kamrer och föreståndare för kammarkontoret................. Förste aktuarie och föreståndare |
|||||||
för statistiska kontoret ....... |
|||||||
Milkontrollör och föreståndare |
|||||||
för milkontoret .................. |
. 4,200 |
5,100 |
1,500 |
5,700 |
6,600 |
||
Revisor och föreståndare för re- visionskontoret .................. Förste kontrollör ... . Lantmätare........................... Kassör ............................... Registrator.......................... Notarie.............................. |
, 3,300 |
4,200 |
1.320 |
1,500 |
4,620 |
5,700 |
|
Byråingenjör av 2:a klass ..... Förrådsförvaltare .................. Kontrollör ........................... Förste bokhållare .................. Underingenjör...................... |
960 |
||||||
\ 2.400 |
3,600 |
1,100 |
3,360 |
4,700 |
|||
1 |
|||||||
Manlig bokhållare.................. Ritare ...... |
2,100 | |
3,300 |
840 |
1,100 |
2,940 |
4,400 |
|
Manlig kontorsskrivare........... |
[ 1,500 |
2,700 |
600 |
850 |
2,100 |
3,550 |
|
Kvinnlig bokhållare .............. |
1,500 |
2,100 |
600 |
650 |
2,100 |
2,750 |
|
» kontorsskrivare......... |
1,080 |
1,800 |
400 |
1,480 |
2,200 |
||
Tjänstemän av lägre grad. |
[”Vaktmästare erhåller bostad |
||||||
in natura. Förste vakt- |
|||||||
Vaktmästare ........................ Manligt kontorsbiträde............ |
840 |
1,200 |
840 |
1,200 |
mästare erhåller ett till-läggsarvode av 200 kr. Kontorsbiträde, som tjänst-gör såsom förman å biljett- |
||
840 |
1.200 |
336 |
480 |
1,176 |
1,680 |
tryckeriet, kan erhålla ett |
|
Anm. Tilläggsarvodo anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon dol uppbäras av tjänsteman,
då han oj tjänstgör.
56
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.
2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas
efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den man han verkställer
arbete, vara styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare skall för utförandet
av sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna på nämnda sätt gottgöras,
erhålla betalning för timme enligt pris, som styrelsen fastställer.
3:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode enligt
följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat.
Arvode.
i
Tjänstemän av högre grad.
Distriktschef ......
Bandirektör .......
Maskindirektör ....
Trafikdirektör
Baningenjör av l:a klass.....
Maskiningenjör av l-.a klass..
Trafikinspektör av l:a klass..
Överinspektör ......
Distriktssekreterare ...........
Baningenjör av 2:a klass.....
Telegrafingenjör
Maskiningenjör av 2:a klass..
Trafikinspektör av 2:a klass
Distriktskamrer ...............
Verkstadskamrer...............
Förrådsförv altare
Stationsinspektor å T.a klassens station....
Stationsinspektor å 2:a klassens station....
Distriktskassör ...................................
Maskininspektor...................................
Byråassistent.......................................
Stationsinspektor å 3:e klassens station....
Underinspektör ...................................
Expeditionsföreståndare..........................
Underingenjör
Förste bokhållare .........
Förste telegrafist .........
Lägst kr. |
Högst kr. |
8,000 |
|
1 6,000 1 |
6,900 |
| 4,800 |
5,700 |
4,500 |
5,400 |
4,200 |
5,100 |
3,900 |
4,800 |
3,600 |
4,500 |
.1 3,300 |
4,200 |
| 3,000 |
3,900 |
. 1 2,400 1 |
3,600 |
^ 2,400 |
3,300 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.
57
r~ • |
Arvode. |
||
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
||
Bokhållare .......................................... Förste stationsskrivare .......................... |
| 2,100 |
3,300 |
|
j Telegrafist............................................ |
1,800 |
3,000 |
|
Stationsinspektor å 4:e klassens station B |
2,100 |
2,700 |
|
i Bitare ................................................ j Manlig kontorsskrivare ........................... | Stationsskrivare .................................... |
j 1,500 |
2,700 |
|
1 Kvinnlig kontorsskrivare ........................ |
1,080 |
1,800 |
|
x Tjänstemän av lägre grad. |
|||
i Lokomotivmästare ................................ |
1,800 |
3,000 |
|
! Vagnmästare ........................................ |
1,500 |
2,700 |
|
| Verkstadsmästare ................................. 1 Överbanmästare .................................... |
1,500 | |
2,400 |
|
| Lokomotivförare .................................... |
} 1,200 |
2,100 |
|
| Maskinist............................................. j Banmästare av l:a klass ........................ | Trädgårdsmästare ............................... ! Förrådsmästare .................................... 1 | Stationsmästare a 5:e klassens station ...... 1 Bangårdsmästare.................................... ! Tågmästare ........................................ Verkstadsförman.................................... |
1 1.200 |
1,800 |
|
j Banmästare av 2:a klass ........................ Lokomotivreparatör................................ Elektrisk reparatör................................. Signalreparatör .................................... Vagnförman......................................... Stallförman ............... |
1,020 |
1,500 |
INattbanmästare erhåller ett högsta arvode |
Stationsmästare å 6:o klassens station ...... Konduktör .......................................... Manligt kontorsbiträde ........................... Stationsförman...................................... Portvakt å l:a klassens station eller vid verkstad ....................................... |
000 |
L500 |
( Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta: |
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 hlift. (Nr 85.) 8
58
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.
Arvode. |
- |
||
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
||
Lokomotiveldare .................................... Vagnskötare.......................................... Förrådsförman..................................... Maskin- och pannskötare ........................ Vagnreparatör....................................... |
900 |
1,380 |
j |
Elektrisk underreparatör ........................ Signalunderreparatör.............................. Stationsmästare å 7:e klassens station ...... Kvinnligt kontorsbiträde ........................ Vaktmästare.......................................... Banvakt ............................................. Vagn- och stallkarlar.............................. Förrådsvakt .......................................... Stationskarl......................................... |
■ 840 |
1,140 |
i [Banvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid 1 rörlig hro, kan under seglationstiden J erhålla ett tilläggsarvode efter högst |
Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.
§3.
Antalet av nedanstående befattningar utgör
i styrelsen:
byråchefer............................................ 10
byrådirektörer .................................... 3
ombudsman.......................................... 1
överkontrollör .................................... 1
arkitekt ................................................ 1
matematiker.......................................... 1
sekreterare .............. 7
kamrer och föreståndare för kammarkontoret
.................................... 1
förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret ....................... 1
milkontrollör och föreståndare för
milkontoret....................................... 1
revisor och föreståndare för revisions -
kontoret .......................................... 1
förste kontrollörer.............................. 3
byråingenjörer av l:a klass............... 11
lantmätare.......................................... 1
kassör................................................... 1
registrator............................................. 1
notarier........................................ 7
byråingenjörer av 2:a klass
förrådsförvaltare ................
kontrollörer........................
vid distrikten och centralverkstaden:
distriktschefer ................................. 5 trafikdirektörer.......................
bandirektörer....................................... 5 baningenjörer av l:a klass.......
maskindirektörer................................. 6 maskiningenjörer av l:a klass
C’ C* Öl Cl H* C»
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.
59
trafikinspektörer av l:a klass............ 8
överinspektörer................................... 3
distriktssekreterare.............................. 5
baningenjörer av 2:a klass.................. 27
telegrafingenjörer................................. 5
maskiningenjörer av 2:a klass........... 16
trafikinspektörer av 2:a klass............ 9
distriktskamrerare .............................. 5
verkstadskamrer ................................ 1
förrådsförvaltare ................................ 5
Antalet övriga i § 2
Kungl. Maj:t.
stationsinspektorer å l:a klassens sta -
tioner ............................................... 2
stationsinspektorer å 2:a klassens stationer
................................................ 33
distriktskassörer ................................ 5
maskininspektorer ............................. 18
byråassistenter................................... 17
stationsinspektorer å 3:dje klassens
stationer ......................................... 39
underinspektörer................................ 5
expeditionsföreståndare ................... 17
befattningar bestämmes för varje år av
§ 14.
Tjänstemän å ångfärja.
l:o) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter arvode enligt
följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat
Arv |
ode |
|
lägst |
högst |
|
kr. |
kr. |
|
Tjänstemän av högre grad. |
||
Befälhavare '')........................................................................ |
4,200 |
5,100 |
Förste styrman och reservbefälhavare ................................... |
2,400 |
3,300 |
Övermaskinists)..................................................................... |
||
Andre styrman*)................................................................. |
1,800 |
2,700 |
Tjänstemän av lägre grad. |
||
Andre maskinist4)................................................................ |
1,800 |
2,700 |
Tredje styrman.................................................................... |
l 1,200 |
1,800 |
Tredje maskinist.................................................................... |
||
Maskinskötare........................................................................ |
000 |
1,380 |
Förhandseldare...................................................................... |
| |
'' 1 |
Rorgängare......................................................................... |
840 |
1.200 |
Timmerman.......................................................................... |
1 |
|
Ridare .............................................................................. |
780 |
1,020 |
Matros................................................................................ |
720 , |
960 |
M Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, ä routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50
öre öch å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
9) Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen
Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
8) Överinaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 1 krona
75 öre och å annan routo 50 öre såsom tilläggsarvode.
4) Maskinist åtnjuter för varje onkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinist, å routen Trälleborg—
Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.
(JO
Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.
2:o) Tjänsteman å ångfärja äger uppbära ersättning för bostad och bränsle
jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta avlöningsreglemente.
3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare
grunder, styrelsen bestämmer.
4:o) Tjänsteman å ångfärja av lägre grad erhåller beklädnadsersättning till
visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder in natura, allt enligt reglemente,
som o av styrelsen fastställes.
5:o) A ifrågavarande personal tillämpas i övrigt bestämmelserna för annan
distriktspersonal i detta avlöningsreglemente; dock att dyrortstillägg icke utgår
till tjänsteman å ångfärja.
I fråga om arvodesförhöjning för maskinskötare, förhandseldare, rorgängare
och timmerman gälla samma regler, som i § 4 stadgas för tjänsteman i styrelsen
med lägsta arvode under 1,200 kronor; och beträffande arvodesförhöjning
för eldare och matros samma regler, som i nämnda § stadgas för befattningshavare
vid distrikten med lägsta arvode av 840 kronor.
Denna kungörelse skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
1916.
Stockholm, K- L. Beckmans Boktr., 1915.