Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
1
Nr 77.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ändring i gällande grunder för pensionering av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden
för avgång ur tjänst; given Stockholms slott den 19
mars 1915.
. Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna bifogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse
av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder
för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt
angående tiden för avgång ur tjänst.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
B. B. E. Mörcke.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 66 käft. (Nr 77.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Förslag*
till
kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med
riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skall
hava följande ändrade lydelse:
En var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underolficer
vid värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt
till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift och är till pension
ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår äro
uppnådda, nämligen av:
a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,
militärbefälhavaren å Glottland, inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden, krigsarkivarieu samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber..........................................................................•;...................."••••
b) regemente- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt
för sig bestående militära kårer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen
och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,
chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben,
överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fälttygmästare^ styresmännen
för artilleriets fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid
fortifikationen, regementsläkare, chefläkaren vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen,
förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare,
verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare,
tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,
gevärshantverkare och hantverkare vid trängen ..... 60 år;
c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för
artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,
batalj onsveterinärer...................................................................................... 55 år;
d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener
vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid
krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom
radiotelegrafister och musikpersonal ............................................ 50 år.
4
Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Direktionens
över arméns
pensionskassa
framställning
den 30 oktober
1912.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Mörcke anmälde två särskilda, av
direktionen över arméns pensionskassa gjorda underdåniga framställningar
angående pensionsåldern för innehavare av vissa nyinrättade
tjänster vid armén samt yttrade därvid följande:
»Uti staten för artilleriets tygstater finnas sedan år 1911 uppförda
befattningar för fortmaskinister med 900 kronors lön och två ålderstillägg
å 150 kronor. Uti 1915 års stat äro upptagna sju dylika befattningar
eller samma antal, som skall finnas efter genomförd härordning.
Bedan i underdånig skrivelse den 30 oktober 1912 anmälde
direktionen över arméns pensionskassa, att berörda befattningar vore
av natur, att deras innehavare skulle vara delaktiga i arméns pensionskassa
och deras pension samt tiden för deras avgång ur tjänst be
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 77. 5
stämmas enligt de den 22 juni 1877 fastställda grunder för pensioneringen
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst med däri gjorda ändringar. Då det för
provning av uppkommande frågor om rätt till pension för dessa befattningshavare
vore av vikt, att deras pensionsålder bleve bestämd,
hemställde direktionen, att framställning i ämnet måtte göras till riksdagen.
Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för med
ifrågavarande befattningar jämförliga tjänster, ville direktionen för sin
del föreslå, att pensionsrättsåldern bestämdes till 60 år.
Över direktionens framställning hava yttranden avgivits dels av Arméförvaltarmeförvaltningens
artilleridepartement, som tillstyrkt förslaget om be- ningen8 ar''
stämmande av pensionsrättsåldern för fortmaskinister till 60 år, och “Ä"
dels av statskontoret, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 9tat8kontoreta
riksdagen ^medgiva, att utom de i punkt 2 b) i cirkuläret den 22 juni ?
1877 angående grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, sådant detta moment lydde i kungörelsen den 6
augusti 1909, uppräknade befattningar därstädes även måtte upptagas
foi ^maskinister, vilka således, under förutsättning av övriga i punkt 2
stadgade villkors fullgörande, skulle äga att undfå fyllnadspension vid
uppnådda 60 levnadsår.
. R idare tar direktionen över arméns pensionskassa uti underdånig Direktionens
skrivelse den 20 januari 1915 erinrat därom, att för genomförande av över arméns
den nya härordningen Kungl. Maj:t och riksdagen besluta, att följande
nya beställningar skulle inrättas, nämligen å generalitetsstaten en in- den 20 Januari
spektör för inlanteriet och en inspektör för militärläroverken, vardera
med 8,000 kronors lön, samt en inspektör för kavalleriet med 6,000 kronors
lön, å staten för artilleristaben chefen för staben med 4,000 kronors lön,
å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan chefen för skolan med 4,000
kronors lön, å staten för artilleriets fabriker och tygstater en fälttygmästare
med 4,500 kronors lön, tre styresmän, en var med 3,400 kronors lön
och ett ålderstillägg om 600 kronor, en tygmästare av första klassen
““ 4>000 kronors lön, två tygmästare av andra klassen, vardera med
0,400 kronors lön, och en öververkmästare med 1,500 kronors lön och
två ålderstillägg å 500 kronor, å staten för fortifikationen elva radiotelegrafister,
en var med 780 kronors lön, samt å staten för intendenturkåren
åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av första klassen, en var
ined 900 kronors lön, och åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av andra
klassen, eu var med 780 kronors lön. Av dessa beställningar vore eu
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
del besatta redan från och med innevarande år. Samtliga ifrågavarande
nya tjänster vore av den natur, att deras innehavare skulle vara delägare
i arméns pensionskassa och deras pension samt tiden för deras
avgång ur tjänst bestämmas enligt de i ovannämnda cirkulär den 22
juni 1877 fastställda grunder. . ^ .
Vidare har direktionen erinrat därom, att Kungl. Maj:t, i enlighet
med riksdagens beslut, föreskrivit, dels att från och med innevarande
år benämningen överfältläkare skulle utbytas mot generalfältläkare, fältläkare
mot överfältläkare och fördelningsläkare mot fältläkare, dels ock
att intendenturkåren skulle, likaledes från och med innevarande år, omorganiseras
från civilmilitär till militär kår och i samband därmed benämningen
överfältintendent utbytas mot överste, fältintendent av första
o-raden mot överstelöjtnant, fältintendent av andra graden mot major,
intendent av första klassen mot kapten av första klassen, intendent av
andra klassen mot kapten av andra klassen, underintendent mot löjtnant
av första klassen, förvaltarassistent av första klassen mot sergeant
av första klassen och förvaltarassistent av andra klassen mot sergeant
av andra klassen.
Då det för prövning av uppkommande frågor om rätt till pension
för innehavarna av ovannämnda nya befattningar vore av vikt, att pensionsåldersgränsen
ju förr desto hellre fastställdes, ^hemställde direktionen,
att framställning i ämnet måtte göras hos den nu församlade
riksdagen. Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för
med de nya befattningarna jämförliga tjänster ville direktionen för sin
del föreslå, att pensionsrättsåldern för inspektören för infanteriet och
inspektören för militärläroverken bestämdes till 65 ar, för inspektören
för kavalleriet till 65 eller 60 år, för öververkmästaren vid artilleriets
fabriker och tygstater till 60 år, för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,
chefen för artilleristaben, fälttygrnästaren, styresmän för
artilleriets fabriker och tygmästare vid artilleriets tygstater till 55 år
samt för förvaltarassistenter och radiotelegrafister, i enlighet med från
generalintendenten och chefen för fortifikationen infordrade förslag, till
50 år. Vad åter anginge ovanberörda nybenämnda tjänster vid fältläkarkåren
och intendenturkåreu, så enär genom organisationen i fråga
förutvarande beställningar endast ändrat benämning, ansåge sig direktionen
icke hava anledning att föreslå ändring i pensionsrättsåldern för
dessa tjänsters.innehavare.
itskontorets Uti häröver den 11 februari 1915 avgivet underdånigt utlåtande
yttrande. }iar statskontoret framhållit lämpligheten av att nu bestämma pensions -
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
åldern för innehavare av ifrågavarande nya tjänster vid armén i överensstämmelse
med vad som gällde för redan befintliga motsvarande
tjänstinnehavare, ehuru man, om fråga varit om en reglering av pensioneringsgrunderna,
i ett eller annat avseende måhända kunnat komma till
ett annat resultat. Då eu dylik uppfattning torde hava varit ledande
jämväl för direktionen över arméns pensionskassa vid avgivande av dess
förevarande förslag, kunde statskontoret lämna detsamma i huvudsakliga
delar utan erinran. Beträffande inspektören för kavalleriet syntes
direktionen emellertid tveka mellan 65 och 60 år såsom pensionsålder.
För så vitt icke militära skäl med bestämdhet talade för den lägre pensionsåldern,
ansåge sig statskontoret, som funne den omständigheten
vilken måhända föranlett direktionens tvekan — att kavalleriinspektörens
lön vore lägre än vad i sådant avseende tillkomme såväl inspektören
för infanteriet som inspektören för militärläroverken, icke i och
för sig böra föranleda skillnad dem emellan i nu ifrågavarande hänseende,
höra förorda, att pensionsåldern jämväl beträffande inspektören
för kavalleriet bestämdes till 65 år. Vidare och då pensionsåldern för
krigshögskolans chef vore bestämd till 60 år, syntes det statskontoret,
som om pensionsåldern även för artilleri- och ingenjörhögskolans chef
av direktionen föreslagen till 55 år — borde bestämmas till 60 år.
Vad slutligen beträffade de å staten för artilleriets fabriker och tygstater
nyinrättade tjänsterna, skulle pensionsåldern enligt direktionens
förslag bliva. 55 år för alla utom för öververkmästaren, i fråga om
vilken direktionen föreslagit en ålder av 60 år. Beträffande även de
övriga av dessa tjänster ville statskontoret, med erinran att åtminstone
en del av dessa redan förut funnits men uppehållits av därtill kommenderade
. officerare, vilka i fråga om pensionsåldern varit beroende
av^ den militära grad av kapten och regementsofficer, som innehades,
ifrågasätta, huruvida numera, efter det dessa tjänster tillsattes med ordinarie
innehavare, vilka i denna sin egenskap ägde pensionsrätt, skäl
kunde anses föreligga för bestämmande i fråga om dessa depåtjänstemän
av en så låg pensionsålder som 55 år. Så vitt ej särskilda skäl,
varom handlingarna ej lämnade upplysning, förefunnes för sistnämnda
pensionsålder, syntes det statskontoret, som om nu ifrågavarande tjänstinnehavare
borde i avseende å pensionsåldern likställas med de tjänstemän
vid arméns fabriker och verkstäder, för vilka, såsom exempelvis
tyginöen.jbrer, fabriksingenjörer, tygunderofficerare med flera, gällde eu
pensionsålder av 60 år.
Vad först beträffar pensionsåldern för innehavarna av de nya Departementetjäuster,
som enligt 1914 års härordning redan blivit i vederbörande chefen
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
stater upptagna eller äro avsedda att under de närmaste aren tillkomma,
har jag icke något att erinra mot, att denna i enlighet med
myndigheternas förslag bestämmes till 65 år för inspektören för infanteriet
och inspektören för militärläroverken, till 55 år för chefen
för artilleristaben, till 60 år för öververkmästaren vid artilleriets fabriker
och tygstater samt till 50 år för radiotelegrafister vid fortifikationen och
sergeanter vid intendenturkåren. Då uti gällande pensioneringsgrunder
65 år redan angivits såsom åldergräns för »generaler av alla grader»,
torde emellertid några särskilda bestämmelser icke erfordras beträffande
förstnämnda båda befattningshavare, vilka med hänsyn till såväl tjänsteställning
som avlöningsförmåner äro likställda med övriga generalspersoner.
Enligt 1914 års härordning skola inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden och militärbefälhavaren på Gottland åtnjuta överstes
avlöningsförmåner jämte ett årligt arvode om 1,000 kronor.
Pensionsåldern är för närvarande bestämd till 65 ar för militärbefälhavaren
på Gottland och till 60 år för kommendanten i Boden.
Fråga är då, huruvida inspektören för kavalleriet bör med avseende å
pensionsåldern likställas med den förre eller den senare. Härvid anser
jag mig böra framhålla, att då ifrågavarande tre befattningshavare
åtnjuta samma avlöningsförmåner och några särskilda skäl för att
sätta pensionsåldern högre för den ene befattningshavaren än för den andre
icke torde förefinnas, pensionsåldersgränsen enligt min uppfattning
bör bestämmas lika för samtliga dessa befattningshavare. Vid sådant
förhållande och då 1913 års krigsbefäl, i samband med avgivande
av yttrande över föreliggande förslag till lag angående militära och
civilmilitära tjänstinnehavares rätt till pension, föreslagit pensionsåldersgränsen
för kommendanten i Boden till 65 år, anser jag mig böra tillstyrka,
att densamma jämväl för inspektören för kavalleriet bestämmes
till 65 år.
Beträffande pensionsåldern för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,
fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets fabriker och tygmästarna
vid artilleriets tygstater, håller jag, i likhet med statskontoret,
före, att denna bör bestämmas till 60 år.
Vad härefter angår innehavarna av ovanberörda nybenämnda beställningar
vid fältläkarkåren och intendenturkåren har någon ändring
i pensionsåldern för dessa icke blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande
torde endast den ändring böra i gällande bestämmelser vidtagas, att de
nya benämningarna införas i stället för de förutvarande. Härvid synes
mig dock undantag böra göras med avseende å generalfältläkaren. Be
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
träffande ifrågavarande befattningshavare tillåter jag mig erinra, att
överfältläkaren (generalfältläkaren) före den 1 januari 1908 var ledamot
av medicinalstyrelsen och i denna sin egenskap var pensionsberättigad
först vid uppnådda 65 års ålder. Då överfältläkaren från och med
nämnda tidpunkt överflyttades till arméförvaltningens stat, erhöll han
visserligen generalmajors tjänsteställning men däremot endast överstes
avlöningsförmåner. Med hänsyn härtill blev pensionsåldern för honom
nedsatt till 60 år. Sedan emellertid 1912 års riksdag, i anslutning till
Kungl. Maj:ts förslag, att överfältläkaren borde i avlöningshänseende
likställas med generalkrigskommissarien, bestämt den förres avlöningsförmåner
till sammanlagt 11,055 kronor, därav 7,000 kronor lön och
generalspersons dagavlöning, 2,555 kronor, och inkvarteringsbidrag,
1,500 kronor, förefinnes icke vidare någon anledning att bibehålla pensionsåldern
för generalfältläkaren vid 60 år. Jag anser därför, att
denna nu bör höjas till 65 år. En dylik höjning av pensionsåldern
fiuner jag så mycket mera befogad, som icke någon annan statens ämbetsman
i motsvarande ställning torde vara pensionsberättigad före uppnåendet
av denna ålder.
Pensionsåldersgränsen för fortmaskinister torde, i enlighet med
myndigheternas förslag, böra bestämmas till 60 år.
Enligt gällande pensioneringsgrunder är pensionsrättsåldern för
regements- och sekundchefer ävensom övriga »chefer för särskilt för sig
bestående militära kårer» bestämd till 60 år. I enlighet härmed äro
trängkårernas chefer, vilka åtnjuta överstelöjnants eller majors lön,
icke i likhet med andra överstelöjtnanter och majorer berättigade till
pension vid 55 års ålder, utan först vid uppnådda 60 år.
Enligt 1914 års härordning skall emellertid trängens officers- och
underofficerspersonal sammanföras till en kår under chefskap av en
överste. På grund härav komma de å gemensam stat för officerare och
underofficerare med vederlikar vid trängen uppförda överstelöjtnanter
och majorer icke att hädanefter vara chefer för särskilt för sig bestående
militära kårer.
Då jag faun det önskvärt, att i överensstämmelse härmed den för
närvarande bestämda pensionsåldern för bemälde överstelöjtnanter och
majorer, i likhet med pensionsåldern för de regementsofficerare vid fortifikationen,
vilka placerats såsom kårchefer, bestämdes till uppnådda 55 år,
anmodade jag den 22 januari 1915 direktionen över arméns pensionskassa
att inkomma med förslag till härav föranledda ändringar i gällande
pensioneringsgrunder.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 6(> käft. (Nr 77.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Med anledning härav har direktionen uti skrivelse den 27 januari
1915 anfört, att då enligt den nya härordningen de olika trängkårerna
upphörde att vara självständiga militära kårer och alltså såsom kårchefer
placerade överstelöjtnanter och majorer vid trängen icke längre
vore chefer för särskilt för sig bestående militära kårer, pensionsrättsåldern
för dessa kårchefer redan enligt nu gällande bestämmelser i
pensioneringsgrunderna bleve 55 år eller densamma som för såsom
kårchefer placerade regementsofficerare vid fortifikationen. Direktionen
ansåge därför, att det framställda önskemålet, att trängkårschefernas
pensionsrättsålder måtte bliva bestämd till 55 års ålder, redan
uppnåtts i och med trängens omorganisation och att följaktligen
någon ändring i pensioneringsgrunderna för detta ändamål icke vore
behövlig.
Uti infordrat yttrande den 11 februari 1915 har statskontoret förklarat
sig dela den av direktionen över arméns pensionskassa uttalade
meningen, att efter genomförandet av den beslutade omorganisationen
av trängen, de regementsofficerare, vilka komme att vara befälhavare
för de å skilda orter förlagda avdelningarna av trängen, bleve att
hänföra till de regementsofficerare, för vilka enligt punkt 2 c) av förenämnda
cirkulär den 22 juni 1877 pensionsåldern vore bestämd till
55 år, samt att följaktligen det framställda önskemålet uppnåddes utan
att för sådant ändamål erfordrades ändring av gällande pensioneringsgrunder.
Med hänsyn till vad myndigheterna sålunda anfört, torde några
särskilda bestämmelser med avseende å pensionsåldern för trängens
regementsofficerare icke vara erforderliga.»
Föredraganden uppläste härefter ett i enlighet med vad han anfört
upprättat »Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de
av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avg äng
ur tjänst» samt hemställde, att detta förslag måtte genom nådig proposition
föreläggas riksdagen till godkännande.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skalle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.
Ur protokollet.
C. E. Odhner.