Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående villkor
för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av
det s. k. klosterhuset i Vreta klosters församling; given
Stockholms slott den 5 mars 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att
medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade belopp av
10,000 kronor för utförande av nödiga reparationsarbeten å det i närheten
av Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset må utgå under det villkor i
fråga om skyldighet för Vreta klosters församling att för framtiden under
hålla klosterhuset, som församlingen åtagit sig enligt beslut å kyrkostämma
den 30 november 1914.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 1 avd. 57 käft. (Nr 66.)
1
2
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
Restaurering
av det s. k.
klosterhuset
i Vret» klosters
församling.
Utdrag av protokoUet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1915.
Närvarande:
«
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
W estman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:
Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i proposition nr 231 till 1914
års senare riksdag gjord framställning om anslag för restaurering av det
i närheten av Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset anvisade riksdagen
för utförande av nödiga reparationsarbeten å berörda klosterhus på extra
stat för år 1915 ett belopp av 10,000 kronor att utgå under det villkor,
att vederbörande församlingar åtoge sig klosterhusets underhåll.
Då jag nu anhåller att ånyo få anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t,
torde jag till en början böra göra några erinringar rörande ärendets föregående
behandling.
I sammanhang med det förslag om restaurering av Vreta klosters
kyrka, som av Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag, uppkom fråga om
disposition och iståndsättande jämväl av klosterhuset. Denna fråga väck
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
tes av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i ett den 3 juni 1901
avgivet utlåtande angående förenämnda kyrkorestaurering. Akademien
framhöll därvid önskvärdheten av att klosterhuset — det jämte Vadstena
enda i Sveriges gamla landskap under tak bevarade — måtte få ett bättre
skydd samt hållas i större helgd än hittills, vilket ändamål lämpligen
kunde uppnås genom att, om församlingen komme i åtnjutande av bidrag
av allmänna medel till bestridande av kostnaden för kyrkans restaurering,
därvid fästes det villkor, att församlingen skulle avstå nyttjanderätten till
huset, så att detsamma såsom annan statens egendom skulle stå under
vederbörlig offentlig myndighets kontroll.
Mot vad akademien sålunda anfört förklarade sig överintendentsämbetet
i skrivelse den 12 november 1901 icke hava något att erinra.
Genom nådig remiss anbefalldes härefter Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Östergötlands län att infordra och jämte eget utlåtande till
Kungl. Maj:t insända yttrande av Vreta klosters församling, huruvida densamma,
för den händelse statsbidrag erhölles till kyrkans restaurering,
vore villig att till staten avstå den rätt, församlingen kunde äga till
klosterhuset; och borde därjämte lämnas erforderlig utredning angående
dispositionsrätten till byggnaden.
Med anledning härav anförde församlingen i en av Kungl. Maj:ts befallningshavande
överlämnad, den 31 juli 1902 dagtecknad skrivelse:
Vreta klosters församling både icke någon ägande- eller dispositionsrätt till
ifrågavarande klosterhus. Församlingen vore endast jämte Stjärnorps församling ägare
till taket å huset, vilket tak för några år tillbaka anskaffats på bekostnad av församlingarnas
vid kyrkoherdebostället byggnadsskyldiga. Själva huset åter vore utan tvivel
allt sedan klostrets indragning en statens egendom. Staten hade ock i början av 1800-talet under den då pågående anläggningen av Göta kanal använt detta hus, som
synte3 vara en från klostertiden kvarstående kapellbyggnad, till kronomagasin, därvid
övre våningen inretts till sädesloft och undre våningen till materialbodar. Då byggnaden
efter kanalarbetets fullbordande lämnats öde, hade den tagits i besittning av
den, som omhänderhaft prästgårdens jordbruk, samt, fortfarande använd till sädesmagasin,
nödtorftligen underhållits, varförutan byggnaden längesedan skulle varit totalt
förfallen. Församlingarnas byggnadsskyldiga hade pålagt taket i syfte att undvika
byggande av nytt sädesmagasin å kyrkoberdebostället samt i den förmodan, att den
sedan 70—80 år tillbaka åt sitt öde lämnade magasinsbyggnaden ej heller därefter
skulle komma att efterfrågas och tagas i anspråk lör statens räkning. Av det sagda
syntes framgå, att om staten ville omhändertaga och disponera ifrågavarande klosterhus,
den billigtvis borde lämna Vreta klosters och Stjärnorps byggnadsskyldiga ersättning
för det pålagda taket, som kostat 557 kronor 38 öre, eller ock låta dem borttaga
sitt tak.
A gemensam kyrkostämma med Vreta klosters och Stjärnorps församlingar
don 15 september 1902 beslöts emellertid, att den förra försam
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
lingen, i händelse begärt anslag till kyrkorestaureringen erhölles, icke
skulle ifrågasätta någon ersättning för det nuvarande taket å klosterhuset
ävensom tillförbinda sig att hålla Stjärnorps byggnadsskyldiga skadeslösa
för deras bidrag till taket. Båda församlingarna förenade sig i en anhållan
att få för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill
dess staten begagnade det för något sitt ändamål.
Härefter avgav vitterhetsakademien den 12 april 1904 infordrat förnyat
utlåtande i ärendet och framhöll därvid, bland annat, att husets hittillsvarande
användning, nämligen till is- och vedupplag i bottenvåningen,
ingalunda vore överensstämmande med god vård utan vore för husets bestånd
i hög grad skadlig, liksom uppenbart vore, att det gamla klosterhuset,
använt till upplag av vad slag som helst, icke kunde sägas hållas
i helgd.
I utlåtande den 29 mars 1910 tillstyrkte överintendentsämbetet församlingarnas
anhållan att för enahanda ändamål som hittills få begagna
klosterhuset, dock under villkor att byggnaden icke vidare användes till
isupplag eller annat ändamål, som kunde skada denna, ävensom att icke
några som helst förändringsarbeten å husets stomme utan nådigt tillstånd
vidtoges under den tid, församlingarna ännu kunde få begagna sig av
o 7 o Ö O O
detsamma.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1913 av förslaget
om restaurering av Vreta klosters kyrka yttrade dåvarande departementschefen
beträffande nu förevarande fråga:
Vad augår det s. k. klosterhuset synes av utredningen med största sannolikhet
framgå, att äganderätten till detsamma tillkommer staten. Huru det förhåller sig med
äganderätten till den mark, vara klosterhuset står, därom saknas för närvarande all
kännedom, vadan denna fråga torde böra utredas. I varje fäll lärer Vreta klosters
församling böra tillförbindas att icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga några åtgärder,
som skulle kunna anses i ett eller annat avseende inverka på byggnaden eller
skämma anblicken av densamma. Beträffande Vreta klosters och Stjärnorps församlingars
anhållan att få för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill
dess staten kunde vilja begagna det för något sitt behov, anser jag mig i ärendets nu
beskaffade skick icke utan vidare böra avvisa tanken på att ett sådant tillstånd skulle
kunna lämnas dem under de av överintendentsämbetet angivna förutsättningarna.
Därom torde Kungl. Maj:t vilja framdeles meddela särskilt beslut.
Med anledning av den till 1913 års riksdag avlåtna framställningen
om bidrag till kostnaderna för restaurering av Vreta klosters kyrka beviljade
riksdagen för utförande av ifrågavarande restaureringsarbete i huvudsaklig
enlighet med de genom överintendentsämbetets försorg för ändamålet
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, slutande å 89,000 kronor,
ett anslag av 54,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1914
5
Kung!• Maj:ts Nåd. Proposition Kr 66.
ett belopp av 12,0U0 kronor, under villkor att Vreta klosters församling"
bidroge till restaureringsarbetets utförande med minst 35,000 kronor att
tagas i anspråk för arbetet före statsbidraget samt under de villkor i
övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma. I avseende å dessa villkor
framhöll riksdagen särskilt, bland annat, att föreskrift borde meddelas
därom, att klosterhuset icke finge användas till ändamål, varav detsamma
kunde taga skada.
Enligt nådigt beslut den 4 juli 1913 anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshavande
att inhämta och till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av
församlingen, huruvida den vore villig ikläda sig det av riksdagen för anslagets
utgående uppställda villkoret samt om den ville tillförbinda sig
bland annat att ej vidtaga några åtgärder, som kunde i ett eller annat
avseende inverka på eller skämma anblicken av klosterhuset. Tillika anmodades
Kungl. Maj:ts befallningshavande att inhämta yttrande av Vreta
klosters och Stjärnorps församlingar, huruvida de, därest klosterhuset skulle
tills vidare upplåtas åt dem, förbunde sig att ej utan nådigt tillstånd vidtaga
några som helst ändringsarbeten å husets stomme samt i övrigt att
ej använda detsamma till ändamål, varav det kunde skadas, såsom till isupplag
och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig till efterrättelse
de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende
dåra. Samtidigt anbefalldes kammarkollegium att till Kungl. Maj:t
inkomma med utredning om äganderätten till den mark, varå klosterhuset
är uppfört.
Kungl. Maj:ts befallningshavande insände med skrivelse den 2 oktober
1913 till ecklesiastikdepartementet dels ett yttrande av Vreta klosters
församling å kyrkostämma den 11 september 1913, utvisande att församlingen
iklätt sig det av riksdagen vid anslaget fästa villkoret i fråga
om bidrag för ändamålet från församlingens sida samt vissa förbindelser
med avseende å kyrkans framtida underhåll in. in. ävensom förbundit sig
att ej vidtaga några åtgärder, som kunde i ett eller annat avseende inverka
på eller skämma anblicken av klosterhuset, dels ock ett av de båda
församlingarna å gemensam kyrkostämma samma dag avgivet yttrande,
däri anförts:
Församlingarna förbunde sig att ej vidtaga några som helst ändringsarbeten
å husets stomme samt i övrigt att ej använda detsamma till ändamål, varav det
kunde skadas, såsom till isupplag och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig
till efterrättelse de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende
därå, för så vitt dessa erinringar ej skulle gå ut på några vidlyftigare reparationer. —
Huset hade säkerligen nu varit eu grushög blott, därest församlingarna ej hållit det
med tak. Den omsorgen hade emellertid ej i längden kunnat hindra, att eu dpi av
västra väggen buktat sig betydligt utåt och att den del av norra valvet, som stödde
6
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
sig därpå, rasat ned. Då det väl icke funnes mer än en mening om angelägenheten
att för framtiden bevara detta värdefulla minnesmärke från den tidigare klostertiden,
ville församlingarna erinra om nödvändigheten att med det snaraste mura om den lutande
delen av väggen och det nedrasade valvet däröver. De trästöttor, som nu anbragts
mot väggen, kunde ju endast vara eu provisorisk anordning. Skulle emellertid
denna nödvändiga reparation åläggas församlingarna på grund av deras användande av
huset, såge de sig nödsakade att avstå från den förmån, de hittills haft av byggnaden,
och söka skaffa sig ett billigare sädesmagasin.
På grund av remiss avgav härefter vitterhetsakademien den 4 november
1913 utlåtande i ärendet.
Akademien förklarade därvid, att enligt dess mening ett dylikt fornminne bäst
bevarades, om det kunde tagas i bruk för ett praktiskt ändamål, dock under förutsättning
att byggnadens gamla delar ej rubbades och att den ej brukades till sådant
ändamål, att byggnaden därigenom utsattes för någon fara, samt att akademien i
enlighet härmed tillstyrkte upplåtelse åt församlingarna av nu ifrågavarande byggnad
med de inskränkningar i dispositionsrätten, vartill församlingarna förbundit sig.
överintendentsämbetet avgav den 9 december 1913 yttrande i ämnet
och hänvisade därvid till en yttrandet bifogad, av förste intendenten,
professor I. G. Clason upprättad promemoria av följande lydelse:
På sätt vitterhetsakademien anfört, torde byggnaden bäst bevaras, om den användes
vare sig för något statens eller församliugens ändamål. Emellertid är det av
vikt, icke blott att, såsom akademien framhåller, byggnadens gamla delar icke rubbas,
utan ock att byggnaden på ett sakkunnigt sätt underhålles och att dess nordligaste
valv jämte en del av västra väggen, innan byggnaden tages i bruk, undergår nödvändig
ombyggnad.
Det nordligaste valvet har nämligen sedan länge varit bristfälligt på grund
därav, att den del av västra långvätrgen, mot vilken det har ett av sina stöd, varit
utsatt för någon rörelse. Den bristfälliga delen av valvet instörtade för några månader
sedan. Byggnadeu synes i övrigt icke i omedelbart behov av någon åtgärd i
och för enbart dess underhåll. Yttertaket torde dock om några år behöva förses med
bättre och mera passande täckningsmaterial än den nuvarande tunna spånen. Nu
nödvändiga reparationsarbeten kunna alltså inskränka sig till nedtagning och ombyggnad
på ny grund av den bristfälliga delen av västra väggen samt uppmurning
av det nedrasade valvet jämte i samband med dylika åtgärder nödvändiga efterlagningar
och reparationer. Det möter stora svårigheter att exakt beräkna kostnaden
för ett dylikt arbete. Oförutsedda omständigheter kunna försvåra och fördyra detsamma;
kostnaderna torde dock icke böra överstiga 10.000 kronor.
Det bör starkt betonas önskvärdheten av att detta arbete, vilket lämpligen torde
böra uppdragas åt överintendentsämbetet, utföres samtidigt med restaureringen av
Vreta klosters kyrka, då kunniga och skickliga yrkesmän samt sakkunnig tillsyn
finnas på platsen.
Beträffande den framtida tillsynen av detta kulturhistoriskt värdefulla byggnadsminne
torde den bäst ordnas genom att ställa byggnaden under överintendentsämbetets
vård.
Genom nådigt brev den 23 maj 1914 gillades omförmälda ritningar
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
7
till restaurering av Yreta klosters kyrka, varjämte ovannämnda av riksdagen
på extra stat för år 1914 beviljade anslag av 12,000 kronor ställdes
till överintendentsämbetets förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet.
Därvid föreskrevs bland annat, att vid restaureringsarbetenas utförande
skulle anställas en särskild dagkontrollant med skyldighet att under
arbetstiden dagligen och stundligen följa arbetenas gång och därunder
med vaksamhet tillvarataga alla de tillfällen till undersökningar och ingående
studier av byggnadens detaljer och dylikt, som vid restaureringsarbetet
yppade sig, ävensom övervaka utförandet av de åtgärder, som
skulle vidtagas. Tillika förklarades, att det skulle åligga Vreta klosters
församling, jämlikt eget åtagande, bland annat att ej vidtaga några åtgärder,
som kunde i ett eller annat avseende inverka på eller skämma
anblicken av klosterhuset.
Sedan vitterhetsakademien härefter beretts tillfälle att yttra sig med
anledning av vad i förenämnda, överintendentsämbetets yttrande vidfogade
promemoria andragits, anförde akademien i utlåtande den 2 juli 1914:
Akademien, som saknade möjlighet att yttra sig angående de av överintendentsämbetet
angivna reparationskostnadernas belopp, hade ej funnit något att för sin del
anmärka vid det av ämbetet gjorda förslaget till byggnadens istån dsättande.
Även akademien ville framhålla önskvärdheten av att arbetet utfördes samtidigt
med restaureringen av Vreta klosters kyrka, varvid den av ämbetet och riksantikvarien
gemensamt utsedda dagkoutrollanten lämpligen borde övervaka detsamma.
Beträffande den framtida tillsynen av byggnaden hade akademien intet att invända
mot att densamma ställdes under överintendentsämbetets vård, under förutsättning
att inga reparations- eller förändringsarbeten företoges, utan att akademien
blivit satt i tillfälle att tillvarataga de kulturhistoriska intressena.
När jag den 10 juli 1914 för Kungl. Maj:t föredrog frågan om anslag
till klosterhusets restaurering, yttrade jag därom följande:
Det ifrågavarande s. k. klosterhuset låg eu gång inom klosterområdet med den
västra gaveln inbyggd i klostermuren. Allt i dess byggnadssätt lärer häntyda på att
det uppfördes samtidigt med klosterkyrkans kor, d. v. s. under förra hälften av 1200-talet, och det torde sålunda vara en av de få profanbyggnader från så tidig del av
medeltiden, som intill våra dagar bevarats under tak.
Klosterhuset måste alltså Oetraktas såsom synnerligen intressant ur kulturhistorisk
synpunkt. Det utgör ett oersättligt minne från längesedan gångna tiders liv. Riksdagen
har också vid beviljandet av anslag till restaurering av Vreta klosters kyrka
visat sig dela denna uppfattning genom att beträffande villkoren för anslagets utgående
särskilt framhålla, att föreskrift borde meddelas därom, att klosterhuset icke finge
användas till ändamål, varav detsamma kunde taga skada. Vikten av byggnadens
vidmakthållande i värdigt skick synes alltså vara till fullo ådagalagd.
Tydligt är, att eu reparation av den omfattning, överiutendent-ämbetet föreslagit,
nu torde vara oundgänglig, därest klosterhuset ej skall alldeles förfalla. Församlingarna
hava förklarat, att de ej kunna åtaga sig några kostnader för sadant ändamål
8
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 66.
utan hellre avstå från förmånen att begagna klosterhuset. De i ärendet hörda myndigheterna
hava emellertid ansett byggnaden bäst bevaras, om den tages i bruk för
ett praktiskt ändamål, och därför tillstyrkt dess upplåtande till församlingarna under
angivna inskränkningar. För ett framtida bibehållande av klosterhuset torde därför
vara lämpligast, att staten genom att bekosta den nu nödvändiga restaureringen sätter
byggnaden i stånd, varefter nyttjanderätten till densamma synes böra under angivna
förutsättningar tills vidare upplätas åt församlingarna, intill dess ett värdigare sätt för
dess användning ifrågakommer. Beträffande arbetets utförande och den framtida tillsynen
av byggnadeu torde Kungl. Maj:t, därest det begärda anslaget beviljas, böra
meddela bestämmelser.
Mot storleken av det utav överintendentsämbetet angivna beloppet har jag intet
att erinra.
I enlighet med ruin hemställan i ärendet föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för utförande av nödiga reparationsarbeten å det ifrågavarande
klosterhuset anvisa på extra stat för år 1915 ett belopp av 10,000 kronor.
Beträffande denna framställning yttrade riksdagen i skrivelse den 26
augusti 1914 angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde
huvudtitel, att riksdagen funnit de skäl, som anförts för nödvändigheten
av ifrågavarande restaureringsarbete, vara övertygande och följaktligen
ansåge sig böra i huvudsak biträda Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid ville
riksdagen framhålla, att såsom villkor för statsbidragets utgående torde
böra fästas föreskrift därom, att underhållsskyldigheten av ifrågavarande
byggnad för framtiden skulle tillkomma vederbörande församlingar. Riksdagen
hade intet att invända mot att nyttjanderätten till byggnaden tills
vidare upplätes åt församlingarna under de förutsättningar, som av departementschefen
förordats.
Ifrågavarande framställning blev sålunda, såsom jag redan nämnt i
det föregående, av riksdagen bifallen under det villkoret, att vederbörande
församlingar åtoge sig klosterhusets underhåll.
Vid föredragning den 14 september 1914 av riksdagens skrivelse anbefallde
Kungl. Maj:t vederbörande befallningshavande att inhämta och
till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av Vreta klosters och Stjärnorps församlingar,
huruvida de vore villiga ikläda sig nyssberörda villkor. I och för
övervägande, huruvida reparationsarbetena å klosterhuset skulle kunna utan
uppskov påbörjas, anmodades befallningshavanden jämväl att inhämta och
till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av Vreta klosters församling, huruvida
församlingen vore villig avsäga sig den rätt, som till äventyrs kunde
tillkomma församlingen med avseende å den mark, varå klosterhuset vore
uppfört.
• Innan ännu de sålunda infordrade yttrandena inkommit till Kungl.
Maj:t, hade den utredning angående äganderätten till nyssberörda mark
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
område, som uppdragits åt kammarkollegium genom nådigt beslut den
4 juli 1913, blivit slutförd. Med underdånigt utlåtande den 29 oktober
1914 överlämnade kammarkollegium handlingar, innefattande en i kammararkivet
verkställd undersökning i ämnet, samt infordrade yttranden i
ärendet av landsarkivarien i Vadstena, Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Östergötlands län och lantmäteristyrelsen ävensom en kartskiss, och anförde
kollegium för egen del, att då av den i ärendet förebragta utredningen
fram ginge, att klosterhuset vore beläget å kyrkoherdebostället Vreta kloster
nr 1 i Vreta klosters socken och detta boställe i senast fastställda eller
1878 års jordebok för socknen redovisades bland kronoegendomar under
allmän disposition, äganderätten till den mark, varå nämnda hus vore
uppfört, följaktligen torde tillkomma Kungl. Maj:t och kronan.
Till fullgörande av det uppdrag, som lämnats Kungl. Maj:ts befallningshavande
genom nyssberörda nådiga beslut den 14 september 1914,
insände befallningshavanden med underdånig skrivelse den 13 januari
1915 avskrift av protokoll, hållet vid gemensam kyrkostämma med Vreta
klosters och Stjärnorps församlingar den 30 november 1914. Protokollet
innehåller huvudsakligen följande:
Den första^ frågan — huruvida församlingarna vore villiga att åtaga sig det
framtida underhållet av ifrågavarande byggnad — föranledde en livlig diskussion, av
vilken framgick, att annexförsamlingen Stjärnorp icke ansåge sig hava något skäl att
vara med om underhållet av en statens byggnad, varav Stjärnorp icke kunde hava
någon som helst nytta, då det icke kunde vara lämpligt att vidare använda huset till
sädesmagasin och vedbod, men att Vreta klosters församling ensam vore villig åtanka
sig underhållet med följande förbehåll: a) att huset i framtiden måtte få användas
till församlingssal, kommunalrum eller annat dylikt församlingens eller kommunens
ändamål, b) att Vreta klosters församling ej kunde åtaga sig att pålägga nytt yttertak
i stället för det nuvarande, mycket bristfälliga, samt c) att, om mot förmodan i annan
del av huset ras och sättning av samma svåra art som den, som nu påkallat
statens ingripande, skulle inträffa, församlingen icke måtte kunna åläggas de dryo-a
omkostnaderna för ett nytt istånd.sättande.
Den gemensamma kyrkostämman beslöt alltså, att riksdagens villkor med avseende
på anslaget till klosterhusets restaurering skulle bifallas sålunda, att med rättmätig
befrielse för Stjärnorp, som ju måste avsäga sig allt användande av huset, Vreta
klosters församling ensam skulle åtaga sig det nödvändiga underhållet av byggnaden,
sedan den nu blivit återställd och försedd med nytt, varaktigt tak genom°statens
försorg; dock att, om någon större reparation, av liknande anledning och art som nu,
skulle komma att erfordras, församlingen icke kunde bestrida omkostnaderna därför!
Beslutet var enhälligt.
Utan diskussion avsade sig därpå Vreta klosters och — då klosterhuset stode pa
det gemensamma kyrkoherdeboställets område — även Stjärnorps församling den rätt,
som möjligen kunde tillkomma dem med avseende på den mark, vara klosterhuset
vore uppfört.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 1 avd. 57 käft. (Nr 66.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
Ärendet remitterades därefter till gemensamt yttrande av vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien samt överintendentsämbetet, vilka myndigheter
i underdånigt utlåtande den 2 februari 1915 anfört följande:
Det ville synas akademien och ämbetet, som om, med hänsyn såväl därtill, att
Yreta klosters församling, oaktat begränsade tillgångar, visat stor offervillighet vid
behandling av frågan om församlingskyrkans restaurering, som oek till den omständigheten,
att klosterhuset med den mark, vara detsamma vore uppfört, numera ostridigt
vore statens egendom, de av församlingen uppställda villkor för övertagandet av
underhållet, särskilt vad anginge byggnadens förseende med nytt tak på statsverkets
bekostnad, då sådant bleve oundgängligen nödigt, vore berättigade och förty borde
godtagas. På sätt framginge av vad som förekommit under detta ärendes tidigare
behandling, vore det belopp, som anvisats till klosterhusets restaurering, fixerat i tämligen
runt tal på grund av vanskligheten att vid en restaurering av förevarande slag
på förhand framlägga fullt noggranna beräkningar. Det kunde sålunda icke osannolikt
komma att inträffa, att en besparing å anslagssumman uppstode. Denna besparing
borde, efter akademiens och ämbetets mening, lämpligen kunna användas för
takets nytäckning — varvid helst spån borde begagnas såsom täckningsämne. Det
belopp, som för ändamålet kunde bliva ytterligare erforderligt, torde icke kunna bliva
så avsevärt, att därav borde föranledas hela frågans fall.
Mot det enligt handlingarna numera tillämnade användandet av klosterbyggnaden
till »församlingssal, kommunalrum eller annat dylikt» hade akademien och ämbetet
icke något att i och för sig invända men funne sig redan nu böra erinra, att
ett medgivande till ett sådant användande givetvis icke borde medföra någon som
helst rätt för vederbörande att förändra byggnaden, exempelvis genom upptagande av
fönster eller vidtagande av därmed jämförliga åtgärder.
Departe- Vad först angår frågan om den framtida nyttjanderätten till kloster
mentschefen.
kuset måste <jen av Vreta klosters församling nu framlagda tanken, att byggnaden
skulle komma att begagnas till församlingshus, kommunalrum eller
dylikt — vilket dock icke av församlingen uppställts såsom förutsättning
för dess beslut i ärendet — givetvis anses innebära en värdigare användning
av denna minnesrika byggnad, än om den, såsom hittills varit föreslaget,
skulle fortfarande begagnas såsom spannmålsmagasin. Därest en
närmare utredning skulle visa, att huset utan olägenhet kan göras brukbart
för det nu ifrågasatta ändamålet, torde alltså ingen erinran däremot
böra göras.
Vreta klosters församling har emellertid vid sitt beslut att för framtiden
åtaga sig klosterhusets underhåll knutit två förutsättningar, den ena att
på statens bekostnad nytt, varaktigt tak anbringas å huset och den andra
att församlingens underhållsskyldighet icke skall omfatta större reparationer,
som kunna bliva nödvändiga till följd av ras eller sättning i huset
av liknande art, som nyligen förekommit.
Beträffande den första förutsättningen torde jag få erinra, att, etter
vad överintendentsämbetet meddelat, yttertaket å byggnaden torde om
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
några år behöva torses med bättre och mera passande täckningsmaterial
än den nuvarande tunna spånen. På sätt av handlingarna i ärendet
framgår, har emellertid det nuvarande taket å huset anskaffats av de båda
församlingarna för en kostnad av 557 kronor 38 öre, men enligt församlingarnas
beslut å kyrkostämma den 15 september 1902 ifrågasattes icke
från församlingarnas sida någon ersättning för taket. Under dessa förhållanden
vill det synas billigt, att församlingarna icke betungas med
kostnaden även för det nya tak, som inom någon tid bör anbringas å
byggnaden.
När frågan om anslag till klosterhusets restaurering år 1914 behandlades
hos riksdagen, var jag i tillfälle att meddela, att tegel till ett
nytt tak och dess påläggning skulle kosta omkring 1,300 kronor. Därest
spån begagnas såsom taktäckningsämne, på sätt vitterhetsakademien och
överintendentsämbetet i sitt gemensamma utlåtande den 2 februari 1915
ifrågasatt, kommer kostnaden givetvis att något ökas. I alla händelser har
man att räkna med en ganska ringa kostnadssumma, och efter vad nyssnämnda
myndigheter anfört, är det icke osannolikt, att någon besparing
å den redan beviljade anslagssumman kan uppstå. Om den besparing,
som sålunda kan uppkomma, i första hand får tagas i anspråk för anskaffande
av det nya taket — och något hinder däremot torde icke möta
från riksdagens sida — synes det }''tterligare belopp, som för ändamålet
kan bliva erforderligt, kunna av Kungl. Maj:t anvisas av åttonde huvudtitelns
anslag till extra utgifter eller av andra tillgängliga medel.
Vad slutligen vidkommer det av Vreta klosters församling uppställda
förbehållet att icke behöva vidkännas kostnaden för sådana större reparationer,
som kunna föranledas av ras eller sättning i byggnaden av samma
art, som nu senast förekommit, kan det ifrågasättas, huruvida den i riksdagens
beslut förutsatta underhållsskyldigheten verkligen kan anses innebära
förpliktelse för församlingarna att bestrida dylika särskilda kostnader.
Men även om detta skulle vara fallet, torde det kunna tagas för givet, att,
jämväl utan ett förbehåll i angiven riktning, staten skulle hava, på gjord
framställning, trätt hjälpande emellan, därest några större reparationer av
ifrågavarande slag befunnits nödvändiga.
Av vad jag nu anfört framgår, att enligt min mening de av Vreta
klosters församling angivna förutsättningarna för dess beslut att ikläda sig
underhållsskyldigheten beträffande klosterhuset böra, såsom ärendet nu
ligger, godtagas. Då emellertid församlingens berörda beslut innebär en
O O ''CD CD CD
viss begränsning i fråga om det villkor, som av riksdagen år 1914 uppställdes
vid beviljande av anslag till klosterhusets restaurering, torde ärendet
nu böra ånyo underställas riksdagen.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.
Ja g hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
belopp av 10,000 kronor för utförande av nödiga
reparationsarbeten å det i närheten av Vreta klosters
kyrka belägna klosterhuset må utgå under det villkor
i fråga om skyldighet för Yreta klosters församling att
för framtiden underhålla klosterhuset, som församlingen
åtagit sig enligt beslut å kyrkostämma den 30 november
1914.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Johan LiUieros.
Stockholm, Ivar Hfeggströms Boktryckeri A. B., 1915.