Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kung!. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör
sbostället Störa Gården nr 1 och Stortorp nr 1
i Ljusnarsbergs socken av Örebro län: given Stockholms
slott den ,2fi februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över finansärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, ej mindre att det i Ljusnarsbergs socken av Örebro
län belägna gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet
om 71/i3f,o mantal Stora Gården nr 1 och u''/bil mantal Stortorp nr
1 må med undantag av ett i statsrådsprotokollet närmare angivet område
om 6.99 6 2 hektar av Stora Gården nr 1, vilket bör fortfarande
utgöra gruvingenjörsboställe och genom ägostyckning avskiljas, utan
hemulsskyldighet för kronan för ett pris av 54,433 kronor 26 öre och
på de av chefen för finansdepartementet i övrigt förordade villkor till
Kopparbergs köping försäljas, än även att grundskatten för ifrågavarande
boställe, 14 kronor 42 öre, må avskrivas från och med det år, under
vilket försäljningen äger rum,

dels ock förklara, att köpeskillingen skall överlämnas till statskontoret
för att, sedan, på sätt i statsrådsprotokollet angives, 288 kronor
40 öre därifrån avräknats och tillgodoförts statsverket under titel:
»diverse inkomster», till sitt återstående belopp särskilt förvaltas såsom
eu räntebärande fond, samt att räntan å sagda fond må, tillsvidare och
intill dess annorlunda förordnas, uppbäras av gruvingenjören i mellersta
bergmästardistriktet.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. JYIaj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang filt riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 44 höft. (Nr 52.)

1

o

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

I skrivelse den 3 mars 1908 anhöll Kopparbergs köping genom
särskilda kommitterade hos Kungl. Maj:t att få med full äganderätt förvärva
större delen av gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet
*V1360 mantal Stora Gården samt 15/s54 mantal Stortorp i Ljusnarsbergs
socken av Örebro län, nämligen dels av Stora Gården 88.48 7 4 hektar
dels ock hela Stortorp. Som boställe åt gruvingenjören skulle härefter
kvarstå själva huvudbyggnaden med trädgård och angränsande hagmark.

I skrivelsen anfördes, att ett nödvändigt villkor för att den utveckling,
vari Kopparbergs samhälle sedan en tid tillbaka vore statt,
icke måtte avstanna, vore, att den av samhället beslutade tidsenliga

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.

vattenledningen med allra första komme till utförande samt att tillfälle
bereddes platsens talrika arbetarbefolkning att skaffa sig egna hem.
Därjämte hade samhället att genomföra den av Kungl. Maj:t numera
fastställda stadsplanen, vilken påkallade anläggningen av flera nya gator
och allmänna platser. Slutligen krävde den samhället beviljade köpingsrättigheten
uppförandet av en del kommunala inrättningar och byggnader.
Köpingen innehade icke de för berörda ändamål erforderliga, icke så
obetydliga områdena utan vore nödsakad att söka förvärva desamma
från gruvingenjörsbostället. Såsom ersättning för dessa områden erbjöde
sig köpingen att, på sätt och i den ordning Kungl. Maj:t kunde finna
gott bestämma, till boställsinnehavaren utgiva ett mot 5 procent å hela
boställets dåvarande taxeringsvärde, 29,000 kronor, svarande årligt belopp
av 1,450 kronor, varjämte köpingen förbunde sig att, i enlighet med
vissa av boställsinnehavaren, gruvingenjören i mellersta bergmästardistriktet
Herman Sundholm, i skrivelse till kommitterade den 2G februari
1908 uppställda villkor, 1) bestrida samtliga med övertagandet förenade
kostnader, däri inberäknat kostnaden för karta med beskrivning över
den undantagna delen av bostället; 2) övertaga egendomen i det skick,
vari den vid tillträdesdagen befunnes, så att boställsinnehavaren ej skulle
göras ansvarig för möjligen befintliga brister å byggnader, hägnader,
hävd eller dylikt; 3) inlösa de boställsinnehavaren tillhöriga kartor med
beskrivningar över bostället till självkostnadspris; 4) bestrida kostnaden
för upprättande av ny skogshushållningsplan för bostället; samt 5) verkställa
nybyggnad av södra flygeln, så att den med samma utseende och
storlek som för närvarande komme att innehålla 4 ram i bottenvåningen.

Sedan kommerskollegium genom remiss anbefallts att häröver avgiva
utlåtande, avgav på anmodan av kollegium Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Örebro län den 29 augusti 1908 till kollegium utlåtande i
ärendet samt överlämnade därvid yttranden av bergmästaren i distriktet
och boställsinnehavaren, i vilka dessa lämnade ansökningen utan erinran,
varjämte Kungl. Maj:ts befalförngshavande för sin del förordade bifall
till framställningen under de föreslagna villkoren.

Med anledning av köpingens berörda framställning och på grund
av föregående bolagsstämmobeslut tillställde därefter styrelsen för aktiebolaget
Nya Kopparbergs Bergslag kollegium avskrift av protokoll vid
styrelsesammanträde den 8 maj 1909, enligt vilket styrelsen beslutat
att, då det vore ostridigt, att Nya Kopparbergs Bergslag, vars alla förmåner,
privilegier och andra rättigheter övertagits av bolaget, på
sin tid med minst Va bidragit till inlösningssumman för bostället, till
kollegium ingå med följande erinringar och yrkanden, vid vilkas upp -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

fyllande bolaget icke hade något att invända mot försäljningen, nämligen
1) att inlösningssumman för den del av bostället, som köpingen finge
inlösa, måtte bestämmas till dess verkliga värde; 2) att garantier lämnades
för att ränta å köpeskillingen komme vederbörande gruvingenjör
till godo samt 3) att, för den händelse gruvingenjörstjänsten skulle
komma att indragas, bolaget dels erhölle så stor del av försäljningssumman
för de områden, som kunde komma att försäljas till köpingen,
som motsvarade den andel, varmed Bergslaget deltagit i boställets
inlösen, och dels tillförsäkrades motsvarande andel i den kvarvarande
oförsålda delen av bostället.

Sedan av anledning, att taxeringsvärdet å gruvingenjörsbostället
år 1908 höjts till 56,000 kronor, köpingen lämnats tillfälle inkomma
med nytt köpeanbud, blev i till kommerskollegium ingivna skrifter
av den 2 mars 1910 sådant anbud, beräknat med hänsyn till det nva
taxeringsvärdet, avgivet med 33,332 kronor, därvid tillika föreslogs,
att det område av Stora Gården, som fortfarande skulle utgöra gruvingenjörsboställe,
något jämkades till sina gränser, så att dessa sammanfölle
med blivande gatulinjer inom köpingen, ävensom att till samma
område lades den tomt, varå en till bergmästararkiv använd byggnad
vore belägen; och komme enligt eu av distriktslantmätaren A. Th. Melén
verkställd uträkning det sålunda förändrade område, som skulle förbliva
boställe, att innehålla 6.99 62 hektar, samt Stora Gårdens återstående
del, som köpingen önskade förvärva, 87.4320 hektar.

Då köpingen i detta anbud icke åtagit sig någon av de i anbudet
den 3 mars 1908 i övrigt upptagna skyldigheter, däribland ombyggnad
av södra flygeln, vilken enligt verkställd beräkning skulle betinga eu
kostnad av 8,800 kronor, och det. senare anbudet sålunda i verkligheten
vore lägre än det förra, anmodade kommerskollegium Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Örebro län att dels bereda köpingen tillfälle att
göra de tillägg till det senast ingivna anbudet, vartill köpingen kunde
finna sig föranlåten, dels ock efter vederbörandes hörande avgiva förnyat
utlåtande i ärendet.

I anledning härav överlämnade Kungl. Maj:ts befallningshavande
med skrivelse den 8 maj 1911 till kommerskollegium, jämte andra
handlingar, yttranden av köpingen, vederbörande länsman, boställshavaren
och bergmästaren samt, med anledning av vad den sistnämnde
därvid anfört, påminnelser av köpingen.

Av de sålunda avgivna yttrandena inhämtas, bland annat, följande:

Enligt beslut vid köpingsstämma den 7 november 1910 hade
köpingen förklarat sig dåmera villig att i köpeskilling för gruvingenjörs -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52. 5

bostället. Störa Gården jämte Stortorp — med undantag av 6.99 62
hektar, som enligt av distriktslantmätaren Melon upprättad beskrivning
allt framgent vore avsett till boställe — erlägga 37,800 kronor och i
övrigt fullgöra de skyldigheter rörande egendomens övertagande, inlösen
av kartor och kostnad för upprättande av ny skogshushållningsplan för
bostället, som i anbudet av den 3 mars 1908 och boställshavarens vid
handlingarna fogade skrivelse den 26 februari samma år omförmäldes,
med undantag av det i sistnämnda skrivelses sista punkt framställda
villkoret att verkställa nybyggnad av en flygel. Länsmannen och boställshavaren,
den senare i yttrande den 23 november 1910, hade av angivna
skäl förordat antagande av sistnämnda köpeanbud. Bergmästaren, som
den 8 mars 1911 avgav sitt utlåtande, uppskattade värdet av ifrågavarande
till inköp föreslagna områden till 53,000 kronor, därav 21,500 kronor för
mark inom köpingsområdet. samt 25,000 kronor för skogsmark och 6,500
kronor för åker och ängsmark utom köpingsområdet, samt ansåg uppfyllandet
av de utav köpingen utöver den kontanta summan åtagna förbindelserna
komma att kräva eu kostnad av ett par tusen kronor. Enligt
hans förmenande borde köpingen kunna höja anbudet med 5,000 å 6,000
kronor; och tillstyrkte han för sin del på det livligaste antagandet av ett
dylikt anbud, då några utsikter att på mera förmånliga villkor försälja
områdena ifråga icke svntes förefinnas, vare sig man såge saken från
statens eller boställshavarens sida. I de avgivna påminnelserna hade
köpingen förklarat den erbjudna summan 37,800 kronor jämte fullgörande
av vissa villkor, därför köpingen uppskattat kostnaden till omkring
3,000 kronor, vara det högsta köpingen kunde förbinda sig utgiva.

Kungl. Maj:ts befallningshavande slutligen förklarade sig på grund
av den i ärendet vunna utredningen och då Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke funne sig därav övertygad, att ett förmånligare anbud än
det av köpingen senast avgivna för det dåvarande kunde erhållas av
vare sig köpingen eller annan spekulant, anse detta köpingens anbud
kunna, särskilt med stöd av länsmannens utredning, förordas såsom
skäligt med hänsyn till gängse pris i orten å tomter med motsvarande
läge och av samma beskaffenhet i övrigt.

För egen del har kommerskollegium i utlåtande den 12 mars 1912
efter redogörelse för den vunna utredningen anfört följande:

»Vad den ifrågasatta försäljningen angår, så torde till att börja med böra
framhållas, att den av aktiebolaget Nya Kopparbergs Bergslag åberopade omständigheten,
att bostället donerats av enskilda, icke behöver utgöra något hinder för
en försäljning. Det synes nämligen kollegium uppenbart, att, därest området försäljes
till ett pris svarande mot dess verkliga värde och bostållsinnehavaren för

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

framtiden tillförsäkras räntan å köpeskillingen, det med boställets upplåtelse avsedda
ändamålet att tjäna till understöd åt vederbörande bergsstatstjänsteman allt fortfarande
skulle vinnas. Av de utav bolaget gjorda erinringar och yrkanden, för
vilka förut redogjorts, böra givetvis punkterna 1 och 2 tillbörligen beaktas, varemot
punkt 3 att bolaget, för den händelse gruvingenjörstjänsten i distriktet indrages,
skulle tillförsäkras viss andel i försäljningssumman och återstoden av bostället, icke
synes böra i detta sammanhang till behandling upptagas.

För boställsinnehavaren vore det givetvis en fördel att i utbyte mot boställsjorden
erhålla en viss årlig penningsumma, motsvarande den avkomst, han nu kan
därå beräkna. Det är nämligen tydligt, att han i regel icke kan äga de förutsättningar,
som krävas för ett rationellt skötande av det med bostället förenade lantbruket.
Det har därför visat sig för honom fördelaktigast att utarrendera själva
boställsjorden och för egen del behålla endast själva huvudbyggnaden med tillhörande
område. Så har såväl den nuvarande boställsinnehavaren som flertalet av
hans företrädare förfarit. Ett antagande av köpingens anbud koinme att för honom
jämväl medföra en ekonomisk vinst, då räntan å den erbjudna köpeskillingen bör
kunna beräknas komma att uppgå till mer än den summa av 1,400 å 1,500 kronor,
som, enligt vad nuvarande boställsinnehavaren uppgivit, för närvarande kan i årlig
arrendeavgift påräknas.

Om sålunda för boställsinnehavaren fördelarne av köpingens anbud äro påtagliga,
sä synes ock å andra sidan den gjorda utredningen giva vid handen, att
den erbjudna köpeskillingen motsvarar boställets verkliga värde. Bergmästaren bär
visserligen funnit anbudet vara för boställsinnehavaren fördelaktigt, men dock —
om han än ansett det tvivelaktigt, huruvida ett väsentligen högre pris än det av
köpingen erbjudna kunde av annan spekulant erhållas — på grund av sina beräkningar
om boställets värde förmenat, att anbudet borde höjas med 5,000 å 6,000
kronor. Gent häremot står dock Kungl. Maj:ts befallningshavandes med stöd av
kronolänsmannens utredning gjorda uttalande, att anbudet kan anses såsom skäligt
med hänsyn till gängse pris i orten å tomter med motsvarande läge och av samma
beskaffenhet i övrigt, till vilket uttalande enligt kollega förmenande i nu förevarande
avseende vitsord bör tillmätas. Ett visst avseende torde ock böra fästas
därvid, att köpet icke sker i spekulationssyfte utan att en stor del av området
är avsett till allmännyttiga ändamål såsom park, gator och offentliga byggnader.
Då sålunda enligt kollega åsikt anbudet är till boställsinnehavarens fördel och det
erbjudna beloppet synes motsvara boställets verkliga värde, anser sig kollegium
böra tillstyrka, att detsamma antages ävensom att köpeskillingen överlämnas till
statsverket för att för boställsinnehavarens räkning förräntas.

I köpingens första anbud funnos angivna vissa av boställsinnehavaren uppställda
villkor för köpet, på vilka köpingen dåmera förklarat sig ingå.

I villkoret 1) föreskrives, att alla med övertagandet förenade kostnader, däri
även inbegripet anskaffning av karta med beskrivning över den undantagna delen,
skola bestridas av köpingen. Kollegium har icke något att häremot erinra lika
litet som mot villkoret 2) att egendomen skall övertagas i befintligt skick, så att
boställsinnehavaren ej ansvarar för eventuella brister i byggnader in. m. Det kan
visserligen ifrågasättas, huruvida icke syn borde verkställas för utrönande av
befintlig husröta och ersättning härför, vilken skall gäldas av boställsinnehavaren.
läggas till köpeskillingen att disponeras som denna. Då emellertid köpingen, som

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

för närvarande arrenderar området i fråga, nedlagt icke mindre än 4,000 kronor på
underhåll och förbättring av byggnader in. m. och dessa, enligt vad kollegium inhämtat,
befinna sig i gott skick, torde befintlig husröta vara så ringa, att anledning
icke förefinnes att taga hänsyn till ersättningen för densamma. Enligt 3)
skulle köpingen av boställsinnehavaren till självkostnadspris, 84: so kronor, inköpa
de kartor med beskrivningar över bostället, som han av sin företrädare inlöst. Det
är utan tvivel önskligt för köpingen att förvärva dessa kartor, men torde uppgörelsen
härom lämpligen böra hållas utanför själva försäljningen och ske direkt
mellan köpingen och boställsinnehavaren. Detta villkor bör sålunda kunna uteslutas.
Vidare skulle köpingen enligt villkoret 4) bestrida kostnaden för pågående utredning
av ny skogshushållningsplan för bostället, vilken kostnad beräknats till 150 ä
200 kronor, bkogshushållningsplanen är nu, enligt vad kollegium inhämtat, uppgjord
och kostnaden, uppgående till 116: 99 kronor, förskotterad av domänstyrelsen,
som härför gör sig betäckt av de skogsförsäljningsmedel, som influtit från bostället!
V id sådant förhållande synes lämpligast, att omförmälda belopp, avrundat uppåt till
200 kronor för att fa köpeskillingen i jämna tusental kronor, lägges till köpesumman,
vilken sålunda skulle uppgå till 38,000 kronor. Häremot lär köpingen icke
hava något att invända. Villkoret 5), ombyggnad av den så kallade södra flygeln,
har numera återtagits och köpeskillingen i stället beräknats med ett högre belopp.»

I ä grund av vad sålunda anförts hemställde kollegium, att Kungl.
Maj.t täcktes iöreslå riksdagen besluta: att gruvingenjörsbostället i mellersta
bergmästardistriktet skulle — med undantag av ett område om 6.99 62
hektar, som tunnes närmare angivet å eu handlingarna bifogad, av
distriktslantmätaren Melon upprättad karta med beskrivning och som
lortlarande skulle såsom boställe användas — utan liemulsskyldighet för
staten försäljas till Kopparbergs köping för ett pris av 38,000&kronor,
med rätt för köpingen att tillträda det försålda området å tid, som
Kungl. Maj.t torde bestämma, och med villkor att alla med köpet förenade
kostnader, däri även inbegripet kostnaden för upprättande av karta
med beskrivning över. den de! av bostället, som av kronan hell olles,
skulle bestridas av köpingen, samt att egendomen skulle övertagas i det
skick, vari den vid tillträdesdagen befunne sig; att köpeskillingen skulle
avlämnas till statsverket för att under särskild titel 1 nkshuvudboken
uppföras, samt att skälig ränta å beloppet skulle vederbörande boställshavare
tillgodokomma.

Genom remiss den 10 april 1912 anbefalldes jämväl kammarkollegium
att avgiva yttrande i ärendet. I anledning härav anmodade
Kollegium Kungl. Maj:ts befallningshavande att, enär i vederbörlig ordning
tillkommen saluvärdering av nu ifrågavarande områden icke, så vitt
handlingarna 1 ärendet utvisade, blivit verkställd, lämna köpingen tillfälle
föranstalta om sådan värdering''.

O

8

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 52.

Med skrivelse den 21 maj 1913 överlämnade Kungl. Maj:ts
befällningshavande till kammarkollegium en den 21 och den 22 därförutgångna
februari av vederbörande domänintendent och jägmästare
samt av länets hushållningssällskap och landsting utsedda uppskattningsmän
vid arrende- och saluvärdering av kronans domäner inom länet å
ifrågavarande boställe verkställd saluvärdering jämte avgivna yttranden
med anledning av värderingen av köpingen, ovanbemälda bolag,
boställshavaren, kronofogden i orten och bergmästaren ävensom eget
utlåtande.

Av instrumentet över saluvärderingen inhämtas, att värdet å den
areal, Kopparbergs köping anhållit att få förvärva, utgjorde 54,433
kronor 26 öre samt att av sagda areal 11.2 520 hektar av egendomen
Stora Gården folie inom köpingens gränser, varemot det övriga eller
hela egendomen Stortorp om 42.3 4 4fi hektar och 76.18 hektar av
Stora Gården läge utom köpingsområdet.

I sitt yttrande med anledning av värderingen avgav köpingen
förnyat köpeanbud, dåmera å 45,000 kronor, jämte vidhållande av de
utav köpingen i dess anbud den 7 november 1910 gjorda åtaganden;
och framhöll köpingen önskvärdheten av att det ifrågasatta köpet
komme till stånd så snart, att tillträdet kunde äga rum den 14
mars 1914.

Bolaget har förklarat sig för sin del anse sistnämnda köpeskilling

fullt tillräcklig och meddelat, att bolaget icke hade något att invända

mot att köpingen förvärvade ifrågavarande delar av bostället, allt under
förutsättning att de i mom. 2 och 3 av förenämnda protokollet den 8
maj 1909 gjorda erinringar vunne tillbörligt beaktande, varjämte boställshavaren
förmält sig icke hava något att tillägga utöver sitt den 23
november 1910 avgivna yttrande.

Kronofogden, som icke hade något att erinra mot den gjorda

värderingen, har förklarat sig av anförda orsaker ej tveka att jämväl

för sin del tillstyrka antagandet av köpingens anbud å 45,000 kronor.

Under framhållande att det av honom uppskattade värdet å jordområdena
ifråga nära överensstämde med den nu erhållna värderingssumman,
har bergmästaren vidare anfört, bland annat, följande: Då nu
köpingen höjt sitt anbud till ungefär samma summa, som han föreslagit,
torde densamma kunna tillgodose statens och boställshavarens krav
på lämplig ersättning vid uppgörelse med köpingen. Elmru bergmästaren
icke ansåge det vara sannolikt, att enskilda spekulanter å bostället
skulle komma att uppträda, vore detta dock ingalunda otänkbart i
betraktande av det ökade värde både mark och skog med tiden komme

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

att erhålla. Köpingen skulle, därest enskild spekulant uppträdde, kunna
befrias från utbetalning av störa belopp för mark, som densamma icke,
såsom det ville synas, hade behov av, och försäljningssumman samtidigt
kunna bliva högre. Man kunde sålunda tänka sig ett arrangemang vid
försäljningen, som i ännu högre grad än det nu föreliggande skulle
tillfredsställa samtliga därav intresserade. På grund av vad sålunda
anförts syntes det bergmästaren, som om riksdagens eventuella beslut
borde innehålla rätt till försäljning av nu ifrågavarande delar av bostället
för en viss minimisumma, motsvarande köpingens nu gjorda anbud
å kontant köpeskilling och värdet av åtagna förbindelser.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har framhållit, hurusom med
hänsyn till det rätt avsevärt höjda värde, som genom den hållna värderingen
vunnits, ärendet kommit i ett förändrat läge. Visserligen
hade även köpingen nu på grund av värderingen väsentligen höjt sitt
anbud och vederbörande myndigheter, som varit däröver hörda, hade
ansett sig kunna förorda det förhöjda anbudet, men då skillnaden mellan
värderingssumman och samma anbud måste anses vara väl stor, för att
anbudet obetingat kunde förordas, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att försäljningen måtte ske efter det värde, som av vederbörligen
utsedd expropriationsnämnd kunde varda bestämt, dock att
detta värde icke finge sättas lägre än den av köpingen erbjudna köpeskillingen
av 45,000 kronor. ‘

Med en till kammarkollegium ställd skrift har härefter ordföranden
i Kopparbergs köpingsstämma överlämnat utdrag av ett den 27
oktober 1913 vid stämma med köpingen hållet protokoll, enligt vilket
köpingen enhälligt besluta att, med frångående av sitt kontanta anbud
å 45,000 kronor, ändra detsamma till 54,433 kronor 26 öre.

Kammarkollegium har den 20 november 1913 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid till en början med ledning av de till ärendet
hörande och övriga för kollegium tillgängliga handlingar lämnat eu
redogörelse för tillkomsten och naturen av ifrågavarande boställe. Kollegium
anför i detta hänseende följande:

»Sedan bergmästaren i Nya Kopparbergs bergmästardöme Detlof Heijke, som
år 1761 adlades med namnet Heijkenskjöld, år 1759 utnämnts till bergsråd, försålde
ban och hans hustru Katarina Elisbet Hising enligt ett den 2 maj 1763 utfärdat
salubrev sin i Nya Kopparbergs socken belägna bergsfrälsegård Storgården med
därtill lagda halva fjärdepartshemmanet Stensarf och det så kallade Laxbäckstorpet till
bergmästarboställe i »Nya Kopparberg och därmed förknippade Bergslager Grythyttan,
Hellefors och Hjulsjö» för en summa av 30,000 daler kopparmynt, vilken
»såväl respektive herrar bruksägarna som bergsmän dels redan betalt dels åtagit
sig ansvara att betala och fullgöra». A berörda fång meddelade vederbörande
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sam!. 44 höft. (hr 52.) 2

10

Runyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.2.

häradsrätt för Nya Kopparbergs, Grythytte, Hällefors och Hjulsjö bergslagers läkning
uppbud den 17 september 1765, den 15 september 1766 och den 3 februari 1767.

Genom köpebrev den 25 juli 1786 försålde Martha Hellsing samt Fabian
Lundbom och Jac. Norgren, de båda senare såsom förmyndare för Märtha Hellsings
omyndiga barn, till bergmästaren Eric Odelstjerna skattevedstorpet Stortorp i Nya
Kopparbergs socken för en köpeskilling av 166 riksdaler 132 skillingar specie, varefter
köpet den 28 augusti 1786 transporterades å »respektive Herrar Bruksägare
inom Nya Kopparbergs Bergmästare döme», till bergmästarboställets förbättring.

Efter det att med avseende å det nu angivna sättet för boställets tillkomst
yrkande framställts om rättighet för vederbörande bruksidkare och bergsintressenter
att själva förfoga över bostället, förklarades genom nådigt brev den G oktober
1854, att Stora Gården och Stortorp fortfarande skulle såsom boställe tillhöra
vederbörande bergmästare i femte eller västra distriktet, men att det stode vederbörande
Öppet att sin talan om förment bättre rätt inför behörig domstol i laga
ordning utföra, om de därtill funne sig befogade.

Jämlikt nådigt brev den 13 november 1874 skulle gruvingenjören i mellersta
distriktet, sedan dåvarande innehavaren av bostället Stora Gården med Stortorp
från tjänsten avgått, få tillträda och såsom indelningshavare bruka nämnda boställe.

I nådiga brevet till kammar- och bergskollegierna angående bergsfrälsefrinetens
upphörande för Nya Kopparbergs bergslag med mera den 8 maj 1829 erinrades,
hurusom nådiga brevet den 17 maj 1641, varigenom bergsfrälsefrihet blivit bergsmännen
i nämnda bergslag i och för kopparhanteringens bedrivande förunnad, uttryckligen
föreskreve »att bemälde Bergsmän skola låta sin pligt och skyldighet vara,
att Deras Bergsbruk med högsta flit och alfvare fortsätta, Kong!. Maj:t och Kronan
tull eller tionde, afrad och rättighet i rättan tid utgöra och icke på ett eller annat
sätt Kronan däruti försnilla eller förkorta». Emellertid vore av hållna undersökningar
och övriga handlingar ådagalagt, att kopparhanteringen i Nya Kopparbergs
bergslag mer och mer — i synnerhet sedan enligt ortens egen önskan genom nådiga
brevet den 27 december 1805 oinskränkt tackjärnstillverkningsrätt blivit bergslaget
vid dess hyttor tillagd samt kopparhanteringen däremot inskränkt till några mindre
betydande försöksarbeten — genom bristande malmtillgång så avtagit, att tillverkningen
nedgått till endast några få skeppund koppar, jämte det den drivits med
förlust och icke obetydlig uppoffring frän statens sida. Då bergslaget i avseende a
framtida gruvdriften för kopparhanteringen förklarat sig icke kunna eller vilja
underkasta sig det äventyr och de kostnader, som gruvbrytningens utsträckning i
en större skala i och för bergsfrälsefrihetens oförändrade åtnjutande medförde, utan
hellre än att på sådant sätt försvara bergsfrälsefriheten velat, med densammas uppoffring,
åtaga sig skattläggning och skatteköp av sina innehavande jordlägenheter,
så hade Kungl. Maj:t genom högstberörda nådiga brevet den 8 maj 1829 jämlikt
stadgandet i nådiga brevet den 26 maj 1688, att de bergsfrälsen, som i järnbergslagen
funnes, borde återkallas och indragas, funnit gott förklara, att den Nya Kopparbergs
bergslag för kopparhanteringens bedrivande förunnade bergsfrälsefrihet skulle
upphöra och såsom följd därav orten, vilken körnare att förbliva en tackjärnsbergslag.
undergå mantalssättning och skattläggning samt utgöra de därmed enligt författningarna
förknippade utskylder och onera; och hade i avseende härå stadgats, bland
andra, följande villkor och föreskrifter. Ett område av 2,720 tunnland uti in- och
utägor skulle, lika med vad enligt av bergskollegium den 30 april 1801 fastställd
fördelning belöpte å fyra fjärdeparter, anslås till varje helt hemman, så att varje

11

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 52.

fjerdepart med dess innehavande ägovidd av 680 tunnland utgjorde ett fjärdedels
mantal utan all vidare mätning, gradering eller undersökning å marken i och för
skattläggningsåtgärden än som redan försiggått, varjämte de inom bergslaget befintliga
skatteveds- och dagsverkstorp skulle i mån av innehavande ägorymd likaledes
efter angivna beräkningsgrund till hemmantal indelas. Bergmästarbostället skulle
jämväl såsom oskattlagt »efter nu i allmänhet bestämda grunder» till hemmantal
sättas samt ikläda sig natur och egenskap av kronoboställe med ty åtföljande vanliga
förmåner och skyldigheter. Den skogsmark, som vid 1799 års lantmäteriförrättning
blivit avsatt för skatteveds- och dagsverkstorpen till gottgörande av deras
husbehov av byggnadstimmer, gärdselfång och vedbrand, skulle fortfarande bliva
oskiljaktig från dessa lägenheter, även om den dittills icke blivit från hytte- och
fjärdepartskogarna utbruten, samt vid skattläggningen till ränta och hemmantal
beräknas, varefter det skulle ankomma på lägenheternas innehavare att söka avrösning
därav, om de därtill funne sig befogade. Med de blivande hemmanens skatteköpande
komme att förfaras efter gällande författningar.

Vid skattläggning, som jämlikt nådiga brevet 1829 förrättades och av kammarkollegium
genom beslut den 6 maj 1835 fastställdes, åsattes Stora Gården för
en areal av 141 tunnland 20 kappland inägor 1!/!360 mantal och Stortorp för 16
tunnland skogsmark IS/SU mantal.

I härstädes förvarade jordeböcker förekommer lägenheten Stortorp först i
den för år 1697 upprättade och återfinnes såväl däri som i följande jordeböcker
intill slutet av 1700-talet under »oskattlagda torp», medan däremot Stora Gården
först införts i 1815 års jordebok jämte annotation »Bergmästare Boställe». I
1825 års jordebok förekommer såväl Stora Gården som Stortorp, den senare lägenheten
med åsatt ränta av 8 stavrum skatteved, under rubrik: »Oskattlagda Fjerdeparts
Egendomar samt Skatteveds och Dagsverkstorp under Bergs Frälse Frihet».
1 nu gällande, år 1880 fastställda jordebok för Nya Kopparbergs socken upptagas
7 Vi:;6o mantal Stora Gården nr 1 och 15/fl41 mantal Stortorp nr 1 bland kronoegendomar
under allmän disposition, boställen, med åsatt grundskatt Stora Gården av
9 kronor 52 öre och Stortorp av 4 kronor 90 öre.»

Kollegium yttrar därefter, att då köpingen, numera höjt sitt
anbud till det belopp 54,433 kronor 26 öre, som vid den år 1913
verkställda värderingen å bostället ansetts utgöra saluvärdet å de
delar därav, som köpingen önskade förvärva, kollegium, som väl ej
funne köpingen hava styrkt något behov av de utom köpingen belägna
delarna av bostället, emellertid med avseende å särskilda i ärendet
förekomna omständigheter ansåge sig icke böra motsätta sig, att nu
ifrågavarande delar av bostället för sistnämnda salusumma försåldes till
köpingen.

Med avseende å försäljningen framhåller kollegium därjämte, hurusom
de i mom. 2 och 3 av protokollet vid styrelsesammanträde med
Nya Kopparbergs bergslag den 8 maj 1909 omförmälda erinringar och
yrkanden syntes kollegium icke böra bliva föremål för prövning och
avgörande i detta ärende. Den av domänstyrelsen förskotterade kostnad

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr 52.

för numera upprättad skogshushållningsplan tör bostället, utgörande,
enligt vad kommerskollegium meddelat, 110 kronor 99 öre, borde det
enligt kollega mening tillkomma köpingen att ersätta. Lika med kommerskollegium
ansåge kammarkollegium det ifrågasatta förvärvandet
från boställshavaren av vissa kartor med beskrivningar över bostället
innefatta ett ämne, därutinnan köpingen borde direkt avhandla med
boställshavaren.

Sedan kammarkollegium därefter erinrat om, att kollegium i ett den
30 december 1910 avgivet utlåtande angående den i jordeböckerna kvarstående
grundskatten med mera beträffande Stora Gården och Stortorp,
bland annat, av anförda skäl hemställt, att Kungl. Magt täcktes förordna,
att den gruvingenjören i stat upptagna penningavlöning skulle, så länge
nämnda boställshemman vore med tjänsten förenade, från och med ingången
av det år, då grundskatten av hemmanen upphörde, minskas
med ett mot samma grundskatt svarande belopp eller 14 kronor 42 öre,
framhåller kollegium vidare, hurusom det emellertid, därest den ifrågasatta
försäljningen nu konnne till stånd, syntes lämpligt, att boställets
grundskatt i sammanhang därmed bleve i sin helhet avskriven och
kronan därför bereddes ersättning, vilken enligt kollega förslag borde
utgå med ett belopp, motsvarande 20 gånger omförmälda grundskatt
eller 288 kronor 40 öre, och tillgodoföras statsverket av den blivande
köpeskillingen för bostället, att i statskontorets räkenskaper redovisas
under titeln »diverse inkomster».

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegium, att Kungl.
Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva ej mindre, att n/i36o mantal Stora
Gården nr 1 — med undantag av det i handlingarna närmare angivna
område om 6.9 9 62 hektar, som ansetts böra fortfarande utgöra gruvingenjörsboställe
i mellersta bergmästardistriktet och vilket borde genom
ägostjckning avskiljas — ävensom u/5u mantal Stortorp nr 1, finge,
dock utan hemulsskyldighet för kronan, försäljas till Kopparbergs köping
för ett pris av 54,433 kronor 26 öre, att till Kungl. Maj:ts befallningshavande
gäldas vid av Kungl. Maj:t bestämd tid för de försålda områdenas
tillträdande av köpingen, som därvid jämväl borde äga mottaga
av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat köpebrev å samma områden,
än även att grundskatten för ifrågavarande boställe, 14 kronor 42
öre, finge avskrivas från och med det år, under vilket försäljningen ägde
rum; och borde enligt kollega förslag härjämte bestämmas, att alla med
köpet förenade kostnader, såsom för ägostyckning, för upprättande av
karta med beskrivning över den del av bostället, som av kronan behölles,
ävensom för skogshushållningsplan för bostället, skulle bestridas av

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

köpingen, samt att de försålda områdena skulle övertagas i det skick,
vari de vid tillträdesdagen befunne sig.

Med avseende å disposition av köpeskillingen, som enligt kollegii
mening borde överlämnas till statskontoret för att, sedan på sätt av
kollegium föreslagits 288 kronor 40 öre därifrån avräknats, till sitt återstående
belopp särskilt förvaltas såsom en räntebärande fond, hemställer
kollegium, att räntan å sagda fond måtte, tillsvidare och intill dess annorlunda
förordnades, uppbäras av gruvingenjören i mellersta bergmästardistriktet.

Slutligen meddelar kammarkollegium, att efter ärendets föredragning
hos kollegium men före dess justering Kungl. Maj:ts befallningshavande
med skrivelse den 29 december 1913 överlämnat en av Kungl.
Maj:ts befallningshavande den 15 i samma månad meddelad resolution,
enligt vilken Kungl. Maj:ts befallningshavande av anförd orsak samt
med stöd av grunderna för 49 §, jämförd med 58 § 1 mom. av gällande
skiftesstadga, förklarat sig icke finna skäl lämna samtycke till ett på
framställning av bruksägaren greve H. S. Mörner å Nya Kopparbergs
bergslags direktions vägnar år 1877 verkställt ägoutbyte, varigenom ett
gruvingenjörsbostället tillhörigt, å en vid förrättningen företedd, åren
1855—1867 upprättad karta över Stora Gårdens och bergslagens ägor
med nr 122 betecknat område om 17. i kappland avståtts mot vederlag
av ett lika stort, bergslaget tillhörigt område, å nämnda karta betecknat
med nr 147. I sin berörda skrivelse förklarar Kung]. Maj:ts befallningshavande,
att då det vore uppenbart, att det vägrade samtycket till ägoutbytet
inverkade på boställets värde och alltså kunde hava betydelse
för den ifrågasatta försäljningen, Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett
sig böra meddela, vad sålunda förekommit.

Kammarkollegium, som i anledning av vad sålunda upplysts, företagit
utredning i saken, har därvid utrönt, att intetdera av de med
nr 122 och 147 betecknade områden inginge i de ägoområden, som
köpingen nu önskade förvärva, vadan och då boställshavaren förklarat
det vara till boställets fördel om ifrågavarande ägoutbyte ginge åter,
det syntes kollegium uppenbart, att sagda eventualitet icke borde utgöra
hinder för den ifrågasatta försäljningen; därvid emellertid enligt kollegii
mening uttryckligt förklarande borde göras därom, att, för den händelse
1877 års ägoutbyte återginge, det med nr 122 betecknade området icke
på grund av nu ifrågavarande försäljning skulle tillfalla köpingen.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Från kamin arkol] egii berörda beslut var emellertid, enligt vad ett
vid kollega utlåtande fogat utdrag av kollega protokoll den 20 november
1913 utvisar, kammarrådet Dufwa skiljaktig i vad delsamma avsåg
de utom köpingsområdet belägna delarna av bostället. I likhet med
kammarkollegii pluralitet hade Dufwa nämligen icke funnit ådagalagt, att
det för köpingen föreläge något behov av att förvärva äganderätten till
ifrågavarande områden. Vid sådant förhållande och då enligt Dufwas
mening icke i ärendet förekommit några särskilda omständigheter, vilka
skäligen borde föranleda, att köpingen ändock tillätes förvärva nyssberörda
delar av bostället, utan med en försäljning av dessa syntes desto
hellre böra anstå, till dess marken — såsom till följd av närbelägenheten
till köpingen otvivelaktigt komrae att inom en nära framtid inträffa
— blivit begärlig till byggnadstomter eller egnahemsanläggningar,
som därigenom köpeskillingen helt säkert bleve så avsevärt högre och
förty ränteavkastningen därav så betydlig, att den i stat upptagna lönen
till boställskavaren kunde indragas, hade Dufwa funnit sig kunna biträda
kollegii hemställan, endast såvitt anginge försäljning till köpingen av
de därtill föreslagna, inom köpingsområdet belägna delarna av bostället.

I anledning av den av kammarrådet Dufwa sålunda uttalade skiljaktiga
meningen hava de av Kopparbergs köping för ifrågavarande inköp
utsedda särskilda kommitterade till Kungl. Maj:t ingivit ytterligare
en skrift, däri de utförligare redogjort för skälen till köpingens begäran
att få inköpa mark jämväl utom dess gränser.

Beträffande till en början egendomen Stortorp framhålla kommitterade,
att köpingen vore i behov av densamma för att därstädes anlägga
en fattiggård. Dess odlade jord och skog skulle nämligen, efter
vad kommitterade påpeka, för en god tid framåt bereda köpingen tillräckligt
område och möjligen även vedbrand för eu dylik anstalt.
Köpingen behövde vidare fritt få disponera över den del av egendomen
Stora Gården, där den källa vore belägen, som försåge köpingens vattenledning
med vatten. Då vattenledningen anlades, hade en av de tillfrågade
sakkunniga uttryckligen framhållit vikten av att åtgärder vidtoges
för att skydda området kring källan från alla sådana anläggningar,
som kunde skadligt inverka på den däri framspringande grundvattenströmmen.
Köpingen hade då ej kunnat på annat sätt beakta denna
anvisning, än att den dels från Stora Gården tillbytt sig en mindre
remsa mark kring källan, dels ock sedermera arrenderat hela egendomen
Stora Gården och sålunda i någon mån fått medbestämmanderätt över
området kring källan. För att för framtiden vara säker på att få hava

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

källan och dess tillflöden fullt skyddade vore det sålunda för köpingen
av den allra största betydelse att kunna förvärva ifrågavarande del av
Stora Gården.

Vidare hade köpingen för att kunna begagna den arrenderade
egendomen måst för en kostnad av omkring 4,000 kronor ombygga de
å egendomen befintliga husen, vilka varit mycket förfallna. Köpingen
hade låtit verkställa denna ombyggnad under förhoppning att sedermera
få köpa egendomen ifråga. Därest köpingen icke erhölle tillstånd
härtill, förlorade köpingen vad som nedlagts på nämnda reparation.

Den å egendomen växande skogen vore därjämte av betydelse för
fyllande av köpingens behov av byggnadsvirke och ved.

Slutligen skulle förvärvet av de ifrågavarande utom köpingen belägna
markerna främja köpingens utveckling. Därest genom avslag å
köpingens begäran berörda områden icke komme att stå köpingen till
buds, måste köpingen i sinom tid söka skaffa sig mark å håll, motsatt
det, där Stora Gården vore beläget, samt arbeta på köpingens utveckling
i denna riktning. Frågan härom hade redan för en del år sedan
varit uppe men åter nedlagts, bland annat av det skälet, att utsikt ,
yppat sig att kunna förvärva Stora Gården. Skulle köpingen nu nödgas
återgå till nyssberörda plan samt förverkliga densamma, komme säkerligen
de marker, som kammarrådet Dufwa ansett skola inom eu nära
framtid bliva begärliga till byggnadstomter, icke på mycket länge att
bliva efterfrågade.

På grund av nådig remiss har jämväl statskontoret den 23 oktober
nästi idet år avgivit utlåtande i ärendet och därvid, under framhållande
av att ämbetsverket torde hava att yttra sig endast beträffande dispositionen
av de medel, som i händelse av ifrågavarande områdens försäljning
kunde komma att inflyta, förklarat sig för sin del icke hava
något att erinra mot det av kammarkollegium i sådant avseende framställda
förslaget. I enlighet med detta förslag borde alltså medlen
överlämnas till statskontoret, som det skulle åligga att av det inlevererade
beloppet tillgodoföra statsverket 288 kronor 40 öre under titel »diverse
inkomster» samt bokföra återstoden under depositionstitel såsom eu
särskild fond, vilken enligt statskontorets mening lämpligen kunde benämnas
»gruvingenjörsbostället Stora Gårdens försal jningsmedel». Statskontoret
hemställer därjämte, att föreskrift måtte meddelas dels om
att fondens medel skulle av statskontoret göras fruktbärande i enlighet
med de bestämmelser rörande förvaltningen av de under statskontorets
vård ställda fonders och kassors medel, vilka meddelats i nådiga brevet

iJqparietncnix chefen.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

den 31 augusti 1877, dock att, därest sådant skulle finnas vara för
fonden fördelaktigt, densamma tillhöriga medel skulle kunna i avbidan
på annan placering insättas i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd
bolagsordning, dels ock om att räntan a fonden skulle tillsvidare
och intill dess annorlunda förordnades hållas gruvingenjören i mellersta
bergmästardistriktet tillhanda.

För egen del anser jag mig, i anledning av vad i ärendet förekommit
och sedan köpingen numera böjt sitt anbud till det av värderingsmännen
uppskattade saluvärdet, 54,433 kronor 26 öre, böja tillstyrka.
bifall till den av köpingen gjorda framställningen om tillstånd
att, få — med undantag av ett mindre område, vilket fortfarande skulle
användas till gruvingenjörsboställe — förvärva den ifrågavarande egendomen,
^/isbo mantal Störa Gården och 15/M4 mantal Stortorp och sålunda
jämväl de delar därav, som äro belägna utom köpingsområdet. De från
köpingens sida anförda skälen för bifall till köpingens framställning
jämväl i vad densamma avser sistberörda områden synas mig nämligen
hava ådagalagt, att köpingen för sin utveckling är i behov även
av de utom köpingen belägna delarna av bostället. Någon anledning
att från försäljningen undantaga sist omförmälda områden synes mig
så mycket mindre föreligga, som det efter den utredning, som i ärendet
förebragts, torde få anses tvivelaktigt, huruvida deras fortsatta bibehållande
i kronans hand under nuvarande förhållanden verkligen skulle
vara ägnat att lända kronan till någon fördel.

1 avseende å villkoren för försäljningen ävensom i fråga om den
av kammarkollegium föreslagna avskrivningen i samband med försäljningen
av den å bostället vilande grundskatten och sättet för köpeskillingens
disposition instämmer jag i allo med kammarkollegium.

Statskontorets förslag rörande bokföringen av köpeskillingsmedlen
biträder jag likaledes. Till den av statskontoret berörda frågan om
närmare föreskrifter i avseende å de fonderade medlens förvaltning och
placering torde jag, i händelse den föreslagna försäljningen kommer till
stånd, framdeles fä återkomma.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det täcktes tiders
Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen

dels medgiva, ej mindre att det i Ljusnarsbergs socken av Örebro
län belägna gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet
om n/i3co mantal Stora Gården nr 1 och P''54* mantal Stortorp nr 1
må med undantag av det i handlingarna närmare angivna område om
6.0 9 62 hektar av Stora Gården nr 1. som bör fortfarande utgöra gruv -

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.

ingeniörsboställe och genom ägostyckning avskiljas, utan heraulsskyldighet
för kronan för ett pris av 54,433 kronor 26 öre och på öviiga
av kammarkollegium föreslagna villkor till Kopparbergs köping försäljas,
än även att grundskatten för ifrågavarande boställe, 14 kronor 42 ore,
må avskrivas från och med det år, under vilket försäljningen äger rum,
dels ock förklara, att köpeskillingen skall överlämnas till statskontoret
för att, sedan, på sätt av kammarkollegium föreslagits, 288
kronor 40 öre därifrån avräknats och tillgodoförts statsverket undei
titel: »diverse inkomster», till sitt återstående belopp särskilt förvaltas
såsom en räntebärande fond, samt att räntan å sagda fond. må, tillsvidare
och intill dess annorlunda förordnas, uppbäras av gruvingenjören
i mellersta bergmästardistriktet.

Till denna av statsrådets övriga .ledamöter biträdda
.hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet
av den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,
till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 44 höft. (N> 52.)

3