Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till vissa byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar m. in.; given Stockholms slott den
5 mars 1915.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj: t härmed föreslå riksdagen att
dels till vissa byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar för år 1916 anvisa ett belopp av 480,000 kronor;
dels ock besluta, att det i statsverkspropositionen bland inkomsterna
upptagna överskott av statens järnvägar skall höjas med 500,000 kronor
eller till 22,500,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1915, 1 samt. 42 höft. (Nr 50.)
I
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcike,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 21 oktober 1914 gjorde järnvägsstyrelsen framställning
om äskande av anslag för år 1916 till nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar till ett sammanlagt belopp
av 4,829,200 kronor. Av detta belopp avsågo 4,099,200 kronor förut
ej beslutade nybyggnader och anläggningar samt återstoden, 730,000
kronor, fortsättning av sådana arbeten, vilkas utförande redan beslutats.
Vid anmälande av dessa anslagskrav den 14 januari 1915 liemställds
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att anvisa visst belopp
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
till utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar, varemot jag beträffande anslag till fullföljande av redan beslutade
arbeten anmälde min avsikt att under riksdagens lopp hos
Kungl. Maj:t göra särskild framställning därom.
Sedan utredning ägt rum beträffande möjligheten att nedsätta sistberörda
anslagskrav, ber jag att nu få ånyo anmäla detsamma.
Ifrågavarande belopp, 730,000 kronor, skulle enligt, järnvägsstyrelsens
förslag användas till fortsättande av följande redan beslutade
arbeten, nämligen:
vid centralverkstaden i Örebro:
uppförande av spårväxelverkstad, verkstadsbyggnad för vagn verkstad en,
innehållande smedja, fjäderverkstad, babbitsgjuteri, anordningar för
riktning och betoning av vagnbeklädnadsplåt m. m. samt vissa
spåranordningar ......................................................... kronor 230,000: —
vid bangården i Hässleholm:
utvidgning av spårsystemet och uppförande av om
lastningsskjul.
............................................................... » 100,000: —
vid bangården i Norrköping:
ombyggnad och utvidgning av spårsystemet.............. » 400,000: —
Summa kronor 730,000: —
Vidkommande först anläggningarna vid. centralverkstaden i Örebro
begärde järnvägsstyrelsen i skrivelse den 23 oktober 1913, som finnes
återgiven i statsverkspropositionen till 1914 års första riksdag, för år
1915 för detta ändamål ett belopp av 530,000 kronor att användas
sålunda:
till spårväxelverkstaden ................................................. kronor 290,000: —-
3> verkstadsbyggnaden................................................. » 130,000: —
3) spåranordningarna ...................................................... .» 110,000:—-
Summa kronor 530,000: —
1 enlighet med Kungl. Mnj:t,s framställning i ämnet, som förutsatte,
att anslaget skulle fördelas på två år, beviljade 1914 års
senare riksdag för år 1915 endast 300,000 kronor för angivna ändamål.
Återstoden, 230,000 kronor, var alltså avsedd att äskas av innevarande
års riksdag.
Fullföljande
av förut beslutade
arbeten
vid statens
trafikerade
järnvägar.
Centralverkstaden
i
Örebro.
4
Bangården i
Hässleholm.
Bangården i
Norrköping.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Beträffande det ofrånkomliga behovet av dessa anläggningar tillåter
jag mig hänvisa till vad därom anförts av järnvägsstyrelsen i dess sistberörda
skrivelse och av föredragande departementschefen vid avlåtande
av statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag. Här torde vara
tillfyllest att erinra, att enligt planen ifrågavarande spårväxelverkstad
skulle påbörjas under år 1915 och vara färdig inom sådan tid, att
hela tillverkningen av 1917 års behov av spårväxelmateriel skulle
kunna förläggas till denna centralverkstad. Detta ansågs så mycket
mera angeläget, som de föreslagna stora bangårdsombyggnaderna i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt de planerade dubbelspåranläggningarna
komme att framkalla ökat behov av dylik materiel och följaktligen
också kräva ökat utrymme för tillverkningen därav.
Då den sålunda uppgjorda planen icke lärer kunna frångås utan
risk, att tillverkningen av erforderlig spårväxelmateriel försenas, anser
jag mig icke böra föreslå en sådan åtgärd.
Efter vad jag av järnvägsstyrelsen inhämtat, kan emellertid anslagsbeloppet
för år 1916 nedbringas till 130,000 kronor, utan att förenämnda
plan rubbas. Med anläggande av spår för uppställning av
vagnar jämte en del andra i samband med ifrågavarande anläggningar
stående arbeten skulle nämligen utan olägenhet kunna anstå till år 1917,
för vilket år återstående 100,000 kronor alltså torde böra anvisas.
Vad därefter angår utvidgning av sparsystemet och uppförande av
omlastning sskjul vid hangården i Hässleholm, gjorde järnvägsstyrelsen i
skrivelsen den 23 oktober 1913 framställning om anvisande för år 1915
av hela det därför erforderliga beloppet, 429,000 kronor.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t, som fann, att anslaget
utan olägenhet för arbetenas fullföljande kunde för år 1915 begränsas
till 329,000 kronor, beviljade emellertid 1914 års senare riksdag allenast
sistnämnda belopp för ändamålet.
På sätt järnvägsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse framhållit, är behovet
av ifrågavarande utvidgning av Hässleholms bangård, där bristen
på utrymme i hög grad gör sig gällande, samt av omlastningsanordningarna
därstädes synnerligen trängande. Med hänsyn härtill torde ett
uppskov med dessa arbeten lämpligen icke kunna ifrågasättas, varför
jag anser mig böra tillstyrka, att förenämnda, för dessa arbeten ytterligare
behövliga belopp, 100,000 kronor, äskas av nu pågående riksdag.
Vidkommande slutligen ombyggnad och utvidgning av sparsystemet
vid hangården i Norrköping anhöll järnvägsstyrelsen i nämnda skrivelse
5
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 50.
den 23 oktober 1913 jämväl om äskande av medel till detta ändamål.
Järnvägsstyrelsen anförde därvid följande:
»Sedan under år 1907 beslut angående anläggande av eu ny statsbana från
Järna över Nyköping till Norrköping blivit fattat, upptog styrelsen samma år
underhandlingar med Norrköpings stadsfullmäktige rörande den ombyggnad och
utvidgning av dervarande bangård, som kunde bliva erforderlig i samband med
den nya järnvägens inledande till stationen. Dessa förhandlingar ledde år 1909
till framläggandet av ett förslag till utvidgade och delvis nya bangårdsanordningar
i Norrköping med person- och godsbangårdarna bibehållna å nuvarande
platser, men med ranger- och uppställningsbangardarna utflyttade till ett område,
beläget utefter huvudspåret å sträckan mellan huvudbangården och Ingelstads
hållplats. Detta bangårdsförslag bearbetades inom styrelsen, varefter underhandlingar
år 1911 ånyo upptogos med Norrköpings stadsfullmäktige rörande
det sålunda omarbetade förslaget. Yid dessa förhandlingar, som avslutades i
början av år 1913, har full enighet uppnåtts mellan representanterna för statens
järnvägar och de för Norrköpings stad utsedda delegerade beträffande såväl de
i styrelsens förslag angivna bangårdsanordningarna som de i sammanhang därmed
ifrågasatta markupplåtelserna.
Omfattningen av det spårsystem och övriga anordningar å bangarden, som
nu föreslås till utförande, har bestämts med hänsyn ej allenast till den ökade
rörelse, som förväntas uppkomma efter Järna—Nyköping—Norrköpings-banans
fullbordan, utan även till den stegring i trafiken, som under senaste år ägt rum
och allt fortfarande torde komma att fortgå, särskilt sedan Norrköpings nya
hamnanläggningar söder om Motala ström blivit färdiga och det nya anslutningsspåret
till dessa tagits i bruk. Sedan år 1906 har någon utvidgning av spårsystemet
å bangården icke verkställts, vadan redan för nuvarande förhållanden
bangårdens utrymmen äro alltför knappa. Särskilt kräves utvidgning av det för
vagnrangering och vagnuppställning avsedda spårutrymmet. Antalet till- och avkopplade
vagnar utgjorde i medeltal per dag år 1906 — 253 stycken och år 1911
— 301 stycken. Härförutom har bangårdsförslaget upprättats med fästat avseende
å möjliggörandet av obehindrad anslutning till stationen av dubbelspår
söderifrån, då styrelsen, på sätt närmare framgår av samtidigt härmed avgiven
framställning härom, föreslår, att sådan dubbelspårsanordning måtte komma till
stånd inom de närmaste åren. .
De för den ifrågasatta bangårdsomändringens utförande behövliga markområdena
skola kostnadsfritt tillhandahållas statens järnvägar dels på grund av
Norrköpings stads och Östergötlands läns landstings åtaganden genom beslut år
1907 för Järna—Norrköping-banan och dess inledande å Norrköpings station,
dels på grund av Norrköpings stadsfullmäktiges beslut av den 24-november 1904
och den 7 september 1905, enligt vilka sistnämnda beslut vissa staden tillhöriga,
öster om nuvarande bangården belägna områden om sammanlagt cirka 35,000
kv.-meter skulle upplåtas till statens järnvägar under villkor, att statens järnvägar
bekostade uppförandet av en gatubro över järnvägen i Norra Kungsgatans förlängning.
För angivna gatubros uppförande beviljade redan 1906 års riksdag
erforderliga medel, 50,000 kronor, men har härmed hittills fått anstå i avvaktan
på bangårdsfrågans lösning.
Genomförandet av det föreliggande bangårdsförslaget, oberaknat kostnader
för sagda vägbro, för vilken anslag redan finnes, har beräknats draga eu kostnad
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
av 1,025,000 kronor. Av denna summa bör för förändring av befintliga anläggningar
och utförande av sådana arbeten, som ej öka statsbanans kapitalvärde,
av underhållsmedel utgå 160,000 kronor. För bestridande av nybyggnadskostnaden,
865,000 kronor, finnas tillgängliga 465,000 kronor, utgörande den för bangårdens
utvidgning i samband med statsbanans Järna—Nyköping—Norrköping indragande
till stationen beräknade kostnaden och vilket belopp intagits i det för
nämnda statsbanebyggnad beviljade anslaget. Återstående kostnad, 400,000 kronor,
erfordras sålunda som anslag för förslagets genomförande.»
Anslag till ifrågavarande företag, som, på sätt av denna järnvägsstyrelsens
skrivelse framgår, måste anses i hög grad av behovet påkallat,
äskades emellertid icke av Kungl. Maj:t hos 1914 års riksdag,
men detta berodde, enligt vad föredragande departementschefen vid
statsverkspropositionen avlåtande till årets förra riksdag anförde, allenast
därpå, att, då av den beräknade kostnaden för arbetet, 1,025,000
kronor, tillhopa 625,000 kronor av underhållsmedel och anslag till statsbanan
Järna—Norrköping redan funnos tillgängliga, arbetena syntes i
betydande utsträckning kunna igångsättas, utan att något anslag för
ändamålet behövde upptagas i 1915 års riksstat.
Enär arbetet emellertid nu fortskridit så lånad, att anslag-et i fråa:a
av järnvägsstyrelsen ansetts erforderligt år 1916, har styrelsen i förberörda
skrivelse den 21 oktober 1914 anhållit, att det under år 1916
måtte ställas till styrelsens förfogande.
Då ombyggnaden och utvidgningen av spårsystemet å ifrågavarande
bangård delvis utföres i samband med inledandet å bangården
av den under byggnad varande statsbanan Järna—Norrköping, lärer
det icke lämpligen kunna ifrågasättas — därest arbetena skola kunna
bed rivas i ett sammanhang — att beviljandet av anslaget i sin helhet
framskjutes ännu ett år. Efter samråd med chefen för järnvägsstyrelsen
har jag emellertid kommit till det resultat, att möjlighet förefinnes
att i viss mån framflytta slutförandet av dessa bangårdsarbeten och
till n ågon del förskottsvis bestrida utgifterna för desamma med de till
styrelsens förfogande ställda, för ovannämnda statsbanebyggnad avsedda
medel. Det för år 1916 för ändamålet erforderliga beloppet skulle på
grund härav kunna begränsas till 250,000 kronor. Under förutsättning
att detta belopp nu beviljas, skulle alltså 150,000 kronor återstå att
anvisa för år 1917.
I händelse av bifall till vad jag härovan föreslagit, skulle alltså
för fullfölj ande av redan beslutade arbeten, vilka äro av natur att böra
hänföras under anslagstiteln »nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar», för år 1916 erfordras ett belopp av sam
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50. 7
manlagt 480,000 kronor eller 250,000 kronor mindre än järnvägsstyrelsen
föreslagit.
I detta sammanhang tillåter jag mig här till behandling upptaga en
annan fråga.
Enligt 20 § av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järn vägai- och 22 § i nådiga kungörelsen
samma dag med övergångsbestämmelser till lagen skall av statens järnvägars
trafikmedel årligen gäldas så stor del av utgående pensioner,
som den i 19 § av lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning
ej är i stånd till att bestrida.
I skrivelse den 28 november 1914 med förslag till beräkningav
den behållna inkomst av statens järnvägar, som borde upptagas i riksstaten
för år 1916, har järnvägsstyrelsen hemställt, att utöver det
belopp, som enligt av styrelsen föranstaltad utredning i detta hänseende
skulle av trafikmedel utbetalas för år 1916, eller 1,632,000 kronor,
ytterligare ett belopp av 500,000 kronor måtte för samma år av trafikmedel
överföras till nämnda pensionsfond, vilket belopp skulle inräknas
bland statens järnvägars driftkostnader.
Med avseende å denna fråga ber jag få erinra, att riksdagen
i skrivelse den 31 maj 1910 anmärkt, att det belopp, vartill samtliga
pensionskostnader framdeles skulle komma att uppgå, därest ej åtgärder
vidtoges att låta den närvarande tiden bestrida mer än de faktiskt utgående
pensionerna, skulle bliva så stort, att riksdagen ansett sig böra
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i ärendet, omfattande
all statens järnvägars ordinarie personal, såväl den nu anställda
som den, vilken efter den ifrågavarande pensionslagens trädande
i kraft vinner anställning vid statsbanorna.
Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,
de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd
av personalens pensionering enligt den vid bestämmandet av storleken
av personalens pensionsavgifter antagna principen, att staten vid normal
pensionering skulle betala ungefär det dubbla av personalens bidrag,
och, å andra sidan, den brist i pensionsfondens tillgodohavande,
som med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefiunas.
Under det att riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder
med avseende på den förra delen av pensionskostnaden, fann
Ifrågasatt
överförande
av trafikmedel
till staten i
järnvägars
pensionsfond.
8
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 60.
riksdagen den senast angivna bristen vara av sådan natur, att någon
tvekan ej torde förefinnas rörande olämpligheten av, att den kastades på
framtiden, utan att densamma småningom borde avbetalas.
En sådan avbetalning kunde enligt riksdagens mening äga rum
på olika sätt, och även i detta avseende ansåge riksdagen, att eii utredning
lämpligen borde verkställas av Kungl. Maj:t och förslag i ämnet
framläggas för riksdagen. Dock var riksdagen av den åsikten,
att början av bristens amortering ej längre kunde uppskjutas.
Enligt approximativa beräkningar, som riksdagen låtit verkställa,
hade befunnits, att för avamortering av den beräknade bristen lämpligen
borde för år 1911 av trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna
avsättas ett belopp av 500,000 kronor. Riksdagen
beslöt därför, att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöver
vad som enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande av pensioneringskostnaden
utgå av trafikmedel, för år 1911 av sådana medel
överföras ett belopp av 500,000 kronor. Därjämte anhöll riksdagen,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, i vad mån åtgärder lämpligen
borde vidtagas för åvägabringande av eu jämnare fördelning av
utgifterna dels för täckande av den del av pensioneringskostnaden, för
vilken nyssnämnda fond enligt av riksdagen angivna grunder borde
anses svara, dels och eventuellt för bestridande av ifrågavarande pensionering
i övrigt, samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande
utredning kunde föranleda.
Sedermera har Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 16 december
1910 anbefallt statskontoret att med biträde av högst två sakkunniga,
dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i riksdagens skrivelse
avsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riksgäldskontor
beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande och förslag i ämnet.
Jämväl riksdagarna 1911 —1913 samt 1914 års senare riksdag hava
beslutat, att till omförmälda fond, utöver vad som enligt § 20 av ovannämnda
lag kunde komma att till bestridande av pensioneringskostnaden
utgå av trafikmedel, av sådana medel överföra för vart och ett av
åren 1912, 1913, 1914 och 1915 ett belopp av 500,000 kronor.
Den i ärendet anbefallda utredningen har numera verkställts av
statskontoret. Enligt dess i ämnet utarbetade förslag skulle betydande
belopp årligen avsättas av trafikmedel och ingå uti ifrågavarande
pensionsfond för amortering av brist i fonden. . Statskontorets
förslag har remitterats till järnvägsstyrelsen för avgivande av
9
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
utlåtande, vilket dock, enligt vad jag inhämtat, ej är att förvänta under
nu pågående riksdag.
Vid tidigare beräkningar i ämnet har man utgått från, att ur nämnda
fond skulle kunna bestridas 22,i % av hela kostnaden för pensionering av
statens järnvägars ordinarie personal, ävensom att de uti 1910 års pensionslag
bestämda pensionsavgifterna skulle, i likhet med vad som i
allmänhet beräknats vid ordnandet av det övriga civila pensionsväsendet,
täcka ungefär en tredjedel av berörda kostnad.
En utav sakkunnig person, filosofie doktorn E. Fagerholm, på uppdrag
av järnvägsstyrelsen nyligen verkställd utredning har emellertid,
enligt vad som meddelats mig, givit till resultat, att fonden kan bestrida
27 % av hela pensionskostnaden i stället för de i sådant hänseende
förut beräknade" 22,i %. Samtidigt har man dock funnit, att de nu
utgående pensionsavgifterna i verkligheten kunna täcka allenast 27,4 %
av denna kostnad i stället för, såsom förut antagits, 33,3 %.
Jag har mig bekant, att man inom järnvägsstyrelsen anser det
kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligga att fortgå på den
inslagna vägen att genom årliga avsättningar stärka pensionsfonden,
eller om man ej bör ordna saken på annat sätt. För egen del är jag
för närvarande icke beredd att uttala någon mening härom. Emellertid
synes det mig lämpligen icke böra ifrågakomma att i sådana tider av
synnerlig penningknapphet som de nuvarande, då samtidigt stora krav
ställas på statsverkets kassa, göra en betydande avsättning till en fond
med det ändamål, varom här är fråga. De redan skedda avsättningarna
liksom den nu ifrågasatta avse ju att lätta bördan av pensionskostnaderna
för en kommande generation och hava givetvis icke något inflytande
på statens förpliktelser i avseende å pensioneringen. Vid sådant
förhållande synes mig undanskjutande av ett års avsättning — det
skulle såsom nämnt röra sig om ett belopp av 500,000 kronor — låta
väl försvara sig. Verkningarna därav måste i alla händelser vara av underordnad
betydelse i förhållande till fördelen av att nu kunna göra motsvarande
belopp disponibelt för annat ändamål. Jag anser mig följaktligen
icke böra förorda den ifrågasatta avsättningen.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har bland
statsverkets inkomster för år 1916 upptagits överskott av statens järnvägars
verksamhet med 22,000,000 kronor. Därvid hava inkomsterna
beräknats till 99,690,000 kronor och driftkostnaderna till 77,690,000
kronor. Bland driftkostnaderna är inberäknat det belopp av 500,000
kronor, som järnvägsstyrelsen föreslagit skola avsättas till pensionsfonden.
Vinner emellertid min mening, att dylik avsättning icke skall
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 42 käft. (Nr 50.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
äga rum år 1916, Kung]. Maj:ts och riksdagens bifall, följer därav, att
statens järnvägars driftkostnader böra minskas med 500,000 kronor och
det beräknade överskottet upptagas till ett med motsvarande summa
förhöjt belopp, eller 22,500,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, i samråd
med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
dels till vissa byggnader och anläggningar vid
statens trafikerade järnvägar för år 1916 anvisa ett
belopp av 480,000 kronor;
dels ock besluta, att det i statsverkspropositionen
bland inkomsterna upptagna överskott av statens järnvägar
skall höjas med 500,000 kronor eller till
22,500,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.