Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
1
Nr 41.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 16
juni 1875 angående särskilda '' protokoll över lagfarter,
inteckningar och andra ärenden; given Stockholms slott
den 19 februari 1915.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2 §
i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter,
inteckningar och andra ärenden.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 34 höft. (Nr 41.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden
skall erhålla följande ändrade lydelse:
De i 1 § nämnda protokoll skola insändas till hovrätten å landet av
den, som hållit ting eller tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll
förts, inom tre månader från tingets avslutande och i stad av rådstuvurätten
för varje månad inom utgången av nästa månad därefter. Försummas
det, böte den försumlige, minst en krona femtio öre och högst
tre kronor för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit. Hovrätten
äge, när skäl därtill äro, vid vite förelägga den försumlige att inom
viss tid inkomma med felande protokoll; ställer han sig sådant föreläggande
till efterrättelse och varder förty ej fälld till vitet, böte enligt vad nu
är sagt även för den tid försummelsen efter föreläggandet fortfarit.
År i fall, då ärende av beskaffenhet att skola i visst protokoll antecknas
icke förekommit, anmärkning därom ej gjord såsom i 1 § sägs,
galle i fråga om böter och vitesföreläggande vad i första stycket är stadgat.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 31 december 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:
»I skrivelse den 4 januari 1912 har riksdagens justitieombudsman
fästat uppmärksamheten å vissa brister i gällande lagbestämmelser angående
påföljden av domares försumlighet att i rätt tid till vederbörande
hovrätt insända protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Till stöd för sin ifrågavarande framställning har justitieombudsmannen
anfört följande:
''Enligt 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden åligger det häradshövding
att senast tre månader efter avslutande av varje ting till hovrätten
insända de i förordningen avsedda protokoll, vid hot av en krona
femtio öre för varje dag han utebliver vare sig med ett av protokollen eller
med flera. Rådstuvurätt skall insända ifrågavarande protokoll till hovrätten
för var månad, inom utgången av nästa månad, vid lika bot.
4
Kungl. Maj:ts nåd. propositon nr 41.
Försummelse i förevarande avseende straffas således med böter till
belopp av en krona femtio öre om dagen från och med den dag, försummelsen
inträdde.
I fråga om den tid, intill vilken dagaboten skall ådömas, är det ju
klart, att hovrätten aldrig i det utslag, som på grund av åtal för förelupen
försummelse meddelas, kan utdöma böter för längre tid än till och med
den dag, målet avgöres.
Däremot plägar hovrätten, då skäl därtill äro för handen, förelägga
den försumlige vid vite att inom viss, av hovrätten föresatt tid fullgöra
sin plikt.
I och med det hovrätten sålunda, efter att jämlikt ifrågavarande förordning
hava ådömt dagabot, stadgat särskilt äventyr i avseende å renovationsskyldighetens
fullgörande, anses förordningens bestämmelser vara bragta
ur vidare tillämpning. Detta har till följd att vederbörande, som fått vitesföreläggande,
saklöst kan dröja med protokollens ingivande ända till sista
dagen inom den utsatta fristen.
Enligt min mening innebär det en avsevärd oegentlighet, att en
mellantid sålunda finnes, under vilken försummelsen i fråga är straffri.
Och denna oegentlighet framträder särskilt i sådana, understundom förekommande
fall, då försummelsen har sin orsak däri, att vederbörande
underlåtit att behörigen stämpelbelägga köpekontrakt och andra ingivna
originalhandlingar och följaktligen kan hava ekonomiskt intresse i att så
länge som möjligt uppskjuta renovationsskyldighetens fullgörande.
För min del anser jag för övrigt det kunna ifrågasättas, att det belopp,
vartill dagaboten i omförinälda förordning blivit bestämt, icke är tillräckligt
högt för att utgöra tillfyllestgörande korrektiv mot missbruk i
nyss antydda hänseende.
Med stöd av 19 § i den för riksdagens justitieombudsman gällande
instruktion har jag ansett mig böra för Eders Kungl. Maj:t framlägga
ovanberörda förhållande till den uppmärksamhet, Eders Kungl. Maj:t kan
finna saken förtjäna.’
över den sålunda gjorda framställningen hava utlåtanden avgivits
av rikets hovrätter, vilka samtliga tillstyrkt lagstiftningsåtgärder i syfte
att undanröja det av justitieombudsmannen anmärkta missförhållandet.
Om en domare, som fått sig vid vite förelagt att inom viss tid fullgöra
sin renovationsskyldighet, genom att ställa sig detta föreläggande till
efterrättelse kan undandraga sig det i lag stadgade bötesansvaret för försumlighet
i nämnda hänseende, och sålunda en åtgärd, som har till syfte
att framtvinga renovationsskyldighetens fullgörande, tvärtom bereder den
försumlige anstånd därmed, innebär detta otvivelaktigt en oegentlighet,
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
sota bör avhjälpas. Enklast torde detta kunna ske genom en bestämmelse,
att böter i sådant fall skola ådömas även för den tid försumligheten fortfarit
efter föreläggandet. Utdömes vitet, bör däremot naturligtvis icke vid
sidan därav gäldas dagabot för samma tid. Med hänsyn därtill att en
dagabot av allenast en krona och femtio öre icke under alla förhållanden
torde vara tillräckligt hög för att framtvinga felande protokoll, lärer det
böra överlämnas åt den domstol, som har att döma i målet, att sätta bötesbeloppet
högre, när omständigheterna därtill föranleda. Högre dagabot än
tre kronor synes dock icke böra ifrågakomma; låter den försumlige sig
icke rätta härav, kan ju vite till högre belopp föreläggas och utdömas.
Av nu anförda skäl har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta ett
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
I sammanhang härmed har det funnits lämpligt att i detta lagrum införa
förtydligande bestämmelser angående den tid, inom vilken sådana protokoll
skola ingivas från domsagor, där tingssammanträden hållas enligt förordningen
den 17 maj 1872, ävensom beträffande ansvarigheten för renovationsskyldighetens
fullgörande i de fall, då ting eller tingssaminanträde
hållits av annan än den ordinarie häradshövdingen. Även i redaktionellt
avseende hava vissa jämkningar vidtagits.»
Departementschefen uppläste härefter berörda lagförslag, av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets utlåtande
däröver måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden
skall erhålla följande ändrade lydelse:
De i 1 § nämnda protokoll skola insändas till hovrätten å landet av
den, som hållit ting eller tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll
förts, inom tre månader från tingets avslutande och i stad av rådstuvurätten
för varje månad inom utgången av nästa månad därefter. Försummas
det, böte den försumlige minst en krona femtio öre och högst
tre kronor för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit. Hovrätten
äge, när skäl därtill äro, vid vite förelägga den försumlige att inom
viss tid inkomma med felande protokoll; ställer han sig sådant föreläggande
till efterrättelse och varder förty ej fälld till vitet, böte enligt vad nu
är sagt även för den tid försummelsen efter föreläggandet fortfarit.
Är i fall, då ärende av beskaffenhet att skola i visst protokoll antecknas
icke förekommit, anmärkning därom ej gjord såsom i 1 § sägs,
galle i fråga om böter och vitesföreläggande vad i första stycket är
stadgat.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 11 februari 1915.
Närvarande:
Justitieråden Bergman,
Sjögren,
Regeringsrådet Palmgren,
Justitierådet Dyberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparteraentsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
31 december 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i förordningen den 16
juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Tore Almén.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 41.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 1.9 februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 11 innevarande februari avgivna utlåtande över det den 31
december 1914 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse
av 2 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll
över lagfarter, inteckningar och andra ärenden; och hemställde departementschefen,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Israel Myrberg
Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
150639