Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
1
Nr 39.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om ärsstämning; given
Stockholms slott den 19 februari 1915.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 §
i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstäraning.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagms protokoll 1915. 1 samt. 32 käft. {Nr 39).
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
Förslag
till
¥
Lag
om ändrad lydelse av I § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om
tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Var, som har fordran hos annan i penningar, eller vad det är, skall
den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen,
hos gäldenären kräva inom tio år från den dag, då skuldebrev eller
annan handling, varå fordran grundad är, gavs, eller fordringen annorledes
tillkom; och vare fordringens tillkännagivande hos gäldenären lika
ansett, som hade krav skett: är fordran ej till betalning förfallen så tidigt,
att den inom tio år sökas eller krävas kan; då skall borgenär, inom sagda tids
förlopp, gäldenären därom erinra. Vare ock borgenär skyldig att, så länge
hans fordran sedan irmestår, den ånyo bevaka, som nu sagt är, inom vart
tionde år från den dag, då sista bevakningen skedde.
Har den, hos vilken fordran genom krav eller erinran bevakas skall,
blivit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar av tionde året, sökt i sitt
hemvist, men ej kunnat träffas; give borgenär fordringen an hos domstol
eller överexekutor, och läte bevis däröver inom årets slut införas i allmänna
tidningarna.
År borgenären ej veterligt, om eller var gäldenären äger hemvist
inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller överexekutor angivas
och beviset däröver i tidningarna införas, inom tid, som nu sagd är.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
torsdagen den 31 december 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde riksdagens
den 24 februari 1912 avlåtna underdåniga skrivelse av följande
innehåll:
»Uti sin till innevarande års riksdag avgivna Embetsberättelse har
justitieombudsmannen hemställt, att riksdagen måtte för sin del antaga
ett av honom framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.
Nämnda lagrum innehåller föreskrifter om vissa åtgärder, som borgenär
har att vidtaga för undvikande av fordringsrättens preskription.
Såsom allmän regel gäller, att borgenären skall inom tio år från fordringens
uppkomst bevaka sin rätt genom krav eller erinran hos gäldenären
vid äventyr att eljest förlora sin talan mot denne. I syfte att trygga
borgenärens rätt i sådana fall, då det icke varit honom möjligt att å tid,
då sådant krav eller erinran skolat ifrågakomma, anträffa gäldenären, stad
-
4
Kungl. Majtis nåd. proposition nr 39.
gar vidare förordningen, att därest gäldenären blivit å tre särskilda dagar
av tionde året sökt i sitt hemvist utan att kunna anträffas, borgenären
har att hos domstol eller överexekutor angiva sin fordran och låta bevis
om samma anmälan införas i allmänna tidningarna tre gånger, minst
fjorton dagar mellan varje gång och första gången inom tionde årets slut.
Sistberörda stadgande synes emellertid lämna rum för oklarhet såväl
i fråga om den tidrymd, inom vilken kungörandet skall vara slutfört, som
ock för besvarande av spörsmålet, huruvida första eller sista kungörandet
skall anses bilda utgångspunkten för den nya preskriptionstiden, justitieombudsmannens
förslag avser därför att åt ifrågavarande bestämmelser
giva en avfattning, som skulle utesluta hittillsvarande osäkerhet och tvekan
i nämnda hänseenden.
Den brist i preskriptionsförordningen, som sålunda framhållits, kan
uppenbarligen medföra olägenheter, för vilkas undanröjande en lagändring
torde vara av behovet påkallad. Riksdagen, som emellertid icke ansett sig
höra antaga det av justitieombudsmannen framlagda förslaget, har för sin
del funnit berörda olägenheter kunna lättast och enklast avhjälpas genom
en sådan ändring av förevarande lagrum, att bevis om fordringens angivande
hos domstol eller överexekutor skulle införas i allmänna tidningarna allenast
en gång, vilket då naturligtvis skulle ske inom tionde årets slut. Härigenom
skulle ej mindre undvikas den fara för rättsförlust för borgenären, som enligt
gällande lagstiftning förefinnes, än även vinnas fullständig klarhet om
den tidpunkt, från vilken den nya preskriptionstiden skulle räknas. Någon
betänklighet mot att i förevai’ande fall, där frågan endast gäller att avbryta
preskription, föreskriva kungörelse endast en gång synes icke
böra förefinnas. Det må sålunda anmärkas, att såväl enligt 2 kap. 38 §
nya jordabalken som enligt 8 § i lag om aktiebolag den 12 augusti 1910
däri omförmälda kungörelser icke behöva införas i allmänna tidningarna
mera än en gång.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning, som kan finnas lämplig och erforderlig för undvikande
av de utav justitieombudsmannen påpekade olägenheter.»
Efter att hava redogjort för berörda skrivelse och justitieombudsmannens
till grund för densamma liggande framställning anförde departementschefen:
»Den
oklarhet, som vidlåder nu gällande lagbestämmelser angående
vad en borgenär har att iakttaga, när ban icke kan genom krav eller erinran
hos gäldenären bevaka sin fordran, kan obestridligen medföra rätts
-
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
förlust för borgenären och torde därför böra undanröjas. Någon betänklighet
att för detta fall åtnöjas med att den föreskrivna kungörelsen allenast
en gång införes i allmänna tidningarna synes mig icke vara för handen,
och jag har därför låtit, i enlighet med riksdagens anhållan, inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till därav påkallad ändring i 1 § av förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning. I sammanhang
härmed har, med hänsyn till stadgandet i 9 § av förordningen om utsökningslagens
införande m. m. den 10 augusti 1877, ansetts böra utmärkas,
att borgenären har att angiva sin fordran hos överexekutor, därest han ej
hellre vill i sådant ändamål anlita domstol.»
Föredraganden uppläste härefter berörda lagförslag, av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av I § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om
tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Var, som har fordran hos annan i penningar, eller vad det är, skall
den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen,
hos gäldenären kräva inom tio år från den dag, då skuldebrev eller
annan handling, varå fordran grundad är, gavs, eller fordringen annorledes
tillkom; och vare fordringens tillkännagivande hos gäldenären lika
ansett, som hade krav skett: är fordran ej till betalning förfallen så tidigt,
att den inom tio år sökas eller krävas kan; då skall borgenär, inom sagda tids
förlopp, gäldenären därom erinra. Vare ock borgenär skyldig att, så länge
hans fordran sedan innestår, den ånyo bevaka, som nu sagt är, inom vart
tionde år från den dag, då sista bevakningen skedde.
Har den, hos vilken fordran genom krav eller erinran bevakas skall,
blivit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar av tionde året, sökt i sitt
hemvist, men ej kunnat träffas; give borgenär fordringen an hos domstol
eller överexekutor, och läte bevis däröver inom årets slut införas i allmänna
tidningarna.
År borgenären ej veterligt, om eller var gäldenären äger hemvist
inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller överexekutor angivas
och beviset däröver i tidningarna införas, inom tid, som nu sagd är.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den
11 februari 1915.
Närvarande:
Justitieråden Bergman,
Sjögren,
Regeringsrådet Palmgren,
Justitierådet Dyberg.
Enligt lagrådet tillhandakomrnet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
31 december 1914, hade Kungl. Majrt förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den
4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Tore Almén.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Olander.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 19 februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 11 innevarande februari avgivna utlåtande över det den 31
december 1914 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse
av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om
årsstämning; och hemställde departementschefen, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;
och täcktes, med bifall därtill, Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
150640