Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
1
Nr 37.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående disponerande
av medel för understödjande av arbetslösa tobaksarbetare;
given Stockholms slott den 12 februari 1915.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att av det förslagsvis beräknade belopp
av 5,000,000 kronor, som 1914 års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts
förfogande att enligt vissa angivna grunder användas såsom bidrag till
understödjande av arbetslösa, i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som angivas i statsrådsprotokollet, använda erforderliga medel
till understödjande av arbetslösa tobaksarbetare.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 30 käft. (Nr 37.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:
»I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åberopats i Kungl.
Maj:ts proposition (nr 254) till 1914 års senare riksdag angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, framhöll jag, hurusom staten
uppenbarligen måste vara beredd att ikläda sig ersättningsskyldighet i
viss omfattning gent emot personer, som i samband med monopolets
ikraftträdande skadades i sitt förvärvsarbete. Sedan riksdagen, med
behjärtande av denna viktiga angelägenhet, lämnat sin medverkan till
vidtagandet av anordningar i sådant syfte, hava i nådig förordning den
15 december 1914 (Sv. förf.-saml. nr 437) fastställts närmare bestämmelser
rörande bland annat den personliga ersättning, som vid monopolets
ikraftträdande må tillkomma vissa inom tobakshanteringen hittills
sysselsatta personer.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
Arbetsförhållandena inom tobaksindustrien hava emellertid utvecklat
sig på ett sätt, som synes mig påkalla förnyad uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Till belysande härav torde det vara lämpligt att
i korthet redogöra för de huvudsakliga resultaten av vissa utredningar
i ämnet, vilka verkställts genom socialstyrelsens försorg.
I större omfattning än annorstädes hava rubbningarna inom arbetsförhållandena
framträtt vid de arbetsställen, som tillhöra Aktiebolaget
förenade svenska tobaks fabriker. Redan den 10 augusti 1914 vidtogs vid
en av bolagets fabriker i Stockholm en inskränkning i arbetstiden, som
sedermera successivt skärpts och även utsträckts till bolagets övriga arbetsställen.
Härigenom har arbetstiden för bolagets till cirka 1,670 uppgående
cigarrarbetare av olika slag kommit att ställa sig på följande sätt:
Antal cigarrarbetare vid fabriker med en
arbetstid av
från den 10 augusti |
normal arbetstid 1,310 |
7 t. |
6 t. 360 |
5 t. |
4 (5—6)l) t. |
|
15 » |
535 |
775 |
360 |
— |
— |
|
* » |
4 september |
— |
775 |
895 |
— |
— |
» » |
25 » |
— |
175 |
360 |
600 |
535 |
» » |
5 oktober |
— |
175 |
— |
600 |
895 |
» » |
17 |
— |
175 |
— |
— |
1,495 |
Från och med den 23 oktober 1914 träffades slutligen den anordning,
att varje arbetare fick arbeta endast den tid, som erfordrades för
uppnående av högst 10 kronors inkomst i veckan.
Rörande den dagliga arbetstidens längd inom hela tobaksindustrienä)
föreligga uppgifter rörande ställningen den 1 november 1914. Vid denna
tidpunkt sysselsattes tillhopa 4,327 arbetare med en arbetstid av:
4 |
timmar |
för |
1,077 arbetare |
eller |
25 X |
5 |
279 » |
» |
6 » |
||
6 |
» |
y> |
392 » |
9 » |
|
7 |
y> |
27 » |
» |
1 » |
x) Något längre arbetstid för vissa lägre avlönade arbetargrupper.
2) Uppgifter saknas dock för ett fåtal smärre arbetsställen.
Förkortning
av arbetstidL
4
Avskedande
av arbetare.
Antal
arbetslösa.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
8 |
timmar |
för |
357 |
arbetare |
eller |
8 |
X |
9 |
)> |
» |
1,378 |
» |
» |
32 |
3) |
10 |
» |
3> |
718 |
)) |
3> |
17 |
3) |
11 |
y> |
3> |
21 |
» |
» |
— |
» |
12 |
» |
» |
78 |
3) |
2 |
3) |
|
Tillhopa |
4,327 |
arbetare |
eller |
100 |
X |
Denna tablå ger vid handen, att begränsningar av arbetstiden icke
vidtagits allenast av de förenade tobaksfabrikerna utan redan vid denna
tidpunkt jämväl av åtskilliga andra firmor. En närmare undersökning
lämnar till resultat, att för samtliga arbetare arbetstiden utgjorde hos
de förenade ,
tobaksfabrikerna an ra mor
4—8 timmar 85 X 21 X
9 » 5 » 53 »
mer än 9 3> 10 » 26 »
På sina håll förekommo ytterligare förkortningar på lördagarna;
för 204 arbetare var allt arbete under sådana dagar helt inställt.
Känt är ock, att även efter den 1 november 1914 åtskilliga firmor
vidtagit mer eller mindre omfattande begränsningar av arbetstiden.
Samtidigt med dessa åtgärder till produktionens minskande företogos
emellertid avskedanden (permitteringar) av arbetare vid åtskilliga arbetsställen.
Enligt socialstyrelsens utredningar entledigades under tiden:
9—22 september |
158 arbetare |
|
!3 sept.—6 okt. |
67 |
» |
7—20 oktober |
51 |
» |
!1 okt.—3 nov. |
312 |
» |
4—17 |
46 |
|
[8 nov.—1 dec. |
526 |
» |
2—15 december |
54 arbetare |
|
16—29 |
146 |
|
30 dec.—12 jan. |
43 |
|
13—26 januari |
188 |
|
27—31 » |
176 |
» |
Bland dessa 1,767 avskedade voro 397 män och 1,370 kvinnor; 1,382
hade entledigats av de förenade tobaksfabrikerna, 385 av andra firmor.
Åtskilliga av de avskedade fingo emellertid efter någon tid ånyo
anställning på sina gamla platser, hos andra tobaksfabrikör eller inom
andra yrken, så att den 1 februari 1915 kvarstodo 1,520 arbetslösa, av
vilka 277 voro män och 1,243 kvinnor.
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 37.
För att möjliggöra en beräkning rörande förhållandenas utveckling
under den följande tiden hava upplysningar jämväl härom inhämtats
från respektive tobaksfabrikör. Hittills inkomna ävensom eljest tillgängliga
uppgifter giva vid handen, att avskedandena komma att
successivt fortgå och taga större omfattning under de närmaste månaderna
före monopolets ikraftträdande den 1 juni innevarande år. Antalet arbetslösa
tobaksarbetare under tiden från 1 november 1914 till 1 juni 1915
skulle, enligt vad sålunda är känt eller kunnat beräknas, ställa sig på
följande |
sätt: |
Hos de förenade |
Hos andra |
Tillhopa |
||
från |
1 november |
1914 |
341 |
47 |
388 |
|
» |
1 december |
» |
853 |
59 |
912 |
|
» |
1 februari |
1915 |
1,172 |
348 |
1,520 |
|
» |
1 mars |
» |
1,250 |
500 |
1,750 |
|
» |
1 april |
1,300 |
700 |
2,000 |
||
» |
1 maj |
» |
1,500 |
1,200 |
2,700 |
Av den nu meddelade summariska redogörelsen framgår, att tobaksarbetarnas
och särskilt cigarrarbetarnas ställning efter hand undergått en
allvarlig försämring. Åtgärderna att inskränka arbetstiden vidtogos uppenbarligen
i det behjärtansvärda syftet att undvika avskedanden av arbetare
samt lära hava skett i samförstånd med arbetarnas organisation. Klart är
emellertid, att därav föranleddes en inkomstminskning, vilken kännbart
påverkat arbetarnas ekonomi. När sedan stora skaror av dessa arbetare
entledigats och sålunda mist sin arbetsinkomst, måste deras ställning
bliva synnerligen bekymmersam. Visserligen har Tobaksarbetarförbundet
sökt i män av sina resurser bereda arbetslöshetsunderstöd åt
sina medlemmar, men med avskedandenas växande omfattning nödgades
förbundet snart upphöra med sin uuderstödsverksamhet. Och i varje
fall kunde eu mängd till förbundet ej anslutna arbetare icke erhålla
erforderlig hjälp på denna väg.
En omständighet, som särskilt bör beaktas vid bedömandet av
arbetslöshetens risker för dessa arbetare, är det relativt stora antalet
kvinnor. Enligt socialstyrelsens utredning utgjorde dessa den 1 februari
1915 icke mindre än 1,243 eller mera än 4/s av hela antalet då arbetslösa
tobaksarbetare. 639 av dessa kvinnor tillhörde åldersgruppen 30 år och
därunder, många bland dem voro endast 17—20 år gamla.
Emellertid har under de senaste dagarna en ändring i förhållandena
inträtt, som är av beskaffenhet att böra här omnämnas. I Tyskland
har nämligen numera all utförsel av tobaksvaror förbjudits. Då
6‘
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
detta lands tobaksindustri käft avsättning å den svenska marknaden,
innebär tydligen upphörandet tillsvidare av dess konkurrens en viss
lättnad för vår egen produktion. Denna inverkan lärer dock icke bliva
av den betydelse, att vidtagandet av särskilda åtgärder med avseende
på arbetslösheten bland de svenska tobaksarbetarna därav göres överflödig.
Redan Hdtågna
hjälpåt•
gärder.
Beredande
av arbete.
Dess bättre har ett livligt intresse på många håll visats att
bringa hjälp och stöd åt de arbetslösa tobaksarbetarna. Det må tillåtas
mig att här i korthet redogöra för de viktigare åtgärder, som i sådant
syfte vidtagits.
I överensstämmelse med de synpunkter, som varit vägledande för
hjälp arbetet i allmänhet under den pågående krisen å arbetsmarknaden,
hava strävandena naturligen främst inriktats på att söka bereda arbete
åt så många som möjligt av de arbetslösa. Klart är emellertid, att stora
svårigheter härvid mött på grund av arbetsmarknadens läge samt ifrågavarande
arbetares i regel ringa förutsättningar att med framgång kunna
upptaga konkurrensen om arbetstillfällen med andra arbetare. Genom
den offentliga arbetsförmedlingen och på annat sätt hava visserligen
åtskilliga funnit anställning inom andra yrken, men för det stora flertalet
har denna utväg icke stått öppen. Om icke desto mindre tillfällig
utkomst kunnat beredas åtskilliga av dem, har man därför att
tacka i främsta rummet frivilliga allmännyttiga organisationer, som med
beaktande av särskilt de kvinnliga tobaksarbetarnas svåra läge med erkännansvärd
offervillighet sökt bringa dem hjälp.
När under hösten 1914 avskedanden i större skala av kvinnliga
tobaksarbetare ägde rum i Stockholm, beslöt Södra kristliga föreningen
av unga kvinnor (K. F. U. K.) att söka efter måttet av sina krafter
bereda dem tillfälle till försörjning genom eget arbete. För ändamålet
erforderliga medel förskotterades av eu medlem i föreningens
styrelse, varefter i lokal, som kostnadsfritt upplåtits av Stockholms stad,
påbörjades en fabrikation av diverse pappers- och papparbeten, för vilka
arbeterskorna till följd av sin föregående verksamhet särskilt lämpade sig.
Detta företag, som erhöll ekonomiskt stöd av Hennes Maj:t Drottningens
centralkommitté, gestaltade sig, tack vare god planläggning och ledning,
så tillfredsställande som under för handen varande omständigheter överhuvud
kunde väntas. Fn stadigvarande om ock ringa inkomst bereddes
sålunda cirka 30 arbeterskor.
Då ytterligare ett stort antal arbeterskor entledigades och blevo
i största behov av omhändertagande, har föreningen planerat en ut
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
vidgning av berörda arbetsföretag, så att detsamma skulle kunna bereda
sysselsättning åt ett större antal kvinnor. För ändamålet erforderlig
lokal jämte värme och lyse erbjöd sig Aktiebolaget förenade svenska
tobaksfabriker att kostnadsfritt tillhandahålla, och den hittillsvarande
fackmässiga ledningen skulle fortfarande fungera. Däremot var det
klart, att företagets utvidgning på angivet sätt skulle nödvändiggöra
anskaffandet av ett större rörelsekapital, än vad föreningens frivilligt
arbetande krafter rimligen kunde förväntas åvägabringa. Det gällde
sålunda att från annat håll kunna få erforderliga medel, och i detta
syfte hänvände sig föreningen till statens arbetslöshetskommission samt
Stockholms centrala hjälpkommitté.
Arbetslöshetskommissionen, som av chefen för civildepartementet
anmodats att ägna särskild uppmärksamhet åt strävandena att bereda
arbete åt tobaksarbeterskorna, verkställde nu genom sin ledamot fru E.
Broomé en undersökning rörande företagets dittillsvarande verksamhet
samt utsikterna för att med gott resultat utvidga densamma på sätt
föreningen planerat. Det befanns därvid, att företagets ledning sökt inrikta
verksamheten på sådana artiklar, som icke konkurrera med annan
inhemsk fabrikation utan avse att ersätta eljest från utlandet importerade
föremål. En del påtänkta artiklar, som syntes vara lämpliga
och lönande att tillverka, hade man emellertid tillsvidare måst avstå
ifrån, emedan tillverkningen därav krävde vidlyftigare anordningar
och större utrymme än som då disponerades. Beträffande avsättningsmöjligheterna
konstaterades, att man, redan under den korta tid fabrikationen
varit i gång, kunnat till stor del arbeta på beställning och
undvika olägenheten av att lägga fabrikatet på lager. Jämväl i andra
avseenden befanns den igångsatta fabrikationen tillfredsställa rimliga
anspråk på ett nödlijårsarbete, avpassat efter den föreliggande situationen.
Å andra sidan var det emellertid tydligt, att företaget icke skulle
kunna på den korta tid, under vilken det var avsett att verka, förränta
och amortera hela det kapital, som kunde erfordras för dess utvidgande
i större skala. En nödvändig förutsättning härför var, att ett mindre
rörelsekapital ställdes till föreningens förfogande. Då en del av detta
belopp kunde påräknas från Stockholms stad, som anvisat särskilda
medel till understödjande av allmännyttiga organisationers hjälpföretag
i anledning av krisen, hemställde arbetslöshetskommissionen om statens
mellankomst för täckande av det återstående kapitalbehovet. I anledning
härav beslöt ock Kungl. Maj:t, på föredragning av chefen för
civildepartementet, den 23 december 1914 att, för beredande av arbetstillfällen
åt arbetslösa tobaksarbeterskor, ställa till Södra K. F. U. K:s
Bespisning.
8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 37.
i Stockholm förfogande mot redovisningsskyldighet ett belopp av 6,000
kronor, varav 4,000 kronor skola i sinom tid av föreningen till statsverket
återbetalas. Enligt vad jag erfarit, har genom denna statens
medverkan företaget kunnat utvidgas och fullföljas i enlighet med den
angivna planen, så att vid detsamma nyttigt arbete och nödtorftig utkomst
framgent kan beredas åt ett sjuttiotal unga tobaksarbeterskor.
Likartade anordningar hava i Göteborg vidtagits på föranstaltande
av den för hjälpverksamhet under krisen bildade organisationen Kvinnornas
uppbåd. Sedan början av december 1914 sysselsättas genom
dess försorg ett 30-tal tobaksarbeterskor med tillverkning av täcken (av
tidningar) för landstormens behov, därvid Aktiebolaget förenade svenska
tobaksfabriker tillhandahåller lokal samt bekostar lyse och bränsle.
God utsikt förefinnes för att åt dessa arbeterskor skall kunna ännu
några månader beredas arbete, eventuellt med tillverkning av s. k. »1-majblommor»,
varvid man hoppas kunna öka deras antal till cirka 80.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att vid de sömnadskurser,
som flerstädes anordnats av Kvinnornas uppbåd eller andra allmännyttiga
föreningar, särskild omsorg ägnats åt att omhändertaga tobaksarbeterskor.
I Stockholm hava för dem inrättats särskilda sådana kurser
i en av staden upplåten lokal, där arbeterskorna erhålla en tids utbildning,
så att de sedan successivt kunna sysselsättas med hemarbete.
Rörande slutligen pågående och planerade matlag ning skurser för
ifrågavarande arbeterskor får jag tillfälle i det följande meddela vissa
upplysningar.
I samråd med Södra K. F. U. K. i Stockholm beslöt Aktiebolaget
förenade svenska tobaksfabriker i början av november 1914 att anordna
fri middagsbespisning för sina permitterade arbetare. Likartade åtgärder
vidtogos omedelbart därefter på de andra orter, där ett större antal
av bolagets arbetare blivit arbetslösa, nämligen i Malmö, Hälsingborg,
Landskrona och Göteborg. I Stockholm har Södra K. F. U. K. ordnat
denna bespisning i tvenne av bolaget upplåtna lokaler för ett antal av till
en början 400 personer. Efter hand har emellertid antalet stigit till över
700. Maten lagas av tobaksarbeterskor under skolkökslärarinnas ledning.
30 arbeterskor få på detta sätt genomgå en ordentlig matlagningskurs
på 2 å 3 månader. Förutom lokal tillhandahåller bolaget lyse och bränsle,
varjämte det avlönar lärarinnorna samt lämnar eleverna eu mindre gratifikation.
För varje matgäst erlägger bolaget 25 öre per dag samt för
eleverna 50 öre per dag. Bolaget har dessutom bekostat båda köksuppsättningarna
och vissa inventarier. Stockholms gasverk har kostnadsfritt
tillhandahållit och uppsatt gasspislar och vattenvärmare.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
I Malmö träffades ursprungligen den anordning, att de arbetslösa
erhöllo middag på Malmö ångkök mot en av de förenade fabrikerna
erlagd avgift av 40 öre per person. I början av januari förlädes bespisningen
till bolagets fabrik, där den ordnades efter samma system som
i Stockholm och omhändertogs av Kvinnornas uppbåd, som anskaffat
köksinventariet. Stadens gasverk har kostnadsfritt tillhandahållit och
uppsatt gasspislar. Bolaget betalar i ett för allt 40 öre per matgäst
och elev samt håller lokal, lyse och bränsle. Ett 20-tal tobaksarbeterskor
erhålla på detta sätt utbildning i matlagning; de bespisades antal uppgår
nu till ungefär 90.
I Hälsingborg och Landskrona har bolaget träffat överenskommelse
med de i respektive städer förefintliga ångköken om middagsbespisning
för sina permitterade arbetare. På båda platserna erlägges härför en
avgift av 40 öre per person; de bespisades antal uppgår för närvarande
till ungefär 40 i Landskrona och omkring 20 i Hälsingborg.
I Göteborg slutligen sker bespisningen å den bolaget tillhöriga
fabrikens eget marketenteri, som härför erhåller 33 öre per person.
De bespisade uppgå numera till ungefär 120.
De förenade tobaksfabrikernas utgifter för hela denna bespisningsverksamhet
— oavsett lokaler och förut befintliga inventarier in. m. —
uppgingo vid januari månads utgång till ungefär 16,000 kronor, varav omkring
13,000 kronor i direkta portionsavgifter.
Sedan emellertid bolaget funnit sig icke längre kunna uppehålla
denna sin hjälpverksamhet, som uppenbarligen varit till synnerligen
stort gagn för dess permitterade arbetare, ansåg jag mig böra undersöka
möjligheterna för bespisningens fortsättande. Det befanns då,
att bolaget fortfarande var villigt att ej blott tillhandahålla förut omnämnda
lokaler och inventarier utan ock bekosta lyse och värme.
Bolaget ställde vidare i utsikt att förskottera erforderliga medel för
verksamhetens vidmakthållande under februari månad, under förutsättning
att sedermera återbekomma sålunda gjorda utlägg. Då vidare de
ovanberörda organisationernas medverkan fortfarande kunde påräknas
och bespisningens fortsättande var ett grundvillkor jämväl för de pågående
hushållskursernas fullföljande, fann jag synnerligen behjärtansvärda
skäl tala för att genom statens mellankomst förhindra bespisningsverksamhetens
avbrytande. Med nådigt bifall till min i ämnet
gjorda framställning beslöt Kungl. Maj:t den 29 nästlidne januari att
av tillgängliga medel till socialstyrelsens förfogande ställa ett belopp
av högst 10,000 kronor att användas till beredande åt arbetslösa
tobaksarbetare av middagsbespisning, anordnad i huvudsaklig överensBihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 30 höft. (Nr 37.) 2
Understöd åt
arbetslösa.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
stämmelse med vad hittills skett genom Aktiebolaget förenade svenska
tobaksfabrikers försorg samt till en kostnad av högst 40 öre per dag
och arbetare. Härigenom lära de ekonomiska förutsättningarna vara
tryggade för middagsbespisningens uppehållande under februari månad
å de platser, där sådan hittills förekommit, samt för dess eventuella
utsträckande till någon annan ort, varest större behov därav för tobaksarbetares
del uppkommer och lämpliga anordningar för ändamålet åvägabringas.
Till frågan om ytterligare åtgärder för middagsbespisning åt arbetslösa
tobaksarbetare skall jag i det följande återkomma.
Sedan riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bemyndigat Kungl. Maj:t att såsom bidrag till understödjande
av arbetslösa, i huvudsaklig överensstämmelse med de i berörda framställning
angivna gruuder, använda ett förslagsvis beräknat belopp av 5
miljoner kronor, fastställde Kungl. Maj:t närmare villkor och bestämmelser
för ifrågavarande understödsverksamhet genom nådiga kungörelsen
den 28 september 1914 angående understöd åt medellösa arbetslösa samt
bidrag av statsmedel därtill (Sv. förf.-saml. nr 237). Denna verksamhet
tillkom med anledning av den arbetslöshet och nöd, som kunde förväntas
uppstå i samband med de av det pågående kriget förorsakade
rubbningarna å arbetsmarknaden. Sedan understödsverksamheten under
november och december månader kommit i gång, bland annat i Stockholm
och Malmö, visade det sig att bland de redan då i stort antal
arbetslösa tobaksarbetarna endast få i denna ordning sökt och erhållit
understöd. Delvis lärer detta hava berott därpå, att Tobaksarbetarförbundet
ännu till början av december kunde fortsätta med understödjandet av
sina arbetslösa medlemmar. Enligt vad jag inhämtat, bidrogo även vissa
bland tobaksarbetarna gängse uppfattningar till att avskräcka dem att
söka arbetslöshetsunderstöd. Så t. ex. befarade man på sina håll, att
den i nyssnämnda kungörelse stadgade skyldighet för understödstagare
att mottaga eventuellt anvisad anställning skulle kunna medföra, att
arbetare ginge förlustig den rätt till ersättning för förlorad anställningvid
tobaksmonopolets ikraftträdande, som kunde tillkomma honom enligt
det riksdagsbeslut, som låg till grund för berörda nådiga förordning
den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Då jämväl andra erinringar
gjordes mot att tobaksarbetarna anlitade understödsverksamheten för de
arbetslösa, syntes det mig angeläget att närmare undersöka de överklagade
förhållandena, för vilket ändamål jag vid en i närvaro av chefen
för civildepartementet den 12 november 1914 hållen konferens överläde
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
med representanter för socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission,
tobaksskattekommittén samt Tobaksarbetarförbundet. Vid detta tillfälle
konstaterades, att omedelbar hjälp åt de arbetslösa tobaksarbetarna icke
kunde vinnas på annan väg än den av statsmakterna anordnade understödsverksambeten
för de arbetslösa i allmänhet. Med anledning härav
utfärdade Tobaksarbetarförbundets styrelse till förbundets medlemmar ett
cirkulär, i vilket de erhöllo upplysningar om arbetslöshetsunderstödet
samt anmanades att söka sådant. Genom ett senare cirkulär den 30
november 1914 meddelade förbundet, att dess egen understödsverksamhet
måste upphöra, vadan medlemmarna därefter hade allenast det offentligas
arbetslöshetsunderstöd att lita till. En följd härav blev, att tobaksarbetare
i allt större antal började anmäla sig för erhållande av understöd
enligt kungörelsen den 28 september 1914.
Följande genom socialstyrelsens försorg införskaffade uppgifter
lämna närmare upplysningar om, i vilken omfattning arbetslösa tobaksarbetare
sökt och erhållit understöd vid utgången av nästlidne januari
månad.
Antal tobaksarbetare, som den 30 januari 1914
voro sökt erhållit
arbetslösa. understöd. understöd.
Stockholm .................. 903 545 448
Norrköping.................. 9 2 1
Malmö........................ 204 189 78
Hälsingborg ............... 27 21 7
Landskrona.................. 61 53 42
Göteborg...... .............. J.85__ 161 83
Tillhopa *) 1,389 971 659
Vid en granskning av ovanstående siffror fäller genast i ögonen,
att långt ifrån alla arbetslösa tobaksarbetare sökt understöd samt att
ett än mindre antal kommit i åtnjutande av sådant. A alla de nämnda
orterna med tillhopa 1,389 arbetslösa tobaksarbetare hade arbetslöshetsunderstöd
sökts av 971 samt erhållits av 659. Beträffande skillnaden
mellan antalet sökande och antalet understödda föreligga närmare uppgifter,
som för ifrågavarande orter tillsammantagna lämna följande
resultat:
) På ylierligare några platser fanns ett mindre antal arbetslösa tobaksarbetare.
12
Ytterligare
åtgärder
behövliga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
Antal beviljade ansökningar ........................................ 659
» förfallna1) » 55
» oavgjorda » 173
» avslagna » 84
Hela antalet ansökningar 971.
Det befinnes sålunda, att 84 av de föreliggande ansökningarna
från tobaksarbetare blivit avslagna. Bland de oavgjorda lärer vidare
ett stort antal hava blivit vilande på grund av tvekan om den sökandes
rätt att enligt bestämmelserna i kungörelsen den 28 september 1914
erhålla understöd. Härav framgår det med all tydlighet, att den redan
anordnade understödsverksamheten för arbetslösa icke är ägnad att tillförsäkra
alla de arbetslösa tobaksarbetarna understöd. Med kännedom
om de för understödet gällande villkor och bestämmelser hava också
många tobaksarbetare, ehuru i behövande omständigheter, funnit utsiktslöst
att göra ansökan därom.
De svårigheter, som mött med avseende å tobaksarbetarnas understödjande
enligt kungörelsen den 28 september 1914, hava konstaterats
av de med understödsverksamheten S}Tsselsatta hjälpkommittéerna och
särskilt av den för ifrågavarande arbetare upprättade nämnden och byrån
i Stockholm. Framställningar om åtgärder för svårigheternas avhjälpande
hava gjorts av Landssekretariatet samt, i upprepade skrivelser, av Tobaksarbetarförbundet.
Enligt förbundets uppfattning borde understödets
maximibelopp utan vidare tillerkännas varje tobaksarbetare, som efter
riksdagens den 9 september 1914 fattade beslut om tobaksmonopol förlorat
sin arbetsinkomst.
Den nu lämnade redogörelsen lärer ådagalägga, att genom såväl
de av staten redan vidtagna åtgärder som korporationers och enskildas
uppoffringar verksam hjälp under olika former bringats arbetslösa tobaksarbetare.
A andra sidan kan ej förbises, att det nödläge, i vilket de nu
till stort antal befinna sig, är i hög grad ägnat att påkalla statsmakternas
särskilda uppmärksamhet.
Under åtskilliga år har tobaksindustrien och framför allt den
med hänsyn till antalet anställda arbetare alldeles övervägande delen
därav, cigarrindustrien, arbetat under förhållanden, som med nödvändighet
övat ett ofördelaktigt inflytande på arbetarnas löneförhållanden. Åven
med hänsyn härtill var det sålunda angeläget att icke längre uppskjuta
1) Hit hava räknats ansökningar, som återtagits eller som förfallit därigenom, att den sökande
erhållit anställning.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
den definitiva lösning av frågan om tobaksbeskattningens ordnande, som
på Kungl. Maj:ts initiativ genomfördes vid nästlidne riksdag. Det stod
då också klart för mig, att all omtanke måste ägnas åt de inom industrien
sysselsatta arbetarna, så att icke de oundvikliga rubbningarna vid
tobaksmonopolets genomförande skulle komma att oskäligt drabba dem.
De av mig framställda förslagen i sådant syfte, som av Kungl. Maj:t
förelädes riksdagen, rönte ock av denna allt tillmötesgående, så att
ersättning tillförsäkrats de inom industrien vid monopolets ikraftträdande
på ett mera stadigvarande sätt anställda arbetarna.
Förhållandena inom industrien hava emellertid efter framläggandet
av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet utvecklat sig på ett sätt, som icke
kunnat förutses. Dels genom begränsningar av arbetstiden, dels ock
genom avskedanden hava arbetare i allt större utsträckning fått vidkännas
minskning i sin löneinkomst eller helt gått förlustiga densamma,
allt påföljder, som kommit att drabba så mycket hårdare, som deras
ekonomiska motståndskraft redan förut varit jämförelsevis svag. Några
grundade utsikter till bestående''; förbättring under de närmaste månaderna
i fråga om dessa arbetares förhållanden torde icke föreligga.
Fastmera lärer det vara antagligt att, oberoende av de allmänna konjunkturernas
och arbetsmarknadens förändringar, arbetslösheten bland
ifrågavarande arbetare kommer att väsentligen ökas i samma mån tidpunkten
för monopolets ikraftträdande närmar sig.
Sant är visserligen, att det bland tobaksarbetarna uppkomna arbetslöshetstillståndet
är att hänföra till orsaker av skilda slag. Förnekas
kan likväl ej, att statsmakternas beslut om tobaksmonopolets införande
varit den väsentliga och allt mer tydligt framträdande anledningen därtill,
att industrien icke kunnat under den förevarande övergångsperioden
före monopolets ikraftträdande i önskvärd mån bereda sin personal
sysselsättning och utkomst. Det synes mig då vara staten värdigast
och jämväl med dess i förordningen den 15 december 1914 intagna
ståndpunkt gent emot personalens ersättningsanspråk mest överensstämmande
att icke undandraga sig ansvaret för de arbetslösa och behövande
tobaksarbetarnas bispringande på lämpligt sätt under berörda övergångsperiod.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att de redan vidtagna
och förestående avskedanden a av tobaksarbetare jämväl medföra
risk för dessa arbetare att gå förlustiga den rätt till ersättning, som
kan tillkomma dem enligt 9 § av nyssnämnda förordning. Sagda
paragraf tillerkänner nämligen ersättningsrätt under vissa villkor endast
åt arbetare, som vid monopolets ikraftträdande äro anstiillda inom tobaks
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
hanteringen, vilket stadgande föranlett Aktiebolaget förenade svenska
tobaksfabrikör att endast tillsvidare permittera sina arbetare. Då det
vid denna bestämmelses avfattande icke varit förutsett, att arbetare
genom avskedande före angivna tidpunkt skulle kunna berövas sin rätt
till ersättning, har jag, närmast med anledning av framställning från
Tobaksarbetarförbundet, anmodat tobaksskattekommitterade att i ämnet
avgiva yttrande. Efter mottagandet av detta yttrande lärer jag få tillfälle
återkomma till denna fråga.»
Arbets
löshets
understöd.
Chefen för civildepartementet statsrådet von Sydow anförde
härefter:
»Av den uppfattning rörande statens särskilda förpliktelser i fråga
om tobaksarbetarnas arbetslöshet, åt vilken chefen för finansdepartementet
ovan givit uttryck, en uppfattning som även jag delar, följer uppenbarligen,
att staten bör tillerkänna ifrågavarande arbetare eu särställning
ur understödssynpunkt. Detta torde lämpligast ske därigenom, att staten
åtager sig hela kostnaden och sålunda ersätter kommunerna hela det
belopp, varmed de understödja arbetslösa tobaksarbetare.
1 överensstämmelse med denna uppfattning synes staten böra lämna
kommunerna ersättning jämväl för vad de enligt kungörelsen den 28
september 1914 redan utbetalt till arbetslösa tobaksarbetare.
Vid övervägandet åv de principer, som böra ligga till grund för
denna särskilda understödsverksamhet, är i första rummet att märka,
att bland tobaksarbetarna arbetslösheten är i allmänhet föranledd av
orsaker, vari de själva icke hava del. Arbetslösheten bland dem har
drabbat främst de i egentlig mening yrkesutbildade och för industriens
iramtida utveckling mest svårersättliga arbetargrupperna, nämligen de
vid cigarrtillverkningen sysselsatta.
Ehuru vid sådant förhållande skäl onekligen tala för ett tillmötesgående
av Tobaksarbetarförbundets önskan om generell rätt för
arbetslösa tobaksarbetare att utan vidare prövning erhålla det nu utgående
arbetslöshetsunderstödets maximibelopp, har jag dock ansett
nödigt uppställa vissa villkor härför. Dessa böra förnämligast åsyfta
skapandet av garantier mot, att andra än välfrejdade och självförsörjande
personer komma i åtnjutande av understöd från det allmänna i denna form.
Eftergivas kan ej heller kravet på kontroll över de arbetslösas villighet
att taga lämpligt arbete. I varje fall bör därutöver de sökandes behov
av understöd särskilt prövas samt undersökning verkställas, huruvida
icke utkomst genom eget arbete kan beredas dem. Hävdandet av nu
angivna principer synes mig vara nödigt, därest understödsverksamheten
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
skall kunna begränsas till sådana oförvållat arbetslösa, som för sitt
nödtorftiga uppehälle äro hänvisade till det allmännas stöd.
Det synes mig utan vidare klart, att den särskilda understödsverksamheten
för arbetslösa tobaksarbetare bör omhänderhavas av de kommunala
arbetslöshets- och hjälpkommittéerna. Under den angivna förutsättningen
att kostnaderna för understödjandet av tobaksarbetarna skulle
helt och hållet vila å staten, lärer det få förutsättas såsom självfallet,
att vederbörande hjälpkommittéer och kommunala organ för den nu
pågående understödsverksamheten med beredvillighet åtaga sig att pröva
tobaks arbetarnas ansökningar, öva erforderlig kontroll samt förskottera
medel och utdela understöden.
Redan i detta sammanhang bör slutligen uppmärksammas, att
vissa allmännyttiga organisationer, genom att på eget ansvar och med
avsevärda uppoffringar anordna speciella nödhjälpsarbeten, berett ett
stort antal tobaksarbeterskor, företrädesvis yngre sådana, nödtorftigt uppehälle.
Förutom det att hjälp i denna form givetvis är nyttigast och bäst,
har densamma åt det allmänna inbesparat de betydande belopp, som eljest
skolat utgå såsom understöd. Fullföljandet av dylika nödhjälpsföretag
för arbetslösa tobaksarbeterskor synes därför vara av så påtagligt intresse
för staten, att densamma bör i viss mån lämna sitt stöd till deras
vidmakthållande. Till sådana företag bör alltså, efter prövning i varje
särskilt fall rörande deras lämplighet och behov av understöd, sådant
framdeles kunna utgå med högst 80 öre per dag (d. v. s. högsta enligt
nedan angivna grunder beräknade understöd för ensamstående person)
för varje vid företaget sysselsatt tobaksarbeterska.
Beträffande statens kostnader för denna understödsverksamhet för
arbetslösa tobaksarbetare torde i huvudsak tillförlitliga kalkyler kunna
verkställas. I anslutning till vad som stadgats i kungörelsen den 28
september 1914 skulle understödet till de arbetslösa tobaksarbetarna utgå
med följande maximibelopp:
för man och hustru ............................................................. 120 öre per dag,
» ensamstående person, som fyllt 18 år ..................... 80 » » » ,
» » )) » » 15, men ej 18 år 50 )> » » ,
» inom eller utom äktenskapet fött barn under 15 år 25 )> » » .
Det stora flertalet hithörande arbetare äro ogifta, vadan barnens
antal icke kan antagas vara synnerligen stort, något som ock lärer hava
konstaterats vid den för tobaksarbetare anordnade hjälpbyrån i Stockholm.
Med hänsyn härtill torde understödet i medeltal icke komma att
Bespisning.
16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 37.
överstiga 1 krona per dag och understödstagare. Antalet understödstagare
lärer för månaderna mars—maj få beräknas bliva i det närmaste
lika stort som antalet arbetslösa (jfr s. 5). Under nu angivna förutsättningar
skulle statens kostnad för arbetslösa tobaksarbetares understödjande
komma att för tiden intill den 1 juni 1915, då monopolet träder i kraft,
uppgå till följande belopp (därvid för varje månad beräknats ett medeltal
av 30 dagar):
Medeltal under- Understödsbelopp |
|||
stödda |
kronor |
||
för december |
1914 ........ |
................... 100 |
3,000 |
» januari 1915.............. |
................... 600 |
18,000 |
|
)> februari |
» .............. |
................... 1,000 |
30,000 |
» mars |
» .............. |
................... 1,500 |
45,000 |
)) april |
» .............. |
................... 1,800 |
54,000 |
» maj |
» .............. |
................... 2,500 |
75,000 |
eller tillhopa |
kronor 225,000 |
Enär emellertid jämförelsevis höga tal lagts till grund för dessa
beräkningar, lärer den angivna slutsumman å 225,000 kronor få
anses väl hög. I varje fall lärer den bliva tillräcklig även för att i
skälig mån tillmötesgå de framställningar om understöd, som, på sätt
ovan antytts, kunna komma att göras till förmån för vissa av allmännyttiga
föreningar anordnade nödhjälpsarbeten för tobaksarbeterskor.
Såsom ovan närmare utvecklats, vidtog Aktiebolaget förenade svenska
tobaksfabriker, när avskedande av dess arbetare började äga rum i större
omfattning, vissa anordningar, genom vilka dessa arbetslösa fingo fri
middagsbespisning. Jag erinrar vidare, att genom Kungl. Maj:ts beslut
den 29 nästlidne januari medel ställts till förfogande för att under
innevarande februari månad säkerställa denna bespisningsverksambet,
som otvivelaktigt i hög grad bidragit till att förekomma svårare nöd
bland ifrågavarande arbetare. Det bör med avseende härå uppmärksammas,
att de i och för sig knappt tillmätta arbetslöshetsunderstöden
måste bliva otillräckliga, när, såsom här är fallet, arbetslösheten kommit
att fortvara under många månader och företrädesvis drabbat arbetare, som
på grund av föregående inkomstminskning fått sin ekonomiska bärkraft
rubbad. Enligt min uppfattning föreligga därför starkt talande skäl
för statsmakterna att tillse, huruvida jämsides med understödsverksamheten
ytterligare hjälpåtgärder lämpligen kunna vidtagas för de arbetslösa
tobaksarbetarnas del. Vid övervägande av detta spörsmål har jag
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.
funnit den av nämnda bolag bekostade fria middagsbespisningen innebära
en lösning, som lämnar den största reella effekten för minsta kostnad
för staten. Jag har ock förvissat mig om, att bolaget intill den 1 juni
1915 är villigt fortfarande lämna sin medverkan härtill samt att vederbörande
allmännyttiga organisationer ävenledes äro beredda att ansvara
för bespisningens ledning. På de i det föregående omnämnda platser,
där bespisningen ombesörjts av ångkök, förberedes en omläggning efter
mönstret av den i Stockholm träffade anordningen. Härigenom vinnes
möjlighet aty åtminstone å orter med större antal arbetslösa tobaksarbetare,
med bespisningen förknippa matlagningskurser, något som
synes särskilt tilltalande. Icke desto mindre förefinnes, enligt vad jaoinhämtat,
grundad utsikt till någon kostnadsbesparing å de orter, där
de högsta portionsersättningarna hittills utgått.
Erinras bör vidare, att till följd av begränsningen av arbetstiden
för cigarrmakarna (på några ställen till endast 3 timmar om dagen) motsvarande
begränsning inträtt för deras hjälparbetare, särskilt striperskor,
klistrerskor o. dyl. För vissa sådana arbetargrupper, som normalt hava
låg arbetsförtjänst, har därigenom inkomsten blivit synnerligen rino-a
ofta endast 3 4 kronor i veckan. För dem äro förhållandena tydligen
sådana, att de i hög grad skulle behöva komma i åtnjutande av förmånen
av fri .middagsbespisning. Billighetsskäl synas mig därför starkt
tala för bespisningens utsträckande till även sådana, t. ex. dem, vilka
®nilSt intyg av vederbörande arbetsgivare icke kunna uppnå en arbetsförtjänst
av mer än 7 kronor i veckan.
Med. arbetslöshetens fortgående ökning bland tobaksarbetarna kan
uppenbarligen fråga uppkomma om anordnandet av fri bespisning för dem
jämväl annorstädes, än där sådan nu pågår. Därest förhållandena därtill
föranleda och under förutsättning, att betryggande organisation gives åt
dylikt företag, böra hinder icke möta för statsmedels anvisande för ändamålet.
Med hänsyn därtill, att kostnaderna ställa sig relativt högre, i den
män de bespisade äro fåtaliga, lärer maximiunderstödet per bespisad icke
få sättas lägre än till 40 öre per middag. Under förutsättning att icke livsmedelsprisen
ytterligare bliva avsevärt stegrade, kan emellertid med visshet
påräknas, att detta portionspris kan i Stockholm sättas till högst 30 öre
samt att detsamma i Malmö och Göteborg ej kommer att överstiga 35
öre. En kostnadskalkyl, grundad på ett genomsnittspris av 35 öre och
ett antal bespisade . av i medeltal 1,200 under mars, 1,500 under april
och 2,000 under maj, lärer i varje fall bliva fullt betryggande. Under
dessa förutsättningar samt med inberäknande av det utav Kungl. Maj:t
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 30 höft. (Nr 37.) 3
18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 37.
redan anvisade beloppet å högst 10,000 kronor skulle alltså för bespisning
böra avses en summa av i runt tal 60,000 kronor.
Genom vidtagandet av de åtgärder, som jag nu tillåtit mig angiva
såsom lämpliga, lärer obestridligen en väsentlig hjälp beredas åt
tobaksarbetarna. Ehuruväl jag till fullo beaktar de svårigheter, som
icke förty måste möta under den långa arbetslöshetsperiod, som drabbar
många av dem, torde staten icke kunna sträcka sitt stöd längre än vad
här ifrågasatts. Jag vill dock uttala den förhoppningen att, särskilt å
orter med dryga hyreskostnader, vederbörande kommuner skola låta sig
angeläget vara att genom beviljande av hyreshjälp eller på annat sätt
i sin mån medverka till skyddandet av ifrågavarande arbetare. Vad
särskilt beträffar Stockholm, där i mera ömmande fall kommunen för
man och hustru lämnar ett extra tillägg av 15 öre per dag (sålunda
maximum kronor 1.3 5 i stället för 1.2 0), lärer man kunna förutsätta,
att sådan förmån fortfarande genom kommunens försorg kommer jämväl
tobaksarbetarna till godo. Helt visst kan man ock för dessas del i fortsättningen
räkna på, att frivilliga medel skola stå till förfogande för sådana
undantagsfall, då trängande behov av hjälp föreligger, som icke kan
avhjälpas genom den nu föreslagna understödsverksamheten.
De medel, som erfordras för att genom statens försorg bereda
hjälp i den av mig ifrågasatta omfattningen åt arbetslösa tobaksarbetare
under tiden intill monopolets ikraftträdande den 1 juni 1915, torde kunna
anvisas av det förslagsvis beräknade belopp å 5 miljoner kronor, som
1914 års senare riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att användas såsom bidrag
till understödjande av medellösa arbetslösa. De beräknade kostnaderna,
tillhopa omkring 285,000 kronor, äro icke ägnade att ingiva betänkligheter
mot en sådan anordning. Med avseende härå bör uppmärksammas,
att av det belopp å 225,000 kronor, som ovan beräknats för arbetslöshetsunderstöd,
endast en del utgör merkostnad i anledning av den
nu föreslagna förändringen i fråga om understödets utgående. Med
inberäknande jämväl av det för bespisning beräknade beloppet torde
den sammanlagda ökningen i varje fall icke överstiga 18o,000 kronor.
Vidare är i fråga om nyssnämnda till Kungl. Maj:ts förfogande ställda
förslagsbelopp att märka, att detsamma till följd av de hittills jämförelsevis
gynnsamma förhållandena å arbetsmarknaden ännu icke i högie grad
tagits i anspråk. Enligt vad jag inhämtat, hade vid nästlidne januari
månads utgång tillhopa endast omkring 350,000 kronor utbetalats såsom
arbetslöshetsunderstöd jämlikt kungörelsen den 28 september 1914, vadan
19
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 37.
alltså statens av berörda förslagsbelopp utgående bidrag vid samma tidpunkt
utgjorde högst 175,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att av det förslagsvis
beräknade belopp av 5,000,000 kronor, som 1914
års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande
att enligt vissa angivna grunder användas såsom bidrag
till understödjande av arbetslösa, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivas i detta
statsrådsprotokoll, använda erforderliga medel till understödjande
av arbetslösa tobaksarbetare.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.