Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 3.
1
Nr 3.
Kunql. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för
år 1916; given Stockholms slott den 14 januari 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
dels medgiva, att envar av tillförordnade föreståndaren för telegrafstationen
i Vara Charles Frithiof Julius Nordström, tillförordnade föreståndaren
för telegraf- och signalstationen å Vinga Anton Petrus Hansson,
telefonstationsföreståndaren Karl Mauritz Michael Nyberg, skrivbiträdet
Freja Jaquette Jansson,'' lokaltelefonisten Maria Eleonora Haglund,
maskinisten Johan Petter Forsgren och linjearbetaren Lars Nordin må
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas
från anställning vid telegrafverket, av telegrafverkets medel
uppbära under sin återstående livstid årligt understöd till belopp av,
Nordström och Hansson 2,000 kronor, Nyberg, Jansson och Haglund
500 kronor, Forsgren 235 kronor och Nordin, utöver förut beviljat årligt
understöd, 180 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket;
dels ock godkänna bifogade förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader
under år 1916 samt bestämma telegrafverkets anslag för
driftkostnader under samma år, förslagsvis, till 13,830,000 kronor, att
utgå direkt av telegrafmedlen.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 19J5
1 samt. 3 käft. (3''r 3.)
2
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Ifrågasatt
löneförbättring
för en
tjänsteman.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten, .
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 23 september 1914 har telegrafstyrelsen avgivit
förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1916.
I samband därmed har styrelsen gjort framställning om ändring i
avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober
1907 i ändamål att bereda föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt
förbättrade lönevillkor.
Vad telegrafstyrelsen anfört till stöd för denna framställning synes
nog så beaktansvärt. På sätt jag i annat sammanhang haft tillfälle
3
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
utveckla, torde emellertid med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden
några löneregleringar icke utan tvingande skäl böra föreläggas
den nu stundande riksdagen. Av denna anledning anser jag
mig icke för närvarande böra förorda den ifrågasatta löneförbättringen
för nämnda tjänsteman.
I skrivelse den 26 augusti 1914, nr 202, har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående vilka åtgärder,
som kunde anses böra vidtagas för att förhindra, att extra befattningshavare
vid telegrafverket vid befordran till ordinarie befattning vid
verket finge lida minskning i förut innehavda avlöningsförmåner, samt
därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna
kunde föranleda.
1 skrivelsen erinrade riksdagen om den i avlöningsreglementet för
statens järnvägar den 15 november 1907, § 4 mom. 4, meddelade bestämmelse,
enligt vilken järnvägsstyrelsen beretts möjlighet att inom
vissa gränser i begynnelseavlöning tilldela ny innehavare av ordinarie
befattning vid statens järnvägar ett för befattningen ifrågakommande
högre arvode.
Sedan skrivelsen remitterats till telegrafstyrelsen, har styrelsen i
samband med avgivande av förslag till stat för telegrafstyrelsens driftkostnader
under år 1916 inkommit med utlåtande i ämnet. Under åberopande
av den i skrivelsen framlagda utredningen har styrelsen ansett
nödigt, att i avlöningsreglementet införes en bestämmelse, till innebörden
likartad med förenämnda, i avlöningsreglementet för statens
järnvägar förekommande.
Frågan om järnvägspersonalens begynnelseavlöning är emellertid
föremål för behandling av den av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta
kommittén med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande
reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän av lägre grad
vid statens järnvägar. Till kommittén har nämligen remitterats en av
järnvägsstyrelsen den 1 april 1914 till Kungl. Maj:t avlåten framställning
i ämnet. I denna skrivelse har järnvägsstyrelsen framhållit, att
vid tillämpningen av nyssnämnda bestämmelse i avlöningsreglementet
för statens järnvägar vissa ojämnheter uppstått, i det att dels tidigare
till ordinarie med lägsta arvode befordrade befattningshavare kommit
att erhålla lägre avlöning än senare befordrade, vilka med stöd av omförmälda
bestämmelse redan från början erhållit ett högre begynnelsearvode,
dels ock att det kunde inträffa, att två i övrigt likställda por
-
Angående
begynnelsearvode
vid
befordran till
ordinarie
befattning.
4
Avlönings
stat.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
eoner på grund av olika placeringsort med olika procent för hyresersättning
eller på grund av olika levnadsålder med därav följande olika
pensionsavgifter eller slutligen på grund av olika tider för befordran
med därav följande olika beräkningssätt av de extra ordinarie avlöningsförmånerna
kunde komma att erhålla olika arvoden. Till förebyggande
härav har järnvägsstyrelsen föreslagit tillämpandet av vissa angivna
normer för bestämmande av begynnelsearvode.
Då det synts lämpligt, att enhetlighet de olika affärsverkens avlöningsreglementen
emellan, i den mån sig göra låter, åstadkommes, samt
det icke är uteslutet, att vid införandet i avlöningsreglementet för
telegrafverket av en med den ovan omförmälda likartad bestämmelse
olägenheter av nyss angiven beskaffenhet kunna uppstå, har Kungl.
Maj:t genom nådig remiss den 23 oktober 1914 anbefallt ovannämnda
kommitté att avgiva utlåtande i ärendet. Enligt vad jag inhämtat, är
kommittén emellertid icke i tillfälle att taga ståndpunkt till föreliggande
fråga och avgiva sitt yttrande i så god tid, att ärendet kan föreläggas
innevarande års riksdag.
Jag övergår härefter till staten för driftkostnaderna under år 1910
och har därvid att först behandla:
A. Avlöningsstaten.
Denna upptager anslag för telegrafstyrelsen, för linjedistrikten, för
trafikdistrikten och stationerna, för verkstaden samt särskilda anslag.
1. Telegrafstyrelsen.
Under denna rubrik förekomma inga andra ändringar än vissa på
avlöningsreglementets bestämmelser samt omsättningen bland personalen
grundade förändringar beträffande tjänstemännens avlöningar.
Summan av anslagen till styrelsen är i statförslaget för år 1916
upptagen till 271,220 kronor, vilket innebär en ökning av 1,450 kronor
i förhållande till 1915 års anslag, 269,770 kronor.
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 3.
5
2. Linjedistrikten.
I fråga om linjedistrikten anför styrelsen, att där erfordras uppförande
å ordinarie stat av en del nya tjänster, nämligen 5 kvinnliga
bokhållare, 1 linjemästare av 2:dra lönegraden, 1 linjeförman av l:sta
lönegraden, 3 linjeförmän av 2:dra lönegraden, 3 reparatörer av l:sta
lönegraden samt i2 reparatörer av 2:dra lönegraden.
Enligt vad styrelsen uppgiver finnas för närvarande vid envar av
linjedistriktsbyråerna i Malmö, Göteborg, Norrköping, Gävle och Sundsvall
anställda en kvinnlig bokhållare samt å linjedistriktsbyrån i Stockholm
2 kvinnliga bokhållare, varemot vid linj edistri ktsbyrån i Luleå
ingen ordinarie sådan tjänsteman finnes. Dessutom äro 16 extra ordinarie
kvinnliga bokhållare anställda å samtliga de sju linjedistriktsbyråerna,
därav 5 i Malmö, 3 i Göteborg, 1 i Norrköping, 2 i Stockholm,
2 i Gävle, 1 i Sundsvall och 2 i Luleå. Då av dessa extra ordinarie
bokhållare åtminstone en å envar av linjedistriktsbyråerna i Malmö,
Göteborg, Norrköping, Gävle och Luleå kommer att allt framgent vara
behövlig för det ordinarie arbetet, har styrelsen ansett nödigt, att dessa
fem befattningar överflyttas till ordinarie stat samt- att alltså från och
med år 1916 antalet ordinarie bokhållartjänster ökas från 7 till 12.
Det angivna behovet av ökat antal ordinarie linjemästare, linjeförmän
och reparatörer är fraipkallat av telefon- och telegrafnätens oavlåtliga
tillväxt och nödvändigheten av att den för dessas underhåll och
vård i första hand ansvariga personalen är fast bunden vid verket. De
till uppförande i 1916 års stat föreslagna nya tjänsterna skulle fördelas
så, att inom andra linjedistriktet (Göteborg) placeras en linjemästare av
2:dra lönegraden, vid första linjedistriktet (Malmö) placeras en linjeförman
av lista lönegraden, inom varje av tredje, femte och sjunde linjedistrikten
(Norrköping, Gävle och Luleå) placeras en linjeförman av 2:dra
lönegraden, å telefonstationen i Göteborg placeras två reparatörer av
lista lönegraden, å telefonstationen i Gävle placeras en sådan tjänsteman
samt vid en var av stationerna i Arvika, Backe, Borås, Enköping, Gällivare,
Hälsingborg, Härnösand, Jönköping, Kristinehamn, Skövde, Sundsvall
och Trälleborg placeras en reparatör av 2:dra lönegraden. Antalet
av nu ifrågavarande nya ordinarie befattningshavare skulle härigenom
ökas till 26 linjemästare av 2:dra lönegraden, 44 linjeförmän av lista
lönegraden, 53 linjeförmän av 2:dra lönegraden, 16 reparatörer av lista
lönegraden och 265 reparatörer av 2:dra lönegraden.
Ökat antal
kvinnliga bokhållare,
linjeunderbefäl
och
reparatörer.
6
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.
Begynnelseavlöningarna för de sålunda föreslagna nya tjänsterna
utgör:
för 5 bokhållare å 1,020 .....................................
» 1 linjemästare av 2:dra lönegraden ...........
» 1 linjeförman av l:sta lönegraden..............
» 3 linjeförmän » 2:dra » å 1,020
» 3 reparatörer )) l:sta » å 1,020
» 12 » » 2:dra » å 960
eller tillhopa...............................................................
kronor |
5,100 |
— |
)> |
1,380 |
— |
» |
1,140 |
— |
» |
3,060 |
— |
» |
3,060 |
— |
11,520 |
-— |
|
kronor 25,260 |
—. |
På grund av avlöniugsreglementets bestämmelser om uppflyttning i
högre avlöningsklass efter intjänandet av därför erfoderligt antal tjänstår
ökas avlöningsbeloppen för den nuvarande ordinarie linjepersonalen för
år 1916 med tillhopa 11,030 kronor. Anslagen för den ordinarie linjepersonalens
avlönande bör således för år 1916 upptagas till 36,290 kronor
högre belopp än för år 1915 eller således ökas från 783,490 till
819,780 kronor.
Sedan numera i driftkostnadsstaten upptagits under rubriken »omkostnadsstat»
ett särskilt anslag för förråden och därigenom den extra
förrådspersonalens avlöningar komma att utbetalas under sistnämnda
anslagstitel i stället för av anslaget till extra ordinarie tjänstemän,
vikariatsersättning m. m. vid linjedistrikten, har styrelsen, som tidigare
saknat erfarenhet av huru stor minskning därigenom kunde uppkomma
å sistberörda anslag, nu funnit sig kunna för år 1916 beräkna detta
anslag till 20,000 kronor lägre belopp än för år 1915 och alltså upptagit
det till 60,000 kronor.
Summan av anslagen för linjedistrikten är således i 1916 års stat
upptagen till 879,780 kronor, innebärande en ökning från år 1915 med
16,290 kronor.
3. Trafikdistrikten och stationerna.
Ökat arvode
fören telegrafinspektör.
I sitt förslag till driftkostnadsstat för år 1915 hemställde telegrafstyrelsen,
att arvodet för de tvenne telegrafinspektörer, som innehaft
förordnande såsom sådana under en tid av tio år, skulle höjas från
2,500 kronor till 3,500 kronor och härigenom fortfarande motsvara den
uppbördsprovision, befordringshavaren eljest skulle kunna påräkna vid befordran
inom stationstjänsterna. Avsikten med förslaget var att förhållandet
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
7
mellan de med ordinarie befattning förenade avlöningsförmånerna och
inkomsterna såsom telegrafinspektör icke skulle bliva sådant, att de personer,
som beklätts med detta uppdrag, skulle, till men för tjänsten,
finna det förmånligare att avstå från detsamma. Departementschefen
fann för sin del förslaget stå i full överensstämmelse med den tanke,
som låg till grund för det av sakkunniga förordade och av statsmakterna
år 1907 godkända avlöningsreglementet för telegrafverket. Kungl.
Maj:ts i enlighet härmed avlåtna proposition blev jämväl av riksdagen
bifallen.
Telegrafstyrelsen föreslår nu, att ytterligare en av de fyra inspektörerna,
vilken under år 1916 kommer att hava innehaft förordnande
såsom inspektör under en tidrymd av tio år, skall få sitt arvode höjt
från 2,500 till 3,500 kronor. Med iakttagande härav och av de på avlöningsreglementet
grundade förändringarna i avlöningarna, kommer
summan av anslagen för direktörers, inspektörers och kommissariers
avlönande att för år 1916 ökas med kronor 4,630 till 387,495 kronor.
Enligt den intill år 1908 gällande avlöningsstaten voro å Stockholms
telefonstation anställda tre manliga vaktföreståndare eller kontrollörer.
Vid den omorganisation, som trädde i kraft med ingången av år 1908,
blev, i enlighet med de för omorganisationen tillkallade sakkunnigas
förslag, antalet kontrollörer å nämnda telefonstation minskat till en, i
sammanhang varmed såväl i Stockholm som å övriga stationer, där kontrollörer
funnos anställda, en viss omläggning ägde rum beträffande
kontrollörernas ställning och åligganden, ifrån att hava varit vaktföreståndare
i egentlig mening gjordes kontrollörerna till avdelningschefer
under stationsföreståndaren (direktören), medan däremot den omedelbara
tillsynen över personalen överlämnades åt kvinnliga vaktföreståndare.
Kontrollörens ställning blev sålunda att i mera viktiga angelägenheter
rörande den löpande trafiken företräda stationen utåt samt att vara en
sammanhållande mellamnyndighet mellan vaktföreståndarna och direktören.
I motiveringen till sitt förslag i vad detsamma avsåg kontrollörerna
å telefonstationerna anförde ovannämnda sakkunniga i sitt den 14 januari
1907 avgivna utlåtande (sid. 84), att det bland de sakkunniga varit
under övervägande, huruvida icke kontrollörerna skulle kunna utbytas
mot kvinnliga tjänstemän, då deras arbete såsom vaktföreståndare för
en stor mängd telefonister syntes, med hänsyn till den vana och erfarenhet,
de kvinnliga vaktföreståndarna numera vunnit, göra en sådan
anordning lämpligare. Emellertid hade mot denna anordning anförts,
att manliga kontrollörer skulle dels bättre kunna göra sig gällande gent
-
Ytterligare
tre kontrollörer
av 2:dra
graden.
8
Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr .9.
emot övriga stationer, då fråga vore om dirigerande av korrespondensen
och slitande av tvister mellan underlydande stationer rörande rätten att
använda ledningarna, dels hava lättare att gent emot allmänheten ordna
uppkommande misshälligheter. Sakkunniga, som icke kunnat förneka
det berättigade häri, hade därjämte ansett behövligt, att vederbörande
direktör ägde till sitt förfogande en tjänsteman, som såsom närmaste
man lämnade erforderligt biträde i avseende på telefontrafikens skötsel.
På grund av dessa skäl funno sig sakkunniga böra begränsa sig till
att i förevarande hänseende föreslå, att en kontrollör bibehölles å vardera
av stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt att dessa
tjänstemän såsom avdelningschefer under vederbörande direktör erhöllo
en utvidgad befogenhet beträffande trafikens ordnande och övervakande.
Den omedelbara tillsynen över telefonisterna syntes däremot sakkunniga
böra lämpligast utövas av de kvinnliga vaktföreståndarna. Genom den
utsträckning i tjänstgöringstid, som med den föreslagna högre avlöningen
skulle åläggas även kontrollörerna, kunde antalet av dessa tjänstemän
inskränkas till en å vardera av de nämnda tre huvudstationerna.
Under de tider på dagen, då kontrollören icke tjänstgjorde, kunde hans
åliggande beträffande trafikens dirigerande m. m. utan olägenhet fullgöras
av den äldsta tjänstgörande vaktföreståndaren.
Enligt vad telegrafstyrelsen uppgiver har emellertid, vad Stockholms
telefonstation angår, personal och trafik vuxit så, att den år 1907
bestämda anordningen icke längre är tillfyllest. Från ingången av år
1907 till utgången av år 1913 har personalen ökats på sätt, som framgår
av nedanstående, av telegrafstyrelsen meddelade tablå:
Tjänsteman. |
A n |
i a 1. i |
‘/i 1907. |
81/i2 1913. |
|
Vaktföreståndare .......................... |
12 |
21 |
Interurbantelefonister.................. |
82 |
133 |
Landstelefonister och lokaltelefonister |
231 |
383 |
Summa |
325 |
537 |
Under samma tid har antalet telefonapparater inom Stockholms
redovisningsområde ökats från 15,639 till 31,352.
9
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr ti.
Styrelsen anför vidare, att i följd av nätets och personalens ökning
även de göromål, som enligt sakkunnigas ovan uttalade uppfattning
kräva manlig tjänsteman för att tillfredsställande utföras, numera under
hela dagen fått den omfattning, att det icke längre är möjligt, att under
viss del av dagen vara i avsaknad av manlig kontrollör. På grund
härav har telegrafstyrelsen ansett nödigt, att från och med år 19 IG
ytterligare en kontrollör anställes vid Stockholms telefonstation. Styrelsen
anser dock icke det förhållandet härigenom böra rubbas, att den
ena av de å telefonstationen tjänstgörande kontrollörerna intager ställningen
såsom avdelningschef för telefontrafikavdelningen, i följd varav
den nya kontrollören synes kunna givas en något lägre tjänsteställning
än den nuvarande kontrollören av första lönegraden och alltså bliva
kontrollör av andra lönegraden. Då för närvarande en assistent blivit
av styrelsen placerad å Stockholms telefonstation för att förrätta de
åligganden, som skulle tillkomma den nya kontrollörstjänstens innehavare,
ett förhållande, som icke längre bör fortsättas, kan i sammanhang
härmed antalet assistenter från och med år 1916 minskas med en.
Å Sundsvalls telegrafstation liksom å övriga huvudstationer voro
före år 1908 såsom vaktföreståndare anställda tjänstemän av kommissariegrad.
Vakt föreståndarna voro till antalet två och tillhörde i avlöningshänseende
kommissarierna av tredje klassen. Vid den omorganisation,
som från och med år 1908 trädde i kraft, blev ändring häruti
vidtagen. I enlighet med ovannämnda sakkunnigas förslag blevo
nämligen kommissarietjänsterna i fråga indragna, och i stället bestämdes,
att uppdraget såsom vaktföreståndare skulle anförtros åt tjänstemän av
assistentgrad. Vid övriga huvudstationer däremot bibehöllos vaktföreståndare
av kommissariegrad, allenast med den ändring, att benämningen
ändrades från kommissarie till kontrollör. Såsom motiv för den
o ,
beträffande Sundsvall föreslagna sänkningen i vaktföreståndarnas t jåns tegrad
anförde sakkunniga (sid. 82), att i betraktande både av deu
ringare korrespondensen och de jämförelsevis mindre krav, som i Sundsvall
förekomme i fråga om korrespondensens dirigerande å olika vägar,
det därstädes väl kunde anförtros åt den äldste eller eljest lämpligaste
assistenten på vakten att sköta vaktföreståndarskapet mot befrielse från
tjänstgöringen vid telegrafapparaterna, där tjänsten i stället kunde
uppehållas av extra ordinarie telegrafister.
I följd av den sålunda beslutade ändringen ha alltsedan augusti
1908 den ena och sedan mars 1910 — då den siste å övergångsstat
kvarstående kommissarien vid Sundsvalls telegrafstation kunde beredas
tillfälle att övergå till befattning å ny stat — båda vaktföreståndarbeBihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.) 2
10
Kung1. Majds Nåd. ''Proposition Nr 3.
fattningarna å Sundsvalls telegrafstation uppehållits av därtill särskilt
förordnade assistenter.
De förhållanden, säger styrelsen, varmed den vid 1908 års omorganisation
företagna sänkningen av vaktföreståndarnas tjänstegrad motiverades,
hava sedan dess, såväl i följd av trafikens ökning som framför
allt genom vidtagen omläggning i befordringssättet för den genom
Sundsvalls telegrafstation transiterande korrespondensen, högst väsentligt
förändrats. Vid den tidpunkt, då omorganisationen genomfördes,
blevo alla telegram, som skulle vidarebefordras mellan de olika till
Sundsvall ingående telegrafledningarna, repeterade därstädes. Sedan
dess har häri sådan ändring vidtagits, att, då de till Sundsvall ingående
stationerna hava telegram att utväxla sins emellan, respektive stationer
av Sundsvall förbindas med varandra för direkt expedition. Ändringen
innebär alltså, att trafiken så att säga genomsläppes i stället för att
repeteras. En vinst härav har blivit, förutom större snabbhet i telegrambefordringen,
att en avsevärd besparing i arbete och personal kunnat
göras å Sundsvalls station. Att så varit förhållandet, fortsätter styrelsen,
torde framgå därav, att antalet telegrafiska repetitioner å Sundsvalls
station, trots en allmän ökning i den transiterande trafiken, nedgått från
att år 1907 utgöra omkring 223,000 stycken till att under år 1913 utgöra
allenast omkring 154,000 stycken. Å andra sidan har emellertid
direkttelegraferingssystemet medfört, att det vaktföreståndaren åliggande
arbetet med trafikens ordnande och fördelning blivit avsevärt mera
komplicerat och ansvarsfullt. Det torde i själva verket icke kunna bestridas,
yttrar styrelsen, att vaktföreståndarens i Sundsvall arbete numera
är med avseende på ansvar och betydelse fullt jämförligt med det, som
utföres av vaktföreståndarna på övriga huvudstationer, och de från
vaktföreståndarna i Sundsvall framkomna önskemålen om att i tjänstegrad
bliva likställda med sina kolleger vid övriga huvudstationer måste
därför anses fullt befogade.
Åven ur rent organisatorisk synpunkt anser styrrelsen den nuvarande
anordningen mindre tillfredsställande. För att direktexpeditionen
skall kunna bliva på lämpligaste och ändamålsenligaste sätt ordnad,
måste Sundsvalls station beklädas med en viss bestämmanderätt gentemot
kringliggande stationer beträffande sättet för ledningarnas användande,
trafikens fördelning m. m., och det kan enligt styrelsens mening
icke vara lämpligt, att den tjänsteman, som i detta avseende har att
representera Sundsvalls station, nämligen vaktföreståndaren, intager en
i tjänstehänseende alltför underordnad ställning i förhållande till före
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
ståndarna vid de stationer, som beröras av de av vaktföreståndaren
föreskrivna åtgärderna.
Av sålunda anförda skäl har telegrafstyrelsen ansett sig böra föreslå,
att från och med år 1916 vid Sundsvalls telegrafstation anställas
såsom vaktföreståndare två kontrollörer av andra lönegraden, i sammanhang
varmed antalet assistenter därstädes kan minskas med två.
I statförslaget för år 1916 har alltså antalet kontrollörer av andra
lönegraden ökats från 8 till 11 samt antalet assistenter minskats från
128 till 125.
Antalet ordinarie telegrafister utgör enligt 1915 års stat 355. Där- ökat antal
utöver innehava nu åtskilliga extra ordinarie telegrafister fortlöpande tclesrafl3ter''
telegrafistförordnanden. Sedan 15 utav dem vid 1915 års ingång blivit
konstituerade till ordinarie telegrafister å de i 1915 ars stat upptagna
nya sådana befattningar, komma likväl att återstå åtminstone 8 telegrafistförordnanden
av den beskaffenhet, att de även för framtiden äro
erforderliga. På grund härav anser telegrafstyrelsen antalet oidmane
telegrafistbefattningar böra från och med år 1916 ökas med 8 till 363.
Då vidare sju interurbantelefonister innehava stadigvarande och allt ökat antal
jämt behövliga befattningar såsom vaktföreståndare, men fyra av dem
komma att med ingången av år 1915 erhålla ordinarie befattning, till
följd därav att fyra nya vaktföreståndartjänster uppförts å sistnämnda
års stat, har styrelsen i statförslaget för år 1916 ökat antalet ordinarie
vaktföreståndarbefattningar från 83 till 86.
I 1915 års stat upptagas 890 ordinarie interurbantelefonister. Vid
slutet av år 1915 komma åtminstone 35 extra ordinarie interurbantelefonister
att innehava permanenta förordnanden såsom ordinarie interurbantelefonister,
vadan telegrafstyrelsen föreslår, att interurbantelefonisttjänsternas
antal i 1916 års stat ökas till 925.
Å Göteborgs telegrafstation linnes sedan den 1 december 1913 ett ökat antal
extra ordinarie stationsbiträde, vars befattning är av permanent behov och biträden",
därför enligt styrelsens mening bör uppföras å ordinarie stat. Stationsbiträdenas
antal skulle därigenom behöva ökas till 63.
Begynnelseavlöningarna för de sålunda föreslagna nya biträdande
ordinarie tjänsterna vid trafikdistrikten och stationerna belöpa sig till:
Ökat antal
interurbantelefonister.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Arvoden
till extra
ordinarie
tjänstemän.
för 3 kontrollörer av 2:dra lönegraden å 3,400
» 8 telegrafister å 1,260 .....................................
» 3 vakt föreståndare å 1,260................................
» 35 interurbantelefonister å 960...........................
» 1 stationsbiträde ................................................
eller tillhopa...............................................................
kronor 10,200: —
» 10,080: —
» 3,780: —
» 33,600: —
» 900: -
kronor 58,560: —.
Härifrån avgå avlöningar till tre assistenter med
förslagsvis beräknat ........................................................... » 8,700: —
vadan återstår en ökning med......................................... kronor 49,860: —
Ytterligare ökas anslagsbehovet för den biträdande
ordinarie personalens vid trafikdistrikten och
stationerna avlönande, till följd av avlöningsreglementets
bestämmelser om uppflyttning i högre avlöningsklass
efter intjänandet av erforderligt antal tjänstår,
med ........................................................................................... kronor 60,715: —
och sammanlagda ökningen av anslagen i fråga uppgår
således till ..........................................................kronor 110,575: —.
I fråga om anslaget för arvoden till extra ordinarie tjänstemän,
vikariatsersättning m. m. vid trafikdistrikten och stationerna anför styrelsen,
att från detta anslag utbetalts:
under år 1909 .............................. kronor 2,074,386: —
» » 1910 .............................. >» 2,104,217: —
» » 1911 ................................. » 2,221,987: —
» » 1912 .............................. » 2,321,340: —
» » 1913 ............................... » 2,606,008: —.
Utgifterna från förevarande anslag äro beräknade till 2,620,000
kronor för år 1914 och 2,900,000 kronor för år 1915. För år 1916
anser styrelsen sig böra upptaga detta anslag till 3,110,000 kronor,
motsvarande en ökning med 210,000 kronor. Härvid har, säger styrelsen,
även hänsyn tagits ej mindre till den minskade utbetalningen
från detta anslag, som bliver en följd av ovan föreslagna överflyttandet
till ordinarie stat av en del nuvarande extra ordinarie befattningar, än
även till den ökade utbetalningen från anslaget, som föranledes av betjänandet
av nya radiotelegrafstationer, vilkas utförande styrelsen föreslagit i
sin den 23 september 1914 avlåtna skrivelse angående anslag till utgifter
13
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.
för kapitalökning. Styrelsen har nämligen tänkt sig, att tills vidare
och intill dess tillräcklig erfarenhet på området vunnits, den personal,
som erfordras för skötseln av statens radiotelegrafstationer, skulle utgöras
av ordinarie telegrafpersonal med radiotelegrafutbildning. Till
denna personal skulle utöver avlöningen utbetalas extra arvoden, vilkas
storlek torde framdeles efter förslag av styrelsen fastställas av Kungl.
Maj:t. De sålunda till radiotelegraftjänstgöring uttagna tjänstemännens
befattningar skulle under tiden uppehållas av extra ordinarie tjänstemän.
Snart nog, tillägger styrelsen slutligen, torde emellertid radiotelegrafpersonalen
böra sättas på ordinarie stat.
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen i 1916 års stat upptagit
anslagen för trafikdistrikten och stationerna till sammanlagt
5,868,450 kronor eller 325f205 kronor högre belopp än för är 1915 beräknats.
Telegrafstyrelsens förslag beträffande förhöjning av arvodet åt en Departementstelegrafinspektör
från 2,500 kronor till 3,500 kronor innebär allenast chcfcntillämpning
av riksdagens på Kungl. Maj:ts framställning nästlidet
år fattade beslut i likartad fråga och har ej föranlett erinran från
min sida.
De förändringar i avlöningsstaten för styrelsen, linjedistrikten, trafikdistrikten
och stationerna, som styrelsen i övrigt föreslagit, äro sådana,
som påkallas av verkets fortgående utveckling och hava ej givit mig
anledning till anmärkning. Detta gäller även om de tre av styrelsen
ifrågasatta kontrollörstjänsterna av 2:dra lönegraden; och tillåter jag mig,
med hänvisning till vad ovan därom anförts, framhålla att styrelsens
förslag i detta avseende står i god överensstämmelse med 1907 års
sakkunnigas, av Kungl. Maj:t och riksdagen gillade förslag i fråga om
dessa befattningshavare och deras arbetsuppgift.
I anslutning till vad telegrafstyrelsen anfört om den ökning i anslaget
till extra ordinarie tjänstemän, som påkallas av anordningen för
radiotelegrafstationernas förseende med erforderlig personal, ber jag få
meddela, att styrelsen i skrivelse den 6 november 1914 gjort framställning
om särskilda radiotelegrafarvoden åt nämnda personal.
Styrelsen har därvid anfört följande.
För närvarande äger telegrafverket endast en för allmän korrespondens
upplåten radiotelegrafstation, nämligen den, som finnes utförd
vid »Nya Varvet® utanför Göteborg. Inom kort skall en under anläggning
varande radiotelegrafstation i Stockholms skärgård '' öppnas för allmän
trafik. Styrelsen har därför ansett att, om ock tiden ännu ej vore
14
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
inne att föreslå definitivt fastställande av radiotelegrafpersonalens avlöningsförhållanden,
det likväl blivit nödvändigt att provisoriskt ordna
desamma genom särskilda arvodens beviljande i anslutning till vad i
ovanberörda skrivelse den 23 september 1914 anförts. Den ökade utbildning
samt den i visst hänseende mera krävande och ansvarsfulla
tjänstgöring, som åligger radiotelegrafpersonalen, måste uppenbarligen
honoreras genom höjda avlöningar.
Den ovannämnda radiotelegrafstationen i Stockholms skärgård skulle
i administrativt hänseende anses såsom filialstation under Stockholms
telegrafstation samt tills vidare betjänas av en assistent såsom föreståndare
och fyra ordinarie eller extra ordinarie stationsbiträden, alla utbildade
i radiotelegrafering. A radiotelegrafstationen utanför Göteborg,
vilken är filialstation under telegrafstationen i Göteborg, har tjänstgöringen
till en början varit ordnad på annat sätt, till följd av att inom
telegrafverket icke då funnits tillgång till erforderligt antal tjänstgörande
med radiotelegrafutbildning samt att marinen kunnat till förfogande ställa
ett antal gnistmän, vilka såväl biträtt vid stationens skötsel som ock
därstädes fullbordat sin utbildning i radiotelegrafering. Då emellertid
telegrafstyrelsen numera kan av telegrafverkets egen personal avstå tillräckligt
stort antal personer för tjänstgöring å stationen samt gnistmän
från marinen åtminstone icke för närvarande torde kunna kommenderas
dit, har styrelsen för avsikt att även å Göteborgs radiotelegrafstation
ordna tjänstgöringen på samma sätt som vid stationen i Stockholms
skärgård. I den mån sådant kan vid ökning i trafiken eller av annan
anledning erfordras, skulle ovan angivna antal assistenter och stationsbiträden
ökas.
Enligt st}Trelsens åsikt bör avlöningen till den å radiotelegrafstationerna
tjänstgörande personalen tills vidare ordnas så, att såväl assistent
som stationsbiträde, ordinarie eller extra ordinarie, behåller sin avlöning
såsom sådan jämte förekommande dyrortstillägg och hyresbidrag,
samt därutöver tillerkännes ett radiotelegrafarvode å 600 kronor per år
för assistent och 360 kronor per år för stationsbiträde. Assistent, som
förestår station, skulle därjämte uppbära filialstationsföreståndare tillkommande
arvode enligt § 18 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
telegrafverket med högst 200 kronor för år. Sammanlagda avlöningen
skulle då för den å de ovannämnda radiotelegrafstationerna anställda
personal bliva: för assistent lägst 2,580 och högst 4,700 kronor; för
assistent, som förestår station, lägst 2,780 och högst 4,900 kronor; för
ordinarie stationsbiträde lägst 1,620 kronor samt högst vid placering i
Stockholms skärgård 2,153 kronor och vid placering vid Göteborg 2,203
15
Kung!. Maj:ts Nårl. Proposition Nr 3.
kronor (skillnaden beroende av olika stort hyresbidrag); samt för extra
ordinarie stationsbiträde lägst 1,086 och högst 1,350 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att till den å telegrafverkets
radiotelegrafstationer anställda personal skall tills vidare
utgå särskilt radiotelegrafarvode med 600 kronor för år till assistent
och 360 kronor för år till ordinarie eller extra ordinarie stationsbiträde.
Det av styrelsen sålunda framlagda förslaget har icke synts mig
giva anledning till anmärkning. Emellertid torde detsamma icke böra
bliva föremål för Kungl. Maj:ts beslut utan att hava delgivits riksdagen.
Vad beträffar den av styrelsen ifrågasatta ökningen av anslaget till
extra ordinarie tjänstemän, vilken i viss mån betingas av personalbehovet
vid radiotelegrafstationerna, lärer densamma, enligt vad jag övertygat
mig om, ehuru avsevärd, icke medgiva någon jämkning.
4. Verkstaden.
Beträffande verkstaden anför styrelsen, att anslagen för detta ändamål
till följd av avlöningsreglementets bestämmelser om uppflyttning i
högre avlöningsklass efter intjänande av därför erforderligt antal tjänstår
i 1916 års stat upptagas till 50,880 kronor eller 400 kronor högre belopp
•än för är 1915.
5. Särskilda anslag.
I fråga om utgifterna från anslaget för uppbärdsprovision meddelar
styrelsen, att de uppgått till:
under år 1909
» » 1910
» » 1911
» » 1912
)> » 1913
kronor 195,476
» 203,588
» 209,835
» 221,031
» 228,790.
Anslaget är i 1914 och 1915 års stater upptaget till 235,000
respektive 242,000 kronor. I medeltal har den årliga ökningen utgjort
omkring 8,300 kronor. Styrelsen föreslår därför, att för år 1916 an
-
16
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
slaget upptages till 250,000 kronor eller 8,000 kronor Högre än för år
1915 beräknats.
Då utgifterna från anslaget för felräkning spenning ar under år 1913,
det första år, under vilket de i viss mån förändrade bestämmelserna
rörande felräkningspenningar varit gällande, belöpt sig till 19,701 kronor
och felräkningspenningarna endast mycket långsamt ökas, anser styrelsen
anslaget böra för år 1916 beräknas till allenast 2,000 kronor högre än
enligt 1915 års stat eller till 20,000 kronor.
De från och med år 1913 fastställda nya grunderna för utbetalning
av hyresbidrag hava, enligt vad styrelsen meddelar, medfört en ökningav
summan utbetalda hyresbidrag från 127,107 kronor år 1912 till
155,891 kronor år 1913. För år 1914 blev anslaget, innan ännu kännedom
vunnits om huru nyssnämnda nya grunder skulle komma att verka,
beräknat till 147,000 kronor, och för år 1915 är det upptaget till
158.000 kronor. I 1916 års stat anser styrelsen anslaget böra upptagas
till 160,000 kronor. Styrelsen har därvid jämväl tagit hänsyn till att
för vissa av de ovan föreslagna nya ordinarie befattningarna utgår hyresbidrag.
Åven föreskrifterna rörande dyrortstillägg äro nya från och med år
1913. Styrelsen meddelar, att under nämnda år inalles 199,622 kronor
utbetalades i dyrortstillägg. För åren 1914 och 1915 är anslaget för
detta ändamål upptaget till 210,000 respektive 219,000 kronor. Styrelsen
har beräknat, att under år 1916 skulle anslaget behöva ökas med allenast
2.000 kronor utöver vad 1915 års stat angiver och således nu upptagas
till 221,000 kronor. Hänsyn har härvid tagits till, att dyrortstillägg
åtnjutes av vissa utav de föreslagna nya befattningarna.
Till beklädnad har under senaste åren använts:
år 1909
» 1910
» 1911
» 1912
» 1913
kronor 132,703
» 109,699
» 143,734
» 146,887
» 157,066.
Anslaget för detta ändamål har i 1914 års stat upptagits till 140,000
och i 1915 års stat till 150,000 kronor. Med hänsyn till den under
senare åren fortgående utgiftsstegringen anser styrelsen anslaget för år
1916 icke böra sättas lägre än till 170,000 kronor, utgörande 20,000
kronors ökning mot vad för år 1915 beräknats.
Åven utgifterna från anslaget för sjukvård och begravningshjälp stiga
år från år. De hava utgjort:
Kungi. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 3.
17
år 1909............................................................ kronor 18,146
» 1910............................................................ )) 29,880
» 1911............................................................ » 35,928
» 1912............................................................ » 44,397
» 1913........................................................ » 49,749
samt äro beräknade till 45,000 kronor för åren 1914 och 1915. Med
ledning av erfarenheten från de sista åren har styrelsen för år 1916
föreslagit anslagets höjning med 15,000 kronor till 60,000 kronor.
Beträffande anslaget för belöningar, studieresor och gratifikationer ät
tjänstemän, vilket anslag i motsats mot de övriga särskilda anslagen icke
är förslagsanslag, föreslår styrelsen, att det för år 1916 upptages till
oförändrat belopp, 15,000 kronor.
Summan av de utav styrelsen sålunda föreslagna ökningarna å de
särskilda anslagen uppgår till 49,000 kronor, vadan dessa anslag, som i
1915 års stat äro uppförda med 847,000 kronor, vid bifall till förslaget
böra för år 1916 upptagas till 896,000 kronor.
Mot styrelsens förslag beträffande utgiftsposterna till verkstaden
och särskilda anslag har jag intet att erinra.
1915 års avlöningsstat slutar å ett belopp av kronor 7,573,985: —.
Här ovan av mig föreslagna ökningar utgöra:
å anslagen för telegrafstyrelsen kronor 1,450
» i» » linjedistrikten » 16,290
» D » trafikdistrikten
och stationerna » 325,205
» » » verkstaden » 400
» de särskilda anslagen » 49,000
eller tillhopa med »_392,345: —.
1916 års avlöningsstat kommer alltså att sluta å. kronor 7,966,330: —.
B. Övergångsstat.
Anslagen under denna rubrik uppgå enligt 1915 års stat till 28,440
kronor. Styrelsen meddelar, att å övergångsstaten numera kvarstå endast
fyra ordinarie och fyra extra ordinarie tjänstemän hos styrelsen samt
två ordinarie tjänstemän vid liujedistrikten, vilkas sammanlagda avlönings
Bihany
till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 3
Departements
chefen.
18
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
belopp äro för år 1916 beräknade till 30,900 kronor, samt att härifrån
endast avgå under avlöningsstaten upptagna avlöningar till belopp av
7,000 _ kronor.
ÖvergåDgsstaten för år 1916 bör alltså sluta å 23,900 kronor, utgörande
4,540 kronor lägre belopp än för år 1915.
Styrelsen meddelar vidare, att den alltsedan år 1908 i staterna
under rubriken C. Indragning sstat upptagna tjänsteman numera avlidit.
Det hittills under denna rubrik upptagna beloppet av 5,500 kronor
bör alltså utgå ur staten.
C. Pensions- och understödsstater.
Anslaget för livräntor och understöd är i 1915 års stat upptaget till
22,392 kronor. Enär dels telegrafst}^relsen efter avgivandet av sitt
förslag till stat för år 1915 beviljat livräntor å sammanlagt 600 kronor
åt fem i telegrafverkets tjänst anställda personer, som skadats i arbetet,
dels ock två innehavare av årliga understöd å tillsammans 570 kronor
numera avlidit, borde anslaget för år 1916 upptagas till ett med 30 kronor
förhöjt belopp. Härförutom föreslår emellertid styrelsen nu en ökning
för år 1916 med tillhopa 5,915 kronor för beviljande av årliga understöd
åt sex personer ävensom av ökat understöd åt en person.
Av den förut vid optiska telegrafen tjänstgörande personalen kvarstå
i extra tjänst hos telegrafverket numera endast två personer, nämligen
tillförordnade föreståndaren för Vara telegrafstation Charles Frithiof Julius
Nordström och tillförordnade föreståndaren för Vinga telegraf- och signalstation
Anton Petrus Hansson. Båda äro födda år 1848 och komma således
under år 1915 att hava uppnått den högsta för ordinarie tjänstemän
vid telegrafverket stadgade pensionsålder av 67 år. Med anledning
härav har telegrafstyrelsen ansett sig böra utverka rätt för dem till
årligt understöd från och med det de finnas böra avgå ur tjänst.
Nordström antogs den 1 april 1858 till extra optisk telegrafist å
rikets västra kust och förordnades år 1861 till föreståndare för optiska
telegrafstationen å Stigbergsåsen samt år 1864 till telegratist vid optiska
telegrafinrättningen å Nya Varvet. Åren 1871 och 1872 genomgick han
nedre avdelningen av Chalmerska slöjdavdelningen i Göteborg och godkändes
jämväl vid inträdesprövning till övre avdelningen, men måste
till följd av bristande medel härefter avbryta sina studier. Under sommartiden
åren 1873, 1874, 1875, 1877 och 1878 biträdde Nordström vid
Kuntjl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 3.
19
telegrafarbeten inom södra distriktet såväl vid yttre arbeten och kabelreparationer
som ock vid inredningar av nya och flyttningar eller ominredningar
av äldre telegrafstationer. Sedan de sista optiska telegrafstationerna
å västkusten år 1881 indragits, erhöll Nordström anställning
såsom föreståndare för elektriska telegraf- och signalstationen å Vinga.
Därefter har Nordström på egen begäran år 1899 förflyttats till sin nuvarande
befattning såsom tillförordnad föreståndare för telegrafstationen
i Vara. Denna station, som har icke miudre än 16 underordnade telefonväxelstationer,
har numera nått den omfattning, att uppbörden därstädes
under år 1913 uppgått till 43,652 kronor. Då Nordström avgår, kommer
stationen att förestås av kvinnlig kommissarie av 5:te lönegraden. Nordström
åtnjuter sedan år 1912 den för kvarstående optisk personal i
telegrafverkets tjänst medgivna högsta avlöning av 2,700 kronor för år
jämte fri bostad.
Hansson antogs till extra optisk telegrafist den 1 april 1862 med
tjänstgöring vid stationen å Nya Varvet. Den 1 juni 1864 befordrades
han till ordinarie optisk telegrafist vid stationen i Marstrand. Under
tiden 1 december 1866—1 april 1867 tjänstgjorde Hansson såsom tillförordnad
optisk korporal å Vinga, men återgick sedan till Marstrand,
där han tjänstgjorde till denna stations indragning år 1871, varefter
han förblev telegrafist å Vinga, till dess denna station indrogs år 1881.
Därefter var han anställd såsom biträde vid elektriska telegrafstationen
och signalstationen å Vinga, vilken stations tillförordnade föreståndare
han blev år 1903. Vinga station, som icke har någon telefonrörelse,
är ur uppbördssynpunkt mindre betydande, men såsom telegraf- och
signalstation av stor vikt för sjöfarten samt fiskarbefolkningen. Hanssons
avlöning är numera bestämd till 2,500 kronor per år jämte rätt till fri
bostad.
Såväl Nordström som Hansson hava under bådas ovanligt långa
tjänstgöringstid, utgörande den 1 april 1915 för Nordström 57 år och
för Hansson 53 år, städse visat nit och redlighet vid fullgörandet av dem
anförtrodda uppdrag samt, ehuru de icke avlagt de för vinnande av
kommissariebefattning vid telegrafverket föreskrivna kunskapsprov, likväl
ådagalagt förmåga att till överordnades belåtenhet fullgöra de med
stationsföreståndarbefattning förenade göromål. För sin långvariga och
plikttrogna verksamhet hava de ock, Nordström år 1908 och Hansson
år 1911 av Kungl. Maj:t tilldelats medalj i guld med inskrift: »För nit
och redlighet i rikets tjänst».
Telegrafstyrelsen, som utgår från att Nordström och Hansson, oaktat
den mindre betydande skillnaden i årsinkomster och tjänstgöringstid,
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
böra tillerkännas rätt till lika stort årligt understöd i all synnerhet som
Hansson, därest han kvarstår i tjänst, givetvis kommer att uppnå samma
slutavlöning som Nordström, föreslår, att understödsbeloppen bestämmas
till 2,000 kronor. Till jämförelse anför styrelsen, att linjemästare av
l:sta lönegraden vid telegrafverket, vilka dock intaga lägre tjänsteställning
än föreståndare för station och vilkas slutavlöning är densamma
som den för den kvarstående optiska personalen, hava pensionsunderlag
till belopp av 1,900 kronor. Visserligen, säger styrelsen, hava Nordström
och Hansson icke varit i tillfälle att genom avgifters erläggande till
telegrafverkets pensionsinrättning själva bidraga till sitt pensionerande,
men å andra sidan hava de under år 1915 uppnått sju års högre levnadsålder
än som är stadgad såsom linjemästares pensionsålder samt 22
respektive 18 års längre tjänstgöringstid. För jämförelses skull erinrar
telegrafstyrelsen jämväl om att vid 1911 års riksdag understöd tillbelopp
av 2,600 kronor beviljades åt den från enskilt telefonnät övertagne
ingenjören Carl August Taberman, vilken vid tiden för pensionens beviljande
var 67 år och uppbar 4,000 kronors avlöning samt, inberäknat
den tid han varit anställd i det enskilda telefonnätet, innehade 25
tjänstår.
Föreståndaren för Svenljunga växeltelefonstation Karl Mauritz Michael
Nyberg är född den 12 september 1838 och således nu 76 år gammal.
Nyberg har varit föreståndare för växelstationen i Svenljunga allt sedan
år 1888, då stationen anlades av enskilda personer. 1 telegrafverkets
tjänst har han varit anställd sedan den 1 juli 1894, då nämnda station
övergick i telegrafverkets ägo. Enligt vad vederbörande telegrafkommissarie
intygat, har Nyberg skött sin föreståndarbefattning utan anmärkning
och på ett fullt tillfredsställande sätt. Hans inkomster från telegrafverket
har under senaste åren belöpt sig till omkring 900 kronor
jämte fri bostad, som torde böra uppskattas till 150 kronor. Nyberg
lärer hava en årsinkomst av 475 kronor dels från en donation och dels
såsom livränta från enskilt håll. Han har inga anförvanter, från vilka
bidrag till hans uppehälle, om så skulle erfordras, kan förväntas. Telegrafstyrelsen.
som föreslår, att Nyberg tillerkännes ett årligt understöd
av 500 kronor, har emellertid fäst uppmärksamheten vid att genom det
sålunda föreslagna understödets beviljande skulle, därest icke understödet
kan anses tillfyllest motiverat av Nybergs höga ålder, skapas ett prejudikat
för telegrafverkets vidkommande. Nyberg har nämligen icke
varit anstäld hos telegrafverket i annan form än genom kontrakt om
förestående av växelstationen i Svenljunga mot viss ersättning, beräknad
efter antalet telefonledningar, som ingått till stationen, samt antalet
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
telefonsamtal och telegram, som befordrats genom densamma, varförutom
fri bostad åtnjutits av honom. Hans ställning gent emot telegrafverket
är således, anför styrelsen, fullständigt densamma, som en föreståndare
för lantpoststation intager gent emot postverket. I detta verks driftkostnadsstater
finnes upptaget ett fast årligt anslag å 20,000 kronor
under rubriken »understöd m. m. åt personer, som äro eller varit anställda
vid postverket eller anlitats i dess ärenden». Från detta anslag
äger generalpoststyrelsen, med Kungl. Maj:ts medgivande, utbetala årligt
ålderdomsunderstöd till lantpoststationsföreståndare, som varit medelst
personligt kontrakt anställd och avgått från sin belattning efter att hava
tjänstgjort minst 25 år, därest den avgångne, såsom det ursprungligen
hette, »visas vara i behövande omständigheter» eller, såsom föreskriften
numera lyder, »befinnes vara i behov av understöd». Understödets belopp
får icke överstiga två tredjedelar av det arvode, som senast utgått från
postverket. Rättvisan lärer då fordra, fortsätter styrelsen, att växelstationsföreståndare
vid telegrafverket skall, under samma förutsättningar
som gälla beträffande lantpoststationsföreståndare, undfå ålderdomsunderstöd.
Då enligt tidigare beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen anställning
i tjänst hos enskilt telefonnät, som sedermera övertagits av
telegrafverket, skall räknas vederbörande tillgodo såsom tjänstår, äro
nämnda förutsättningar för handen beträffande Nyberg. I avseende å
beloppet skulle, enligt den för lantpoststationsföreståndare gällande bestämmelsen,
understödet kunna uppgå för Nyberg till högst omkring
600 kronor, motsvarande två tredjedelar av hans till cirka 900 kronor
belöpande avlöning, den fria bostadens värde oberäknat. Då emellertid
enligt styrelsens mening anledning icke synes förefinnas att tillerkänna
Nyberg högre understöd än de kvinnliga växelstationsföreståndarna, vilka
varit i tjänsteställning hos telegrafverket anställda, hitintills plägat erhålla,
samt en växelstationsföreståndare torde hava mindre göromål med
uppbörd än en poststationsföreståndare, har styrelsen stannat vid att
föreslå understödet till ovan angivna belopp av 500 kronor.
Skrivbiträdet Freja Jaquette Jansson är född den 27 mars 1854, antogs
i Borås telefonförenings tjänst år 1882 och övergick i telegrafverkets
tjänst den 1 juli 1900, då nämnda telefonförenings nät inköptes av
telegrafverket. Hon har vid telegrafverkets station i horås icke kunnat
biträda vid telefonväxel tjänsten utan sysselsatts med skrivgöromål och
räkningsarbete. På grund av sin ålder kan Jansson, trots god vilja och
intresse, icke längre prestera den kraft och energi i arbetet, att hon kan
anses göra samma nytta som ett skrivbiträde med full arbetsduglighet.
Hennes avlöning utgår med dot för skrivbiträde vid station av Kungl.
22
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 3.
Maj :t bestämda högsta beloppet, 900 kronor per år. Janssons man,
vilken var föreståndare för Borås telefon f örenings centralstation, avled
den 31 juli 19(>8. Hon har tre barn i livet, vilka i någon mån lära
kunna bidraga till moderns försörjning. Själv har hon intet kapital
eller andra inkomster än från telegrafverket, och det anses uteslutet
att hon, som lider av fetthjärta samt nervositet, skulle kunna förtjäna
något till sitt uppehälle efter det hon entledigats ur telegrafverkets
tjänst. Då Jansson, räknat från tiden för inträdet i det sedermera av
telegrafverket övertagna enskilda telefonnätets tjänst, har 32 tjänstår,
anser telegrafstyrelsen, att hon bör tillerkännas det till extra ordinarie
telefonister och skrivbiträden i allmänhet utgående årliga understöd av
500 kronor.
Lokaltelefonisten Maria Eleonora Haglund är född den 14 april 1855
samt antogs år 1885 till telefonist i Hedemora stads enskilda telefonnät.
Då detta i september 1894 övergick i telegrafverkets ägo, inträdde hon
i telegrafverkets tjänst och har allt hitintills på ett fullt oklanderligt
sätt skött sin telefonisttjänst. För omkring 20 år sedan skildes hon
från sin man, vilken är poliskonstapel, men hon åtnjuter ej något underhåll
från honom. Av sina sju barn lärer hon efter avskedstagandet icke
kunna förvänta något bidrag till uppehället, ej heller äger hon något
sparat kapital eller andra inkomster än från telegrafverket. Haglunds
avlöning utgår för närvarande med det för lokaltelefonist stadgade högsta
beloppet eller 840 kronor för år. Styrelsen anser, att hon i likhet med
Jansson bör vid avskedstagandet tillerkännas årligt understöd till belopp
av 500 kronor.
Under åberopande av vad i generalpoststyrelsens underdåniga förslag
till stat för postverkets driftkostnader under år 1916 anförts i fråga om
årligt understöd från post- och telegrafverken åt maskinisten vid dessa
verks fastighet i Sundsvall Jolmn Petter Forsgren, föreslår styrelsen, att
av nämnda till 500 kronor upptagna understöd 47 % eller 235 kronor
måtte få utgå av telegrafverkets medel.
I det för 1914 års senare riksdag framlagda förslaget till stat för
telegrafverkets driftkostnader under år 1915 hade Kungl. Maj:t, i enlighet
med telegrafstyrelsens framställan, upptagit, bland andra, linje arbetaren
Lars Nordin till erhållande av årligt understöd å 300 kronor. Riksdagen
anförde härom, att riksdagen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
icke beloppet av understödet, betraktat såväl i och för sig som ock i
förhållande till de i övrigt föreslagna understödsbeloppen, kunde anses
väl knappt tillmätt. Nordin, som innehade 29 tjänstår och, innan han
år 1912 erhöll sjukledighet, hade en årsavlöning av omkring 1,050
K-ungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 3.
23
kronor samt hade en orkeslös hustru att försörja, skulle nämligen ej erhålla
högre årligt understöd än en samtidigt till understöds erhållande
föreslagen städerska, som endast 18 år varit anställd i telegrafverkets
tjänst och åtnjutit en högsta avlöning av 420 kronor samt ej hade någon
försörjuingsplikt. Riksdagen, som fann sänkning av det sistnämnda
understödet ej böra ske, fann sig emellertid vid det förhållandet, att någon
framställning om högre understöd åt Nordin icke gjorts, böra bifalla
vad Kungl. Maj:t i förevarande avseende föreslagit.
Telegrafstyrelsen anför i sin föreliggande skrivelse, att styrelsen,
som givetvis önskar kunna bereda så högt understöd som möjligt åt
plikttrogna personer i verkets tjänst, då de av ålder eller sjuklighet
måste lämna densamma, av riksdagens berörda uttalande funnit sig föranlåten
att nu hemställa, att understödet åt Nordin måtte ökas med 180
kronor och alltså bestämmas till 480 kronor eller samma belopp, som
exempelvis år 1909 tillerkänts arbetsledaren F. H. Nilsson, vilken då
var 52 år gammal, varit 30 år i telegrafverkets tjänst, uppburit en under
senaste åren till 975 kronor minskad avlöning samt genom sjukdom
blivit oförmögen att försörja sig och sin familj.
Därest vad styrelsen sålunda föreslagit rörande nya och ökade årliga
understöd bifalles, bör anslaget för livräntor och understöd i 1916
års stat uptagas till 28,337 kronor.
Enligt det för telegrafverkets pensionsinrättning gällande reglemente
av den 17 juni 1908 skall telegrafverkets ständiga bidrag till
pensionsinrättning en för personalens pensionerande utgöra 1 Va procent av
det Sverige tillkommande telegrafporto. Då styrelsen enligt särskild
underdånig skrivelse den 23 september 1914 beräknat inkomsterna av
telegrafrörelsen för år 1916 till 2,700,000 kronor, varav 100,000 kronor
dock utgöra andra inkomster än telegramporto, bör ifrågavarande bidrag
för år 1916 upptagas till förslagsvis 39,000 kronor eller 2,250 kronor
högre belopp än i 1915 års stat.
Det fasta ärliga anslaget till telegrafverkets pensionsinrättning, vilket
måste höjas i den mån, nya ordinarie tjänster inrättas, är i 1915 års
stat upptaget till 204,013 kronor. Därest styrelsens här ovan återgivna
framställningar om uppförande å ordinarie stat från och med år 1916
av en del nya tjänster bifallas, skulle detta medföra vissa förhöjningar
i anslaget från och med år 1916. Under förutsättning emellertid, att de
av telegrafstyrelsen i underdånig skrivelse den 14 november 1913 föreslagna
ändringarna i nådiga reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning
bliva av Kungl. Maj:t stadfästade, anser styrelsen att, såvitt
24
Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 3.
beräkningar hitintills hunnit göras, ökning av nu ifrågavarande anslag
för år 1916 icke erfordras.
Telegrafverkets bidrag till dess änke- och pupillkassa utgör enligt 1915
års stat 22,015 kronor, vilket belopp för envar av de i 1916 års stat
upptagna 24 nya manliga tjänsterna bör ökas med 27 kronor 50 öre
men åter minskas med samma belopp för envar av de tre till indragning
föreslagna assistenttjänsterna, eller således i allt ökas med 578 kronor.
Anslaget är därför i förslaget utfört med 22,593 kronor.
Anslaget till fyllnadspensioner, i 1914 års stat upptaget till 90,000
kronor och i 1915 års stat till 108,000 kronor, synes styrelsen, under
förutsättning jämväl av bifall till nyssnämnda underdåniga framställning
om ändring i pensionsreglementet, behöva för år 1916 beräknas till
115,000 kronor, innebärande en ökning från år 1915 med 7,000 kronor.
Till jämförelse nämner styrelsen, att utbetalningarna från anslaget uppgått
till:
år 1909...................................
» 1910...................................
» 1911...................................
» 1912.....................................
» 1913.....................................
Summan av anslagen å 1915
utgör..........................................................
................. kronor 70,475
................ » 79,941
................. » 85,780
................. » 94,512
................ » 102,647.
års pensions- och understödsstater
............................ kronor 393,170:—.
Enligt vad ovan anförts bör för år 1916 ökning ske:
å anslaget för livräntor och understöd
med ....................... kronor 5,945: —
» » » telegrafverkets stän
diga
bidrag till pensionsinrättningen
med.
........................ » 2,250: —
» » )) bidrag till telegraf
verkets
änke- och
pupillkassa med ... » 578: —
» » » fyllnadspensioner med » 7,000: —
eller tillhopa med .................................................................. kronor 15,773: —.
vadan pensions- och understödsstaterna i 1916 års
statförslag utförts med............................................... kronor 408,943: —.
25
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.
Vad angår frågan om pension åt stationsföreståndarna Nordström Departementsoch
Hansson synas mycket talande skäl föreligga för beredande av årligt chefen
understöd
åt dem. I likhet med telegrafstyrelsen anser jag ock rättvist
och lämpligt, att de erhålla lika stora understöd. Beträffande det av
telegrafstyrelsen föreslagna beloppet kan man ju ställa sig i viss mån
tveksam, huruvida icke detsamma med hänsyn därtill, att Nordström och
Hansson ej haft att erlägga några pensionsavgifter, är väl högt beräknat.
Anställer man en jämförelse med det av styrelsen åberopade fallet Taberman,
finner man, att den honom tillerkända pensionen utgjorde ej fullt
2/s av hans avlöning, under det att det föreslagna pensionsbeloppet för
Nordström och Hansson möjligen kan anses överstiga Vs av deras avlöning,
beroende dock på till vilket belopp man taxerar av dem åtnjuten
förmån av fri bostad. Betingelserna i de särskilda fallen synas mig
emellertid ej lika. Taberman hade under en del av sin tjänstetid varit
anställd i ett enskilt telefonnät och hade vid sin pensionering allenast
25 tjänstår, medan såväl Nordström som Hansson under hela sin tjänstgöringstid
varit anställda i statens tjänst och därtill så länge som
respektive 57 och 53 år. Beträffande åter jämförelsen med linjemästare
av första lönegraden, torde den omständigheten, att dessas pensionsunderlag
utgör 1,900 kronor, icke vara av någon avgörande betydelse,
då de intaga en lägre tjänsteställning än stationsföreståndare, i vilken
sistnämnda egenskap Nordström och Hansson under en lång följd av år
tjänstgjort, den förre till och med så lång tid som 34 år. I betraktande
av den sällsynt långvariga och plikttrogna verksamhet, som Nordström
och Hansson utövat i telegrafverkets tjänst och för vilken telegrafstyrelsen
i sin framställning närmare redogjort, samt med hänsyn till det vackra
vitsord, styrelsen lämnat om dem, anser jag, att man i förevarande
undantagsfall kan frånse från de rent principiella betänkligheterna.
Något prejudikatfall, medförande konsekvenser för framtiden, kan detta
icke bliva, då Nordström och Hansson äro de sista kvarstående tjänstemännen
från den optiska telegrafens tid. Denna omständighet synes
mig värd särskilt beaktande vid frågans bedömande. Väger man samtliga
dessa omständigheter emot varandra, finner jag mig böra tillstyrka, att
det av styrelsen föreslagna understödsbeloppet, 2,000 kronor, tilldelas vardera
av dem.
Beträffande föreståndaren för Svenljunga växeltelefonstation K. M. M.
Nyberg, vilken allenast genom kontrakt är anställd vid telegrafverket,
har telegrafstyrelsen påpekat, att tillerkännandet av understöd åt honom
allenast innebär beredande av en förmån, som redan tillkommer de i
postverkets tjänst på liknande sätt anställda personer. Vad understödets
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 3 hlift. (Nr 3.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
belopp vidkommer, synes mig detsamma, såsom telegrafstyrelsen föreslagit,
lämpligen böra sättas till 500 kronor.
Åt skrivbiträdet F. J. Jansson och lokaltelefonisten M. E. Haglund
hava föreslagits årliga understöd med för dylika fall under de senare åren
vanligt belopp, 500 kronor. Mot styrelsens förslag i denna del har jag
intet att erinra.
I avseende å maskinisten J. P. Forsgren hänvisar jag till vad jag
i samband med anmälandet av förslaget till driftkostnadsstat för postverket
för år 1916 anfört om understöd åt honom.
Mot förslaget att linjearbetaren L. Nordins understöd höjes med 180
kronor till 480 kronor har jag intet att invända.
Vad angår övriga poster under pensions- och indragningsstaterna
hava de ej heller givit mig anledning till anmärkning. Med anledning
av vad telegrafstyrelsen anför om ett av styrelsen väckt förslag till
ändringar i reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning ber jag
emellertid få upplysa följande. Styrelsens ifrågavarande förslag är framlagt
i underdåniga skrivelser den 14 november 1913 och den 7 augusti 1914,
däri styrelsen anhållit om fastställelse å de föreslagna ändringarna i
reglementet. En av de sålunda föreslagna ändringarna åsyftar, att för
vissa kategorier av tjänstemän vid telegrafverket bereda lindring uti de
i många fall synnerligen höga avgifterna för egen pensionering. Komrne
sådan lindring till stånd, skulle detta hava till följd, att den på telegrafverket
fallande andelen av pensionskostnaderna skulle bliva något förhöjd.
Ändringen komme nämligen att medföra, att fyllnadspensionen,
som bestrides av telegrafverkets medel, komme att utgöra större del av
pensionen än vad för närvarande är fallet. Telegrafstyrelsens ifrågavarande
framställning blev remitterad till de av chefen för finansdepartementet
jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga för verkställande
av utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering
av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen må kunna genomföras.
Dessa sakkunniga hava avgivit utlåtande i ärendet, men jag är
ännu icke i tillfälle att underställa det föreliggande förslaget Kungl.
Maj:ts prövning, enär det befunnits nödigt att verkställa ytterligare utredning
i ärendet, särskilt i fråga om den ökade kostnad för statsverket
ett bifall till styrelsens framställning skulle medföra. Sådan utredning
har påbörjats, men är ännu icke avslutad.
D. Omkostnadsstat.
Bland anslagen under denna rubrik, vilka alla äro förslagsanslag,
möter föi-st anslaget för stationers och linjers underhäll. För detta ändamål
hava utgivits:
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.
år 1909
» 1910
» 1911
»''1912
» 1913
kronor 2,383,689
» 2,571,416
» 2,813,996
» 2,914,581
» 3,312,013
I staterna för åren 1914 och 1915 är anslaget upptaget till 3,100,000
respektive 3,325,000 kronor, vilka belopp uppenbarligen icke komma att
förslå. För år 1916 föreslår styrelsen anslagets bestämmande till 275,000
kronor högre belopp än för år 1915 eller således till 3,600,000 kronor.
Att styrelsen tilltror sig att kunna begränsa ökningen till nämnda summa,
beror delvis därpå att styrelsen, på sätt nedan säges, föreslagit upptagandet
av två nya utgiftstitlar å sammanlagt 107,000 kronor, varifrån
skola bestridas utgifter, som åtminstone till övervägande del nu avföras
under titeln stationers och linjers underhåll.
Anslaget för fastigheter, vilket anslag förekom första gången i staten
för år 1914 och då upptogs till 200,000 kronor samt för år 1915 höjts
till 220,000- kronor, anser styrelsen icke behöva för år 1916 beräknas
till mer än 160,000 kronor eller således 60,000 kronor lägre belopp än
för år 1915. Visserligen ligger det i sakens natur, anför styrelsen, att
utgifterna för underhåll av telegrafverkets i allmänhet under senare åren
färdigblivna fastigheter komma att stiga under de närmaste åren liksom
ock att färdigställandet av nya fastigheter kommer att medföra ökning
i uppvärmnings- och övriga kostnader för fastigheterna, men å andra
sidan torde hyresinkomsterna från dem komma att under år 1916 stiga
till sådant belopp, att ovan angivna nettoutgift icke överskrides.
Styrelsen aamäler i detta sammanhang, att bland de arbeten, som
under år 1916 skulle bekostas från ifrågavarande anslag, även är en
mindre tillbyggnad till telegrafverkets fastighet i Nässjö. Å telefonstationen
därstädes, vilken allt sedan år 1902 varit inrymd i verkets
nämnda fastighet, har nämligen rörelsen nu ökats så, att en utvidgning
av telefonlokalerna är nödig. Byggnadens arkitekt, professorn Lallerstedt,
har uppgjort förslag till husets tillbyggnad med en ny telefonsal.
Kostnaden härför samt för en del nödvändiga förändringar i samband
därmed, uppgående enligt kostnadsförslag till 11,500 kronor, skulle visserligen
synas böra bestridas av anslag till utgifter för kapitalökning.
Men då byggnaden är av trä och enligt Lallerstedts åsikt undergått
sådan värdeminskning, att fastigheten även efter tillbyggnaden icke har
högre värde än det ursprungliga, nu bokförda värdet av 21,079 kronor
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
54 öre, anser styrelsen riktigast, att de nu föreslagna ändringarna utföras
för anslag till driftkostnader under förevarande titel.
I anslaget för förhyrda lokaler, för åren 1914 och 1915 upptaget
till 230,000 kronor, anser sig styrelsen icke behöva föreslå någon förhöjning.
Under rubriken mark- och takhyror m. m. föreslår styrelsen ett nytt
anslag, som för år 1916 beräknats till 75,000 kronor. De utgifter, som
det här är fråga om och som hittills utbetalts under rubriken stationers
och linjers underhåll, utgöra hyresersättningar till enskilda för upplåtande
av plats dels för telefon- och telegrafstolpar och dels för stativ
och andra fästen för trådar och kablar å hustak och väggar m. m. Styrelsen
har ansett önskligt, att dessa utgifter redovisas särskilt, på det
att övervakande av deras storlek skall lättare försiggå och utgifterna
kunna påföras de särskilda lokalnätens driftkostnader.
I 1914 och 1915 årens stater är för första gången uppfört särskilt
anslag för förråden, belöpande sig till 100,000 kronor för vartdera året.
Sedan styrelsen nu kunnat komma till större insikt om, till vilka belopp
förrådskostnaderna uppgå, anser styrelsen nödigt, att för år 1916 öka
anslaget med 50,000 kronor till 150,000 kronor.
De ständigt om ock ej så hastigt växande utgifterna för eldning,
belysning och städning av tjänstelokaler äro för åren 1914 och 1915 beräknade
till 250,000 respektive 260,000 kronor. Då utgifterna för detta
ändamål redan under år 1913 uppgått till 258,473 kronor, föreslår styrelsen
för år 1916 en förhöjning med ytterligare 10,000 kronor till
270,000 kronor.
Under ny titel: motordrift m. m. har styrelsen upptagit ett anslag
å 32,000 kronor. Från detta anslag skulle utbetalas utgifter för drift
av elektriska motorer och laddningsmaskiner å stationerna, drift av signalapparater
och dylikt. Dessa utgifter hava hittills avförts dels huvudsakligen
under titeln stationers och linjers underhåll, dels ock såsom
belysningskostnader. Då utgifterna i fråga förut varit av ringa omfattning,
har styrelsen icke tidigare ansett sig böra upplägga särskilt konto
för dem, men de moderna telefonstationerna med centralbatteri hava
ökat utgifterna för motordrift i avsevärd grad och för radiotelegrafstationerna
blir ifrågavarande utgiftspost av stor betydelse.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Anslaget för stationsinventarier anser styrelsen böra bibehållas oförändrat
vid 100,000 kronor, men i anslaget för verktyg sinventarier föreslår
styrelsen höjning från 70,000 till 80,000 kronor, alldenstund utgifterna
härför under år 1913 stigit till 67,911 kronor.
Styrelsen föreslår vidare uppförande av ett särskilt anslag med titel
tullumgålder m. m. och anför i detta avseende följande.
Sedan Kungl. Maj:t den 9 juni 1911 utfärdat ny tulltaxa att träda
i kraft den 1 december samma år samt därigenom med tull belagts
vissa för telegrafverket behövliga, förut tullfria varor, hemställde telegrafstyrelsen
i underdånig skrivelse den 10 oktober 1912, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets behov
erforderliga varor finge tullfritt i riket införas, samt att i sammanhang
med beslut därom föreskrift måtte lämnas om, att telegrafstyrelsen vid
bedömning av leveransanbud eller eljest vid inköp av varor för telegrafverkets
räkning skulle beträffande utländsk vara förfara så, som om tull
skolat erläggas för densamma. Ett av de viktigaste motiven för denna
styrelsens framställning var följande. Inom statens affärsdrivande verk
torde i allmänhet förfaras så, att belöpande tullavgifter för från utlandet
upphandlade inventarier tilläggas dessa inventariers värde och betalas
liksom inventarierna själva från anslag till utgifter för kapitalökning.
Då de affärsdrivande verkens anslag till utgifter för kapitalökning såsom
regel utgå från av staten i utlandet upplånade medel, under det att tullavgifter
redovisas såsom egentliga statsinkomster under rubriken: skatter,
blir således följden den, att staten årligen upplånar medel för att nästan
omedelbart i stor utsträckning återfå dem såsom skatteinkomster. Om
hänsyn tages till samtliga de affärsdrivande verken, skall det säkerligen
visa sig att de belopp, varom fråga är, stiga till sådan höjd, att ett fortsättande
på denna väg kan leda till allvarliga statsfinansiella olägenheter.
Enbart för telegrafverket uppgå nämligen tullumgälderna, enligt vad i
berörda underdåniga skrivelse beräknats, till omkring 88,500 kronor per
år och enligt vad nu kan antagas till omkring 100,000 kronor om året.
Styrelsens ifrågavarande framställning mötte motstånd såväl från
Sveriges industriförbund i en den 12 november 1912 till Kungl. Maj:t
ingiven skrivelse som ock från de i ärendet hörda myndigheterna, nämligen
generaltullstyrelsen och kommerskollegium, och har något beslut
i anledning av styrelsens framställning ännu ej, såvitt styrelsen har sig
bekant, meddelats.
För att åtminstone för telegrafverkets vidkommande råda bot för
ovan berörda olägenhet, har styrelsen funnit sig nu böra föreslå, att i
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
telegrafverkets driftkostnadsstat uppföres ett särskilt anslag med titel:
tullumgälder m. m. å 100,000 kronor, varifrån tullavgifter samt hamnavgifter,
som telegrafverket har att erlägga för från utlandet inköpta
varor, skulle bestridas. Detta skulle medföra, att nämnda avgifter icke
vidare komma att utgå från telegrafverkets anslag till utgifter för
kapitalökning och ej heller att belasta telegrafverkets kapitalkonto. Härigenom
skulle man, säger styrelsen, visserligen komma i strid med den
av Sveriges industriförbund i dess nyssnämnda skrivelse såsom riktiga
angivna principen, att de statens affärsdrivande verk, som konkurrera
med enskild verksamhet, böra såvitt möjligt arbeta under samma ekonomiska
förutsättningar som den enskilde. Ett avvikande från denna
princip befarar industriförbundet skola förr eller senare leda därhän, att
statens tekniskt-ekonomiska verksamhet komme att giva skenbart goda
ehuru kanske i verkligheten mindre tillfredsställande resultat. Då
emellertid statens affärsdrivande verk redan i ett annat viktigt hänseende,
berörande just kapitalkontot, frångått nämnda princip, i det att
såsom regel inga årliga nedskrivningar av kapitalet verkställas av dem,
synes det styrelsen vara av desto större vikt för staten att icke öka
verkens disponerade kapital med erlagda tull- och hamnavgifter. Styrelsen
anmärker slutligen, att den av industriförbundet till förekommande
av den utav telegrafstyrelsen påpekade finansiella olägenheten föreslagna
utvägen, nämligen att tullavgifter, som betalas av statens verk, skulle
av tullverket särskilt redovisas och även i riksstaten föras särskilt för
att användas till avbetalning å statsskulden, icke kan bringa rättelse i
det förhållandet, att staten nu faktiskt årligen upplånar större belopp
än som erfordras. Icke kan det, tillägger styrelsen, vara skäl att fortsätta
därmed, endast för att söka vinna likställighet med den enskilda
affärsverksamheten, från vilken statens affärsverksamhet, såsom industriförbundet
självt påpekar, ändock i åtskilliga hänseenden skiljer sig, bland
annat därutinnan att statens verk äro fria från erläggande av skatter.
De belopp, som avförts under rubriken blanketter, skrivmaterialier,
tryckningskostnad m. m., hava växlat i storlek synnerligen mycket under
de senaste åren, såsom av följande tablå framgår:
under år 1909
» :» 1910
)) » 1911
» » 1912
» » 1913
kronor 320,373
» 197,557
» 274,359
» 237,905
» 355,835.
31
Kungl. Haj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
För åren 1914 och 1915 är anslaget för ifrågavarande ändamål
upptaget till 295,000 kronor. Den höga siffran för år 1909 och den
betydliga minskningen för år 1910 äro enligt styrelsens uppgift beroende
väsentligen därav, att styrelsen under förstnämnda år förskotterade
ett stort belopp för utgivande av en post- och telegrafortförteckning,
vilket förskott under år 1910 återbetaltes av generalpoststyrelsen.
Den minskade utbetalningen under år 1912 härleder sig delvis av vissa
då införda förändringar med rikstelefonkatalogen. Att anslaget i så höggrad
anlitats under år 1913, beror i största mån därpå, att under detta år
inköptes och betalades papper för två årgångar av rikstelefonkatalogen.
Då utgifterna för katalogen år för år ökas och för år 1916 uppskattas till
omkring 180,000 kronor, är en förhöjning av anslaget nödvändig, men
anser styrelsen densamma kunna begränsas till 25,000 kronor, vadan
anslaget är i statförslaget för år 1916 upptaget till 320,000 kronor.
Upphävandet genom nådigt brev den 26 maj 1911 av den för
statens civila verk gällande särskilda taxa för transporter på statens
järnvägar har föranlett betydligt större ökning av telegrafverkets fraktoch
transportkostnader än styrelsen förut haft anledning antaga. Då
dessa kostnader under år 1913 belöpt sig till 112,033 kronor, anser
styrelsen för år 1916 böra beräknas 120,000 kronor för detta ändamål
eller således 20,000 kronor högre belopp än för de närmast föregående
åren.
Åven anslaget för postavgifter tarvar någon förhöjning, förslagsvis
med 5,000 kronor eller till 70,000 kronor. Postavgifterna uppgingo
under år 1912 till 60,554 och under år 1913 till 68,306 kronor.
Ingen ändring föreslås i anslaget för resekostnads- och tralctamentsersättning.
Omkostnaderna för telegrafverkets undervisningsanstalt hava sedan år
1910 varit stadda i jämn stegring, beroende dels på behovet av tätare
och större lärokurser för tillgodoseendet av verkets krav på ökat antal
personal, dels ock på anordnandet av lärokurser i radiotelegrafi, vilket
även nödvändiggjort anskaffandet av undervisningsmateriel för detta
ändamål. Från år 1910 hava utgifterna fördubblats och utgjorde under
år 1913 38,011 kronor. Då någon minskning i utgifterna icke är att
under närmaste åren förvänta, utan snarare eu fortgående stegring torde
komma att inträffa, liar styrelsen för år 1916 upptagit anslaget med
ett till 50,000 kronor förhöjt belopp.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Departements
chefen.
Sveriges bidrag till underhåll av telegrafunionens internationella byrå
i Bern belöper sig ungefär till det i senaste årets stat upptagna beloppet
av 3,000 kronor, och. anser styrelsen därför någon ändring i
anslaget ej böra ske.
Till räntor erfordras, såvitt styrelsen nu kan beräkna, under år
1916 ett belopp av, influtna räntor frånräknade, 34,000 kronor, till
vilket belopp det i 1915 års stat upptagna beloppet av 32,000 kronor
alltså bör höjas.
Vad slutligen angår posten diverse utgifter, vilken i 1915 års stat
upptagits till 58,905 kronor, måste för år 1916 en höjning ske, alldenstund
utgifterna redan under år 1913 stigit till 68,860 kronor. För avjämnande
av driftkostnadsstatens slutsumma har styrelsen, som finner
anslaget böra beräknas till omkring 75,000 kronor, i sitt statförslag
utfört detsamma med 76,827 kronor.
Telegrafstyrelsens förslag att under omkostnadsstaten upptaga två
nya titlar, mark- och takhyror m. in. samt motordrift m. in., vilka
komma att omfatta utgifter, som beträffande den förra helt och hållet
och beträffande den senare till största delen hittills bokförts under titeln
stationers och linjers underhåll, synes ägnat att skänka ökad överskådlighet
och reda åt driftkostnadsstaten.
Ehuru sålunda utgifter till beräknat belopp av över 100,000 kronor
komma att avlyftas från titeln stationers och linjers underhåll föreslår
styrelsen en ökning under densamma med 275,000 kronor eller från
3,325,000 kronor, som beräknats för år 1915, till 3,600,000 kronor, vilken
höjning följaktligen rätteligen utgör omkring 375,000 kronor. Till förklaring
av denna avsevärda ökning har styrelsen meddelat, att ifrågavarande
anslag till stationers och linjers underhåll under de 5 sista åren
överskridits med följande belopp, nämligen:
år 1909 med 233,689 kronor,
3) 1910 » 321,416 »
» 1911 » 313,996 »
» 1912 » 314,581 » och
» 1913 » 512,013 » .
Att de för åren 1914 och 1915 för ifrågavarande ändamål beviljade
anslagen likaledes komma att avsevärt överskridas, anser styrelsen uppen
-
33
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
bart, enär det för år 1914 upptagna beloppet 3,100,000 kronor, är
212,013 kronor lägre än den verkliga utgiften under år 1913 samt även
1915 års anslag icke överstiger utgifterna under år 1913 med mera än
omkring 13,000 kronor. Under de fem åren 1909—1913 har årliga
ökningen i de verkliga utgifterna från anslaget belöpt sig till i medeltal
185,665 kronor. Med utgång från den verkliga utgiften under år 1913
skulle alltså kunna antagas, att kostnaderna för stationers och linjers
underhåll skulle komma att stiga till 3,497,678 kronor under år 1914,
3,683,343 kronor under år 1915 och 3,869,008 kronor under år 1916.
Då likvisst utgifterna under år 1913 till följd av särskilda förhållanden
voro högre än eljest i normala fall samt, såsom förut antytts, omkring
100,000 kronor skulle för år 1916 utgå under nya utgiftstitlar, anser
styrelsen det sannolikt, att det av styrelsen föreslagna beloppet, 3,600,000
kronor, skall, såvitt på förhand är möjligt att beräkna, komma att ganska
nära motsvara det verkliga behovet. Med hänsyn till vad styrelsen sålunda
upplyst och då det ligger i sakens natur, att utgifterna för nu
ifrågavarande ändamål måste stegras i samma mån som telegrafverkets
verksamhet utvidgas, torde den föreslagna höjningen få anses erforderlig.
Styrelsen har vidare föreslagit, att kostnaderna för en mindre tillbyggnad
till telegrafverkets fastighet i Nässjö skulle bestridas av de
under titeln fastigheter upptagna medel. Då arbetet under de av styrelsen
omförmälda förhållandena ur bokföringssynpunkt snarare lärer
vaxa att betrakta såsom underhåll än som nybyggnad, synes förslaget
icke innebära någon avvikelse från gällande grunder för riksstatens uppställning.
För min del har jag därför icke funnit anledning till erinran
mot detsamma.
Vad anslaget till tullumgäld er angår, är telegrafstyrelsens i ovan omförmälda
skrivelse den 10 oktober 1912 gjorda framställning om tullfrihet
vid import av varor för telegrafverkets behov ännu beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
I anledning av den utav telegrafstyrelsen nu gjorda framställningen
i detta ämne har Sveriges industriförbund i en den 17 november 1914
till Kungl. Maj:t ingiven skrift anfört följande:
»I underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 september 1914 angående
förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1916 har telegrafstyrelsen
ånyo upptagit till behandling frågan om tullavgifterna för av telegrafverket
importerade varor.
Då telegrafstyrelsen år 1912 hemställde, att för telegrafverkets behov erforderliga
varor finge'' tullfritt införas till riket, tillät sig Sveriges Industriförbund i
underdånig skrivelse den 12 november 1912 framhålla de betänkligheter, som
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
från industrihåll göra sig gällande mot en dylik åtgärd. Likaså avstyrkte generaltullstyrelsen
och kommerskollegium telegrafstyrelsens framställning.
Telegrafstyrelsen har, då dess förra framställning icke föranledde någon åtgärd,
nu i stället gjort framställning om att erlagda tullavgifter icke måtte inräknas
i telegrafverkets utgifter för kapitalökning eller belasta verkets kapitalkonto utan
att i verkets driftkostnadsstat uppföres ett särskilt anslag med titel: tullumgälder
m. m. å 100,000 kronor, varifrån tullavgifter samt hamnavgifter, som telegrafverket
har att erlägga för från utlandet inköpta varor, skulle bestridas.
Till en början vill Industriförbundet framhålla nödvändigheten av att vid
fastställande av det värde, med vilket en inköpt vara skall debiteras ett konto,
i värdet inräknas samtliga kostnader, som drabbat densamma. Endast i sådant
fall kan full jämförbarhet vinnas mellan svenska och utländska varor. Det synes
orimligt, att — som telegrafstyrelsen önskar — kostnaderna för en viss förnödenhetsartikel
skulle bestridas från tvenne anslag, om den är köpt i utlandet,
och från ett anslag, om den är svensk, samt att i förra fallet kostnaderna endast
delvis skulle belasta kapitalkontot. Under sådana förhållanden skulle det kunna
ligga i telegrafverkets intresse att vid fall av lika totalkostnader i större utsträckning
upphandla utländska varor, enär därigenom kapitalkontot icke stegrades i samma
grad och vinstresultatet bleve högre än om svenska varor uppköptes.
Yad beträffar den allmänna principen att statens affärsdrivande verk, som
konkurrera med enskild verksamhet, böra såvitt möjligt arbeta under samma
ekonomiska förutsättningar som den enskilde, så finnes intet skäl, att, ehuru
principen ej torde kunna fullständigt genomföras, ytterligare frångå densamma
på sätt telegrafstyrelsen föreslagit. I stället borde för de verk, där så ej redan
sker, årliga avskrivningar av kapitalet verkställas för att alltmera närma sig affärsmässiga
principer vid bokföringen. Kvar står dock fortfarande friheten från
skatt till stat och kommun. Men icke böra väl nämnda brister i överensstämmelsen
med den enskilda verksamheten tagas som förevändning för ytterligare
avvikelser från affärsmässiga principer inom ett statens affärsdrivande verk.
Det är så mycket viktigare att här berörda förhållanden noga beaktas, som
det nu för tiden ofta föres på tal, att staten i allt större utsträckning borde
övertaga produktionen. Som bevis för ändamålsenligheten av en dylik anordning
anföres, att staten redan nu med ekonomisk framgång driver industriell och annan
affärsverksamhet. Det är för bedömande av denna viktiga fråga givetvis av betydelse,
att de årsvinster, som statens affärsdrivande verk redovisa, äro verkliga
vinster och ej sådana, som uppstått genom räntefrihet å nedlagt kapital, genom
att avskrivningar ej verkställts, genom att särskild ersättning för tullumgälder
m. m. erhållits, genom skattefrihet o. s. v.
I sammanhang med telegrafstyrelsens behandling av denna fråga kan Förbundet
icke underlåta att vända sig mot styrelsens yttrande, att staten nu faktiskt
årligen upplånar större belopp än som erfordras. Om man nämligen antoge, att
av upplånade medel en million kronor inflöte i tullkassan från statens affärsdrivande
verk, skulle, därest de nämnda verken beviljades tullfrihet för importerade
varor, de beräknade tullinkomsterna minskas med en million kronor och en brist
uppstå i statsinkomsterna, som givetvis måste täckas från annat håll och i så
fall antagligen med lånemedel. Kesultatet skulle alltså bliva, att visserligen en
million kronor mindre behövde upplånas för telegrafverkets behov men att i
stället en million kronor behövde anskaffas för andra statsutgifter på grund av
de minskade tullinkomsterna. Statens behov av lånemedel skulle följaktligen
icke förändras genom de av telegrafstyrelsen föreslagna åtgärderna.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
35
Med stöd av vad sålunda anförts, har förbundet hemställt, det
Kungl. Maj:t täcktes lämna telegrafstyrelsens förevarande framställning
utan avseende.
Till en början må framhållas, att den sålunda väckta frågan icke
kan bedömas såsom en endast telegrafverket berörande angelägenhet
utan i själva verket kräver att behandlas likformigt för samtliga statens
affärsdrivande verk. Det gäller sålunda att i allmänhet taga ställning till
frågan, hur de affärsdrivande verkens tullumgälder skola behandlas.
Telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag berör närmast bokföringen
av de tullumgälder, som ett affärsdrivande verk för närvarande är
skyldigt att erlägga för sådan från utlandet införd materiel, som är
avsedd för verkets anläggningar och övriga nyanskaffningar och som sålunda
ingår i verkets fasta kapital. Det synes uppenbart, att så länge
sådana tullumgälder erläggas, de i varje fall icke kuuna bokföras såsom
verkets driftkostnader. Då ifrågavarande materiel överhuvud icke har
något med driftkostnaderna att skaffa, skulle en bokföring av densamma
påvilande tullumgälder såsom driftkostnader endast komma att
låta verkets driftkostnader synas högre än de i verkligheten äro. Härav skulle
den föreställningen eventuellt kunna uppkomma, att verkets drift vore
mindre ekonomisk än driften av motsvarande enskilda verk. Givetvis
skulle också en sådan bokföring nedsätta verkets beräknade räntabilitet.
Den fördel verket kunde tänkas hava därav, att dess kapitalkonto ej belastades
med ifrågavarande tullkostnader, kunde i allmänhet endast efter
lång tids förlopp komma att balansera denna minskade räntabilitet.
Då de ifrågavarande tullumgäldernas upptagande i driftkostnadsstaten
sålunda under alla omständigheter måste betraktas såsom en
oriktig bokföring, har jag icke funnit mig kunna tillstyrka telegrafstyrelsens
förslag i denna form. Fastmer har jag ansett böra fasthållas, att om
ett affärsdrivande verk överhuvud skall erlägga tull för de artiklar det
inför till förökande av sitt kapital, dessa tullumgälder måste bokföras på
verkets kapitalkonto. Mot ett sådant förfarande synes icke heller från
bokföringssynpunkt någon berättigad invändning kunna göras. Verkets
kapitalkonto är nämligen avsett att utvisa värdet av verkets tillgångar
efter do pris, som råda inom landet, vilka pris ju i allmänhet måste
anses innesluta jämväl tullavgifter för importerad materiel. Till det på
sådant sätt beräknade kapitalet måste hänsyn tagas, då det för bedömande
av verkets ekonomiska bärkraft gäller att avgöra, i vad mån
det i företaget nedlagda kapitalet förräntats. Varje försök att på något
sätt borträkna erlagda tullavgifter från verkets kapitalkonto skulle leda
3(3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
till att detta kapitalkonto icke bleve fullt jämförligt med motsvarande
privata affärers.
Dessutom torde ett sådant borträknande av erlagda tullavgifter från
verkets kapitalkonto aldrig kunna konsekvent genomföras; en mängd
materiel levereras alltid till statens affärsdrivande verk från enskilda
producenter eller handlande inom landet. Det pris, som det affärsdrivande
verket då erlägger, omfattar tjMligen också tull för materiel, som
den enskilde producenten infört, och dessa tullavgifter måste alltså
komma att ingå i verkets kapitalkonto. Att någon mindre del av de
kostnader, som debiteras ett affärsdrivande verks kapitalkonto, visar sig
hava tillflutit statsverket såsom en inkomst, lärer för övrigt aldrig
kunna undvikas, även om tullbeskattningen alldeles lämnas ur sikte.
För tillförsel av materiel till sina anläggningar kan verket exempelvis
hå haft att betala frakt till statens järnvägar, vilken frakt då till någon
del utgjort en vinst för statsverket, som icke destomindre måst bokföras
på det affärsdrivande verkets kapitalkonto.
I fråga om bamnavgifter kommer särskilt i betraktande, att dessa
till väsentlig del äro att uppfatta såsotn ersättning för verkliga kostnader,
vilka, ekonomiskt sett, utgöra en nödvändig del av kapitalvärdet
av ifrågavarande anläggningar.
Tänker man sig, att en förändring nu genomfördes i syfte att för
framtiden frigöra ett affärsdrivande verks kapitalkonto från tullavgifter,
som kunna komma att erläggas, skulle en sådan anordning — under
förutsättning att verket från längre tid tillbaka betalt tullavgift för sina
importerade varor — medföra, att verkets nya anläggningar i kapitalkontot
komme att upptagas till lägre värde än de äldre, att med andra
ord bokföringen av äldre och nyare tillgångar icke bleve fullt jämförlig.
Verket skulle alltså hava att förränta ett kapital, som delvis innebölle
tullomkostnader, delvis icke. För telegrafverkets vidkommande skulle
detta dock icke gälla i vidare mån, enär, enligt vad telegrafstyrelsen
upplyst, den enda vara, som telegrafverket i större omfattning importerar,
nämligen kablar, först under år 1912 tulibelades. Och för äldre
tid tillbaka, före 1880-talet, lära alla verks kapitalkonton hava varit
fria från tullavgifter, ett förhållande, som ju dock icke förringar slutsatsernas
riktighet.
Av vad nu sagts torde framgå, att tullavgifter, vilka erlagts för
väror, som importeras till förökande av ett affärsdrivande verks realkapital,
med fullt fog kunna debiteras verkets kapitalkonto, och att
någon förändring med avseende på bokföringen i sådant hänseende
alltså icke är påkallad. Men de nu anförda skälen synas också avgö
-
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition nr S.
rande för den vidare frågan, huruvida ett statens affärsdrivande verk
över huvud taget bör betala tull enligt gällande taxa för sin import. När
riksstatsreformen ställde vissa verk utanför statsverket och betecknade
dem såsom affärsdrivande verk, avsågs därmed, bland annat, att dessa
verk skulle i avseende å sina driftresultat bli i möjligaste mån jämförliga
med privata affärsföretag.
Fördenskull ligger synnerlig vikt därpå, att beräkningen av det disponerade
kapitalets värde för statens affärsdrivande verk sker efter samma
grunder, som måste gälla för privata företag. Telegrafstyrelsen har visserligen
i sin skrivelse anfört, att denna princip redan frångåtts, nämligen
så till vida, att såsom regel inga årliga nedskrivningar av kapitalet
verkställas av de affärsdrivande verken, och att det därför vore av desto
större vikt att icke öka verkets disponerade kapital med erlagda tull- och
hamnavgifter. Härtill är att märka, att den'' regelbundna avsättning till
»förnyelsefond», som inom ett par av de affärsdrivande verken — dock
icke telegrafverket — äger rum, i själva verket motsvarar en årlig nedskrivning
av det disponerade kapitalet. Inom de verk, där en dylik nedskrivning
icke direkt utföres, bör verkets kapital likväl under alla omständigheter
hållas uppe i sitt fulla värde därigenom, att de för ändamålet
nödiga kostnaderna avskrivas såsom löpande underhållskostnader, ett
förfaringssätt som också tillämpas inom telegrafverket. Detta åskådliggöres
också genom vad telegrafstyrelsen i sin skrivelse anfört rörande
sättet för bekostande av en tillbyggnad till telegrafverkets fastighet i
Nässjö. Då denna tillbyggnad anses böra utföras för anslag till driftkostnader,
betyder ju detta i verkligheten, att å den gamla byggnaden
en nedskrivning sker med motsvarande belopp, d. v. s. något över hälften
av det bokförda värdet. Riksstatsreformen har avsett, att varje affärsdrivande
verk skulle genom åtgärder av nu anförd art uppehålla sitt
kapital i oförändrat värde. Skulle i sådant avseende inom något, verk
tilläventyrs något hava blivit eftersatt, bör givetvis rättelse härutinnan
ske. En nedskrivning av nya anläggningars värde genom ett avförande
av tullavgifter kan ju aldrig råda bot på eventuellt förefintliga fel av
nämnda art.
De affärsdrivande verkens skyldighet att erlägga tull enligt gällande
taxa för av dem införda artiklar är slutligen av praktisk betydelse med
hänsyn till den inhemska industriens berättigade krav på visst företräde
framför den utländska. Det torde vara tydligt, att om staten finner
nödigt och nyttigt att på deri enskilda marknaden inom landet bereda
vissa inhemska industrier ett visst skydd mot utländsk konkurrens, staten
icke gärna vid sin egen upphandling kan undandraga de ifråga
-
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
varande industrierna samma skydd. En skyldighet för statens affärsdrivande
verk att verkligen erlägga på importerade artiklar belöpande tull och
upptaga sådana utgifter i kostnaderna för sina anläggningar och nyanskaffningar
torde få anses som det naturligaste och säkraste medlet
att tillförsäkra den inhemska industrien den företrädesbehandling, som
den under nu rådande handelspolitiska system med fog kan göra anspråk
på.
Några statsfinansiella olägenheter därav, att av staten inlånade medel
omedelbart i form av tullumgälder skulle inbetalas till statsverket, d. v. s.
överföras till ren inkomst, synas knappast vara för handen. I de fall
då verket, såsom särskilt för telegrafverket är fallet, förmår att fullt
förränta sitt bokförda kapital, bildar ju detta en tillgång, som till fullo
balanserar den för anskaffning av motsvarande realkapital, inberäknat därå
vilande tullavgifter, upptagna gälden. I övrigt äro de belopp, som tillföras
statsverket i form av tullinkomster av nu nämnd art, relativt obetydliga
och motvägas flerfaldigt av de belopp av skattemedel, som regelbundet
pläga anslås till kapitalökning för de affärsdrivande verken.
I enlighet med den uppfattning, jag här utvecklat, torde det ifrågasatta
anslaget till tullumgälder få utgå ur telegrafverkets driftkostnadsstat.
Summan av anslagen å 1915 års omkostnadsstat
utgör ........................................................................... kronor 4,948,905: —.
Häri har styrelsen nu föreslagit ökning:
av anslaget till stationers och linjers |
|||
underhåll ............................................ |
med |
kr. |
275,000: — |
av anslaget till förråden ..................... |
» |
» |
50,000: — |
» » » eldning, belysning |
|||
och städning av tjänstelokaler... . |
» |
10,000: — |
|
av anslaget till verktygsinventarier |
10,000: — |
||
» )) » blanketter, skriv- |
|||
materialier, tryckningskostnad m. m. |
» |
25,000: — |
|
av anslaget till frakt- och transport- |
|||
kostnader ............................................ |
» |
20,000: — |
|
av anslaget till postavgifter............... |
» |
» |
5,000: — |
» )) >) telegrafverkets under- |
|||
visnmgsanstalt .................................. |
» |
» |
20,000: — |
av anslaget till räntor........................... |
2,000: — |
||
» » » diverse utgifter......... |
y> |
17,922: —, |
|
Transport kr. |
434,922: — 4,948,905: — |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
39
Transport kr. 434,922: — 4,948,905: —
varjämte, förutom anslaget till tullumgälder,
föreslagits följande nyaanslag:
till mark- och takhyror m. m.................. » 75,000: —
» motordrift m. m....................................... » 32,000: —.
Summa ökning kr. 541,922: —.
Minskning har föreslagits å anslaget för
fastigheter med .......................................... » 60,000: —,
vadan 1916 års omkostnadsstat ökas med........................ kr. 481,922: —
och alltså slutar å..................................................................... kr. 5,430,827:—.
Om vad jag sålunda föreslagit vinner godkännande, komma telegrafverkets
driftkostnader för år 1916 att utgöra de belopp, som utvisas
av följande tablå, vilken även innehåller jämförelse med den för
år 1915 av riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom avlåtna proposition
fastställda stat för telegrafverkets driftkostnader.
Stat. |
Belopp för |
Belopp för år 1916. |
Ökning |
Minskning |
Avlöningsstat ........................................ |
7,573,985 |
7,966,330 |
392,345 |
|
Övergångsstat ....................................... |
28,440 |
23,900 |
— |
4,540 |
Indra gningsstat ..................................... |
5,500 |
— |
— |
5,500 |
Pensions- och. undersstödästater ................ |
393,170 |
408,943 |
15,773 |
— |
Omkostnadsstat ..................................... |
4,948,905 |
5,430.827 |
481,922 |
— |
Summor |
12,950,000 |
13,830,000 |
890,040 |
10,040 |
ökning |
880,000 |
Med åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva, att envar av tillförordnade föreståndaren
för telegrafstationen i Vara Charles Frithiof
Julius Nordström, tillförordnade föreståndaren för telegraf-
och signalstationen å Vinga Anton Petrus Hansson,
telefonstationsföreståndaren Karl Mauritz Michael
Nyberg, skrivbiträdet Freja Jaquette Jansson, lokal
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
telefonisten Maria Eleonora Haglund, maskinisten Johan
Petter Forsgren och linjearbetaren Lars Nordin må
från och med månaden näst efter den, under vilken
vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket,
av telegrafverkets medel uppbära under sin
återstående lifstid årligt understöd till belopp av, Nordström
och Hansson 2,000 kronor, Nyberg, Jansson och
Haglund 500 kronor, Forsgren 235 kronor och Nordin,
utöver förut beviljat årligt understöd, 180 kronor, att
utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket;
dels ock godkänna bifogade förslag till stat för
telegrafverkets driftkostnader under år 1916 samt bestämma
telegrafverkets anslag för driftkostnader under
samma år, förslagsvis, till 13,830,000 kronor, att utgå
direkt av telegrafmedlen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindliult.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3
41
Bilaga A.
Förslag
till
Stat för telegrafverkets driftkostnader
under år 1916.
Kronor. |
||||
Å. Avlöniiigsstat. |
||||
1. Telegrafstyrelsen: |
||||
Chef: |
||||
Generaldirektören ..................................... |
..... arvode |
— |
15,000 |
|
Ledamöter: |
||||
3 byråchefer å 9,000 kronor....................... |
förslagsvis |
27,000 |
||
2 fullmäktige ä 3,000 » ...................... |
..... arvode |
6,000 |
||
Till en byråchef såsom generaldirektörens |
ställföreträ- |
|||
dåre.................................................. |
..... arvode |
1,000 |
34.000 |
|
Byråtjänstemän: |
||||
Administrativa byrån: 1 sekreterare ............... |
förslagsvis |
4,600 |
||
1 kamrer..................... |
)) |
7,000 |
||
1 sekreterare och aktuarie |
» |
7,000 |
||
1 huvudkassör............... |
» |
5,000 |
||
1 ombudsman.............. |
)) |
6,000 |
||
1 revisor ..................... |
» |
6,000 |
||
1 » ..................... |
» |
6,000 |
||
1 » ..................... |
» |
5,500 |
||
1 statistiker................. |
» |
3,800 |
||
Transport kr. |
50,900 |
49,000 |
||
Bihang till riksdagens protokoll 1915. |
1 saml. |
3 höft. (Nr 3.) |
6 |
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Kronor |
||||
Transport |
50,900 |
49,000 |
||
Linjebyrån: 1 professor ................................ |
förslagsvis |
7,500 |
||
1 byråingenjör ........................... |
» |
5,500 |
||
1 förrådsintendent........................ |
» |
6,000 |
||
1 notarie.................................... |
» |
5,500 |
||
1 linjeingenjör ........................... |
» |
4,600 |
||
Trafikbyrån: 1 byråkontrollör ....................... |
») |
5,500 |
||
1 föreståndare för undervisnings- |
||||
anstalten............................ |
» |
5,500 |
||
1 aktuarie............................... |
» |
6,000 |
97,000 |
|
Biträdande tjänstemän: |
||||
7 assistenter............................................. |
förslagsvis |
18,800 |
||
1 föreståndare för katalogexpeditionen......... |
)) |
2,400 |
||
5 telegrafister ......................................... |
» |
8,400 |
||
18 kontorsskrivare..................................... |
» |
30,030 |
||
6 vaktmästare.......................................... |
» |
9,390 |
||
Förste vaktmästare.................................. |
.... arvode |
200 |
69,220 |
|
Arvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersätt- |
||||
ning m. m...................................... |
förslagsvis |
— |
56,000 |
271,220 |
2. Linjedistrikten; |
||||
7 linjedirektörer ....................................... |
förslagsvis |
52,000 |
||
21 linjeingenjörer ....................................... |
» |
114,800 |
||
6 förrådsbokbållare.................................... |
» |
17,100 |
||
7 kassörer av lista lönegraden .................. |
» |
13,380 |
||
12 bokhållare............................................. |
» |
14,520 |
||
10 linjemästare av lista lönegraden............... |
» |
24,600 |
||
26 » » 2:dra » ............... |
» |
55,680 |
||
44 linjeförmän » lista » ............... |
» |
75,120 |
||
53 » » 2:dra » ............... |
)) |
75,990 |
||
16 reparatörer » lista » ............... |
» |
21,690 |
||
265 » » 2:dra » ............... |
» |
354,900 |
819,780 |
|
Arvoden till extra ordinarie tjänsteman, vi- |
||||
kariatsersättning m. m...................... |
M |
— |
60,000 |
879,780 |
Transport |
— |
1,151,000 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
43
Kronor. |
||||
Transport |
— |
— |
1,151,000 |
|
3. Trafikdistrikten och stationerna |
: |
|||
2 telefondirektörer .................................... |
förslagsvis |
9,200 |
||
1 telegrafdirektör av l:sta lönegraden............ |
» |
4,600 |
||
3 telegrafdirektörer av 2:dra » ............ |
» |
12,600 |
||
3 telegrafinspektörer å 3,500 kronor............. |
.... arvode |
10,500 |
||
1 » .................................. |
..... )» |
2,500 |
||
14 kommissarier av l:sta lönegraden............... |
förslagsvis |
52,800 |
||
16 » » 2:dra » ............... |
» |
53,470 |
||
23 » » 3:dje » ............... |
» |
65,200 |
||
17 » » 4:de » ............... |
» |
39,400 |
||
36 kommissarier» 5:te » ............... |
» |
54,725 |
||
40 » » 6:ie » ............... |
» |
54,750 |
||
24 » » 7:de » ............... |
» |
27,750 |
387,495 |
|
Biträdande tjänstemän: |
||||
7 kontrollörer av l:sta lönegraden ............... |
förslagsvis |
33,200 |
||
11 » » 2:dra » ............... |
» |
45,000 |
||
125 assistenter............................................ |
» |
362.850 |
||
363 telegrafister .......................................... |
M |
562,710 |
||
86 vaktföreståndare.................................... |
» |
147,130 |
||
2 kassörer av l:sta lönegraden .................. |
» |
3,600 |
||
14 » » 2:dra » .................. |
» |
20,400 |
||
5 bokhållare............................................. |
» |
6,420 |
||
925 interurbantelefonister.............................. |
)) |
1,106,285 |
||
9 stationsförmän....................................... |
» |
12,860 |
||
63 stationsbiträden .................................... |
» |
70,500 |
2,370,955 |
|
Arvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariats- |
||||
ersättning m. m..................................... |
» |
— |
3,110,000 |
5,868,450 |
4. Verkstaden. |
||||
1 verkstadsdirektör ..................................... |
.... arvode |
12,000 |
||
3 verkstadsingenjörer................................... |
förslagsvis |
18,500 |
||
1 kontorschef............................................. |
» |
4.200 |
||
1 materialförvaltare .................................... |
» |
3.800 |
||
Transport |
38,500 |
— |
7,019,450 |
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
Kronor. |
|||
Transport |
38,500 |
— |
7,019,450 |
3 verkmästare...................................... förslagsvis |
11,000 |
||
1 kassör av l:sta lönegraden..................... .. » |
1,380 |
— |
50,880 |
5. Särskilda anslag. |
|||
Uppbördsprovision ....................................... förslagsvis |
250,000 |
||
Felräkningspenningar............ ............. » |
20,000 |
||
Hyresbidrag..................................... » |
160,000 |
||
Dyrortstillägg .............. ...... » |
221,000 |
i |
|
Beklädnad.......... ......... » |
170,000 |
||
Sjukvård ocb begravningshjälp........................ » |
60,000 |
||
Belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän ... |
15,000 |
— |
896,000 |
Summa för avlöningsstaten |
— |
— |
7,966,380 |
B. Övergångsstat. |
|||
(Förslagsanslag.) |
|||
1. Telegrafstyrelsen. |
|||
1 tjänsteman av 2:dra lönegraden................................. |
5,500 |
||
3 tjänstemän » l:sta » ä 4,000 kronor............ |
12,000 |
||
Arvoden till extra ordinarie tjänstemän .......................... |
8,200 |
||
• |
25,700 |
||
Avgår under A. Avlöningsstat upptagen avlöning............. |
1.800 |
23,900 |
|
2. Linjedistrikten. |
|||
1 linjeingenjör............................................................ |
4,000 |
||
1 materialvakt.............. |
1,200 |
||
5,200 |
|||
Avgå under A. Avlöningsstat upptagna avlöningar............ |
5,200 |
— |
23,900 |
C. Pensions- och understödsstater. |
|||
Livräntor ocb understöd............. |
- . |
28,337 |
|
Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning, IVa procent |
|||
av den för året till 2,600,000 kronor beräknade tele- |
|||
graminkomsten....................................... förslagsvis |
39,000 |
||
tilläggsbelopp |
O Tjt O It |
243,013 |
|
Transport |
— |
271,350 |
7,990,230 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.
45
Kronor. |
|||
Transport |
_ |
271,350 |
7,990,230 |
Bidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa............... |
— |
22,593 |
|
Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i kungl. brevet |
|||
den 22 juni 1883 .................................. förslagsvis |
— |
115,000 |
408,943 |
D. Omkostnadsstat. |
|||
(Förslagsanslag.) |
|||
Stationers och linjers underhåll .................................. |
— |
3,600,000 |
|
Fastigheter.................................................................. |
— |
160,000 |
|
Förhyrda lokaler........................................................ |
— |
230,000 |
|
Mark- och takhyror m. m.......................................... |
— |
75,000 |
|
Förråden .................................................................. |
— |
150,000 |
|
Eldning, belysning och städning av tjänstelokaler ............ |
— |
270,000 |
|
Motordrift m. m.................................-••<...........*.......... |
— |
32,000 |
|
Stationsinventarier ..................................................... |
— |
100,000 |
|
Verktygsinventarier................................................... |
— |
80,000 |
|
Blanketter, skrivmaterialier, tryckningskostnad m. m.......... |
— |
320,000 |
|
Frakt- och transportkostnader ....................................... |
— |
120,000 |
|
Postavgifter ............................................................... |
— |
70,000 |
|
Resekostnads- och traktamentsersättning ...................... |
— |
60,000 |
|
Telegrafverkets undervisningsanstalt................................. |
— |
50,000 |
|
Sveriges bidrag till underhåll av telegrafunionens interna- |
|||
— |
3,000 |
||
Räntor ..................................................................... |
— |
34,000 |
|
Diverse utgifter............................................................ |
— |
76,827 |
5.430,827 |
Summa utgifter för verkets drif |
- |
13,830,000 |
Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.)
7