Kungl. Majds nåd. proposition nr 25.
1
N:r 25.
Kungl. Maj:t nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter;
given Stockholms slott den 8 februari 1915.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t. härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om anstånd med erläggande
av vissa patentavgifter.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen. * J
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1215. 1 saml. 7,9 höft. (AV 25.)
i
2
Kungl. Majds nåd. proposition nr 35.
Förslag
till
Lag
om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter.
Härigenom förordnas som följer:
Patenthavare, som är bosatt utom riket, njute, där tiden för erläggande
av sådan förhöjd avgift, varom stadgas i 11 § av förordningen den
16 maj 1884 angående patent, utlupit eller utlöper under tiden från och
med den 23 december 1914 till och med den 31 maj 1915, anstånd med
avgiftens erläggande under tre kalendermånader från den dag, då avgiften
enligt nämnda lagrum sist skölat gäldas.
Denna lag skall träda i kraft den 26 februari 1915.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25.
o
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 29 januari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallknberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot följande:
»Enligt 11 § i förordningen den 16 maj 1884 angående patent
skall för beviljat patent, med undantag av tilläggspatent, patenthavaren
till patentmyndigheten erlägga en årlig avgift. Denna skall för varje patentår
betalas före det årets början, vid påföljd att avgiften för samma år
höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera inbetalning av den förhöjda
avgiften inom nittio dagar efter patentårets börian, är patentet
förfallet.
Den första moratorielagen, av den 5 augusti 1914, gällde även dylika
patentavgifter. Från den i nämnda lag meddelade bestämmelsen, att
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25.
den icke avsåge offentliga avgifter, gjordes nämligen undantag bland annat
för avgifter enligt 11 § patentförordningen. Anstånd med erläggande av
ifrågavarande avgifter skulle följaktligen, liksom med betalning av annan
gäld, åtnjutas, om avgiften förfallit före den 5 augusti, till den 7 september
och, om avgiften förföll under tiden mellan den 5 augusti och
den 7 september, till dess en kalendermånad förflutit efter förfallo tiden.
Moratorielagen av den 4 september 1914 innehöll däremot icke något
motsvarande undantag från bestämmelsen, att anstånd icke beviljades
med erläggande av offentliga avgifter.
Efter sistberörda lags utfärdande inkom patent- och registreringsverket
till Eders Kungl. Maj:t med framställning, att anstånd ånyo måtte
medgivas för patentavgifter. Ämbetsverket erinrade om, att under det
rådande krigstillståndet postgången från flera länder vore bristfällig, samt
anförde vidare, att den allvarliga påföljden — patentets förlust — för
underlåtenhet att å den sista betalningsterminen erlägga stadgad årsavgift
enligt ämbetsverkets mening gjorde det under nuvarande exceptionella förhållanden
nödvändigt, att åtgärder vidtoges för att i möjligaste mån skydda
innehavare av svenska patent från att till följd av omständigheter, över
vilka de icke kunde råda, underkastas nämnda påföljd och därmed måhända
tillskyndas en betydande ekonomisk förlust. Då emellertid påföljden
för underlåtenhet att å första betalningsterminen erlägga stadgad
avgift endast vore en viss förhöjning i avgiften, syntes några nya bestämmelser
om förändrad förfallotid för dessa avgifter icke vara av behovet
påkallade. Ämbetsverket hemställde därför, att bestämmelser måtte meddelas,
varigenom med erläggande av sådana årsavgifter för patent, för
vilkas betalning den i 11 § patentförordningen meddelade fristen av nittio
dagar utlupit eller komme att utlöpa under tiden från och med den 1
augusti 1914 till och med den 31 januari 1915, ett anstånd av tre kalendermånader
utöver nämnda frist medgåves.
Denna framställning föranledde icke omedelbart någon åtgärd.
Emellertid framhölls sedermera även på diplomatisk väg önskvärdheten
av att patenthavare, bosatt utom riket, måtte erhålla anstånd med
erläggande av årsavgifter för svenska patent, och liknande uttalanden gjordes
av enskilda patenthavare eller ombud för sådana. Tillika blev känt,
att inoratoriebestämmelser för patentavgifter utfärdats, om icke i alla,
åtminstone i de flesta länder, som i förevarande hänseende intaga en ställning
jämförlig med vårt lands, bland annat i våra grannländer Danmark
och Norge. Med hänsyn till dessa förhållanden och då onekligen det i
vidsträckt omfattning rådande krigstillståndet kan, särskilt för invånarna
i de krigförande länderna men i viss mån även för andra främmande sta
-
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25.
ters undersåtar, medföra svårighet att iakttaga de i 11 § patentförordningen
stadgade betalningstider, ansåg jag starka skäl tala för att jämväl
hos oss tillmötesgående måtte visas utomlands bosatta patenthavare genom
beviljande av ett. skäligt betalningsanstånd. Jag hemställde därför, att
liders Ivungl. Maj:t måtte för sådant ändamål begagna den enligt 1 § i
lagen den 18 september 1914 angående förordnande om anstånd med
betalning av gäld (moratorium) Kungl. Maj:t tillkommande befogenheten
att å tid, då riksdagen ej är samlad, efter hörande av fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret besluta anstånd med betalning av offentliga
avgifter. I enlighet med denna hemställan utfärdades, sedan ett i ämnet
förslag av nämnda fullmägtige lämnats utan erinran, förordningen
den 23 december 1914 om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter.
Berörda förordning innehåller, att vad i ll § av patent förordningen
stadgas därom, att patent skall vara förfallet, därest sådan förhöjd avgift,
som där omförmäles, icke inom stadgad tid erlägges, tillsvidare och intill
dess annorlunda kan varda förordnat icke skall vinna tillämpning, där
patenthavaren år bosatt utom riket och den tid, inom vilken avgiften senast
skolat erläggas, icke. gått till ända redan före den 23 december 1914.
Enligt 4 § i nyssnämnda lag av den 18 september 1914 skall ett
dylikt, av Kungl. Maj t utan riksdagens medverkan utfärdat förordnande,
om det ej tidigare upphävts och ej heller eljest tiden för dess giltighet
redan gått till ända, upphöra att gälla, då sex veckor förflutit från nästa
riksdags början. Det beviljade anståndet för patentavgifter upphör alltså
den 26 instundande februari.
Detta anstånd torde emellertid böra förlängas. Ingen ändring i de
förhållanden, som äga betydelse för denna fråga, har inträtt efter berörda
förordnings utfärdande eller synes vara att vänta under den närmare framtiden,
och samma behov av betalningsanstånd finnes alltså fortfarande.
Att besluta om anståndets förlängning ankommer nu på Konungen och
riksdagen gemensamt, och jag tillåter mig därför hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga ett lagförslag i sådant syfte.
Lagbestämmelser om moratorium för patentavgifter synas, såsom
patent- och registreringsverket föreslagit, lämpligen böra gå ut på erforderlig
förlängning av den. tid efter ett patentårs ingång, inom vilken dv~
lika avgifter med viss förhöjning senast skola erläggas vid äventyr avpatenträttens
förlust. Aven i fråga om längden av den nya betalningsfristen
för varje särskilt fall torde man kunna ansluta sig till patent- och
registreringsverkets förslag, och jag finner mig alltså föranlåten tillstyrka,
att denna frist bestämmes till tre kalendermånader. Någon anledning att
härvid göra skillnad mellan patentavgifter, som förfalla tidigare eller senare
6
Kutiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 25.
under moratorietiden, finnes tydligen icke, utan synes det förlängda anståndet
böra i lika grad komina alla de patentavgifter till godo, beträffande
vilka det genom förordningen den 23 december 1914 inledda och
irenom den nu ifrågasatta lagen utsträckta moratoriet vunnit eller vinner
tillämpning. För de patentavgifter, i fråga om vilka sista betalningsdagen
infaller under tiden för tillämpning av sagda förordning, alltså melfan
den 23 december 1914 och den 26 februari 1915, åtnjutes redan på
grund av förordningen anstånd, längre eller kortare allt efter förfallodagen
men på sin höjd sträckande sig över förordningens hela giltighetstid
och sålunda uppgående till något över två månader. I avseende å samtliga
dessa avgifter medgives genom deras likställande med de under den
nya lagens giltighetstid förfallande avgifterna en mer eller mindre betydande
förlängning av anståndstiden.
Beträffande slutpunkten för det avsedda moratoriet synes lämpligen
kunna stadgas, att detsamma skall gälla patentavgifter, för vilkas erläggande
den i patentförordningen bestämda respittiden utlöper före den
1 juni 1915.
Enligt förordningen den 23 december 1914 åtnjutes anstånd av de
patenthavare, som äro bosatta i något främmande land, oavsett om den
där gällande lagstiftningen medgiver i Sverige bosatta personer en liknande
förmån i fråga om patent, som de innehava i det främmande landet.
Samma ståndpunkt torde böra vidhållas i den nya lagen. En fordran på
reciprocitet skulle förutsätta, att rätten till anstånd i varje särskilt fall
gjordes beroende på prövning av vad lagstiftningen i det främmande
land, där patenthavaren vore bosatt, innehölle i förevarande ämne, och en
dylik prövning skulle ofta vara förenad med svårigheter. Såvitt jag har
mig bekant, är det också bland de utländska lagstiftningarna i ämnet
endast en, nämligen den tyska, som kräver reciprocitet. Med den vidsträckta
omfattning, i vilken anstånd med patentavgifter redan beviljats i
främmande länder, kommer emellertid sådan motsvarighet i de flesta fall
att finnas; i själva verket innebära de redan meddelade eller nu ifrågasatta
svenska bestämmelserna till större delen ej annat än att i vårt land
beredes utländska patenthavare en förmån, som utrikes förut medgivits
svenska patenthavare.
På sålunda angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta ett förslag till lag om anstånd med erläggande av vissa
patentavgifter».
Föredragande departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag,
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25. \7
för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål lagrådets utlåtande över
förslaget måtte inhämtas genom utdrag av protokollet.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;
och täcktes Hans Maj:t Konungen därtill lämna
bifall.
Ur protokollet
N. Beite.
KungL Ifa/rfs nåd. proposition nr 25.
Förslag
till
Lag
om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter.
Härigenom förordnas som följer:
Patenthavare, som är bosatt utom riket, njute, där tiden för erläggande
av sådan förhöjd avgift, varom stadgas i 11 § av förordningen den
16 maj 1884 angående patent, utlupit eller utlöper under tiden från och
med den 23 december 1914 till och med den 31 maj 1915, anstånd med
avgiftens erläggande under tre kalendermånader från den dag, då avgiften
enligt nämnda lagrum sist skolat gäldas.
Denna lag skall träda i kraft den 26 februari 1915.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 8 februari 1915.
Närvarande:
Justitieråden Bergman,
Sjögren,
Regeringsrådet Palmgren,
Justitierådet Dyberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
29 januari 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat
förslag till lag om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden Herman Falk.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 satnl. 19 käft. (Nr 25.)
2
10
Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 25.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 8 februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena YVallenberg,
Statsråden Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot lagrådets denna
dag avgivna utlåtande över det den 29 nästlidna januari till lagrådet remitterade
förslaget till lag om anstånd med erläggande av vissa patentavgifter;
och hemställde föredragande departementschefen, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
N. Beite.
Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
150529