Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 196.

Nr 196.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om krigskonjunkturskatt; given Stockholms
slott den 30 april 1915.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t- härigenom föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om krigskonjunkturskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 177 käft. (Nr 196—197.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under ett vart av åren 1915 och 1916 skall enligt bestämmelserna
i denna förordning till staten erläggas en särskild skatt, avsedd att
utgå för den ökade inkomst, som tillförts skattskyldig på grund av det
genom närvarande krigstillstånd framkallade läget. Denna skatt benämnes
krigskonj unkturskatt.

2 §•

Skyldig att erlägga krigskonjunkturskatt är, under de i denna förordning
angivna villkor, den som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt,
dock endast i fråga om sådan inkomst av arbete, som
avses i 7 § 3:o) b), c) och d) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

3 §.

För inkomst, som i 2 § sägs, utgår krigskonjunkturskatt under
villkor:

a) att samma inkomst enligt årets taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt överstiger medeltalet av motsvarande inkomster, sådana
de blivit beräknade vid taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1913 och 1914;

b) att den skattskyldige under året för inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerats till belopp, som, efter avdrag av däri ingående förmögenhetsdel,
uppgår till minst 15,000 kronor; samt

c) att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt
bankbolag, bolagets för inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

dels överstiger 5 procent av bolagets kapital, sådant det vid taxeringen
under året beräknats, och dels, beräknad i procent av bolagets kapital
(inkomstprocenten), överstiger inkomstprocentens medeltal enligt de vid
taxeringarna åren 1913 och 1914 gjorda uträkningar av procentens
storlek.

4 §•

För taxering till krigskonjunkturskatt beräknas inkomst av varje
inkomstkälla för sig och till det belopp, varmed den vid stadgad deklaration
om inkomst och förmögenhet bör angivas under litt. C II, C III och
D i deklarationsformuläret.

Vid taxeringen får hänsyn tagas till särskilda, under nyssberörda
litt. icke gjorda avdrag för värdeminskning, såvitt de beröra hithörande
inkomst, men däremot icke till de i deklarationsformuläret omförmälda
allmänna avdragen i vidare mån än att från inkomst, som
uppstått på grund av det genom krigstillståndet framkallade läget, avdrag
får ske för förlust, som uppkommit å annat företag för utnyttjande
av samma läge.

Därest icke kan utrönas, med vilket belopp inkomst, som här
avses, ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,
skall nämnda inkomst upptagas till det belopp, som den med ledning
av den skattskyldiges deklaration och andra handlingar kan beräknas
hava utgjort.

5 §•

I denna förordning kallas det belopp, varmed inkomst, för vilken
krigskonjunkturskatt skall utgöras, överstiger medeltalet av motsvarande,
åren 1913 och 1914 taxerade inkomster, merinkomst och nämnda medeltal
inkomstens medeltal.

6 §■

Om summan av skattskyldigs merinkomster av samtliga inkomstkällor
icke uppgår till 1,000 kronor, äger skattskyldighet icke rum.

Uppgår nämnda summa icke till fulla hundratal kronor, avrundas
densamma vid taxeringen till närmast lägre fulla hundratal kronor.

^ §•

Krigskonjunkturskatt utgår med tolv procent av merinkomstens
taxerade belopp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

8 §■

Om på grund av efterbeskattning för något av åren 1913 och
1914 skattskyldig påförts särskild inkomst- och förmögenhetsskatt, skall
vid beräkning av inkomstens medeltal så anses, som hade det efterbeskattade
beloppet blivit i vanlig ordning till beskattning upptaget.

9 §.

År fråga om äkta makar, som var för sig taxerats till inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall till grund för inkomstberäkning i varje fall
läggas makarnas sammanräknade inkomst. Skola båda makarna erlägga
krigskonjunkturskatt, skall följaktligen skatten beräknas å makarnas sammanlagda
merinkomst, men till utgörande fördelas mellan makarna i förhållande
till varderas särskilda merinkomst.

10 §.

Har skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914
varit till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i
2 § sägs, uträknas merinkomsten genom jämförelse med den under det
året taxerade inkomsten av nämnda slag. Har han icke under någotdera
året varit taxerad för dylik inkomst, anses den under löpande året taxerade
inkomsten av ifrågavarande slag i sin helhet såsom merinkomst.

Har inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag endast under
ettdera av åren 1913 och 1914 varit taxerat till inkomstskatt, anses
inkomstprocenten för det året såsom inkomstprocentens medeltal.

11 §-

Krigskonjunkturskatten uppbäres, där ej Konungen för särskild
ort annorledes förordnar, i sammanhang med övriga för året debiterade
kronoutskylder. Dock skall särskild debetsedel utfärdas och i rekommenderat
brev till skattskyldig kostnadsfritt avsändas i god tid före
uppbördsstämm an.

12 §.

Skattskyldig taxeras till krigskonjunkturskatt å den ort, där han
under året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

18 §.

Bestämmelserna i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skola äga tillämpning även i fråga om krigskonjunkturskatt.

14 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt verkställes av en särskild nämnd,
kallad krigskonjunkturskattenämnd.

Sådan nämnd utses för varje län och för Stockholms stad av
Konungens befallningshavande och skall bestå av minst 4 högst 8
ledamöter. Konungens befallningshavande utser jämväl suppleanter till
antal, motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter. Såväl
ordinarie ledamöter som suppleanter utses för län bland ledamöterna
eller suppleanterna i länets prövnings nämnd och för Stockholms stad
bland ledamöterna eller suppleanterna i stadens prövningsnämnd.

Krigskonjunkturskattenämnden sammanträder för län i residensstaden
och för Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsattes av
Konungens befallningshavande och bestämmes så, att nämndens arbeten
må vara avslutade i länen före den 15 oktober och i Stockholm före
den 15 november. Om tid och ställe för nämndens sammanträde utfärdar
Konungens befallningshavande allmän kungörelse samt underrättar
i god tid dem, som blivit utsedda till ledamöter i nämnden.

Möter för ledamot i nämnden hinder att tillstädeskomma, bör anmälan
därom ofördröjligen ingivas till Konungens befallningshavande,
som därefter inkallar vederbörande suppleant.

Den, som blivit utsedd till ledamot i nämnden eller inkallad i
stället för ordinarie ledamot, men utan vederbörligen anmält förfall
icke infinner sig vid nämndens sammankomst, skall bota tjugufem
kronor.

15 §.

Konungens befallningshavande åligger, att till ledning för krigskonjunkturskattenämndens
arbete upprätta eu särskild längd med förslagtill
de i länet ifrågakommande taxeringar för krigskonjunkturskatt.

I denna längd, som kallas krigskonjunkturskattelängd och för
vilken formulär fästställes av Konungen, upptagas den skattskyldiges
namn, hans under åren 1913 och 1914 taxerade inkomst av sådant slag,
som i 2 § här ovan avses, inkomstens medeltal, den för året till inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten i sin helhet och till den del,
som är underkastad krigskonjunkturskatt, merinkomstens taxerade belopp

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

samt skattebeloppet, ävensom, för inländskt aktiebolag och solidariskt
bankbolag, bolagets kapital, inkomstprocent och inkomstprocentens medeltal,
skolande i längden tillika anmärkas kända särskilda förhållanden,
som kunna inverka på taxeringen.

16 §.

Så snart krigskonjunkturskattelängden i enlighet med 15 § upprättats,
skall genom Konungens befallningshavandes försorg till eu var
i densamma upptagen skattskyldig meddelas underrättelse om den föreslagna
taxeringen genom utdrag av längden, i vad honom angår, och
skall därvid underrättelse tillika lämnas om tiden för krigskonjunkturskattenämndens
sammanträde samt om vad skattskyldig, enligt vad härnedan
sägs, har att iakttaga för vinnande av ändring i taxeringsförslaget.

Förmenar skattskyldig, att den för honom uträknade merinkomsten
i sin helhet eller till någon del icke har sin grund i det genom krigstillståndet
framkallade läget, äger han att senast inom 14 dagar före
krigskonjunkturskattenämndens sammanträde till Konungens befallningshavande
inkomma med till nämnden ställda erinringar mot taxeringsförslaget,
såvitt honom rörer.

Underrättelse, varom nu är sagt, skall genom Konungens befallniugshavandes
försorg i rekommenderat brev med allmänna posten kostnadsfritt
tillsändas den skattskyldige under hans i senast avlämnade deklaration
uppgivna adress, dä? ej annan adress senare blivit av honom uppgiven,
och skall sådant brev vara till posten avlämnat sist eu månad
före nämndens sammanträde.

17 §•

Vid krigskonjunkturskattenämndens sammanträde skola av Konungens
befallningshavande tillhandahållas ej mindre den upprättade krigskonjunkturskattelängden
och de framställningar, som med anledning av denna
inkommit från skattskyldiga, tillika med kronoombudets över framställningarna
avgivna skriftliga yttranden, än även de deklarationer, taxeringslängder,
angivande jämväl av prövningsnämnden beslutade ändringar,
samt övriga handlingar, som för taxeringens verkställande må erfordras.

Framgår av föreliggande handlingar eller är eljest för nämnden
kant, att i längden för viss skattskyldig upptagen merinkomst i sin helhet
eller till någon del uppstått på grund av omständigheter, vilka icke stå
i samband med det av krigstillståndet framkallade läget, äger, i den
man sådant finnes ådagalagt, taxering icke rum.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

18 §.

Har skattskyldig under år 1913 eller år 1914 varit till inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerad å ort inom annat län än det, inom vilket han
skall taxeras till krigskonjunkturskatt, eller har skattskyldig år 1915
taxerats till krigskonjunkturskatt i annat län än det, inom vilket han
skall för sådan skatt taxeras år 1916, åligger det Konungens vederbörande
befallningshavande att, då framställning därom göres, till Konungens
befallningshavande i det län, där taxering skall ske, översända för taxeringen
erforderliga deklarationer, utdrag av taxeringslängderna och krigskonjunkturskattelängden
samt övriga handlingar angående den skattskjddiges
taxering.

19 §.

Vid krigskonjunkturskattenämndens sammanträde föres protokoll
angående de ärenden, där sådant erfordras, börande protokollet justeras
inför nämnden och justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknat
intyg av två ledamöter.

Frångår nämnden taxering, som av Konungens befallningshavande
i krigskonjunkturskattelängden föreslagits, göres anteckning därom i för
ändamålet avsedda kolumner i längden.

Sedan taxeringen avslutats, underskrives längden av nämndens
ordförande och minst två ledamöter.

Anteckningarna i längden verkställas och protokollet föres av den
eller de personer, som Konungens befallningshavande därtill forordnat.

20 §.

Skattskyldig eller den, som i hans ställe är enligt 9 § förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering uppgiftspliktig,
åligger att på anmaning av Konungens befallningshavande och inom i
anmaningen förelagd tid meddela upplysningar till ledning för taxeringen
till krigskonjunkturskatt, såvitt den skattskyldig^ rörer, envar i övrigt
obetaget att meddela upplysningar, som kunna tjäna till ledning vid
hans taxering; och skall i fråga om sådan anmaning, vad i 15 § 1 mom.
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
stadgas om anmaning, som utfärdas av kronans ombud hos prövningsnämnd,
äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

Hörsammas icke anmaning, förloras rätten att överklaga taxeringen,
och vare därjämte den nppgiftsskyldige förfallen till böter svarande mot
en tiondedel av den krigskonjunkturskatt, som påföres den skattskyldige.
Visas giltig ursäkt för underlåtenhet härutinnan, äge nämnda påföljder
icke rum. ?

Har någon i meddelad upplysning mot bättre vetande uteslutit
eller till för lågt belopp upptagit inkomst, vare påföljd som i 20 §
nyssberörda förordning sägs.

21 §.

Till ersättande av kostnaderna för det förberedande arbete för taxering
till krigskonjunkturskatt, som skall genom Konungens befallningshavandes
försorg utföras, samt övriga av taxeringsarbetet föranledda
kostnader har krigskonjunkturskattenämnden att efter förslag av Konungens
befallningskavande anvisa erforderliga medel.

Å nämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter äga åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning såsom för ledamot i prövningsnämnd
är stadgat.

Här omförmälda ersättningar avföras å anslaget till kostnader för
taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.

22 §.

Inom en vecka efter krigskonjunkturskattenämndens sista sammanträde
skola, utom vad Stockholms stad angår, utdrag av krigskonjunkturskattelängden
översändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat.
Efter slutad debitering av skatten åligger det häradsskrivaren
och magistraten att till Konungens befallningshavande återställa utdragen.

Krigskon juktur skattelängden skall biläggas kronoräkenskaperna
för året.

23 §.

Över krigskonjunkturskattenämnds beslut må besvär anföras av
kronans ombud, så ock av vederbörande skattskyldig, därest han ej,
enligt bestämmelserna i 20 §, förlorat rätten därtill.

Besvären skola, ställda till kammarrätten, ingivas till Konungens
befallningshavande i det län, där taxeringen skett, före klockan tolv på

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

sista helgfria dagen i mars månad året efter det, då taxeringen ägt rum,
vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning.

Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av krigskonjunkturskattelängden
och av taxeringslängderna, såvitt den överklagade
taxeringen angår, samt förklaring över besvären infordrats från
vederbörande, insänder Konungens befallningskavande skyndsamt till
kammarrätten samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar,
som besvären anses påkalla.

Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder
Konungens befallningshavande till kammarrätten förteckning å anförda
besvär.

24 §.

Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1915
eller år 1916 ändras eller sådan taxering bliver någon åsatt, skall samtidigt
vidtagas den ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt eller
verkställas den taxering till sådan skatt, som därav må föranledas.

Det åligger Konungens befallningshavande att vid insändande till
kammarrätten av besvär rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1915 och år 1916 i erforderliga fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

25 §.

Om någon på grund av efterbeskattniug påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt för något av åren 1915 och 1916, skall, därest
efterbeskattningen därtill föranleder, krigskonjunkturskatt särskilt påföras
honom till behörigt belopp. Har den skattskyldige avlidit, gäller i fråga
om krigskonjunkturskatt, som särskilt påföres, vad i 22 § förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt för sådant fall stadgas beträffande
sistnämnda skatt.

Efterbeskattning till krigskonjunkturskatt sker i sammanhang med
efterbeskattningen till inkomst- och förmögenhetsskatt och gäller i fråga
om klagan däröver vad som stadgas rörande överklagande av taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Om efterbeskattning till krigskonjunkturskatt göres anteckning i
särskild krigskonjunkturskättelängd, som bilägges inkomstlängden.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 177 käft. (Nr 196—197.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

26 §.

Bestämmelserna i 23 § 1 och 3 inom., 43, 44, 48, 51, 52, 53, 56,
57, 58 §§, 59 § 2 mom. samt 60 och 61 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar gälla
jämväl i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

Därest kammarrätten vid prövning av anmärkning, som framställts
av dess revisionsavdelning, finner att krigskonjunkturskatt till följd av
skrivfel, felaktig uträkning eller förbiseende icke påförts eller påförts till
lägre belopp än som vederbort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig ''rättelse i skattepåföringen; skolande till
ledning vid här omförmälda granskning samtliga till grund för taxering
enligt denna förordning liggande deklarationshandlingar i förseglade
konvolut åtfölja kronoräkenskaperna vid deras insändande till kammarrätten.

28 §.

Sammandrag av krigskonjunkturskattelängderna, angivande för
varje fögderi och stad påförd krigskonjunkturskatt, skall i enlighet med
formulär, som fastställes av statskontoret, genom Konungens beiällningshavandes
försorg upprättas och till statskontoret insändas senast den
31 december.

Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit därstädes
granskas, skall ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret
upprättas samt genom detta verks försorg utgivas från trycket
och utdelas med allmänna tidningarna.

29 §.

Krigskonjunkturskatten redovisas såsom inkomst i kronoräkenskaperna
för år 1916. Skattebelopp, som debiteras under år 1915, upptagas
i räkenskaperna för nämnda år såsom förskottsvis uppdebiterade
enligt de närmare bestämmelser, statskontoret äger utfärda.

Denna förordning träder i kraft från och med dagen efter den,
då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit
i Svensk författningssamling.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars-, sjöförsvars-
och civildepartementen anförde härefter föredragande departementschefen,
statsrådet Vennersten, följande:

Vid underdånig föredragning den 14 sistlidna januari av de till
statsregleringen för år 1916 hörande frågor hemställde jag, bland annat,
att det belopp, vartill telegrafverkets inkomster för år 1916 borde beräknas,
måtte upptagas till 22,050,000 kronor. Till denna siffra hade
jag kommit på följande sätt. Ifrågavarande inkomster hade av telegrafstyrelsen
i skrivelse den 23 september 1914 och jämväl av statskontoret
beräknats till 20,000,000 kronor. Emellertid hade chefen för civildepartementet
meddelat mig, att han anmodat telegrafstyrelsen att taga
i övervägande möjligheten att åvägabringa någon höjning av de nu
gällande abonnemangs- och samtalsavgifterna inom rikstelefonnätet samt
att telegrafstyrelsen med anledning därav inkommit med nytt förslag till

Uppskov med
särskilda åtgärder
för
uttagande av
ökade inkomster
från
telefonverksamheten.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.

beräkning av inkomsterna från telefonrörelsen, enligt vilket dessa skulle
kunna ökas med 2,050,000 kronor till 19,350,000 kronor. Med hänsyn
till vad chefen för civildepartementet sålunda meddelat fann jag ifrågavarande
inkomstbelopp kunna upptagas till 22,050,000 kronor.

En självklar förutsättning för den ifrågasatta höjningen av rikstelefonavgifterna
ansåg jag dock vara, att även från de enskilda telefonföretagen
lämnades ett fullt motsvarande bidrag till statskassan, men syntes
på grund av särskilda förhållanden detta bidrag icke kunna uttagas på
annan väg än genom en skatt, vilken lämpligast borde utgå såsom en
stämpelskatt. De närmare bestämmelserna för en sådan skatt var jag
då icke beredd att definitivt framlägga, men som vidtagna undersökningar
givit vid handen, att skatten kunde beräknas inbringa omkring

1.100.000 kronor, hemställde jag vidare, att även sistnämnda belopp
inräknades på inkomstsidan i 1916 års budget genom att den av statskontoret
föreslagna beräkningen av stämpelmedlen höjdes från 19,000,000
kronor till 20,100,000 kronor.

Enligt vad chefen för civildepartementet nu meddelat mig, har
emellertid förslaget till omreglering av rikstelefonavgifterna i flera hänseenden
ansetts böra underkastas ytterligare granskning och bearbetning,
vilka arbeten icke inom den närmaste framtiden hinna avslutas. Under
sådana förhållanden kan icke heller den till 2,050,000 kronor beräknade
ökningen av telegrafverkets inkomster påräknas såsom en tillgång i 1916
års riksstat.

Enligt vad jag från telegrafstyrelsen under hand inhämtat lära
dock, oberoende av den på grund av telefonavgifteruas höjning beräknade
ökningen av telegrafverkets inkomster, desamma kunna beräknas 500,000
kronor högre än vad statskontoret föreslagit och således upptagas med
ett belopp av 20,500,000 kronor, i följd varav och då driftkostnaderna
av riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag fastställts till

13.830.000 kronor, överskottet torde få beräknas till 6,670,000 kronor.

Då en höjning av rikstelefonavgifterna sålunda ansetts icke för

närvarande böra ifrågakomma, kan uppenbarligen icke heller det i samband
därmed under form av stämpelskatt ifrågasatta bidraget från de
enskilda telefonföretagen upptagas såsom tillgång i 1916 års riksstat
utan torde beräkningen av stämpelmedlen böra nedsättas till 19,000,000
kronor.

Av det anförda torde framgå, att i förhållande till vad som beräknats
vid framläggandet av riksstaten dennas inkomstsida i närvarande
stund utvisar en minskning, uppgående till 2,650,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

Vid förut omnämnda tillfälle uttalade jag den mening, att under
nuvarande tider man borde i det längsta undvika skatter, som kunde
befaras ytterligare trycka den enskilde, betunga näringarna eller hämma
kapitalbildningen; och erinrade jag i detta sammanhang, att de närmaste
åren vore belastade med en alldeles särskild extra ordinär börda, nämligen
värnskatten.

Vad jag sålunda vid nyssnämnda tillfälle uttalade synes mig fortfarande
äga giltighet i fråga om en allmän skatteförhöjning. Det lärer
nämligen icke kunna bestridas, att en ytterligare belastning av förmögenheten
och de normala inkomsterna skulle kunna framkalla rubbningar i
det allmänna ekonomiska livet, som kunde medföra fara för näringarnas
utveckling. Ty givet är, att den pågående världskrisen för ett stort
antal skattskyldiga inom landet medfört väsentliga ekonomiska svårigheter
dels genom minskade inkomster dels och framför allt genom i
allmänhet avsevärt stegrade omkostnader för produktionen och växande
levnadskostnader för den enskilde.

Å andra sidan torde det vara känt, hurusom kriget och det därav
framkallade läget skapat konjunkturer, vilka berett många av dem,
som varit i tillfälle att därav begagna sig, högst avsevärda extraordinära
inkomster. Det måste under sådana förhållanden anses så mycket
mera befogat, att staten genom eu särskild skatt å dylika extraordinära
inkomster hämtar bidrag till täckande av sina utgifter, som åtskilliga
statsinkomster gått ned till följd av samma omvälvningar, vilka möjliggjort
konjunkturvinsterna. Min uppfattning om lämpligheten av eu
dylik skatt har ytterligare stärkts av erfarenheten från de senaste
månaderna. Det har nämligen blivit alltmer känt, hurusom genom de
av kriget framkallade, säregna förhållandena vinstgivande affärer av
tillfällig art kunnat inledas och fullföljas i betydande omfattning. Detta
bekräftas ock av upplysningar, som lämnats rörande dylik verksamhet
på vissa områden, och genom vilka jag blivit i tillfälle att bilda mig en,
låt vara ofullständig uppfattning om vad i detta avseende förekommit.
Då jag med hänsyn till statens skattebeliov och rättvisan i att särskilt
beskatta vissa genom de uppkomna konjunkturerna möjliggjorda extraordinära
vinster, beslutat mig för att framlägga ett förslag till sådan
beskattning, anmodade jag en särskild person, landskamreraren O. Landén,
att utarbeta förslag till de närmare bestämmelser, som för beskattningens
genomförande krävdes. Det av denne utarbetade förslaget till förordning
om krigskonjunkturskatt blev underkastat granskning av kammarrätten
och, i ett särskilt avseende, av statskontoret. Sedan dessa ämbetsverk
nu avgivit anbefallda utlåtanden i frågan, statskontoret den 13

Införandet a/v
en krigskonjunkturskatt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

och kammarrätten den 28 innevarande månad, får jag underställa ärendet
Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Till en början får jag då meddela, att fråga om en extraordinär
beskattning av krigskonjunkturvinster även i utlandet bragts på tal. I
vårt grannland Danmark har saken upptagits av regeringen, som till
den danska riksdagen avlämnat förslag till lag om en extraordinär inkomstskatt
till staten år 1915, avsedd att träffa den ökade inkomst, som antingen
på grund av i allmänhet gynnsamma omständigheter eller ock
till följd av de genom världskriget skapade konjunkturerna förvärvats
av åtskilliga personer. Enligt nämnda förslag skall skatten träffa allt
slags merinkomst utan närmare undersökning om dess ursprung.

För min del har jag ansett det oriktigt att låta den särskilda
skatten träffa inkomstökning, som ej står i något samband med det
genom världskriget skapade läget. I princip har jag ställt mig på
den ståndpunkt, att endast merinkomst, som kan tillskrivas krigskonjunkturerna,
bör bliva föremål för den extra beskattningen. Med
hänsyn härtill och för att underlätta själva taxeringsarbetet har jag
kunnat se bort från sådan inkomst, som enligt inkomstskatteförordningen
liänföres till inkomst av fast egendom, inkomst av kapital och sådan
inkomst av arbete, som upptages såsom inkomst av arbetsanställning,
tjänst eller pension. De inkomstgrupper, som böra bliva föremål för nu
ifrågavarande beskattning, äro sådana, beträffande vilka man kan förutsätta,
att de särskilda konjunkturerna väsentligen kunnat göra sig gällande
till åstadkommande av höjda vinster. Gruppen omfattar nämligen
inkomsterna av yrkesmässig verksamhet, vinsterna av tillfällig natur och
all annan skattepliktig intäkt, so in ej hänföres till någon av de från
beskattningen undantagna inkomstgrupperna, vare sig den inkomstgivande
verksamheten bedrivits såsom företagarens självständiga verksamhet
eller i bolag. Genom att sålunda anordna skatten, torde man säkrast
nå det för skatten satta syftet, att träffa vinster, som uppstått på grund
av det abnorma läget på affärslivets område över huvud taget.

Då enligt min mening krigskonjunkturskatten bör drabba vinsten
ur vissa inkomstkällor och icke hänföra sig till resultatet av den
skattskyldiges verksamhet i dess hela omfattning, erhåller skatten härigenom
karaktären av eu avkastningsskatt. Den inkomst, som göres
till föremål för skatten, bör sålunda ses fristående för sig och utan
egentligt sammanhang med utfallet av den skattskyldiges övriga verksamhet
och avkastningen av hans övriga inkomstkällor. Endast förlust, som
kan hava uppstått på någon del av den skattskyldiges av krigskonjunkturen
föranledda rörelse, bör få avdragas på den taxerade vinsten. Däremot

Kungl. Ma):ts Nåd. Proposition Nr 196.

synes icke något särskiljande av spekulationsaffärer böra ske, av den anledning
att de avse olika varor eller transaktioner utan vinster eller förluster
beräknas för den extraordinära verksamheten i dess helhet. Jag har
således icke kunnat biträda det av kammarrätten framlagda förslaget
därom, att vid taxering till krigskonjunkturskatt hänsyn skall tagas till
varje förlust, som står i samband med det av krigstillståndet framkallade
läget; tv, jag upprepar det, eu fristående beskattning av vinsten
från vissa inkomstkällor, utesluter enligt sitt väsen en vidräkning med
resultatet av andra inkomstkällor, och krigskonjunkturskattens väsen och
ändamål skulle förryckas, om en sådan vidräkning finge äga rum.

Emellertid är det omöjligt att helt bortse från den skattskyldiges
ekonomiska ställning över huvud taget. En sådan avsevärd extra beskattning
som den ifrågasatta måste förutsätta ett visst minimum av ekonomisk
bärkraft, för att kunna utan alltför kännbar uppoffring bäras av den
skattskyldige. .Jag har med hänsyn härtill ansett det nödvändigt, att
en viss minimiinkomst föreskrives såsom gräns för skattskyldighetens
inträde, och har trott mig finna ett lämpligt minimibelopp vid en taxerad
totalinkomst av 15,000 kronor. I fråga om aktiebolag och solidariska
bankbolag torde därutöver böra stadgas förekomsten av en viss inkomstprocent,
föreslagen till lägst 5 procent. Genom en begränsning av
skattskyldigheten på detta sätt kommer antalet skattskyldiga, vilkas
inkomster behöver undersökas för utrönande av förekomsten av extraordinära
inkomster, att högst avsevärt reduceras utan att utbytet av
skatten i väsentlig mån därav påverkas.

De konjunkturvinster, om vilka här är fråga, hava antingen uppkommit
under de första månaderna av krigets skede d. v. s. under
hösten 1914 eller också intjänas de under innevarande år. I förra fallet
synas de i likhet med övriga under år 1914 uppburna inkomster böra
taxeras redan i år, varemot de under innevarande år förvärvade inkomsterna
självfallet kunna taxeras först nästkommande år. Då det
uppenbarligen måste vara ganska svårt att i varje konkret fall konstatera,
i vad mån skattskyldigs ifrågavarande inkomst utgör här avsedd
konjunkturvinst, har man ansett sig böra till grund för beräkningarna
lägga de vid årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade
beloppen. För att utröna befintligheten av ökad inkomst av hithörande
slag över huvud taget har det synts erforderligt att jämföra
sistnämnda belopp med motsvarande inkomstbelopp under något eller
några år, som icke haft känning av krigsläget. Jag har i sådant avseende
tänkt mig en jämförelse med de imder åren 1913 och 1914 taxerade
inkomsterna. Visar det sig därvid, att förstberörda inkomst överstiger

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 196.

medeltalet av de båda sistnämnda årens taxerade inkomstsiffror, kan man
i första hand presumera, att överskottet (merinkomsten) motsvarar sådan
vinst, som man avser att träffa med ifrågavarande beskattning.

Emellertid kan man icke stanna härvid. En sådan vid matematisk
uträkning konstaterad merinkomst kan uppenbarligen hava sin orsak i
något förhållande, som icke alls hänger samman med världskriget och
det av detta framkallade läget. Det är fördenskull nödvändigt att underkasta
den rent matematiska beräkningen av merinkomsten en saklig
granskning för att kunna renodla densamma till sådan merinkomst, som
enligt författningsförslagets principer är underkastad krigskonjunkturskatt.
Häri ligger en stor svårighet, vilken för en tillfredsställande
lösning kräver eu ansvarsmedveten medverkan av den skattskyldige
själv. Det är omöjligt för vederbörande myndigheter att utan sådan
medverkan i varje fall avgöra, huruvida och till vilken del konstaterad
merinkomst är av beskaffenhet, som för taxering till krigskonjunkturskatt
förutsättes. Den skattskyldiges medverkan måste fördenskull påkallas,
och jag har funnit det av kammarrätten föreslagna sättet att
åstadkomma sådan medverkan, varom närmare förmäles i det utdrag av
utlåtandet, som jag strax ämnar föredraga, vara ändamålsenligt. Lika
med kammarrätten anser jag även, att skattenämnden skall hava full
frihet att oberoende av, huruvida framställning från den skattskyldige
inkommit eller icke, verkställa taxeringen i enlighet med för nämnden
kända förhållanden. En dylik befogenhet följer dock, enligt min mening,
av sig själv, därest icke annorlunda stadgas. Med anledning därav har
jag ansett obehövligt att i författningen lämnas särskild föreskrift härom.

Om jag sålunda finner det vara önskvärt, att de skattskyldiges
medverkan för taxeringen i största omfattning lämnas och, i den mån
lagstiftningen det förmår, uppmuntras, har jag å andra sidan intet att
erinra mot vad kammarrätten föreslagit därom, att en skattskyldig skall
hava obegränsad rätt att klaga över skattenämndens beslut, såvitt honom
rörer, även om han icke gjort någon erinran mot det taxeringsförslag,
som genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg delgivits honom.

I fråga om den merinkomst, som avses skola tagas till beskattning,
har kammarrätten såsom minimigräns för, under i övrigt givna
förutsättningar, beskattningsbar merinkomst föreslagit ett belopp av

1,000 kronor och anför kammarrätten härom vidare:

»Om ifrågavarande skatt närmast avses skola träffa affärsvinster, som under
närvarande säregna konjukturer kommit att överstiga den normala handelsvinsten

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

synes det vara lämpligt att med en dylik mycket måttlig gräns redan från början
avskilja sådana fall, i vilka just merinkomstens ringa belopp i regel torde utmärka,
att fallet icke tillhör nyssberörda slag. Då därtill kommer, att en dylik begränsning
icke lärer kunna nämnvärt minska den väntade skatteintäkten, men däremot
komme att bereda avsevärd lättnad i taxeringsarbetet och förhindra uppkomsten
av en hel del besvärsmål av bagatellnatur, synas goda skäl tala för den föreslagna
begränsningen.»

Vad kammarrätten i nu omförmälda avseende föreslagit har jag
på de av ämbetsverket anförda skäl ansett mig böra biträda.

Beträffande härefter själva skattesatsen kunna givetvis olika procenttal
ifrågasättas. Med hänsyn till skattens natur och dess ändamål
synes det vara nödigt att fastställa en jämförelsevis hög procent och
har jag därvid stannat vid att föreslå, såsom en enligt min mening
efter omständigheterna lämplig procentsats, 12 procent av merinkomstens
taxerade belopp.

Vidkommande härefter själva taxeringsförfarandet lärer det, åtminstone
vad angår innevarande år, icke låta sig göra att för ändamålet
anlita taxeringsnämnderna, vilka vid tiden för nu ifrågavarande
taxering redan torde avslutat sina arbeten. Däremot möter i och för
sig intet hinder att för ändamålet anlita prövningsnämnderna. Emellertid
har kammarrätten ansett det icke vara lämpligt, att taxeringsarbetet
lägges på dem, åtminstone icke på nämnden i dess helhet, utan syntes
det enligt kammarrättens mening för ändamålet vara mest praktiskt att
taxeringsbestyret uppdrages åt en särskild nämnd, efter mönstret av värnskattenämnden
organiserad som en delegation av prövningsnämnden.

I avseende å taxeringsförfarandet och vad därmed står i samband
anför kammarrätten i sitt förenämnda underdåniga utlåtande följande:

»Uppenbarligen skulle det i praktiken möta oöverstigliga svårigheter att,
även under den skattskyldiges medverkan, reda ut det verkliga beloppet av skattskyldigs
extraordinära inkomst genom de av krigstillståndet uppkomna konjunkturerna.
Insikten härom har tydligen föranlett upptagande i remitterade förslaget av
ett mera schematiskt tillvägagångssätt härutinnan och uppställandet av en presurntion
för att det sålunda vunna resultatet täcker den verkliga skattskyldigheten.
Denna presumtion synes, enligt förslaget, kunna rubbas allenast genom tillfyllestgörande
motbevisning från den skattskyldiges sida. I frånvaro av initiativ från
denne skulle beskattningsmyndigheten vara betagen möjlighet att, även i fullt klara
fall, frångå de schematiska reglerna. Med bestämmelserna i 14 § tredje och fjärde
styckena torde dessutom hava varit avsett att den skattskyldige själv, om han icke
anmält sig hos beskattningsnämnden, skulle vara utesluten från möjlighet att i
besvärsväg vinna rättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1015. 1 sand. 117 höft. (Nr 106—107.) 3

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 196.

För ett sådant summariskt förfarande synas, efter kammarrättens åsikt,
några giltiga skäl icke vara att åberopa. Fastmera lärer den nya beskattningens
beskaffenhet i särskild grad motivera å ena sidan, att beskattningsmyndigheten här
som eljest får fri och självständig prövningsrätt av alla på skattskyldigheten inverkande
förhållanden, och å andra sidan, att den skattskyldig^, i hithörande säkerligen
ofta nog tvivelaktiga fall, icke hindras att göra sin rätt gällande. Då dessa
syften torde kunna beaktas, utan att taxeringsarbetet som helhet sett förlänges,
eller statens åtkomst av skattemedlen undanskjutes, kan någon praktisk invändning
ej heller vara att befara mot ett bättre tillgodoseende av desamma.

Emellertid har kammarrätten funnit ändamålet kräva en omläggning av själva
taxeringsförfarandet, bland annat däruti att taxeringsbestyret uppdrages åt en särskild
nämnd, efter mönstret av värnskattenämnden organiserad som en delegation
av prövningsnämnden. Kammarrätten har tänkt sig följande ordning för taxeringsförfarandet.

På sätt redan det remitterade förslaget innehåller, skall det åligga Eders
Kung!. Maj:ts befallningshavande att upprätta ett preliminärt förslag till taxering.
Härvid har Eders Kungl. Majrts befallningshavande att i ett vederbörligen fastställt
formulär till krigskonjunkturskattelängd upptaga en var av de under året inom länet
för inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade, som efter de i författningen givna
reglerna kan komma i fråga till taxering för krigskonjunkturskatt. Av den sålunda
upprättade längden göres för varje däri såsom skattskyldig upptagen person utdrag
genom ifyllande av lämplig blankett. Detta utdrag, jämte underrättelse om tiden
för krig-skonjunkturskattenämndens sammanträde och om den skattskyldiges rätt att
inom viss tid dessförinnan inkomma med erinringar mot den föreslagna taxeringen,
låter Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i rekommenderat brev översända till
den skattskyldige i så god tid, att denne beredes rådrum för eventuell framställning.
Kammarrätten har föreslagit vissa tidsbestämmelser härutinnan.

Då nämnden sammanträder, överlämnar Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
till densamma den förslagsvis upprättade skattelängden, de från skattskyldiga
inkomna framställningar ävensom i övrigt erforderligt och tillgängligt material
för taxeringen.

Nämnden skall i sitt bedömande av föreliggande omständigheter rörande viss
taxering äga full frihet, vare sig den skattskyldige gjort egen framställning eller
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag föreligger till synes obestritt.

Vidare har kammarrätten ansett billigheten kräva, att skattskyldigs uraktlåtenhet
i fråga om framställning hos nämnden icke må hava annan påföljd än risken
att sent inkommen framställning icke hinner bliva beaktad av nämnden. Skattskyldig
synes således, oavsett om laga förfall visas, icke böra betagas rätten att i besvärsyäg
föra den talan, som förutsättes i regel kunna ske i nyssberörda ordning hos nämnden.
A andra sidan har det ansetts, att den underrättelse skattskyldig fått om Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag, gör det obehövligt att sedermera lämna
särskilt meddelande för det fall, att skattskyldigs framställning icke av nämnden
bifallits, eller att nämnden vid sin taxering frångått Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förslag. Tillräckligt besked synes vederbörande skattskyldig få genom
att särskild debetsedel i rekommenderat brev tillställes honom. För att säkerställa
den skattskyldiges möjlighet till talan mot nämndens beslut har kammarrätten jämväl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

funnit sig böra utsträcka tiden för besvärs anförande hos kammarrätten till utgången
av mars månad nästpåföljande år.»

Det egentliga taxeringsarbetet kommer enligt förslaget att huvudsakligen
vila på länsstyrelserna och taxeringens pålitlighet blir i högsta
grad beroende av den noggrannhet, varmed för merinkomsters beräknande
grundläggande uppgifter ur deklarationer och taxeringskandlingar
bliva rätt avskrivna i krigskonjunkturskattelängden, likasom av de verkställda
sifferuträkningarnas tillförlitlighet. Det kan icke ifrågasättas, att
skattenämnden skall hinna utförligt granska alla här ifrågavarande uppgifter
och uträkningar. Men någon garanti mot att kronan blir lidande
genom felräkningar o. d. vid det förberedande arbetet måste dock enligt
min mening beredas. Sådan garanti kan lämpligast vinnas, om kammarrättens
revisionsavdelning ålägges att granska Konungens befallningskavandes
taxeringsförslag i dessa delar och har jag för vinnande av detta
syfte föreslagit särskilda bestämmelser, inrymda i 27 § av författningsförslaget.

Uppbörden av skatten synes mig böra i regel ske i samband med
den allmänna kronouppbörden på hösten samma år taxeringen äger ruin.

Då skatten är avsedd att upptagas såsom inkomst i 1916 års riksstat,
synes densamma till den del, som redan under innevarande år debiteras,
böra i räkenskaperna för samma år redovisas allenast såsom förskott.

Emot denna anordning har statskontoret för sin del icke haft något
att erinra.

De kostnader, som erfordras för det förberedande arbetet med taxeringen
ävensom övriga av taxeringsarbetet föranledda kostnader torde
böra ersättas efter grunder, som gälla för den allmänna taxeringen.
Ifrågavarande ersättningsbelopp synas därför lämpligen böra utgå av
anslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.

Att lämna någon specialmotivering till särskilda stadganden i förslaget
torde ej vara nödigt, helst de föreslagna bestämmelserna i icke
här ovan berörda delar väsentligen äro sådana, som ansluta sig till föreskrifterna
angående det normala taxeringsförfarandet.

Den omläggning av det ursprungliga förslaget, som påkallats
av de utav kammarrätten föreslagna ändringar i här ovan berörda och
andra mindre väsentliga eller rent formella avseenden, har föranlett kammarrätten
att utarbeta ett på grundval av det remitterade förslaget
i åtskilliga avseenden omredigerat författningsförslag i ämnet.

Utbytet av
krig skönj tinktur
skatten.

Dispositionen
av skattemedlen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

Det av kammarrätten således överlämnade förslaget kar jag, efter
vidtagande däri av de av mig förordade ändringarna och vissa mindre jämkningar
av övervägande formell art, ansett kunna läggas till grund för
proposition i ämnet.

Det är uppenbarligen icke möjligt att angiva några detaljerade
siffror rörande omfattningen av den verksamhet, som det nu ifrågasättes
att beskatta. Följaktligen är det ock synnerligen vanskligt att
verkställa några exakta beräkningar ifråga om resultatet av eu beskattning
av de extraordinära vinsterna; och man måste i förevarande
avseende nöja sig med rena sannolikhetsberäkningar. Emellertid hava
de undersökningar, jag verkställt, givit stöd för det antagandet, att
sammanlagda beloppet av de krigskonjunkturvinster, som i vårt land
intjänas, säkerligen icke understiger 50,000,000 kronor utan med större
sannolikhet uppgår till en väsentligt högre summa. Ett belopp av
80,000,000 kronor torde ingalunda vara uteslutet. Men hänsyn till
dels den av mig förordade anordningen av krigskonjunkturskatten, varigenom
en del, huvudsakligen smärre krigskonjunkturvinster, skulle undantagas
från beskattning, dels ock den omständigheten, att själva
taxerings resultatet är svårberäkneligt, torde försiktigheten bjuda att
beräkna det belopp, som kommer att bliva föremål för verklig effektiv
beskattning, rätt nära den nyss angivna minimisumman. 1 anslutning
härtill och med iakttagande av den av mig föreslagna skattesatsen av
tolv procent har jag trott mig kunna uppskatta utbytet av krigskonjunkturskatten
för båda beskattningsåren 1914 och 1915 till sammanlagt

7,200,000 kronor.

Rörande dispositionen av sistnämnda belopp torde jag få anföra
följande.

Till en början torde här ifrågavarande skattemedel böra avses till
motvägande av den förut omförmälda minskningen å 2,650,000 kronor,
som uppkommit å inkomstsidan i budgetsförslaget för år 1916 genom
uppskjutandet av de tilltänkta särskilda åtgärderna för uttagandet av
större statsinkomster från telefonverksamheten.

R idare erfordras ett belopp, som torde kunna beräknas till 1,200,000
kronor, för att täcka räntorna å den ökade upplåning för produktiva
ändamål, som Kungl. Maj:t sedan statsverkspropositionens framläggande
föreslagit riksdagen att besluta. Jag erinrar i avseende härå om de
äskade anslagen av lånemedel till tobaksmonopolets införande å 20,200,000
kronor, till anskaffande av rullande materiel för statens järnvägar å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

2,500,000 kronor och till järnvägsbyggnaderna vid Torne älv å 1,000,000
kronor. På grund härav torde det i statsverkspropositionen upptagna
förslagsanslaget till betalning av räntor å statsskulden m. m. böra böjas
från 32,377,200 kronor till 33,577,200 kronor.

Vad som återstår av krigskonjunkturskattemedlen, sedan nu angivna
belopp å 2,650,000 kronor och 1,200,000 kronor fråndragits, eller, enligt
min beräkning av skattens avkastning, 3,350,000 kronor anser jag böra
tillföras statsverkets värnskattefond. Enligt vad cheferna för lantförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen meddelat mig, hava nämligen på
grund av nu rådande extraordinära förhållanden prisen stigit å en del
av den materiel, som enligt redan fattade beslut skall anskaffas för värnskattemedel;
och det synes mig då vara riktigt, att för mötande av
donna prisstegring användas just de skattemedel, som äro avsedda
att utgå från vinster, som av kriget vållad prisstegring tillfört de
enskilda. Jag har sålunda för avsikt att föreslå, att statsverkets inkomster
av krigskonjunkturskatten skola till den del, varmed de överskjuta
eu summa av 3,850,000 kronor, tillföras värnskattefonden.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslaget
till förordning om krigskonjunkturskatt, sådant det lydde i sin slutliga
avfattning, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i särskilda
propositioner föreslå riksdagen att

l:o antaga det upplästa förslaget; samt

2:o dels, under förutsättning av bifall till vad under l:o här ovan
hemställts, besluta,

a) att å inkomstsidan i 1916 års riksstat skall omedelbart efter
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter uppföras under
titeln »krigskonjunkturskatt, bevillning», ett belopp av 7,200,000 kronor;
samt

b) att statsverkets inkomster av krigskonjunkturskatten skola till
den del, varmed de överskjuta en summa av 3,850,000 kronor, tillföras
statsverkets värnskattefond; ävensom i sammanhang därmed till förstärkande
av nyssnämnda fond å 1916 års riksstat anvisa ett förslagsanslag,
att utgå av krigskonjunkturskattemedel, å kronor 3,350,000;

dels besluta, att i 1916 års riksstat skola, i stället för vad i innevarande
års statsverksproposition i sådant avseende föreslagits,

a) stämpelmedlen beräknas till ett belopp av ... kronor 19,000,000;

samt

b) uppgifterna å inkomstsidan för telegrafverket upptagas sålunda:

Kuiigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.

inkomster ............................................. kronor 20,500,000

driftkostnader....................................... » 18,830,000

överskott ............................................. s> 6,670,000;

dels ock för betalning av räntor å statsskulden m. m. för år 1916
anvisa, utöver det i innevarande års statsverksproposition såsom förslagsanslag
upptagna beloppet å .................. kronor 32,377,200,

37tterligare ett belopp å .................. » 1,200,000

eller ett förslagsanslag å tillhopa » 33,577,200.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas propositioner
i ärendet av den lydelse, bilagorna litt. . . . och
litt. . . . till detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.