Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Nr 194.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anskaffande
av viss materiel för armén; given Stockholms
slott den 30 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels för anskaffande av viss intendenturmateriel bevilja för år 1916
ett belopp av 5,315,000 kronor;

dels för anskaffande av viss artil]erimateriel bevilja för år 1916 ett
belopp av 5,718,000 kronor;

dels för anskaffande av viss ingenjörmateriel bevilja för år 1916 ett
belopp av 420,000 kronor;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i mån av behov, redan under år
1915 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna vad som för vart och
ett av ovannämnda ändamål anvisas;

dels bestämma, att samtliga ovannämnda belopp, tillhopa 11,453,000
kronor, skola ingå i det gemensamma reservationsanslag till engångskostnader
för lantförsvaret, som föreslagits till uppförande i 1916 års
riksstat;

dels medgiva, att för täckande av ifrågavarande utgifter må av
statsverkets värnskattefond tagas i anspråk ett belopp av 11,453,000
kronor;

dels ock, under förutsättning av bifall härtill, besluta, att de i 1916
års riksstat bland inkomsterna upptagna medel från värnskattefonden
skola höjas med 11,453,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med afl
kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. MÖreke.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 175 käft. (Nr 194.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Kiksdagena
beräkningar
av engångskostnaderna

för lantförsvarets

ordnandé.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj\t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och finansdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Mörcke
följande:

»Enligt de av Kungl. Maj:t för 1914 års senare riksdag uti propositionen
nr 138 framlagda beräkningarna skulle engångskostnaderna
för lantförsvarets ordnande uppgå till följande belopp, nämligen:

för årsklassen 1914 yngre ...............

» intendenturmateriel

» artillerimateriel ..............................

» ingenjörmateriel...............................

» sjukvårds- och veterinärmateriel
» fasta försvaret ................................

............... kronor 10,812,604: —

.............. » 23,827,310: —

............. » 19,032,600: —

............... » 3,242,142: —

.............. » 650,000: —

............... » 2,272,000: —

Summa kronor 59,836,656: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Med hänsyn därtill, att leveranserna av intendenturmateriel skulle
komma att under en följd av år få stadigvarande karaktär, ansågs
emellertid den för dylik materiel beräknade kostnaden kunna minskas
med 1,800,000 kronor. Sammanlagda kostnaden skulle följaktligen
komma att uppgå till 58,036,656 kronor.

Hela detta belopp ansågs emellertid icke behöva bestridas av värnskattemedel.
Uti den till riksdagen avlåtna statsverkspropositionen av
den 14 maj 1914 hade nämligen för anskaffning av viss uti ovannämnda
belopp inräknad materiel äskats anslag å 1915 års stat med
tillhopa 1,020,000 kronor. Vidare kunde ett belopp av sammanlagt

5.800.000 kronor under åren 1916 —1922 beräknas bliva under fjärde
huvudtiteln disponibelt för utrustningsändamål. Efter avdrag av förenämnda
båda belopp, tillhopa 6,820,000 kronor, återstode således att
täcka 51,216,656 kronor. Sedan från värnskatten, beräknad till 75,000,000
kronor, avdragits engångskostnaderna för sjöförsvaret, vilka komme att
uppgå till i runt tal högst 24,200,000 kronor, återstode för de lantförsvarets
engångskostnader, som borde bestridas av värnskattemedel, åtminstone
50,800,000 kronor eller ungefär 400,000 kronor mindre än
samma kostnaders slutsumma. Till täckande av denna eventuella brist
funnes emellertid att tillgå till värnskattefonden inflytande räntor, som
säkerligen icke komme att understiga sist angivna belopp.

Vid granskningen av de utav Kungl. Maj:t framlagda beräkningarna
av engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande fann riksdagen sig
böra, med anledning av de utav riksdagen beslutade ändringarna i
Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag, höja kostnaderna för övning av
årsklassen 1914 yngre från 10,812,604 kronor med 285,582 kronor till
11,098,186 kronor.

Kostnaderna för intendenturmateriel ansåg riksdagen böra ökas
med dels 300,000 kronor på grund av övergång från ett av Kungl. Maj:t
vid kostnadsberäkningen följt alternativ A till ett annat alternativ B, dels
ock med 300,000 kronor för anskaffning av kokkärl och kappor för
landstormen. Å andra sidan kunde kostnaderna minskas med 300,000
kronor genom vissa persedlars utbrytande ur anskaffningsplanen. Därjämte
ansåg riksdagen, att det av Kungl. Maj:t gjorda avdraget, på
grund av kontinuerliga leveranser, 1,800,000 kronor, kunde höjas med

500.000 kronor. Kostnaderna för intendenturmateriel, av Kungl. Maj:t
beräknade till (23,827,310— 1,800,000 =) 22,027,310 kronor, komme
följaktligen att uppgå till [(22,027,310 + 300,000 + 300,000) — (300,000
+ 500,000)=] 21,827,310 kronor.

Beräkningen
av engångskostnaderna

för sjöförsvarets
ordnande.

Beräkningen
av värnskattens
belopp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Mot de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för artillerimateriel,
19,032,600 kronor, förklarade sig riksdagen icke hava annat att erinra,
än att enligt riksdagens uppfattning avdrag kunde göras på grund av
kontinuerliga leveranser med ett belopp av 400,000 kronor. Kostnaden
för ifrågavarande materiel borde följaktligen upptagas till 18,632,600
kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om ingenjörmateriel
ansåg riksdagen, att behovet av gnisttelegrafmateriel icke blivit i erforderlig
grad tillgodosett. De för anskaffande av ingenjörmateriel beräknade
kostnaderna borde därför ökas med 273,000 kronor eller från
3,242,142 kronor till 3,515,142 kronor.

Mot de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för anskaffande av
sjukvårds- och veterinärmateriel samt för stärkandet av det fasta försvaret
förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra.

Engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande skulle följaktligen
komma att uppgå till sammanlagt 57,995,238 kronor.

På grund härav och med tillämpning i övrigt av de utav Kungl.
Maj:t följda beräkningsgrunderna beräknade riksdagen hela den för hären
belöpande delen av värnskattemedel till i runt tal 50,800,000 kronor,
eller samma belopp som enligt Kungl. Maj:ts proposition.

Enligt de av Kungl. Maj:t för 1914 års senare riksdag uti propositionen
nr 156 framlagda beräkningarna skulle engångskostnaderna för
sjöförsvarets ordnande uppgå till sammanlagt 24,195,890 kronor eller i
runt tal 24,200,000 kronor.

Riksdagen ansåg emellertid, att ifrågavarande kostnader borde ökas
med 115,500 kronor för anordnande av oljeeldning å fem av de nuvarande
l:a klass pansarbåtarna, 150,000 kronor för övning vid flottan
av värnpliktiga, tillhörande årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre,
samt 9,500 kronor för övning vid kustartilleriet av värnpliktiga, tillhörande
årsklassen 1914 yngre, eller med sammanlagt 275,000 kronor.
Engångskostnaderna för sjöförsvaret beräknades följaktligen komma att
uppgå till i runt tal 24,475,000 kronor.

Såsom ovan nämnts, hade Kungl. Maj:t beräknat engångskostnaderna
för lantförsvarets ordnande till i runt tal 50,800,000 kronor och
samma kostnader för sjöförsvarets ordnande till i runt tal 24,200,000
kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle alltså komma att uppgå till
75,000,000 kronor. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t, att värnskatten,
vilken var avsedd för täckande av ifrågavarande kostnader,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194. 5

skulle läggas så, att densamma komme att inbringa ett nettobelopp av
75,000,000 kronor.

Som förut anförts, fann sig riksdagen böra vidtaga en höjning av
sjöförsvarets engångskostnader med i runt tal 275,000 kronor. Med
hänsyn till den osäkerhet, som i varje fall måste komma att vidlåda
beräkningen av det verkliga beloppet, vartill en skatt av ifrågavarande
storlek och beskaffenhet kunde komma att uppgå, ansåg emellertid
riksdagen denna ökning icke vara av beskaffenhet att böra föranleda
någon ändring av de utav Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna
för värnskattens utgörande.

Vid uppgörande av 1915 års riksstat utgick dock riksdagen från,
att värnskattens nettobelopp komme att uppgå till 75,300,000 kronor.

Enligt en av riksdagen uppgjord plan skulle av de för lantförsvarets
ordnande till sammanlagt 57,995,238 kronor beräknade engångskostnaderna
utgå

under år 1915..................................... kronor 17,757,430: —

» » 1916.............................................. » 11,315,064: —

» » 1917............................................... » 9,520,278: —

» » 1918.............................................. » 6,671,074: —

» » 1919.............................................. » 6,107,756: —

» » 1920 och följande år ............... » 6,593,636: —

Riksdagens
beslut om
beviljande av
anslag för
bestridande
av vissa
engångskostnader
för
lantförsvarets
ordnande.

I enlighet härmed och i anledning av vad Kungl. Maja föreslagit
beslöt riksdagen att

dels till bestridande av kostnaderna för övning vid armén av årsklassen
1914 yngre bevilja visst anslag, att utgå av värnskattemedel;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för
år 1915 upptagna belopp av 225,000 kronor för ordnande av landstormsförråd,
till anskaffande av intendenturmateriel bevilja visst anslag,
att utgå av värnskattemedel;

dels, utöver de å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för
år 1915 upptagna belopp av 600,000 kronor för fortsatt anskaffning
av mobiliseringsammunition för eldhandvapen samt uppförande av behövliga
förrådslokaler därför, av 165,000 kronor för fortsatt anskaffning
av nya eldhandvapen (gevär och karbiner) och av 30,000 kronor för
fortsatt anskaffning av pistoler m. in., till anskaffande av artillerimateriel
bevilja visst anslag, att utgå av värnskattemedel;

dels till anskaffande av ingenjörmateriel bevilja visst anslag, att
utgå av värnskattemedel;

Statsverkspropositionen

till 1915 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts
proposition nr
49 angående
anskaffande av
viss artillerimateriel.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

dels till anskaffande av sjukvårds- och veterinärmateriel bevilja
visst anslag, att utgå av värnskattemedel;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för år
1915 upptagna belopp av 170,000 kronor, till befästningsarbeten m. m.
vid Boden för år 1915 anvisa visst belopp, att utgå av värnskattemedel;

dels och till befästningsarbeten m. m. vid Tingstäde för år 1915
anvisa visst belopp, att utgå av värnskattemedel.

I enlighet med den av riksdagen godkända planen för engångskostnadernas
fördelning har Kungl. Maj:t uti innevarande års statsverksproposition
under rubrik »Engångskostnader för försvaret» föreslagit
riksdagen att utav förenämnda, av 1914 års senare riksdag beviljade
särskilda anslag till bestridande av kostnaderna för övning vid
armén av årsklassen 1914 yngre och till anskaffande av intendenturmateriel,
artillerimateriel, ingenjörmateriel samt sjukvårds- och veterinärmateriel
för år 1916 anvisa vissa angivna belopp, ävensom bestämma, att samtliga
dessa belopp, vilka såsom engångskostnader för lantförsvaret anvisas
för år 1916, skola i riksstaten uppföras såsom ett gemensamt
reservationsanslag.

Vidare har Kungl. Maj:t, på hemställan av chefen för finansdepartementet,
föreslagit riksdagen medgiva, att för täckande av ifrågavarande
engångskostnader för lantförsvaret, uppgående till 11,345,064 kronor,
ävensom vissa engångskostnader för sjöförsvarets ordnande, beräknade
till 8,933,700 kronor, må av statsverkets värnskattefond tagas i anspråk
ett belopp av 20,278,764 kronor.

Uti en till riksdagen den 12 februari 1915 avlåten proposition (ur
49) har Kungl. Maj:t vidare föreslagit riksdagen att

dels för anskaffande av viss artillerimateriel bevilja för år 1916 ett
belopp av 2,600,000 kronor, att ingå i det gemensamma reservationsanslag
till engångskostnader för lantförsvaret, som föreslagits till uppförande
i 1916 års riksstat;

dels medgiva, att för täckande av ifrågavarande utgift må av
statsverkets värnskattefond tagas i anspråk ett belopp av 2,600,000
kronor;

dels och, under förutsättning av bifall härtill, besluta, att de i 1916
års riksstat bland inkomsterna upptagna medel från värnskattefonden
skola höjas med 2,600,000 kronor.

Detta förslag innebär ej någon ökning av det belopp, som, enligt
vad förut nämnts, blivit avsett för anskaffande av artillerimateriel, utan
endast att påskynda anskaffandet av viss del därav.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Den av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda beräkningen av engångskostnaderna
för lantförsvarets ordnande var givetvis uppgjord med
hänsyn till den kännedom, man vid tiden för beräkningens uppgörande
hade om bristerna i vårt försvarsväsen. Det nu pågående världskriget
har i förevarande hänseende givit oss åtskilliga lärdomar. Den viktigaste
av dessa synes mig vara den synnerligen stora betydelsen av att
äga tillräcklig tillgång på tung artillerimateriel. Jag har därför låtit
verkställa utredning angående de åtgärder, som utan kaderökning kunna
vidtagas för att man beträffande artillerimaterielen i största möjliga grad
må kunna tillgodogöra sig de under kriget redan vunna erfarenheterna.
Enligt vad denna utredning givit vid handen, skulle, utöver den artillerimateriel,
som enligt 1914 års härordningsbeslut är avsedd att anskaffas,
behöva ytterligare anskaffas dylik materiel för en beräknad kostnad av
sammanlagt 8,152,000 kronor.

Uti infordrat yttrande den 10 april 1915 har arméförvaltningens
artilleridepartement, efter samråd med chefen för generalstaben, tillstyrkt,
att förenämnda belopp måtte för ändamålet ställas till förfogande.

En annan under kriget vunnen erfarenhet är betydelsen av att äga
tillräcklig tillgång på viss ingenjör materiel. Uti särskild skrivelse den
3 april 1915 har också arméförvaltningens fortifikationsdepartement gjort
framställning om anvisande av 420,000 kronor för anskaffande av dylik
materiel.

Uppå därom gjord hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t den 21
januari 1915 chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla högst
fem sakkunniga personer för att inom departementet biträda med utredning
och avgiva förslag angående landstormens utrustning in. m.
Vid ärendets anmälan yttrade jag till statsrådsprotokollet följande:

»Enligt 1914 års värnpliktslag såväl som enligt den förut gällande
åligger det värnpliktig, tillhörande landstormen, att under tjänstgöring
själv förse sig med kläder. Staten tillhandahåller vapen, ammunition
och fälttecken, angivande hans egenskap av krigsman.

I propositionen angående vissa engångskostnader för lantförsvarets
ordnande beräknades ett belopp av 1,789,000 kronor till intendenturmateriel
åt landstormen.

Inom riksdagen framfördes av enskilda motionärer krav på landstormens
förseende med fullständigare utrustning.

Riksdagen godkände emellertid Kungl. Maj:ts förslag allenast med

Förslag om
»inskaffande
av viss artillerimateriel -

Förslag om
anskaffande
av viss ingenjörmateriel.

Förslag om
anskaffande av
viss intendenturutrustning
för
landstorm6n.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

den ändring, att landstormens intendenturutrustning ansågs böra ökas
med bärbara kokkärl och ett mindre antal kappor, avsedda huvudsakligen
att användas av vakter och poster, för en sammanlagd kostnad
av 300,000 kronor.

Under den gångna höstens landstormsmobilisering vållade icke
sällan den knapphändiga intendenturutrustningen kännbara olägenheter.
I viss mån kunde dessa avhjälpas genom den privata understödsverksamhet,
som skyndsamt organiserades. Till att fylla behovet räckte
denna verksamhet dock ej. På grundval av de vunna erfarenheterna hava
sedermera vissa förberedande utredningar verkställts inom arméförvaltningen,
vilka dock ännu ej lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då jag nu upptager frågan om landstormens utrustning till behandling,
ber jag till en början att få framhålla, att denna fråga icke
blott har humanitär betydelse utan även är av ganska stor vikt ur
militär synpunkt. Det lärer nämligen vara uppenbart, att landstormens
goda och kraftiga folkmaterial kan bättre utnyttjas för försvaret, om
det är väl sörjt för dess utrustning. Men å andra sidan måste betonas,
att kompletteringen av landstormens utrustning måste bedömas i samband
med andra önskemål, lika starka eller än starkare, för krigsberedskapens
höjande.

Åven om, med hänsyn till sistberörda förhållanden, det skulle befinnas,
att anskaffning i större utsträckning för landstormens utrustning
icke bör äga rum omedelbart och att vissa kompletteringar böra
få anstå, tills landstormens taktiska användbarhet ökats, torde det dock
vara synnerligen lämpligt att ofördröjligen låta uppgöra en plan för
landstormens utrustning. Därvid synes i främsta rummet böra utredas,
i vilken omfattning intendenturutrustning bör av staten tillhandahållas
landstormsmännen under olika kostnadsalternativ och med planering
för successiv komplettering. Förhållandet till linjens utrustning måste
i detta sammanhang uppmärksammas. Vidare måste frågan om anordnandet
av nödiga förrådslokaler utredas. Och slutligen bör frågan
om bästa sättet att tillgodogöra sig den frivilliga verksamheten för
landstormsmännens utrustning tagas under övervägande.»

Uti särskild skrivelse den 30 mars 1915 hava de på grund av förenämnda
nådiga bemyndigande tillkallade sakkunniga framlagt utredning
och förslag angående en första komplettering under den närmaste framtiden
av landstormens intendenturmateriel utöver den av 1914 års senare
riksdag beslutade. Beträffande den omfattning, vari nämnda komplettering
bör äga rum, hava de sakkunniga framställt två eller om man så

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

vill fyra alternativ, enär till vartdera av de båda huvudalternativen ett
förslag till minskning eller tillägg i anskaffningen jämväl är upptaget
till bedömande. Det första huvudalternativet är beräknat draga en kostnad
av 5,315,000 kronor. Under viss angiven förutsättning skulle dock en
inskränkning av persedelanskaffningen enligt detta alternativ till en
början kunna äga rum, varigenom kostnaderna för närvarande skulle
kunna nedbringas till 3,362,000 kronor. De sakkunniga hava dock ansett
en sådan inskränkning mindre tillrådlig. Enligt det andra huvudalternativet
skulle anskaffningskostnaderna uppgå till 9,126,000 kronor. Då
emellertid för landstormens betryggande utrustning erfordrades jämväl
ett antal persedlar i reserv samt kostnaden härför kunde beräknas till

1,990,000 kronor, komme de högsta kostnaderna, som av de sakkunniga
alternativt beräknats, att uppgå till 11,116,000 kronor.

Då varken i landstorms förråden eller i truppförbandens förråd i
allmänhet utrymme syntes finnas för uppläggande av ett så stort antal
persedlar, som enligt vartdera av de båda nyanskaffningsalternativen
skulle tillkomma, hava de sakkunniga framhållit, att åtgärder måste
vidtagas för beredande av lämpliga förvaringslokaler. På frågans nuvarande
ståndpunkt vore de sakkunniga emellertid icke i tillfälle att
yttra sig om lämpligaste sättet för beredande av sådana lokaler eller
kostnaderna därför. De sakkunniga antoge likväl, att därest anskaffningen
bleve beslutad och påbörjad, det icke skulle möta alltför stora
svårigheter att vid sådana platser, där utrymme i kronans hus icke
funnes, för rimliga kostnader förhyra erforderliga förråd slokaler, till
dess denna fråga definitivt kunde ordnas.

Uti avgivet utlåtande den 6 april 1915 har arméförvaltningens
intendentsdepartement anfört, att det ur krigsberedskapens synpunkt
givetvis vore fördelaktigast, om det andra alternativet med inberäknad
reserv så fort som möjligt kunde komma till utförande. Med hänsyn
till de omfattande och ännu viktigare krav på intendenturmateriel, som
inom den närmaste tiden måste tillgodoses beträffande linje- och reservtrupperna,
samt det nuvarande höga prisläget på de i utrustningen ingående
materialierna syntes dock måhända en begränsning böra göras
så tillvida, att anskaffningen av den beräknade reserven tillsvidare borde
anstå. Då departementet icke tilltrodde sig att föreslå en ytterligare
minskning, borde den anskaffning, som sålunda skulle ifrågakomma,
beräknas till eu kostnad av 9,126,000 kronor. För att anskaffningen
av den erforderliga materielen snarast möjligt måtte kunna påbörjas,
borde denna summa uppdelas så, att omkring hälften eller exempelvis

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 1 samt. 175 käft. (Nr 194.) 2

Chefen för
finansdepartementet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

5,000,000 kronor ställdes till förfogande redan i år och återstoden beviljades
att utgå under år 1916.»

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten yttrade härefter: »Såsom

chefen för lantförsvarsdepartementet erinrat, beräknades av
Kungl. Maj:t, att värnskatten skulle giva ett utbyte av 75,000,000 kronor,
vilken beräkning riksdagen ansåg kunna jämkas till 75,300,000
kronor.

Berörda belopp utvisar den nettoinkomst, som av värnskatten påräknats.
Skattens bruttobelopp hade däremot beräknats till 78,288,615
kronor.

Enligt till finansdepartementet inkomna uppgifter utgör sammanlagda
beloppet av den i riket taxerade värnskatten i runt tal 90,100,000
kronor.

Det visar sig sålunda, att värnskattens verkliga brutto överstiger
det av Kungl. Maj:t beräknade med omkring 11,800,000 kronor.

Med anledning härav har fråga uppstått att disponera å värnskattemedlen
uppkommande överskott för bestridande av kostnaderna för den
ytterligare materielanskaffning, för vilken chefen för lantförsvarsdepartementet
nyss redogjort.

Det har därför gällt att fastställa det belopp, vartill berörda överskott
skulle kunna beräknas, och därvid i främsta rummet söka klargöra,
huruvida den förändrade ekonomiska situation, som inträtt, sedan beräkningarna
rörande utbytet av värnskatten gjordes, påkallade, att man nu
räknade med större avbränningar.

Det har emellertid icke varit möjligt att sträcka en utredning i
sistberörda syfte längre än att avse den uppbörd av värnskatten, som
skall under innevarande år äga rum.

En för ändamålet igångsatt utredning har verkställts på sådant sätt,
att i vissa uppbördsdistrikt i Stockholm och Göteborg undersökts, vilka
till värnskatt taxerade personer, som uppförts på restlängd efter senast
hållna uppbörd för andra utskylder. Det har därvid visat sig, att de
å dylik restlängd uppförda personernas värnskattebelopp utgöra en
mycket ringa del av den i respektive distrikt taxerade sammanlagda
värnskatten. Med ledning härav hava vederbörande uppbördsförvaltningar
ansett sig kunna beräkna, att de belopp, som icke skulle komma
att inflyta av den under innevarande år förfallna värnskatten, skulle utgöra
i Stockholm högst 2 procent och i Göteborg högst 1,5 procent av
sistberörda skattesumma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Av dessa undersökningar torde man kunna sluta sig till, att restantierna
å värnskatten innevarande år i sin helhet näppeligen skola
uppgå till så stort belopp, att förhållandet mellan resterande och influten
värnskatteuppbörd blir ogynnsammare än relationen mellan den
ursprungligen beräknade avbränningen för skattelindringar, 2,000,000
kronor, och den beräknade bruttoavkastningen, vilken senare relation,
procentiskt uttryckt, utgör något över 2,5 procent. Utredningen synes
mig fast mer giva vid handen, att man åtminstone icke för närvarande
har anledning, oaktat det taxerade utbytet av skatten blivit större än det
beräknade, att räkna med större absolut summa för skattelindringar och
restantier än vad ursprungligen gjorts.

På grund av nu angivna omständigheter anser jag, att man kan
beräkna överskottet av värnskattemedel till skillnaden mellan det beräknade
och det efter taxering framkomna utbytet av värnskatten eller
till i runt tal 11,800,000 kronor. Jag erinrar dock, att av sistnämnda
belopp redan för sjöförsvaret disponerats 275,000 kronor.

Enligt vad cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
meddelat mig, hava på grund av nu rådande extraordinära förhållanden
prisen stigit å en del av den materiel, som enligt redan fattade beslut
skall anskaffas för värnskattemedel. Det skulle under sådana förhållanden
kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore försiktigast att av värnskattens
överskott lämna odisponerat något belopp, varmed ifrågavarande
prisstegring kan mötas.

Av skäl, som jag vid framläggandet denna dag av förslag till införandet
av en krigskonjunkturskatt anfört, har det emellertid visat sig
vara lämpligt, att för mötande av nämnda prisstegring till värnskattefonden
överföra avkastningen av krigskonjunkturskatten, i den mån den
ej tages i anspråk för 1916 års riksstat. Den till värnskattefonden ingående
delen av krigskonjunkturskatten lärer kunna beräknas till

3,350,000 kronor. Vid sådant förhållande torde hinder icke möta att förnya
ändamål disponera hela det å värnskattemedlen odisponerade överskottet
eller (11,800,000—275,000 =) 11,525,000 kronor.»

Chefen för lantförsvarsdepartementet, statsrådet Mörcke anförde
härefter:

»Såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet nyss framhållit,
kan det odisponerade överskottet å värnskatten beräknas uppgå
till 11,525,000 kronor. Då värnskatten jämlikt 1 § av förordningen
om värnskatt den 9 oktober 1914 är avsedd för bestridande av sär -

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.

skilda engångskostnader, som föranledas av den nya värnpliktslagen
och eljest erfordras för avhjälpande av brister i rikets försvarsväsen,
anser jag, att nyssnämnda överskott nu bör tagas i anspråk för anskaffande
av den ytterligare materiel, som, enligt vad erfarenheten givit
vid handen, finnes vara av behovet påkallad. Härvid bör man givetvis
tillse, att samtliga krav varda så långt ske kan i behörig mån tillgodosedda.

Det behov, som enligt min uppfattning bör i främsta rummet tillgodoses,
är anskaffning av ytterligare artillerimateriel. Såsom förut
nämnts, har härför beräknats ett belopp av 8,152,000 kronor. Med
hänsyn till nödvändigheten av att tillgodose jämväl andra behov, torde
dock för närvarande icke böra för ifrågavarande ändamål beräknas mera
än 5,718,000 kronor.

Den ifrågasatta anskaffningen av viss ingenjörmateriel anser jag
böra äga rum i föreslagen omfattning. För detta ändamål bör alltså
beräknas ett belopp av 420,000 kronor.

För komplettering av landstormens utrustning föreligga två särskilda
alternativ, det ena slutande å en kostnadssumma av 5,315,000 kronor, eventuellt
3,362,000 kronor, och det andra å 9,126,000 kronor, eventuellt

11,116,000 kronor. Ehuru det givetvis skulle vara synnerligen önskvärt,
att anskaffning redan nu kunde äga rum enligt det senare alternativet,
låter sig detta av kostnadsskäl dock icke göra. Såsom jag
uti mitt förenämnda till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne januari
avgivna yttrande framhöll, måste kompletteringen av landstormens utrustning
bedömas i samband med andra önskemål, lika starka eller än
starkare, för krigsberedskapens höjande. Jag anser därför, att det förra
alternativet bör — med det högre beloppet — läggas till grund för
anskaffningen. För anskaffande av intendenturmateriel åt landstormen
bör följaktligen beräknas ett belopp av 5,315,000 kronor.

Kostnaderna för den av mig förordade materielanskaffningen skulle
följaktligen uppgå till

för intendenturmateriel....................................................... 5,315,000 kronor

» artillerimateriel.............................................................. 5,718,000 »

» ingenjörmateriel............................. 420,000 »

Summa 11,453,000 kronor

eller ett något lägre belopp än det disponibla överskott, som beräknas
uppstå å värnskatten.

Då det är av vikt, att anskaffningen av ifrågavarande materiel
snarast möjligt tager sin början, torde framställning nu böra göras till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

riksdagen om beviljande för år 1916 av för ändamålet erforderliga
anslag, med rätt för Kungl. Maj: t att redan under innevarande år av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna, vad som under samma år
kan finnas vara av behovet påkallat. I anslutning till vad jag förut
anfört, böra förevarande anslag, i likhet med övriga för år 1916 såsom
engångskostnader för lantförsvaret äskade belopp, utgå av statsverkets
värnskattefond.

Det synes mig icke lämpligt att till statsrådsprotokollet vidare än
som nu skett redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande
utskott torde därom erhålla närmare upplysningar genom de handlingar,
som tillhandahållas utskottet.

Jag får alltså hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

dels för anskaffande av viss intendenturmateriel bevilja för år 1916
ett belopp av 5,315,000 kronor;

dels för anskaffande av viss artillerimateriel bevilja för år 1916 ett
belopp av 5,718,000 kronor;

dels för anskaffande av viss ingenjörmateriel bevilja för år 1916 ett
belopp av 420,000 kronor;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i man av behov, redan under år
1915 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna vad som för vart och
ett av ovannämnda ändamål anvisas;

dels medgiva, att för täckande av ifrågavarande utgifter må av statsverkets
värnskattefond tagas i anspråk ett belopp av 11,453,000 kronor;

dels ock, under förutsättning av bifall härtill, besluta, att de i 1916
års riksstat bland inkomsterna upptagna medel från värnskattefonden
skola höjas med 11,453,000 kronor.»

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf B. v. Schwerin.