Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Nr 192.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående ändring
av bestämmelserna för statens meddelande av sjöförsäkring
mot krigsfara; given Stockholms slott den 16
april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att vid statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara må
i fråga om premiers erläggande och försäkringens omfattning tillämpas
förändrade bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som finnes i berörda
statsrådsprotokoll angivet.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 173 höft. (Nr 192.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Propositioti Nr 192.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april
1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
StatsrådenHasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

1 en den 18 september 1914 till samma års senare riksdag avlåten
proposition, nr 284, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva att
med avseende å statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara
finge i fråga om premiers erläggande och försäkringens omfattningtillämpas
vissa förändrade bestämmelser.

Denna proposition vann i huvudsak riksdagens bifall; och i anledning
härav utfärdade Kungl. Maj:t den 28 september 1914 förordning
om ändrad lydelse av 4—8 §§ i förordningen den 17 augusti 1914
om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara.

Härefter hava rederiaktiebolaget Luleå-Ofoten samt statens krigsförsäkringskommission
i särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser, dagtecknade
respektive den 14 januari och den 30 mars 1915, hemställt om
vissa ytterligare ändringar i sistnämnda förordning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Av dessa framställningar torde jag få till behandling först upptaga
den, som innehålles i skrivelsen från omförmälda bolag och som
avser höjning av det belopp, för vilket maskindrivet fartyg må försäkras.
Innan jag emellertid närmare redogör för skrivelsens innehåll,
vill jag i korthet erinra om den tidigare behandlingen av den fråga,
som i skrivelsen beröres.

7 § i förutnämnda förordning den 17 augusti 1914 innehöll, bland
annat, den bestämmelsen, att vid krigsförsäkring av fartyg försäkringssumman
icke finge överstiga 80 procent av fartygets taxerade värde
och ej heller ett belopp av 400,000 kronor.

Genom den lydelse sistnämnda paragraf i förordningen den 28
september 1914 erhållit, har berörda bestämmelse i så måtto ändrats,
att med bibehållande av föreskriften, att försäkringssumman ej finge
överstiga 80 procent av fartygets taxerade värde, maximiförsäkringssumman
för maskindrivet fartyg höjts till 800,000 kronor.

Till grund för det förslag till i denna riktning förändrade bestämmelser,
förut omförmälda proposition av den 18 september 1914 innehöll,
låg en av statens krigsförsäkringskommission avlåten skrivelse,
som i hithörande delar var av följande lydelse.

»Under den tid, statens krigsförsäkringskommission varit i verksamhet, hava
till densamma från olika håll framställts önskningar om att villkoren för krigsförsäkringar
måtte i ett eller annat avseende bliva förändrade. Med förbigående av
sådana förslag, som avse en fullständig omläggning av hela försäkringssystemet,
vill kommissionen härmed i underdånighet bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom
de förslag, som framställts i fråga om

1) försäkring av vara för transport även å fartyg tillhörande främmande
neutral stat,

2) höjning av försäkringssummans maximum på en köl,

3) försäkring av segelfartyg,

4) försäkring för resa mellan icke svenska hamnar.

Med avseende på andra punkten eller försäkringssummans maximum vill
kommissionen anföra följande:

Att nu gällande maximum — 400,000 kronor för kasko och 400,000 kronor
för varor — i ej så få fäll är väl lågt, finner kommissionen ostridigt. Sålunda äro
flera av Sveriges transatlantiska ångare av betydligt högre värde, och det skulle
innebära en synnerligen stor risk för dessa rederier att gå med hälften eller kanske
mera av fartygen oförsäkrade. Det har även meddelats kommissionen, att då svensk
redare försäkrat dylikt överskottsvärde i utländskt bolag han måst betala en
premie fyra gånger så stor. som den kommissionen noterat. Det är även att
förutse, att vid mera kritiska tider ingen försäkring ens kan vara att erhålla på
annat håll.

Höjning av
det belopp,
varför maskindrivet
fartyg
må försäkras.

Kungl. Majds Nåd, Proposition Nr 192,

Vad kaskoförsäkringens maximum beträffar, vill kommissionen framhålla, att
detta maximum redan nu är så högt i jämförelse med medelförsäkringssumman
(ungefär 100,000 kronor), att en höjning av detsamma kan menligt inverka på
kaskoförsäkringens stabilitet. Om staten det oaktat anser sig böra höja sitt maximum,
synes detta böra göras på sådant sätt, att eventuella förluster på de större
ångarna icke medföra ett fördyrande av försäkringen för de mindre båtarna. För
den skull bör kommissionen dels bestämma premiema för över 400,000 kronor
liggande belopp efter högre procentsatser än för belopp intill 400,000 kronor, dels
låta premiema för de till högst 400,000 kronor försäkrade båtarna vara oberoende
av, om de till högre värden försäkrade båtarnas premier visa sig vara tillräckliga
eller ej för att täcka de förluster, som eventuellt uppstå på de större båtarna. Då
premiebestämningen enligt den nådiga förordningen är lagd i kommissionens hand,
synes på detta vis en höjning av kaskoförsäkringens maximum kunna ske utan att
äventyra det stora flertalets intressen. Givet är däremot, att statens risk ökas
genom en sådan höjning, enär de större båtarna, som sålunda skulle av kommissionen
föras i en särskild försäkringsavdelning, ej äro tillräckligt många. Om Eders
Kungl. Maj:t finner, att staten bör ikläda sig denna större risk för att därigenom
möjliggöra även de större båtarnas befraktning, anser kommissionen, att kaskoförsäkringens
maximum i anseende till de höga värdena på ifrågavarande båtar bör
höjas till 800,000 kronor.»

Vid föredragning av krigsförsäkringskommissionens skrivelse i nu
anförda del yttrade jag — som tidigare omförmält, att i Stockholm hållits
ett genom kommerskollegii försorg sammankallat möte av representanter
för redare och befraktare för att utröna, vilka önskemål förefunnes
inom intresserade kretsar beträffande krigsförsäkring-ens anordilande
— att å nämnda möte, där kommissionens förslag om höjning av
försäkringssumman å en kol föredragits, detsamma icke mött annan
invändning än att från ett håll framhållits önskvärdheten av att kaskoförsäkringens
maximum måtte bestämmas till en miljon kronor, varjämte
eu talare förklarat det icke vara riktigt och rättvist, att premierna
för högre kaskoförsäkringsbelopp skulle bestämmas efter högre
procentsatser. Härefter anförde jag vidare:

»Vad krigsförsäkringskommissionen, ehuru med tvekan, ifrågasatt rörande
höjning av kaskoförsäkringens maximibelopp vill jag ej frångå. Kommissionens
förslag synes mig innebära en lämplig medelväg för ett utökande av sistnämnda
försäkring, som särskilt vad beträffar våra transoceanska linjebåtar nog varit väl
snävt begränsad. Jag vill härvidlag framhålla, att till följd därav, att den europeiska
sjöfarten på grund av krigsförhållandena är till stor del för oss stängd, det
är än angelägnare, att den avlägsnare trafiken kan uppehållas.

I betraktande av den stora risk, staten ikläder sig genom att till höga
belopp medgiva försäkring av ett relativt fåtal stora båtar, synes det mig vara
riktigt, att, såsom kommissionen föreslagit, premierna för de större försäkringarna
bestämmas efter en högre skala.»

Mot vad sålunda av mig anförts gjordes från riksdagens sida icke
någon erinran.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

I förutberörda den 14 januari 1915 dagtecknade skrivelse har
rederiaktiebolaget Luleå-Ofoten anfört i huvudsak följande.

Bolagets huvudsakliga uppgift vore att med sina ägande sexton lastångare
verkställa transporter till utlandet av i Sverige bruten järnmalm.

Sedan bolagets sjötransporter i början av sistlidna augusti månad måst på
grund av krigstillståndet för någon tid helt nedläggas, hade bolaget åter successivt
kunnat upptaga desamma, så snart krigsförsäkringskommissionen trätt i verksamhet.
Trots de betydande svårigheter, varmed denna återupptagna trafik varit förknippad,
hade bolagets båtar därunder medhunnit att utdraga ett femtiotal malmlaster, vartill
komme ett mindre antal återfrakter, bland vilka kunde nämnas fyra stenkol slaster
för marinförvaltningens räkning, varjämte bolaget åtagit sig två dylika åt järnvägsstyrelsen.

Frånsett de faror rådande sjöfartsförhållanden innebure för besättningarna
och som i sin mån fördyrade eller hämmade berörda, verksamhet, hade denna kunnat
förhållandevis obehindrat anordnas för dem bland bolagets båtar, för vilka det varit
möjligt att inom landet erhålla försäkring mot krigsrisk till fulla ordinarie kaskoförsäkringsvärdet.
Detta vore med nu gällande bestämmelser fallet i fråga om
ångare med ett kaskoförsäkringsvärde icke överstigande 500,000 kronor. Statens
krigsförsäkringskommission vore nämligen bemyndigad försäkra 80 procent av sagda
värde — så snart detta hölle sig inom 1 miljon kronor — under det att bolagets
kaskoförsäkringsgivare, Sveriges ångfartygs assuransförening, på enahanda villkor
som kommissionen vore i tillfälle täcka 20 procent med maximum 100,000 kronor
å varje risk. Följden härav bleve för bolagets vidkommande den, att endast dess
fem minsta båtar, vilka numera på grund av högre ålder kommit ner i ett försäkringsvärde
understigande 1/i miljon kronor, kunde till fullo krigsriskförsäkras i
de båda nämnda institutionerna gemensamt och till dessas visserligen ganska höga
men åtminstone på förhand tämligen beräkneliga premiesatser.

Beträffande bolagets elva övriga, större och i flertalet fall helt nya ångare,
vilkas vida högre, för somliga flerdubbla lastkapacitet förlänade deras hållande i
gång ett så mycket större såväl enskilt som allmänt intresse, så stode dessa i kaskoförsäkringsvärden
av från 600,000 upp till 1,550,000 kronor, varav de meranämnda
institutionerna ägde teckna krigsrisk allenast för belopp varierande mellan 580,000
och — såsom absolut maximum — 900,000 kronor. Följaktligen uppkomme restbelopp
från lägst 20,000 till högst 650,000 kronor, för vilka bolaget vore hänvisat
till att resa för resa söka täckning på annat håll. Sådana syntes emellertid endast
beträffande smärre summor stå att finna inom landet. Hittills hade det därutöver
lyckats bolaget vinna täckning för måttligare belopp hos ett antal danska och tyska
försäkringsgivare, under det att större risker eller restbelopp vanligen gått till
engelska, t synnerhet vad de sistnämnda, engelska assuradörerna anginge, hade
deras premienoteringar ej sällan varierat från dag till dag, stundom med språng
uppåt til! så gott som prohibitiv höjd, till stort men för nödiga förhandsberäkningen
vid fraktslut. Vidare avböjde de, tydligen av politiskt dikterade skäl, att svara för
risken av uppbringning och följder av sådan, varför icke ens själva täckningen kunde
anses fullt tillfredsställande, lika litet som man kunde veta huru länge dessa här
berörda främmande utvägar i allmänhet under rådande förhållanden stode alls till
buds till överkomliga kostnader.

Det syntes icke bolaget lyckligt, att, medan goda anordningar inom eget land

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

funnes för möjligheten att för närvarande uppehålla drift med förhållandevis mindrevärdigt
tonnage, det för att uppnå samma syfte med värdefullare och för samfärdselresultatet
betydelsefullare fartyg skulle vara nödigt söka oundgängligt bistånd
i utlandet och alldeles särskilt inom just de krigförande länderna. Fastmera framstode
det för bolaget såsom ett mycket stort önskemål, att den av staten upprättade
krigsförsäkringsverksamhet, som redan hunnit bliva av så mycken nytta och betydelse
för den svenska sjöfartens uppehållande i en brydsam tid och som därunder väl tillika
själv torde förvärvat stadga och erfarenhet nog att endast med fördel kunna än vidare
utvecklas, måtte sättas i tillfälle att helt eller åtminstone så nära som möjligt bereda
krigsriskskydd även för det större, dyrbarare tonnaget.

Rörande de av bolagets ångare, vilka med nu gällande bestämmelser icke
kunde helt täckas mot krigsrisk i statens krigsförsäkringskommission och Sveriges
ångfartygs assuransförening gemensamt, meddelades följande uppgifter: I

		Av beloppet kan f. n. täckas
Ängarens namn	-Kasko-försäkrings-värde 1915	i Krigs-försäkrings-kommissionen, 80 % av högst 1,000,000 kr.	i Assurans-föreningen dess maximibelopp	Summa	Hest att täcka
Skandia.....................	600,000	480,000	100,000	580,000	20,000
Kalix ........................	750,000	600,000	100,000	700,000	50,000
Abisko .....................	800,000	640,000	100,000	740,000	60,000 \|
Vollrath Tham............	900,000	720,000	100,000	820,000	80,000 ,
Torne........................	950,000	760,000	100,000''	860,000	90,000
Murjek .....................	1,050,000	800,000	100,000	900,000	150,000
Sir Ernest Cassel ......	1,100,000	800,000	100.000	900,000	200,000
Boden........................	1,250,000	800,000	100,000	900,000	350,000
Narvik .....................	1,250,000	800,000	100,000	900,000	350,000
Kiruna .....................	1,300,000	800,000	100,000	900,000	400,000
Norrbotten..................	1,550,000 i	800,000	100,000	900,000	650,000 \|
Summa	11,500,000	8,000,000	1,100,000	9,100,000	2,400,000

I sin framställning hemställde slutligen bolaget, huruvida icke åt statens krigsförsäkringskommission
kunde inrymmas principiell befogenhet att, med redan nu
stadgad prövningsrätt från fall till fall, öka sin ansvarighetssumma för bolaget tillhöriga
lastångare med de belopp, som enligt den i ovan intagna tablå tillämpade
beräkningsgrunden eljest komme att återstå obetäckta. Skulle en så långt utsträckt
försäkringsmöjlighet befinnas icke kunna medgivas och nuvarande bestämmelser
prövas i övrigt böra bibehållas, hemställde bolaget alternativt, att krigsförsäkringskommissionen
måtte bemyndigas taga intill 80 procent å högst 1 V-, miljon kronors
kaskoförsäkringsvärde (i stället för såsom nu å blott 1 miljon kronors), varigenom

Kam/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19:2.

åtminstone för de allra dyrbaraste båtarnas vidkommande skulle vinnas en minskning
i det obetäckta restbeloppet.

Slutligen omnämnde bolaget, att det hittills anlitat krigsförsäkringskommissionen
till täckande av försäkringar för eu sammanlagd risksumma av omkring 31 V.,
miljoner kronor och därför påförts i premier i rundat tal 514,000 kronor. Något
ersättningsanspråk hade icke av bolaget framställts.

I sitt över denna framställning avgivna utlåtande anför krigsförsäkringskommissionen
följ ande:

»Det av sökandebolaget framställda önskemålet att inom landet kunna erhålla
krigsförsäkring å fartyg till högre belopp än som för närvarande låter sig göra
torde, enligt vad kommissionen har sig bekant, delas av åtskilliga andra större
rederibolag. Det synes önskvärt, att sagda krav kunde tillfredsställas, då sjöfartens
vidmakthållande i största möjliga utsträckning måste anses vara ett i hög grad
berättigat intresse. Som de privata försäkringsbolagen inom landet knappast torde
vara i tillfälle täcka de ifrågavarande ökade riskerna, finner kommissionen önskvärt,
att den för kommissionens verksamhet gällande kung!, förordningen ändrades därhän,
att kommissionen bereddes möjlighet att öka försäkringsbeloppen å fartyg utöver
nu stadgade maximum av 800,000 kronor. Därest försäkring av kommissionen
kunde tecknas för maskindrivet fartyg till belopp av 1,000,000 kronor, torde rederiernas
krav i de allra flesta fall bliva tillgodosett, och med den stora utveckling,
kommissionens verksamhet redan erhållit, torde de ökade risker, kommissionen
härigenom ådrages, icke vara av allt för stor betydelse. Även med eu dylik ökning
av kommissionens försäkringsförmåga torde emellertid fall kunna förekomma, då
rederiernas krav å ytterligare förhöjd försäkring måste anses befogat och icke
medföra allt för stora risker. Kommissionen äger för närvarande rätt att, där det
prövas vara av särskilda förhållanden påkallat, medgiva försäkring för gods, som
samtidigt föres med visst fartyg, till belopp överstigande vad som normalt angivits
såsom maximum. Kommissionen har även i ett flertal fall begagnat sig av denna
rätt, så att kommissionens samlade risk å gods med visst fartyg uppgått till belopp
varierande emellan 1,000,000 och 1,500,000 kronor och i visst fall uppgått till cirka
2,000,000 kronor. Sökandebolagets ångare användas huvudsakligen i malmtrafik
och föra sålunda härvid laster av relativt låga värden. Ett medgivande av förhöjning
ä fartygens försäkringssummor skulle alltså i dessa fall näppeligen medföra
en samlad risk till högre belopp än kommissionen i ett flertal andra fall funnit
anledning åtaga sig. Därest kommissionen sålunda beträffande fartygsförsäkring
medgåves samma rätt som rörande försäkring av gods att i fall, där förhållandena
så påkallade, höja försäkringsbeloppet utöver det normala, skulle kommissionen,
som ju prövar varje särskild försäkringsanmälan, likväl hava möjlighet kontrollera,
att (len samlade risk, kommissionen åtoge sig å ett och samma fartyg med last,
icke konnno att överstiga rimliga gränser.

Vidkommande de två alternativa förslag, sökandebolaget framställt, finner
kommissionen det, som avser en förhöjning av försäkringssumman utöver 80 procent
av fartygets taxerade värde, icke böra vinna bifall, då den i detta hänseende
stadgade begränsningen för statens risk synes kommissionen vara uttryck för en
fullt riktig princip. Kommissionen vill därför förorda bifall till det förslag, som avser
att med bibehållande av sagda begränsning höja det belopp, vartill försäkring av

Departements chefen.

Begränsning
av äet kontanta
erläggandet
av
premie för
varu för gälling.

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 192.

fartyg må av kommissionen medgivas, och tillåter sig kommissionen under åberopande
av vad ovan anförts föreslå, att beloppet höjes till 1,000,000 kronor med rätt likväl
för kommissionen att, därest det prövas vara av särskilda förhållanden påkallat,
medgiva försäkring till högre belopp.»

Rörande statens krigsförsäkringsrörelses ekonomiska ställning må
meddelas följande uppgifter, som lämnats mig från krigsförsäkringskommissionen.

Ett balansextrakt för den 31 mars 1915 ur kommissionens räkenskaper
utvisar följande siffror:

Kassa

konto

Löpande räknings
Omkostnads
Reassurans
Skade
»

Ristorno

3,921: 77

» 6,128,509:0 9

► 81,337:18
878,157:17

» kasko 1,357,443: 84

» last 795,761: 23

» kasko 40,242: 5 8

> last 169,540: 5 5

Kronor 9,454,913: 41

Kaskopremiers konto 3,

Varupremiers » 5,

Olycksfallspremiers »

Intresse »

Reassuradörers bidrags »
Nettoprovenyers » last

» » kasko

896,596: 9 8
315,200:os
37,229: 4 5
44,704: 6 7
64,782: 5 3
96,076: 95
322:so

Kronor 9,454,913: 41

Härjämte må nämnas, att de premiebelopp, varå reverser avlämnats,
den 31 mars 1915 uppgingo till ett sammanlagt belopp av 7,310,927
kronor 18 öre samt att sammanlagda beloppet av de utav krigsförsäkringskommissionen
meddelade försäkringarna den 15 innevarande månad
utgjorde 891,991,342 kronor 76 öre, därav 568,979,512 kronor för kasko
och 323,011,830 kronor 76 öre för varor. Givet är, att en mycket stor
del av berörda risker sistnämnda dag voro utlupna.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att sjöfarten i största
utsträckning må kunna fortgå anser jag den utvidgning av statens krigsförsäkringsrörelse,
som här ifrågasättes, böra komma till stånd på sätt,
densamma av krigsförsäkringskommissionen förordats. Härigenom skulle
sålunda kommissionen berättigas att vid krigsförsäkring av maskindrivet
fartyg meddela dylik försäkring till ett belopp, ej överstigande åttio
procent av fartygets taxerade värde och ej heller en miljon kronor, med
rätt likväl för kommissionen att, där det prövas vara av särskilda förhållanden
påkallat, med bibehållande av begränsningen till åttio procent av
fartygsvärdet medgiva försäkring till högre belopp än en miljon kronor.

Statens krigsförsäkringskommission har i sin nu föreliggande skrivelse
av den 30 mars 1915 upptagit till behandling bland annat frågan om
rätt jämväl för den, som erhåller varuförsäkring, att inbetala premie -

Kungl. Maj.ds Nåd. Proposition Nr 192.

beloppet delvis genom revers. Enligt 8 § i förordningen den 17 augusti
1914 om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara, sådan denna
paragraf lyder enligt förordningen den 28 september 1914, skall nämligen
premie för försäkring av last städse i sin helhet erläggas kontant. Beträffande
försäkring av fartyg däremot stadgar samma paragraf, att vid sådan
försäkring skall, där ej kontant betalning av hela premien i visst fall anses
böra fordras, angående premiens gäldande föreskrivas, vid försäkring för
uteslutande utländsk fart, att hälften av premien skall betalas kontant och
hälften medelst skuldförbindelse, som av kommissionen godkännes,och vid
försäkring för annan fart, att en fjärdedel av premien skall betalas
kontant och tre fjärdedelar medelst sådan skuldförbindelse. Da förskrifning
skall lämnas å en del av premien, skall i försäkringsavtalet jämväl
bestämmas, dels att av förskrivet premiebelopp skall utkrävas allenast
vad därå i förhållande till summan av samtliga förskrivna premiebelopp
belöper av förlust, som efter avslutande av statens krigsförsäkringsrörelse
kan befinnas hava uppstått å denna verksamhet i dess helhet,
dels ock att, där försäkringstagaren varder berättigad till ersättning för
skada, så stor del av ersättningen, som svarar mot förskrivna premiebeloppet,
må innehållas i avvaktan på utredning, huruvida förbindelsen
måste helt eller delvis tagas i anspråk för täckande av förlust, varom

nyss är sagt. .

I sin nu förevarande skrivelse har statens krigsförsäkrings kommission

beträffande omförmäld a fråga anfört följande:

»Denna förmån att delvis reversera en del av premiebeloppet tillkommer
allenast redarne i avseende å kaskoförsäkringarna, varemot för varuförsäknngarna
premierna allt fortfarande betalas i sin helhet kontant. Såsom av förarbetena till
ovannämnda ändringar i kungl. förordningen den 17 augusti 1914 framgår, var syftemålet
med ifrågavarande stadgande att i möjligaste mån bereda den svenska rederinäringen
lättnader i fråga om premiema för kaskoförsäkring. Endast dängenoin och
genom att giva den minst lika gynnsamma villkor, som redarna i Norge och Danmark
hade, ansågs det möjligt att få ut på haven den stora del av den svenska handelsflottan,
som vid stadgandets tillkomst låg stilla. Vad med stadgandet åsyftats
torde även numera vara uppnått, även om därtill medverkat en del andra faktorer.
Förhållandena på fraktmarknaden hava emellertid nu utvecklat sig därhän, att anledning
ej längre förefinnes att bereda kaskoförsäkringstagame någon särskilt privilegierad
ställning framför övriga försäkringstagare. Det synes kommissionen icke kunna
ifrågasättas att nu införa skyldighet för kaskoförsäkringstagame att betala hela
premien kontant, då detta sannolikt skulle medföra, att kommissionen måste nedsätta
den debiterade premien, varigenom risken skulle ökas, att vid verksamhetens avslutande
förlust skulle uppstå för staten. Vid sådant förhållande och då kommissionens
ekonomiska ställning nu är sådan, att den synes möjliggöra en liknande anordning
Bihang till riksdagens protokoll 1915. I samt. 173 höft. (Sr 192.) 2

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

för varuförsäkringarna, har kommissionen ansett sig böra frambära ett förslag i
sådan riktning.

Från försäkringsteknisk synpunkt finnes ej något hinder för genomförande av
en dylik förändring i avseende på betalningen av premiema för varuförsäkringäma.
Fj heller ur praktisk synpunkt torde svårigheterna vara oövervinneliga. Visserligen
är varuförsäkringamas antal mycket stort, men försäkringstagame äro dock
icke så många, att icke en dylik reversering kan ordnas på sådant sätt, att varje
försäkringstagare förbinder sig att för de samtliga försäkringar, som efter förbindelsens
utfärdande av honom komma att slutas, ikläda sig betalningsskyldighet
för de oguldna delarna av premierna för varje av honom hos kommissionen tagen
försäkring. Då emellertid varuförsäkringstagarne i många fall icke kunna anses intaga
samma ekonomiska ställning som rederierna, vill kommissionen ifrågasätta,
huruvida icke borgen eller annan säkerhet bör fordras för förbindelsernas infriande.
Om säkerhet ställes för de oguldna premiema kan kommissionen icke finna annat
än, att statens intresse skulle vara fullt tillgodosett samtidigt som möjlighet beredes
varuförsäkringstagarne att erhålla varuförsäkringarna till möjligast billiga premier.

För kaskoförsäkring betalas vid fart, som icke uteslutande är utländsk, en
fjärdedel av premien kontant och tre fjärdedelar genom revers. Vid kaskoförsäkring
övertager kommissionen likväl endast 80 procent av det taxerade värdet, medan
vid varuförsäkring kommissionen i regeln övertager hela risken, men återförsäkrar
20 procent därav i svenska sjöförsäkringsbolag. Då man icke kan ifrågasätta, att de
privata bolagen med hänsyn till arten av sin rörelse skola reversera premierna efter
enahanda grund, vilken staten såsom icke affärsdrivande i egentlig mening kan
medgiva, och anledning ej förefinnes, att staten beträffande varuförsäkringen skall
för sina övertagna BO procent åtnöja sig med mindre kontant betalning än för kaskoförsäkring,
föreslår kommissionen, att - r,-delar av premien alltid betalas kontant
och ''‘/.-delar reverseras, där ej prövas lämpligt att hela premien betalas kontant.

I anledning'' av statens krigsförsäkringskommissions ifrågavarande
framställning bär försäkringsaktiebolaget Sansa i eu till Kung!. Magt
ingiven, den 7 innevarande april dagtecknad skrift, under framhållande
att statens krigsförsäkringskommission för återförsäkring av sina sjökrigsrisker
anlitat samtliga svenska sjöförsäkringsbolag med undantag
av försäkringsaktiebolaget Hansa, gjort framställning, i syfte att kommissionen
måtte fördela återförsäkringen av sina risker mellan alla de
svenska sjöförsäkringsbolag, som förklarat sig villiga mottaga sådan återförsäkring;
och bär bolaget i sin berörda skrift anfört i huvudsak följande.

Bolaget hade, oaktat bolaget hittills icke fått deltaga i återförsäkringen av
krigsförsäkringskommissionens varurisker, på grund av sina kunders förtroende varit i
tillfälle att i avsevärd omfattning meddela krigsförsäkring å varor. Om emellertid
kommissionens ifrågavarande förslag vunne bifall, komme kommissionens villkor för
varuförsäkring att åt dess försäkringstagare medföra sådana fördelar, att bolaget,
sonpi likhet med kommissionens nuvarande återförsäkrare icke kunde godtaga premielikvid
med reverser, i denna konkurrens måste komma till korta: och komme
bolaget, därest bolaget fortfarande skulle vara uteslutet från deltagande i korn -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

missionens ifrågavarande återförsäkringar, att nödgas se hela sin krigsförsäkringsrörelse
upphöra.

Statens krigsförsäkringskommissions förslag att låta försäkringstagaren
jämväl för varu försäkring erlägga premien till en del av sitt
belopp genom revers, som endast under vissa förutsättningar behöver
av försäkringstagaren helt eller delvis inlösas, synes mig åvägabringa
en önskvärd överensstämmelse mellan varu- och kaskoförsäkringar, vad
angår villkoren för erhållande av dylika försäkringar. Dessutom torde en
åtgärd i angiven riktning komma att fördelaktigt återverka på en stor
del av varuomsättningen särskilt med utlandet.

Mot den av kommittén förordade proportionen mellan det kontanta
och det reverserade premiebeloppet har jag intet att erinra. Likaledas
synes det mig vara välbetänkt, att, på sätt kommissionen ifrågasatt, för
tillvaratagande av statens intressen borgen eller annan säkerhet, som
av kommissionen godkännes, fordras för den reverserade delen av premiebeloppet
för varuförsäkring.

Vidkommande den i försäkringsaktiebolaget Hansas framställning
berörda frågan om delaktighet för bolaget i återförsäkring av kommissionens
varurisker har jag inhämtat, att kommissionen träffat sådana
anstalter, att, därest det av mig nu förordade förslaget genomföres,
nämnda bolag beredes tillfälle att efter samma grunder, som äro gällande
för övriga åtta av kommissionen för ifrågavarande ändamål hittills anlitade
sjöförsäkringsbolag, deltaga i berörda återförsäkring.

Statens krigsförsäkringskommission har i sin ifrågavarande skrivelse
vidare hemställt om sådana ändringar av nu gällande bestämmelser rörande
statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara, att försäkring finge
meddelas dels av pråmar dels ock av last, som fördes å svenska kustod!
inom skärsångare, vare sig de vore kaskoforsäkrade hos kommissionen
eller ej. Härom yttrar kommissionen följande:

»Även i annat avseende vill kommissionen föreslå förändring i nu gällande
bestämmelser om krigsförsäkring. Enligt g 4 av nådiga förordningen om statens
meddelande av krigsförsäkring må ej annat fartyg än svenskt maskindrivet fartyg
eller svenskt segelfartyg vara föremål för krigsförsäkring. Denna .bestämmelse utesluter
pråmar från erhållande av försäkring. Emellertid hava hos kommissionen
upprepade framställningar gjorts om försäkring av . pråmar. Risken för dessa synes
dock ej högre än för segelfartyg, och då kommissionen har sig bekant, att fraktfarten
med pråmar har särskilt under sommarhalvåret stor betydelse i synnerhet i
Östersjön, vill kommissionen hemställa, att försäkring jämväl må .kunna meddelas
å pråmar.

Slutligen har i åtskilliga fall en för varuägaren ogynnsam konsekvens uppstått
på grund av den nu gällande bestämmelsen i förordningens 5 §, att krigsfot

Departementschefen
.

Försäkring
av pråmar
savit av last
å svenska
kust- och
inomskärsårtgare.

Departements chefen.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

säkring må allenast tecknas för transport å svenskt fartyg, som är försäkrat enligt,
förordningen, eller å främmande icke krigförande makt tillhörigt fartyg, vilket enligt
avtal, träffat före den 1 augusti 1914, går i samtrafik med reguljär svensk linje
eller vars anlitande för transporten prövas vara av synnerlig vikt för tillförseln avförnödenheter
eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring. Av
denna bestämmelse följer, att varuförsäkring må meddelas för vara, avsedd att
skeppas med svenskt fartyg, allenast då detta är försäkrat hos kommissionen. Bet
händer emellertid, att varor sändas till någon av de större importhamnarna för att
omlastas på någon svensk kustångare. Flera: av dessa senare ångare äro emellertid
icke försäkrade hos kommissionen, vilket haft till följd, att försäkring ej kunnat
meddelas för hela resan. Därjämte har det visat sig, att ägare av mindre svenska
kustångare i allmänhet ej försäkra sina båtar, vilket utestänger varuavsändare mellan
svenska hamnar att få försäkra laster. För fall av nu antydda beskaffenhet hemställer
kommissionen om rätt att meddela lastförsäkring med alla svenska kustoch
inomskärsångare, vare sig de äro kaskoförsäkrade hos kommissionen eller icke.»

Kommissionens nu senast omförmälda förslag om rätt för kommissionen
att meddela krigsförsäkring av pråmar ävensom dylik försäkring
i visst fall av last, som föres å hos kommissionen icke försäkrad
kol, anser jag mig böra biträda.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vid statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara må i fråga om premiers erläggande
och försäkringens omfattning tillämpas förändrade bestämmelser
av i huvudsak det innehåll, som av mig här angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. . .. vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKER [-AKTIEBOLAG, 1915.