Kungl. Harts Nåd. Proposition Nr 191.

Nr 191.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj
1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken,
till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt; given Stockholms
slott den 30 april 1915.

Kungl. Maj:t vill härmed

dels under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12
maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
nå ock angående forum för riksbanken;

dels ock under åberopande av ovanberörda i statsrådet förda protokoll
föreslå riksdagen att antaga härvid jämväl fogade förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 samt till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall
medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 172 höft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt, sä oek angående
forum för riksbanken.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående
forum för riksbanken skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vägrar riksbanken, under vad sken det vara må, att fullgöra vad
i fråga om sedels inlösen banken enligt § 72 regeringsformen åligger,
må den, som innehar sedeln, därom göra skriftlig anmälan hos Svea
hovrätt, vilken, efter att däröver hava hört fullmäktige i riksbanken,
äger att med frågan enligt lag och författningar förfara. Över hovrättens
beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas inom
den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.

Finner hovrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört av bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hovrätten hos
Konungen därom anmälan. Konungen prövar, vilka utvägar, i överensstämmelse
med grundlagarna, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla
allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina
''sedlar vid anfordran inlösa.

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 191.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,
ensam berättigad att utgiva banksedlar.

Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen stadgas,
utgöra lagligt betalningsmedel i riket och, närhelst sådant påfordras,
av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

6 §•

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i
8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner
kronor.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva
riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken
att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,
motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.

Kungi. Maj.-t# Nåd. Proposition »Nr 191.

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i
riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp
av högst etthundra tjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som
finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske
kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande
vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu
församlade riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Kittel. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 191.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 34 april
1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

Det av innevarande års riksdag slutligen antagna förslaget till ändrad
lydelse av § 72 regeringsformen, vilket förslag numera blivit gällande
grundlag, medför — såsom ock under lagförslagets behandling framhållits
såväl av chefen för justitiedepartementet som av konstitutionsutskottet
—, att ändringar miste vidtagas i andra lagar.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
tillåter jag mig nu för Eders Kungl. Maj:t redogöra för dessa lagändringar.

Genom den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen bär inrymts
befogenhet för Eders Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar utfärda
ett special-moratorium, nämligen med avseende å den i samma paragraf
stadgade skyldigheten för riksbanken att vid anfordran inlösa sina bank -

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

sedlar ined guld. Att i de lagar, som i en eller annan form omnämna
denna riksbankens skyldighet, intaga en erinran, att Konungen med stöd
av § 72 regeringsformen äger utfärda förordning om visst anstånd med
fullgörande av riksbankens ifrågavarande skyldighet, synes näppeligen
vara behövligt eller ens lämpligt. Annat vore förhållandet, därest eu
inskränkning i riksbankens omförmäla skyldighet kunde inträda genom
inträffande av ett visst faktiskt förhållande såsom till exempel guldförrådets
nedgående under 100,000,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts lärer i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 någon ändring ej böra ske, såvitt angår den
i 4 § intagna bestämmelsen, att sedel, som av riksbanken utgives, skall
innehålla förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma
med guldmynt enligt lagen om rikets mynt den SO maj 1873. Däremot
torde en jämkning av ordalagen i 3 § andra stycket av lagen för Sveriges
riksbank böra äga rum. I detta lagstadgande, som endast innehåller
ett upprepande av de i § 72 regeringsformen i dess förutvarande
lydelse givna bestämmelserna angående riksbanksscdlarnas giltighet såsom
betalningsmedel och angående riksbankens skyldighet att dem inlösa,
förefinnes redan nu den oegentligheten, att den i lagstadgandet förekommande
hänvisningen till § 72 i regeringsformen icke hänför sig till
hela stadgandet utan endast till dess första led, en oegentlighet, som
måhända har sin förklaringsgrund däri, att stadgandets andra led vid
dess tillkomst, jämfört med 4 § i samma lag, uttömmande återgav vad
§ 72 regeringsformen innehöll rörande riksbankens skyldighet att inlösa
sina sedlar. Nu innehåller § 72 regeringsformen emellertid jämväl bestämmelse
om viss inskränkning i sagda skyldighet, varför ifrågavarande
lagstadgande synes mig böra ändras därhän, att hänvisningen till § 72
regeringsformen kommer att hänföra sig till hela lagstadgandet.

Vidare lärer erfordras jämkning av ordalagen i 2 § första stycket
av lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken; ty en sedelmnehavares
där medgivna rättighet att göra anmälan hos Svea hovrätt,
i händelse sedel icke inlöses, bör efter den vidtagna ändringen av § 72
regeringsformen uppenbarligen icke göras beroende enbart av det faktiska
förhållande, att sedeln vid uppvisandet icke inlösts, utan därav, att
riksbanken eftersatt sin skyldighet att inlösa sedeln. Har moratorium
enligt § 72 regeringsformen utfärdats, föreligger under den tid detsamma
varar icko någon sådan skyldighet.

I övrigt lärer den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen icko
påkalla någon lagändring.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 191.

Jag anhåller, att vid detta tillfälle få framföra även en annan riksbankslagstiftningen
rörande fråga.

Enligt lagen den 31 augusti 1914 angående ändrad lydelse av
b—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 erhöll 6 § följande
lydelse:

»Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §
sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor,

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller,
om riksdagen ej är samlad, Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare
högst etthundratjugufem miljoner kronor, åliggande det fullmäktige i
riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar
till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning
av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

Därjämte innehåller nyssnämnda lag av den 31 augusti 1914 följande
bestämmelse:

»Vad i G § sista stycket sägs om Konungens rätt att på framställning
av fullmäktige i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning gäller
till den 15 januari 1915.»

Enligt de bestämmelser, som gälla från och med den 15 januari
1915, kan sålunda icke, då riksdagen ej är samlad, riksbankens sedelutgivningsrätt
i fall av trängande behov tillfälligt ökas. 1 skrivelse
den 7 innevarande april hava nu fullmäktige i riksbanken gjort framställning
därom, att de före nyssnämnda dag gällande bestämmelserna,
som möjliggjorde en dylik tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,
måtte återinföras att gälla för tiden från innevarande riksmötes avslutande
till nästkommande riksdags början.

I berörda skrivelse hava fullmäktige — efter att hava återgivit
innehållet i (i § riksbankslagen — anfört följande:

»Fullmäktige tillåta sig erinra därom, att sista stycket av paragrafen tillkommit
på av fullmäktige i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 18 augusti 1914
gjord hemställan. Efter att hava redogjort för förändringarna i riksbankens sedelutgivningsrätt
under tiden 25 juli — 15 augusti yttrade fullmäktige i samma
skrivelse:

''Om än härav ävensom av åtskilliga andra omständigheter synes antagligt,
att krisen passerat sin höjdpunkt samt att landets finansiella förhållanden äro på
väg att återgå till det normala, äro fullmäktige dock övertygade därom, att åt -

8 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

gärder måste vidtagas i ändamål att bereda möjlighet för en tillfällig ökning av
riksbankens sedelutgivningsrätt, om en sådan skulle visa sig oundgängligen nödvändig.

Utsikterna för att den nuvarande krisen skall kunna så snabbt som möjligt
och med minsta möjliga svårigheter och förluster avvecklas, äro i främsta rummet
beroende därav, att riksbankens sedelutgivningsförmåga äger sådan elasticitet, att
alla berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden riktas mot riksbanken,
kunna tillfredsställas.

Om beloppet av utelöpande sedlar närmade sig gränsen för riksbankens sedelutgivningsrätt,
är det att befara, att den härav alstrade oron för att den tidpunkt
nalkades, då riksbanken skulle tvingas att inskr änka och kanske inställa diskontering
och utlåning, kunde föranleda ett återinträde av den panikstämning, som rådde
under de första dagarna efter krisens utbrott. Å andra sidan skulle vissheten om,
att riksbanken förfogade över en under alla förhållanden tillräcklig sedelreserv, utan
tvivel i hög grad bidraga till att skapa en tillitsfull stämning och påskynda krisens
avveckling samt återinträde av normala förhållanden.

Så länge riksdagen är samlad finns tillfälle att på kort tid genomföra en
temporär ökning av bankens sedelutgivningsrätt. Men om behovet av en sådan
skulle inträda sedan riksdagen åtskilts måste sådana anstalter vara på förhand
träffade, att sedelutgivningsråtten kan utan tidsutdräkt ökas.''

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem miljoner kronor,
som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken enligt sista stycket i § 6
av riksbankslagen, ännu icke kommit till användning och ehuru fullmäktige hålla före,
att samma sedelutgivningsrätt sannolikt icke heller under den närmaste tiden skall
behöva anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomma, anse fullmäktige
dock, att försiktigheten bjuder, att möjligheten att begagna ifrågavarande extra
sedelutgivningsrätt hålles öppen, så länge nuvarande ovissa och oberäkneliga förhållanden
råda, och oberoende av om riksdagen är samlad eller icke. De skäl, som
i fullmäktiges ovan nämnda skrivelse av den 18 augusti 1914 anfördes för införande
av ifrågavarande sedelutgivningsrätt, tala enligt fullmäktiges förmenande med oförminskad
styrka till förmån för samma sedelutgivningsrätts bibehållande även under
tiden efter det att den nu samlade riksdagen åtskilts.

Fullmäktige tillåta sig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville i proposition
till riksdagen föreslå, att vad i § 6 sista stycket i lagen för Sveriges riksbank
sägs om Konungens rätt att på framställning av fullmäktige i riksbanken besluta
om ökad sedelutgivningsrätt må gälla även under tiden från och med det, att
den nu samlade riksdagen åtskilts, till dess ny riksdag sammanträder.»

Då det uppenbarligen under nuvarande förhållanden är angeläget,
att utväg finnes, även då riksdagen icke är samlad, för eu hastig ökning
av riksbankens sedelutgivningsrätt, förordar jag i sak vad fullmäktige i
riksbanken här föreslagit. Jag vill emellertid framhålla, att jag icke
anser det vara i längden fullt tillfredsställande att allenast provisoriskt
från tid till annan reglera den viktiga frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt,
utan synes det mig önskvärt, att denna fråga i sinom tid
underkastades ett mera definitivt ordnande. Den lämpliga tiden härför
synes mig bliva, då man bättre än för närvarande är möjligt kan till -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

godogöra sig den erfarenhet, som vunnits i fråga om den nu pågående
krisens inverkan på de olika centralbankernas sedelutgivning och därmed
sammanhängande förhållanden.

Med hänsyn till de här ifrågasatta föreskrifternas temporära giltighet
synas de mig icke böra intagas i riksbankslagen utan inrymmas i
en särskild författning. I samband härmed torde 6 § i riksbankslagen
böra omredigeras, så att ur densamma avlägsnas de stadganden, som
upphört att gälla.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört, har jag låtit inom
finansdepartementet utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 3 och
(i §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, till lag om ändrad
lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken samt
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt.

Föredraganden uppläste härefter dessa lagförslag, vilka finnas såsom
bilagor 1—3 fogade vid detta protokoll, samt hemställde, att Kungl.
Magt måtte förordna, dels att över förslaget till lag om ändrad lydelse av
2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, lagrådets
yttrande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler genom
utdrag av protokollet inhämtas, och dels att med den vidare behandlingen
av övriga lagförslag skulle anstå till dess lagrådets yttrande
inkommit.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
Albert Tondén.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 172 höft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,
ensam berättigad att utgiva banksedlar.

Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen stadgas,
utgöra lagligt betalningsmedel i riket och, närhelst sådant påfordras,
av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

G §.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Bilaga 2.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser
om| riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående
forum för riksbanken.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum
för riksbanken skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vägrar riksbanken, under vad sken det vara må, att fullgöra vad
i fråga om sedels inlösen banken enligt § 72 regeringsformen åligger,
må den, som innehar sedeln, därom göra skriftlig anmälan hos Svea
hovrätt, vilken, efter att däröver hava hört fullmäktige i riksbanken,
äger att med frågan enligt lag och författningar förfara, över hovrättens
beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas inom
den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.

Kungi. Majdi Nåd. Proposition Nr 19 L

Bilaga 3.

Förslag

till

Lag angående patt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken
viss ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förord nas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i
riksgäldskontor medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp
av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som
finnas angivna i 6 § första stycket, av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske
kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande
vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu
lörsamlade riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Kvmgl. Maj.-ts Nåd. Propositicub Nr 191.

Utdrag av protokollet, hållet i Kung]. Maj:ts lagråd onsdagen
den 28 april 1915.

N ärvarande:

Justitieråden Bebgman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24 april
1915, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med
vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående
forum för riksbanken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av häradshövdingen Einar Bergelmer.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WallenbERG.

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anmälde lagrådets
den 28 innevarande april avgivna yttrande över det den 24 i
denna månad till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse
av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken.

Lagrådet både lämnat förslaget utan anmärkning.

Tillika anmälde departementschefen särskilda förslag till dels lagom
ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 dels ock lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva
riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, för vilka lagförslag
departementschefen vid föredragning i statsrådet den 24 innevarande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

april redogjort och vilkas vidare behandling beslutats skola anstå till
dess lagrådets ovannämnda yttrande inkommit.

Härefter hemställde departementschefen, att Kung!. Maj:t måtte,
dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen antaga omförmälda
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj
1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så
ock angående forum för riksbanken;

dels ock föreslå riksdagen antaga förutberörda förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj
1897 samt till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva
riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacker.