Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

Nr 189.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning angående utförsel av socker under viss tid
utan erläggande av sockerskatt; given Stockholms slott
den 24 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga följande

Förslag

till

förordning angående utförsel av socker under viss tid utan
erläggande av sockerskatt.

Härigenom förordnas som följer:

Utan binder av vad 4 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående
beskattning av socker innehåller därom, att vad i samma paragraf
är stadgat om utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt icke
skall äga tillämpning, så länge den i Bryssel den 5 mars 1902 avslutade
konventionen angående beskattningen av socker är för Sverige gällande,
skall det tillkomma Konungen att medgiva, att under tiden intill den
1 april 1916 utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt må äga
rum i den omfattning, som av Konungen medgives, dock högst till eu
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 170 käft. (Nr 189.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

myckenhet av 35,000,000 kilogram, samt på de villkor, som i ovannämnda
paragraf ävensom för varje särskilt fall av Konungen bestämmas.

Denna förordning träder i kraft från och med dagen efter den,
då förordningen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i
Svensk författningssamling.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W ALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet \''ennersten anförde:

I en till Kungl. Magt ställd, den 9 nästlidna mars dagtecknad
skrift har svenska sockerfabriksaktiebolaget gjort framställning om vidtagande
av åtgärder för möjliggörande under viss tid och i viss omfattning
av utförsel från riket av socker utan erläggande av sockerskatt.
Bolaget erinrar därvid bland annat om, att Kungl. Maj:t, enligt vad som
framgår av en den 1 oktober 1914 utfärdad förordning, efter hänvändelse
till riksdagen bemyndigats att under en tid av sex månader Irån
förordningens ikraftträdande i viss omfattning och på vissa närmare angivna
villkor medgiva skattefri sockerexport till Norge, samt framhåller
att samma skäl, som föranlett berörda bemyndigande, jämväl talade för

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

bifall till bolagets nu ifrågavarande framställning. Det torde vid sådant
förhållande tillåtas mig att till en början bringa i förnyad hågkomst
vad som föregick utfärdandet av den i bolagets skrivelse omförmälda
förordningen.

^missionens 1 skrivelse den 9 september 1914 hemställde statens industri arbetsutskotts

kommissions arbetsutskott, under framhållande av att det under för''tiTtmber
k.aildenvarande förhållanden vore av betydelse att begagna varje tillfälle
fou. till export för införskaffande av valutor till landet, att anstalter måtte
träffas för möjliggörande av tillfällig utförsel av socker till Norge.

: Enligt vad arbetsutskottet i sin berörda skrivelse meddelade, rådde näm ligen

för tillfället i Norge brist å socker, förorsakad av utförselförbud å
dylik vara i Tyskland, från vilket land sockerimporten till Norge under
vanliga förhållanden till cirka tre fjärdedelar förskreve sig. Verkställda
undersökningar hade emellertid givit vid handen, att Sverige ägde
möjlighet att under det rådande krisläget tillfälligtvis förse Norge med
socker, utan att någon fara därigenom komme att uppstå för att landets
eget behov av denna vara icke skulle kunna tillgodoses. Förutsättningen
för att en dylik sockerexport skulle kunna äga rum vore emellertid,
enligt arbetsutskottets förmenande, att gällande förordning angående
beskattning av socker den 11 oktober 1907 i vissa delar ändrades. Utskottet
hemställde därför, efter att hava särskilt påpekat, att en export
av socker i sin tur skulle verka förmånligt jämväl för jordbruket genom
att framkalla ökad betodling, att en författningsändring i nyss antytt
syfte måtte vidtagas. Då det syntes möjligt, att det i Tyskland utfärdade
exportförbudet å socker inom en snar framtid kunde komma att
upphävas, framhöll utskottet emellertid, att det, för att Sverige verkligen
skulle, kunna begagna sig av det gynnsamma tillfälle att förbättra sin
betalningsbalans gentemot utlandet, som här erbjöde sig, uppenbarligen
vore nödvändigt att med allra största snabbhet vidtaga en eventuell
författningsändring.

.Sedan yttranden över arbetsutskottets ifrågavarande framställning
avgivits dels av kommerskollegium och kontrollstyrelsen gemensamt och
dels av statens livsmedelskommission, anmäldes ärendet den 22 september
1914 för Kungl. Maj:t; och anförde jag därvid till protokollet
följande:

Departements- »Det avj industrikommissionens arbetsutskott åsyftade författningsrum, som

Ch''l"september 2 ®?dgt utskottets mening utgjorde hinder för den föreslagna sockerexporten till
lön. Norge, är 4 § i den ovan omförmälda förordningen angående beskattning av socker.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

Enligt sagda författningsrum är nämligen, så länge den i Briissel den 5 mars 1902
avslutade konventionen angående beskattning av socker för Sverige gäller, utförsel
från riket av socker utan erläggande av den i författningen stadgade sockerskatt
icke medgiven. Då åtminstone för närvarande någon export av socker till Norge
svårligen kan tänkas ifrågakomma utan eftergift av den eljest för denna vara stadgade
skatten, torde alltså, såsom arbetsutskottet framhållit, en författningsändring
vara den oundgängliga förutsättningen för att någon sockerexport över huvud taget
skall kunna äga rum. Härvid uppställer sig emellertid den frågan, huruvida icke
en dylik sockerexport skulle komma i strid mot grunderna för den ovan omförmälda
Briisselkonventionen. Enligt art. 6 i denna konvention skall nämligen Sverige
i likhet med vissa andra länder, så länge det icke exporterar socker, vara fritaget
från vissa i föregående artiklar omförmälda särskilda förpliktelser, vilka det i varje
fall icke kan vara fråga om, att landet nu, endast för att möjliggöra den önskade
exporten till Norge, skulle ikläda sig. Av de förhandlingar, som vid konventionens
förnyande år 1908 fördes mellan ombuden för de intresserade staterna, torde emellertid
med full tydlighet få anses framgå, att en tillfällig export av den begränsade
omfattning, som nu för Sveriges del ifrågasatts, icke kan betraktas såsom stridande
mot konventionens bestämmelser. Då vid konferensen från en av de därvid representerade
staterna såsom villkor för fortsatt anslutning till konventionen krävdes
rättighet att årligen exportera en viss mängd socker, utan att landet därför skulle
bliva behandlat såsom sockerexporterande i den mening, som i konventionen därmed
avses, framhölls nämligen från flera håll, att ett land icke borde anses såsom
sockerexporterande på grund av minimala eller tillfälliga exporter utan att härför
skulle fordras en fortfarande export (exportations suivies), som hade till föremål
ganska avsevärda kvantiteter; och förenade sig samtliga ombuden i ett uttalande
om välvillig hållning vid bedömandet av frågan om efterlevnaden av konventionens
nu ifrågavarande artikel.

Under sådana omständigheter och då det nu upplysts, att Norge under de
rådande exceptionella förhållandena icke är i stånd att från de i egentlig mening
sockerexporterande länderna fylla sitt behov av dylik vara, torde det enligt min
bestämda övertygelse icke kunna anses innebära någon överträdelse av Briisselkonventionens
bestämmelser, om Sverige i den begränsade omfattning, som dess
egna tillgångar medgiva, under en tid framåt tillåter skattefri export av socker
till Norge, för att såmedelst bidraga till avhjälpande av den i sagda land rådande
bristen å ifrågavarande konsumtionsartikel.

Den nästa fråga, som vid prövning av detta ärende framställer sig till besvarande,
är den, huruvida den inhemska sockertillgången medger, att export får
äga rum. En undersökning, som verkställts för att utröna, huru förhållandena i
berörda avseende gestalta sig, har otvetydigt givit vid handen, icke blott att våra
sockerförråd jämte det beräknade utbytet av den under innevarande höst färdiga
betskölden mer än väl räcka till för att tillgodose landets sockerkonsumtion, intill
dess en ny betskörd kan tagas i anspråk för sockertillverkning, utan även att
jämväl med en rätt avsevärd export av socker överskott komme att uppstå på
den inhemska marknaden. Om sålunda den förefintliga tillgången på socker kan
anses lämna utrymme för någon utförsel av nämnda vara, lärer därjämte samma
tillgångs storlek innebära en god garanti för att, därest sockerutförseln hålles inom
lämpliga gränser, av denna utförsel icke skall framkallas någon ökning av socker -

Riksdagens
skrivelse den
26 september
1914, nr 286.

6 Kung!,. Majds Nål. Proposition Nr 189.

priset inom landet. I avseende å sistnämnda sak vill jag för övrigt framhålla, att
det i varje fall lärer vara angeläget att tillse, att sockerexporten får äga rum endast
under sådana förhållanden, att sockerpriset icke på grund därav höjes.

Sedan jag nu har påvisat, att hinder ur de berörda förhållandena icke möta
mot anordnande av en viss export av socker, och då uppenbarligen avsevärda fördelar
skulle tillföras vårt land, om en dylik utförsel komme till stånd, anser jag
mig böra förorda, att anordningar vidtagas för möjliggörande av densamma.

Då det är angeläget att tillse, att exporten hålles inom behöriga gränser,
lärer det icke vara lämpligt att lämna ett allmänt medgivande om skattefri export,
utan torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva,
huruvida och i vilken omfattning export får äga rum, därvid det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma, under vilka villkor utöver de i 4 § av sockerbeskattningsförordningen
stadgade utförseln må medgivas. Givetvis bör Kungl. Maj:t härvid
också se till, att de ökade kostnader för kontroll med mera, som genom dessa
anordningar kunna komma att drabba statsverket, varda på ett eller annat sätt av
exportören gottgjorda.

Den ifrågasatta anordningen för möjliggörande av sockerutförsel till Norge
är givetvis av tillfällig natur, och torde detta böra komma till uttryck jämväl i
så måtto, att för densamma fastställes en begränsad giltighetstid av sex månader.

De för här omförmälda ändamål erforderliga bestämmelserna torde böra upptagas
i en särskild författning.»

Ett i enlighet med ovan angivna grunder utarbetat förslag till
förordning angående utförsel av socker till Norge under viss tid, utan
erläggande av sockerskatt, blev härefter på min hemställan genom proposition
förelagt riksdagen till antagande.

Denna proposition blev, såsom framgår av riksdagens skrivelse
den 26 september 1914, nr 286, av riksdagen bifallen. I skrivelsen
framhölls särskilt, att riksdagen givetvis icke varit i tillfälle att ingå i
närmare prövning av innebörden av de av mig omförmälda, vid Briisselkonventionens
förnyande förda förhandlingarna men likväl, med hänsyn
till min bestämda förklaring rörande förslagets ställning till Brusselkonventionens
bestämmelser, icke ansett sig hava anledning att ur den
angivna synpunkten hysa betänkligheter mot antagandet av den föreslagna
förordningen, ’ helst densamma, såsom föranledd av de rådande
exceptionella förhållandena, under vilka Norge icke vore i stånd att
från de i egentlig mening sockerexporterande länderna fylla sitt behov
av socker, vore avsedd att gälla endast under en tid av sex månader.
Vidare betonades i skrivelsen vikten av, att exporten icke komme att
föranleda någon prisstegring av varan å den inhemska marknaden,
och uttalades den förhoppningen, att Kungl. Maj:t, på sätt jag fram -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

hållet såsom angeläget, komme att tillse, att exporten finge äga rum
endast under sådana förhållanden, att sockerpriset icke på grund därav
höjdes. Slutligen framhölls såsom skäl för bifall till framställningen,
att den föreslagna exporten enligt riksdagens mening kunde vara ägnad
att under de inträdda brydsamma ekonomiska förhållandena giva ett
gott stöd åt svensk industri och att utöva ett gynnsamt inflytande å vår
handelsbalans.

Den av riksdagen antagna förordningen i ämnet blev härefter den
1 oktober 1914 av Kungl. Maj:t utfärdad.

Någon sockerexport i enlighet med förordningens bestämmelser har
emellertid, under den tid förordningen varit i gällande kraft, icke kommit
till stånd. Från svenska sockerfabriksaktiebolaget har visserligen ingivits
en ansökan om tillstånd att utan erläggande av sockerskatt till Norge
utföra ett parti socker, vilken ansökan av Kungl. Maj:t bifallits, men
i en senare ingiven skrift har bolaget anmält, att någon dylik export
icke kunnat företagas, förnämligast på grund därav, att det i Tyskland
förut gällande exportförbudet å socker sedermera upphävts. Den vid
förordningens antagande påräknade sockerexporten har sålunda under
förordningens giltighetstid helt uteblivit.

Nu har emellertid, såsom redan nämnts, svenska sockerfabriksaktiebolaget
gjort framställning om vidtagande på nytt av åtgärder för
möjliggörande av sockerexport.

Såsom skäl för bifall till framställningen åberopar bolaget till en
början, att exportförbud å socker i Tyskland ånyo utfärdats, samt framhåller,
att då denna åtgärd säkerligen vidtagits efter noggranna undersökningar
angående sockertillgången i berörda land, något upphävande
av exportförbudet under den närmaste tiden knappast vore att förvänta.
Det vore under sådana omständigheter ganska antagligt, att sockerbrist
i Norge inom kort åter skulle komma att göra sig gällande. Dessutom
vore det icke uteslutet, att förhållanden på världsmarknaden komme att
föreligga, som gjorde det möjligt att exportera den kvantitet socker,
som vore disponibel i Sverige utöver rikets eget behov, till annat land
än Norge. Krigets härjningar inom vissa av de sockerproducerande
länderna gåve nämligen anledning förmoda, att exporten och importen
av socker olika länder emellan icke skulle under den närmaste framtiden
följa de vanliga reglerna härför.

Svenska
sockerfabriksaktiebolaget
s
skrivelse den
9 mars 1915.

Kommerskollegium
och
kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

Bolaget övergår härefter till behandling av frågan i vad mån den
inom landet förefintliga sockertillgången lämnade utrymme för export
och kommer därvid till det resultatet, att landet på grund av förra
höstens goda vitbetsskörd för närvarande utan olägenhet för den inhemska
marknaden kunde exportera socker i betydligt större kvantiteter än man
vid avlåtandet av fjolårets ''proposition i ämnet kunde förutse. Bolaget
beräknar sålunda sockertillgången inom riket för tiden 1 september
1914—1 november 1915 till 206,961,109 kilogram samt konsumtionen
under samma tid till 156,969,078 kilogram, vadan sålunda den 1 november
1915 skulle förefinnas ett överskott på 49,992,031 kilogram i
stället för i september 1914 av bolaget beräknade 37,783,891 kilogram.
Under sådana omständigheter vore det, framhåller bolaget, för jordbruket
av största vikt, att sockerexport komme till stånd, enär det eljest sannolikt
bleve nödvändigt att inskränka 1916 års vitbetsodling.

I avseende å den ifrågasatta sockerexportens förenlighet med
Brusselkonventionens bestämmelser anför bolaget, att berörda konvention
enligt bolagets mening icke komme att trädas för nära, även om rätt
till skattefri export medgåves jämväl till andra sockerbehövande länder
än Norge. Den begränsning till kvantiteten, eventuellt också till tiden,
varom i förevarande fall måste bliva fråga, utgjorde enligt bolagets
mening en fullgod garanti för att en export av laudets tillfälliga sockeröverskott
icke skulle inom Brysselkonventionen kunna betraktas annorlunda
än såsom en export av det slag, som borde bliva föremål för »en
välvillig hållning vid bedömandet av frågan om efterlevnaden av konventionens
artikel 6».

Bolagets skrivelse utmynnar sålunda i en hemställan, att framställning
måtte hos riksdagen göras om förnyat bemyndigande för Kungl.
Maj:t att medgiva skattefri sockerexport, därvid emellertid någon begränsning
med hänsyn till exportorten icke borde fastställas, varjämte
tiden för bemyndigandets giltighet icke borde göras snävare, än att detsamma
komme att gälla åtminstone till den 1 april 1916.

Över svenska sockerfabriksaktiebolagets berörda framställning hava
kommerskollegium och kontrollstyrelsen den 26 nästlidna mars gemensamt
avgivit infordrat utlåtande och därvid förklarat sig, under förutsättning
att något konventionsenligt hinder för den ifrågasatta exporten
icke befunnes vara för handen, kunna — med hänsyn därtill att landets
sockerförråd under ett år framåt syntes vara tillräckligt för att tillåta

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

export till viss kvantitet — tillstyrka, att åtgärder vidtagas i syfte att,
Titan hinder av stadgandet i sockerbeskattningsförordningens 4 §, export
till utlandet av 35,000,000 kilogram raffinerat socker finge äga rum. I
händelse föreskrift härom komme att meddelas, borde emellertid, framhålla
ämbetsverken, bestämmelse träffas därom, att vederbörande exportör
hade att vidkännas alla av exporten för staten uppkommande kostnader
för kontroll och dylikt.

Vid utlåtandet finnes fogad en inom kontrollstyrelsen uppgjord
promemoria rörande sockertillgången inom riket, så lydande:

»Bolaget beräknar den kvantitet socker, som skulle i Sverige vara disponibel
för konsumtion under tiden den 1 september 1914 till den 1 november 1915, till
206,961,109 kilogram raffinad, och att tillgången på raffinad den 1 november 1915
kan beräknas till 49,992,031 kilogram eller i rundat tal 50 miljoner kilogram.

Enligt kontrollstyrelsens beräkning fanns den 1 september 1914 inneliggande
på lager hos samtliga svenska fabriker

råsocker och raffinad beräknad som råsocker ............................ 74,816,165 kilogram,

tillverkningen under kampanjen 1914—1915 uppgick till........ 154,074,000 »

Summa råsocker 228,890,165 kilogram.

Då konsumtionen 1913, beräknad av den mängd socker, som under året utlämnats
till fritt bruk, uppgick till 154,004,905 kilogram i råsockervärde, så framgår
härav att den månatliga konsumtionen i medeltal varit 12,830,000 kilogram i månaden.
För tiden 1 september 1914—1 november 1915 eller 14 månader skulle sålunda
konsumtionen kräva 14 x 12,830,000 eller 179,620,000 kilogram i råsockervärde
och återstode då den 1 november 1915 av ovan angivna 228,890,000 en behållning
av 49 miljoner kilogram råsocker eller 44 miljoner kilogram raffinad mot av
sökanden beräknade 50 miljoner kilogram.

Utgår man från det lager, som fanns inne den 1 mars 1915 så uppgick det
beräknat såsom råsocker till 155,153,000 kilogram, i det närmaste motsvarande
konsumtionen 1913. Den 1 november 1915 skulle alltså, under antagande av samma
konsumtion per månad, finnas råsocker för 4 månaders konsumtion (4 x 12,830,000) =
51.3 miljoner kilogram råsocker eller 46 miljoner kilogram raffinad mot av sökandena
beräknade 50 miljoner kilogram.

Statens livsmedelskommission, som jämväl blivit hörd i ämnet, tillstyrker
i sitt den 13 innevarande april avgivna utlåtande likaledes bifall
till sockerfäbriksaktiebolagets framställning, därvid kommissionen emellertid
uttryckligen förklarar sig förutsätta, att ett medgivande till sockerexport
i föreslagen omfattning icke komme att föranleda någon höjning
av sockerpriset inom Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 170 höft. (Nr 189.) 2

Statens livsmedelskommission.

Departements chefen.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189. ____

Då, såsom redan nämnts, någon sockerexport i enlighet med den
av 1914 års senare riksdag antagna förordningen i ämnet icke under
förordningens giltighetstid kommit till stånd samt den i ärendet förebragta
utredningen synes giva vid handen, att landets sockertillgång nu
i än högre grad än då frågan förra gången förevar lämnar utrymme
för export, torde några betänkligheter i varje fall icke böra hysas mot
ett förnyande av ovannämnda förordning. Huruvida det i sammanhang
därmed låter sig göra att, på sätt sökandebolaget ifrågasatt, borttaga
begränsningen i avseende å exportland samt utsträcka tiden för dispensbestämmelsernas
giltighet, torde däremot vara beroende på, om en under
dylika omständigheter företagen sockerexport kan anses förenlig med
Brysselkonventionens föreskrifter, d. v. s. om den kan företagas utan
att" landet blir betraktat såsom sockerexporterande i egentlig mening.
I likhet med sökandebolaget är jag emellertid av den bestämda uppfattningen,
att den begränsning till kvantiteten, varom det i förevarande
fall under alla omständigheter måste bliva fråga, i förening med de
exceptionella förhållanden, under vilka exporten företages, måste anses
innebära en fullgod garanti för att densamma, även med de föreslagna
lättnaderna i avseeende å exportland med mera, icke kommer att betraktas
såsom stridande mot konventionens bestämmelser. I denna min uppfattning
styrkes jag av den omständigheten, att då vid konventionens
förnyande år 1908 frågan om »minimala och tillfälliga exporter» bragtes
på tal, såsom förutsättning för att dylik export skulle anses föreligga,
icke synes hava ifrågasatts någon begränsning i avseende å exportorten
utan endast i avseende å exportkvantiteten. Jag anser mig sålunda
kunna tillstyrka bifall till sökandebolagets hemställan i hela dess vidd,
därvid jag emellertid med hänsyn till konventionen föreslår, att i
själva förordningen meddelas föreskrift om en högsta medgiven exportkvantitet.
Därjämte tillåter jag mig framhålla, att Kungl. Maj:t vid meddelande
av exporttillstånd i de enskilda fallen torde böra noga tillse,
att dylikt tillstånd icke lämnas i sådan omfattning, att sockerpriset å
den inhemska marknaden därav påverkas.

Beträffande de närmare villkoren för exporten ävensom kostnaderna
för kontroll med mera torde böra gälla vad jag i mitt ovan refererade
yttrande till statsrådsprotokollet den 22 september 1914 därom anfört.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med ovan angivna
grunder utarbetat förslag till förordning angående utförsel av
socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt samt hemställde,
att förslaget genom proposition måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse bil. litt. ... vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Albert Tondén.