Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 183.
1
Nr 183.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om ändring i gällande bestämmelser angående
förteckningar å lagfarter; given Stockholms slott
den 27 april 1915.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i gällande
bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt 165 liiift. (Kr 183.)
1
Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 183.
2
Förslag
till
Lag
om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.
. Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 angående ändring
i vissa fall av tiden för insändande av förteckning å lagfarter skall upphöra
att gälla, samt att 17 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
För varje hälft år skall förteckning å sökta lagfarter upprättas av
domaren å landet, särskilt för varje kommun, så ock av rätten i
stad; skolande inom en månad efter halvårets utgång ett exemplar av
förteckningen sändas till vederbörande länsman eller stadsfiskal och ett
annat till häradsskrivaren eller den tjänsteman i stad, som har att för
taxering upprätta fastighetskingd. Närmare föreskrifter om sådan
förteckning meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1916. Uppgift å lagfartsansökningar,
vilka samma dag äro vilande på grund av beslut meddelat
efter ingången av år 1911, skall enligt bestämmelserna i denna lag
lämnas före utgången av januari månad 1916, men i övrigt skall vad i
denna lag stadgas icke tillämpas beträffande lagfarter, som sökts å ting
eller tingssammanträde, avslutat före den 1 januari 1916. I fråga
om. insändande och kungörande av förteckningar å lagfarter, beviljade
å. ting eller tingssammanträde, som avslutats före nämnda dag, skola
förut gällande bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 183.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 19 februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke, ''
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och
chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Hasselrot följande:
»Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 december 1911 uppdrog dåvarande
chefen för civildepartementet åt landshövdingen G. W. Roos
och landskamreraren R. Hagen att inom civildepartementet biträda med
utredning av frågan om förändrade bestämmelser i avseende a länskungörelserna.
De sålunda tillkallade sakkunniga hava i sitt den 1 < oktober
1914 i ämnet avgivna betänkande anfört, bland annat, att statsverkets
kostnader för länskungörelsernas tryckning vore i ständigt stigande.
År 1875 beräknade den så kallade landstatskommittén, alt desamma
för den närmaste framtiden icke komme att överstiga 10,000 kro
-
4 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
nor årligen. År 1911 uppgingo emellertid berörda kostnader till 91,213
kronor 37 öre och ar 1913 till 93,094 kronor 96 öre, i vilka siffror
icke äro inberäknade kostnaderna för överståtkållarämbetets kungörelser
Till denna starka ökning av ifrågavarande kostnader bar, bland annat,
bidragit den alltmera tilltagande omfattningen av vissa kungörelser,5
särskilt av dem som innehålla lagfartsförteckningar och efterlysningar.
Enda möjligheten att hålla ifrågavarande kostnader inom rimliga ^belopp,
anföra de sakkunniga, torde därför vara att, om sådant lämpligen
kan ske, utesluta vissa av de kungörelser, vilka tryckas på statsverkets
bekostnad.
De sakkunniga hava efter verkställd utredning föreslagit, att förutom
åtskilliga andra tillkännagivanden, vilkas tryckande bland länskungörelserna
icke syntes vara av behovet påkallat, därur måtte uteslutas
nyssnämuda förteckningar å beviljade lagfarter. Jämlikt 17 § i
förordningen jien 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
åligger det Kung!. Majrts befallningshavando att genom tryck kungöra
dessa förteckningar så, som med bemälda myndigheters kungörelser
vanligen förfares. Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter utgjorde
år 1911 statsverkets kostnader för trycket av ifrågavarande förteckningar
27,458 kronor 98 öre, däri inberäknade överståthållarämbetets
kostnader för samma ändamål.
Här må först lämnas nagra kortfattade uppgifter angående tidigare
gällande bestämmelser i ämnet.
Enligt Sveriges äldre lagar fordrades till bevisning och giltighet
av köpslut om fast egendom, att dessa skulle ske offentligt och med
iakttagande av vissa föreskrivna formaliteter. Därmed avsågs att bereda
nödig säkerhet ej allenast för de kontraherande själva utan ock för var
och en annan, vars rätt och fördel i någon måtto berodde av säker
och lätt erhållen kunskap om rätte ägaren till fast egendom.
De i 1734 års lag stadgade trenne offentliga uppbud vid domstol
för lagfarts erhållande a såld fastighet torde väsentligen hava åsyftat
bevarande av bördemans rätt.
Genom förordningen den 13 juni 1800 inskränktes den förut stadgade
långa lagfartstiden, natt och år från tredje uppbudet, och föreskrevs
i sammanhang därmed, att förteckning över meddelade första
uppbud skulle offentliggöras genom anslag å rättens dörr och upplysning
i. kyrkorna, varjämte stadgades att lagfart borde sökas inom
viss tid vid äventyr av böter och annan påföljd.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S3.
Den kommitté, som år 1867 avgav förslag till förändrade stadganden
för betryggande av ägande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet,
hemställde, att dylikt offentliggörande skulle äga rum icke blott av
rättens beslut om inskrivning av äganderätt till fastighet utan även av
gjorda ansökningar härom, vilka icke genast kunde beviljas. Syftet
härmed var, att den, vars rätt kunde vara i fråga, skulle så tidigt som
möjligt få del av varje äganderättsanspråk, som komme att belasta
hans folium i fastighetsboken, på det han måtte kunna i tid undanröja
all verkan av ett obefogat anspråk.
I stället för anslag å rättens dörr föreskrevs genom 1875 års lagfartsförordning
lagfartsförteckningarnas tryckning i länskungörelserna,
varjämte uppläsandet i kyrkorna bibehölls. Lagbyrån yttrade i motiverna
till bestämmelserna härom, att den större offentlighet, som genom
kungörandet i tryck bereddes förteckningarna, vore desto mera
nödvändig om, såsom jämväl blivit föreslaget, hembudsskyldighet såväl
i stad som å landet komme att upphöra.
Bestämmelsen om lagfartsförteckningarnas uppläsande i kyrkorna
upphävdes genom lagen den 25 maj 1894 om ändrad lydelse av 17 § i
lagfartsförordningen.
I förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom, intaget
i lagberedningens förslag till jordabalk, del II, har beredningen, särskilt
för möjliggörande av en effektiv tillämpning av förslagets bestämmelse
om ansvar för lagfartsförsummelse, bibehållit föreskriften om lagfartsförteckningarnas
införande bland länskungörelserna.
Förenämnda sakkunniga hava hemställt om dessa förteckningars
uteslutande ur länskungörelserna. De hava därvid anfört, att på en tid,
då frågor om lösningsrätt till fastigheter ofta förekommo, kungörandet
av dessa förteckningar hade sin givna betydelse, men att numera, synnerligast
efter det uppläsningen i kyrkorna av desamma bort tagits,
denna betydelse måste anses hava upphört. Däremot torde, enligt de
sakkunnigas förmenande, särskilt om bötesausvar bleve stadgat för försummelse
att söka lagfart, det ligga vikt på att vederbörande åklagare
erhöllo kännedom om beviljade lagfarter. Likaså kunde eu dylik kännedom
vara till nytta för uppläggande av fastighetstaxeringslängderna
enligt 29 § 3 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering. För dessa ändamål syntes dock
icke erfordras, att förteckningarna infördes i kungörelsetrycket; härtill
vore tillräckligt att ifrågavarande förteckningar, upprättade vad landsbygden
beträflade sockenvis eller för varje länsmausdistrikt, tillställdes
åklagarna samt häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän i städerna.
6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 183.
över de sakkunnigas förslag i ämnet kava infordrade yttranden
avgivits av rådhusrätter och domhavande, Svea hovrätt, Göta hovrätt
och hovrätten över Skåne och Blekinge, Kungl. Maj:ts samtliga
befallningshavande och statskontoret.
Uppfattningen att lagfartsförteckningarnas intagande i länstrycket
numera saknar betydelse för det ändamål, för vilket bestämmelsen
härom huvudsakligen tillkommit, nämligen för skyddande av tredje mans
rätt, gör sig gällande i nästan alla de avgivna yttrandena. Från denna
synpunkt hava myndigheterna ansett, att såväl föreskriften om insändande
av förteckningar över beviljade lagfarter till Kungl. Maj:ts befallningshavande
som ock bestämmelsen om dessa förteckningars publicerande
i länskungörelserna vore överflödiga och kunde saklöst upphävas.
Göta hovrätt har emellertid funnit det betänkligt, att lagfartsärendenas
publicitet sålunda skulle inskränkas till den offentlighet, som dessa
ärenden kunna vinna genom deras föredragning inför rätten och införande
i vederbörliga protokoll och fastighetsböcker. Hovrätten har därför
hemställt, att nyssberörda stadganden måtte ersättas med bestämmelser
av innehall, dels att förteckning å beviljade lagfarter skulle å viss tid
efter beviljandet anslås å rättens dörr och där under bestämd tid vara
för allmänheten tillgänglig, och dels, i fråga om landet, att förteckningar
över beviljade lagfarter, upprättade sockenvis, skulle å samma tider,
då enligt nu gällande bestämmelser dylika förteckningar skola insändas
till. Kungl. Maj:ts befallningshavande, av domaren översändas till
varje länsman i domsagan och av honom därefter tillställas kommunalstämmoordförandena
inom länsman sdistriktet för att anslås inom de
lokaler, varest kommunalstämmorna pläga sammanträda, och där under
viss tid vara för kommunens medlemmar tillgängliga. I samma riktning
har en domhavande uttalat sig. Jämväl rådhusrätten i Säter
har förordat en återgång till det gamla förfaringssättet att anslå lagfartsförteckningarna
å rättens dörr.
Några domhavande och rådhusrätter hava ansett bestämmelsen
om lagfartsförteckningars upprättande kunna helt och hållet upphävas.
Åklagarna hade skyldighet att närvara vid domstolarnas sammanträden
och finge då kännedom om lagfartsansökningarna. Om vad som härvidlag
förbiginge deras uppmärksamhet kunde de på förfrågan få upplysning
av domaren på ett enklare, snabbare och mera tillförlitligt sätt
än medelst genomgående av långa förteckningar, vilka dessutom icke
omfattade de lagfarter, vilka rätten avslagit eller förklarat vilande. För
åklagarna vore emellertid lika viktigt att erhålla kännedom om dessa
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
som om de beviljade lagfarterna. Vad mantalsskrivarna beträffade
syntes de ej hava begagnat sig av de hittills i länskungörelserna tryckta
lagfartsförteckningarna, vilka av många skäl ej vore lämpade att utan
vidare verka bestämmande på taxeringslängderna.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt, huruvida icke
skyldighet att meddela sådana uppgifter, som omförmälas i 11 §
l:o) a i taxeringsförordningen, kunde borttagas, under förutsättning
att i lagfartsförteckningarna lämnades så fullständiga uppgifter om
lagfarter på grund av köp, som i nämnda lagrum för den allmänna
fastighetstaxeringen äro föreskrivna. I händelse en dylik anordning
träffades, torde med hänsyn till stadgandet i sista stycket av åberopade
paragrafen bliva en följd, att lagfartsförteckningarna, vad landsbygden
beträffade, borde uppgöras kommunvis. I enahanda riktning hava
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län samt åtskilliga av
underdomarna uttalat sig.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning att lagfartsförteckningarnas
intagande i länstrycket numera saknar betydelse med avseende å skyddande
av tredje mans rätt, och jag styrkes i denna uppfattning därav,
att den visat sig vara omfattad även av Svea hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, domhavande och rådhusrätter till ett sammanlagt
antal av mera än 200, samtliga länsstyrelser och statskontoret. Hå
nödig publicitet i fråga om inskrivning av rätt till fast egendom torde
få anses vara tryggad genom de offentliga rättsförhandlingarna och
allmänhetens tillgång till lagfartsprotokoll och fästighetsböcker, har jag
icke ansett mig böra biträda de framställda yrkandena om lagfartsförteckningars
anslående på rättens dörr och i kommunalstämmornas samlingsrum.
Däremot synes ett annat i vissa utlåtanden framställt önskningsmål
böra vinna beaktande.
För närvarande äro stadsdomstolar och domare på landet skyldiga
dels enligt 17 § i lagfartsförordningen samt lagen den 27 juni 1896
angående ändring i vissa fall av tiden för insändande av förteckning
å lagfarter att inom vissa tider till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända
förteckningar å beviljade lagfarter, upptagande fånget och
vid köp jämväl köpeskillingen, dels enligt 11 § l:o) a i taxeringsförordningen
att de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas, till ledning
vid taxeringen meddela uppgift å beloppet av den vid senaste försäljning
betingade köpeskillingen för varje läst egendom, varå lagfart på
grund av köp beviljats under tiden från och med det år, då allmän
fastighetstaxering senast ägde rum, intill nästlidna års utgång, börande
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
i donna uppgift, vilken skall angiva köpares och säljares namn samt köpeavhandlingens
datum, tillika anmärkas, om köpet avslutats mellan nära
anhöriga, om och i så tall till vilket belopp i köpeskillingen inbegripits
gottgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts
angående undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller
konkursauktion.
Ett sammanförande -— till minskning av stadsdomstolarnas och
lantdomarnas arbete — av lagfartsförteckningarna och uppgifterna till
fastighetstaxeringen synes utan olägenhet kunna äga rum, så att för
framtiden gemensamma förteckningar komma att avgivas till ledning
för såväl åklagarna som taxeringsmyndigheterna. 1 dessa förteckningar
lärer till åklagarnas kännedom böra meddelas upplysning även om
sökta men icke beviljade lagfarter.
Då ifrågavarande förteckningar skola ligga till grund för åklagarnas
tillsyn å fullgörande av skyldigheten att söka lagfart, torde det icke
vara lämpligt att låta någon längre tid förflyta mellan förteckningarnas
upprättande. Genom deras uppgörande för varje år vinnes
även den fördel, att de kunna vara för häradsskrivarna och vederbörande
tjänstemän i städerna tillgängliga vid det årliga upprättandet
av fastighetstaxeringslängderna enligt 29 § taxeringsförordningen. Då
dessa längder skola årligen senast den 25 mars avlämnas till taxeringsnämndernas
ordförande, torde vara lämpligt att uppgifterna komma
häradsskrivarna och städernas vederbörande tjänstemän tillhanda senast
den 15 februari, och synes därför skyldighet böra stadgas för stadsdomstol
och domare på landet att lämna samma uppgifter till åklagarna
inom januari månads utgång och för åklagarna att efter tagen kännedom
om uppgifternas innehåll överlämna desamma till häradsskrivare och
vederbörande stadstjänstemän senast den 15 februari.
Det synes emellertid icke vara lämpligt att de närmare bestämmelserna
härom, delvis avseende ett för inskrivningsväsendet främmande
ändamål och i mån av beskattningslagarnas utveckling tilläventyrs
tarvande förändring, intagas i lagfartsförordningen. Icke heller böra
de, såsom avseende jämväl att underlätta åklagares tillsyn å lagfarts1
öreskrifternas efterkommande, inrymmas i beskattningslagarna. Jag
bär därför låtit inom justitiedepartementet upprätta såväl ett förslag
till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar
å lagfarter, avseende dels ändring av 17 § lagfartsförordningen dels
upphävande av förenämnda lag den 27 juni 1896, som ock ett förslag
till särskild kungörelse i ämnet. För den händelse proposition
om den av mig nu föreslagna lagstiftning kommer att föreläggas
9
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr I.Sd.
riksdagen, lärer inom finansdepartementet komma att upprättas förslag
till därav påkallad ändring av 11 § i taxeringsförordningen.
Beträffande lagfartsansökningar, som gjorts före den 1 januari 1916,
då enligt förslagen de nya bestämmelserna skola träda i kraft, torde
dessa bestämmelser icke utan vidare kunna erhålla tillämpning. Förteckning
å de lagfarter, som i anledning av dylika ansökningar under
år 1915 beviljats, har vid nämnda tid för större delen av året redan
upprättats och kungjorts enligt nuvarande bestämmelser, och det synes
vara lämpligt, att samma förfarande får tillämpas i fråga om de återstående
lagfarter, som beviljats under året. Då man nu vidtager den
förändringen, att lagfartsförteckningarna skola avse sökta lagfarter och
ej blott beviljade sådana, torde därjämte böra föreskrivas, att före utgången
av januari månad 1916 skall lämnas uppgift å de lagfartsansökningar,
som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande äro vilande,
oavsett om ansökningarna gjorts längre eller kortare tid dessförinnan.
Däremot torde det knappast vara behövligt att fordra uppgift å tidigare
ansökningar — huvudsakligen avslagna sådana — som vid nämnda
tidpunkt varken beviljats eller äro vilande.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag dels
till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å
lagfarter dels ock till kungörelse om lagfartsförteckningar, vilka förslag
voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, hemställde
departementschefen, att för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål lagrådets yttrande över förstnämnda förslag måtte inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1915 1 samt. Ki~> höft. (Nr 18''i.)
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
Bilaga.
Förslagtill
Lagom
ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.
Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 angående ändring
i vissa fall av tiden för insändande av förteckning å lagfarter skall upphora
att gälla, samt att 17 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å lång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
För varje år skall förteckning å sökta lagfarter upprättas av
dorn aren a landet,, särskilt för varje kommun, så ock av rätten i stad;
skolande förteckningen före januari månads utgång nästföljande år insändas
till allmänne åklagaren. Närmare föreskrifter om sådan förteckning
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1916. Uppgift å lagfartsansöknmgar,
som samma dag äro vilande, skall enligt bestämmelserna
i denna lag lämnas före utgången av januari månad 1916, men i övrigt
skall vad i denna lag stadgas icke tillämpas beträffande lagfarter, som
sokts å ting eller tingssammanträde, avslutat före nämnda dag. I fråga
om insändande och kungörande av förteckningar å lagfarter, beviljade
a ting eller tingssammanträde, som avslutats före samma dag, skola förut
gällande bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
1J
Kring}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
Bilaga.
Förslag
till
Kungörelse
om lagfartsförteckningar.
Härigenom förordnas som följer:
De förteckningar å sökta lagfarter, vilka det jämlikt 17 § i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å tång till fast egendom
åligger domaren å landet och rätten i stad att för varje år upprätta,
skola, i enlighet med härvid fogat formulär, i fråga om varje sökt
lagfart innehålla uppgift om egendomens namn och beteckning, ägaren
och fångesmannen, fångets beskaffenhet, dag, då lagfart, söktes, samt,
där lagfart under året beviljats, dagen härför, ävensom vid köp jämväl
köpavhandlingens datum och köpeskillingens belopp, börande därvid
angivas, om köpet avslutats mellan nära anhöriga, om och i så fall till
vilket belopp i köpeskillingen inbegripits gottgörelse för inventarier
eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts angående undantagsförmåner
samt om köpet "skett å exekutiv eller konkursauktion. Har lagfart, som
tidigare sökts, blivit under året beviljad, skall även härom lämnas uppgift
med angivande av dagen, då lagfarten beviljats.
Sedan domaren eller rätten inom januari månads utgång sänt
de för föregående år upprättade förteckningar till allmänna åklagaren,
åligger denne att, efter tagen kännedom om desamma, senast den 15
februari överlämna dem å landet till häradsskrivaren och i stad till den
tjänsteman, som har att upprätta på mantalslängden grundade fastighetslängder.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1016.
Bilaga.
Förteckning å de vid rätt sökta lagfarter å fång till fast egendom
inom ................................. kommun stad, år .............
InS
1 |
3 | 3 | 4 |
||||||||
5 1 6 I 7 | 8 |
( 9 |
||||||||
Fastighetens |
Ägaren |
Fångesmannen |
Fånget |
Köpe- skillingen Kr. |
Köpc- ayhand- lingens datum |
Dag då lagfart |
| Anmärkningar |
||
1 namn |
n.-r och |
||||||||
sökts |
bevil- jats |
||||||||
. |
I
Anm. 1 kol. » antecknas om lagfartsansökning arslagits eller förklarats vilande, om köp avslutats mellan nära anhöriga, om och i så fall
111 \ ilket belopp i köpeskillingen inbegripits gottgorelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts angående undanta^sformåner
samt om köpet skott & exekutiv eller konkursauktion. J 8 unuania0s
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1S3.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S3
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Maj:ts lagråd tisdagen
den 20 april 1915.
Närvarande:
Justitieråden Bergman,
Sjögren,
Regeringsrådet Palmgren,
Jnstitierådet Dyberg.
Enligt lagrådet tillhandakomniet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
19 februari 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående
förteckningar ä lagtarter.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av landskamreraren Robert Hagen.
Lagrådet yttrade:
Mot lagfartsförteckniugarnas uteslutande ur läusknngörelserna synes
icke något vara att erinra, om blott det tillses, att vederbörande allmänne
åklagare, vilka nu i läusknngörelserna ständigt hava tillgång till
lagfartsförteckningarna, fortfarande få tillfälle att i erforderlig mån använda
nämnda förteckningar vid utövandet av den .åklagarna åliggande
tillsynen över fn Ilgörandet av skyldigheten att söka lagfart. Enligt det
föreliggande förslaget skola lagfartsförteckningar lör varje år av domaren
å landet och av rätten i stad insändas till vederbörande allmänne
åklagare före januari månads utgång nästföljande år, och enligt förslagets
motiv är meningen, att åklagarna årligen skola efter tagen kännedom om
förteckningarnas innehåll senast den 15 februari överlämna desamma till
vederbörande liäradsskrivare eller stad stjänstemän. Den sålunda ifrågasatta
anordningen är enligt lagrådets mening ägnad att i jämförelse med
nuvarande förhållanden minska effektiviteten av åklagarnas kontroll över
fullgörandet av skyldigheten att söka lagfart, dels därigenom att lagfarts!Örteckningarna
med alltför långa uppehåll skulle komma åklagarna
14
Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
till hända, dels derigenom att åklagarna endast under eu kort tid finge
tillgång till varje förteckning. Lagrådet anser därför, att nuvarande bestämmelser
beträffande tiden för lagfartsförteckningars insändande böra
bibehållas, och att ständig tillgång till förteckningarna för framtiden bör
på lämpligt sätt beredas vederbörande åklagare.
För vinnande av erforderlig tydlighet torde den föreslagna lydelsen
av 17 § i lagfartsförordningen böra jämkas, så att därav framgår, att
förteckningarna skola insändas å landet till vederbörande länsman, i Stockholm
till överståtbållarämbetet och i övriga städer till stadsfiskalen.
Det bland övergångsbestämmelserna intagna stadgandet, att uppgifter
å lagfartsansökningar, som den 1 januari 1916 äro vilande, skola enligt
bestämmelserna i den nya lagen lämnas före utgången av januari månad
916, synes komma att utan motsvarande nytta bliva alltför betungande
för domarna och stadsdomstolarna, om uppgifterna, såsom i förslaget
uppenbarligen åsyftas, skola omfatta tiden ända från och med den 1
januari 1876. bör det ändamål, som man, såvitt av motiven kan inhämtas,
med ifrågavarande uppgifter avsett att vinna, torde vara tillräckligt,
att dessa uppgifter begränsas till att omfatta allenast den närmaste
tiden, exempelvis fem år före den 1 januari 1916.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 183.
15
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Bkck-Frijs,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Hasselrot, anmälde lagrådets den 20
april 1915 avgivna yttrande över det den 19 februari samma år till lagrådet
remitterade förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser
angående förteckningar å lagfarter.
Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets yttrande, anförde
departementschefen följ ande.
»Lagrådet har icke haft något att erinra emot lagfartsförteckningarnas
uteslutande ur länskungörelserna under förutsättning att allmänna
åklagarna fortfarande bereddes tillfälle att i erforderlig mån använda
samma förteckningar vid utövandet av den åklagarna åliggande tillsynen
över fullgörandet av skyldigheten att söka lagfart. Enligt det remitterade
förslaget skulle lagfartsförteckningarna komma åklagarna tillhanda
först efter utgången av varje år och endast en kortare tid vara för dem
tillgängliga, vilket enligt lagrådets åsikt skulle minska effektiviteten av
O ö ö 7 O O
16
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.
dem 1 ifrågavarande hänseende åliggande kontrollskyldighet. Lagrådet
har därför ansett, att nuvarande bestämmelser beträffande tiden för lao--fartsförteckningars insändande böra bibehållas och att ständig tillgång
till förteckningarna för framtiden bör på lämpligt sätt beredas vederbcö
rande åklagare.
Med anledning av de sålunda gjorda anmärkningarna har jag ändrad
förslaget därhän att lagfartsförteckningar skola uppgöras för varje hälft
år samt upprättas i två exemplar, av vilka det ena tillstädes åklagaren
och det andra häradsskrivaren eller vederbörande stadstjänsteman.
Nödig effektivitet i kontrollhänseende torde härigenom vinnas utan
att domarna å landet och stadsdomstolarna allt för mycket betungas.
I anledning av lagrådets erinran om önskvärdheten av tydligare
föreskrift angående den tjänsteman, till vilken förteckningarna skola insändas
för kontroll i avseende å lagfartsskyldighetens fullgörande, lärer
böra stadgas, att förteckningarna skola sändas till vederbörande länsman
ellei stadsfiskal. Att,, på sätt lagrådet föreslagit, bestämma, att i Stockholm
lagfartsförteckningarna skola tillställas överståthållarämbetet, som
väl skulle hava att fortskaffa dem till vederbörande stadsfiskal, torde
innebära en av förhållandena ej påkallad omgång.
I enlighet med vad lagrådet hemställt beträffande övergångsbestämmelserna
har ändring vidtagits i förslaget.»
Departementschefen uppläste härefter det sålunda omarbetade lagf
Öl slaget och heställde, att detsamma måtte jämlikt § 8 7 regeringsformen
föreläggas riksdagen till antagande.
Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;
och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
med den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
O
Ur protokollet
Israel Myrberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.