Kungi.

1

Nr 177.

Kung}. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av 42 § 2 mom. i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket; given Stockholms slott den 16 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansäienden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad hädelse av
42 § 2 inom. i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 160 höft. (Nr 177).

1

2

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 177.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. i förordningen den
15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Härigenom förordnas, att 42 § 2 mom. i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall
erhålla följande ändrade lydelse:

2 mom. Sist inom fem månader från monopolets ikraftträdande
skola alla hos annan försäljare av tobaksvaror än tillverkare befintliga
dylika varor, vilka icke, på sätt ovan sägs, åsatts priskurantpris samt
kontrollstämpel, vara försedda med ytterligare stämpelmärke till belopp
av, för cigarrer och cigarrcigaTretter 5 kronor för varje förpackning,
om denna ej innehåller mer än 100 stycken, men eljest ytterligare 5
kronor för varje påbörjat 100-tal stycken, som förpackningen innehåller,
samt för tobaksvara av annat slag 1 krona för varje förpackning.

Stämpelmärkena tillhandahållas på sätt i 1 mom. av denna paragraf
stadgas.

Försäljare, som icke vill erlägga i detta mom. omförmäld stämpelavgift,
äge att med monopolets utövare träffa avtal om övertagande av
sålunda stämpelpliktiga varor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1915.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 177.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april
1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG.
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

• Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde:

»I 42 § 2 mom. av förordningen den 15 december 1914 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgas, att sist inom fem
månader från monopolets ikraftträdande alla hos annan försäljare av
tobaksvaror än tillverkare befintliga dylika varor, vilka icke, på sätt i
samma paragraf sägs, åsatts priskurantpris och kontrollstämpel, skola
vara försedda med, förutom den i paragrafens första moment omförmälda
1-öresstämpeln, ytterligare stämpelmärke till belopp av 5 kronor
för förpackning, innehållande cigarrer och cigarrcigarretter, samt 1 krona
för förpackning, innehållande tobaksvara av annat slag.

4

Tobuksskatte kommitterade.

Kungl. Mapts Nåd. Proposition Nr 177.

Då enligt vad för mig uppgivits, i anledning av berörda stadgande,
flerstädes inom riket igångsatts tillverkning av förpackningar
för tobaksvaror, större än de i handeln med dvlika varor hittills i allmänhet
brukade, i syfte att, genom tobaksvarornas inneslutande i sådana
större förpackningar, möjliggöra för tobakshandlandena att i viss
män undandraga sig verkningarna av den stadgade stämplingsskyldigheten,
och jag befarade, att härigenom det med ifrågavarande bestämmelser
avsedda ändamålet komme att äventyras, fäste jag i en den 15
nästlidna mars avlåten skrivelse tobaksskattekommitterades uppmärksamhet
å saken samt anmodade kommittérade att verkställa den utredning
och avgiva det förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.

I anledning härav hava tobaksskattekommitterade i eu den 8
innevarande april till mig inkommen skrivelse anfört följande:

»I motiveringen till de i monopolförfattningen intagna övergångsbestämmelserna,
sådan densamma återfinnes i det vid propositionen nr 254 till 1914 års senare
riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden, framhålles, hurusom
det måste ligga i såväl statens som monopolbolagets intresse, att de hos fabrikanter
och handlande vid monopolets ikraftträdande inneliggande lagren av tobaksvaror
snarast försvinna ur marknaden för att lämna rum för de av monopolbolaget
tillhandahållna, beskattning underkastade tobaksvarorna eller åtminstone att de
komma att drabbas av enahanda avgifter som de tobaksvaror, vilka jämväl efter
monopollagstiftningens genomförande få av enskilda handlande från utlandet införas.
I enlighet härmed har ock i 42 § av monopolförordningen stadgats skyldighet för
tillverkare av tobaksvaror, vilka icke inom viss tid efter monopolets ikraftträdande
avyttrat hela sina inneliggande lager av dylika varor, att för desamma erlägga en
särskild licensavgift, beräknad på samma sätt, som den för importerade tobaksvaror
i 22 § stadgade licensavgiften och sålunda innefattande såväl den å varan enligt
18 § belöpande skatt som ock ett belopp, motsvarande vad monopolbolaget pålägger
vara med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader och vinst.
Då det av praktiska skäl knappast skulle låta sig göra att på dylikt sätt licensbelägga
alla de hos enskilda handlande kvarliggande lagren av färdiga tobaksvaror,
har, såsom i motiveringen framhålles, beträffande dessa varor i stället stadgats
skyldighet för vederbörande försäljare att sist inom viss tid efter monopolets ikraftträdande
hava dessa försedda med särskilt stämpelmärke till belopp av 5 kronor
för förpackning, innehållande cigarrer och cigarrcigarretter, samt 1 krona för förpackning,
innehållande tobaksvara av annat slag. Jämväl för dessa tobaksvaror
kommer sålunda, enligt vad som är avsett, skatt att utgå, ehuru densamma icke
kunnat, på sätt som skett beträffande de hos fabrikanterna inneliggande varorna,
avpassas direkt efter varornas värde utan måst fixeras till vissa bestämda
skattesatser.

Av det ovan sagda torde framgå, att vid bestämmandet av de nu ifrågavarande
stämpelmärkenas valör avsikten varit att få densamma så avvägd, att den
belastning, som genom förpackningarnas förseende med dylika märken skulle komma

5

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

att drabba de däri inneslutna tobaksvarorna, någorlunda motsvarade eller i varje
fall icke understege den å varorna eljest belöpande licensavgiften. Huruvida med
denna utgångspunkt de ovan angivna stämpelvalörerna kunna anses lämpligt avpassade
är givetvis beroende på huru mycket tobaksvaror, som inneslutas i de förpackning;''!.
a vilka stämplarna komma att anbringas. Att man vid bestämmandet
av stämplarnas valör utgått från de i handeln vanligen brukade originalförpackningarnas
storlek och icke velat förutsätta, att de enhetliga stämpelvalörerna skulle
föranleda någon spekulation av den i herr statsrådets skrivelse omförmälda art
synes vara uppenbart. Därest emellertid en dylik spekulation i någon större omfattning
kan anses vara att befara, torde det enligt kommitterades mening, ur synpunkten
av såväl statens
gentemot den enskilda företagsamheten, vara nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för att på ett effektivt sätt stävja denna spekulation.

1 vad niån tära verkligen kan anses föreligga för att, genom tobaksvanornas
inneslutande i större förpackningar än de i handeln med dylika varor hittills i allmänhet
brukade, verkningarna av den stadgade stämpelskyldigheten i viss mån
neutraliseras, är givetvis utomordentligt svårt att bedöma.

Redan innan kommitterade fått mottaga herr statsrådets nu ifrågavarande
skrivelse hava kommitterade emellertid haft sin uppmärksamhet riktad på det i
skrivelsen berörda förhållande samt fördenskull bland annat förfrågat sig hos packhusinspektionerna
i åtskilliga av rikets större städer, huruvida vid införtullningar av
tobaksvaror förmärkts någon tendens till användning av'' större förpackningar än de.
vari dylika varor förut i allmänhet till riket inkommit. Att de till kommitterade
ingångna svaren samtliga varit negativa bevisar givetvis icke, att åtminstone beträffande
importerade varor fara i antydd riktning kan anses utesluten, då vid svalens
avlåtande ännu åtskilliga månader återstodo till tiden för monopolets ikraftträdande
och det skäligen torde kunna antagas, att eu tilläventyrs tilltänkt införsel
av dylika tobaksförpackningar i varje fall icke igångsättes förrän strax före nyssberörda
tidpunkt. — Vad beträffar den inhemska tillverkningen ställer det sig om
löjligt än svårare att erhålla någon fast hållpunkt för bedömande av huruvida de
i herr statsrådets skrivelse uttalade farhågorna må vara befogade eller icke. Upplysningar,
som från olika håll till kommitterade inkommit, hava emellertid bekräftat,
att ifrågavarande farhågor icke äro utan grund. Emellertid vilja kommitterade
såsom sin uppfattning uttala, att det i varje fall knappast torde vara mer än ett
varuslag, nämligen cigarrer och cigarrcigarretter, som i så stor omfattning kan befaras
bliva föremål för spekulation i förut omförmält hänseende, att särskilda åtgärder
kunna anses av behovet påkallade. Vad cigarretterna beträffar gäller nämligen,
enligt vad som framgår av 42 § 3 mom. av monopolförordningen, jämfört med 20
§ av samma förordning, att de vid monopolets ikraftträdande inneliggande lagren av
dylik vara icke få försäljas annorledes än i hel förpackning; och torde vid sådant
förhållande, med hänsyn till de ökade försäljningssvårigheter, som skulle uppstå,
därest alltför stora förpackningar komrne till användning, risken för spekulation i
dylika större förpackningar med avseende på ifrågavarande varuslag få aiises synnerligen
ringa. Beträffande snus åter förhåller det sig så, att sagda vara på grund av
sin egen beskaffenhet icke tål någon längre tids lagring, vadan det knappast torde
löna sig att i spekulationssyfte tillverka större lager av berörda varuslag än att do
vid den tid, då den nu ifrågavarande stämplingsskyldigheten inträder — den 1

Statskontoret.

Departements.

ehefen.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

november 1915 — redan äro åtminstone i det väsentliga slutsålda. Detsamma är.
om än icke i fullt lika hög grad, förhållandet med rök-och tuggtobak. Vad däremot
angår cigarrer och cigarrcigarretter, vilket varuslag även efter monopolets ikraftträdande
får ur originalförpackning försäljas styckevis eller i annan mindre kvantitet än hel
förpackning och som likaledes torde kunna utan olägenhet under längre tid lagras,
lärer det enligt kommitterades mening icke kunnat bestridas, att den i 42 § 2 mom.
av monopolförordningen meddelade bestämmelsen om förpackningarnas förseende
inom viss tid efter monopolets ikraftträdande med en fix stämpel av 5 kronor
för förpackning icke erbjuder tillräcklig trygghet för att det med bestämmelsen avsedda
ändamålet verkligen vinnes. Under sådana omständigheter och då en ompackning
av befintliga lager i större förpackningar eller en tilläventyrs inträffande
masstillverkning eller massimport av cigarrer och cigarrcigarretter, inneslutna i stora
förpackningar, skulle för såväl staten som monopolbolaget ur olika synpunkter medföra
högst betydande olägenheter, anse sig kommitterade böra tillstyrka vidtagande
av åtgärder för att faran för en dylik eventualitet måtte undanröjas eller åtminstone
väsentligt förringas. Detta synes lämpligast kunna ske genom en författningsändring,
varigenom i stället för stadgandet om den fixa o-kronorsstämpeln meddelas
föreskrift om skyldighet för tobakshandlandena att låta förse sina cigarr- och cigarrcigarrettförpackningar
med en efter mängden av de i förpackningarna inneslutna
tobaksvarorna graderad stämpel. Härvid synes, med hänsyn till storleken av de
för cigarrer och cigarrcigarretter nu vanligen brukade förpackningarna, 5-kronorsstämpeln
lämpligen kunna bibehållas för förpackningar, innehållande högst 100
stycken cigarrer eller cigarrcigarretter, medan, i avseende å större förpackningar
torde kunna stadgas en ytterligare stämpel av 5 kronor för varje påbörjat 100-tal
av förpackningens innehåll.»

Vid kommitterades skrivelse finnes fogat ett av kommitterade utarbetat
förslag till författningsändring av den i skrivelsen angivna innebörd,
och hemställa kommitterade, att berörda förslag måtte genom
proposition föreläggas innevarande års riksdag.

Över förslaget har statskontoret avgivit infordrat utlåtande, däri
ämbetsverket förklarar sig icke hava något emot förslaget att erinra.

Vad tobaksskattekommitterade i sin förberörda skrivelse anfört,
synes mig hava ådagalagt nödvändigheten av att i avseende å cigarrer
och cigarrcigarretter genom författningsändring träffa anstalt för att
icke genom åtgärder av den i skrivelsen antydda art syftet med den
stadgade stämplingsskyldigketen må komma att äventyras. Kommitterades
motivering för att beträffande övriga slag av tobaksvaror
lämna de nu i ämnet gällande bestämmelserna utan ändring anser jag
mig likaledes kunna godtaga. Då förslaget om införande av en graderad
stämpel för cigarr- och cigarrcigarrettförpaekningar enligt min uppfattning
erbjuder eu tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

och de av kommitterade förordade stämpelsatserna synas mig lämpligt avvägda,
biträder jag sålunda kommitterades hemställan. Jag anser mig
endast höra tillägga, att då förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, enligt vad som framgår av en den 15 december
1914 i ämnet utfärdad kungörelse, kommer att träda i kraft den 1 nästinstundande
juni, jämväl den av kommitterade nu föreslagna ändringen
i samma förordning torde böra fastställas att lända till efterrättelse från
och med sistberörda dag.

Departementschefen uppläste härefter förslag till förordning om
ändrad lydelse av 42 § 2 mom. i förordningen den 15 december 1914
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt hemställde,
att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande!

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Georg Sjöarona.