Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Nr 174.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa
bestämmelser om arbetstid för minderåriga och kvinnor;
given Stockholms slott den 27 april 1915.

Under åberopande av bilägga i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om eftergift vid krig
eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid för minderåriga och
kvinnor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och jmnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 157 käft. (Kr 174.)

Kung1. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Förslag

till

Lag

om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid

för minderåriga och kvinnor.

Härigenom förordnas som följer:

Beträffande företag, som avse tillverkning eller beredning av förnödenheter
för rikets försvar, må Konungen vid krig eller krigsfara,, i
den mån så finnes av behovet oundgängligen påkallat, meddela eftergift
från bestämmelserna i 13 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd,
utöver vad enligt 16 § i samma lag är medgivet, samt från stadgandena
i 1 § av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, utöver vad
enligt 4 § i samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då densamma
enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och gäller till och med den 29 februari 1916. Av
Konungen jämlikt denna lag meddelad eftergift må ej äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda dag.

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med cheferna för lånt- och sjöförsvarsdepartementen
anförde departementschefen, statsrådet von Sydow följande.

I särskilda skrivelser den 17 mars och den 6 april 1915 har arméförvaltningens
artilleridepartement gjort underdånig framställning, att
Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och förelägga riksdagen en provisorisk
lag, innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid krig eller
då förhållandena i övrigt ovillkorligen påkallade det medgiva de eftergifter
från gällande förbud mot kvinnors och minderårigas arbete nattetid,
som prövas nödiga för tillverkning av förnödenheter att användas
vid rikets försvar.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, må här erinras
om gällande lagstiftning i ämnet.

KungL Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Berörda förbud, från vilka eftergift ifrågasatts skola ske, inrymmas
i 1 § av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag och i 13 §
av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

Enligt 1 § i förstnämnda lag må kvinna, vilken sysselsattes uti företag,
som avser idkande av, bland annat, fabriksrörelse eller annan dylik
industriell verksamhet och som drives i den omfattning, att däri under
någon tid av nästföregående eller löpande år sysselsatts flera än tio arbetare,
icke till arbete i företaget användas i vidare utsträckning, än att
hon må komma i åtnjutande av oavbruten ledighet från arbetet under
minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall tiden mellan klockan
10 på aftonen och klockan 5 på morgonen ingå. Enligt 3 § i samma
lag må i företag, som äro av den natur, att i desamma under vissa tider
av året förekommer hopat arbete, s. k. säsongarbete, ävensom undantagsvis
i andra företag, då därstädes i följd av särskilda omständigheter
arbetet måste forceras, nämnda ledighet kunna under en tid av sammanlagt
högst sextio dagar av året inskränkas till tio timmar av dygnet.
I 2 § stadgas, att, då natur- eller olyckshändelse avbrutit arbetets regelbundna
gång, sådan inskränkning i den uti 1 § föreskrivna ledighet, vartill
avbrottet skäligen kan anses giva anledning, må i viss omfattning kunna av
vederbörande myndighet medgivas. Beträffande sådana företag, som
avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring,
må enligt 4 § undantag från bestämmelserna om ledighet kunna medgivas
av Kungl. Maj:t.

Enligt 13 § av lagen om arbetarskydd skola beträffande användande
av minderårig (person under 18 år) till, bland annat, fabriksarbete
och annat industriellt arbete följande bestämmelser gälla:

a) Den minderåriges arbetstid må ej överskrida, för minderårig
under 13 år sex timmar av dygnet eller trettiosex timmar i veckan,
för minderårig, som fyllt 13 men ej 14 år, åtta timmar av dygnet eller
fyrtioåtta timmar i veckan och för annan minderårig tio timmar av
dygnet eller sextio timmar i veckan.

Då natur- eller olyckshändelse avbrutit arbetets regelbundna gång,
må eftergift från här givna bestämmelser kunna beträffande minderårig,
som fyllt 14 år, meddelas av vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare för högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet
för högst fyra månader.

b) Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för
religions-, yrkes- eller fortsatt skolundervisning, vare arbetsgivaren, där
den minderårige ej fyllt 15 år, skyldig så begränsa den minderåriges

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 5

arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för dygn ej
överstiger den i a) av denna § medgivna arbetstid.

c) Den minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och,
där arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster.

d) Den minderårige må icke användas till arbete å tid mellan kl.
7 e. m. och klockan 6 f. m.; dock må minderårig av mankön, vilken
tyllt 16 år, användas till arbete å tid, som nu är nämnd, där hans
arbetstid är begränsad till högst åtta timmar av dygnet och arbetet
icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan klockan
11 e. m. och klockan o f. m.

. 1 16 § av sistnämnda lag är vidare stadgat, att beträffande industriellt
arbete, som bedrives å ett arbetsställe i sådan omfattning, att
för arbetet i regel användas minst tio arbetare eller drivkraft om minst
fem effektiva hästkrafter eller ock minst fem arbetare jämte drivkraft
om minst tre effektiva hästkrafter och som av tekniska skäl måste oavbrutet
fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste forceras, Kungl.
Maj.t må, i den mån så finnes av behovet påkallat, för minderårig av
mankön, vilken fyllt 16 år, meddela eftergift från det i 13 § d) givna
förbud utöver vad där medgives.

Här må tillika erinras, att Sverige den 14 januari 1910 biträtt
den i Bern den 26 september 1906 mellan åtskilliga makter avslutade
konvention om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien.
Konventionen innehaller bland annat följande bestämmelser:

Konventionen äger tillämpning på alla sådana industriella företag,
vari användas derå än tio arbetare och arbeterskor. Industriellt nattarbete
skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan hänsyn till deras
ålder, med de i konventionen angivna undantag. Förbudet må sålunda
upphävas dels i fall av »force majeure», då uti ett företag uppkommer
ett. avbrott i driften, vilket varit omöjligt att förutse och som icke är
periodiskt återkommande, dels ock i det fall, att arbetet avser råvaror
eller varor under beredning, vilka äro underkastade mycket hastig förvandling,
och så finnes nödigt till förekommande av en eljest oundviklig
förlust av dessa varor.

Den tid för nattvila, som i konventionen åsyftas, skall hava en
varaktighet av minst elva timmar i följd. I dessa elva timmar skall,
oberoende av varje laude lagstiftning, inbegripas tiden från klockan 10
på aftonen till klockan 5 på morgonen. Uti sådana industrier, som

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

äro underkastade årstidernas inflytande, ävensom i varje annat företag,
då undantagsförhållanden inträffa, må varaktigheten av den oavbrutna
tiden för nattvila inskränkas till tio timmar under sextio dagar av året.

Arméför- I ovanberörda skrivelse den 17 mars 1915 bar armeförvaltningens

vaitningens artiHeridepartement anfört, att med hänsyn till den forcering av driften,
departement, som på grund av det politiska läget måst äga rum bland annat vid statens
ammunitionsfabrik, varest kvinnlig arbetskraft i stor utsträckning tages
i anspråk, kvinnor sedan den 25 januari 1915 där använts i arbete
jämväl nattetid, varom anmälan skett till inspektören för explosiva
varor.

Då det sålunda vid vissa tillfällen är nödvändigt att använda
kvinnor i arbete nattetid, har artilleridepartementet hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och förelägga riksdagen en provisorisk
lag, innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid krig
eller då förhållandena det i övrigt ovillkorligen påkalla, medgiva de
eftergifter från gällande förbud mot kvinnors nattarbete, som för tillverkning
av förnödenheter att användas vid rikets försvar av Kungl.
Maj:t prövas nödiga.

Beträffande användande i arbete nattetid av minderåriga av mankön,
som fyllt 16 år, erfordrades med hänsyn till bestämmelserna i 16 §
av lagen angående arbetarskydd inga särskilda bestämmelser..

Sedermera har artilleridepartementet i förenämnda skrivelse den
6 april 1915 meddelat, att enligt senare erhållna upplysningar även
minderåriga av kvinnkön måste användas vid ammunitionsfabriken i
arbete nattetid, vadan undantag från 13 § av lagen angående arbetarskydd
syntes artilleridepartementet böra medgivas i vidare utsträckning,
än vad i 16 § av nämnda lag omförmäles. Artilleridepartementet har
på grund därav gjort hemställan av motsvarande innehåll i fråga om
minderårigas arbete nattetid.

Sociaisty- Till följd av remiss har socialstyrelsen den 12 april 1915 avgivit

reisen. utlåtande i ärendet, Styrelsen anför däri följande:

»Arméförvaltningens ifrågavarande (första) framställning utgår närmast från
förhållandena vid statens ammunitionsfabriker, där för närvarande ett behov av
eftergift från berörda förbud skulle vara påkallat. Den utmynnar emellertid i ett
förslag av större räckvidd, avseende alla sadana företag, där tillverkning av toinödenheter
för rikets försvar må äga rum. Vid krig eller då omständigheterna
eljest det oundgängligen påkallade, borde enligt arméförvaltningens framställning
Kungl. Maj:t äga dispensera från förbudet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Att vid vissa kritiska tillfällen eftergifter av berörda slag från förbudet mot
nattarbete för kvinnor kunna vara av behovet påkallade, synes styrelsen uppenbart.
Gällande lagstiftning har ju ock i viss omfattning ägnat uppmärksamhet
däråt. Fall, sådana som de arméförvaltningen avser, äro emellertid icke i lagen
berörda. . Häri måste enligt styrelsens mening i viss mån ligga en brist, som i
erforderlig mun, sa vitt ske kan, snarast bör avhjälpas. Såsom arméförvaltningen
påpekar och styrelsen jämväl kan vitsorda, är det under nuvarande kritiska
förhållanden oundgängligen nödigt att vid ammunitionsfabrikerna till arbete
nattetid få använda kvinnliga arbetare; någon utväg att ersätta dem med annan
arbetskraft lärer icke stå till buds. Och även för framställande av andra förnödenheter
av behov för rikets försvar kan uppenbarligen ett liknande behov komma
att gorå sig gällande. Styrelsen vill härvid erinra bland annat om tillverkning
av vissa utrustningspersedlar för krigsmakten och förbandsartiklar för dess behov.

Lämpligast synes det styrelsen vara, att ifrågavarande behov tillgodoses
därigenom,^att åt Kungl. Maj:t lämnas medgivande att i erforderliga fall meddela
dispens från förbudet. Arméförvaltningen har, såsom nämnts, härvid ifrågasatt,
att detta borde kunna ske vid krig eller då förhållandena det i övrigt ovillkorligen
påkallade. Styrelsen finner det emellertid riktigare och jämväl för behovets
tillgodoseende, tillfyllest, att sådant medgivande må lämnas vid krig eller krigsfara.
Redan i och för sig synes det nämligen böra iakttagas, att ifrågavarande
undantag begränsas till vad som är oundgängligen nödigt och klart angivet.
Härtill kommer, att Sverige liksom ett flertal övriga makter på detta område i
viss män begränsat sin handlingsfrihet. I konventionen den 26 september 1906
om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien, vilken konvention
Sverige biträtt den 14 januari 1910, finnas nämligen icke såsom undantag
från förbudet uppställda nu ifrågavarande förhållanden. Skall sådant det oaktat
låta sig genomföra, synes det till en början vara klart, att undantaget bör så
starkt som .möjligt begränsas. Och även om det i och för sig kunde synas riktigast
att giva det plats i själva lagen och med giltighet allt framgent, torde det
med .hänsyn till det nu anförda böra upptagas i en fristående författning av provisorisk
natur, gällande exempelvis intill nästa års utgång. Styrelsen vill i detta
sammanhang erinra därom, att man även i Tyskland, som likaledes biträtt ifrågavarande
konvention, ansett sig nödsakad giva dispens bland annat från förbud
av motsvarande innehåll och i särskild lag bemyndigat rikskanslern att i allmänhet
eller för bestämda distrikt eller för vissa slags företag och, där han ej gör
det, de högre förvaltningsmyndigheterna för enstaka slag av företag meddela
härför erforderliga bestämmelser, dock endast för tiden för det nuvarande kriget.
Uti denna begränsning av medgivandet torde man hava att se ett erkännande
av dess strängt undantagsmässiga karaktär och en strävan att förena detsamma
med konventionen.

Emellertid vill styrelsen även betona att, om ock denna konvention icke
upptager undantag för nu ifrågavarande fall, tanken härpå inom likartade områden
icke är främmande för den internationella uppfattningen. I de förslag, som
i september 1913 upprättades i Bern, till internationella överenskommelser angående
dels förbud mot nattarbete för minderåriga, sysselsatta i industrien, dels
ock fastställande av viss maximalarbetsdag för kvinnor och minderåriga, sysselsatta
i industrien, upptogs nämligen såsom ett undantag från nattarbetsförbudet,
respektive stadgandet om maximalarbetsdagen den omständigheten, att statens
eller annat allmänt intresse oundgängligen krävde det, en bestämmelse, som även

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

vid krig eller krigsfara skulle äga sin giltighet, och detta utan att densamma
rönte motstånd från någon av de delegerade för Europas flesta stater, som där
voro närvarande. Om också nu angivna förslag icke ännu blivit definitivt antaget
— utbrottet av världskriget lade hinder i vägen för den för sådant ändamål
redan sammankallade konferensen — lärer man dock i dess berörda bestämmelse
hava att finna ett gott stöd för ett provisoriskt undantag av ovan angiven omfattning
från förbudet mot nattarbete för kvinnor.

Sedan stvrelsen behandlat ifrågavarande framställning från arméförvaltnmgen,
har Kung! Maj:t till styrelsens yttrande den 10 innevarande månacl överlämnat
en annan underdånig framställning från samma ämbetsverk, däri hemställes
om åvägabringandet av en provisorisk lag, varigenom Kungl. Maj:t
kunde för liknande fall som de ovan förutsatta i vidare omfattning, än vad nu
är möjligt, medgiva undantag från förbudet mot minderårigas nattarbete. Jämväl
denna framställning utgår närmast från förhållandena vid statens ammunitionsfabriker,
där under nuvarande situation den nödiga driften icke kan upprätthållas
utan sådana lättnader, som arméförvaltningen förutsätter. Genom undersökningar
å platsen, verkställda av yrkesinspektrisen och angående vilka styrelsen
här bilägger en rapport1), är styrelsen i tillfälle vitsorda detta förhållande. Och
i belysning därav torde arméförvaltningens ifrågavarande framställning vara så
att förstå, att därmed avses undantag icke blott från förbudet mot det egentliga
nattarbetet, utan från bestämmelserna över huvud i 13 § arbetarskyddslagen.
Genom upplysningar under hand från nämnda ämbetsverk har detta också visat
sig vara fallet.

Även i denna del kan styrelsen icke underlåta att tillstyrka framställningen
i fråga, dock med enahanda begränsning, som ovan sagts beträffande det kvinnliga
nattarbetet. Styrelsen erinrar i detta avseende om vad nyss framhållits om
den internationella uppfattningen i förevarande avseende och vill tillägga, att
härutinnan vårt land står av konventioner obundet. I Tyskland har man ock
»enom samma lag som den förut nämnda givit möjlighet under nu pågående
krig att dispensera från liknande förbud som de i 13 § arbetarskyddslagen hos
oss uppställda.

Såväl i fråga om kvinnor som minderåriga finner styrelsen uppenbart, att
undantag i de av styrelsen förordade fall allenast böra medgivas, när så är oundgängligen
nödigt. Och styrelsen föreställer sig att detta högst sällan skall befinnas
erforderligt och lämpligt, helst vid ifrågavarande kritiska tillfällen svårare
rubbningar å arbetsmarknaden med arbetslöshet i sitt följe torde inställa sig,
till avhjälpande varav i första hand de sålunda arbetslösa böra användas jämväl
för nu ifrågavarande slag av arbeten, sa långt detta later sig genomföra.

Varder undantag i ena eller andra fallet av Kungl. Maj :t medgivet, synes i
varje fall därmed såvitt möjligt böra förbindas sådana villkor, vilkas iakttagande
i görligaste mån undanröjer de ur arbetarskyddssynpunkt med undantaget förknippade
olägenheter.»

Med stöd av vad socialstyrelsen sålunda anfört har styrelsen tillstyrkt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen antaga lag om undantag
i vissa fall vid krig eller krigsfara från bestämmelserna i 1 § av

») Bilaga 1 till donna proposition.

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.

ovannämnda lag den 20 november 1909 och i 13 § av ovan åberopade
lag den 29 juni 1912 enligt av styrelsen föreslagen lydelse.

Såsom av. redogörelsen för gällande lagstiftning i ämnet, framgår,
har Kungl. Maj:t tillerkänts befogenhet att i vissa, särskilt angivna fall
meddela eftergifter från det i fråga om kvinnor och minderåriga
i allmänhet gällande förbud mot nattarbete och från de i sammanhang
därmed meddelade bestämmelser, som ovan återgivits. Sådan dispensrätt
äger Kungl. Maj:t nämligen enligt 4 § i lagen den 20 november 1909
beträffande företag, avseende förarbetande av varor, som äro underkastade
hastig försämring, och enligt 16 § i lagen den 29 juni 1912
beträffande visst arbete, som av tekniska skäl måste oavbrutet fortgå
såväl natt som dag eller tidvis måste forceras. Vidare kan vederbörande
myndighet enligt nämnda författningar medgiva eftergifter från ifrågavarande
bestämmelser, då natur- eller olyckshändelse avbrutit arbetets
regelbundna gång. Redan i gällande lagstiftning har således den principen
tillämpats, att undantag från hithörande lagbestämmelser må
meddelas, när särskilda skäl därtill föreligga. Med hänsyn härtill finner
jag^ det desto mera befogat, att jämväl i andra än de i författningarna.
sålunda angivna fall, då statens eller annat allmänt intresse oundgängligen
kräver det, undantag bör få medgivas från nämnda bestämmelser.
Under nu till följd av världskriget rådande förhållanden är
det givetvis ett statsintresse av största vikt, att statens ammunitionstillveikning
kan bedrivas i den omfattning, som av militära hänsyn
finnes nödig, likaså att utrustningspersedlar och sjukvårdsartiklar för
arméns och marinens behov kunna tillverkas och beredas i tillräcklig
mängd. Några vägande invändningar finner jag därför ej kunna göras
mot förslaget om befogenhet för Kungl. Maj:t att under vissa förhållanden
meddela eftergifter från ifrågavarande bestämmelser, såvitt
angår arbete med tillverkning och beredning av förnödenheter för rikets
försvar. Arméförvaltningen har föreslagit, att dylik befogenhet skulle
tillkomma Kungl. Maj:t vid krig eller då förhållandena eljest ovillkorligen
.påkalla det, varemot socialstyrelsen ansett denna dispensrätt
böra inrymmas åt Kungl. Maj:t endast vid krig och krigsfara. Ja0*
ansluter mig i denna del till socialstyrelsens förslag, allra helst som 1
ett flertal författningar, vilka avse av världskriget och den rådande
situationen härflytande förhållanden, författningarnas bringande i tilllämpmng
begränsats just till fall av krig eller ''krigsfara.

Socialstyrelsen bär föreslagit, att de ifrågasatta dispensbestämmelserna
må inrymmas i en särskild lag av provisorisk beskaffenhet och

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 157 höft. (Nr 174.) 2

Departements chefen.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

gälla allenast för tiden intill 1916 års utgång. I och för sig finner jag
väl hinder ej möta, att dylik dispensrätt allt framgent skulle tillkomma
Kung!. Maj:t. Socialstyrelsen har emellertid framhållit, att de töreslagna
bestämmelserna ej torde komma att sta i full överensstämmelse med
den internationella, jämväl av Sverige biträdda konventionen i. Bern
angående förbud mot nattarbete för i industrien sysselsatta kvinnor.
Enligt konventionen må ifrågavarande förbud nämligen upphävas
allenast i fall av »force majeure» och i de fall, att arbetet avser
varor, som äro underkastade hastig förvandling. De upplysningar,
socialstyrelsen i sitt utlåtande lämnat såväl beträffande de förfoganden
av likartad beskaffenhet med de av styrelsen nu föreslagna, som
vidtagits i Tyskland, vilket land jämväl biträtt konventionen, som ock
i avseende å innehållet av de år 1913 i Bern upprättade förslag till
internationella överenskommelser angående förbud mot industriellt
nattarbete för minderåriga samt fastställande av maximalarbetsdag
för i industrien sysselsatta kvinnor och minderåriga, synas mig ägnade
att häva de betänkligheter, som med hänsyn till konventionen kunna
förefinnas mot vidtagandet av den nu ifrågasätta lagatgärden. I likhet
med socialstyrelsen anser jag det emellertid med avseende fästat å
konventionens bestämmelser lämpligast att giva det nya stadgandet
form av en provisorisk lag, vilken bör gälla allenast så länge de extra
ordinära förhållanden, som föranlett densammas tillkomst, kunna antagas
fortfarande bliva rådande. Tiden för lagens giltighet bör emellertid
bestämmas sålunda, att, om utsträckning av tiden skulle visa sig behövlig,
förslag därom kan föreläggas nästa lagtima riksdag. Tidsbegränsningen
synes därför lämpligen kunna sättas till utgången av
februari månad 1916, vilken tid i enahanda avseende föreslagits i det
för riksdagen framlagda förslaget till lag om förfogande över vissa
varor vid krig eller krigsfara.

Givetvis bör vid meddelande av eftergift i förevarande hänseende
tillses, att de olägenheter, som ur synpunkten av arbetarskyddets tillgodoseende
därav kunna föranledas, i största möjliga mån förekommas
eller undanröjas. Vad statens ammunitionsfabrik vid Karlsborg angai
— det är huvudsakligen förhållandena vid denna fabrik, som föranlett
arméförvaltningens senare framställning i ämnet —, synes den av vederbörande
yrkesinspektris avgivna rapporten över å platsen företagen
inspektion giva vid handen, att dylika olägenheter vid nämnda fabrik
utan större svårighet skola kunna på ett tillfredsställande sätt förebyggas.
Kungl. Maj:t lärer i varje särskilt fall komma att tillse, att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

vid eftergifts meddelande de villkor och bestämmelser, som skäligen
kunna finnas påkallade, varda fastställda.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet
med ovan angivna grunder avfattat förslag till lag om eftergift vid
krig eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid för minderåriga
och kvinnor av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i
§87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Makt Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174..

Bilaga 1

Rapport ÖTer inspektion av statens ammunitionsfabrik vid Karlsborg

den 23 mars 1915.

Fabriken, som under normala förhållanden sysselsätter 161 kvinnor, har
sedan början av året ökat antalet till 282, varav 34 minderåriga. Den manliga
personalen utgöres av 102 vuxna och 13 minderåriga. Av de 34 minderåriga
flickorna äro 20 under 17 år (därav 2 fjorton år och 5 femton år).

Nattarbete förekommer endast på den mekaniska avdelningen, som sysselsätter
cirka 100 kvinnor. Hittills har endast ett mindre antal haft nattskift,
men skulle det få lov att ökas till hela avdelningen. Skiften äro ordnade så,
att nattskiftet varar från kl. 9 e. m. till kl. 5,30 f. m. med en halvtimmas rast kl.
1—1,3 0. Dagskiftet är 12 timmar. I övriga avdelningar av fabriken arbetas
med 12 timmar eller från kl. 6—8 med 3 raster. Hela kvinnliga personalen med
undantag av cirka 40 stycken hava fri bostad på fabriken. Alla arbeterskor äro
ogifta och bo 2 och 3 i varje rum i de inom fabriksområdet liggande, mycket
väl byggda kasernerna. "Välordnade kök och tvättrum höra till varje avdelning
ävensom källare och vindsutrymmen. Fria bad finnas, som äro tillgängliga för
arbeterskorna 2 eftermiddagar i veckan och enligt uppgift tagas flitigt i bruk.
För de arbeterskor, som ej bo i kasernerna, finnes en matsal med spisel för uppvärmning
av medförd mat.

Möjligheten att sova under dagen efter ett nattskift är med denna bostadsanordning
betydligt större, än när arbeterskan bor i sitt hem eller hyr
sig inne.

Svårigheten med, att de under den korta nattrasten ej hinna laga sig någon
riktig mat, är naturligtvis mindre, då nattskiftet är 8 timmar; dock är det intet
tvivel om, att även här en iordninglagad varm måltid skulle betydligt minska
risken för överansträngning.

Enligt uppgift hava svårigheterna att få folk varit oerhört stora, beroende
på den stora trångboddheten i Karlsborg. Kasernerna kunna ej hysa
flera flickor än dem, som nu bo där, och har man på grund härav blivit tvungen
att använda även i trakten boende minderåriga. Fabrikens läkare bor
inom området och har fria mottagningar för personalen 2 gånger i veckan.
En skärpt besiktning av de minderåriga, som arbeta i nattskift eller på övertid,
ävensom av de kvinnor, som ha nattarbete, skulle därför ej möta några
svårigheter.

Personalen såg i allmänhet betydligt kraftigare ut än den, som arbetar vid
Marieberg.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.

... . Arbetslokalerna äro ljusa, val kallna och luftiga. På grund av den starka
ökningen av personal år doek ett par av dem väl kårt besatta. En arbetssal
var i den grad överbefolkad, att någon ventilationsåtgärd måste vidtagas, ock föreslogs
insättandet av en fläkt.

I den arbetslokal, där nattarbete förekom, var luften mindre bra till följd av
os från ett antal glödningsapparater, från vilka förbränningsgaserna fritt utströmmade
i rummet. En utsugningsanordning över dessa kunde utan större svårigheter
uppsattas, och anbefalldes en dylik åtgärd.

0 Personalens ytterkläder förvarades i oeldade, kalla korridorer, varför indrag
av ångrör eller element i dessa tillråddes.

Stockholm den 1 april 1915.

Kerstin Hesselgren.
Yrkesinspektris.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 2.

, Förslagtill

Lag''

om eftergift rid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid

för minderåriga och kvinnor.

Härigenom förordnas som följer:

Beträffande företag, som avse tillverkning eller beredning av förnödenheter
för rikets försvar, må Konungen vid krig eller krigsfara, i
den mån så finnes av behovet oundgängligen påkallat, meddela eftergift
från bestämmelserna i 13 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd,
utöver vad enligt 16 § i samma lag är medgivet, samt från
stadgandena i 1 § av lagen den 20 november 1909 angående förbud
mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag,
utöver vad enligt 4 § i samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då densamma
enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och gäller till och med den 29 februari. 1916.
Av Konungen jämlikt denna lag meddelad eftergift må ej äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd, måndagen den 26
april 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Jnstitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Plans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 april
1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser
om arbetstid för minderåriga och kvinnor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen i socialstyrelsen Lars Rabenius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

In fidein:

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 27
april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde, efter gemensam
beredning med cheferna för lånt- och sjöförsvarsdepartementen, lagrådets
den 26 innevarande april avgivna utlåtande över det den 20
i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag om eftergift
vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid för minderåriga
och kvinnor; och hemställde föredraganden, att förslaget, som av
lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Ur protokollet:
Ivar Lundgren.