Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr HO.

Nr 170.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående utvidgning
av riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek;
given Stockholms slott den 16 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t till riksdagens prövning
framlägga härvid fogade förslag till r ö

1) stadgar för riksdagsbiblioteket;

2) ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen för riksdagens
bankoutskott;

3) stat för riksdagsbiblioteket och

4) villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för riksdagsbiblioteket
upptagna avlöningsförmånerna,

ävensom föreslå riksdagen att under förutsättning av bifall i huvudsak
till omförmälda förslag,

dels bestämma, att den nya staten för biblioteket skall träda i
kraft, vad angår styrelse och förste bibliotekarie, den 1 juli 1915 och i
övrigt den 1 januari 1916;

•i j ^els förapstalta därom, att åt riksdagsbiblioteket beredes lokal inom
riksdagshuset i huvudsaklig överensstämmelse med vad i ovanberörda utdrag
av statsrådsprotokollet angives;

i oosfm förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader, nu

1,^0,000 kronor och i årets statsverksproposition föreslaget till 1 250 000
kronor, med ytterligare 10,000 kronor till 1,260,000 kronor ävensom’ inraga
reservationsanslaget till kostnader för riksdagens bibliotek å 7 000
kronor och i dess ställe till bestridande av kostnader för riksdagsbibliotekets
komplettering och utvidgning anvisa ett reservationsanslag å 10 000
kronor; ° ’

k-kr °°n st^a vederbörandes förfogande erforderliga medel för

bibliotekets flyttning och ordnande ävensom, därest så skulle befinnas

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 153 käft. (Nr 170.) 1

2 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 170.

nödigt, för anskaffande utom riksdagshuset av lämpliga lokaler för justitieombudsmansexpeditionen.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Kungl. May. ti nåd. proposition Nr TIO.

Förslag

till

stadgar för riksdagsbiblioteket.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Riksdagsbiblioteket omfattar de samlingar av böcker, kartor och arkivalier
m. m., som äro förvarade dels i bibliotekets lokaler, dels ock i
riksdagens och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i de för utskotten
avsedda lägenheter.

§ 2.

Riksdagsbiblioteket är avsett för riksdagen och dess delegationer,
kyrkomötet, Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken samt de
av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatta kommittéer
och sakkunniga.

§ 3.

Högsta ledningen av riksdagsbiblioteket utövas av dess styrelse.

Närmaste ledningen av bibliotekets angelägenheter och arbetet vid
detsamma tillkommer dess förste bibliotekarie.

§ 4.

Styrelsen består av tre ledamöter, nämligen:

en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för den tid, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, samt

två ledamöter, utsedda av riksdagen.

De senare väljas, en bland första kammarens och en bland andra
kammarens ledamöter, för en tid av tre år genom de riksdagens valmän,
vilka hava att verkställa val av fullmäktige i riksbanken och i riksgälds -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

kontoret. Avgår sådan ledamot, innan tiden för hans uppdrag är ute,
väljes ny ledamot för den tid, som för den avgångne återstått.

För var och en av styrelsens tre ledamöter utses på samma sätt en
suppleant.

§ 5.

Styrelsen sammanträder så ofta ärendena det fordra.

Vid styrelsens sammanträden föres av förste bibliotekarien protokoll,
vars riktighet granskas och bestyrkes på sätt som styrelsen finner lämpligt.

I bibliotekets ärenden är förste bibliotekarien föredragande inför styrelsen,
och äger han att deltaga i dess överläggningar men ej i dess beslut.
Är han från beslutet skiljaktig, åligger honom att till protokollet anteckna
sin avvikande mening.

Vid riksdags början har styrelsen att till bankoutskottet avlämna till
riksdagen ställd berättelse över bibliotekets förvaltning.

§ 6.

Bibliotekets tjänstinnehavare äro: förste bibliotekarien, två andre
bibliotekarier och två vaktmästare. Därjämte må vid biblioteket i mån av
behov anställas extra ordinarie tjänstemän och biträden.

Bibliotekets samlingar; deras förkovran och förtecknande. Bibliotekets

öppethållande.

§ 7.

Riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta arbeten i rätts- och
statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap. Särskild
hänsyn bör tagas därtill, att bibliotekets samlingar av svenska riksdagshandlingar,
lagar och författningar samt kommittebetänkanden erhålla
största möjliga fullständighet.

§ 8.

Inköp bestämmas av styrelsen efter förslag av förste bibliotekarien.
Inköp, som icke tåla uppskov, äger förste bibliotekarien att mellan styrelsens
sammanträden företaga, börande sådana inköp, som mellan två samman
träden ej må överstiga en samfälld kostnad av 500 kronor, vid styrelsens
nästa sammanträde anmälas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

§ 9-

För samlingarnas förkovran äger styrelsen rätt att besluta om byte
av tryck med in- och utländska bibliotek och institutioner.

§ 10.

Styrelsen är berättigad att från biblioteket avsöndra för detsamma
obehövliga dupletter ävensom sådan på gåvoväg eller annorledes inkommen
litteratur, som icke befinnes lämplig att förena med bibliotekets
samlingar.

§ 11.

Över bibliotekets samlingar skola föras noggranna och fullständig
kataloger. De äro accessions-, real- och nominalkatalog över de samlingar
soin. förvaras i bibliotekets lokaler, samt förteckningar i två exemplar över
de i riksdagens och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i de för
utskotten avsedda lägenheter befintliga samlingar av böcker och arkivalier.

Bibliotekets kataloger böra bearbetas för utgivning av trycket på tid
och sätt, som styrelsen prövar lämpligt.

§ 12.

Årligen skall efter av styrelsen fastställd plan någon del av bibliotekets
samlingar underkastas revision. Denna bör anordnas så, att efter
viss tids förlopp biblioteket i dess helhet kan vara reviderat.

§ 13.

^,av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i bibliotekets lokaler,
hallas tillgängliga varje söckendag:

a) då riksdag är samlad,

bl°cban tio förmiddagen till klockan sju eftermiddagen samt
under inträffande aftonplenum;

b) då riksdag ej är samlad,

under tiden juni augusti från klockan elva förmiddagen till klockan
tre eftermiddagen;

under övriga tider av året från klockan tio förmiddagen till klockan
fyra eftermiddagen.

På grund av rengöring kan biblioteket för erforderlig tid hållas stängt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

§ 14.

De av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i riksdagens och
kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i de för utskotten avsedda lägenheter,
äro tillgängliga för ledamöter av riksdag eller kyrkomöte samt
statsrevisorer ävensom för de hos riksdag, kyrkomöte eller statsrevision
anställda tjänstemän, då nämnda lokaler av dem begagnas. Enahanda rättighet
må efter därom hos förste bibliotekarien gjord framställning lämnas
kommitté, åt vilken lokal i riksdagens hus blivit till begagnande mellan

riksdagarna upplåten. , ,

Vederbörande sekreterare eller, där sådan ej finnes, ordförande mottager
under sin vård emot kvitto till biblioteket här avsedda böcker och
arkivalier enligt den i § 11 omnämnda förteckning och är för desamma
ansvarig, intill dess de vid lokalens frånträdande till biblioteket i oförändrat
skick återställas. Vid samma tillfälle överlämnas till biblioteket de bocker,
skrifter och handlingar, som riksdag, kyrkomöte eller deras delegationer
anskaffat.

§ 15.

På tid, då biblioteket är öppet, erhålles boklån mot låneförbindelse
av därtill enligt § 2 berättigade, dock med företrädesrätt för riksdagens
ledamöter och tjänstemän.

§ 16-

Reglemente för bibliotekets begagnande enligt här fastställda grunder
utfärdas av styrelsen.

Tjänståligganden.

§ 17.

Förste bibliotekarien är ansvarig för bibliotekets noggranna vård och
göromålens behöriga utförande. Honom åligger:

a) att hava tillsyn över bibliotekets tjänstemän, biträden och vaktmästare,
att leda och, i den mån sådant icke är i dessa stadgar fastställt,
mellan tjänstemännen fördela bibliotekets arbeten samt att vaka över dessas
behöriga verkställande;

b) att noggrant följa utkommande litteratur för samlingarnas utvidgande
och förkovrande samt tillse, att nyförvärvade arbeten så fort ske
kan göras för begagnande tillgängliga;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

c) att tillse, att samlingarna väl vårdas och förtecknas i vederbörande
kataloger;

d) att handlägga och inför styrelsen föredraga bibliotekets ärenden,
att föra styrelsens protokoll och verkställa dess beslut; samt

e) att redovisa för bibliotekets anslag och övriga medel.

§ 18.

Andre bibliotekarierna, som hava att utföra sitt arbete under förste
bibliotekariens inseende, skola av styrelsen förordnas att hava närmaste
tillsyn och vård, den ene över expeditionen med därtill hörande åligganden,
den andre över katalogiseringsarbetet, varjämte båda i mån av tid deltaga
i övriga inom biblioteket förekommande göromål.

§ 19.

Extra ordinarie tjänstemän skola tjänstgöra inom de bibliotekets
verksamhetsområden, där sådant är av behovet påkallat.

§ 20.

För ordinarie tjänstinnehavare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden i biblioteket varje söckendag utgöra sex
timmar, förlagda till tider, som av styrelsen närmare bestämmas.

I den bestämda arbetstiden äger förste bibliotekarien att videde tillfällen,
då göromålens gång det kräver, påfordra nödig utsträckning. Å andra
sidan må,, efter styrelsens prövning, om och i den mån omständigheterna
det medgiva, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet kunna för högst
tre månader under tiden juni—september inskränkas till minst fyra timmar.

För fullgörande av något utav Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl.
Maj:ts bemyndigande eller av riksdagen meddelat allmänt uppdrag må
styrelsen .medgiva erforderlig inskränkning i den föreskrivna dagliga arbetstiden
å tjänsterummet.

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgivande till inskränkning i arbetstiden
å tjänsterummet lämnas av förste bibliotekarien eller, vad honom angår, av
styrelsen. Fråga om inskränkning för särskilda fall i övrigt av den i allmänhet
fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda ordning.

\ad i denna paragraf är stadgat må ej verka till hinder för utövande
av riksdagsmannauppdrag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Tjänstetillsättning. Tjänstledighet. Avsked.

§ 21.

Tjänstinnehavare vid riksdagsbiblioteket utnämnas eller antagas av
styrelsen.

Skall ledig tjänstebefattning tillsättas, utfärdar styrelsen därom tillkännagivande
i allmänna tidningarna och medelst anslag inom verket med
föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknad från den dag, kungörandet
i allmänna tidningarna sker; dock beror av styrelsen att utsätta
ny ansökningstid, därest inom den först bestämda tiden någon till tjänstens
erhållande fullt skicklig och lämplig sökande sig icke anmält.

§ 22.

Riksdagsbibliotekets ordinarie tjäustinnehavare äga årligen, när sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,
tjänsteman under en och en halv månad samt vaktmästare under 15 dagar.

§ 23.

Tjänstledighet beviljas utom i nedannämnda fall av styrelsen.

För sjukdoms- eller annat laga förfall eller för enskilda angelägenheters
besörjande må förste bibliotekarien kunna bevilja ordinarie tjänstinnehavare
tjänstledighet under högst 15 dagar samt därvid bestämma om
tjänstens uppehållande.

Extra ordinarie tjänsteman, som ej är förordnad att bestrida ordinarie
tjänst, samt andra biträden äger förste bibliotekarien bevilja frihet
från tjänstgöring för så lång tid som finnes lämpligt.

§ 24.

Ansökan om avsked från befattning vid riksdagsbiblioteket prövas
och avgöres av styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Åtal och ansvar för tjänstefel. Besvär.

§ 25.

Begår förste bibliotekarien fel eller försummelse i tjänsten, varde därför
tilltalad inför Svea hovrätt.

Beträdes annan ordinarie tjänsteman med fel eller försummelse i sin
befattning, eller visar han vanvördnad mot förman, eller brister han i lydnad,
äger styrelsen att med avseende å förekommande omständigheter
meddela honom varning eller suspendera honom på högst tre månader
från tjänst och lön. Öar den felande ej låtit sig därav rätta, eller befinnes
felet vara av svårare art, förordne styrelsen om åtals anställande
mot honom vid domstol.

Extra ordinarie tjänsteman, som förhåller sig felaktigt i tjänstutövning
och ej låter sig av varning rätta, må av styrelsen från verket
skiljas. Han anses hava själv uteslutit sig därifrån, då han över tre månaders
tid utan behörigt tillstånd avhållit sig från tjänstgöring.

Vaktmästare eller biträde, som beträdes med opålitlighet, försummelse,
olydnad eller annan förseelse i tjänsten, må av styrelsen varnas
eller på högst tre månader suspenderas från tjänst och lön. Låter den
felande sig därav ej rätta, eller begår han fel av svårare beskaffenhet,
varde han av styrelsen skild från tjänsten.

§ 26.

Har tjänstinnehavare blivit under åtal ställd, äger styrelsen honom
från tjänstgöring avstänga intill dess över honom blivit slutligen dömt.

§ 27.

över styrelsens beslut i mål, som röra bibliotekets tjänstinnehavare,
äger den, på vars rätt beslutet kan inverka, att hos bankoutskottet anföra
besvär, därvid klaganden dock, såvida besvären skola till prövning
upptagas, bör inom trettio dagar efter bevisligen erhållen del av det meddelade
beslutet sitt missnöje däremot hos styrelsen skriftligen anmäla;
varjämte det, vid enahanda äventyr, åligger honom att senast en månad
före riksdagens början sina besvär ingiva till styrelsen, av vilken desamma,
jämte utlåtande däröver, till banko utskottet överlämnas.

Besvär över styrelsens nyss före eller under riksdagens sammanvaro

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 153 höft. (Nr 170.) 2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

i dylika mål meddelade beslut böra inom fjorton dagar efter delfående^
den dagen likväl oräknad, omedelbarligen av vederbörande till bankoutskottet
inlämnas.

§ 28.

Innan tjänstinnehavare varder suspenderad eller skild från tjänsten,
bör hans skriftliga förklaring över vad emot honom förekommit infordras.
Styrelsens beslut, varigenom tjänstinnehavare suspenderas eller för alltid
skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning för besvärs anförande honom
skriftligen meddelas. Tjänst, som till följd av sådant beslut blir ledig,
får, därest den avsatte tjänstinnehavaren inom föreskriven tid anmält sig
ämna samma beslut överklaga, icke återbesättas förr, än besvären blivit
av bankoutskottet avgjorda, eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande
försuttits; kommande dock den, som emellertid förordnas till
tjänstens bestridande, att de med densamma förenade löneförmåner åtnjuta.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ I och 4 i instruktionen för riksdagens bankoutskott.

§ l.

Utskottet äger att vid sitt första sammanträde emottaga följande
berättelser, nämligen:

l:o) av bankofullmäktige---helhet;

2ro) av styrelserna---förvaltning;

3:o) av riksgäldsfullmäktige---förvaltning; samt

4:o) av styrelsen över riksdagsbiblioteket, om bibliotekets tillstånd

och förvaltning;

åliggande utskottet---bankovinsten.

§ 4.

Vid — — — bestånd.

Efter — — — anställas.

Sedan utskottet granskat riksdagsbibliotekets tillstånd och förvaltning,
skall utskottet till riksdagen överlämna den från bibliotekets styrelse
mottagna berättelse samt därvid avgiva det yttrande, vartill den
verkställda granskningen kan finnas föranleda.

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 170.

Förslag

till

stat för riksdagsbiblioteket.

			Tjänst-		Orts-
	Lön.		görings			Summa.
		pennin		tillägg.
			gar.
3 ledamöter i styrelsen,							1,500
arvoden ä 500 ....	4,200	—	2,000	—	600			( Efter 5 år kan lönen höjas
6,800
1 förste bibliotekarie . .					\ med 600 kronor. \ Efter 5 år kan lönen höjas ! med 500 kronor, efter 10

	1,500	300	4,000
1 andre bibliotekarie . .	2.200	—	—	—	—	/ år med ytterligare 500 kro-
1 d:o . .	2,200		1,500		300		4,000		1 nor och efter 15 år med ] än ytterligare 500 kronor.
Föreståndaren för expedi-							500
tionen, arvode ....	—	—	450	—	150	—		(Efter 5 år kan lönen hö-
1,500
1 förste vaktmästare . .	900 700					\jas med 100 kronor, f Efter 5 år kan lönen hö-I jas med 100 kronor och ef-
350	150	1,200
1 vaktmästare.....					i ter 10 år med ytterligare [ 100 kronor.

Till arvoden åt extra bi-									I
träden, vikariatsersätt-
ning och expenser (för-slagsanslag) .....	_	—	—	—	—	—	4,500	—
Till kostnader för riksdags-
bibliotekets komplette-ring och utvidgning (re-servationsanslag) . . .							10,000	_
Summa kronor	—	—	—	—	—	—	34,000

Anm. Därest förste vaktmästaren eller vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100
kronor årligen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Förslag

till

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för riksdagsbiblioteket

upptagna avlöningsförmånerna.

Innehavare av ordinarie befattning vid riksdagsbiblioteket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

eiV, SOm. en mö.jligen inträdande förändrad organisation av
biblioteket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.

2) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må icke förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommunens stat.

3) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må ej heller före*ias
7a,e S1° uPPdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
e* f.r, iag’ S°.m är med Kungl- Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej styrelsen på därom gjord framställning, och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig för
tjänstgöringen i riksdagsbiblioteket, finner uppdraget eller befattn?n kunna fa mottagas och tillsvidare bibehållas.

4) Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola
lör den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som
uppehållit befattningen.

5) Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbara hela lönen jämte ortstillägget, men den, som undfår ledighet för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att skota befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöver
tjänstgönngspenningarna, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

6) Avlöning må ej utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall. _ .

7) Därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tao-en, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas
böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida
ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

8) Vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester åt tjänsteman och förste vaktmästare, skall tjänstinnehavare av
lilorre oråd vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i riks
da^sbiblioteket, densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för
befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet av däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår.

9) Därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av
befattning är i staten medgiven, bestämmes tidpunkten för första förhöjningen
att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under mer
än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens eller riksdagens tjänst eller fullgjort annat oftentlio-t
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, pa samma villkor
samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och
en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej tar
tillträdas förrän vid början ''av kalenderåret näst efter det, varunder den
stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till den mot befattningen svarande tjänsten å förut för

biblioteket gällande stat. . , 011 j

10) Löntagare, som, då han intjänat stadgad tul för erhållande av

löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, må icke samma förhöjning tillträda.

11) Tjänstinnehavare äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, tjänsteman under en och
en halv månad och vaktmästare under femton dagar.

12) Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall °utgå själva lönen ävensom ortstillägget till månadens
slut.

Kungl. Maj:ti nåd. proposition Nr 170.

13) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp av nedan angivna
procent å den lön, han äger uppbära. Avgiftsprocenten utgör en
tiondels procent för varje helt hundratal kronor av högsta lönen för den
tjänst han innehar, dock icke i något fall mindre än tre procent. Avgiften
erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för månad
under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådöind mistning
av tjänsten för viss tid, lönen i dess helhet eller delvis ej uppbäres.

Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter medgives allenast vid
övergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är förenad
skyldighet att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift
dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår.

14) Tj än stinn ehavare skall, då han uppnått sextiosju levnadsår och
t illbragd trettiofem år i allmän tjänst, vara förpliktad att med oavkortad
lön såsom pension^ från tjänsten avgå, styrelsen likväl obetaget att låta
med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina ålio-o-anden och
kan finnas villig att i tjänsten kvarstå.

15) Tjänstinnehavare, som efter ådagalagt välförhållande anhåller
om avsked, är, såvida han fyllt sextio år och varit i allmän tjänst trettiofem
ar, berättigad att såsom pension för livstiden åtnjuta tre fjärdedelar
av innehavande lön. Före uppnådda sextio levnadsår och trettiofem tjänstar
kan avskedssökande endast i händelse av bevislig oförmögenhet till vidare
tjänstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet bestämmes då efter tjänstaren
allenast medelst avdrag å tre fjärdedelars lön av en trettiofemtedel
för varje bristande tjänstår.

Överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren sextio, ökas
det ovan bestämda pensionsbeloppet med en trettiofemtedel för varje överskjutande
tjänstår eller ock med en sextionde! för varje överstigande åldersår,
derest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden
utfalla förmånligare.

16) Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
erforderligt, kan styrelsen på pensionsstat förflytta tjänstinnehavare, som
av sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett
ti fredsställande sätt fullgöra sina åligganden, oaktat denne sig ej om avsked
anmält. I sådant fåll äger styrelsen att efter omständigheterna tillägga
tjänstinnehavaren såsom pension antingen hela lönen, evad de föreskrivna
levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke, eller ock eu del
av lönen, dock ej mindre än vad med tillämpning av bestämmelserna i
nästföregående punkt belöper.

Kung!. May.ts nåd. proposition Nr 170.

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 16 april
1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Ärendets

förbered ning.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten följande:

I skrivelse den 7 maj 1912 anmälde riksdagen sitt med anledning
av väckt motion fattade beslut att hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Makt täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån riksdagens bibliotek
borde och kunde utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, ävensom
huruvida och i vad mån en sådan utvidgning borde medföra ökad låneratt
vid biblioteket, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna

utredning kunde föranleda.

»Förslaget om skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek med en
rikhaltig samling av statsvetenskaplig litteratur finner riksdagen», heter
det i skrivelsen, »för sin del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

i öppen dag, att beaktansvärda fördelar skulle stå att vinna, om sådana
åtgärder vidtoges att de inom de skilda ämbetsverken befintliga bokförråd,
som kunde undvaras utan egentlig olägenhet för arbetet inom verket,
sammanfördes och systematiskt ordnades inom ett enda bibliotek. Vad
särskilt angår den litteratur, som i ganska stor utsträckning förvärvas av
kommittéer samt liknande beredningar inom de olika departementen, är
att märka, att nagra föreskrifter icke finnas, huru med densamma skall
förfaras, sedan de anbefallda utredningarna blivit slutförda. I måna-a fall
torde nog de inköpta arbetena överlämnas till respektive departement,
men redan saknaden av föreskrifter i berörda hänseende synes riks j

ådaSa%ga behovet av en undersökning av ''hithörande

förhållanden. °

Oiika utvägar för åstadkommande av ett dylikt centralt förvaltningbibliotek
kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett det lämpli^st
höra ske genom en utvidgning av riksdagens bibliotek. I avseende härå
hava fullmäktige i nksgäldskontoret i avgivet yttrande framhållit, hurusom
utrymmet mom riksdagshuset icke syntes medgiva en sådan utvidgning-.
* ull mäktige hava därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes fullmäktige
lämpligare, om ett dylikt bibliotek komme till stånd såsom en
självständig inrättning vid sidan av riksdagsbiblioteket.

Luder sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läo-e svårigheter
möta att yttra sig, vilketdera av ovan angivna sätt för frågans lödning
må vara att föredraga, anser riksdagen goda skäl tala för verkstälandet
av en allsidig utredning av den föreliggande frågan, därvid även
torde höra undersökas, huruvida, under förutsättning att riksdagens bibliotek
utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, erforderligt utrymme
mä kunna inom riksdagshuset beredas detta bibliotek.»

Riksbibliotekarien, till vilken riksdagens skrivelse remitterades, uttalade
i underdånigt utlåtande den 17 juni 1912 sin anslutning till riksdagens
framställning. Därvid ville dock riksbibliotekarien ifrågasätta,
huruvida ej en blivande utredning borde omfatta frågan om och i vad
man ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner skulle kunna övertagas
av kungl. biblioteket. Anskaffande av en särskild lokal bleve
därigenom åtminstone för den närmare framtiden obehövligt, likaså förvärvet
av eu stor del litteratur, som redan i kungl. biblioteket förefunnes.
°

Enligt nådigt bemyndigande den 18 oktober 1912 tillkallade därefter
statsrådet och chefen för finansdepartementet sakkunni«-a för att
inom nämnda departement verkställa utredning av frågan enligt de i
riksdagens skrivelse angivna grunder. Dessa sakkunniga''“hava den 8 no Biluivg

till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 153 käft. (Nr 170.) 3

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

vember 1913 i ärendet avgivit betänkande med förslag, för det väsentligaste
i deras framställning anhåller jag att härmed få redogöra.

Sakkunnigas
betänkande.

Behovet av
ett centralt
förvaltningsbihliotek.

De sakkunniga beröra i sitt betänkande inledningsvis behovet av ett
centralt förvaltningsbibliotek och uttala sig därvid på följande satt.

»Det torde för den centrala förvaltningen utgöra ett mer och mer
framträdande behov att äga tillgång till ett bibliotek i möjligaste måtto
avpassat efter förvaltningens krav. Det är tydligt, att vid depar tern
och ämbetsverken vissa grenar av litteratur aro oundgänglig sa val för
arbetet med de dagliga mera löpande göromalen som framför allt vid en
mångfald av undersökningar och utredningar. _ ^

I förra fallet torde kravet i allmänhet ej ga längre, ånatt ett hand
bibliotek av uppslagsböcker, författningssamlingar och riksdagstryck kan
o-öra tillfyllest. I senare avseendet åter ställa sig fordringarna högre.
Det gäller här att hava tillgång till facklitteraturen och att vid mera ingående
undersökningar kunna i vidsträcktaste man tillgodogöra sig densamma,
fordringar som tillfredsställande kunna ernås endast i och genom
ett bibliotek, där materialet står fackordnat, och där bibliografiska hjälpmedel
kunna tillhandahållas för vidare efterforskningar. _

Men o-äller detta departementen och ämbetsverken vid deras utred
ningar, så har det givetvis i än högre grad sin tillämpning på kommittéer
och utredningskommissioner. Undersökningarna har aro mera omfattande
och djupgående, och kravet på att i fullständigaste man genomtränga den
hithörande saklitteraturen är så mycket större. Här torde behovet av ett
fackbibliotek vara mest kännbart.»

Bokväsendet Om bokbeståndet och bokanskaffningen vid den ceT!t™1^""?8t”:

Vid central- +;onens verk och institutioner hava de sakkunniga föranstaltat ingående

''•"ST’ dersökning, varvid även infordrats uppgifter beträffande kostnaderna för W
årsperioden 1907—1911. Undersökningen häri möj ligastte matto ut siträdets
till hela den centrala förvaltningen, omfattande således Kungl. Maj.ts kansli
och sä gott som samtliga centrala ämbetsverk. Det har därvid visat si
att de skilda boksamlingarna uppgå till icke mindre an vid pass 270 000
volymer, däri dock icke medräknad sådan litteratur som riksdagstryck
svensk författningssamling och svensk officiell statistik, ej heller bett l a
förråd av kommittébetänkanden och statsunderstött tryck liksom ej heller
i allmänhet kartor. Kostnaderna för inköp, bindning ornande och vard
in. m. belöpa sig till en årlig utgiftssumma av i medeltal 80,963 krono .

Men ttots dessa avsevärda siffror lämna enligt de sakkumgas mening

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

den centrala förvaltningens boksamlingar mycket övrigt att önska i avseende
på skötsel, tillgänglighet och åsyftat gagn. De sakkunniga yttra sig
härom sålunda.

»Med hänsyn till ställning och arbetsuppgift skulle man kunna skilja
mellan de verk och institutioner, som äro av mera rent administrativ läggning,
och vilka man i vanlig mening torde förstå med ’den centrala förvaltningen’,
samt sådana, som på grund av sitt utrednings- och undersökningsarbete
hava mera djupgående och i vissa fall helt speciella uppgifter
att fylla. Till de förra torde man få räkna Kungl. Maj:ts kansli
med nedannämnda undantag samt flertalet av de centrala verken, till de
senare exempelvis de juridiska myndigheterna, såsom högsta domstolen,
regeringsrätten och lagrådet, justitiedepartementets avdelning för lagärenden,
nedre justitierevisionen och lagberedningen samt för övrigt sådana
centrala verk som medicinalstyrelsen, kammarkollegium, statistiska centralbyrån,
patent- och registreringsverket, riksarkivet, Sveriges geologiska
undersökning m. fl.

Det är självsagt, att de litterära fordringarna och sättet för deras
tillgodoseende ställt sig i viss mån olika inom de båda häir nämnda grupperna.
Inom den sistnämnda, där behovet varit konstant och mera omfattande,
hava vid flera av de nämnda verken rätt ansenliga boksamlingar
bildats. Så är förhållandet med högsta domstolen, justitiedepartementets
avdelning för lagärenden, lagberedningen, statistiska centralbyrån, patentoch
registreringsverket samt riksarkivet. Utom hand- och uppslagsböcker,
författningssamlingar, riksdagstryck och kominittébetänkanden möter man
här det som för arbetet inom respektive verk befunnits vara nödvändigast
av facklitteratur. Flerstädes har också intresse ägnats boksamlingen både
med avseende på förkovran och yttre omvårdnad. För inköp har årligt
anslag utverkats, bytesförbindelser med andra likställda institutioner hava
inletts, och man har berett eller sökt bereda boksamlingen särskild lokal
och särskild vårdare för att såmedelst få bokförrådet systematiskt ordnat
och katalogiserat. Detta gäller i främsta rummet statistiska centralbyrån
samt patent- och registreringsverket, hos vilka också skapats goda bibliotek,
som väl få anses motsvara de allmänna fordringar, som på dem kunna
ställas. Men att boksamlingarna eljest trots nödig omvårdnad långt ifrån
fylla behovet är något, som knappast kan förvåna. Därtill fordras i första
hand inrättande inom varje verk av bibliotek av vida större betydenhet,
än vad som nu står till förfogande — en utveckling som givetvis varken
i ekonomiskt hänseende eller i övrigt vore fördelaktig — och därnäst den
bibliotcksmässiga anordning, som främst tar sig uttryck i en kontinuerlig
och därmed ansvarsskyldig ledning, när det gäller så väl anskaffningen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

som själva boksamlingens vård och tillhandahållande. Det blir således
utanför det egna biblioteket, som hjälplitteraturen mången gång, kanske
oftast, vid undersökningar och utredningar måste uppsökas.

Än mindre tillfredsställande kan man givetvis vänta sig förhållandena,
när det gäller de mera administrativa verken. Vad man till dagligt
bruk här är i behov av, såsom författningssamlingar, riksdagstryck,
uppslagsböcker, kalendrar o. dyl., har man sökt ordna och ställa upp på
de skilda avdelningarna eller byråerna. Med dessa handbibliotek har på
några ställen kunnat sammanföras diverse annan litteratur, såsom gamla
boksamlingar hos några av de äldre verken eller sådant, som av en eller
annan anledning vid skilda tillfällen inköpts eller på annat sätt kommit
institutionen till godo. Detta bär dock endast kunnat ske, där erforderligt
utrymme funnits eller kunnat beredas. Verkens trångboddhet har i allmänhet
lagt hinder i vägen härför, och särskilt har detta varit förhållandet
inom Kungl. Maj:ts kansli.

Till de olika departementen hava emellertid årligen ej obetydliga
samlingar av litteratur influtit. Största delen har kommit som gåva: officiellt
tryck från institutioner och ämbetsverk, skvldighetsexemplar eller
gåvor från samfund och enskilda, som för visst litterärt ändamål åtnjutit
statsunderstöd, litteratur från utlandet, från statsinstitutioner och enskilda,
från beskickningar och konsulat. En del har överlämnats från kommittéer
och utredningskoinmissioner efter avslutande av deras arbeten, och
annat har förvärvats genom köp på grund av tillfälliga eller speciella behov,
vid särskilda frågors behandling eller inom departementen företagna
utredningar.

Vad har det blivit av denna litteratur? Det har gått här såsom
överallt, där böcker komma in, för vilka man ej har aktuellt intresse, för
vilka det ej gives erforderligt utrymme ej heller tid och arbetskraft för
nödig omvårdnad. Man har sett sig nödsakad att på ett eller annat sätt
rangera ut dem. I vissa delar har överlåtelse skett till offentliga bibliotek
eller statens verk och inrättningar, hos vilka den eller den litteraturen
ansetts vara av intresse. Men den övervägande massan har förblivit inom
departementen, där den, när utrymme i arbetsrummen ej längre funnits
att tillgå, ställts undan i korridorer och vindslokaler, för så vitt den
icke någon gång befunnits lämplig att avyttras till papperskvarnen. Det
skall medgivas, att man på senaste tid även här sökt göra ett och annat
för en bättre ordning, men de lokala förhållandena liksom den ständiga
växlingen av vårdare hava gjort, att föga därmed vunnits. Där det litterära
behovet inom ett departement gått utöver det befintliga handbiblioteket,
har man i allmänhet fått söka sig fram genom lån utifrån.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Särskild uppmärksamhet förtjänar, enligt vad de sakkunniga framhålla,
_ bokvasendet inom kommittéer och med dem likställda utrednin De sakkunniga uttala sig härom på följande sätt:

»Anskaffningen här sker genom lån frän offentliga bibliotek, genom
köp och genom hänvändelse till utlandets regerings- och förvaltningsmyndmheter,
i sistnämnda fall vanligen förmedlad genom utrikesdepartementet.
.Någon exakt uppgift om utgifterna för bokanskaffningen i dessa fall torde
svårligen kunna åstadkommas, men av kända förhållanden framhår, att
Kostnaderna även här äro ansenliga. °

, , _ Dfet„ är> såson11 T11 förstår, en ingalunda obetydlig litteratur, det
här är fråga om, och den är av så mycket större värde, som den lust är
en facklitteratur i bästa mening och därtill i många fall av ganska svåråtkomlig
art. Och vart tar denna litteratur vägen? Det finns ingenting
bestämt, huru härutinnan skall förfåras, när en kommitté avslutat sitt ar^
bete och upplöses Man har därför inom kommittéerna handlat efter eget
gotthrinande och följaktligen på mångahanda sätt.

Det naturligaste synes ju vara, att den insamlade litteraturen överlämnades
till det departement, under vilket ifrågavarande kommitté ansetts
sortera. Sa har också onekligen i många fall skett, men långt ifrån
i alla. Understundom har man nämligen beslutat om överlåtelse till nämd

k-ur S0^ , ansett ha intresse av gåvan, eller något offentligt

bibliotek, varvid riksdagens en och annan gång ihågkommits. Understundom
har man icke fattat något beslut alls, eller hava kommitténs ledamöter
och tjänstemän behållit, vad de funnit för gott att taga vara på
varefter resten fått förkomma. 1

Detta är ett tillstånd, som ovedersägligen tarvar sitt ordnande. Tid
efter annan hava också röster höjts härför, och direkta påpekanden hava
ej heller uteblivit. Det har inträffat vid en frågas slutliga behandling inom
riksdagen, att den i kommittébetänkandet åberopade litteraturen ei
kunnat tillhandahållas vederbörande utskott, utan att ånyo inköpas eller
pa diplomatisk väg för andra gången anskaffas. Liknande erfarenhet har
man fatt gorå inom förvaltningen vid förnyad utredning av samma fråma
eller utredningar av enahanda art som andra föregående. Man har åter
måst besvära utrikesdepartementet i samma angelägenhet och detta åter i
sin tur främmande myndigheter, beskickningarna och konsulaten. Ej utan
tog synas dessa senare, enligt vad utrikesdepartementet anfört, hava klagat
över det missförhållandet, att tryckalster, som redan en gång insänts
anyo för ett ellgr annat ändamål rekvireras, vilket — även om det i
manga fall utan olägenhet kan ske — likväl ofta ej blott för vederbörande
eskickmng, utan även för den eller de främmande regeringsmyndigheter,

Bokväsendet
inom kommittéer
och
med dem likställda
utredningskommissioner.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

vilkas mellankomst måste anlitas, kan vålla så väl tidspillan som annan
olägenhet, som det kan vara högeligen önskvärt att undvika. Utrikesdepartementet
— påverkat för övrigt från både biblioteks-och vetenskapligt
håll — har därför funnit sig föranlåtet att för sin del söka billiga

reda i de alldeles oordnade förhållandena.»

De sakkunniga åsyfta härmed en av ministern för utrikes arendena
den 24 november 1911 till riksbibliotekarien avlåten skrivelse med plan
för sakens ordnande, vilken skrivelse föranledde därtill, att föreskrift (len
26 januari 1912 av Kungl. Maj:t utfärdades om att till riksdagens bibliotek
skulle överlämnas all den litteratur, som genom utrikesdepartementets förmedling
tillhandahölles kommitté eller med offentligt uppdrag försedd person,
ävensom sådana tryckalster, som av beskickningar och konsulat utan
nå^on därom gjord anmälan till nämnda departement insändes. _

° »Denna Kungl. Maj:ts åtgärd», yttra de sakkunniga, »att inom ett
ordnat bibliotek söka få den inkommande litteraturen samlad och bevarad
visar hän mot den väg, på vilken ett ordnnnde av hela den centrala förvaltningens
bokväsen kan åstadkommas. Denna väg är centraliseringens.
Det är tydligt, att vid de olika verken, avdelningarna eller byraerna böra
finnas goda handbibliotek, mer eller mindre fylliga allt efter de olika verkens
dagliga behov. Alla de tryckalster åter, som av en etter annan anledning
inkomma till verken, men som icke anses böra med handbiblioteken
“sammanföras, böra överlåtas till ett för förvaltningen gemensamt
centralbibliotek för att där biblioteksmässigt ordnas, kompletteras och vederbörande
tillhandahållas. På denna väg skulle man komma ut från de
brister, som ovan anmärkts, och man skulle därjämte vinna den översiktlio-het
över förvaltningens både bokförråd och bokkrav, som gjorde det
möjligt att på ett rationellt sätt få dess litterära behov tillgodosett och
jämväl de därmed förbundna kostnaderna reglerade.»

Skapande av För skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek äro, framhålla de

ett centralt safckunni,ra vidare, tvänne utvägar möjliga: den ena upprättandet av ett
ninglbiblio- helt och hållet nytt bibliotek, den andra överlämnandet av ett sådant
teh biblioteks funktioner åt en redan befintlig biblioteksmstitution, med \ais
övriga åligganden dessa lämpligen kunde förenas. Då den forsta utvägen
o-ivetvis skulle förutsätta avsevärda kostnader såväl för lokal och personal
som även för anskaffande av erforderligt bokbestånd, borde enligt de sakkunnigas
mening en lösning sökas på den andra av de två nämnda vägarna
De institutioner, som därvid kunde komma i fråga, vore kungl. biblioteket
och riksdagens bibliotek. Vid valet dem emellan hava de sakkunniga
föredragit det sistnämnda. De sakkunniga yttra i detta hänseende följande.

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 170.

»Om kungl. biblioteket skulle i sig upptaga ett centralt, förvaltnings- Kunal. W bibliotek,

torde det —--visa sig nödvändigt, att ett sådant anord-^entralt för nades

som eu särskild avdelning vid biblioteket med avdelningsförestån- valtningsdare
och övriga tjänstemän ävensom särskilt referensbibliotek för förvalt- hMlotel''-ningens behov och helt visst då även särskild läsesal. Därtill fordrades,
att även den av behovet påkallade svenska litteraturen förvärvades genom
köp, då de inhemska tryckalster, som biblioteket erhåller genom boktryckeriernas
i lag stadgade leveranser, icke kunna påräknas komma biblioteket
tillhanda förrän ett halvt år efter utgivningsåret för att sedan efter leveransernas
uppröjande anordnas och tillhandahållas de lånesökande. Dessa
tryckalster äro dessutom att hänföra till bibliotekets svenska tryckförråd,
vars egentliga uppgift torde vara att utgöra ett vetenskapligt studieobjekt,
men ej en utlåningsvara, som förr eller senare utslites. I betraktande av
dessa förhållanden vill det synas, som om ett förvaltningsbibliotek inom
kungl. biblioteket närmast vore att anse som en ny institution, där till
och med lokalfrågan väl knappast kunde anses löst ens för den närmare
framtiden.

Ej heller torde böra förbises den olägenhet, som ligger däruti att
kungl. biblioteket är avlägset beläget från förvaltningens ämbetslokaler.

En nära tillgång till litteraturen är ju i allmänhet önskvärd, men hart när
nödvändig, när det gäller att mitt under pågående arbete kunna med
möjligast minsta tidsutdräkt bringa upp erforderliga litterära hjälpmedel.

För övrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida en sådan säruppgift
för kungl. biblioteket som den ifrågavarande ej i viss mån skulle verka
förryckande på biblioteket i dess övriga verksamhet eller vara till hinder
för fullföljande av dess huvudåligganden såsom institution för svensk
bokkunskap.»

Efter att hava framhållit, att de fördelar, som kungl. biblioteket Riksdagens
såsom centralt förvaltningsbibliotek skulle erbjuda, vore i lika om ej högre bibliotek
grad tillfinnandes vid riksdagens bibliotek, samt att till dem dessutom ^Jölvalthär
kunde läggas andra, som näppeligen stode att ernå vid kungl. biblio- nin9sbiblioteket,
fortsätta de sakkunniga: e

»Riksdagens bibliotek är till sin anläggning visserligen avpassat efter
Riksdagens behov, men därmed också lämpligt för hela den centrala förvaltningen.
Detta gäller såväl dess allmänna bokbestånd, i vilket, även
vad den svenska litteraturen beträffar, nyheten för dagen kan tillhandahållas
lånesökanden, som ock den i läsesalarna uppställda referenslitteraturen.
Härtill kommer den synnerligen viktiga fördelen att över bibliotekets
alla samlingar finnes en systematiskt ordnad, i tryckt form tillgänglig
katalog, varigenom den lånesökande snabbt och säkert kan komma

Lokalfrå gan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

till rätta vid sina efterforskningar ävensom utanför biblioteket med lätthet
göra sig underrättad om bibliotekets bokförråd. Det torde även vara en gjord
erfarenhet, att ett fackbibliotek kan arbeta smidigare, kan tillhandahålla litteraturen
lättare och snabbare samt i fråga om utlåning ställa sig mera obundet,
än vad t. ex. en allomfattande biblioteksinstitution sådan som kungl.
biblioteket kan eller med hänsyn till sin lånepublik bör vara. Allt detta
gör, att den som för sina utredningsbehov finner sig i huvudsak hjälpt
med det material, som ett fackbibliotek erbjuder, känner sig där mera
hemma i litteraturen och utför där eu undersökning vida snabbare än i
ett stort allmänbibliotek.

Riksdagens bibliotek har också flitigt besökts av tjänstemän från
ämbetsverk, andra institutioner och myndigheter samt av ledamöter och
tjänstemän i kommittéer och utredningskommissioner, trots att dess bokförråd
hållits inom ganska snäva gränser. Man kan således utan överdrift
saga, att detsamma redan i smått fungerat som ett centralt förvaltningsbibliotek,
om ock detta enligt reglementsbestäminelsernas ordalydelse ej
varit medgivet. Såsom sådant har man också gärna velat betrakta det.
När därför Kungl. Maj:t ville göra den litteratur, som på diplomatisk eller
annan väg inkommer till utrikesdepartementet, tillgänglig för forskningsoch
utredningsändamål, valdes efter vederbörandes hörande, såsom ovan
är relaterat, riksdagens bibliotek till förvaringsort. Därmed ansåg man
sig också av densamma kunna draga dubbelt gagn, gagn ej blott vid
ärendenas beredning inom ämbetsverken utan även vid deras slutliga
behandling inom riksdagen. Detta är en syn på tingen, som förtjänar
att fasthållas och noga beaktas vid lösningen av den här föreliggande
frågan.

Det skulle förvisso ej vara välbetänkt, varken sakligt eller ekonomiskt,
att icke på en plats, inom en och samma institution söka sammanföra
den litteratur, som vore avsedd för statsförvaltningens behov.. Men
då det av många och lätt insedda skäl, varom ej torde vara nödigt att
här orda, ej kan vara tanke på att förflytta riksdagens bibliotek utanför
riksdagshuset, så är vägen till lösning den — försåvitt en lösning i det
avseendet skall kunna ske — att utvidga riksdagens bibliotek och låta
det övertaga ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner.»

Ett avgörande villkor för valet av riksdagens bibliotek är emellertid,
att utrymmesförhållandena inom riksdagshuset låta sig på ett tillfredsställande
sätt ordnas. I fråga härom anföra de sakkunniga följande.

»Såsom en första uppgift för sin utredning hava sakkunniga tagit
lokalfrågan under ingående prövning för att såmedelst komma till bänne -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

dom om, huruvida möjlighet finns att inom riksdagens hus anordna
lämpliga lokaler för ett till centralt förvaltningsbibliotek utvidgat riksdagens
bibliotek. De hava därvid å ena sidan sökt väga bibliotekets krav
mot andra inom riksdagen kända behov av ökat utrymme, å den andra
sekt utfinna eu plan för tillgodoseende av bibliotekets behov av en i
möjligaste måtto biblioteksmässig lokal. Dit hör utom tillfredsställande
inredning och reserverat utrymme för framtida tillväxt en praktisk anordning
av rummen till läge och förhållande sins emellan.

De oundgängligaste fordringarna i sistnämnda hänseende äro:

1) att de besökande komrne direkt från tamburen in i expeditionsrummet
och måste passera detta för att nå läsesalarna, varigenom de i
läsesalarna arbetande icke skulle störas och kontroll över de besökande
lättare än nu kunde upprätthållas;

2) att bokmagasinet förlädes i största möjliga närhet av expeditionsoch
arbetsrummen antingen bredvid eller bakom dessa eller också över
eller under; samt

3) att särskild ingång kunde upplåtas åt sådana besökande, som
icke tillhöra riksdagen.»

Efter att härefter hava omnämnt, att fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 30 januari 1913 för bankoutskottet framlagt förslag rörande
vissa dispositioner och ändringar av lokalerna i riksdagens hus,bortsätta
de sakkunniga:

»Som detta förslag ansågs kunna beröra sakkunnigas uppdrag, lämnades
dem av utskottet tillfälle att få yttra sig överfullmäktiges framställning. I densamma
hade bland annat föreslagits, att för beredande av tillfredsställande lokal
åt riksdagens särskilda utskott borde tagas i anspråk den lägenhet, som för närvarande
disponeras för justitieombudsmansexpeditionen, varvid således för denna
expedition måste anskaffas annan lämplig lokal utanför riksdagens hus.

Det yttrande, som sakkunniga i skrivelse den 28 februari häröver
avgåvo, utmynnade däri att för ett eventuellt till förvaltningsbibliotek
utvidgat riksdagens bibliotek borde ställas disponibla justitieombudsinansexpeditionens
lokal jämte de under andra kammarens sessionssal i jordoch
källarvåningarna belägna magasinsrummen, varvid i utbyte skulle
kunna överlåtas för riksdagens andra utrjmimesbehov bibliotekets åt
Drottninggatans förlängning belägna magasinslokal.

Den plan härför, som sakkunniga redan då kunde i huvuddrag framlägga,
och som sedermera i detalj närmare utförts, ter sig på följande sätt.

De nuvarande läsesalarna förbliva orubbade. Expeditionslokalen utvidgas
med det intill densamma liggande arbetsrummet, till vilket direkt

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 153 höft. (Nr 170.) 4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

ingång leder från tamburen. Som arbetsrum in. in. anordnas justitieombudsmarisexpeditionens
lägenhet. Den är för ändamålet synnerligen
lämplig såväl med avseende på utrymme som särskilt därutinnan att den
år nära belägen både expedition och blivande bokmagasin, vartill kommer
att den medelst korridorernas framdragning över den^ mellanliggande förstugan
kan med lätthet förenas med biblioteket. Till skriv- och kollationeringsrum,
varav biblioteket i hög grad är i behov, inredes det lilla
rum, som nu sammanbinder bokmagasin och läsesal. Bokmagasinet förlägges
till den i plan med biblioteket under andra kammaren belägna
arkivlokal, som för närvarande är upplåten åt justitieombudsmansexpeditionen,
samt till de bredvid jämte en och två trappor under belägna magasin,
vilka nu användas till förvaringsrum för kommittébetänkanden och riksdagstryck.
Tillträde till denna lokal finnes från justitieombudsmansexpeditionens
tambur, och en andra bekväm ingång kan utan svårighet beredas
från bibliotekets korridor, mitt emot ingången till den blivande expeditionslokalen.
Huvudingängen till biblioteket blir den nuvarande uppgången
från Drottninggatans förlängning till justitieombudsmansexpeditionen i
husets sydvästra hörn, och denna uppgång kan, om så önskligt är, avstängas
från annat bruk. Genom trappan, som leder till kamrarnas handbibliotek,
äga riksdagens ledamöter såsom hittills direkt förbindelse med
biblioteket.

I gengäld mot de tre arbetsrum från justitieombudsmansexpeditionen,
varmed bibliotekets utrymme komme att förökas, kunde biblioteket
avstå fyra av de ljusa åt Drottninggatans förlängning belägna rum, som
nu användas till bokmagasin, och som tillsammans hava en golvyta av
125 kvadratmeter förutom tillhörande särskild korridor och tambur av 95
kvadratmeter. Rummens storlek och läge med särskilda bekväma ingångar
synas göra dem synnerligen passande till tvenne utskottslokaler.

Hur ställer sig, frågar man då, utrymmet för boksamlingarna i de
här anvisade lokalerna? Eldigt av arkitekten Aron Johansson verkställd
beräkning kunna själva magasinen inrymma en hyllängd av minst 3,072
längdmeter, varvid som jämförelse må nämnas, att det nuvarande bokmagasinet
rymmer endast 1,710. Med hyllängderna i läsesalarna och det
ovanför kamrarnas handbibliotek belägna galleriet, utgörande i de förra
302, i det senare 226 meter, skulle alltså biblioteket komma att disponera
eu hyllängd av 3,600 längdmeter. Detta ger efter den gängse beräkningen
av SO längdmeter för 1,1)00 volymer plats för 120,000 volymer. Bibliotekets
volymantal uppgår för närvarande till 42,500. Den årliga tillväxten
utgör vid pass 1,500 volymer, och biblioteket skulle sålunda vid utgången
av år 1914 omfatta ungefär 45,000 volymer och alltså upptaga en hyll -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

lan^rd av 1.350 längdmeter. Förutsatt att biblioteket vid nämnda tid utvidgades
till ett centralt förvaltningsbibliotek, och att den årliga tillökningen
därefter särtes så högt som till 3,000 volymer, skulle emellertid
utrymme vara berett framåt, räknat från år 1915, för 25 år. Och när
man kommer därhän, får man gripa till husets vindsutrymmen. En inredning
endast av deri del av vinden, som sträcker sig från husets sydvästra
hörn efter sy^d- och ostsidan fram till dess mittelparti, och som dårlin
kan ställas i bekväm förbindelse med biblioteket medelst den redan här
befintliga hissen, skulle i och för sig ge ett utrymme åt, lågt beräknat,
100,000 volymer eller för en tillväxt under ytterligare 33 år efter ovan
gjorda beräkningsgrunder. Om också dessa beräkningsgrunder i framtiden
i följd av oförutsedda tillväxtförhållanden icke skulle visa sig hallbara, så
torde emellertid fä anses ådagalagt, att ett till numerären avsevärt stort
bibliotek kan på ovan angivna sätt inrymmas i riksdagens hus, utan att
man egentligen behöver inkräkta på dess verkliga rurasförhållanden.

Vid ovan angivna beräkrdngar av det erforderliga utrymmet har
hänsyn tagits endast till den normala årliga förökning biblioteket kan förväntas
erhålla. Härutöver måste emellertid utrymme beräknas för den
litteratur, som kan komma att tillföras biblioteket därigenom att en del
av de centrala verkens nuvarande bokbestånd införlivas med biblioteket.
Då vid denna centralisering, som förut framhållits, betydande undantag
maste göras, i det att vissa ämbetsverk alldeles lämnas ur räkningen och
de övriga fa behålla erforderliga handbibliotek, torde man, om dessutom
tages i betraktande, att en stor del av den litteratur, som på nämnda väg
skulle kunna erhallas, förut finnes inom biblioteket, icke hava anledning
antaga, . att ifrågavarande accession komme att erhålla synnerligt stor
omfattning. Säkerligen kommer den icke att överstiga några tiotusental
volymer. . Om för densamma beräknas en hyllängd av 600 meter, utöver
förut angivna utrymmen, torde man därför vara på den säkra sidan.

Genom bibliotekets övertagande av magasinsrummen för kommittébetänkanden
och riksdagstryck måste utrymme för detta förråd beredas på
annat håll. Sakkunniga hava funnit, att plats för detsamma tinnes i husets
vindar, vilka delvis börjat att för detta ändamål utnyttjas. Därtill må
framhållas, att genom en rationell inredning av de lokaler, som ligga under
första kammarens plenisal, och som motsvara de här ovan nämnda,
om ock i mindre skala, stora utrymmen skulle kunna göras disponibla att
i här berörda avseende användas. För närvarande tjäna dessa lokaler till
förvaringsrum för riksgäldskontorets arkivalier.»

Letråftande den nyfa bibliotekslokalens utseende ävensom rummens

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

disposition, läge och förhållande till varandra hänvisa de sakkunniga till
en betänkandet vidfogad, av arkitekten Aron Johansson utförd skiss.

De byggnadsåtgärder inom själva bibliotekslokalen, som bleve en
följd av det framlagda förslaget, skulle enligt samma förslag huvudsakligen
bestå i att uppsätta några mellanväggar och utföra ett par muröppningar.
Kostnaderna härför hava, enligt vad som framgår av en vid utlåtandet
fogad bilaga, av sakkunnig person beräknats till 2,439 kronor.

I fråga om inredningen av den nya magasinslokalen och därav
föranledda kostnader yttra de sakkunniga: »Det är givetvis ej behövligt,
att hela magasinet omedelbart tages i anspråk för bibliotekets räkning
och härför inredes. Det torde vara nog, att inredningen avser en tid
framåt av 10 år, varvid jämväl den fördel vinnes, att en del av det nu
i lokalen befintliga förråd av riksdagstryck m. in. kan tillsvidare orubbat
kvarstå. En dylik inredning, som enligt ovan angivna grunder bör i
hyllängd omfatta 2,325 längdmeter, utföres på sådant sätt, att det nuvarande
bokmagasinets järninredning överflyttas i det nya samt, då denna
ej rymmer mer än 1,400 meter, tillökas med erforderliga 925 meter. För
denna tillökning har det emellertid synts sakkunniga, att en dyrbar järnkonstruktion
ej behöver användas, utan att det hela kan på ett fullgott
sätt utföras i trä. Samtliga härför belöpande kostnader hava — —
beräknats till 7,570 kronor.»

Befarad Ett andra spörsmål är, framhålla de sakkunniga vidare, huruvida

bibliotekets olägenhet kunde tänkas uppstå för riksdagen därigenom att dess bibliotek
gemensam- i utvidgat skick gjordes tillgängligt även för den centrala förvaltningen.
hetsställ- p)e sakkunniga hänvisa härutinnan i första hand till förhållandena

mn9'' i utlandet. I och med att parlamentsbiblioteken vuxit ut och samlat, i
många fall, det bästa av litteraturen inom förvaltning och jurisdiktion,
stats- och samhällsvetenskap in. m., hade de blivit eftersökta bokhärdar
för administrationens män och forskaren inom facket. Officiellt tillträde
för utomstående vore i allmänhet icke beviljat. Undantag gåves dock. 1
ett land hade man tagit steget fullt ut och inrättat ett gemensamt bibliotek
för förvaltning och representation. Detta land vore Schweiz. Dess Eidgenössische
Zentralbibliotek vore ett bibliotek för såväl regeringen, Bundesrat
med därtill hörande förvaltningsorgan, som också den kantonala representationen,
Bundesversammlung. Den här prövade gemensamhetsanordningen
för parlament och förvaltning hade befunnits god, och för ledamöterna
av Bundesversammlung hade inga olägenheter visat sig.

»Hos oss har», yttra de sakkunniga, »riksdagen aldrig velat officiellt
lämna tillträde till sitt bibliotek åt utomstående. När undantag härifrån

Kungl. May.ls nåd. proposition Nr 170.

gjordes beträffande kungl. kommittéer, motiverades också denna åtgärd
därmed, att ''arten och föremålet med dessas arbeten ofta med riksdao-sarbetet
ägde sammanhang’. Men riksdagen har låtit bero vid att medgivanden
i den riktningen gjorts vid sidan av stadgarna.

Det är ock ett känt förhållande, att såväl tjänstemän som enskilda
forskare haft tillgång till biblioteket och fått låna ur dess samlino-ar redan
från de första åren av dess tillvaro och så allt framgent, ett förhållande
som åven då och då kommer till synes i riksdagens handlingar,
bå t. ex. heter det i statsutskottets utlåtande med anledning av anslagets
höjande år 18ti3, att riksdagsarkivets bokförråd ’är tillgängligt ej allenast
för rikets ständer och deras revisorer, utan även för tillsatta kommittéer,
allmänna ämbetsverk samt enskilda personer’. Och år 1881, då fråo-a var
om fast lön för bibliotekarien, refererar utskottet i sitt utlåtande fuffmäktiges
yttrande, vari det förklaras, att i den man biblioteket vuxit och till
följd därav, blivit mera gagnande, har detsamma, ursprungligen avsett endast
för riksdagens, statsrevisorers och kommittéers behov, allt mer och
mer anlitats åven av ämbetsverken, och detta ej mindre på grund av dess
närbelägenhet utan även och huvudsakligen till följd därav att det i åtskilliga
. frågor av synnerlig vikt för ämbetsverken innehåller en rikhaltig
och i vissa grenar den inom riket fullständigaste samling arbeten. Och
det tillägges, att om biblioteket ej mindre för de kommittéer, vilka numera
icke sällan anlita dess böcker och handlingar, än även för ämbetsverken
skall bliva av verksamt gagn, måste detsamma vara tillgängligt åtminstone
några timmar varje söckendag även under den tid, då Riksdagen
icke är samlad. °

Det är endast, när det gällt ett reglementariskt fastslående av detta
bruk,, som riksdagen icke velat vara med om att giva sin sanktion. Man
har icke ansett sig höra stadga rått för ett inträngande bruk, som man
fruktat kunna bliva till förfång för riksdagens ledamöter och själva arbetet
vid riksdagen. Det kan förvisso icke heller bestridas, att denna fruktan
vore berättigad, om lånerätten utsträcktes i vidaste bemärkelse till såväl
ämbetsverk som enskilda, d. v. s. hela allmänheten. Men det kan å
andra sidan lika säkert sägas, att inga olägenheter skulle uppstå därav att
samma rätt officiellt beviljas ämbetsverken som de kungl. kommittéerna,
d; v. s. rätt till boklån under tiden mellan riksdagarna. Erfarenheten har
visat detta. Ämbetsverken hava lika flitigt som kommittéerna begagnat
sig av biblioteket, och boklån hava med vissa förbehåll beviljats båda parterna
till och med under pågående riksdag. Men har detta utan olägenhet
kunnat ske under nuvarande förhållanden, så är risken givetvis så
mycket mindre, om bibliotekets ställning blir en annan, om det till hela

Organisa tion.

Centralisa tion.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 170.

sin omfattning kommer att utvidgas, dess bokförråd ökas, och utlåningen
till de utanför riksdagen stående ordnas så att för riksdagen befarade
olägenheter måtte undvikas.

Under hänsyn härtill bör stadgas företrädesrätt för riksdagen i
fråga om lån, och det bör tillses, att av den särskilt anlitade, mera kuranta
litteraturen, såsom riksdagshandlingar, författningar, officiell statistik,
lageditioner, handböcker o. s. v., finnas två eller derå exemplar, ett förhållande,
som redan nu i icke ringa utsträckning äger ruin.

Med iakttagande härav bör biblioteket på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna tjäna både riksdagen och den centrala förvaltningen. Däremot
anse sakkunniga, att tillträdes- och lånerätt icke bör stadgas för enskilda.
Det har visserligen ifrågasatts, att ett utvidgat riksdagens bibliotek skulle
med lämplig avvägning göras tillgängligt jämväl för enskilda forskare. Att
stadga i den riktningen vore dock att öppna väg för allmänheten. Och
däro*m kan aldrig bliva tal. Biblioteket bör hava karaktären av ett riksdagens
och den centrala förvaltningens bibliotek och inriktas helt på de
uppgifter, som det i denna egenskap har a.tt fylla.

Under sådana förhållanden lär man icke hava att befara, att litteraturen
genom en vidlyftig utlåning skall frånryckas riksdagen och dess
delegationer. Några verkliga olägenheter torde näppeligen komma att visa
sia, men helt visst kan förväntas, att avsevärda fördelar skulle beredas
även riksdagen genom ett utvidgat, till innehåll och anordning väsentligt
förbättrat bibliotek.»

De sakkunniga övergå därefter till frågan om de förändringar med
avseende på bibliotekets organisation, som synes bliva en följd av dess utvidgning
till centralt förvaltningsbibliotek.

Vad först beträffar centraliseringen av förvaltningens bokväsen, yttra

sig de sakkunniga: _

»Det ligger i begreppet Centralt förvaltningsbibliotek , att ett sadant

skall i bok- och litteraturavseende vara ett sammanfattande organ för hela
den centrala förvaltningen. Detta innebär bland annat, att inom biblioteket
böra i princip sammanföras förvaltningens strödda boksamlingar, och att
sedan till detsamma bör överföras den litteratur, som alltjämt på en eller
annan väg inkommit till de skilda verken.

Men det är självsagt, att en sådan centralisering icke får genomföras
undantagslöst, utan fastmer måste ske med vissa, i några fall ganska
stora modifikationer. Dit hör i första hand, att handbibliotek finnas vi
de olika departementen och verken, eventuellt deras avdelningar eller byråer,
och att dessa äro utrustade så att de kunna fylla de dagligt varande

Kungl. Maj:Is nåd. proposition Nr 170.

behoven. Vidare är att märka, att centraliseringen över huvud ta^et icke
torde höra beröra de bibliotek och samlingar, som skapats direkt för verkens
behov och såsom sådana dagligen utnyttjas, eller äro av den speciella
art, att deras ämne icke kan komma att bliva representerat inom ett
allmännare förvaltningsbibliotek. Hit höra exempelvis boksamlingarna hos
de juridiska verken, såsom högsta domstolen, regeringsrätten, lagrådet
justitiedepartementets avdelning för lagärenden, justitierevisionen och lagberedningen,
vidare biblioteken hos statistiska centralbyrån, patent- och
registreringsverket, riksarkivet och Sveriges geologiska undersökning samt
slutligen de mera speciella bokförråd, som samlats hos t. ex. telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen, överintendentsämbetet, hydrografiska
byrån, marinstaben och generalstaben.

Huru långt detta undantagsförhållande bör utsträckas, huruvida centralisering
i det eller det fallet bör äga rum, är näppeligen möjligt att
för närvarande bedöma. Därom torde, när ett förvaltningsbibliotek kominit
tall stånd, vederbörande verk eller institution själv i samråd med centralbibliotekets
myndigheter bäst kunna fatta ett avgörande. Det torde då i mån^a
tall komma att visa sig, att en anslutning till centralbiblioteket kan låta sm
göra samt att de litteraturanskaffningar, som visa sig nödvändiga, här kunna
beredas, och helt visst med betydligt mindre kostnader för statsverket.»

. Med frågan om överlåtelse från departementen och ämbetsverken av Chef ens för
dit inkommande tryckalster hava de sakkunniga upptagit spörsmålet om att iustltie“e;
bättre än nu för det allmänna tillgodogöra det tryck, som från tryckeri-exem^av
erna overlamnas till granskning av chefen för justitiedepartementet. Därom Tn8^
yttras bland annat följande. tryck.

H tryckfrihetsförordningen § 4 mom. 2 stadgas, att ’i samma stund
ej senare än en skrift till försäljning eller till spridande, på vad annat sätt
som helst, utgives, skall ett exemplar avlämnas i Stockholm till chefen för
justitiedepartementet och i varje annan ort till hans förordnade ombud’.

förutom nu nämnda exemplar av allt svenskt Tryck äro, som bekant,
landets boktryckerier pliktiga avlämna ytterligare tre exemplar därav, som
niga till kung!, biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund.

U i ^^''^kcts årsberättelse för år 1912 framgår, att det till

biblioteket inkomna svenska boktrycket med tryckåret 1911 uppgår till
il’vfo tryckalster, däri dock ej inberäknat småtryck till ett antal av
13.719. Medelvärdet av do i årskatalogen för svenska bokhandeln år 1911
uppi agna tryckalstren, med den beräkning att varje häfte av eu publikation
gäller som särskilt alster, uppgår till kr. 1: 65. Härav framgår, att
det arliga svenska boktrycket representerar ett icke ringa värde.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

Med det tryck, som sålunda till justitiedepartementet inkommit dels
direkt från boktryckerierna i huvudstaden dels från ombuden på andra
orter, lär hittills hava förfarits på huvudsakligen följande sätt. hör departementets
räkning hava undantagits den juridiska litteraturen samt
annat tryck, som ansetts böra ingå i departementets boksamling. Om
nå centralt ämbetsverk, har den överlämnats dit. Särskilt har det vant
brukligt att militärlitteratur tillhandahållits ^försvarsdepartementet och
under° detta lydande ämbetsverk. Teologisk litteratur har enligt gammal
sed översänts till stifts- och läroverksbiblioteket i Strängnäs. Den Övriga
litteraturen har, i den mån den ej möjligen förkommit plägat överlåtas
till kunfl. biblioteket, som uttagit vad som erfordrats för komplettering
av dess° samlingar och därefter i sin ordning fördelat det återstående på
sådana offentliga bibliotek, som ansetts hava intresse därav. Några bestämmelser
i ena eller andra avseendet finnas emellertid ej.

Det vill synas, som om den rikhaltiga och värdefulla litteratur,
varom nu är fråga, hittills knappast blivit till den nytta för det allmänna,
som vore möjligt och önskvärt. Från justitiedepartementets synpunkt tiar
denna litteratur givetvis haft sin huvudsakliga betydelse såsom föreina
för den frundlagstadgade granskningen av allt utkommande tryck. Da.
granskningsplikten blivit fullgjord, har litteraturen, med undantag av den
mera obetydliga del därav, som funnit plats i departementets boksamling,
varit en börda för departementet. Varken arbetskrafter eller utrymme tor
litteraturens behöriga omhändertagande hava funnits. Av samma skal
torde tillräcklig kontroll icke hava kunnat. utövas därå att boktryckeriernas
och ombudens leveransskyldighet blivit ordentligt uppfylld, och sannolikt
synes vara, att trycket långt ifrån fullständigt inkommit till departementet,
Säkerligen skulle det därför både för departementet och för
det allmänna vara en fördel, om i avseende å berörda tryck kunde anordnas
ett samarbete mellan departementet och någon biblioteksmstitution,
som kunde ä^na det för departementet obehövliga trycket en sakkunnig
omvårdnad och draga försorg om att det bleve på bästa sätt tillgodogjort.

Tydligt är att om nu inrättas ett bibliotek, särskilt avsett för och
avpassat efter statsförvaltningens behov, detta bibliotek står närmast til
att biträda departementet vid omhändertagande av nämnda litteratur och
att i första rummet få gagn av den litteratur, som icke skall stanna i
departementet. Saken synes därför lämpligen kunna ordnas så att, sedan
granskningsplikten fullgjorts och det tryck, som skall behållas i departementet
där undantagits, återstoden överlämnas till det nya biblioteket, åt vilket
då jämväl torde beredas tillfälle att övervaka, att årstrycket fullständigt

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr TIO.

inkommer till departementet, Inom biblioteket skulle urskiljas det som
vore lämpligt att förenas med dess samlingar, och det övriga skulle fördelas
och överlatas till andra offentliga bibliotek och samlingar på sätt i
vederbörlig ordning bleve bestämt.» °

, .. Ridare framhålla de sakkunniga, att till det centrala förvaltnings- Kommitté bibhoteket

borde överlåtas all den litteratur, som inköpes eller på annan ers
väg införskaffas för kommittéer, utrednings^missioner eller enskilda litteratur
som arbeta enligt offentligt uppdrag.

Likaså uttala de sakkunniga den önskan, att en av Kungl. Makt Bestämmelden
30 januari 1849 utfärdad förordning, varigenom biblioteket vid dess se-°m
grundande erhöll rätt att för sitt bokförråd bekomma allt sådant officiellt Ä
tryck, som lyunde anses böra med dess samlingar förenas, måtte ånyo stött trych
upplivas, varvid den bestämmelse borde meddelas, att behövliga exemplar
av allt officiellt och statsunderstött tryck skulle av vederbörande verk och
myndigheter biblioteket omedelbart efter utgivandet tillhandahållas.

Beträffande den omfattning, som borde tillmätas det nya bibliotekets Omfattbokförråd,
d. v. s. de litteraturgrenar, som inom detsamma skulle vara r£77*w
företrädda, uttala de sakkunniga, att några bestämda gränser enligt deras bokförråd.
mening icke borde uppdragas, samt fortsätta: »Det bör överlåtas åt bibliotekets
styrelse att avväga och avgöra vad som härutinnan kan befinnas vara
erforderligt och lämpligt. Dock vill det synas, som om de allmänna bestämmelser,
som nu gälla för riksdagens bibliotek, kunna i huvudsak anses
normerande även för ett förvaltningsbibliotek, som med hänsyn till den
utsträckning, som kan givas detsamma, väl har att tillgodose förvaltningens
behov i allmänhet utan att alltför mycket ta hänsyn till dess mera speciella
grenar. De gällande bestämmelserna föreskriva, att företrädesvis böra
för biblioteket anskaffas arbeten i rätts- och statsvetenskap, förvaltning
nationalekonomi och samhällsvetenskap, varjämte särskild hänsyn bör ta till att bibliotekets samlingar av svenska riksdagshandlingar, lagar och författningar
samt kommittébetänkanden erhålla största möjliga fullständighet.

Aro härmed de stora riktlinjerna angivna även för biblioteket i dess^nya
form, så galler dock, att desamma på ett effektivare sätt fullföljas, än som
hittills låtit sig göra inom riksdagens bibliotek.»

Genom vidtagande av härovan nämnda åtgärder: centralisering av Bolcanskaffdeparternentens
och ämbetsverkens boksamlingar, överlåtelse allt framdeles rJ*”9'';
från samma myndigheter av till dem inkommande litteraturalster, däri även ^

inberäknade tryckeriernas lagstadgade leveranser till chefen för justitie Bihang

till riksdagens protokoll 1015. 1 saml. 153 höft. (AV 170.) 5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Utbyte av
lagförslag
m. m.

departementet, överlåtelse av för kommittéer och med dem likställda utredningskommissioner
ra. m. anskaffad litteratur och slutligen stadgad rätt
för biblioteket att erhålla exemplar av allt officiellt och statsunderstött
tryck, skulle, framhålla de sakkunniga, ett betydande bokförråd, komma
biblioteket till godo, varigenom dess nuvarande samlingar kunde i många
avseenden kompletteras och en väsentlig accession vara att påräkna för
framtiden. På detta sätt skulle det årliga anslaget för biblioteket till bokinköp
och bindning kunna hållas nere till ett relativt lågt belopp. De
sakkunniga anse emellertid, att det nuvarande anslaget för .ifrågavarande
ändamål, 7,000 kronor, i och med bibliotekets ifrågasatta utvidgande måste
höjas och föreslå i dylikt hänseende en ökning med 3,000 kronor, varjämte
anslaget borde erhålla förslagsanslags natur.

I sammanhang med frågan om bibliotekets omfattning hava sakkunnig
upptagit till utredning spörsmålet om ordnande av regelbundet
utbyte mellan riksdagen och utländska riksförsamlingar av tryck rörande

lagförslag m. in. , . . .. ,.n ,

De sakkunniga hava emellertid vid sm utredning kommit till den

uppfattningen, att med saken borde få anstå, tills det påbegynta bytesväsendet
parlamenten emellan blivit internationellt ordnat eller i varje fall
erhållit mera stadgad form än vad för närvarande vore fallet.

Bibliotekets I fråga om benämningen på det nya biblioteket yttra kommitterade

benämning, härefter: . ,,

»Det kunde ju vara önskligt, vill det synas, att redan i namnet läge

en antydan om den dubbla uppgift, institutionen hade att fylla. Men då
det är av vikt här, liksom i allmänhet vid fastställande av dylika benämningar,
att namnet göres så kort och pregnant som möjligt, då. vidare
biblioteket även under de nya förhållandena skall komma att i forsta
hand tjäna riksdagen, och då det kanske vore mindre välbetänkt med hänsyn
till bibliotekets förhållande utåt, särskilt dess bytesförbindelser med
utlandets parlamentsbibliotek, att vidtaga någon väsentlig förändring härutinnan,
så har det synts sakkunniga bäst, att det nuvarande namnet behölles,
varvid dock den allmänt gängse sammandragna formen »riksdagsbiblioteket»
borde upptagas och fastställas som officiellt namn.»

Styrelse. Härefter följer behandlingen av frågorna om styrelse, tjänstepersonal

och lönestat för det blivande biblioteket. I dylikt hänseende anföra kom mitterade

följande: . ...

»Om sålunda den centrala förvaltningen icke kommer till syne» i
namnet, så bör den däremot på vederbörligt sätt vara representerad i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

bibliotekets högsta ledning. Redan därav följer, att denna ledning måste
bliva en annan än den hittillsvarande, och att biblioteket löses åt ur dess
nuvarande ställning till riksgäldskontoret, med vars egentliga föremål och
uppgift som ett penningförvaltande verk föga lämpar sig föreningen av
ett biblioteks förvaltning.

Rörande den nya ordning, som därvid bör komma till stånd, skulle
kunna itrågasättas, att biblioteket borde ställas under något av statsdepartementen
för att på sådant sätt få administrationen ordnad. Men riksdagen
skulle helt visst icke vilja vara med om att alldeles avhända sig
bestämmanderätten över en institution, som den allt framgent väl kommer
att betrakta såsom i främsta rummet sin, och som därtill skall vara inrymd
i dess hus.

Sakkunniga hava därför stannat inför den planen, att riksdagsbiblioteket
göres till en självständig institution på riksgälds verkets stat, och att
i spetsen för dess förvaltning ställes en särskild härför utsedd styrelse.
Denna styrelse synes lämpligen kunna bestå av endast tre ledamöter: en
ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, de två övriga valda av riksdagen,
en representant för vardera av dess kamrar. Valet av dessa båda kunde
uppdragas åt någon av riksdagens valnämnder, t. ex. den, som har att
välja fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret. Laglig fastställelse
härav torde icke behöva vidtagas på annan väg, än att bestämmelse härom
införes i reglementariska förskrifter för riksdagen.

Styrelsen skall handhava högsta vården av bibliotekets angelägenheter
enligt av riksdagen fastställda stadgar.

Otvivelaktigt vore det önskvärt, att någon ersättning för ledamotskap
i. styrelsen kunde fastställas, då man därigenom dels ägde större valmöjlighet,
dels kunde av ledamöterna begära ett verksammare deltagande i
bibliotekets ärenden, och torde i sådant avseende såsom lämpligt belopp
kunna ifrågasättas 500 kronor årligen för varje ledamot. Därjämte bör,
om till ledamot skulle utses någon utanför Stockholm bosatt person, denne
hava rätt till gottgörelse för inställelse vid sammanträde enligt resereglementet.

I bibliotekets angelägenheter bör bibliotekets chef vara föredragande
med rätt för honom att deltaga i överläggningarna, men icke i besluten,
samt med skyldighet att, om han är av skiljaktig mening, anteckna denna
till protokollet.

Årligen skall styrelsen till riksdagen avgiva berättelse över bibliotekets
förvaltning, vilken berättelse genom bankoutskottet meddelas Riksdagen.
Bestämmelse härom bör intagas i bankoutskottets instruktion.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

»Bibliotekets tjänstepersonal utgöres för närvarande av en bibliotekarie
såsom föreståndare, två amanuenser, den ene anställd endast under
den tid riksdag är samlad, samt en ordinarie vaktmästare och en extra
vaktmästare.

Med bibliotekets ifrågasatta utvidgning kräves givetvis en förökning
av dessa arbetskrafter. Den mångfald av åligganden, som kommer att
upptaga chefsbibliotekarien, gör, att han åt tvänne stora arbetsområden
vid den nya institutionen, nämligen expeditionen och katalogiseringen, ej
lär kunna ägna mer än nödig ledning, och att dessa därför böra tillgodo
ses med stadigvarande ordinarie arbetskraft, en för vardera beräknad
person. Till närmare motivering härav må tjäna följande överblick och
utkast till fördelning av det blivande bibliotekets göromål.

Chefsbibliotekarien tillkommer att utöva ledningen över institutionen
och arbetet i dess helhet, ansvara för samlingarnas vård och för göromålens
behöriga skötande samt hava tillsyn över tjänstemän och vaktmästare.
Det bör åligga honom att handlägga bibliotekets alla ärenden, vara föredragande
inför stvrelsen, föra dess protokoll och verkställa dess beslut,
att “förbereda bokinköpen och inför styrelsen härutinnan framlägga förslag,
att ombesörja beslutade inköp och byten, att mottaga och granska inkommande
leveranser, att slutgranska det för realkatalogen utförda katalogiseringsarbetet,
att förbereda och på lämpliga mellantider ombesörja katalogens
fortsatta utgivande från trycket, att sköta bibliotekets brevväxling,
att redovisa för bibliotekets anslag och medel samt att vid förekommande
behov deltaga i arbetet vid expeditionen i och för tillhandagående med
nödiga upplysningar och utredningar.

Bland här uppräknade åligganden bör särskilt märkas det mödosamma
och ansvarsfulla arbete, som ligger i inköpens förberedning. Det
har också tagits i övervägande, huruvida icke sakkunnigt biträde borde i
detta fall beredas chefen. Men man har ansett, att frågan tillsvidare må
få bero, och att det må ankomma på framtida prövning, huru härmed bör

förfaras. _ ,

Föreståndaren för expeditionen har en i många avseenden kravande
uppgift att fylla. Det gäller vid ett bibliotek sådant som det här ifrågavarande
icke blott att framskaffa begärda böcker, utan fast mer att bibliografiskt
spåra upp litteraturen i det eller det ämnet samt att dessutom
tillhandagå med upplysningar och utredningar i varjehanda frågor,
uppgifter, som, ej sällan ta bibliotekets hela personal i anspråk. Jämte
detta muntliga upplysningsarbete har också expeditionen att besvara de

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

icke få skriftliga förfrågningar och spörsmål, som inkomma från skilda
håll både från in- och utlandet.

Expeditionsföreståndaren åligger dessutom att utöva uppsikt över
läsesalarna och där uppställda samlingar av referensböcker och tidskrifter,
föra journal över utlåningen, tillse att utlånade böcker inom föreskriven
tid och i oskadat skick återlämnas samt övervaka den framtagna litteraturens
återinordnande i samlingarna. I den mån dessa göromål lämna honom
tid övrig kan lämpligen sådant arbete utföras av honom som att i
real- och nominalkatalogen inordna tillkommande katalogblad, att föra katalogen
över tidskrifts- och fortsättningslitteratur, att biträda chefen vid
granskningen av katalogiseringsarbetet och tillsammans med honom Granska
inkommande leveranser med därtill hörande räkningar, att föra° förteckning
i två exemplar över de i riksdagens och kamrarnas kanslilokaler
och klubbrum samt i de för utskotten avsedda lägenheter befintliga
samlingar av böcker och arkivalier ävensom att revidera dessa samlingar
före och efter deras upplåtande till riksdags- eller andra korporationer.
r

Katalogiseringsarbetet vid det blivande biblioteket med den årlio-a
tillväxt, som för detsamma är att förvänta, synes bliva av den omfattning
att det. för visso lär taga en person helt i anspråk. Till detta arbete hör^
utom journalisering samt katalogisering med fackbestämning av varje
tryckalster, kollationering av de i två exemplar utskrivna katalogbladen,
undersökning av och anteckning om i bibliotekets samlingar möjligen
förefintliga defekter i serier, verk och fortsättningsarbeten, uppa-ift, om
förvärvet av utländsk litteratur till den genom kungl. biblioteket ''utkommande
accessionskatalogen samt vissa förberedande arbeten för redigeringen
och tryckningen av bibliotekets katalog.

Utom de nu nämnda göromålen inom biblioteket återstå sådana viktiga
arbetsuppgifter som bindning, vården av arkivet samt mottagande och
anordnande av det från justitiedepartementet ifrågasatta svenska trycket

Inbindmngen förorsakar ett vida större arbete, än den icke fackkunnige
i allmänhet föreställer sig. Däri ligger att bestämma om bandets
utseende och beskaffenhet, redigera och i särskild utskrift för bokbindaren
angiva ryggtitlarna, granska bokbindarnas arbete och kontrollera deras
räkningar samt föra vederbörliga journaler. Vården av arkivet innebär
att mottaga de från riksdagens och kamrarnas kanslier samt från utskotten
inkomna arkivalier, ordna dessa till bindning samt införa accessionen i
vederbörande kataloger. Vad arbete den från justitiedepartementet inkommande
svenska litteraturen kan medföra för biblioteket, är svårt att

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

beräkna. Men av vad i denna sak---anförts,1 framgår tydligen,

att detta icke blir ringa.

Att även dessa arbetsuppgifter skulle utan vidare kunna läggas pa
den härovan ifrågasatta personalen, lär icke låta sig göra. Att åter för
deras fullgörande föreslå ytterligare en ordinarie tjänsteman hava sakkunniga
ej funnit behövligt, men anse, att nödig extra hjälp härför bör beredas,
så mycket mer som det lär visa sig oundgängligt, att för fullgörande
av en del andra åligganden vid biblioteket tillgång till dylik arbetsförstärkning
måste finnas. Sålunda torde föreståndaren för expeditionen
under riksdagstid behöva biträde, för den dagliga utsträckta tjänstgöringen
till kl. 7 e. m. ävensom vid inträffande afton- och nattplena under pågående
riksdag måste vara att påräkna särskild hjälp, och vid semesterledighet
eller inträffande förfall för de ordinarie tjänstemännen är nödvändigt
att hava någon med biblioteksgöromålen och boksamlingarna i viss grad
förtrogen extra person att förordna. För detta ändamål torde biträde av
en amanuens med daglig tjänstgöringsskyldighet få anses fylla de mest
krävande behoven.

Vad slutligen beträffar vaktmästarpersonalen, anse sakkunniga, att
nå<*on förökning i dess antal icke behöver ifrågasättas. Emellertid är redan
nu på grund av gällande bestämmelse den extra vaktmästaren tagen
i bruk under den tid av året, då biblioteket dagligen hålles Öppet. Då
denna tjänstgöring under de nya förhållandena ^skulle bliva daglig oc
stadigvarande, alldenstund det blivande biblioteket komme att hållas Öppet
varje” dag året om och därtill med betydligt utvidgad tjänste- och expeditionstid”
synes härav följa, att den extra vaktmästartjänsten flyttas upp

på ordinarie stat. _

Den tjänstepersonal, som sakkunniga funnit oundgängligen nödig
för det blivande bibliotekets skötsel, skulle alltså bestå av en chefsbibliotekarie
jämte två andra ordinarie tjänstemän, en amanuens och två ordinarie
vaktmästare.»

»Den nya biblioteksinstitutionen, som skall hava till uppgift att betjäna
riksdag och förvaltning och i denna ställning lär komma att framstå
som vårt lands förnämsta statsvetenskapliga bibliotek, torde för statslivet
få en betydelse, jämförlig med den våra övriga störa statsbibliotek: kungl.
biblioteket och universitetsbiblioteken hava inom sina områden. Det synes
därför vara berättigat att vid lönernas bestämmande utgå från förhållan -

1 Se sid. 59 och följande i de sakkunnigas utlåtande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

dena vid dessa bibliotek, där lönerna nyligen reglerats. I övrigt torde de
grunder böra följas, som i allmänhet gälla för statens nyreglerade verk.

Chefsbibliotekarien, åt vilken, såsom åt cheferna vid universitetsbiblioteken,
må givas titel överbibliotekarie, synes med avseende på löneförmåner
böra ställas som en statens tjänsteman av tredje grad, alltså med
en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000, tjänstgöringspenningar 2,500,
ortstillägg 600, jämte ett ålderstillägg efter fem år å 600 kronor. Bibliotekarien
och föreståndaren för riksdagens bibliotek i dess nuvarande omfattning
åtnjuter avlöning i likhet med en förste bibliotekarie vid kungl.
biblioteket d. v. s. såsom en andra gradens tjänsteman, dock med bättre
pensionsförhållanden såtillvida att ortstillägget, i likhet med vad som äger
rum inom riksdagens övriga verk, är inberäknat i lönen. På grund av
bibliotekets utvidgning och därav följande omgestaltning kommer emellertid
dess föreståndare, på vilken det väsentligen lär bero, om den nya institutionen
skall rätt fylla sin uppgift, att intaga en vida ansvarsfullare
ställning än en förste bibliotekarie, varför han synes böra uppflyttas i en
högre lönegrad.

Vid kungl. biblioteket äro anställda tjänstemän av andra och första
graden, respektive förste och andre bibliotekarier. Förste bibliotekarierna
hava ställning som avdelningschefer. Som vid det blivande riksdagsbiblioteket
någon full motsvarighet härtill ej torde finnas, om också därom må
erinras, att föreståndaren för expeditionen har ett viktigt och krävande
arbetsområde sig anförtrott samt såsom chefens närmaste°man skall vara
hans ställföreträdare vid förekommande ledighet, har det synts sakkunniga,
att de två utom chefen ifrågasatta ordinarie tjänstemännen böra ställas som
andre bibliotekarier och alltså avlönas som första gradens tjänstemän,
d. v. s. vardera med 4,000 kronor, därav lön 2,200, tjänstgöringspenninningar
1.500, ortstillägg 300, jämte tre ålderstillägg vartdera å 500 kronor
efter respektive fem, tio och femton års tjänstgöring.

Avlöningen till vaktmästare bör utgå med enahanda belopp, som
plågar bestämmas vid nya löneregleringar inom statsförvaltningen. Därvid
bör också, såsom förhållandet i allmänhet är vid de verk, där mer än en
vaktmästare är anställd, den ene få ställning och avlöning som förste
vaktmästare. Av anslaget för expenser torde fortfarande såsom hittills
anvisas nödiga medel för tillhandahållande åt vaktmästare av lämplig uniformsbeklädnad
vid tjänst (röring. °

Det årliga arvodesbeloppet till amanuensen torde förslagsvis sättas
till 1,500 kronor.

För biträde vid afton- och nattvakthållning under riksdagstid, för
vilket gottgörelse för närvarande utgår med ett dagarvode av° kr. 2:50,

Lönevillkor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

ävensom vid inträffande sjukdomsfall eller ledighet för ordinarie vaktmästare
torde anslås ett belopp av förslagsvis 500 kronor.»

»För åtnjutande av de sålunda ifrågasatta avlöningsförmånerna torde
böra gälla följande villkor och bestämmelser, av vilka punkterna 1—12
äro lämpade efter de vid senaste lönereglering för kungl. biblioteket givna
föreskrifter, under hänsyn jämväl till kungl. kungörelsen den K) juni
1912, samt punkterna 13—16 efter paragraferna 67:11 och 78—80 i gällande
reglemente för riksgäldskontor^ Dessa sistnämnda punkter innehålla
bestämmelser rörande pension. Som biblioteket även i detta avseende
torde fortfarande böra vara uppfört på riksgälds verkets stat, hava de
för biblioteket nu gällande föreskrifter härutinnan ansetts höra kvarstå,
dock med den förändring att i likhet med förhållandet inom förvaltnin
omns nyregleiade verk pensionsåldern satts till 67 år.

1) Innehavare av ordinarie befattning vid riksdagsbiblioteket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
biblioteket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad. .

2) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må icke förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

3) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket ma ej heller törenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bola*,, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bola»- eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej styrelsen på därom gjord framställning, och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hmderl.gt för
tjänstgöringen i riksdagsbiblioteket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

4) Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tia, befattnings
innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för
den& tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppe
1

hållit befattningen. . , r x. .

5) Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men den som undfår ledighet för
sva°- hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen tör -

1 Ifrågavarande paragrafer återfinnas oförändrade i det nu gällande, vid 1914 års
senare riksdag antagna reglementet för riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

hindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöver
tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen eller ortstillagget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt!

_6) . Avlöning må ej utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

7) Därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas.
böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

8) Vid. sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester åt tjänsteman och förste vaktmästare, skall tjänstinnehavare av
lägre .grad vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i riksdagsbiblioteket,
densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för
befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet av däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår.

9) Därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av. befattning är i staten medgiven, bestämmes tidpunkten för första förhöjningen
att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under
mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens eller Riksdagens tjänst eller fullgjort annat
offentligt, uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya
avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till den mot
befattningen svarande tjänsten å förut för biblioteket gällande stat.

10) Löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av
löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, må icke samma förhöjning tillträda.

11) Tjänstinnehavare äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, tjänsteman under en och
en halv månad och vaktmästare under femton da

Bihang till riksdagens protokoll 1015. 1 sand. 153 käft. (Nr 170.) 6

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

12) Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi gande

eller dödsfall utgå själva lönen ävensom ortstillägget till månadens
slut. _ . „ ,

13) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp av nedan angivna
procent å den lön, han äger uppbära. Avgiftsprocenten utgör en
tiondels procent för varje helt hundratal kronor av högsta lönen för den
tjänst han innehar, dock icke i något fall mindre än tre procent. Avgiften
erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för månad,
under9 vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådömd mistning
av tjänsten för viss tid, lönen i dess helhet eller delvis ej uppbäres.

Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter, medgives. allenast vid
övergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är förenad9
skyldighet att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift,
dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften, uppgår.

14) Tjänstinnehavare skall, då han uppnått sextiosju levnadsår och
tillbragt trettiofem år i allmän tjänst, vara förpliktigad att med oavkortad
lön såsom pension från tjänsten avgå, styrelsen likväl obetaget att låta
med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden och

kan finnas villig att i ijänsten kvarstå.

15) Tjänstinnehavare, som efter ådagalagt välförhållande anhåller
om avsked, är, såvida han fyllt sextio år och varit i allmän tjänst trettiofem
år, berättigad att såsom pension för livstiden åtnjuta tre fjärdedelar
av innehavande lön. Före uppnådda sextio levnadsår och trettiofem tjänstår
kan avskedssökande endast i händelse av bevislig oförmögenhet till vidare
tjänstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet bestämmes då efter
tjänståren allena medelst avdrag å tre fjärdedelars lön av en trettiofemtedel
för varje bristande tjänstår.

överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren sextio, ökas
det ovan bestämda pensionsbeloppet med en trettiofemtedel för varje överskjutande
tjänstår eller ock med en sextionde! för varje överstigande åldersår,
därest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden
utfalla förmånligare.

16) Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
erforderligt, kan styrelsen på pensionsstat förflytta tjänstinnehavare, som
av sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett
tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, oaktat denne sig ej om avsked
anmält. I sådant fall äger styrelsen att efter omständigheterna 1 tillägga
tjänstinnehavaren såsom pension antingen hela lönen, evad de före -

Kung}.. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

skrivna levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke, eller ock en del
av lönen, dock ej mindre än vad med tillämpning av bestämmelserna i
nästföregående paragraf belöper.»

»Enligt ovan gjorda löneförslag belöper sig vikariatsersättningen för
tjänstemännen vid semesterledighet till 687 kronor.

Till kontot för expenser äro, under den givna förutsättningen att
kostnaderna för bibliotekslokalens underhåll, uppvärmning och belysning
m. m. skola såsom för justitieombudsmansexpediffonen utgå under kostnader
för riksdagens hus, att hänföra sådana utgifter som för skrivmaterialier,
blankettryck, möblers underhåll, lokalens städning och rengöring,
tvätt och diverse mindre poster ävensom nödig uniformsbeklädnad för vaktmästare.
För närvarande belöpa sig dessa poster till vid pass 1,700
kronor.

Ett förslagsanslag å 2,500 kronor torde böra anvisas till vikariatsersättning
och expenser.»

»En sammanställning av de anslagsförslag, som härmed framförts,
skulle alltså hava att uppvisa följande poster och siffror:

Anslag till böckers inköp och bindning........kr. 10,000: —

Arvode till styrelsens ledamöter...........> 1,500: —

Avlöning åt tjänstemän................ 16,100:

» » vaktmästare............... 2,700:

Arvode åt extra biträde................ 2,000:_

Vikariatsersättning och expenser............ 2,500: —

Summa kronor 34,800

—»

Till jämförelse må nämnas, att enligt de sakkunnigas utredning
kostnaderna för biblioteket för år 1913 beräknades belöpa sig till följande
belopp:

Böckers inköp och bindning.............kr

Avlöning åt bibliotekarien...............

» » vaktmästaren..............*

Extra arvode åt vaktmästaren för aftontjänstgöring ... »

Arvode åt amanuenser............ »

» » extra vaktmästaren............>

Vikariatsersättning..................

Expenser (beräknat belopp)..............

7,000

6,300

1,400

347

3,695

1,239

285

1,700

Summa kronor 21,966

50»

Vikariats ersättning.

Expenser.

Anslaosö
ver sikt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Samtliga kostnader för biblioteket med undantag av utgifterna för
dess komplettering och utvidgning, vilka sistnämnda utgifter gäldas ur ett
särskilt i riksstaten under titel »kostnader för riksdagens bibliotek» uppfört
reservationsanslag å 7,000 kronor, bestridas ur förslagsanslaget till
riksdags- och revisionskostnader. Då någon ändring i bibliotekets stat
icke vid de senaste riksdagarna vidtagits, torde de sakkunnigas uppgifter
rörande bibliotekskostnaderna för år 1913 kunna läggas till grund för
beräkningen av den till följd av omorganisationen erforderliga anslagsökningen.

Vid de sakkunnigas betänkande, som utmynnar i en sammanfattande
Hemställan.hemställan till Kungl. Maj:t rörande vissa åtgärders vidtagande dels på
Försla9- administrativ väg dels genom nådig framställning till riksdagen, äro fogade
förslag till stadgar för det blivande biblioteket, förslag till ändrad lydelse
av reglementariska föreskrifter för riksdagen och av instruktionen för riksdagens
bankoutskott ävensom förslag till stat för riksdagsbiblioteket, upprättade
i överenstämmelse med de i betänkandet utvecklade grunder.

“y®* över de sakkunnigas betänkande lämnades till en början fullmäktige

** 6 er* i riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig, varjämte utlåtande inhämtades
från riksbibliotekarien.

Tullmäktige Fullmäktige i riksgäldskontoret, som i sitt den 20 november 1913

''kontoret avgivna yttrande uteslutande beröra lokalfrågan, ställa sig med hänsyn
till svårigheten att på ett tillfredsställande sätt lösa denna fråga avvisande
mot hela förslaget. Deras yttrande är av följande lydelse:

»Genom remiss av den 14 innevarande november har Eders Kungl. Maj:t
lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig i anledning av ett
av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag om utvidgning av riksdagens
bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotek..

I ett av fullmäktige den 18 april 1912 till riksdagens bankoutskott avgivet
yttrande i anledning av en inom andra kammaren väckt motion om utvidgning
av riksdagens bibliotek till ett statsvetenskapligt bibliotek m. m. anförde
fullmäktige huvudsakligen följande.

Frågan om bildande av ett centralt förvaltningsbibliotek, innehållande en
rikhaltig samling av statsvetenskaplig litteratur, ansågo fullmäktige väl förtjäna
beaktande. Det syntes emellertid fullmäktige tvivelaktigt om ett sådant bibliotek
lämpligen borde komma till stånd genom utvidgning av riksdagens bibliotek,
som redan för fyllande av sin nuvarande uppgift år för år måste tillökas i
rätt stor utsträckning och komma att upptaga allt större utrymme inom riksdagshuset.
De för ändamålet därstädes disponibla lokalerna torde enligt verk -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

ställda beräkningar vara tillräckliga för denna bibliotekets tillväxt under några

bibliotek1 mTtf ö- 0m blbIlot?ket skulle utvidgas till ett centralt förvaltningsmål
f-’ maste däremot säkerligen ganska snart även lokaler, som vore disponerade
tor annat ändamål och närmast då väl justitieombudsmannens och riksgäldskontorets
lagenheter, tagas i anspråk för biblioteket. En sådan åtgärd kunde
fullmäktige dock icke finna tillrådlig, så mycket mindre som nämnda lokaler antagen
inom en kanske ej aflägsen framtid kunde komma att krävas för riksdef^LbP*
bebo7’ alldenstund utskottslokalerna knappast vore tillräckliga och
det parlamentariska livets utveckling jämväl snart nog torde framkalla nya beJ*,
v av utry™“ef- ,Med hänsyn till nämnda förhållanden ansågo sig fullmäktige
svnteskUdeta forslaget,om bibliotekets utvidgning och ombildning, utan

Inmfp ll t f liu| kmgei vara lamPll?are att ett centralt förvaltningsbibliotek
biblioteket1™11 ^ Stand SaS°m 6n sJälvständlg inrättning vid sidan av riksdags ,

i- , Pe, farhagor fullmäktige i sitt ovannämnda utlåtande uttalat beträffande
bibliotekets krav pa ökat utrymme efter dess ombildning hava visat sig vara väl
Pf c framgar med all önskvärd tydlighet av den plan de sakkunniga
i betänkandet framlagt för anordnandet av lokaler åt biblioteket. Enligt denna
plan skulle detta behålla sina nuvarande lokaler med undantag av fyra åt Drottninggatans
förlängning belägna rum, som nu användas såsom bokmagasin. I stället
for dessa rum skulle åt biblioteket upplåtas dels den lägenhet om tre rum
S°v fn flsPoneras iur. riksdagens justitieombudsmans expedition, dels ock den
T” for, närvarande är upplåten åt nämnda expedition, ävensom de
bredvid samt en och tva trappor under belägna magasin, vilka nu användas till
förvaringsrum för kommittebetänkanden och riksdagstryck. Enligt av de sakkunniga
verkställd beräkning skulle med hänsyn tagen till den sannolika årliga
ö ningen av biblioteket efter utvidgningen dess behov av utrymme härigenom
vara tillgodosett för omkring 2o ar framåt. När efter denna tids förlopp större
utrymme kan väntas bliva erforderligt, hänvisa de sakkunniga till husets vind

i förmenande utan svårighet kunna inredas lokaler, tillräcklig

for biblioteket for en lång tid framåt. ö

. fullmäktige måste vidhålla sin i ovanberörda yttrande till bankoutskottet
angivna ståndpunkt i fragan och finna i motsats till de sakkunniga uppenbart
att omformahla plan för anordnande av lokaler åt biblioteket allt för mycket
skulle komma att inkräkta på utrymmet i riksdagshuset. Det redan nu förefintliga
behovet av okade lokaler för riksdagsarbetet torde helt visst komma att ytterligare.
okas. dill följd därav kan förutses, att den lägenhet, som nu disponeras
av justitieombudsmannen, i en icke avlägsen framtid kommer att krävas för
riksdagens eget behov. Detsamma torde gälla även riksdagshusets vindsutrymme,
som redan börjat användas för förvaring av kommittébetänkanden och riksdagstryck
och som icke blott under den närmaste framtiden torde komma att tagas i
anspråk för inrymmande av justitieombudsmannens arkiv och det riksdagstryck
som nu forvaras under andra kammarens plenisal, utan även måste reserveras för
att mottaga den stora mängd riksdagstryck, som årligen tillkommer.

^ x. i ,re?f Pf" sätt be sakkunniga föreslagit justitieombudsmannens expeditionslokaler
skulle komma att upplåtas åt bibliotek,''t, måste, då andra lämpliga sådana
lokaler icke kunna inom riksdagshuset beredas, givetvis redan nu för justitieombudsmannen
anskaffas lokal å annat håll. De ökade kostnader för stäfver -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

ket, som skulle bliva följden av en sådan anordning, synas fullmäktige utgöra
ännu ett skäl mot den föreslagna utvidgningen. .

Under hänvisning till vad sålunda ovan anförts anse sig tull mäktige Dora
avstyrka det föreliggande förslaget om riksdagsbibliotekets utvidgning och ombildning
till ett centralt förvaltningsbibliotek.»

Riksbiblio tekarien.

Riksbibliotekarien, vars utlåtande i ämnet avgavs den 1 december
1913, yttrar sig till en början i själva principfrågan på följande sätt:

»Att åtskilliga av de i centrala ämbetsverk och institutioner förefintliga
samlingar av böcker, i avseende å skötsel, tillgänglighet och åsyftat gagn, lämna
mvcket övrigt att önska, anser jag i likhet; med de sakkunniga otvivelaktigt
Att för åstadkommande av förbättrade förhållanden en centralisering av de spridda
boksamlingarna, i den mån en sådan kan åstadkommas, bör genomtöras, anser jag
ock såsom eu lämplig, ja nödvändig åtgärd. Redan härav framträder behovet av
ett ''centralt förvaltningsbibliotek’, och att detsamma betingas aven av andra
grunder framgår av uttalanden såväl från riksdagens som tran de sakkunnigas
sida, uttalanden, vilkas berättigande jag icke har anledning att draga i tvivel.

Närmast uppställer sig då frågan huruvida det förevarande behovet bor
fyllas genom upprättandet av ett helt och hållet nytt bibliotek eller om det
åsyftade målet bör vinnas genom utvidgning av någon redan behöflig institution
av samma slag. Dessa alternativ framhöllos redan i den riksdagens skrivelse,
som ligger till grund för frågans förevarande behandling, och upptogos. aven i
det underdåniga utlåtande i ärendet som jag den 17 juni 1912 på nådig befallning
avgav. Det antyddes här, att det förra förslaget, eller bildandet av ett nytt
bibliotek till följd av därmed förenade betydande kostnader knappast torde hora
ifrågakomma. Att jag på tal om det senare alternativet framkastade tanken pa,
att Kun^l. Biblioteket möjligen skulle kunna åtaga sig ett centralt förvaltamgsbiblioteks
funktioner, berodde, såsom de sakkunniga fullt riktigt antagit, pa den
från annat håll framställda tvekan, huruvida erforderligt utrymme skulle
kunna beredas inom riksdagshuset. Då av den nu förebragta utredningen synes
framgå, att lokalfragan därstädes kan lösas utan större svårigheter, är jag fullt
ense med de sakkunniga därom, att för det ifrågavarande andamalets realiserande
riksdagsbiblioteket bör föredragas framför Kungl. Biblioteket. Det senare bär
redan ett så vidsträckt verksamhetsområde, att en utvidgning med en uppgift av
förevarande art från dess synpunkt näppeligen kan anses eftersträvansvärd. Uå
jao- i följd härav anser obehövligt att närmare ingå på den motivering de sakkunniga
i denna del av sitt betänkande förebragt, vill jag dock icke hava sagt,
att jag i allt instämmer i denna motivering i vad Kungl. Biblioteket angar. _
Om således riksdagens bibliotek bland befintliga institutioner företi ädesvis
bör ifrågakomma att upptaga ett allmänt förvaItnipgsbiblioteks funktioner kan
iao* dock ej undertrycka en tvekan huruvida det asyftade malet kan i tull utsträckning
stå att vinna på sätt de sakkunniga föreslagit. Dessa synas mig hava
i övervägande grad utgått från riksdagsbibliotekets egna behov och dess nuvarande
uppgift att betjäna riksdagen — och i dessa avseenden torde visserligen
det framlagda förslaget i och för sig böra betraktas såsom både berättigat och
ändamålsenligt. Erkännas måste också, att detta förslag bör anses pa ett tillfredsställande
sätt hava sörjt för handhavandet av den litteratur, som erfordras

* Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

Skiarbeten 0e}\ andra liknande utredningar. De egentliga ämbetsverkens
biblioteksbehov synes däremot ej i samma mån hava blivit tillgodosett Någon
annan representant för detta behov har ej fått plats i den föreslagna bibliotek
styre se, än den av
hovets mångskiftande beskaffenhet torde denna representation näppeligen kunna
-^Ih-äekl^. Ej heller har i stadgeförslaget inrymts någon bestämmelse som

oek °detktnrH befktand-e af ambetsverkens auspråk på litteraturanskaffning om
adet t°rde hgga^i sakens natur, att vid sådana anspråk i mån av beti.ftlicra
kon}mer att fastas avseende. Om en konsekvens av förslaget bleve den
att ämbetsverken framdeles ej finge köpa andra böcker än sådana, som vore behovliga
för deras handbibliotek’, så komme detta helt säkert i måri^a fall att
bereda vederbörande svårigheter. Vidare synes genom den företrädesrätt tHl boklån,
som enligt stadgeförslagets § 15 tillerkänts riksdagens ledamöter och ti''än«te —

behov avsedda buksamlingen

tillhöra ämbeSver^ oX^plJmtef^ ^era^s^iSff^ipgS^tj tkul”
fragakoinma att beröras av den föreslagna centraliseringen, och åtskilliga sådana

Sri Ttf 1 Särskilt omförmäla. Av de statistiska Splitter

vilka i en bilaga till betankandet meddelas, framgår emellertid att åtskillio-Ä
andra ämbetsverk, även sådana, som förslaget närmast synes åsyfta äga rätt

belonn SaDenkfö^frr ^ r* der?? förökande och underhåll använda avs°evärda
belopp. Den föreställningen ligger da nära, att åtminstone dessa komma att göra

anspråk på den undantagsställning, som de sakkunniga ansett böra kunna med dertal

ambetsverk skulle finna, att förslagets fördelar icke

anskaln;n°ia,?eiinhketLrilaå aV» T i deras bestämmanderätt över bok an

skaffning och boklärd, sa kunde det lätt inträffa, att riksdagsbibliotekets verk

område. SaS°m forvaltningsbibliotek bleve begränsad till ett ganska inskränkt

Med de betänkligheter, som här uttalats och som till någon del icke torde
ktUtnnfa. undanröjas, huru an saken organiseras, har jag egentligen velat framhålla

alltför högtniDSaasronm ett r föralage,t aYser a*t bereda, icke böra ställas
aiittor Högt. basom ett försök i den ratta riktningen svnes det dock förtiänt av

att realiseras och jag får därför i huvudsak instämma I de åsikter som de sak
kunniga uttalat i sammanfattningen (s. 88—89) av sitt betänkande.»

t ?Mier-1atj hlrtf;ter !iava berört de sakkunnigas förslag om överlämnande
till riksdagsbiblioteket av det tryck, som enligt § 4 mom. 2 i tryckfrihetsförordningen
skall avlämnas till chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud, yttrar riksbibliotekarien beträffande den av de sakkunniga
föreslagna staten för det nya biblioteket följande:

endast ''ten ny stat för riksdagsbiblioteket, har jag

en (last den erinran att gorå, att skillnaden i avlöningsförmåner gjorts väl stor

“erna0 Deffi ''“n °-h d® närmast undm ställda andre biblioteka rierna.

Den forre skulle, i mån av intjänt aklerstillägg, uppbära 8 100 å 8 700

kronor, de senare 4,000 å 5,500 kronor. Det kau synas tvråelaktigt huruvida

Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

för sistnämnda avlöningsbelopp må kunna erhallas sa val kvalificerade arbetskrafter,
att företrädesvis bland dem en befordran till chefsbefattningen skall kunna
ifrågakomma, och dock torde inom en institution med så speciell uppgift som det
till forvaltningsbibliotek utvidgade riksdagsbiblioteket en befordran inom verket

böra betraktas som det normala. . ,

Slutligen torde böra påpekas, att för den händelse pensionsforkallandena
för riksdagsbibliotekets tjänstemän skulle ordnas efter samma grunder som, enligt
vad de sakkunniga upplyst, äro gällande inom riksdagens övriga verk och
som innebära, att ortstillägget inräknas i lönen, skulle dessa tjänstemän komma
i avsevärt fördelaktigare ställning än innehavare av motsvarande statstjänst.
Överbibliotekarie, som avginge efter erhållet ålderstillägg, skulle i pension uppbära
6.200 kronor, då pensionen för riksbibliotekarie utgar med 5,<00 kronor, och
andre bibliotekarierna vid riksdagsbiblioteket skulle i pension erhålla, i man av
intiänt ålderstillägg, från 2,500 kronor till 4,000 kronor, under det att motsvarande
befattningsinnehavare vid Kung!. Biblioteket fa ätnöjas med en pension a
2,200 till 3,700 kronor. Någon anledning till en sådan olikhet i formaner torde

icke föreligga.»

Sedan de ovan refererade yttrandena från fullmäktige i riksgälds
kontoret och riksbibliotekarien till Kungl. Maj:t inkommit, befanns det
emellertid nödigt att över de sakkunnigas förslag höra samtliga de ämbetsmyndmheter,
som av detsamma kunde beröras; och remitterades förslaget
fördenskull till följande verk och myndigheter, nämligen: fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen, chefen för generalstaben, marinförvaltningen, chefen för
marinstaben, lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- oc
vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, försäkringsinspektionen,
socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegium, statskontoret, mynt- och justering sverket, kommerskolleo-iuin,
kammarrätten, generaltullstyrelsen, överintendentsämbetet, styrelsen
för postsparbanken, bankinspektionen, kontrollstyrelsen, läroverksöverstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, stuteriöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
rikets allmänna kartverk, hydrografiska byrån och centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Från samtliga dessa verk och myndigheter med undantag av kammarkollegium
hava nu inkommit utlåtanden i ärendet. Åtskilliga av verken förklara0
si o- därvid kort och gott icke hava något att erinra mot de sakkunnigas
förslag; så är exempelvis fallet med marinförvaltningen, lotsstyrelsen, kammarrätten,
överintendentsämbetet och bankinspektionen. Andra ämbetsverk,
såsom läroverksöverstyrelsen och kommerskollegium, tillkännagiva i motiverade
yttranden sin anslutning till förslaget. En mera reserverad hållning
intau-er däremot fångvårdsstyrelsen ävensom vattenfallsstyrelsen, vilket sistnämnda
verk uttryckligen förklarar sig icke vara övertygat om nödvändigheten
och lämpligheten av den av de sakkunniga tillstyrkta anordningen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110. 49

Åtskilliga myndigheter såsom exempelvis cheferna för generalstaben och
marinstaben ävensom medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och stuteriöverstyrelsen ställa sig, utan att göra något
uttalande i principfrågan, avvisande mot förslaget i vad detsamma avser
överflyttning till det nya biblioteket av det egna verkets litteratur. Det
övervägande flertalet av de hörda myndigheterna uttalar sig emellertid, principiellt
sett, välvilligt om förslaget eller förklarar sig i alla händelser icke
hava något mot detsamma att invända men framhåller samtidigt, att det
egna verkets bibliotek och samlingar helt och hållet eller åtminstone till
allra största delen antingen skapats för verkets eget behov och i sådan
egenskap dagligen inom verket utnyttjades eller ock vore av den speciella
art, att deras ämne icke kunde komma att bliva representerat inom ett
allmännare förvaltningsbibliotek, varför någon överflyttning dit av den hos
verket förvarade litteraturen icke alls eller i varje fall endast i mycket
ringa omfattning borde komma i fråga. I dylik riktning uttala sig bl. a.
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, försäkringsinspektionen, statskontoret,
mynt- och justeringsverket, styrelsen för postsparbanken, kontrollstyrelsen,
lantinäteristyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna
kartverk samt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Det utförligaste yttrandet i den föreliggande frågan har avgivits av
socialstyrelsen, som — efter anmärkning, att styrelsens eget bibliotek
visserligen vore av den beskaffenhet, att någon förflyttning av detsamma
icke borde äga rum — framhåller, hurusom för administrationen i dess
helhet och ur statens synpunkt i allmänhet upprättandet av ett centralt
förvaltningsbibliotek vore ägnat att medföra betydande fördelar. Styrelsen
förklarar sig vidare anse den av de sakkunniga föreslagna utvägen att anknyta
centralbiblioteket till riksdagens bibliotek lämplig och naturlig men
finner sig däremot icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i vad det
rör det utvidgade riksdagsbibliotekets organisation. Enligt berörda förslag
skulle biblioteket förvaltas av en styrelse, bestående av tre ledamöter, varav
en ordföranden — skulle förordnas av Kungl. Maj:t och de båda övriga

utses av riksdagen, en representant för vardera av dess kamrar, i enlighet

med stadgar, som skulle fastställas av riksdagen. Det rena förvaltnings intresset

vore sålunda, yttrar socialstyrelsen, helt utestängt från något inflytande
vid dessa stadgars tillkomst och även under förutsättning, att den
av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten utsåges med särskild hänsyn till
administrativ kompetens, förelåge icke tillräcklig trygghet för att denne
skulle med framgång kunna hävda administrationens intressen inom styrelsen.
En nödvändig förutsättning för att biblioteket skulle kunna fylla
ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner vore enligt socialstyrelsens

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 153 käft. (Nr 170.) 7

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

uppfattning, att förvaltningen tillerkändes ett mera avgörande inflytande
i fråga om dess skötsel. 1 sådant avseende ansåge styrelsen det vara ett
oeftergivligt villkor, såväl att stadgarna för biblioteket antoges av Kungl.
Maj:t och riksdagen gemensamt, som ock att riksdagen och statsförvaltningen
bleve lika representerade i bibliotekets styrelse.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att de sakkunniga enligt styrelsens
mening icke behandlat den föreliggande frågan i hela dess vidd. De sakkunniga
hade nämligen överhuvud taget icke vidrört spörsmålet om ordnande
av samarbetet och samverkan mellan det föreslagna centralbiblioteket
å ena sidan samt Kungl. Maj:ts kansli och de centrala verken å den andra.
Hithörande frågor vore emellertid enligt styrelsens åsikt av så stor vikt,
att de borde upptagas till behandling i samband med förslaget till inrättande
av ett centralt förvaltningsbibliotek.

Slutligen berör socialstyrelsen frågan angående bestämmanderätten i
avseende å handbibliotekens omfattning och framhåller därvid, att då vederbörande
verk givetvis självt vore mest kompetent att avgöra, vilken
litteratur vore erforderlig för de dagliga göroinålen, avgörandet angående
omfattningen av det egna biblioteket borde läggas i verkets och sålunda
icke i styrelsens eller föreståndarens för centralbiblioteket hand.

Bland de mera speciella anmärkningar som av övriga myndigheter
framställts mot förslaget må påpekas, att enligt lantbruksstyrelsens åsikt
benämningen å biblioteket lämpligen borde bliva statsbiblioteket, vilket
namn bättre angåve dess ändamål än den av de sakkunniga föreslagna
benämningen riksdagsbiblioteket.

Den av de sakkunniga förebragta utredningen synes mig till fullo
hava ådagalagt önskvärdheten av ett bättre tillvaratagande och anordnande
av den genom statsmyndigheter, kommittéer och annorledes för statsändamål
förvärvade litteraturen. På sätt av de sakkunniga framhållits, torde
detta lämpligast kunna ske genom att, med de begränsningar, som kunna
anses nödiga, till ett centralt förvaltningsbibliotek sammanföra de nu hos
olika verk och myndigheter spridda boksamlingarna. Då upprättandet av
ett helt och hållet nytt bibliotek för berörda ändamål av kostnadsskäl
icke torde kunna ifrågasättas, anser jag i likhet med såväl de tillkallade
sakkunniga som riksbibliotekarien det åsyftade målet bäst kunna vinnas
genom en utvidgning av riksdagens bibliotek.

Det av de sakkunniga i dylikt hänseende utarbetade förslaget synes
mig vara av beskaffenhet att med en del tillägg och modifikationer kunna
föreläggas riksdagen för prövning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

En nödvändig förutsättning för förslagets genomförande är emellertid,
. såsom de sakkunniga framhålla, att erforderliga lokaler för bibliotekets
utvidgning kunna beredas inom riksdagshuset. Mot den av de sakkunniga
framlagda planen för ordnande av lokalfrågan hava likväl allvarliga betänkligheter
uttalats av fullmäktige i riksgäldskontoret, som särskilt framhållit,
att planens realiserande skulle komma att alltför mycket inkräkta
på det redan förut starkt i anspråk tagna utrymmet inom riksdagshuset.
Utan att här närmare ingå i behandling av berörda fråga, vars ordnande
ö ^ ^ en riksdagens e^en . angelägenhet, vill jag emellertid såsom min

uppfattning uttala, att de av fullmäktige i riksgäldskontoret hysta betänkligheterna
mot genomförande av de sakkunnigas förslag i lokalfrågan icke
torde vara av den avgörande betydelse, att de, därest riksdagen eljest
finner den förordade ombildningen av riksdagsbiblioteket till ett centralt
förvaltningsbibliotek lämplig och önsklig, i och för sig böra få utgöra
hinder mot en dylik ombildning, Vad särskilt angår de sakkunnigas förslag
till omflyttning av bibliotekets bokmagasin anser jag mig böra anmärka,
att detsamma upptagits och tillstyrkts av de av fullmäktige i riksgäldskontoret
den 26 juni 1913 utsedda kommitterade för utredning
angående vissa förändringar och nya anordningar i riksdagshuset, vilka
kommitterade i sitt den 27 oktober 1913 avgivna utlåtande framhållit, att
eu dylik omflyttning i flera avseenden skulle innebära betydande fördelar
och därför borde vidtagas oberoende av den ifrågasatta utvidgningen av
riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek, i vilken senare fråga
kommitterade icke ansett sig böra göra något uttalande.

Att märka är emellertid att vid bifall till de sakkunnigas förslag,
som bl. a. innebär, att justitieombudsmannens nuvarande expeditionslokaler
skulle upplåtas åt biblioteket, riksdagen måste vara beredd att anskaffa
andra dylika lokaler och, därest sådana icke kunna inom riksdagshuset
beredas, till riksgäldsfullmäktiges förfogande ställa för dylika lokalers förhyrande
erforderliga medel.

Därest förslaget om riksdagsbibliotekets ombildning till centralt förvaltningsbibliotek
i princip av riksdagen bifalles, återstår emellertid att
avgöra, i vilken omfattning överflyttning till berörda bibliotek av de hos
ämbetsverken nu förvarade boksamlingarna bör äga rum. Såsom redan
antytts, hava nämligen de sakkunniga förutsatt, att från dylik överflyttning
i varje fall böra undantagas de bibliotek och samlingar, som antingen
skapats för verkens egna behov och i sådan egenskap dagligen utnyttjas
eller ock äro av den speciella art, att deras ämne icke lämpligen bör bliva
representerat inom ett allmännare förvaltningsbibliotek. Att det under

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition Nr 170.

sådana omständigheter kan komma att möta svårighet att i de enskilda
fallen avgöra, huru långt centraliseringen bör sträcka sig, torde få anses
självfallet och har för övrigt ytterligare belysts genom de av ämbetsverken
i ämnet avgivna utlåtandena, i vilka snart sagt genomgående göres gällande,
att det egna verkets bibliotek är av den natur, att det bör komma
i åtnjutande av den ovan angivna undantagsställningen. Aven om det
sålunda torde vara troligt, att riksdagsbibliotekets verksamhet såsom förvaltningsbibliotek
— på sätt också av riksbibliotekarien förutsetts — kommer
att begränsas till ett mera inskränkt område än av de sakkunniga
åsyftats, lärer det dock å andra sidan kunna antagas, att det, vid närmare
undersökning skall visa sig möjligt att utan olägenhet till förvaltningsbiblioteket
från ämbetsverkens boksamlingar överflytta litteratur i något
större utsträckning än vad ämbetsverken i sina utlåtanden i allmänhet
hållit före. Emellertid torde med prövningen av nu ifrågavarande spörsmål
ävensom övriga i de sakkunnigas betänkande eller myndigheternas
utlåtanden berörda frågor av beskaffenhet att kunna på administrativ väg
avgöras lämpligen böra anstå till dess det visat sig, huruvida den^ ifrågasatta
ombildningen av riksdagsbiblioteket verkligen kommer till stånd.

Mot de sakkunnigas förslag i vad detsamma avser bibliotekets styrelse
och organisation har jag icke funnit anledning till erinran. De anmärkningar,
som av riksbibliotekarien och socialstyrelsen framställts mot det sätt, varpå
enligt berörda förslag förvaltningsintresset skulle bliva representerat i bibliotekets
styrelse, synas mig sålunda, vid det förhållande att enligt förslaget ordföranden
i styrelsen skall utses av Kungl. Maj:t, kunna lämnas utan avseende,
liksom ock riksbibliotekariens anmärkning om förslagets otillfredsställande
beskaffenhet ur synpunkten av ämbetsverkens biblioteksbehov och anspråk
på litteraturanskaffning. Såvitt jag kunnat finna, har nämligen i förslaget
riksdagens och förvaltningens intressen i sistberörda hänseenden i möjligaste
mån lika tillgodosetts, om man undantager den företrädesrätt till
boklån, som enligt stadgeförslagets § 15 tillerkänts riksdagen. Denna
företrädesrätt torde emellertid få anses nödvändig för att biblioteket skall
kunna rätt fylla den uppgift, som även efter dess omorganisation lärer
vara att betrakta såsom dess förnämsta, nämligen att under pågående
riksdag tillhandahålla riksdagens ledamöter och tjänstemän den för deras
arbete erforderliga litteraturen. Av samma anledning synes mig såväl det
av lantbruksstyrelsen framställda förslaget att förändra bibliotekets namn
till statsbiblioteket som ock socialstyrelsens yrkande om stadgarnas fastställande
av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt icke böra föranleda
ändring i de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 170.

Mot det av de sakkunniga utarbetade stadgeförslaget i de delar, som
ieke härovan berörts eller vid behandlingen av bibliotekets stat härnedan
komma att beröras, har jag, förutom en del mindre väsentliga anmärkningar
av redaktionell natur, endast den erinran att framställa, att särskilda
bestämmelser rörande besvär över styrelsens beslut i vissa fall,
motsvarande dem, som innehållas i § 49 i gällande reglemente för riksgäldskontor,
synas mig böra meddelas. Bestämmelserna torde lämpligen
kunna sammanföras i en särskild paragraf, som inskjutes omedelbart före
sista paragrafen i de sakkunnigas stadgeförslag.

Förslagen till ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen för riksdagens
bankoutskott samt av § 3 i reglementariska föreskrifter för riksdagen
anser jag kunna utan vidare godtagas.

Beträffande staten för biblioteket anser jag mig däremot icke utan
vidare kunna biträda de sakkunnigas förslag. Sålunda synas mig tillräckliga
skäl icke föreligga för att, på sätt de sakkunniga föreslagit, giva chefen
för biblioteket titeln överbibliotekarie med avlöningsförmåner såsom tredje
gradens tjänsteman. Biblioteket torde nämligen även i dess ombildade
skick icke komma att bliva jämförligt med riksbiblioteket eller universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund vare sig i fråga om volymantalet, personalens
storlek eller arbetets art. Sålunda har riksdagsbiblioteket beräknats
komma att omfatta ett under loppet av 25 år från 50,000 till 125,000
stegrat antal volymer, medan volymantalet redan nu vid riksbiblioteket
uppgår till c:a 400,000 och vid universitetsbiblioteket i Uppsala till omkring
500,000. Vidare skulle å riksdagsbibliotekets stat vara uppförda
endast tre ordinarie tjänstemän, medan vid de övriga nu oraförmälda biblioteken
tjänstemannaantalet växlar mellan 9 och 12. Slutligen torde, såsom
redan antytts, arbetet vid riksdagsbiblioteket icke komma att bliva av
samma krävande beskaffenhet som vid riks- och universitetsbiblioteken med
deras betydande samlingar av gammalt tryck och handskrifter, vilkas undersökande
och ordnande i främsta rummet ankommer på bibliotekets chef.
Jag anser mig sålunda böra föreslå, att riksdagsbibliotekarien må erhålla
titeln förste bibliotekarie samt avlöning i grad mellan andra och tredje
lönegraden, i likhet med vissa befattningshavare i ett par av de centrala
verken, vilkas avlöning utgår med sammanlagt 6,800 kronor om året,
därav 4,200 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspengar samt 600 kronor
ortstillägg, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring.

o O

Om jag sålunda anser, att de för chefsbibliotekarien föreslagna avlöningsförmånerna
utan olägenhet kunna på ovan angivet sätt minskas,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

synes däremot den av andre bibliotekarierna, som får sig anförtrott att
förestå bibliotekets expedition, på grund av det omfattande arbete, som i
denna egenskap torde komma att åvila honom, billigtvis böra tillerkännas
en i avlöningshänseende något bättre ställning än de sakkunniga åsyftat.
Jag föreslår därför, att för expeditionsföreståndaren måtte i staten uppföras
ett särskilt arvode å 500 kronor.

I fråga om staten för biblioteket tillåter jag mig vidare påpeka,
att de sakkunniga, som beträffande avlöningen till vaktmästare förklarat
sig anse densamma böra utgå med enahanda belopp, som plägar bestämmas
vid nya löneregleringar inom statsförvaltningen, synas hava förbisett,
att vid dylika löneregleringar numera brukar stadgas, att förste vaktmästares
lön efter 5 år kan höjas med 100 kronor samt envar annan
vaktmästares lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor. Dessa förmåner torde höra komma
också riksdagsbibliotekets vaktmästare till godo.

I övrigt har jag icke något annat i sak att erinra mot det framlagda
statförslaget, än att det däri såsom förslagsanslag å 10,000 kronor
upptagna anslaget till böckers inköp och bindning, vilket anslag motsvarar
det nu i riksstaten under titeln »kostnader för riksdagens bibliotek» uppförda
anslaget å 7,000 kronor, liksom detta synes böra erhålla reservationsanslags
och icke förslagsanslags natur, varjämte anslagstiteln lämpligen
torde kunna förändras till »kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering
och utvidgning».

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den nya staten för riksdagsbiblioteket
träda i kraft, vad angår styrelse och förste bibliotekarie den 1
juli innevarande år samt i övrigt den 1 januari 1916. Vid bifall till
sagda förslag bör sålunda från och med år i916 det i riksstaten uppförda
reservationsanslaget å 7,000 kronor till kostnader för riksdagens bibliotek
utbytas mot ett reservationsanslag å 10,000 kronor till kostnader för riksdagsbibliotekets
komplettering och utvidgning. Då, såsom förut nämnts,
övriga utgifter för biblioteket, för närvarande beräknade till 14,966 kronor
50 öre om året, bestridas ur förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader,
vilket anslag förut årligen utgått med 1,225,000 kronor och i
årets statsverksproposition föreslagits höjt till 1,250,000 kronor, bör vidare
sagda anslag ytterligare höjas med skillnaden mellan det enligt de sakkunnigas
förslag för ifrågavarande utgifter beräknade beloppet, 24,000
kronor, och ovanberörda belopp, 14,966 kronor 50 öre, d. v. s. med 9,033
kronor 50 öre eller, för jämnande av anslagstitelns slutsumma, med i runt
tal 10,000 kronor. Kostnaderna för beredande av arvoden åt styrelseledamöterna
och avlöning åt förste bibliotekarien under tiden 1 juli—31 decem -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 170.

ber 1915 torde, med hänsyn till att anslaget till riksdags- och revisionskostnader
ar av förslagsanslags natur, kunna bestridas av årets anslå» för
sistberörda ändamål. °

,, . av sakkunniga föreslagna villkoren och bestämmelserna för
åtnjutande av de ifrågasätta avlöningsförmånerna synas mi» i stort sett
icke giva anledning till erinran. I punkt 9 torde emellertid, i överensstämmelse
med vad som vid utfärdandet av liknande bestämmelser i andra
ta på senaste tiden plägat ske, efter ordet .semester* böra inskjutas orden
>>e er ledighet för fullgörande av värnplikt*. Då, i motsats mot vad nu är
taltet, enligt det framlagda statförslaget avlöningsförmånerna för bibliotekets
tjänstemän såsom vid de centrala verken i allmänhet uppdelats i lön
tjänstgönngspenningar och ortstillägg, torde de av riksbibliotekarien uttalade
farhagorna för att bibliotekets tjänstemän i pensionshänseende skulle
komma i fördelaktigare ställning än innehavare av motsvarande statstjänst
vara ogrundade. J

till sist anser jag mig böra erinra om, att därest den föreslao-na
omorganisationen av riksdagsbiblioteket kommer till stånd, riksdagen torde
hava att ställa. till vederbörandes förfogande nödiga medel för°boksamlingarnas
flyttning och ordnande. Kostnaderna för de av förslaget påkallade
byggnadsarbetena inom riksdagshuset torde däremot kunna bestridas
av anslaget till riksdagens hus, utan att detta behöver höjas.

Luder åberopande av vad sålunda anförts, hemställde föredragande
departementschefen, det täcktes Kungl. Maj:t i särskilda propositioner
,, .}:0J LJ1 riksdagens prövning framlägga förberörda förslag till stadgar

för riksdagsbiblioteket till ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen
för riksdagens bankoutskott, till stat för riksdagsbiblioteket samt till villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för riksdagsbiblioteket
upptagna avlöningsförmånerna ävensom föreslå riksdagen att, under förutsättning
av bifall i huvudsak till omförmälda förslag,

dels bestämma, att den nya staten för biblioteket skulle träda i
kran, vad anginge styrelse och förste bibliotekarie den 1 juli 1915 och i
övrigt den 1 januari 1916;

dels föranstalta därom, att åt riksdagsbiblioteket bereddes lokal inom
riksdagshuset i huvudsaklig överensstämmelse med vad av de sakkunniga
töreslagits; ö

i oorn™ ,höja försIat?8anslaget till riksdags- och revisionskostnader, nu
l,^/o,UUU kronor och i årets statsverksproposition föreslaget till 1,250,000

Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 170.

kronor, med ytterligare 10,000 kronor till 1,260,000 kronor ävensom indraga
reservationsanslaget till riksdagens bibliotek å 7,000 kronor och i
dess ställe till bestridande av kostnader för riksdagsbibliotekets kompletterino1
och utvidgning anvisa ett reservationsanslag å 10,000 kronor;

n dels ock ställa till vederbörandes förfogande erforderliga medel för
bibliotekets flyttning och ordnande ävensom, därest så skulle befinnas nödigt,
för anskaffande utom riksdagshuset av lämpliga lokaler för justitie ombudsmansexpeditionen;

samt . , ,,

2:o) till riksdagens prövning framlägga förut jämväl omförmälda
förslag till ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter för
riksdagen.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behahade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle propositioner
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:
Georg Sjöcrona.

Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

133651