Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 17.

15

Nr 17.

Kimgl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående livränta
åt arbetaren Johannes Andersson i Kärtared; given Stockholms
slott den 29 januari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbraksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i Hudene socken
av Alvsborgs län må för tiden från och med den 16 februari 1911 under
hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå en årlig livränta
av 45 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
januari 1915.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen den 9 mars 1914
inkommen skrivelse har arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i
Hudene socken av Ålvsborgs län anhållit, att ersättning måtte beredas
honom under hans livstid och efter hans död hans hustru under hennes
livstid för skador, som åsamkats honom vid trädfällning för kronans räkning
den 17 december 1910 å kronoparken Älvsborgs Edsmären i Slättbygds
revir. ,, . .

Med skrivelse den 2 juli 1914 har domänstyrelsen till Kungl. Mapt
för prövning överlämnat denna framställning tillika med övriga ärendet

tillhörande handlingar. , ir

Av handlingarna framgår, att vid det tillfälle, då Andersson erhållit

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 17.

ifrågavarande skador, så tillgått, att vid nedfällningen av ett större träd
Andersson kommit under trädet och därvid fått ena benet avbrutet och
det andra stött i fotleden. Till följd härav intogs Andersson den 19
december 1910 å lasarettet i Alingsås och vårdades där till den 4 mars 1911,
då han utskrevs såsom fullt återställd.

Andersson, som före olycksfallet varit fullt arbetsför, har efter
detta icke återvunnit sina arbetskrafter. Vid ny läkarundersökning under
år 1912 utröntes också, att Andersson fortfarande lede av följderna av
olycksfallet, och i utlåtande den 30 januari 1914 har riksförsäkringsanstalten
förklarat, att de funktionsrubbningar, som kunde anses orsakade
av ifrågavarande olycksfall och således icke berodde på den skadades
ålder m. m. — Andersson är född den 20 oktober 1840 —, borde, sådana
de angivits i ett den 4 juni 1912 utfärdat läkarbetyg, anses hava för
Andersson medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande femton
procent av normal arbetsförmåga.

Då de skador, som åsamkats Andersson, enligt vad genom vederbörande
jägmästare företagen undersökning givit vid handen, varit orsakade
av ren olyckshändelse och icke föranletts vare sig av uppsåt eller
grov vårdslöshet från Anderssons sida eller av tredje man, skulle Andersson
enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete varit berättigad till ersättning av statsmedel enligt
de i samma lag stadgade grunder. Emellertid har Andersson försuttit
rätten till sådan ersättning genom underlåtenhet att, på sätt i 13 § samma
lag föreskrives, inom två år från olycksfallet anhängiggöra krav om
ersättningen. Denna underlåtenhet synes i sin ordning till väsentlig del
vara beroende på försummelse av vederbörande arbetsföreståndare att
iakttaga honom enligt § 12 i nyssnämnda lag åliggande plikt att anmäla
olycksfallet.

Härom inhämtas av handlingarna, att två vid olyckstillfället närvarande
personer under edlig förpliktelse intygat, att kronojägaren John
Andersson, under vilkens ledning arbetet utfördes, tillstädéskommit vid
samma tillfälle och mottagit anmälan om olyckshändelsen, varvid han
yttrat, att han skulle förhjälpa den skadade till ersättning för hans förlorade
arbetsförmåga; att länsmannen i Gäseno härad vitsordat, att varken
bemälde kronojägare eller någon annan den skadades arbetsgivare anmält
ifrågavarande olycksfall utan att tvärtom, då länsmannen ryktesvis försport
händelsen och i telefon tillfrågat nämnde kronojägare därom, denne
uppgivit, att ryktet saknade grund; samt att sökanden i ansökningen
uppgivit, att kronojägaren Andersson blivit under år 1912 häktad och
dömd till straffarbete för förfalskning och bedrägeri.

Bihang till riksdagens protokoll 191 ö. 1 sand. 12 höft. (Nr 14—17.)

3

18

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

Enligt vad framgår av en skrivelse från ordföranden i Hudene
sockens fångvårdsstyrelse till domänstyrelsen den 31 januari 1914 har
Johannes Andersson efter olycksfallet måst omhändertagas av fattigvårdssamhället,
av vilket han fortfarande försörjdes; och har ordföranden med
föranledande härav å fattigvårdsstyrelsens vägnar anhållit att av den
ersättning, som kunde tillerkännas Andersson, bekomma gottgörelse för
den Andersson lämnade fattigvården.

I sitt utlåtande i ärendet har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte, ändock att tiden för ersättningskravets framställande försuttits,
tillerkänna Andersson en årlig livränta av 15/ioo av 300 kronor
eller 45 kronor att utgå från och med den 4 juni 1912, vilken dag
det läkarintyg, vara invaliditetsgraden grundats, utfärdats, ävensom
anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län att låta
i stadgad ordning till vederbörande utbetala samt i länsräkenskaperna
å tionde huvudtitelns förslagsanslag till bestridande av statsverket på
grund av förenämnda lag den 5 juli 1901 åliggande utgifter för livräntor
m. in. avföra Andersson sålunda tillerkänt ersättningsbelopp.

Statskontoret, som därefter hörts i ärendet, har i utlåtande den 4
september 1914 anfört, att de i ärendet förekomna omständigheter syntes
statskontoret vara av den beskaffenhet, att de billigtvis påkallade beredande
av ersättning åt sökanden till det belopp, som enligt förenämnda
lag skulle tillkommit honom. Statskontoret har därför hemställt, att
Kungl. Maj:t ville i proposition föreslå riksdagen medgiva, att åt Andersson
finge från allmänna indragningsstaten, räknat från och med den 4
juni 1912, under hans återstående livstid utgå en årlig livränta till
belopp av 45 kronor.

I likhet med myndigheterna finner jag det på grund av föreliggande
omständigheter vara med billighet överensstämmande, att Andersson,
änskönt han försuttit sin laga rätt till ersättning för de skador, som
åsamkats honom genom ifrågavarande olycksfall, tillerkännes sådan
ersättning, och anser jag, i likhet med statskontoret, att framställning
härom bör göras hos riksdagen.

I avseende å den tid, från vilken ersättningen bör utgå, hava myndigheterna
föreslagit, att ersättningen skall beräknas från den 4 juni 1912,
vilken dag det läkarintyg utfärdats, varå invaliditetsgraden grundats.
Emellertid har, såsom framgår av detta intyg och andra omständigheter,
minskningen av Anderssons arbetsförmåga inträtt med olycksfallet och
därefter alltjämt kvarstått. Enligt förut nämnda lag den 5 juli 1901
skall ersättning för sådan minskning av arbetsförmågan, varom i detta

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

fall är fråga, beräknas från och med sextiförsta dagen efter olycksfallet.
I överensstämmelse härmed torde ock olycksfallsersättningen till Andersson
böra bestämmas och skulle den då utgå från och med den 16 februari
1911. — Jämlikt samma lag lärer dylik ersättning eller livränta i förevarande
fall böra utgå allenast under Anderssons egen livstid.

Vad angår Hudene sockens fattigvårdsstyrelses framställning att
av den ersättning, som kan tillerkännas Andersson, bekomma gottgörelse
för Andersson lämnad fattigvård, torde på den myndighet, som får åt
sig uppdraget att utbetala ersättningen, böra ankomma att pröva,
huruvida med hänsyn till beskaffenheten av den Andersson lämnade
fattigvården eller andra omständigheter annan än Andersson skall uppbära
ersättningsbeloppet eller del därav.

Då den ersättning, som må beviljas Andersson, icke direkt grundar
sig på bestämmelserna i ovan omförmälda lag den 5 juli 1901 utan på
billighetsskäl, synes det vara riktigast, att den, såsom statskontoret tillstyrkt,
anvisas på allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen medgiva

att till ovanbemälde Johannes Andersson må för tiden från och med
den 16 februari 1911 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig livränta av 45 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga . .. till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Herman Schlytern.