Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
1
Nr 166.
Kungl. Maj ds nådig a proposition till riksdagen angående
anslag till alkoholistvården; given Stockholms slott den
16 april 1915.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
da en ^ ^ denna dag viU KimS''L Ma.U härmed föreslå riks
att
på extra stat för år 1916 anvisa:
dels ett förslagsanslag av 30,000 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna
for statens vårdanstalt för alkoholister å Venngam
i
förslagsanslag av 125,000 kronor såsom bidrag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader;
dels ett förslagsanslag av 10,000 kronor till bestridande av statens
kostnader for farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersattnmgar
m. m.;''
dels ett anslag av 30,000 kronor såsom bidrag till anordnande av
erkanda alkohohstanstalter;
dels och ett anslag av 3,600 kronor till sakkunnigt biträde hos socials
tyr elsen för ärenden rörande alkoholistvård,
i e!''no Srm,da tiU bestridande av kostnader för alkoholistvården tillköpa
198,600 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydon:.
nihciiH/ till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. 149 käft. (Nr 166.)
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
I
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den lb
april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W allenberg,
Statsråden Hasselrör
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Från och med år 1894 har statsunderstöd utgått till beredande
av anstaltsvård åt alkoholister. Till cn början uppgick detta understöd
endast till 2,000 kronor för år och var avsett allenast för en anstalt,
kuranstalten Sans Souci. Med tiden och särskilt under de senaste
åren har såväl statsunderstödets belopp som de understödda anstalternas
antal ökats betvdligt, Under nästföregående år har riksdagen sålunda
beviljat dylikt understöd med sammanlagt 133,496 kronor, fördelat
till olika belopp på tolv anstalter.
I avvaktan på blivande proposition angående anslag till alkoiiolistvård
har under sjätte huvudtiteln i innevarande års statsverksproposition
för ändamålet beräknats ett anslag å extra stat för ar 191b av
244,000 kronor.
Genom lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister
(interner^gslagen) hava alkoholistvarden och. statens stallning gent erno
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166. 3
densamma kommit i väsentligen nytt läge. Lagen har till huvudsakligt
ändamål att bereda möjlighet till att genom internering å därför lämpliga
anstalter återföra alkoholister till ett nyktert och ordentligt liv.
För lagens förverkligande förutsättes sålunda tillgång till en ändamålsenligt
anordnad alkoholistvård, och då det otvivelaktigt måste anses
åligga staten sörja för, att dess lagar kunna tillämpas, lärer staten få
anses förpliktad söka få till stånd tillfallen till dylik vård i tillräcklig
omfattning. Med hänsyn härtill har också tiden för lagens ikraftträdande
uppskjutits och gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.
Den internering, varom i lagen stadgas, skall äga rum å allmänna
anstalter. Härav känner lagen två slag, nämligen anstalter, som upprättats
av staten (statsanstalter), samt anstalter, som upprättats av landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan och av Kungl. Maj:t erkänts
såsom allmänna (erkända anstalter). Genom att i lagen bland de exempelvis
angivna åtgärder, som i regel höra föregå ansökning om tvångsinternering,
även upptages försök att förmå alkoholisten att frivilligt söka vård å
lämplig anstalt, synes lagen kunna sägas jämväl förutsätta tillgång till
enskilda anstalter.
Såsom eu första åtgärd från statens sida för beredande av tillgång
till alkoholistvård å allmän anstalt må nämnas anordnandet av en statens
vårdanstalt för alkoholister å Venngarn. Beslut härom fattades i anledning
av nådig proposition i ämnet vid 1914 års senare riksdag, och
innefattade beslutet dels upplåtande av Venngarns kungsgård från den
14 mars 1915, dels anvisande på extra stat för år 1915 av ett belopp
av 373,500 kronor, varav 293,500 kronor för anstaltens anordnande
och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, dels oek anvisande
på extra stat för år 1915 av ett förslagsanslag å 10,000 kronor
till anstaltens driftkostnader.
Genom anordnandet av anstalten å Venngarn, som är avsedd
för 100 patienter, torde emellertid behovet av vårdplatser å allmän
anstalt endast till en mindre del bliva tillgodosett. Med hänsyn härtill
lärer det, då upprättande av ytterligare någon statsanstalt väl ej
för närvarande kan ifrågasättas, vara nödvändigt att få till stånd ett
ganska avsevärt antal vårdplatser å erkända anstalter. Härtill kan
staten medverka på två sätt, genom att förmå redan befintliga alkoholistanstalter
att söka erkännande såsom allmänna och genom att
främja upprättandet av nya erkända anstalter.
Om nu staten också onekligen i främsta rummet har skäl att verka
för uppkomsten av erkända anstalter, bör den naturligtvis fortfarande
lämna sitt stöd åt de enskilda anstalterna, vilka ju, såsom förut påpe
-
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1GG.
kats, även lära hava en plats inom systemet för den lagstadgade alkoholistvården.
Här förut angivna förutsättning för interneringslagens förverkligande,
en ändamålsenligt anordnad alkoholistvård, kräver emellertid
ej blott ett tillräckligt antal vårdplatser utan även eu närmare reglering
av åtskilliga förhållanden berörande denna vårdform. Lagen förutsätter
också i flera avseenden uttryckligen en komplettering på administrativ
väg, och i vissa andra avseenden torde en dylik komplettering,
utan att vara direkt föreskriven, likväl få anses förutsatt eller påkallad.
Enligt nådigt bemyndigande tillkallades den 12 september 1913 inom
civildepartementet fyra kommitterade, nämligen förste stadsläkaren, medicine
doktorn R. A. von Post, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören
C. G. Ekman, byråchefen i socialstyrelsen, filosofie doktorn E. G. Huss
samt ledamoten av riksdagens andra kammare, godsägaren J. M. Juhlin,
för att skyndsamt verkställa utredning dels angående behovet och beskaffenheten
av sådana statsanstalter för vård av alkoholister, som avses
i 2 § av interneringslagen, dels rörande statsbidrag till alkoholist anstalter,
som av Kungl. Maj:t erkännas såsom allmänna, dels och rörande anslag
till övriga enskilda alkoholistanstalter ävensom framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
De kommitterade avgåvo den 14 januari 1914 ett betänkande, som
förnämligast avsåg beredandet genom statens direkta försorg av vård
åt alkoholister men även angav, hur kommitterade tänkt sig de huvudsakliga
riktlinjerna för statens åtgöranden i övrigt för alkoholistvårdens
främjande och ordnande. Detta betänkande fick delvis utgöra underlag
för den förut berörda nådiga propositionen angående anordnande
av eu statens vårdanstalt för alkoholister.
Den 23 november 1914 avgåvo kommitterade slutligt betänkande i
ämnet, vilket betänkande omfattade ett flertal förslag till författningar och
formulär m. m. jämte därtill hörande motivering samt eu utredning angående
statens kostnader för alkoholistvården. Över detta senare betänkande
hava underdåniga utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen,
vilken senare myndighet dessförinnan mottagit yttranden i
ämnet från föreningen Svenska alkoholisthem, den av Kungl. Maj:t tillsatta
kommissionen för anordnande å Venngarn av en statens vårdanstalt
för alkoholister (Veungarnskommissionen), styrelsen för kuranstalten
Sans Solid, styrelsen för Stockholms alkoholisthem (Eolshäll) samt styrelsen
för Rönneholmshemmet.
Innan jag övergår till frågorna om de anslagsbelopp av statsmedel,
som med hänsyn till olika ändamål erfordras för alkoholistvården, vill
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
jag, da dessa frågor tydligtvis nära sammanhänga med sättet, för nämnda
vårds ordnande, bär söka i huvuddrag angiva, huru alkoholistvården,
åtminstone för den närmaste framtiden, synes böra ordnas. Tillika har
jag ansett mig höra något utförligare beröra vissa frågor, som väckt
större meningsskiljaktighet, därvid jag dock icke velat för närvarande taga
ståndpunkt till den mängd detaljfrågor, som i detta sammanhang yppa sig.
Med hänsyn till interneringslagen äro alkoholistanstalterna, såsom
förut omförmälts, att fördela på tre kategorier, nämligen statsanstalter
och erkända anstalter, vilka båda äro att anse såsom allmänna och sålunda
avsedda för vård av internerade, samt enskilda anstalter.
Statsanstalt är avsedd för alkoholister, om vilkas intagande å
allmän anstalt Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna! (tvångsinternerade)
och företrädesvis för sådana, som på grund av {ärlighet,
brottslighet, svårhanterlighet eller dåligt inflytande på medpatienter
måste anses kräva en mer sträng och noggrann vård. Särskilt
torde anstalter av nu ifrågavarande slag komma att få mottaga
åtskilliga patienter, som visat sig icke kunna lämpligen vårdas å erkänd
anstalt utan därför genom uppsiktsmyndighetens beslut överflyttas till
statsanstalt.
Å de erkända anstalterna skulle mottagas ej blott tvångsinternerade
utan även personer, som sökt inträde enligt 26 § interneringslagen (frivilligt
internerade). Till erkänd anstalt skulle naturligtvis kunna överflyttas
patient, som varit intagen a statsanstalt och befunnits lämpligen
kunna vårdas under lindrigare regim.
Förut omförmälda kommitterade hade föreslagit ovillkorlig skyldighet
för erkänd anstalt att inom ramen för sitt verksamhetsområde mottaga
vilka patienter som helst. Häremot har från alkolistanstalternas
sida rests ett kraftigt motstånd. Föreningen Svenska alkoholisthem anför
sålunda bland annat, att anstalterna i avseende å varje särskild patient
åsyfta positivt resultat och måste söka undvika alla för sådant resultat
menliga faktorer. Nu skulle säkerligen en hel del, ja kanske flertalet
av de tvångsinternerade visa sig oemottagliga för moralisk och uykterhetsfostran
samt inverka mycket menligt på sin omgivning. Med hänsyn
härtill måste det för de nuvarande anstalterna te sig mycket vanskligt,
för att icke säga omöjligt att söka bliva förklarade för allmänna.
Till möjliggörande av medverkan från anstalterna vid vården av tvångsinternerade
alkoholister föreslår föreningen flera alternativ, nämligen
att anstalt skulle äga valrätt och vara befriad mottaga vissa sämre
kategorier av patienter, att de erkända anstalterna skulle uppdelas i två
klasser A) och B), den ena med oinskränkt, den andra med på visst sätt
Alkoholistvårdens
ordnande
i allmänhet.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
begränsad mottagningsskyldighet, eller att anstalt skulle kunna fördela
sin verksamhet på två avdelningar, av vilka den ena vore att anse som
erkänd och den andra som enskild anstalt. Föreningen Flöda kolonier
förklarar sig visserligen ej hava något att invända emot mottagningsskyldigheten
men anser, att anstaltens styrelse borde vara berättigad
att efter tre eller fyra månader utbyta eu omöjlig befunnen patient mot
en å statsanstalten intagen patient, som visat sig skötsam. Styrelsen
för Rönneholmshemmet förklarar sig nödgad fasthålla vid kravet på
gallringsrätt, om styrelsen skall våga fullfölja sin tanke att söka erkännande
för anstalten.
Medicinalstyrelsen anser, att anstalt, som vid framställning om
erkännande begärt att endast få mottaga frivilligt internerade, bör
kunna medgivas en dylik inskränkning av mottagningsskyldigheten.
Socialstyrelsen ställer sig visserligen i princip på kommitterades ståndpunkt
men medgiver, att anstalterna kunna hava åtskilligt fog för sin tvekan
att underkasta sig en ovillkorlig mottagningsskyldighet. Med hänsyn
därtill förordar styrelsen, att viss anstalt, som därför anfört särskilda
skäl, borde kunna av Kungl. Maj:t lämnas eftergift på det sätt,
som i varje fall funnes påkallat och lämpligt. Sådan eftergift skulle
emellertid kunna ifrågakomma endast för anstalter, som upprättats av
»förening, stiftelse eller annan», såsom lagen uttrycker sig, men icke
för anstalter, upprättade av landsting eller kommun • dessa senare
anstalter skulle ju få en fullständigt offentlig karaktär och väl företrädesvis
bliva avsedda just för mer svårhanterliga alkoholister.
Den uppsiktsmyndigheten tillkommande befogenheten att överflytta
patient från erkänd anstalt till statsanstalt lärer visserligen vara ägnad
att i avsevärd mån lindra här ifrågavarande olägenhet. Enligt min
mening torde man emellertid icke lämpligen kunna upprätthålla den av
kommitterade föreslagna ovillkorliga mottagningsskyldigheten. Då man
dock ej mer än nödigt är torde höra avvika från kommitterades ståndpunkt,
som rent principiellt torde hava goda skäl för sig, synes den av
socialstyrelsen förordade anordningen ändamålsenlig.
Å de erkända anstalterna skulle enligt kommitterades förslag endast
få mottagas internerade patienter. Från ett par anstalters sida har
framställts anspråk på att de, om de bleve erkända, skulle få mottaga
även icke internerade. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid lagens
ikraftträdande de nuvarande anstalter, som begärt erkännande, höra
vara skyldiga att omedelbart ställa samtliga sina platser till disposition
för internerade; förut å anstalterna intagna, som icke vilja övergå
till att bliva frivilligt internerade, skulle sålunda utskrivas och hänvisas
till enskilda anstalter. Socialstyrelsen ansluter sig till kommitterades
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
uppfattning men anser, att fall kunna förekomma, då särskilt starka
skäl tala för eftergift. Det kan t. ex. efter interneringstidens utgång
vara önskvärt att få under någon tid behålla en patient såsom icke
internerad.
Ehuru vägande skäl, särskilt i disciplinärt avseende, onekligen
kunna anföras för ett förbud mot sammanförande av internerade och
icke internerade, synes mig dock ett sådant förbud icke böra utesluta
möjlighet till eftergift i undantagsfall.
Förut berörda befogenhet för uppsiktsmyndigheten att överflytta
internerade gäller ej blott förhållandet mellan statsanslag och erkänd
anstalt, utan skulle myndigheten även erkända anstalter emellan kunna
företaga de omplaceringar, som kunde finnas påkallade med hänsyn till
tillgängliga platser, patienternas beskaffenhet in. m. Vederbörande
anstaltsstyrelse skulle naturligen äga att göra framställning om dylik
åtgärd.
Vad slutligen angår de enskilda alkoholistanstalterna, skulle de
hava till uppgift att bereda vård åt sådana alkoholister, som frivilligt
och utan att vara underkastade interneringslagens bestämmelser önska
komma i åtnjutande därav.
Beträffande de enskilda anstalterna bör jag kanske nämna, att
kommitterade föreslagit, att sådana anstalter, för såvitt de mottaga
minst fem patienter mot avgift, skola vara underkastade en ganska
avsevärd reglering med hänsyn till auktorisering, organisation, verksamhet
och tillsyn. Häremot framhåller medicinalstyrelsen i huvudsak,
att. man icke får jämställa enskild alkoholistvård med enskild sinnessjukvård,
då alkoholister icke mot sin vilja kunna inläggas å enskild
alkoholistanstalt och ej heller, om de ingått å sådan anstalt frivilligt,
kunna där kvarhållas. K it dylikt jämställande vore för övrigt på intet sätt
lämpligt för närvarande, då man saknar erfarenhet om vilken betydelse
den enskilda alkoholistvården kommer att få efter interneringslaffens ikraftträdande.
De av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande enskilda
alkoholistanstalter kunde sålunda lämpligen, i den mån de borde
fastslås, begränsas till att gälla sådana enskilda anstalter, som erhålla
statsunderstöd. Socialstyrelsen anmärker, att, då någon enskild alkoholistanstalt
utan statsbidrag ej finnes och man ej vet, om någon
sådan anstalt kan förväntas komma till stånd, det åtminstone för närvarande
. synes saknas anledning att inbegripa dylika anstalter under
lagstiftningen rörande alkoholistvården.
Såvitt man nu kan bedöma, torde ämbetsverken enligt min mening
hava fog för sin åsikt, att enskilda alkoholistanstalter utan statsbidrag
tillsvidare ej böra inbegripas under regleringen rörande alkoholistvården.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Möjligen kan det dock, om dylika anstalter komma till stånd, finnas
påkallat att förklara dem underkastade en viss tillsyn från uppsiktsmyndighetens
sida. För enskilda anstalter med statsbidrag torde däremot
i åtskilliga avseenden lämpligen böra gälla samma bestämmelser som
för erkända anstalter.
Allmän alkoholistanstalt skall enligt interneringslagen stå under
ledning av en styrelse. Kommitterade hava utarbetat förslag till en
del närmare bestämmelser rörande anstalternas styrelser och organisation
i övrigt. Bland annat hava kommitterade sålunda föreslagit, att
ordföranden i erkänd anstalts styrelse skall utses av Kungl. Maj:ts
befallningshavande. Detta förslag har mött kraftigt ogillande från de
nuvarande anstalternas sida. Då behovet av statskontroll över de erkända
anstalterna torde kunna på tillfyllestgörande, sätt tillgodoses
utan berörda anordning, synes det, såsom även socialstyrelsen, framhåller,
ej vara skäl att ovillkorligt fasthålla vid kommitterades ifrågavarande
förslag. _
Beträffande sammansättningen av personalen vid statens anstalt a
Venngarn återkommer jag därtill i samband med frågan om anslag till
denna anstalt. . ,
Erkänd anstalts styrelse och personal skola enligt kommitterades
förslag stå under tjänstemannaansvar. Föreståndare och läkare å sådan
anstalt utses under lämplig medverkan av uppsiktsmyndigheten.
Ansökning om patients intagande å allmän anstalt skall enligt samma
förslag ställas till vederbörande anstalts styrelse och .vara åtföljd av
bland*annat ansvarsförbindelse för vårdkostnaden, avfattad enligt av
uppsiktsmyndigheten fastställt formulär. Finnes ej plats ledig å anstalten,
åligger det dess styrelse att ofördröjligen översända ansökningshandlingarna
till uppsiktsmyndigheten. Denna myndighet, som genom
rapporter om patienters mottagande, utskrivning och möjligen inträffande
rymning skall hållas underrättad om varje förändring i de särskilda
anstalternas beläggning, bär därefter att föranstalta om, att ansökningshandlingarna
så snart ske kan sändas till annan anstalt.
I patienternas behandling skola enligt kommitterades förslag huvudsakligen
ingå följande moment: fullständig avhållsamhet.från rusdrycker,
religiös, moralisk och intellektuell påverkan av sakkunniga, och lämpliga
personer, arbete avpassat efter patienternas krafter och färdigheter, medicinsk
behandling, där så kräves, uppmuntran och belöningar för visat gott
uppförande samt slutligen disciplinära åtgärder, där sådana ej kunna
undvikas, för förseelser och dåligt uppförande.
Enligt interneringslagen (20 §) äger anstalts styrelse att vid utskrivning
föreskriva, att den utskrivne under förelagd tid, högst sex
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1GG.
månader, skall vistas inom viss vid utskrivningen eller därefter bestämd
kommun, varjämte den utskrivne är pliktig att underkasta sig den tillsyn
och de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter
bestämda. Enligt lagen ankommer det på Konungen att meddela närmare
föreskrifter om dessa villkor. Med anledning härav hava kom- •
mitterade utarbetat förslag till ett antal villkor av ifrågavarande slag.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över kommitterades förslag förordat
en komplettering av villkoren i vissa avseenden.
Interneringslagen stadgar, att de allmänna alkoholistanstalterna skola
stå under uppsikt av den myndighet, Konungen bestämmer. Till sådan
myndighet hava kommitterade föreslagit socialstyrelsen. Detta förslag
har biträtts av medicinal- och socialstyrelserna, av den förra styrelsen
dock med reservation av föredraganden i ärendet, överinspektören för
sinnessjukvården i riket A. Petrén, vilken ansett, att uppsikten över
nämnda anstalter borde uppdragas åt medicinalstyrelsen. Såsom redan
departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén gjort gällande
i_ sitt gemensamma utlåtande den 18 november 1911, måste den väsentliga
innebörden hos lagstiftningen rörande internering av alkoholister
anses vara av social natur, om än givetvis medicinska och speciellt
psykiatriska synpunkter spela in. Enligt min mening torde det därför
vara mest ändamålsenligt att anförtro uppsikten över de allmänna alkoholistanstalterna
åt socialstyrelsen.
Kommitterade, som tänkt sig uppsiktsmyndigheten såsom ett centralorgan
för alkoholistvårdens främjande, ledande och kontrollerande, hava
tillagt denna myndighet en mångfald skiftande uppgifter. Uppsiktsmyndigheten
skulle sålunda beträffande ej blott statsanstalt utan även
de erkända anstalterna hava att handlägga en myckenhet personalärenden
samt Irågor rörande fastställande av reglementen, ordningsstadgar
och instruktioner jämte formulär för journaler, räkenskaper,
rapporter och berättelser. Såsom förut nämnts, skulle uppsiktsmyndigheten
genom anvisningar om lediga platser och överflyttning av patienter
förmedla vårdmöjligheternas ändamålsenliga utnyttjande. Över anstaltsstyrelses
beslut och åtgärder skulle klagan kunna föras hos uppsiktsmyndigheten.
Slutligen skulle från myndighetens sida utövas en effektiv
kontroll över de olika anstalternas verksamhet. Utöver nu berörda mer
direkta och regelbundet förekommande tjänståligganden skulle uppsiktsmyndigheten
hava .att befordra utvecklingen av de anordningar, som
inbegripas under den s. k. förebyggande och efterföljande alkoholistvården.
Särskilt anses betydelsefulla uppgifter vänta myndigheten med
hänsyn till de kommunala anordningarna för nu nämnda vård. BeträfBihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 119 höft. (Nr 166.) 2
10
Bidrag till
Venngarnsans
tältens
driftkostnader.
Sakkunnigas
förslag till
utgifts- och
inkomststat.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
fande dessa frågor, som väsentligen hava instruktionell innebörd, lärer
något yttrande från min sida icke för närvarande påkallas.
Kommitterade hava vid utarbetandet av sina förslag till bestämmelser
rörande alkoholistvården åsyftat att få till stånd en enhetlig
och fullständig reglering av så gott som hela denna vårdforms organisation
och verksamhet. Detta syfte har framför allt kommit till uttryck
i kommitterades förslag till grundläggande författning för alkoholistvården,
en nådig förordning om alkoholistanstalter. Nu berörda
tillvägagångssätt har mött ogillande från saväl föreningen Svenska
alkoholisthem och Venngarnskommissionen som medicinal- och socialstyrelserna.
Förnekas kan ej heller, att den erfarenhet, man här i
landet för närvarande äger rörande alkoholisters behandling, är . ganska
obetydlig och alldeles främmande för den form därav, som interneringslagen
avser. Beaktansvärt torde även vara, att auktoriteterna
på förevarande område företräda mycket olikartade meningar. Under
sådana förhållanden synes försiktigheten bjuda att ej ännu söka åvägabringa
någon dylik fullständig reglering av alkoholistvården. Flertalet
av de bestämmelser i förordningen, som måste anses nödvändiga, låta
sig för övrigt väl inordna i en instruktion för uppsiktsmyndigheten eller
i de skilda anstalternas reglementen. Dessa frågor torde jag vid senare
tidpunkt åter få anmäla för Kungl. Maj:t.
Jag övergår nu till att redogöra för de anslag av statsmedel, som
erfordras för alkoholistvården under år 1916.
Kommitterade hade i sitt betänkande den 14 januari 1914 framlagt
ett förslag till driftkalkyl för en statens anstalt på Adö, vari inkomster
och utgifter beräknades balansera med ett belopp av 106,000 kronor.
De inom civildepartementet sedermera tillkallade sakkunniga för uppgörande
av förslag till en statsanstalt vid Yenngarn funno motsvarande
belopp kunna begränsas till 103,000 kronor. Deras förslag till stat
för sistnämnda anstalt hade följande utseende:
Utgifter.
Avlöningar .............................................................................. kronor
Utspisning för personal, 15 personer 365 dagar å 0,80 ®
» » patienter, 100'' » 350 » å 0,80 »
Beklädnad.............................................................................. ®
Värme och lyse.................................................................... *
Tvätt och renhållning......................................................... »
Fastighetens underhåll.............................................•_........... ^
Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier...... »
Transport kronor 83,380: —
30.000
4,380
28.000
1,000
13,000
2,000
4.000
1.000
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166. 11
Transport kronor 83,380: —
Inköp av arbetsmaterial...................................................... » 3,000:_
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier,
inköp av utsäde, foder etc.................................... » 6,000: —
Flitpenningar.......................................................................... » 6,000: —
Läkemedel och instrument............................................... » 1,000: —
Diverse omkostnader.......................................................... » 3,620:_
Summa kronor 103,000:-
Inkomster.
Avgifter för 100 patienter å 1,50 under 350 dagar kronor 52,500: —
Inkomst av patienternas arbete inom anstalten......... » 10,000: —
Inkomst av jordbruk och trädgård.................................. » 15,000: —
Statens tillskott..................................................................... » 25,500: —
Summa kronor 103,000: —
Uti eu senare framställning lämnade emellertid de sakkunniga
nedanstående förteckning över den för anstalten erforderliga personalen
jämte för densamma beräknade avlöningsbelopp, uppgående allenast till
en summa av 27,000 kronor.
Föreståndare................................................................. 4,000 kronor,
läkare.............................................................................. 2,000 »
predikant...................................................................... 600 »
bokhållare .................................................................... 1,600 »
husfader................................. 1,600 »
befallningsman ......................................................... 1,600 »
maskinist.................................................................. 1,200 j>
3 vårdare....................................................................... 3,000 »
4 » 2,400 »
1 sjukvårdare (eller sköterska) ............................ 600 »
hushållerska ............................................................... 600 »
bagerska ................................................... 400 »
tvätterska.................................................................... 400 »
3 köksbiträden ..................... 750 )>
trädgårdsmästare ........................................................ 1,000 »
ladugårdsförman ......................................................... 900 »
stallförman.................................. 800 »
fördräng ....................................................................... 800 »
extra personal och vikariatsarvoden................... 2,750 »
27,000 kronor.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Uti berörda framställning anförde de sakkunniga vidare:
»Förutom kontant avlöning erhålla alla -— utom läkaren och predikanten,
vilka ej behöva bo å anstalten — fri bostad, fri uppvärmning
och i övrigt erforderligt bränsle samt, där elektrisk belysning kommer
att anordnas, elektrisk ström för belysning i den utsträckning, som av
anstaltsstyrelsen kan varda bestämd; för läkare och predikant beräknas
fria resor. Härutöver erhålla 4 vårdare, sjukvårdare (sköterska) samt
hushållerska, bagerska, tvätterska och köksbiträden fri kost och tvätt.
Vissa befattningshavare torde dessutom böra tilldelas trädgårds- eller
planteringsland, varjämte trädgårdsmästaren bör få fria produkter ur
trädgården för eget behov.»
De sakkunniga erinrade slutligen i samma skrivelse, att det icke
syntes möjligt att på förhand, innan anstalten trätt i verksamhet, uppgöra
eu definitiv lönestat, i synnerhet som icke ens de olika tjänsterna
kunde med bestämdhet angivas, samt att de angivna lönebeloppen
därför borde betraktas allenast som underlag för beräkning av den
summa, som komme att åtgå till avlöningar vid anstalten. Tillsvidare
syntes, anförde de sakkunniga, ej böra av riksdagen anslås några bestämda
löner utan allenast en totalsumma, varefter det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma avlöningsförmånerna eller grunderna
för desamma, och borde blivande befattningshavare vara underkastade
de ändrade anordningar i fråga om tjänsten, som visade sig erforderliga.
Slutligen framhölls, att ordförande och ledamöter i anstaltens styrelse
torde böra förklaras berättigade till rese- och traktamentsersättning
enligt 3:dje klassen i resereglementet.
Departements- I mitt vid nådig proposition nr 155 till 1914 års senare riksdag
cheten. fogade yttrande till statsrådsprotokollet anslöt jag mig till sist angivna
beräkning av avlöningarna. Med hänsyn därtili att kostnaden för belysning
av de sakkunniga torde vara väl lågt beräknad, fann jag emellertid
icke anledning att göra någon förändring i utgiftsstatens slutsumma.
Kommitté- Kommitterade ägna i sitt betänkande den 23 november 1914 nyss
rac*e'' återgivna förslag till utgifts- och inkomststat för Venngarnsanstalten
en ganska allvarlig kritik och framhålla, ej blott att utgifterna, särskilt
till avlöningar, äro för lågt beräknade utan även att den beräknade
inkomsten av jordbruk och trädgård är upptagen till för högt belopp.
I avseende å avlöningsbeloppen erinra kommitterade, att anstaltens
speciella art och dess förläggning på landsbygden sannolikt kommer
att försvåra anskaffandet av fullt duglig och lämplig personal. Det
måste därför anses angeläget att genom någorlunda goda löneförmåner
göra befattningarna mera lockande även för personer av den kvalitet,
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
att de icke behöva mottaga första plats, som står till buds. Vikten
ay ea fullgod rekrytering av personalen framträder särskilt, då man
väl får utgå från att statsanstalten bör bliva det mönster, efter vilket
anstaltsvarden för alkoholister i hela landet i viss mån kommer att utbilda
sig. För dennas utvecklande och höjande böra å statsanstalten
nya metoder och synpunkter försöksvis tillämpas och närmare genomarbetas,
liksom ock utbildningskurser i anstaltsvård anordnas. Kvaliteten
av de personliga krafter, som vid statsanstalten finnas tillgängliga,
kommer sålunda att i väsentlig mån bliva avgörande för hela
alkoholistvårdens nivå inom landet.
Venngarnskommissionen inlåter sig i sitt yttrande över kommitterades
förslag.ej något närmare på frågan om de i propositionen framlagda
beräkningarna över inkomster och utgifter för anstalten. Emellertid
ansluter sig kommissionen i viss mån till kommitterades mening
om ifrågavarande beräkningar, i det kommissionen finner det tvivelaktigt,
. huruvida under anstaltens första verksamhetsår så stor behållning
av jordbruk, trädgårdsskötsel och verkstäder kan vinnas, som förutsätta
i statförslaget. Törhända kunde det även komma att visa sig, att
lönestaten är något för lågt beräknad.
Medicinalstyrelsen förordar löneförhöjning beträffande flera av befattningarna
vid anstalten samt föreslår dessutom någon ökning av personalen.
r
Med hänsyn till den i flera avseenden bristande möjligheten att
för närvarande med någon säkerhet bedöma de förhållanden, som komma
att vara bestämmande för anstaltens ekonomi, finner sig socialstyrelsen
ej böra ingå på någon närmare granskning av förevarande statförslag.
Emellertid anser sig styrelsen ej kunna underlåta att betona sin anslutning
till vad kommitterade anfört om behovet av tillräcklig avlöninoåt
anstaltens personal.
Beträffande de föreslagna särskilda befattningarna tillåter jag mig
framhålla följande.
I sitt tidigare betänkande förutsatte kommitterade, att föreståndar- och
läkar liefattningarna skulle förenas hos samma person, åt vilken föreslogs
ery kontant avlöning av 7,000 kronor jämte fri bostad med flera förmåner.
Denna anordning syntes kommitterade i flera avseenden vara
den lämpligaste för att utan alltför betungande kostnader förskaffa
anstalten eu verkligt kompetent och dugande ledare. 1 sitt senare betänkande
draga kommitterade starkt i tvivelsmål, att det skall bliva
möjligt att, såsom do sakkunniga beräknat, mot en till 4,000 kronor
nedsatt avlöning kunna till föreståndarbefattningen förvärva en person
med erforderlig kapacitet.
Venngarns
kommissionen.
Medicinal
styrelsen.
Social
styrelsen.
Förestån
daren.
Kommitte
rade.
14
Medicinal
styrelsen.
Social
styrelsen.
Läkare.
Kommitte
rade.
Medicinal
styrelsen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Medicinalstyrelsen instämmer däri och föreslår en höjning av grundlönen
till 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
fem och tio år.'' Socialstyrelsen framhåller vikten av att föreståndarens
avlöning ej tillmätes för knappt, enär det väsentligen kommer
att bero på denna befattningshavare, om statens alkohol]stvård
och kanske därmed interneringsförfarandet över huvud skall lyckas att
förverkliga de med interneringslagen avsedda syften.
Med hänsyn till den föreslagna anslagsposten å 2,000 kronor till
läkare yttra kommitterade: _
»Det svnes jämväl tvivelaktigt, huruvida läkarvården \id anstahen
skall kunna" tillfredsställande ordnas inom ramen av det av de sakkunniga
därför beräknade beloppet av 2,000 kronor. Någon utsikt härtill
lärer förefinnas endast under förutsättning, att befattningen kan övertagas
av närboende tjänsteläkare. För att kunna med någon framgång
ägna patienterna individuell behandling och påverkan, lärer läkaren
böra regelbundet besöka anstalten tre gånger i veckan. Därutöver
torde vid inträffande sjukdomsfall få beräknas åtskilliga extra besök.
I betraktande av den ‘tidsspillan, som så trägen tjänstgöring måste
medföra, samt med hänsyn till läkarens skyldighet att avgiva rapporter,
utlåtanden och årsberättelser m. m., lärer emellertid den beräknade avlöningen
få anses synnerligen knapp, och därutöver bör givetvis något
belopp kunna disponeras för konsultationer med specialister, vilka i svarare
fäll tillkallas från t. ex. Stockholm eller Uppsala. Kommitterade
finna sålunda högst sannolikt, att något större del av löneanslaget kommer
att få anlitas för ett tillfredsställande ordnande av läkarfrågan.
Önskvärt är ock, att vederbörande myndigheter vid behandling av
frågan om besättande av lediga läkarbefattningar i orten taga hänsyn
därtill, att med sådan lämpligen måtte kunna . förenas befattningen
såsom läkare å statsanstalten. Skulle det åter bliva nödvändigt att för
sistnämnda uppgift anlita läkare i Stockholm eller Uppsala, lärer det
beräknade beloppet av 2,000 kronor komma att högst väsentligt överskridas.
Måhända blir det även ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast
att ordna läkarfrågan vid Venngarnsanstalten på det sätt kommitterade
föreslagit för en anstalt, förlagd till Adö, nämligen så att föreståndaroch
läkarbefattningarna förenas hos samma person.»
Medicinalstyrelsen förklarar, att dess uppfattning om läkarens verksamhet
vid alkoholistanstalt i åtskilligt avviker från kommitterades
ståndpunkt. Sålunda kan styrelsen bland annat icke biträda kommitterades
förslag, att läkaren vid allmän alkoholistanstalt skall horas, innan
patients sysselsättning bestämmes, att han skall genom personlig in
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 15
verkan å patienterna söka påverka dem i anstaltsvårdens syfte, att han
skall avgiva yttranden angående patients intagande, den lämpliga tidpunkten
för utskrivning och villkoren därvid samt att han för upplysningais
meddelande skall närvara vid anstaltsstyrelsens sammanträden.
Med hänsyn särskilt till läkarvården å Venngarnsanstalten yttrar siw
medicinalstyrelsen, sedan den framhållit, att vid de enskilda och erkända
anstalterna läkarens verksamhet, om föreståndaren vore lämplig och
hade god psykologisk blick, kunde inskränkas till den rent medicinska
behandlingen och de sanitära förhållandena, på följande sätt:
»Annorlunda torde förhållandet säkerligen bliva beträffande statsanstalt,
som ju är avsedd för recidivister, kriminella och svårdisciplinerbara
individer och å vilken därför ofta torde komma att intagas psykopatiska
och mera degenererade individer. För bedömande av frågor, huru
sådana lämpligast skola behandlas och huruvida överflyttning till sinnessjukanstalt
eventuellt kan vara det mest ändamålsenliga, är naturligtvis
föreståndaren, såvida han icke är läkare med specialutbildning i nervoch
sinnessjukdomar, i behov av råd utav en psykiatriskt skolad läkare
med. anstaltserfarenhet. Nu ligger det i sakens natur, att dvlika kvalifikationer
i regel icke kunna påräknas hos den läkare, som är bosatt
närmast statsanstalt och på den grund kan bli antagen till »husläkare».
V id sidan av denne, vilkens verksamhet sålunda bör vara inskränkt till
att sköta sjuk- och hälsovården vid anstalten, behöves därför därjämte
en inspekterande ^ psykiater såsom rådgivande åt föreståndaren i vissa
fall angående de å anstalten intagnas behandling, lämpligaste tidpunkten
för deras utskrivning, villkoren för sådan o. s. v. Kommitterade hava
visserligen utgått ifrån, att specialist från Stockholm eller Uppsala tillälligtvis
skulle kunna konsulteras. Enligt medicinalstyrelsens förmenande
kan detta i fråga om en anstalt med det labila material, som
icke minst den första statsanstalten för alkoholister i riket med säkerhet
kommer att få, emellertid icke vara tillräckligt, utan krävas här
mera regelbundna besök, exempelvis en gång i månaden av en på området
skolad läkare med anstaltserfarenhet.
Vidare finna kommitterade det tvivelaktigt, huruvida läkarvården
vid anstalten skall kunna tillfredsställande ordnas inom ramen för det
därför beräknade beloppet av 2,000 kronor. Åven på denna punkt
delar medicinalstyrelsen kommitterades uppfattning, i det att det synes
uppenbart, att det därest läkarförhållandena ordnas på sätt ovan
föreslagits — behöves ett förslagsanslag för resekostnader utöver det
till arvoden utgående beloppet. Däremot torde detta senare icke behöva
sattas högre än till 2,000 kronor, i det att för platsläkaren, vilken —
16
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
då hans verksamhet inskränkes till att gälla den rena hälso- och sjukvården
— i regel icke kan behöva göra mer än ett besök i veckan,
ett årligt arvode å 1,200 kronor torde bliva tillräckligt, även i fall han
ålägges att (vilket medicinalstyrelsen anser vara riktigt) utan särskild
ersättning lämna läkarvård åt anstaltens personal med familjei.^ Den
återstående summan, 800 kronor, synes vara ett skäligt arvode åt den
inspekterande läkaren, som — förutom vid särskild begäran om konsultationsresa
— torde behöva besöka anstalten en gång i månaden och
som därjämte kan. komma att få avgiva skriftliga yttranden angående
vissa specialfrågor, exempelvis av rättsmedicinsk natur. Emellertid synes
det vara mest ändamålsenligt, att, för den händelse två läkare i överensstämmelse
med medicinalstyrelsens förslag bliva anställda, dessas
arvoden icke från början definitivt fastställas, utan att det får stå uppsiktsmyndigheten
fritt att framdeles efter anstaltsstyrelsens hörande, på
annat sätt än i början bestämmes, fördela det anslag, som beviljats till
Utöver det fasta arvodet bör enligt medicinalstyrelsens förmenande
icke någon ersättning utgå till platsläkaren för hans resor till anstalten,
om han får fria skjutsar av denna, varemot den inspekterande läkaren
, för sina besök därstädes bör få rese- och traktamentsersättning enligt
tredje klassen i resereglemente!. Utgår man ifrån, att den sistnämndes
besök å anstalten bliva 12 å 15 på året, och beräknar man c:a 40 kronors
ersättning för varje resa (som torde komma att taga 2 dagai), blir
alltså ett förslagsanslag å 600 kronor behövligt för detta ändamål.
Detta anslag bleve emellertid inbesparat i det fall, att till föreståndare
erhölles en fackutbildad läkare med anstaltserfarenhet, så att icke endast
särskild »husläkare» utan även inspekterande läkare bleve obehövlig.
Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle innehavaren av dessa lörenade
tjänster erhålla en kontant lön å 6,500 kronor med två ålderstillägg
efter respektive 5 och 10 år.»
Bokhållaren. Kommitterade framhålla, att vid en jämförelse mellan de löne
Kommitte-
belopp, som föreslagits av kommitterade och de sakkunniga, särskilt
rade. framträder olikheten med avseende å den tjänsteman, som under föreståndarens
ledning närmast skulle sköta anstaltens ekonomiska och expeditionsgöromål.
I avseende å denna tjänsteman anföra kommitterade vidare:
»De sakkunniga hava för denne anslagit, förutom fri bostad och
värme m. m., I,é00 kronor, medan kommitterade velat för ändamålet
disponera 3,000 kronor jämte samma förmåner. Denna skiljaktighet har
uppenbarligen sin orsak i eu principiellt olika uppfattning, rörande
ifrågavarande tjänstemans ställning och uppgift, vilken skiljaktighet ock
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166. 17
uTumT tlJ1 UJttry<;k ,dän’ ?ti; ^ sakkunniga giva honom tjänstetiteln
bokhållare, under det kommitterade föreslagit titeln syssloman. Enligt
de sakkunnigas uppfattning skulle uppenbarligen föreståndaren personligen
skota aven den löpande expeditionen och bokföringen samt i allmänhet
alla ekonomiska ärenden och till biträde härvid erhålla en tjänsteman
med den ställning och kompetens, benämningen bokhållare angiver
förevarande kommitterade hava åter ansett, att föreståndaren icke kan
betungas med det direkta handhavandet av dessa uppgifter, därest han
skall kunna ägna tillbörlig tid och omsorg åt sina synnerligen omfattande
och maktpåliggande uppgifter såsom chef för hela personalen,
ledare i stort av anstaltens skötsel samt handledare och uppfostrare av
patienterna. Under hänvisning till vad kommitterade i sitt förslag till
reglemente för statsanstalten föreslagit rörande föreståndarens olika uppg.
ter ) vilja kommitterade här endast betona, att föreståndarens auktoritet
och kompetens i väsentlig mån måste utnyttjas för att uppfostra
och påverka patienterna, varav deras förbättring i hög grad beror Den
oundgänghga förutsättningen härför är, att denne kan förfoga över tillräcklig
tid för denna del av sin verksamhet. Skulle han däremot nedtyngas
av omedelbart sysslande med de i och för sig viktiga göromål
som avsetts för sysslomannen, lärer allvarlig fara uppstå för mindre
tillfredsställande resultat såväl beträffande patienternas moraliska böjande
som i fråga om anstaltens allmänna ledning och verksamhet.
Av vad i förslaget _ till reglemente för statsanstalten anförts
rörande sysslomannens åligganden, torde dessas omfattning och betydelse
kunna lätt bedömas. Kommitterade anse sig emellertid böra
särskilt erinra, vilket omdömesprövande och tidsödande arbete måste
nedläggas endast på strävandena att för det hundratal patienter, som
årligen utsknves, ordna omhändertagandet efter avgången från anstalten,
hor envar av dessa gäller det nämligen icke blott att skematiskt bestämma
vistelseort och utskrivningsvillkor samt härom underrätta vederbörande.
Det är nämligen av synnerlig vikt för patienternas bestående
förbättring och framtida bästa, att patienterna beredas lämplig bostad
och anställning samt garantier i övrigt för nödig tillsyn. Utskrivningen
måste därför föregås av ett omfattande arbete i sådant syfte,
) I reglementets § 14 stadgas först, a,tt sysslomannen har att under föreståndarens
ledning och tillsyn ombesörja anstaltens ekonomiska förvaltning samt biträda
med uppehållandet avy god ordning inom anstalten. Därefter angivas närmare specificerade
sysslomannens åligganden i avseende å nämnda förvaltning. Till sist föreskrives
att sysslomannen allmänhet skall biträda föreståndaren vid anstaltens skötsel samt näst
efter denne utova förmanskap över arbetsledare, vårdpersonal och ekonomibetjäning.
Bihang till riksdagens protokoll 11)1.1. 1 samt. H9 liiijt. (Nr 166.) '' 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
vars allmänna drag det visserligen tillkommer föreståndaren att bedöma
och bestämma, men där själva detaljerna och skriftväxlingen måste påvila
sysslomannen.
Framhållas bör vidare, att det stora lantbrukets rationella skötsel
icke kan anförtros åt befallningsmannen allenast, vars uppmärksamhet
och tid mycket upptagas med den omedelbara tillsynen över de vid utarbetena
sysselsatta patienterna och vårdarna (jordbruksarbetarna). Då
jordbrukets avkastning och ekonomi ingå såsom väsentliga moment i
anstaltens hushållning, blir det så mycket angelägnare, att alla sidor av
densamma hållas ihop av sysslomannen, som alltid måste ansvara för
proviantering, förråd o. dyl. .
Det är slutligen enligt kommitterades mening redan ur ordnmgssynpunkt
icke tillrådligt att, såsom de sakkunniga gjort, ställa sysslomannen
på samma nivå som de båda förmännen (inre och yttre arbetsledaren).
Vid en så stor och på många områden verkande anstalt som
den ifrågavarande skall det visa sig nödvändigt att bereda föreståndaren
stödet av en souschef med tjänsteställning över förmännen, vilken självfallet
övertager ledningen, när föreståndaren icke är tillstädes eller eljest
kan utöva den. I överensstämmelse härmed bör också högre lön, än
de sakkunniga föreslagit, tilldelas honom, på det att till uppdraget må
kunna förvärvas en duglig och erfaren person med lämplighet för detta
särskilda verksamhetsområde.»
Medicinal- Medicinalstyrelsen anser, beträffande bokhållarens avlöning, att man,
Btyreisen. innan erfarenheten visat, huruvida för anstaltens ekonomi kan behövas
en person med mera självständig ställning och högre avlöning än 1,600
kronor, icke bör räkna med större belopp än detta.
social- Socialstyrelsen framhåller betydelsen av ifrågavarande befattning
styreisen. och vikten av att kunna för densamma förvärva fullt lämplig person.
Maskinisten.
Kommitte
rade.
Medicinal
styrelsen.
Den föreslagna avlöningen för en maskinist, 1,200 kronor, finna
kommitterade för låg. För denna befattning behöves nämligen en fullt
skicklig yrkesman med kompetens därjämte att verkställa leparationsarbeten
samt eventuellt även att handleda patienternas undervisning _i
vissa metallarbeten. Då vidare endast patienter beräknats till hans bi
träde vid skötseln av de vidlyftiga uppvärmnings- och belysnmgsanordningarna,
vilka skola fördelas på tvenne långt ifrån varandra belägna
anstaltsbyggnader, måste befattningen tydligen bliva både krävande och
ansvarsfull.
Medicinalstyrelsen delar kommitterades uppfattning, att den kontanta
avlöning, som föreslagits för maskinisten, är för liten, om det
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
skall bliva möjligt att på denna post få en fullt skicklig yrkesman med
kompetens att därjämte verkställa reparationsarbeten, och föreslår, att
lönen för ifrågavarande befattningshavare sättes till 1,400 kronor eller
samma belopp, varmed den kontanta avlöningen utgår till maskinisten
vid ett mindre hospital, t. ex. Härnösands.
I avseende å behovet av ökad vårdpersonal ansluta sig kommitterade
i allt väsentligt till den uppfattning, som tvenne ledamöter framfört
i motioner till riksdagen,1) samt yttra i ämnet vidare:
»I planen för anstaltens ordnande och verksamhet ingår, att patienterna
till väsentlig del skola sysselsättas med jordbruksarbete ute
på den störa del av godset, som skulle disponeras för anstaltens räkning.
Till följd av dess läge blir det i regel oundvikligt att låta någon
eller några vårdare övervaka varje grupp, som avdelas till arbete ute
på fälten och i skogarna. Samtidigt måste några vårdare finnas kvar
i logementen, andra i verkstadssalarna, vid handräckningsarbetena inom
anstaltsbyggnaden samt vid arbetena i trädgård, ladugård och stallar
o. s. v. bör ett nödtorftigt fyllande av det sålunda föreliggande behovet
av vaktpersonal lärer det av de sakkunniga beräknade antalet
av 7 vårdare icke bliva tillräckligt.
I ännu högre grad gäller detta omdöme om deras förslag rörande
speciell jordbrukspersonal, vilket upptager befallningsman, trädgårdsmästare,
ladugårdsförman, stallförman och fördräng eller tillsammans 5
personer. bill sitt biträde vid allt arbete på åkern samt i skogen,
trädgården, ladugård och stallar skulle dessa endast hava att tillgå patienterna.
Såsom i de nyssnämnda motionerna visats, kommer emellertid
det alldeles övervägande antalet patienter att utgöras av personer
med . ringa eller ingen vana vid jordbruksarbete och obetydlig arbetsförmåga.
Endast i undantagsfall lära sådana vara tillräckligt vana och
pålitliga för att kunna plöja eller sköta sånings- och skördemaskiner.
Med hänsyn redan till det stora antal dragare, som erfordras och vilkas
användning näppeligen kan utan särskild tillsyn anförtros åt patienter
av det slag, som äro att förvänta till statsanstalten, torde det sålunda
bliva nödvändigt att äga tillgång till ett ökat antal vana jordbruksarbetare.
Dessa kunde delvis även fylla uppgiften att, i enlighet med
vad nyss anfördes, förstärka vårdpersonalen.»
Medicinalstyrelsen uttalar sig rörande den av kommitterade påkallade
ökningen av vårdpersonalen på följande sätt:
*) Motioner vid 1914 års senare riksdag nr 91 i första kammaren av C. G. Ekman
och nr 235 i andra kammaren av J. M. Juhlin.
övrig
personal.
Kommitte
rade.
Medicinal
styrelsen.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
»Vad så beträffar antalet personal, som i ovannämnda tablå (sid.
70 i nådiga propositionen nr 155 vid 1914 års senare riksdag) upptagits,
hava kommitterade uttryckt farhåga för, att detsamma är för
lågt beräknat: 7 vårdare vore nämligen otillräckligt, då det förutom
vårdarna, som övervakade de å fälten arbetande, samtidigt måste finnas
några kvar i logementen, andra i verkstadssalarna, vid handräckningsarbetena
inom anstaltsbyggnaden samt vid arbetena i trädgård, ladugård
och stallar o. s. v., och med hänsyn till de här intagnas ringa
vana vid jordbruksarbete och obetydliga arbetsförmåga skulle det vara
nödigt att äga tillgång till ett ökat antal vana jordbruksarbetare utöver
de 5 personer (befallningsman, trädgårdsmästare, ladugårdsförman, stallförman
och fördräng), som äro upptagna i departementschefens förslag
till jordbrukspersonal vid anstalten i fråga. Enligt medicinalstyrelsens
uppfattning är emellertid denna farhåga i åtskilligt överdriven.
Då förslaget förutom de ovannämnda 7 vårdarna jämväl upptager
en särskild person för sjukvården och denna i regel bör vara tillräcklig
för tillsynen av de kroppsligt sjuka och eventuellt isolerade eller för
sig avskilda, behöves utöver denna i allmänhet icke någon vårdare i
logementen under arbetstiden, vadan alltså samtliga vårdare, utom den,
som bär nattjänstgöring (vilken ock bör kunna verkställa natteldningen),
i allmänhet bliva disponibla för tillsynen av de här intagna under
deras arbeten. I första hand böra vårdarna leda arbetena å verkstäderna
(över vilka »husfadern» eller inre arbetsledaren i övrigt har den
närmaste uppsikten). I likhet med maskinisten, som bör handleda de
i smedjan och maskinverkstaden sysselsatta skyddslingarnas arbeten,
böra därför några av vårdarna vara yrkeskunniga; de yrken, som därvid
böra vara representerade, äro i törsta hand snickeri, skomakeri och
skrädderi. De återstående vårdarna böra vara jordbrukskunniga, då de
jämte fördrängen komma att leda och deltaga i skyddslingarnas arbeten
i trädgården och på fälten, medan stallförmannen och ladugårdsförmannen
komma att utöva tillsyn över en del skyddslingar, som biträda
dem i deras arbeten. Frånsett den kvinnliga personalen i kök, tvättstuga
och bageri, vilken även har att öva tillsyn över de i dessa lokaler
sysselsatta skyddslingarna, finnes det alltså för tillsyn av de å verkstäder,
i ladugårdar och utomhus arbetande skyddslingarna icke mindre
än 10 funktionärer, nämligen 6 vårdare, maskinist, ladugårds! örman,
stallförman och fördräng. Det beräknade antalet vårdare torde fördenskull
bliva tillräckligt, så länge icke de här intagnas antal överstiger
100; i varje fall torde icke högre antal vårdare behöva beräknas
under det första året, då kanske icke ens alla platser hinna bliva
belagda.»
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Medicinalstyrelsen förordar höjning av den föreslagna lönen till en
hushållerska. Icke minst med hänsyn till anstaltens avskilda läge, som
försvårar provianteringen, anser styrelsen nämligen, att det för denna befattning
behöves en mera kvalificerad person, som i övrigt bör hava
överinseendet över arbetena i kök, tvättstuga och bageri samt förestå
linneförrådet. För innehavaren av denna befattning föreslår styrelsen
titeln husmoder samt en kontant avlöning av 800 kronor. Under husmodern
borde enligt styrelsens mening såsom närmast ansvarig förarbetena
i köket anställas, i stället för ett av köksbiträdena, en kokerska
med en lön av 400 kronor.
Med hänsyn till de många skjutsar för proviantering m. m., som
komma att påfordras, anser medicinalstyrelsen, att det med säkerhet
erfordras en särskild kusk. Då det vidare icke kan beräknas, att vare
sig stallförmannen eller ladugårdsförmannen medhinner att även sköta
svinhuset, behöves även för detta en särskild förman, vilken i övrigt
lämpligen kan sköta renhållningen. Då denne givetvis skulle få å anstalten
intagna patienter till hjälp i sitt arbete, komme för övrigt
genom befattningen i fråga antalet av dem, som hava tillsyn över
skyddslingarna under deras arbeten, att ökas från 10 till 11. I avlöning
föreslås för kusken 900 kronor (= för ladugårdsförmannen) och
för svinskötaren 800 kronor (= för stallförman och fördräng).
Rörande avlöningsstaten för Venngarnsanstalten framhåTler medicinalstyrelsen
till sist, att riksdagen icke nu borde fastställa avlöningens
storlek, för de olika funktionerna utan låta det ankomma på Kungl.
Maj:t, i fråga om en del lägre personal eventuellt på uppsiktsmyndigheten,
att bestämma personalens avlöningsförmåner inom ramen av det
anslag, som av riksdagen beviljas, då det — såsom av de förut omförmalda
sakkunniga anförts — icke är möjligt att på förhand, innan anstalten
trätt i verksamhet, uppgöra en definitiv lönestat.
„ Såväl kommitterade som medicinal- och socialstyrelserna hava, Departementssåsom
av det anförda framgår, funnit det av de sakkunniga föreslagna chefen,
beloppet till avlöningar, 27,000 kronor, för lågt. Medicinalstyrelsens
förslag till löneförhöjningar eller avlöningar till nya befattningar beöpa
sig sammanlagt till 2,750 kronor (utom reseersättningar åt en
inspekterande läkare).
Med hänsyn till den stora betydelse det måste hava för alkoholistvålden,
att statens alkoholistanstalt å Venngarn bliver utrustad med en
såväl kvalitativt som kvantitativt fullt tillredsställande personal, torde
någon höjning av den föreslagna anslagsposten till avlöningar vara
erforderlig. I överensstämmelse med vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen
framhållit lärer det emellertid ej lämpligen låta sig göra
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
att nu fastställa en detaljerad lönestat för ifrågavarande anstalt. Särskilt
synes detta påkallat av det förhållande, att Venngarnskommissionen
ej ansett en exakt beräkning av bland annat lönestatens poster nu
kunna utföras samt ännu ej yttrat sig över kommitterades förslag till
reglemente för anstalten utan begärt anstånd därmed.
Med hänsyn till nu berörda omständigheter tillåter jag mig föreslå,
att ifrågavarande anslagspost höjes till det belopp, vartill de sakkunniga
först upptagit densamma eller 30,000 kronor. Om avlöningsbeloppen
för de särskilda befattningshavarna skulle det sedermera ankomma
på Kungl. Maj it eller i vissa fall mahända lämpligare pa upp
siktsmyndigheten eller anstaltens styrelse att bestämma.
De rese- och traktamentsersättningar, som kunna bliva påkallade
för läkarvården, torde icke behöva påföras anstaltens stat utan synas
böra utgå från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till dylika ersättningar.
Diverse Kommitterade anmärka, att det för posten »diverse omkostnader»
omkostnader, beskna de beloppet av 3,620 kronor synes väl knappt i betraktande av
de många oförutsedda utgifter, som otvivelaktigt måste möta på en så
stor anstalt under dess första verksamhetsår.
vtspisnings- Medicinalstyrelsen anser, att kostnaden för utspisning är väl högt
kostnad och beräknad, då den upptages till 80 öre per dag och person. Å andra
fiitpen g g-(jan finner styrelsen anslaget till flitpenningar vara väl lågt, då den
härför upptagna summan, 6,000 kronor, icke räcker till mer än — om
man räknar med 300 arbetsdagar på året i medeltal 20 öre per
arbetsdag, men det för anstaltens verksamhet helt säkert är av betydelse
att kunna uppmuntra dugligare arbetare med efter arbetets värde
avpassad flitpenning. Eu möjlig minskning i den förra posten uppväges
sålunda av en önskvärd ökning i den senare.
rårdavgiften. Inkomsten av vårdavgifter har av såväl de sakkunniga som kommitterade
upptagits till 52,500 kronor, vilket belopp erhållits med beräkning
av en vårdavgift av 1 krona 50 öre för 100 patienter under
350 dagar av året. Beträffande beloppet av nämnda vårdavgift har
jag i mitt anförande till förut berörda statsrådsprotokoll yttrat, att
detta belopp möjligen vore väl högt beräknat och att en så hög avgift
törhända skulle avskräcka de kommunala myndigheterna från att
låta internera sina alkoholister. Detta mitt yttrande har givit kommitterade
anledning till följande uttalande:
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
»Kommitterade hava vid sin tidigare undersökning på denna punkt
icke heller förbisett denna synpunkt, men funno densamma icke kunna
tillmätas avgörande betydelse. Visserligen kan det förefalla alltför
drygt att för en internerad alkoholist erlägga en vårdavgift av 1 krona
50 öre per dag eller 547 kronor 50 öre för 365 dagar, men härvid
bör å andra sidan ihågkommas, att de individer, som här äro i fråga,
under alla förhållanden åsamka vederbörande kommuner stora utgifter.
Det gäller här särskilt svårhanterliga eller farliga alkoholister, vilka
icke kunna omhänderhavas å andra allmänna anstalter. Dylika alkoholister
lära föranleda stora olägenheter och omkostnader, om de skola
vårdas å fattig- eller sjukvårdsanstalter, där de störa ordningen och
föregå med dåliga exempel, var förutom de inverka skadligt på sina
familjers eller anhörigas ekonomi. Utsikten att eventuellt få för de
svåraste alkoholisterna erlägga den föreslagna vårdavgiften å statsanstalten
torde därför icke bliva så avskräckande, som eljest kunde befaras.
I allt fall lärer det icke vara någon risk för att icke statsanstalten
kommer att tagas i anspråk, så långt dess vårdkapacitet medgiver.
Skulle det sedermera visa sig möjligt och lämpligt att sänka avgiften,
låter detta sig lättare göra än att företaga en höjning av ett från början
för lågt tilltaget belopp.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att alkoholistvården
på grund av sin särskilda karaktär med nödvändighet måste medföra
dryga kostnader. Medan sinnessjukanstalterna och fängelserna äro
slutna anstalter med jämförelsevis litet område och därför liten vårdoch
vaktpersonal, äro alkoholistanstalterna, åtminstone den blivande
statsanstalten, öppna inrättningar, som avses skola sysselsätta patienterna
med mångskiftande arbeten på ett vidsträckt område. Då därtill kommer,
. att patienternas arbetsförmåga är obetydlig och i allt fall endast
kan i ringa mån utnyttjas på ett inkomstbringande sätt, föranleder
deras sysselsättande i regel större utgifter än inkomster. Att så är
förhållandet bestyrkes på ett avgörande sätt av erfarenheterna från
såväl de .nu verksamma enskilda alkoholistanstalterna som ock den i
viss man jämförliga tvångsarbetsanstalten å Svartsjö 1). Med hänsyn till
det svårbehandlade material, som statsanstalten å Venngarn kommer att få
omhändertaga, samt på grund av där mötande lokala svårigheter lärer
i själva verket den föreslagna vårdavgiften av 1 krona 50 öre snarast
få anses för låg. Om skälig ränta beräknas å anstaltens anläggnings
-
'') härom kommitterades betänkande den 14 januari 1914 s. 72 samt ovan
åberopade motioner (se not å s. 19).
Kommitte
rade.
Venngarns
kommissionen.
Medicinal
styrelsen.
Social
styrelsen.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
kostnader och jordvärde samt hänsyn tages till det förutsatta statsbidraget
till driftkostnaden, skall man nämligen finna, att statens årliga
kostnad per patient å statsanstalten kommer att motsvara det av kommitterade
beräknade statsbidraget per patient för erkända anstalter.»
Venngarnskommissionen yttrar beträffande vårdavgiftens belopp
följande:
»Statsanslagets beräkning till nyssnämnda belopp vilar vidare pa den
förutsättningen, att en vårdavgift av 1 krona 50 öre om dagen skall
betalas för varje å anstalten intagen patient, vilket med beräkning av
350 vårddagar om året skulle vid full beläggning tillföra anstalten en
årlig inkomst av 52,500 kronor. Vid behandling y statsrådet den 12
juni 1914 av frågan om anordnande av anstalten å Venngarn anmärkte
föredragande departementschefen, att denna inkomst möjligen vore väl
högt beräknad samt att en så hög avgift som 1 krona 50 öre törhända
skulle avskräcka de kommunala myndigheterna från att lata internera
sina alkoholister. Kommissionen delar dessa betänkligheter och anser
för sin del, att avgiften ej bör sättas högre än 1 krona om dagen.
Redan denna avgift torde komma att förefalla kommunerna avsevärd,
särskilt då de jämföra avgifterna på statens sinnessjukanstalter och
landstingens sjukhus, vilka äro väsentligt lägre. Åven om platstillgången
i statsanstalten är jämförelsevis ringa, skulle det, om avgiften
sättes alltför högt, kunna inträffa, att många platser bleve obesatta.
Statsanstalten skulle då ej bliva till avsedd nytta och den höga avgiften
skulle medföra, att den beräknade inkomsten utebleve».
Medicinalstyrelsen anser, att en så hög avgift som 1 krona 50
öre skulle komma att avskräcka mangen kommun att lata internera sina
alkoholister. Den avgift, kommun har att erlägga för å hospital intagen,
utgör allenast 60 öre om dagen, varför den föreslagna avgiften
till statsalkoholistanstalten skulle bliva mer än dubbelt så hög. Då det
torde vara svårt att uppvisa några skäl för en .så stor disproportion,
förordar medicinalstyrelsen för sin del, att avgiften bestämmes till 1
krona per vårddag.
Rörande vårdavgiften yttrar sig socialstyrelsen sålunda:
»Styrelsen vill ej förneka, att den föreslagna vårdavgiften av 1
krona 50 öre kan synas väl hög. Den torde emellertid icke kunna betecknas
som oskälig, om man, såsom kommitterade framhållit, tager i
betraktande, ej blott att de patienter, för vilka statsanstalten i främsta
rummet är avsedd, i regel eljest skulle bereda de kommunala myndigheterna
betydande olägenheter och kostnader, än även att anstaltens
anläggning och drift på grund av vårdformens egenartade beskaffenhet
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 25
och patienternas tillstånd måste medföra relativt dryga kostnader. Statens
arliga kostnad per patient å statsanstalten skulle sålunda komma att
uppgå till ungefär samma belopp som den av kommitterade föreslao-na
vardavgiften. Påpekas må därjämte, att en jämförelsevis hög vårdavgift
måste förväntas dels göra kommuner och landsting mer benämna
att upprätta egna anstalter och dels verka därhän, att statsanstältens
vårdplatser bliva förbehållna dem, för vilka anstalten i främsta rummet
ar avsedd, d. v. s. sådana alkoholister, som ej väl låta sig vårda å andra
anstalter.
Ehuru, som här ovan sökt visas, åtskilliga skäl tala för vårdavgiftens
fastställande till 1 krona 50 öre, måste det å andra sidan erkannas,
att fall torde kunna förekomma, där en sådan avgift skulle
verka som ett oöverstigligt hinder för ernående av en måhända synnerlgen
välbehövlig internering. Till undvikande av dylika konsekvenser
synes det kunna ifrågasättas, om icke anstaltens styrelse skulle kunna
bemyndigas att i särskilt ömmande fall, d. v. s. då vårdbehovet är särskilt
trängande men förmågan att bära kostnaderna för vården särskilt
svag, medgiva nedsättning av avgiften till 1 krona för ett visst
antal, t. ex. högst en tredjedel av det för anstalten avsedda patientantalet.
» r
Min bär förut omförmälda tvekan, huruvida vårdavgiften lämpligen Departementskunde
sattas. så högt som till 1 krona 50 öre, har icke undanröjts chefengenom
kommitterades och socialstyrelsens uttalanden till förmån därför.
Snarare synes mig Venngarnskommissionen och medicinalstyrelsen hava
fog för sitt yrkande om avgiftens nedsättning till 1 krona. Vad socialstyrelsens
ställning till frågan angår, erkänner ju denna myndighet för
övngt befogenheten av mina betänkligheter genom sitt förslag, att avgiften
i särskilt ömmande fall, dock högst för en tredjedel av patientantalet,
skulle kunna nedsättas till 1 krona. Detta förslag kan emellertid,
ehuru det skulle bryta udden av gensagorna mot det högre avgiftsbeloppet,
icke anses innebära någon tillfredsställande lösning av frågan
då det otvivelaktigt skulle möta mycket stora svårigheter att avgöra’
i vilka fall den lägre avgiften skulle medgivas. Med hänsyn till det nu
anförda och statens förut framhållna skyldighet att möjliggöra interneringslagens
tillämpning anser jag, att vårdavgiften å Venngarnsanstalten
icke bör sättas högre än till 1 krona.
I avseende a beloppet av det föreslagna statsanslaget, 25,500 kronor, Stat,an.iaaet.
till Venngarnsanstaltens driftkostnader under år 1916 hava såväl korn- Wp
mitterade som socialstyrelsen, oaktat sina här förut berörda erinringar
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 14.9 käft. (Nr 166.) 4
26
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
mot den föreslagna utgifts- och inkomststaten, ej pakallat någon ökning
på den grund, att anstalten ej kan förväntas tråda i tull verksamhet
med ingången av nämnda år utan först längre fram under detsamma.
Venngarnskommissionen och medicinalstyrelsen påyrka höjning av anslags
beloppet med hänsyn till den av dem påkallade sänkningen av
vårdavgiften. _ .
Departements- Den av mig föreslagna höjningen av anslagsposten till avlöningar
chefen- och sänkningen av vårdavgiften påkalla tydligtvis eu ökning av statsanslaget.
För helt år skulle denna ökning uppgå till 3,000 kronor
(avlöningspostens höjning) jämte 17,500 kronor (vårdavgiftspostens sänkning
med V3 av 52,500 kronor) eller tillhopa 20,500 kronor. Sammanlägger
man denna summa med det förut beräknade anslagsbeloppet,
25,500 kronor, kommer man sålunda till ett årligt anslagsbehov av
46,000 kronor. Anstalten lärer emellertid enligt inhämtade upplysningar
ej komma att öppnas före den 1 juli 1916. Att minska anslagsbeloppet
i motsvarande mån eller till hälften torde dock icke lämpligen låta sig
göra, då en del befattningar otvivelaktigt böra besättas dessförinnan.
Medicinalstyrelsen föreslår i detta avseende, att föreståndaren, bokhållaren,
befallningsmannen, maskinisten, husmodern, trädgårdsmästaren
och övrig jordbrukspersonal samt halva antalet dagvårdare tillsättas
från årets början. En så omfattande anställning i förväg av personalen
torde måhända ej vara av behovet påkallad, men lämpligt vore onekligen,
att föreståndaren anställdes från årets början, så att han kunde
medverka vid och övervaka inredning och övriga avslutande arbeten å
anstalten, samt att övriga befattningshavare finge tillsättas i man av
behov och i regel i god tid före anstaltens öppnande. Med hänsyn härtill
torde, synnerligast som inkomsterna av patienternas arbete samt av jordbruk
och trädgård under den första verksamhetstiden knappast lära kunna
förväntas uppgå till därför beräknade belopp, lämpligen böra till halva beloppet,
23,000 kronor, av nämnda årliga anslagsbehov läggas en summa,
motsvarande ungefär ett kvartals avlöningar eller 7,000 kronor. Jag
får sålunda föreslå, att statsanslaget till Venngarnsanstaltens driftkostnader
för år 1916 upptages till ett belopp av 30,000 kronor. I detta
sammanhang vill jag nämna, att Venngarnskommissionen säkerligen
kommer att ägna hela inkomst- och utgiftsstaten en ingående granskning,
innan densamma slutligen fastställes.
Statsbidrag De statsbidrag, som hittills utgått till alkoholistanstalterna hava
till erkända beviljats av riksdagen efter prövning av behovet i varje särskilt tall.
0^setaUersa I avseende å anstalternas driftkostnader har statsbidraget bestämts till
driftkost- ett belopp, beräknat med hänsyn till det antal vårdplatser, anstalten
nader. r
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
ansetts komma att disponera under det år, varför bidraget beviljats.
Kommitterade hava föreslagit, att till dylika bidrag skall beviljas en rund
summa, varav Kungl. Maj:t sedan äger att efter bestämda grunder tilldela
de särskilda anstalterna understöd. Till sådana grunder hava kommitterade
framlagt förslag i form av en nådig kungörelse.
Uti nämnda kungörelse föreslås, att statsbidraget skall utgå till
erkända anstalter med 1 krona 50 öre för tvångsinternerade och 1
krona 25 öre för frivilligt internerade samt till enskilda anstalter med
1 krona, allt per dag och patient, som vårdats å anstalten. Statsbidrag
skall icke utgå för vård av patienter, för vilka erlagts högre vårdavgift
än 1 krona 50 öre. Enskilda anstalter, som redan erhållit statsunderstöd,
skulle dock efter prövning i varje särskilt fall kunna tilldelas sådant
understöd jämväl där vårdavgiften uppgått till högst 3 kronor.
Kommitterade hava i förevarande ämne anfört följande i sitt betänkande
den 14 januari 1914:
»Beträffande grunderna för beräknandet av sådant anslag hava de
nämnda kommittéerna (fattigvårdslagstiftnings- och njkterhetskommittéerna) diskuterat
åtskilliga olika möjligheter, därvid fattigvårdslagstiftningskommittén för
sin del förordade visst belopp per tillgänglig vårdplats och dag. I utlåtande
den 22 november 1912 över vissa alkoholistanstalters ansökningar om statsbidrag
har medicinalstyrelsen verkställt en undersökning i samma ämne samt kommit
till det resultat, att statsunderstödet till dylika anstalter borde, i likhet med vad
gäller beträffande anstalterna för tuberkulosvård samt för vanföras vård, beräknas
till visst belopp per utnyttjad vårdplats och dag. Vid kommitterades överläggningar
med representanterna för en del alkoholistanstalter ägnades särskild uppmärksamhet
åt denna fråga, därvid flertalet representanter anslöto sig till
fattigvårdslagstiftningskommitténs ujjpfattning om lämpligheten av en beräkning
efter vårdplats och dag, medan andra förordade det av medicinalstyrelsen föreslagna
beräkningssättet.
Kommitterade, som noggrant övervägt såväl de nu berörda normerna för
statsbidragets, beräknande som ock åtskilliga andra, hava därvid kommit till
den uppfattning, att en beräkning efter utnyttjad vårddag vore mest ändamålsenlig.
Förutom det att densamma synes verka på ett rättvist sätt och
redan förut är av statsmakterna godkänd för andra jämförliga vårdanstalters del,
anse kommitterade i föreliggande fall särskilt beaktansvärt, att den innebär en
direkt uppfordran för anstalterna att sörja för full beläggning. Då statsbidrag
nämligen icke utgår per tillgänglig plats utan per utnyttjad plats, ligger det i
sakens .natur, att anstalterna måste söka ständigt hålla platserna belagda. Ett
sådant intresse från anstalternas egen sida måste givetvis underlätta strävandena
att tillfredsställa det väntade starka vårdbehovet.
Vad angår statsbidragets belopp ansåg fattigvårdslagstiftningskommittén, att
skillnad borde göras mellan kommunala och länsanstalter å ena sidan samt andra
erkända anstalter å den andra, så, att de förra skulle få 50 öre och de senare 1 krona
per tillgänglig vårdplats och dag. Då ju icke kan förutsättas, att varje vårdplats
alltid skall vara belagd, skulle man, för att ernå samma effektivitet i understöd
enligt normen utnyttjad vårddag, nödgas något öka de angivna beloppen.
Kommit
terade.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
I sitt nyss åberopade utlåtande förordade medicinalstyrelsen efter sistnämnda
beräkningsgrund samma belopp som för vanföreanstalterna eller 1 krona 50 öre.
Vad först beträffar tanken att göra skillnad på anslagsbeloppen till dels
landstings- och kommunalanstalterna och dels övriga erkända anstalter synes
denna ur vissa synpunkter befogad. Det kan nämligen icke bestridas, att kommunerna
hava ett direkt ekonomiskt intresse av sina alkoholisters vårdande, under
det att åtminstone föreningar och stiftelser ledas av ideella bevekelsegruncler.
A andra sidan bör emellertid ej förbises, att det icke torde möta särdeles stora
svårigheter för viss kommun att genom överenskommelse med och särskilt understöd
åt en av förening, stiftelse eller annan upprättad anstalt bereda sig tillgång
till vårdplatser och för sina patienters del sålunda komma i åtnjutande av det
högre statsbidrag, som skulle förmenas de egentliga kommunala anstalterna.
Nykterhetskommittén har ock gentemot fattigvårdslagstiftningskommittén med
fog erinrat, att detsamma kunde leda till den olämpliga påföljden, att eu kommun,
som visade sig verkligt intresserad av en effektiv alkoholistvård och därför
upprättade en egen vårdanstalt, skulle få mindre bidrag till de på kommunens
bekostnad vårdade än den kommun, som lyckats få dessa intagna på en av enskilda
upprättad anstalt. Man torde också böra räkna med den sannolikheten,
att kommunala anstalter få att behandla ett mindre lätthanterligt klientel än
övriga erkända anstalter. När kommitterade slutligen velat för endast dessa sistnämnda
åtminstone tillsvidare hålla öppen viss möjlighet att erhålla statsbidrag
för byggnader, inventarier m. m., synas icke tillräckliga skäl föreligga för
att åt dem bereda större årligt driftbidrag än åt landstings-" och kommunalanstalterna.
Ej heller finna kommitterade lämpligt föreslå olika understödsbelopp för
vården av män och kvinnor. Om ock underhållskostnaden för dessa sistnämnda
kan ställa sig något billigare, torde avkomsten av deras arbete bliva mindre.
Då det ock enligt kommitterades tidigare uttalade mening föreligger särskild
brist på vårdanstalter för kvinnor, voro det icke klokt att genom knappare tillmätt
statsbidrag försvåra tillkomsten av sådana.
Däremot finna kommitterade fullgoda skäl föreligga för viss åtskillnad med
avseende å statsbidragets storlek för å ena sidan domsinternerade patienter, å
andra sidan frivilligt internerade. Det torde nämligen i regeln förhålla sig så,
att de, som frivilligt låta internera sig, äro väsentligt lättare att vårda än de tvångsvis
omhändertagna. De förra kunna förutsättas vara beslutna att söka övervinna
sitt sjukliga tillstånd och följaktligen såväl villigare att underkasta sig vård som
ock lättare att övervaka. Då särskilt sistnämnda synpunkt är mycket viktig i
kostnadshänseende, enär vårdpersonalens storlek därav väsentligen beror, synes
det vara skäligt att bestämma något lägre belopp för vården av de frivilligt
internerade än av de domsinternerade patienterna.
Vid övervägande av frågan om understödsbeloppets storlek hava kommitterade
icke ansett sig kunna underlåta att taga viss hänsyn därtill, att, enligt medicinalstyrelsens
förut åberopade utredning, de för år 1911 utgående statsbidragen,
vid fördelning efter antalet vårddagar, för alla anstalter utom en väsentligt översteg
1 krona, vilket ock föranledde styrelsen att, såsom nyss nämndes, förorda ett
belopp av 1 krona 50 öre. Här var dock fråga om frivillig alkoholistvård, icke
om den väsentligt mera betungande vården av internerade. Betydligt lägre voro
de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna beloppen (1 krona, respektive
50 öre per tillgänglig vårdplats och dag), vilka beräknats under viss hänsyn järn
-
29
Kung].. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
erinrade ^tWnsnräL^ -“f? ^ av vårdanstalter. Nykterhetskommittén
.ra~.e> att anspråken pa statens ekonomiska medverkan till vårdkostnadens
tackande syntes så mycket mera befogade, om alla de från rusÄsh^S
härflytande vinstmedel mdrogos till statsverket. För att icke alltför svål ö ve?
bidral sättaf ett1! ^ i? m°* inte™enngslagens tillämpning borde statens
satt eller tid I f h ,ogr,e.. bf«PP an det fattigvårdslagstiftningskommittén ifrågasatt,
eliei till ungefär trefjardedelar av vårdkostnaden per dag och person
Kommitterade hava övervägt dylika synpunkter och funnit det i vissa avsHt?611"
mmdre intalande att för alkoholistvården förorda högre driftbidrag av
staten an somna utgår t. ex. till tuberkulosanstalterna, vilkas patienter In nå
grund av sin sjukdom krava särskild hög diet och god omvårdnad in in Haremot
bor dock erinras, att även alkoholisternas återställande till hälsa i hög grad
ar beroende av sund och god föda samt att deras vistelse i fria luften och h£da
hSfstvåSen fradmr dl met kraf% utspisning. Vidare kräves för alko
S
w r P\d® erkauda anstalterna, eu jämförelsevis mycket stor
Dessa omst?iaWp f°r /rb®tenas1 ledning, dels för patienternas övervakande,
framgår av deng å « “?dT-er^a faU.att Sora alkoholistvården kostsam, vilket ock
** Ti, å ,s- ‘1 (i. kommitterades förevarande betänkande) meddelade
ablan over vårdkostnaden vid vissa svenska alkoholistanstalter år 1912 Fn be
*£SFim
g“Tja„X“sulta" ***"”»* ld0»’ t* “Ml** «*
Anstalten Sans Souci.............. kr. 1:28 Anstalten Berga......... kr 1- 19
!> Eoteliall .................. » 1T4 * Kurtin..................... ! £
* feolvik .......» P94 » Härnö......................» p 21
Medeltal för dessa anstalter kr. 1:39.
, ,De ekonomiska förhållandena vid de enskilda anstalterna giva tydligen vid
handen, att därest utsikter skola förefinnas för tillkomsten i erforderlig ”omfatt
väs?ntbVieiifnda
a£s.talter? statsbi(lraget till dessa måste sättas till ett ganska
tern? drifb?f??tsinag°f ? W dä£vld ö7erskrida det för tuberkulosanstalnnrWt-vr
fastställa beloppet bor sa mycket mindre möta, som denna vård
Td ^till^yupprättandet av anstalter, vilka kommfrte
rade förutsatt skola för alkohohstvardens del ifrågakomma endast undantagsvis
ste JlSff 1 VT f;dL Dä s^aten icke torde kunna unÄga
bnnr''mlp i Hlf att sorja !°* den Tard’ som k™ves för interneringslagens
S söka eÄSrPni?S’ "am Utf1lkterna att finna ett tillräckligt antal anstalter,
idka söka eikannande såsom allmänna, synas mycket små, därest desamma ei
kmn?aUftraS 1 §er°m betVdande statsunderstöd, anse kommitterade sig icke
1 b ona ^?lac1lr°fbG77P1/ Vf vårddag an 1 h''°»a 50 öre för domsinternemd och
± orm rco otc joi frivilligt internerad patient.
rade ®®J^ande slutlipu ordningen för statsbidrags utfående förorda kommittéer
? , ld tuberkulosvarden tillämpade tillvägagångssätt, enligt vilket statsbidraget
lyftes halvårsvis i efterskott. Därvid företes uppgift å antalet under
ha valet havda varddagar, till sill riktighet bestyrkt av den utav Konungens befallmngshavande
utsedda styrelseledamoten. °
c , ^lumitterade hava vidare funnit nödvändigt påyrka viss begränsning av
vårdavgift^ a plats, för vilken statsunderstöd må erhållas. Visserligen ka?det
icke bestridas, att det allmänna gagnas även av sådan vård, som betingar hög
30
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
avgift. Men detta bör dock i allmänhet ej få föranleda därtill, att staten genom
sitt understöd främjar vårdformer, som draga högre kostnader, an som erfordras
för vinnandet av det åsyftade målet. I de fall, da de för mternerads vårdavgift
ansvarige äro i stånd och villiga att bereda alkoholist dyrbarare vard, ma
sådant naturligen ej förmenas dem; något större intresse för staten att härtill
medverka synes dock ej föreligga. Det torde fortuna anmarkas, att vid vårdanstalterna
för tuberkulossjuka statsbidrag utgar endast fra patient, för vilken
vårdavgiften ej överstiger 1 krona om dagen. Ingående från de angivna synpunkterna
samt med tagen hänsyn till behovet av vårdens differentiering i
förmån för personer med olika samhällsställning anse kommitterade sig icke kunna
tillstyrka, att statsbidrag i allmänhet utgår för vård å plats med högre patientavgift
Om till denna patientavgift lägges det föreslagna statsbidragets belopp, sa
synes anstalts sålunda uppkommande högsta inkomst per vårddag, 3 kronor för
domsinternerad och 2 kronor 75 öre för frivilligt internerad patient, vara tillräcklig
för beredande av ändamålsenlig vård, även åt personer av högre samhällsställning
och levnadsvanor. Vid anstalter för personer med mindre anspråk bor
ett så högt statsbidrag möjliggöra patientavgiftens hållande nere vid ett belopp
av 1 krona eller lägre, vilket givetvis vore synnerligen önskvärt.
Kommitterade hava emellertid icke ansett sig kunna lämna obeaktade de
svårigheter, som ett undantagslöst genomförande av nyss angivna regel skulle
medföra för vissa nu existerande anstalters erkännande såsom allmänna. Med
hänsyn till den viktiga uppgift, de hittills fyllt p:i alkoholistvårdens område,
samt olägenheterna för dem av att helt omlägga sm verksamhet, torde billigheten
kräva en undantagsbestämmelse till deras forman Kommitterade vilja
därför ifrågasätta, att de anstalter, som redan före den 1 januari 1914 erhållit
statsbidrag; må kunna, därest de i övrigt fylla stadgade villkor efter provning i
värjo särskilt fall tillerkännas statsbidrag jamval for vard a platser, dar patientavgiften
överstiger 1 krona 50 öre per dag. _ _ _
Då de förut anförda skälen till förmån för en beräkning per utnyttjad
vårddag även i detta fall (beträffande enskilda anstalter) aga giltighet, vilja
kommitterade förorda användandet av denna norm „ ,
Vad angår beloppets storlek, har herr statsrådet och chefen for Kimgl
justitiedepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 11 april 1913
Inrop, nr 193 s. 128) erinrat om fattigvårdslagstiftnmgskommittens förslag samt
för sin del anfört, att ett bidrag av 1 krona för vårdplats och dag kunde anses
som maximisiffra. Då vården av helt frivilliga patienter bor stalla sig väsentligt
lättare än av internerade och icke medför samma förpliktelser synes statsbidraget
böra sättas lägre för de enskilda anstalterna an for de erkanda. 1 anslutning
till nyssberörda uttalande till statsrådsprotokollet vilja kommitterade
därför hemställa, att enskilda anstalter tillf orsakras ett statsbidrag av 1 krön
per utnyttjad vårdplats, vilket belopp, vid det förhållande att icke alla platser
kunna vara ständigt upptagna, skulle bliva något lägre an det av justitieministern
såsom maximum betecknade.»
Uti sitt senare betänkande, av den 23 november 1914, yttra kommitterade
beträffande frågan om statsbidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader vidare:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 31
^ »Kommitterade hava redan i sitt betänkande den 14 januari 1914 behandlat
tragan om de erkanda anstalternas uppgift i avseende å alkoholistvården (s 13
?■ sa“t s- 61 “•). samt ermrat om de uttalanden, som under förarbetena för interneringslagen
gjorts rörande vikten av att genom statens ekonomiska stöd
främja deras verksamhet. Då kommitterade efter fortsatta utredningar på denna
punkt funm sig hora i allt väsentligt vidhålla sin i berörda betänkande intagna
ståndpunkt, lärer någon allmän motivering för lämnandet av statsunderstöd nu
icke vara pakallad. Med tillämpande av de sålunda angivna riktlinjerna hava
kommitterade utarbetat sitt förslag till kungörelse angående statsbidrag för driftkostnaderna
vid dels erkanda, dels enskilda alkoholistanstalter. Förslagets utgångspunkt
ar, att sådana alkoholistanstalter, som falla under den föreslagna
förordningen rörande alkoholistanstalter, skola i allmänhet äga rätt till statsbidrag
or sm drift och att sålunda de garantier för allmännyttig verksamhet, som
förordningen lamnar, skola erbjuda tillräcklig trygghet för att statens medel skola
komma till god användning. Om vissa särskilda villkor, som måste fyllas för
statsbidragets erhållande, vilja kommitterade i det följande erinra.
Med avseende å den ordning, i vilken statsbidrag sökes och utbekommes
hava kommitterade ansett sig böra avvika från nu tillämpad praxis i fråga om
statsunderstöd till enskilda anstalter. För närvarande tillgår därvid så, att
ilungi Maj:t och riksdagen för varje anstalt, som därom gör ansökan, avmäta
ett belopp, beräkna! i skalig proportion till det antal vårdplatser anstalten beräknas
komma att disponera under respektive år. Detta belopp har sedan utbetalats,
oavsett om vårdplatserna blivit mer eller mindre utnyttjade dvs
utan hänsyn till huruvida statsbidraget kommit ett större eller mindre antal
patienter till godo. Att eu sådan anordning icke är ägnad att trygga den bästa
användning av statens medel ligger i öppen dag. Kommitterade hava därför ock
i sitt meranamnda betänkande förordat statsbidragets beräknande icke efter
m ctxardpDtserutan efter antalet faktiska vårddagar vid respektive anstalter
JJetta ^räkningssätt nödvändiggör tydligen en omläggning av sättet för bidragets
beräkning och utbetalning så till vida, att detta sker efter utgången av viss
vårdtid. ° ö
Därest emellertid det principiella beslutet om anstalts rätt att erhålla statsunderstod
bleve pa samma satt framskjutet, skulle därav föranledas allvarliga
svårigheter för ett rationellt planläggande av anstaltens ekonomi Till följd
harav liaya kommitterade ansett lämpligt, att detta spörsmål blir föremål för
vf, erh°rhgt avgörande i förväg samt att beloppets bestämmande sedermera sker
efter fastställa grunder Detta tillvägagångssätt, som plägar tillämpas med avseende
a statsunderstöd till tuberkulossjukvårdsanstalter, synes tillgodose dels
anstalternas befogade anspråk på att i tid erhålla kännedom om det stöd do
Kunna vänta från staten, dels ock dennas rättmätiga intresse av att noga kontrollera
statsmedlens utgående endast för verkligen lämnad vård. Beträffande
tiiivugagungssattet vid ansökan om statsunderstöd och bestämmandet av beloppet
hänvisa kommitterade tiH nyssnämnda förslag till kungörelse. Med avseende
härå vilja kommitterade endast tillägga att, i likhet med vad stadgats i kungörelsen
den 27 juni 1912 angående statsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter
avgörandet av anstalts rätt till statsunderstöd förbehållits Kungl. Maj-t, men
sjal va beräkningen enligt fastställda grunder av beloppen samt dessas utbetalande
föreslagits skola tillkomma vederbörande centrala ämbetsverk.
32
Alkoholist
anstalterna,
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
Såsom särskilt villkor för statsbidrags utgående hava kommitterade i betänkandet
den 14 januari 1914 föreslagit, att patientavgiften icke får överstiga
1 krona 50 öre per dag. På prövning i varje särskilt fall skulle emellertid ankomma,
huruvida anstalt, som tidigare åtnjutit statsbidrag, måtte erhålla sadant
även för patient med högre vårdavgift. I sitt nu föreliggande förslag vidhålla
kommitterade denna sin ståndpunkt med den modifikation allenast, att för patienter
med högre avgift än 3 kronor statsunderstöd i intet fall bör utgå.
Beträffande understödets belopp per dag och patient hänvisa kommitterade
till vad härom anförts i betänkandet den 14 januari 1914 (s. 64- ff.) och enligt
vilket detsamma bör utgå med 1 krona 50 öre för domsinternerad och 1 krona
25 öre för frivilligt internerad patient. Kommitterade finna visserligen dessa
belopp i och för sig höga, särskilt i betraktande av att vissa sjukvårdsanstalter
åtnjuta väsentligt lägre belopp. Bet har emellertid i det föregående erinrats,
att vården å alkoholistanstalter med nödvändighet måste ställa sig dyrbarare än
annan jämförlig offentlig vårdverksamhet. Ihågkommas bör också, att alkoholisterna
i allmänhet icke åtnjuta samma starka medkänsla som t ex. tuberkulossjuka
och att man därför ej hos landsting och kommuner kan påräkna samma
livliga strävan att för deras vård upprätta anstalter. Skulle sålunda icke staten
med större bidrag uppmuntra vården av alkoholister, riskerar man otvivelaktigt,
att medverkan av landsting, kommuner m. fl. bleve så ringa, att staten nödgas
själv väsentligen övertaga denna vård. Enligt kommitterades uppfattning är det
för staten ekonomiskt fördelaktigast att lämna så högt bidrag till erkända anstalters
drift, att sådana komma att finnas tillgängliga i tillräckligt antal och med
erforderlig vårdkapacitet.»
Kommitterades förslag beträffande statsbidrag till de erkända och
enskilda anstalternas driftkostnader har, synnerligast i det avseendet,
att bidraget skulle utgå efter vårddagar i stället för såsom hittills
väsentligen efter antalet befintliga vårdplatser, mött starka gensagor
från de nuvarande anstalternas sida. Härför lämnas i socialstyrelsens
utlåtande över kommitterades betänkande följande redogörelse:
»Under påpekande, att de olika anstalternas ekonomi för närvarande
ej är lysande och att interneringslagen, som låter alkoholistvården framstå
som en statens angelägenhet, sannolikt kommer att verka minskning i
allmänhetens benägenhet att understödja anstalterna, framhåller sålunda
föreningen Svenska alkoholisthem, att vårdplatssystemets utbytande mot
vårddagssystemet vid beräknande av statsbidraget otvivelaktigt skulle
medföra försämring av anstalternas ekonomiska ställning. Inom alkoholistvården
finnes nämligen en viss ''säsong’, och för varje anstalt förekomma
tider, då någon eller några platser stå lediga, vilket med vårddagssystemet
skulle bliva särskilt kännbart för de mindre anstalterna. Skulle
nu nämnda svstem införas, komme en avgift av minst kronor 1.25 1.50
att behövas “för att skydda de enskilda, mindre anstalternas ekonomi.
Eljest skulle det kunna hända, att anstalt av ekonomiska skäl funne sig
33
Kung}. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 166.
föranlåten behålla patient, som med hänsyn till ordningens upprätthållande
och övriga patienter bort bortvisas. Föreningen uttalar sig i
detta sammanhang för en åtskillnad mellan mindre och större anstalter,
så att de förra skulle komma i åtnjutande av något högre statsbidrag
än de senare. Slutligen framlägger föreningen ett förslag till normering,
enligt vilket statsbidraget skulle komma att per dag och vårdplats
utgå med:
1. För erkända anstalter av klass A) (se s. 5) med intill 30
patienter kronor 1.50.
2. För dylika anstalter med mer än 30 patienter (kommunala)
kronor 1.25—1.00 eller lägre för mycket stora anstalter.
3. För erkända anstalter av klass B) med intill 30 patienter kronor
1.25—1.50.
4. För dylika anstalter med mer än 30 patienter kronor 1.25—1.00.
5. För enskilda anstalter kronor l.oo—1.25.
Statsbidragets storlek skulle i fall 3 och 5 vara beroende av storleken
av vårdavgifterna, vilka skulle få variera mellan 250 och 550
kronor för år. Till redan befintliga anstalter med högre vårdavgift
skulle dock statsbidrag fortfarande kunna utgå.
Styrelsen för kuranstalten Sans Souci anför i ämnet huvudsakligen
följande:
De enskilda anstalterna, särskilt de mindre — Sans Souci har 17
vårdplatser äro med hänsyn till sin ekonomi kännbart beroende av
åtskilliga omständigheter, såsom ekonomiska kriser och tillstötande
händelser av mångahanda slag, till exempel svårare sjuk- eller olycksfall
m. m. med därav betingade följder, i avseende å patienter eller deras
familjemedlemmar. Sådana omständigheter förorsaka att personer, vilka
tillförsäkrats plats å anstalten, långa tider eller för alltid utebli och att
redan inskrivna patienter åter måste utskrivas, varvid, såsom billigheten
tordrar, i förskott erlagda vårdavgifter restitueras. Sålunda hade ett år
återbetalats 2,521 kronor — år 1913 1,084 kronor — och detta oaktat
det ofta medgavs patienterna att erlägga avgift endast för en månad i
förskott. Då blott restituerade avgifter kunna uppgå till sådana belopp,
är det tydligt, att anstaltens ekonomi får vidkännas avsevärda förluster
därigeuom, att flera av anstaltens vårdplatser ofta långa tider stå obesatta.
Anstaltens utgifter minskas ingalunda i samma mån som patientantalet.
Kostnaderna för mathållningen kunna visserligen nedbringas
något, men kostnaderna för personalens avlöning, fastighetens och delBihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 149 haft. (Nr 166.) 5
Medicinal
styrelsen.
84 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
vis inventariernas underhåll ävensom räntor, utskylder, onera etc. uppgå
till samma belopp.
Skulle statsanslaget beräknas efter utnyttjade vårdplatser, bleve
följden den att det lomme att avknappas, just då det bäst behövdes.
Från att hava varit brydsam skulle anstaltens affärsställning bliva
ohållbar. För de mindre alkoholistanstalterna skulle en övergång till
statsanslagets beräknande efter vårddagar medföra en stor orättvisa.
Ett statsbidrag av 1 krona per vårddag skulle med all säkerhet
visa sig otillräckligt. Fördelat på vårddagar uppgick nämligen det
statsbidrag, anstalten åtnjutit under de senaste fem aren, till respektive
kronor 1.45, 1.64, 1.28, 1.38 samt 1.64.
Såsom statsbidraget hittills utgått, med 7,000 kronor för år, hade
det visat sig lämna just det stöd, som varit nödvändigt för anstaltens
fortbestånd — men icke heller mera. Då ett nedläggande av anstalten,
som är den äldsta i Sverige och jämförelsevis väl lyckats fylla sin
uppgift, måste anses beklagligt, hemställes slutligen, att anstalten måtte
fortfarande få påräkna samma understöd som de senast förflutna åren.
Rönneholmshemmets styrelse uttalar sig för ett statsbidrag av 1
krona 50 öre per vårddag för sådana patienter å enskilda anstalter,
som underskrivit samma förbindelse som vid frivillig internering å erkänd
anstalt, ävensom för alla patienter å stats- och erkända anstalta. I
andra fall borde statsbidraget utgå med 1 krona 25 öre. ^
Styrelsen för Stockholms alkoholisthem (Eolshäll) vänder sig mot
den föreslagna undantagsbestämmelsen, som begränsar möjligheten för
enskild anstalt att få statsbidrag till de fall, där vårdavgiften ej överstiger
3 kronor. Då berörda avgift a Eolshäll, som är avsett för mer
välsituerade patienter, för närvarande uppgår till 4 a 5 kronor, skulle
den föreslagna bestämmelsens antagande leda till, att anstalten ginge
förlustig allt statsunderstöd, vilket i sin ordning skulle medföra anstaltens
nedläggande.»
Medicinalstyrelsen yttrar i frågan om statsbidrag till anstalternas
driftkostnader följande:
»Mot kommitterades förslag att statsanslaget till erkända anstalter,
å vilka avgiften icke överstiger 1 krona 50 öre per dag, utgår för
vårdplats, som upptages av genom myndighets förordnande interneiad,
med 1 krona 50 öre per dag och för vardplats, som utnyttjas av tii
villigt internerad (enligt lagens § 26), med 1 krona 25 öre per dag,
har medicinalstyrelsen intet att erinra. Icke heller har medicinalstyrelsen
något att erinra mot det av kommitterade förordade undantaget
från dessa bestämmelser, att anstalt, å vilken erlägges en avgift av
35
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
1.50 å 3 kronor, efter särskild prövning kan erhålla statsbidrag, där
sådant redan förut utgått till anstalten. Vidare finner medicinalstyrelsen
de skäl, som kommitterade anfört för att statsbidraget bör sättas
lika för kommunal anstalt och för annan erkänd anstalt, vara bindande.
Kommitterade hava föreslagit, att statsbidrag skall utgå till enskilda
anstalter under samma förutsättning som till erkända anstalter, men att
det sättes lägre än till dessa, nämligen till 1 krona per dag för utnyttjad
vårdplats. Oaktat man för närvarande icke vet, vilken betydelse
den enskilda alkoholistvården efter lagens ikraftträdande kan
komma att få, anser medicinalstyrelsen dock, att anslag åtminstone tillsvidare
böra utgå även till enskilda alkoholistanstalter, då i varje fall
några av dessa icke lära komma att göra framställning om erkännande,
och det icke synes skäligt att nu (utom i fall, där avgiften överskrider
den ovannämnda maximigränsen) indraga anslag, som förut utgått
till anstalter, mot vilkas skötsel icke varit någon anmärkning.
I betiaktande därav att a alkoholistanstalt frivilligt ingående person
icke kan där kvarhållas mot sin vilja, ställer sig medicinalstyrelsen dock
synnerligen tveksam mot kommitterades förslag, att statsbidraget skulle
utgå för varje utnyttjad vårdplats per dag. Kommitterade hava dock
själva i sitt tidigare avgivna betänkande (s. 52 och 72) framhållit,
att staten bör lämna bidrag till alkoholistanstalter endast under sådana
villkor, att tillbörlig trygghet viunes ’för medlens lämpliga användning
och for den vid anstalterna meddelade vårdens ändamålsenlighet’. Medel,
som utgått till underhåll å alkoholistanstalt av personer, som lämna
denna, innan det med vistelsen å densamma avsedda syftet blivit uppnått
något som, enligt vad erfarenheten visat, är synnerligen vanligt
- hava emellertid icke fått någon ändamålsenlig användning, utan
kunna tvärtom sägas vara till föga nytta utgivna. Fördenskull vill
medicinalstyrelsen föreslå, att statsbidrag till enskild anstalt utgår endast
för sådana personer, vilka stannat å anstalten den vid inträdet å
denna, överenskomna tiden eller icke före utgången av denna tid utan
föreståndarens medgivande lämnat anstalten. Anstalten finge då för
sådana personer, som i förväg lämna anstalten, uttaga en mot det förlorade
statsbidraget svarande högre dagavgift.»
Rörande statsbidraget till anstalternas driftkostnader uttalar sig
socialstyrelsen på följande sätt:
>d)e statsbidrag, som hittills utgått till alkoholistanstalterna, hava
beviljats . av riksdagen efter prövning av behovet i varje särskilt fall.
Genom interneringslagen hava dessa anstalter på sätt och vis blivit
erkända såsom nödvändiga samhällsinstitutioner. Till följd av lagen
Social
styrelsen.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
torde även kunna förväntas, att alkoholistvården kommer att få betydligt
vidgad omfattning''. Under sådana förhållanden lärer det i allmänhet få
anses riktigt och lämpligt, att statens understödjande verksamhet gent
emot alkoholistanstalterna blir reglerad efter allmängiltiga grunder och
på ett sätt, som medgiver understödens beviljande på administrativ väg.
Beträffande kommitterades förslag till omläggning av beräkningsgrunden
för statsbidraget till alkoholistanstalternas driftkostnader från
vårdplats- till vårddagssystemet torde enligt socialstyrelsens mening skäl
kunna anföras såväl för som emot. Betraktar man statsbidraget närmast
som en g''ottgörelse från statens sida till anstalterna töi utövad
vård, måste vårddagssystemet tydligtvis te sig mest rättvist. Går man
åter ut från den ståndpunkten, att statsbidraget i främsta rummet har till
ändamål att bereda tillfällen till erhållande av vård, att främja upprättandet
och uppehållandet av alkoholistanstalter, ligger det närmast till hands
att tillämpa vårdplatssystemet, Det förra systemet innebär en mer direkt
maning till nit och omtanke vid vårdens utövande, så att patientantalet
hålles "uppe. Med det hittills använda, väsentligen på vårdplatssystemet
grundade beräkningssättet har även inträffat, att statsbidrag till oföiändrat
belopp år efter år tilldelats anstalt, oaktat dess vårdfrekvens i
hög grad nedgått. Mot vårddagssystemet kan, såsom föreningen Svenska
alkoholisthem antytt, anmärkas, att det är ägnat att medföra ökad
frestelse för anstalt att av ekonomiska skäl behålla patient utöver den
tid, då han kunnat eller bort utskrivas — att vid tidpunkter av svagfrekvens
på en gång förlora både patientavgift och statsbidrag kan
nämligen, särskilt naturligen ifråga om samtidig utskrivning av flera
patienter, stundom vara nog så betänkligt för en anstalts affärsställning.
För de erkända anstalterna med deras utsikter till relativt mer jämn
frekvens torde det vara av mindre betydelse, efter vilketdera systemet
statsbidraget kommer att beräknas. Särskilt lärer detta gälla i avseende
å de kommunala anstalterna, vilkas beläggning de kommunala myndigheterna
väl komma att äga viss möjlighet att reglera. Med hänsyn till
de enskilda anstalterna och särskilt de mindre av dem måste åter, såsom
styrelsen för Sans Souci närmare utvecklat, en övergång till det av
kommitterade föreslagna beräkningssättet förefalla ofördelaktig.
Från statsintressets synpunkt torde det enligt styrelsens förmenande
finnas skäl att tillgodose ej blott kravet på rättvis gottgörelse för utövad
anstaltsvård utan även behovet av tillräckligt antal tillgängliga vårdplatser.
Styrelsen anser sålunda en kombination av de båda ifrågavarande
systemen erbjuda den riktigaste beräkningsgrunden för statsbidraget.
37
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
Vid fastställande av eu dylik kombinerad beräkningsgrund möter
svårigheten att på rätt sätt bestämma, hur stor del av bidraget skall
beräknas efter vårdplats- och hur stor del efter vårddagssystemet. Betänker
man emellertid, att, då en vårdplats står obegagnad, även patientavgiften
bortfaller, så att endast statsbidraget lämnar ersättning för
att vårdmöjligheten uppehälles, lärer det under inga förhållanden kunna
anses oskäligt, om hälften av statsbidraget får utgå efter vårdplatsberäkning.
Styrelsen får sålunda förorda, att statsbidraget till alkoholistanstalternas
driftkostnader måtte utgå med dels ett fast belopp, motsvarande
hälften av det föreslagna statsbidraget per patient och dag,
mångfaldigat med antalet dagar på året och befintliga vårdplatser, och
dels ett belopp, svarande mot nämnda hälft, mångfaldigad med summan
av de särskilda patienternas vårddagar under året, Det förstnämnda
beloppet skulle naturligtvis kunna utbetalas i förskott.
Beträffande beloppen av de föreslagna statsbidragen, kronor 1.50,
1.25 och l.oo per vårddag, torde med fog kunna anmärkas, att de äro
ganska höga. För flera av de nuvarande anstalterna skulle dock, om
de förbleve enskilda, kommitterades förslag sannolikt medföra avsevärd
minskning av statsbidraget. Såväl Rönneholmshemmets styrelse som
föreningen Svenska alkoholisthem påyrka också, på sätt ovan relaterats,
höjning av statsbidraget åt enskilda anstalter. Såsom förut i detta
sammanhang framhållits, måste å ena sidan alkoholistvården ställa sig
relativt dyr och å den andra staten anses hava en tydlig skyldighet att
möjliggöra . interneringslagens fulla tillämpning. Kommitterade hava
även i motiveringen till förevarande förslag och i sitt den 14 januari
1914 avgivna betänkande i ämnet anfört så vägande skäl för ifrågavarande
belopp, att styrelsen icke anser sig kunna ifrågasätta någon
sänkning av dem. Möjligen kan emellertid framdeles, då större erfarenhet
vunnits om behovet av statsbidrag under olika förhållanden,
nedsättningar på vissa håll låta sig genomföra.
Föreningen Svenska alkoholisthem har, såsom här ovan anförts,
föreslagit en viss differentiering av statsbidragets belopp med hänsyn
till såväl olika, strängare och mildare, klasser av erkända anstalter
som ock till dylika anstalters patientantal. Föreningen har därjämte
i avseende å mildare, erkända anstalter med mindre patientantal och
enskilda anstalter förordat statsbidragets gradering med hänsyn till
vårdavgifternas storlek. Av Rönneholmshemmets styrelse har ifrågasatts
förhöjt statsbidrag för sådan å enskild anstalt vårdad patient,
som undertecknat förbindelse om frivillig internering. Utöver här berörda
grunder för differentiering kunna med skäl ifrågakomma andra.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
En sådan är olikheten i levnadskostnader å skilda orter. Eu annan
kan vara behovet att kunna genom avknappning å statsbidraget vinna
rättelse av missförhållanden, som ej motivera bidragets indragning och
därmed anstaltens stängning.
Av det anförda torde framgå, att många olika omständigheter med
mer eller mindre skäl kunna ifrågakomma såsom grunder för statsbidragets
differentiering. Med hänsyn härtill vill det synas styrelsen,
som eljest finner den av kommitterade föreslagna tregradiga skalan
lämplig, som om det möjligen skulle vara mer ändamålsenligt att
ej fastslå de olika bidragsbeloppen annat än som maximivärden. Med
eu dylik anordning, som i viss mån skulle medgiva Kungl. Maj:t
att i varje särskilt fall taga hänsyn till de föreliggande omständigheterna,
skulle en möjlighet hållas öppen att så småningom åvägabringa
den differentiering, som eventuellt kan visa sig möjlig att
genomföra.
Kommitterades förslag att binda möjligheten att erhålla statsbidrag
vid en begränsning av patientavgiften till 1 krona 50 öre, respektive för
befintliga anstalter med statsbidrag till 3 kronor, har, såsom framgår av
vad förut anförts, från anstalternas sida mött kritik endast med hänsyn
till Stockholms alkoholisthem (Eolshäll), där patientavgiften utgår med
4— 5 kronor. Ehuru det ej torde vara skäl att fästa allt för stort avseende
vid detta enstaka fall med dess exceptionellt höga patientavgifter,
synes man kunna sätta i fråga, huruvida det finnes tillräcklig
anledning att stadga en dylik begränsning. Med hänsyn till statsverkets
ekonomi torde densamma ej kunna tillmätas större betydelse och
ej heller till önskemålet att bereda tillgång på anstaltsvård till måttligt
pris, då, såsom erfarenheten visat, anstalterna ändock torde tvingas
att hålla lägsta möjliga patientavgifter för att tillförsäkra sig erforderligt
klientel. Å andra sidan skulle ifrågavarande begränsning i
många fall utgöra ett absolut hinder för anordnande av sådan anstaltsvård,
för vilken måste beräknas en kostnad överstigande summan av
patientavgift och statsbidrag till här medgivna belopp, d. v. s. enligt
kommitterades förslag respektive kronor 3, 2.75 och 2.50. En anstalt av
samma typ som Sans Souci skulle sålunda icke kunna upprättas. Skulle
styrelsens ovan angivna förslag att bestämma statsbidragen endast till
deras maximibelopp vinna nådigt bifall, komme förevarande begränsning
att hava ännu mindre skäl för sig, enär Kungl. Maj:t då skulle
äga tillfälle att vid fastställandet av statsbidraget inverka reglerande
på patientavgiften».
39
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Vad först angår kommitterades förslag, att statsbidragen till erkanda
och enskilda alkoholistanstalter, vilka bidrag hittills av riksdagen
beviljats de särskilda anstalterna, skola utdelas av Kungl. Maj:t efter
vissa, fastställda beräkningsgrunder, anser jag mig böra biträda detsamma.
Med hänsyn till den omfattning alkoholistvården nu nått,
vilken omfattning antagligen kommer att ytterligare ökas, torde det
nämligen _i liera avseenden vara mest ändamålsenligt, att ifrågavarande
ärenden i likhet med därmed jämförliga frågor, t. ex. rörande statsbicirag
till tuberkulossjukvården, avgöras på administrativ väg och efter
allmängiltiga normer.
För forslaget att statsbidraget skulle beräknas efter antalet vårddagar,
i stället för såsom hittills väsentligen efter antalet vårdplatser
hava kommitterade onekligen anfört goda skäl. Emellertid måste det
aven medgivas, att alkoholistanstalterna och socialstyrelsen framfört
beaktansvärda invändningar mot förslaget. För de erkända anstalterna,
som antagligen komma att vara tämligen fullt belagda hela året, torde
det, såsom socialstyrelsen påpekat, ej spela någon avsevärd roll, vilkendera
beräkningsgrunden, som bliver gällande. För de enskilda anstalterna
däremot staller sig saken annorlunda. Fluktuationerna i frekvensen
a dem kunna nämligen, såsom särskilt styrelsen för kuranstalten Sans
fcouci pavisat, vara ganska betydande. Med hänsyn härtill synes försiktagheten
bjuda att välja det av socialstyrelsen föreslagna beräkningssattet,
d. v. s. efter ett kombinerat vårdplats- och vårddagssysteln.
aP s>?te!n medför också den fördel för anstalterna, att de kunna
ta lyfta åtminstone hälften av statsbidraget i förskott.
Ehuru med sistberörda, kombinerade beräkningssätt flertalet anstalters
skallra behov av statsbidrag torde bliva säkerställt, lärer det emellertid
i fråga om några anstalter, såsom företagna beräkningar, utförda
med hänsyn till utnyttjade vårddagar under nästföregående år, givit
vid handel! e, vara uteslutet, att även detta beräkningssätt skulle
unna medföra ett alltför stort avbräck i anstalternas ekonomi. Då
det maste anses billigt, att anstalterna medgivas eu viss övergångstid
ior att anpassa sig efter de nya förhållandena, synas anstalterna under
de narmaste tre åren i regel böra tillförsäkras ett statsbidrag, uppgående
minst till det belopp, som anstalten uppburit för nästföregående
ar, minskat med 10 %. °
__ . Mot d,e föreslagna bidragsbeloppen, respektive 1 krona 50 öre, 1 krona
ore och 1 kr,°na, som emellertid enligt det av mig förordade beräkningssättet
skulle utgå med hälften efter befintlig vårdplats och
Departements
chefen.
40 Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1C6.
hälften efter utnyttjad vårddag, har jag ej något att anmärka. I överensstämmelse
med socialstyrelsen anser jag dock, att ifrågavarande bidragsbelopp
ej böra fastslås såsom under alla förhållanden gällande utan
såsom maximibelopp. , ..
Beträffande det av medicinalstyrelsen framställa förslaget, att
statsbidraget till enskild anstalt skulle utgå endast för sådana personer,
som stannat å anstalten under den vid inträdet överenskomna tiden
eller icke före utgången därav utan föreståndarens medgivande lämna!
anstalten, torde kunna anmärkas, att en dylik begränsning skulle drabba
den för vården betalningsansvarige eller eventuellt anstalten oförskyllt
i de fall, d. v. s. kanske i regel, då patientens avvikande ej skäligen
kan läggas den betalningsansvar^, respektive anstalten till last. i apekas
må även, att jämväl en i förtid avbruten kur möjligen kan medföra
gagn ävensom att en fullständigt genomgången sådan ej sällan
bliver resultatlös. Den synpunkt, medicinalstyrelsen härvidlag gjort
gällande, lärer för övrigt vara främmande för Övriga, med alkoholistvården
jämförliga verksamhetsområden, där statsbidrag lorekommer.
Socialstyrelsen har, såsom förut omförmälts, ifrågasatt huruvida det
finnes tillräcklig anledning att, på sätt kommitterade föreslagit gorå
statsbidraget beroende därav, att patientavgiften ej överstiger 1 krona
50 öre eller, i fråga om redan befintliga anstalter med statsbidrag,
kronor. En sådan betingelse vore nämligen enligt styrelsens mening
ej motiverad med hänsyn till statsverkets ekonomi eller önskemålet att
bereda tillgång på anstaltsvård till måttligt pris men skulle i manga
fall omöjliggöra upprättandet av anstalter med något högre ehuru skäligen
måttliga patientavgifter. Enligt min mening torde socialstyrelsen
icke saknat fog för sin erinran, och tillåter jag mig med hänsyn därtill
föreslå, att statsbidrag må kunna tilldelas alla. anstalter, oavsett om
de äro redan befintliga eller ej, för patienter, varför erlägges vårdavgift
ej överstigande 3 kronor. Bibehålies ett maximum av 3 kronor, skulle
ju Sans Souci ej bliva hjälpt, utan förlora sitt anslag.
Under år 1916 lära de nu befintliga eller under upprättande varande
anstalterna, vilka samtliga till en början komma att hava karaktären
av enskilda, erbjuda 243 å 258 vårdplatser eller, om Stockholms
alkoholisthem Eolshäll, som synes komma att upphöra med sm verksamhet,
icke medräknas, 223 å 238 eller i medeltal 230 sådana platser.
Antao-er man, vilket lärer vara sannolikt, att internermgslagen trader
i kraft den 1 juli 1916, skulle statsbidrag till berörda anstalter komma
att utgå med högst 1 krona per vårddag för nämnda års förra hällt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 41
Under förutsättning att samtliga dessa 230 platser äro upptagna hela
naivaret eller 182 dagar, kommer statsbidraget till ifrågavarande anstalter
att för nu angivna tid belöpa sig till 41,860 kronor.
Huru många av nyss nämnda anstalter, som efter internerino-slagens
ikraftträdande komma att verka såsom erkända, vet man för^närvarande
ej. Lika litet låter det sig bedöma, i vilken omfattning de av ifrågavarande
anstalter, som eventuellt bliva erkända, komma att mottaga tvångsmternerade,
respektive frivilligt internerade. Under sådana förhållanden
synes man, såsom även av medicinalstyrelsen vid en motsvarande beräkning
föreslagits, skäligen kunna i genomsnitt beräkna statsbidraget till
högst 1 krona 25 öre per vårddag för årets senare hälft. För sistnämnda
tid, antagen till 183 dagar, skulle sålunda till merberörda anstalter
kunna komma att utgå ett statsbidrag av 52,612 kronor 50 öre
Förutom nu omförmäla anstalter lärer det kunna förväntas, att
otockholms och Goteborgs kommuner komma att upprätta var sin anstalt
med. 100, respektive 25 vårdplatser. Dessa anstalter skulle väl huvudsakligen
bliva avsedda för tvångsinternerade patienter, d. v. s. sådana för
vilka statsbidraget högst kan uppgå till 1 krona 50 öre. Under antagande
att dessa 125 platser skulle bliva fullt upptagna under senare
hälften av året, beräknad till 183 dagar, komme statsbidraget till nu
ifrågavarande anstalter att belöpa sig till 34,312 kronor 50 öre.
Sammanlagt skulle sålunda statsbidraget till driftkostnaderna vid
de erkända och enskilda alkoholistanstalter, som, så vitt man nu kan
döma, komma att vara i verksamhet under år 1916, kunna uppo-å till
ett belopp av 128,785 kronor. Detta belopp är emellertid, såsom
förut anmärkts, beräknat med hänsyn till full beläggning under
hela den tid av året, som vederbörande anstalter äro* i verksamhet
en förutsättning, som naturligtvis ej kommer att vara för handen!
särskilt lära förut berörda kommunala anstalter, som ju för sin beläggnmg
väsentligen skulle bliva beroende av Kungl. Maj:ts befallnino-shavandes
förordnanden enligt interneringslagen, ej kunna förvänta
raanga patienter under den första och antagligen ej heller under den
andra månaden efter lagens ikraftträdande.
Anslagssumman för statsbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
drittkostnader under år 1916 torde således, även med hänsyn
tagen till någon eventuell ökning av vårdplatserna och de av mioföreslagna
bestämmelserna under en övergångstid, kunna avrundas till
125,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 149 höft. (Nr 166.)
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Statsbidrag Kommitterade hava ansett sig böra framhålla, att även med an^andeTv''
visande av ett relativt högt driftbidrag av statsmedel tämligen små
erkända utsikter finnas för tillkomsten av erforderligt antal erkända anstalter,
anstalter. j^omm^terades undersökningar hade nämligen givit vid handen, att åtK7adette~
minstone »föreningar, stiftelser och andra» näppeligen kunde tänkas taga
initiativ till anordnandet av nya sådana anstalter, därest de icke kunde
beräkna någon statshjälp för igångsättande av företaget. Kommitterade
ansågo därför angeläget, att statsmedel funnes tillgängliga för att stimulera
det frivilliga intresset och stödja detsamma vid anstaltsväsendets
utvidgande. Särskilt kunde det visa sig nödvändigt att på
detta sätt bereda nödig tillgång till vård av kvinnliga internerade.
I sitt tidigare betänkande lämna kommitterade på denna punkt eu
närmare utredning'', av vilken torde böra återgivas följande:
;,Det bör därvid uppmärksammas, att den starka tillväxten under de senaste
åren av nya anstalter och vårdplatser tydligen möjliggjorts endast genom de
lämnade statsbidragen för detta ändamål. Samtliga de anstalter, som nu planeras,
beräkna ock väsentliga statsanslag till byggnader och inventarier såsom
oundgängliga förutsättningar för att kunna träda i verksamhet. Dessa omständigheter
synas onekligen tyda på ett starkt behov av statens medverkan redan
vid anstalternas startande eller utvidgande, därest det förefintliga vårdbehovet
skall kunna fullt tillgodoses. Kommitterade hava därav föranletts att taga under
övervägande, huruvida icke staten borde, såsom fallet är beträffande t. ex. tuberkulosvården,
lämna visst understöd vid anstalters inrättande.
Härvid bör emellertid å andra sidan beaktas, att genom interneringslagen
vården av alkoholister huvudsakligen blivit en kommunal angelägenhet, under
det att hittills endast frivilliga föreningar och stiftelser med sina begränsade
resurser ägnat intresse åt densamma. Att dessa korporationer behöft och även
fått viss medverkan av staten redan vid anläggandet av anstalter, synes föiklarligt.
Något annorlunda måste emellertid frågan ställa sig beträffande kommuner
och län. _
Redan de begränsade proportioner, som den ifrågavarande alkoholis ivarden
måste få, särskilt \ jämförelse med tuberkulosvården, giva frågan om byggnadskostnader
och dylikt en helt annan och mindre betydelse. Medan vidare de
stränga hygieniska kraven på tuberkulosanstalter i regel nödvändiggöra nybyggnader
för ändamålet, kunna tillfyllestgörande alkoholistanstalter mycket väl inrättas
i äldre och för egentliga sj ukvårdsändamål numera otjänliga byggnader, i
andra tillgängliga offentliga lokaler eller rent av i vanliga större boningshus.
Kostnaderna för anstaltens upprättande kunna sålunda ställa sig sa billiga, att
ur denna synpunkt några svårare hinder ej behöva möta för större kommuner
eller län. De nu anförda omständigheterna giva också vid handen, att ett eventuellt
statsbidrag icke lämpligen kunde utgå i visst förhållande till byggnadskostnaden.
Det torde i själva verket icke bliva lätt att finna en lämplig och
rättvist verkande beräkningsgrund för bidrag till upprättande av anstalter, där
den huvudsakliga kostnaden komme att allt efter omständigheterna gälla inköp
av jordegendom, jordbruksinventarier eller verkstadsinventarier, uppförande av
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
lantbruksbyggnader, badhus eller verkstadslokaler, anläggande av trädgård eller
drivhus o. s. v. ö
Kommitterade anse sig därför icke kunna förorda, att statsbidrag till alkoholistanstalters
upprättande skall, i allmänhet kunna påräknas. Åtminstone vad angår
anstalter, upprättade av kommuner och län, lärer denna regel böra undantagslöst
kunna tillämpas. °
Något annorlunda ställer sig dock frågan beträffande erkända anstalter,
som upprättas av föreningar, stiftelser och andra. Skulle kommuner och län
visa större intresse_ för denna anstaltsvård, uppkommer givetvis mindre behov
aJ i et enskilda initiativets insatser; det torde då visa sig obehövligt att genom
statsbidrag stimulera det enskilda initiativet på detta område. Om däremot icke
kommuner och län i avsevärd utsträckning lämna sin medverkan, synes det oundgängligt
att genom ekonomisk uppmuntran åt korporationers och andras intresse
for saken skaffa nödig tillgång på vårdplatser.
Kommitterade anse sålunda, att frågan om statsbidrag till alkoholistanstalters
upprättande måste bedömas med hänsyn till det aktuella vårdbehovet och
sålunda bliva beroende på prövning i varje särskilt fall; såsom regel bör dock
icke sådant understöd utgå till landsting eller kommun.»
I sitt slutliga förslag i ämnet hava kommitterade emellertid förutsatt,
att för år 1916 ett runt belopp, förslagsvis beräknat till 30,000
kronor — med vilket belopp tillkomsten av c:a 60 nya vårdplatser
kunde främjas — skulle för ändamålet av riksdagen ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande. Frågan, huruvida för samma ändamål behövde anyisas
ett mindre belopp för ytterligare något år, ansågo kommitterade
icke kunna ännu bedömas.
Rörande kommitterades förslag i denna del har medicinalstyrelsen
anfört följande:
»Hittills har vid framställning till riksdagen om anslag till byggnadsarbeten
och dylikt till alkoholistanstalter närmare redogörelse lämnats^
för varje särskilt fall, där sådant bidrag begärts, och har riksdagen
också beslutat vissa belopp till varje särskild anstalt. Naturligtvis skulle
det erbjuda vissa fördelar, om riksdagen varje år endast ansloge en
viss summa, vilken ställdes till Kungl. Maj:ts disposition för fördelning
mellan de olika anstalterna, som begärt anslag av ifrågavarande
art. . En sådan ordning synes dock medicinalstyrelsen böra förutsätta,
att riksdagen angiver vissa grundprinciper för anslagets fördelande. I
detta hänseende hava kommitterade emellertid endast anfört, att bidrag
icke bör utgå till upprättandet av kommunala anstalter, en ståndpunkt^
till vilken medicinalstyrelsen för sin del också ansluter sig. Däremot
hava kommitterade icke gjort något uttalande, enligt vilken princip
anslag för erkända anstalters anordnande bör utgå till föreningar, stiftelser
eller enskilda, som ärna upprätta sådan anstalt. Med avseende
härpå skulle medicinalstyrelsen vilja förorda eu ordning liknande
44
Social
etyrelaen.
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 166.
den för tuberkulossjukvårdsanstalter gällande. För anordnandet av
sådana utgår, som bekant, bidrag med högst hälften av den enligt
vederbörligen granskade räkenskaper funna byggnadskostnaden, däri
ej inberäknad utgift för anskaffandet av byggnadstomt, dock med den
inskränkning att statsbidraget icke får överskrida 1,000 kronor för
varje vårdplats. Det kan dock ifrågasättas, huruvida ett så stort belopp
som 1,000 kronor per plats bör utgå för anordnande av alkoholistanstalt.
Då emellertid kostnaderna för upprättande av dylik ofta torde
komma att uppgå till 2,000 kronor per plats och det under sådana
omständigheter torde behövas, att staten bidrager med halva summan
för att överhuvudtaget göra det möjligt för vederbörande föreningar
eller stiftelser att få planerade anstalter till stånd, är det dock för
främjande av anstaltsväsendets utveckling önskligt, att maximibeloppet
för statsbidrag till upprättande av erkänd anstalt icke sättes lägre än
1,000 kronor per plats. Kommitterades förslag, att till anordnande av
enskild anstalt statsbidrag icke bör utgå, biträdes av medicinalstyrelsen.
Enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat, hava några av de nuvarande
alkoholistanstalterna även detta år begärt anslag för reparationer, förbättringar
och dylikt. På grund av vad ovan anförts, bör för sådant anslags
beviljande nu det villkor uppställas, att anstalten förklarar sig villig
bliva erkänd anstalt. I övrigt bör vid ifrågavarande anslags beviljande
hänsyn tagas till vad anstalten i fråga förut för enahanda ändamål
erhållit i statsbidrag, då den sammanlagda summan härav och det, som
ytterligare beviljas till byggnader och dylikt, givetvis icke bör överskrida
det maximibelopp per plats, som riksdagen kan komma att bestämma.
»
Socialstyrelsen ansluter sig likaledes till kommitterades uppfattning,
att statsbidrag till uppförande eller inrättande av alkoholistanstalter
bör utgå endast till föreningar, stiftelser och andra — sålunda
icke till landsting och kommuner —, som vilja upprätta erkända anstalter.
Kommitterade hade förslagit att såsom villkor för sådant statsbidrags
erhållande kräva förbindelse av vederbörande att icke utan Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande i framtiden använda anstalten till annat
än det med densamma avsedda ändamål. Socialstyrelsen anmärker, att
det med sagda bestämmelse avsedda syfte möjligen, där förhållandena
så medgiva, kunde bättre tillgodoses på det sätt, att staten förbehåller
sig rätt till bidragets återbekommande i fall av anstaltens användande
till annat ändamål samt att denna rätt säkerställes genom inteckning i
anstaltens fastighet. Åven styrelsen erinrar om önskvärdheten av fast
-
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 16C.
45
ställande av vissa grunder, exempelvis visst högsta belopp per vårdplats
och visst förhållande till på annat sätt anskaffade medel, för statsbidragets
beräknande i de särskilda fallen.
Med avseende å förevarande ämne ifrågasätter socialstyrelsen sluthgen,
huruvida överhuvudtaget behovet av statsbidrag till anstalters
uppförande och. inrättande lämpligen kan tillgodoses på det sätt kommitterade
föreslagit. Detta behov torde nämligen bliva så varierande till
storlek och hänföra sig till så mångskiftande förhållanden, att en stadigvarande
reglering av detsamma måste förefalla vansklig. Måhända vore
mer ändamålsenligt att fortgå på den hittills anlitade vägen och överfamna
åt riksdagen att besluta om bidrag i varje särskilt fäll. Till bi,
» j! mindre omfattande reparationer och anskaffning av inventarier
och dylikt borde dock Kung!. Maj:t äga tillgång till ett årligt anslag, ej
understigande 10,000 kronor. & J
I likhet med kommitterade och ämbetsverken finner lag: ådagalao-t att n
det trängande behovet av tillgång till erkända anstalter bör från statens
sida främjas genom statsbidrag till anordnandet av sådana anstalter,
men att dylikt bidrag ej. bör tillgodokomma landsting eller kommuner.
Det ^ torde vara otvivelaktigt, att endast på detta sätt staten
kan undgå att själv med större kostnader åvägabringa erforderliga
vårdplatser. Tydligt synes ock vara, att några fullt tillfredsställande
alimangiltiga grunder ej lämpligen kunna nu fixeras för beräknandet
av sådant bidrags belopp, utan att detsamma måste fastställas
tor varje särskilt fall. Tveksamt synes däremot vara, huruvida denna
provning bör överlåtas åt Kungl. Maj:t inom ramen av anvisat anslag
efter om varje framställning om bidrag bör framgent såsom hittills
underställas riksdagen. Det förra tillvägagångssättet, som redan
vunnit tillämpning på åtskilliga jämförliga områden, erbjuder oneklio-en
vissa praktiska fördelar, bland andra den att, såsom kommitterade tänkt
vä8enthgt förkorta tiden för behandlingen av dylika bidragsfrågor.
Med hänsyn till den nyss påpekade svårigheten att nu angiva
närmare grunder för beräknandet av ifrågavarande bidrag samt den
bristande erfarenheten i allmänhet rörande anstaltsvårdens gestaltnino- i
samband med interneringslagens ikraftträdande, lärer emellertid med
avgörandet av detta spörsmål nu böra få anstå. Vid sådant förhållande
bona givetvis bär till behandling upptagas de framställningar om anslag
till anstalters byggnader, inventarier och dylikt, som nu föreli
i, c.. . " — ------- — v i utligga.
Dessförinnan anser jag mig dock böra något beröra ett par i det
toregaende omnämnda mera principiella spörsmål, som i viss mån få anses
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
gälla även de nu förevarande anslagsäskandena. Medicinalstyrelsen Lar,
som nämnts, föreslagit, att för tillmötesgående av dessa framställningar
måtte såsom villkor uppställas, att vederbörande anstalt förklarar sig
villig bliva erkänd anstalt. Detta krav överensstämmer tydligen med
de förutsättningar, under vilka kommitterade gjort sin framställning i
ämnet, och lärer i allmänhet nu böra vidhållas. A andra sidan är att
märka, att då närmare villkor för anstalters erkännande såsom allmänna
icke ännu kunnat bestämt fixeras eller i tillämpning fastslås, det icke
nu kan avgöras, huruvida de ifrågavarande anstalterna överhuvud kunna
vinna erkännande såsom allmänna. Vid sådant förhållande lärer det få
ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning av i varje fall förekommande
omständigheter bestämma, huruvida det ifrågasätta villkoret skall
uppställas eller icke. ... .
Av socialstyrelsen har ifrågasatts, att staten skulle, dar forhåilan
bena så medgiva, vid beviljande av bidrag, varom här är fråga, förbehålla
sig rätt till bidragets återbekommande, därest anstalten anvandes
till annat ändamål, ävensom säkerställa denna rätt genom inteckning i
anstaltens fastighet. Med avseende härå erinrar jag, att i vissa fall,
där vederbörande förening eller stiftelse icke själv är ägare till fastigheten,
inteckningssäkerhet icke skäligen kan påfordras. Då emellertid
ett dylikt förfarande, som i allmänhet torde vara tillämpligt, uppenbarligen
är ägnat att på ett mera effektivt sätt, än hittills vant forhållandet,
betrygga statsmedlens användande för avsett syfte, synes
detsamma böra såvitt möjligt komma till användning.
Jag övergår härefter till de från vissa anstalters styrelser inkomna
framställningarna om statsbidrag för ifrågavarande ändamål.
Kur anstalten
Solvik å
Styr so.
På grund av särskilda framställningar har riksdagen under vartdera
av åren 1912 och 1913 beviljat ett anslag av 7,000 kronor till
en nybyggnad vid kuranstalten Solvik ä Styrsö, varjämte riksdagen nästlidna
år anvisat 8,000 kronor för fullbordande och inredning av omformälda
nybyggnad vid anstalten.
Uti eii till Kungl. Maj:t ingiven skrift bär nu styrelsen for vastra
Sveriges blåbandsförbund ytterligare anhållit om ett statsanslag av
7,101: 95 kronor för avslutande och ändamålsenlig inredning av mer
omnärnnda
nybyggnad. _
I en senare inlämnad skrivelse har förbundsstyrelsen meddelat, att
den för anstaltsbyggnaden i fråga utgivit:
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
under år 1913................................................
» b 1914 till och med oktober månad
den 6 november 1914 för värmeledning
* ® » » » möbler............
® ® » b » för linoleum
mattor
...............................................
därjämte för ett ved- och materialskjul..
kronor 7,689: 90
» 18,374:36
b 976:40
b 730:20
» 542:28
b 788:81
47
29,101: 95
Såsom ovan nämnts, har omförmälda
styrelse av statsverket för samma nybyggnad
mottagit:
år 1912 ......................
b 1913 .....................
b 1914 .........................
kronor 7,000: —
b 7,000: —
b 8,000: —
22,000: —
återstår kronor 7,101: 95
Bland ovanstående utgifter är emellertid upptaget ett belopp av
788:81 kronor för uppförande av ett ved-och materialskjul. Frånräknas
denna post, återstår sålunda för själva anstaltsbyggnaden 28,313- 14
kronor.
För bestridande av de överskjutande utgifterna har förbundsstyrelsen
nödgats upptaga ett banklån och, då varken styrelsens medlemmar
personligen eller västra Sveriges blåbandsförbund hava tillgångar
att betala denna skuld, har styrelsen ansett sig nödsakad att
anhålla om statsbidrag- till gäldande av densamma.
Socialstyrelsen, som i ärendet avgivit utlåtande, erinrar, att enligt
den ursprungliga planen för nybyggnaden ifråga kostnaderna för
densamma beräknats till 21,000 kronor. I överensstämmelse härmed
beviljade riksdagen på förbundsstyrelsens framställning under vartdera
av åren 1912 och 1913 7,000 kronor för nämnda byggnads uppförande,
varjamte anstalten enligt vad som blivit förutsatt vid behandlingen
av ifrågavarande anslagskrav hade att för ändamålet påräkna
av statsmedel ytterligare 7,000 kronor eller tillsammans 21,000 kronor
1 sin förnyade framställning till 1914 års riksdag förmälde emellertid
förbundsstyrelsen, att kostnaderna till följd av vissa utvidgningar i den
tidigare planen — bestående i vissa sanitetstekniska anordningar och
byggnadens förseende med inventarier — stigit till 24,990 kronor, varför
styrelsen då anhöll om motsvarande höjning i statsanslaget. ’ Sty
-
Socialsty
relsen.
48
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
relsen begärde sålunda vid sistnämnda tillfälle ytterligare 10,990 kronor,
i stället för beräknade 7,000 kronor. På Kungl. Maj:ts förslag beviljade
riksdagen 8,000 kronor.
I föreliggande ansökning uppvisar förbundsstyrelsen, att den tor
byggnadens uppförande och inredning numera utbetalt 28,313. 14 kronor
och, då anstalten för samma ändamål av staten redan uppburit 22,000
kronor, anhåller styrelsen nu att återstoden eller 6,313: 14 kronor
måtte anvisas av statsmedel tillika med ett belopp, å 788: 81 kronor,
som utgivits för uppförande av ett ved- och materialskjul. Som förbundsstyrelsen
icke uppgivit, att några ytterligare utvidgningar skett i
den tidigare framlagda planen för den nya anstaltsbyggnaden, syntes
det socialstyrelsen vara anledning antaga, att merkostnaden uteslutande
vore beroende på otillförlitliga kostnadsberäkningar. Da emellertid enligt
socialstyrelsens mening staten icke rimligtvis borde påtaga sig ans\ aret
härför, fann styrelsen sig icke kunna tillstyrka något ytterligare
statsbidrag för anstaltsbyggnaden ifråga eller för dess förseende
med inventarier. Däremot ansåg styrelsen skäligt, att nyssnämnda
kostnad för uppförande av ett ved- och materialskjul gäldades av
statsmedel,
Såsom jag anfört vid föregående års proposition i detta ämne,
måste allvarliga betänkligheter uppkomma mot framställningar om
statsbidrag till bestridandet av kostnadsökningar för anordningar, som
redan tidigare blivit vederbörligen prövade. När vidare förbundsstyrelsen
icke anfört några särskilda skäl för att kostnadssumman för
anstaltsbyggnaden icke kunnat begränsas till förut beräknat belopp,
anser jag mig icke kunna förorda ytterliga statsanslag till nämnda
byggnad. Däremot vill jag i likhet med socialstyrelsen tillstyrka statsbidrag
för bestridande av kostnaderna för omnämnda ved- och materialskjul0
Bidragets belopp torde emellertid lämpligen kunna avrundas till
800 kronor.
Strängnäs Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har riksdagen
stift, år 1910 medgivit, att av de till främjande av nykterhet och motarbeaTdhmrnöm
tande av dryckenskapens följder avsatta medel finge utgå 17,000 kronor
såsom bidrag till anordnande av Strängnäs stifts alkoholisthem vid
Hämd, nära Mariefred. Därefter har riksdagen ytterligare beviljat
hemmet dels år 1912 ett anslag av 7,270 kronor till bestridande av kostnaderna
för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten vid anstalten ävensom
för anskaffning av vissa inventarier, dels år 1913 ett anslag av
1,000 kronor till anskaffande av linoleummattor vid anstalten, dels ock
Departements
chefen.
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
slutligen år 1914 ett anslag av 1,535 kronor till bestridande av kostnaderna
för uppförande av ett kallbadhus och en båtbrygga.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu styrelsen för alkoholisthemmet
anhållit om följande anslag, nämligen 1,214 kronor för tillgodoseende
av anstaltens vattenbehov samt förbättring av badrummet,
257 kronor till anskaffande av skärmaskin och stilar för bokbinderiarbete
samt 365 kronor till inköp av en utombordsmotor.
Av ansökningshandlingarna framgår bland annat, att den nuvarande
pumpanordningen, som lämnar vatten till såväl varmbadhuset
som huvudbyggnaden, icke fungerar nöjaktigt ävensom att dricksvattenskällan
måste fördjupas och skyddas mot ytvattnets nedträngande. Styrelsen
framhåller vidare, att det vore synnerligen önskligt, att skärmaskiner
och stilar för bokbinderiarbete kunde anskalfas, enär dylikt
arbete är lätt att lära och väl lämpar sig för patienterna, när utearbetet
vid lantegendomen till följd av årstiden måste upphöra.
Socialstyrelsen anför i sitt utlåtande följande. Sociai
Då
socialstyrelsen ansåge det synnerligen önskligt, att anstalten styrelsenutrustas
med skärmaskin och stilar till bokbinderiarbete i och för patienternas
förseende med lämpligt arbete, funne sig styrelsen böra tillstyrka
det begärda statsbidraget för inköp av nämnda arbetsutensilier.
Ävenså ville styrelsen tillstyrka det äskade beloppet för inköp av
en utombordsmotor, enär en dylik torde komma att bliva till stor
nytta för anstalten och kostnaden för densamma icke vore alltför
avsevärd.
Beträffande det begärda statsunderstödet för tillgodoseende av anstaltens
vattenbehov samt förbättring av badrummet, sönderfölle detsamma
i följande poster, nämligen 840 kronor till en ny pump med
körvandring, 300 kronor till förbättrande av dricksvattenskällan samt
74 kronor till vissa ändringar i badrummet.
Anstaltens styrelse syntes sålunda hava räknat på att få en tämligen
dyrbar pumpinrättning till anstaltens vattenledning. Det torde
emellertid enligt socialstyrelsens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke
anstalten med sin nuvarande storlek kunde vara betjänt med en enklare
sådan. Vid sådant förhållande och då styrelsen icke hade någonting
att erinra mot de två sistnämnda anslagsposterna, ansåge sig styrelsen
för nu ifrågavarande ändamål böra tillstyrka i runt tal 800 kronor.
På av socialstyrelsen angivna skäl anser jag mig böra förorda, Departementsatt
hemmet av statsmedel tilldelas 800 kronor för tillgodoseende .-y chefen.
dess vattenbehov samt förbättring av badrummet, 257 kronor till anBiliang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 119 käft. (Nr 166.) 7
Frälsningsarméns
alkoholisthem
å Kurtin.
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
skaffande av skärmaskin och stilar för bokbinderiarbete samt 365 kronor
till inköp av en utombordsmotor. Jag vill dock framhålla, att jag
till en början ställt mig ganska tvekande i fråga om det sist nämnda
anslagskravet. Sedan jag emellertid erfarit, att hemmets förbindelse
med Mariefred, dit anstalten dagligen levererar mjölk och där en väsentlig
del av hemmets förnödenheter inköpas, sommartiden i huvudsak
uppehälles medelst roddbåt — enligt uppgift tager enkel färd en halv
timme — anser jag mig böra tillstyrka även ifrågavarande belopp.
Riksdagen har under vartdera av åren 1912 och 1913 anvisat
6.000 kronor såsom bidrag till inventarier för frälsningsarmens alkoholisthem
för mindre bemedlade å Kurön samt under år 1914 beviljat ett belopp
av 8,000 kronor till inköp av inventarier för anstalten och förbättring
av dess bostadsförhållanden.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift begär nu frälsningsarmén
8.000 kronor för uppförande vid anstalten av en finsk badstu med karbad
och dusch samt tvättstuga med ångtork och mangelbod. I ansökningen
framhålles, att det särskilt under vintertiden möter svårigheter
att få tvättkläder torra. Kostnaderna för den ifrågasatta byggnaden
fördela sig enligt infordrat kostnadsförslag på följande sätt:
Betongarbeten 53x0,40X1,6 kbm. = 31,8 kbm. å 20 kronor kbm...................... kronor
Schaktning eller bergsprängning 53x0,60X0,60 kbm. = 19,08 kbm. å 5 kronor
kbm................................................................................................ *
Skorstensmur 1,30 X0,60X11 kbm. = 8,68 kbm. å 22 kronor kbm..................... »
Putsning av d:o 2,6X1,20X11 kvm. = 34,3 kvm. å 1 kronor kvm................... »
Ytterväggar av o" plank med panel av 1" bräder ock papp å båda sidor 200
kvm. å 7 kronor kvm.................................................................. ”
Innerväggar av 21h1'' plank, boaserade å båda sidor av 3/i'' bräder 170 kvm.
å 5 kronor kvm................................................................................. *
Bjälklag av 3"x9" plank inklusive underpanel, fyllning och golv 117 kvm.
å 5,50 kronor kvm.............................................................................. ”
Cementgolv å stenskarvsfyllning 117 kvm.x5,50............................................ ”
Takpanel med papp å vinden 170 kvm.X 1,60 ............................................... ”
Snickerier, fönster och dörrar 19 st. fönster 0,80 X0,40 x 19 = 6,08 kvm. å 12 kronor
kvm. ........................................................ "
4 st. fönster 1,5 X 1,20X4 = 7,20 kvm. å 12 kronor kvm.................................. »
3 st. fönster 1x1,20X3 = 3,60 kvm. ä 12 kronor kvm................................. »
8 st. fönster 1x1,20X8 = 9,60 kvm. å 12 kronor kvm.................................. »
Ytterdörrar med överljus 4 st. 1x3 å 30 kronor kvm..................................... *
Enkeldörrar 6 st. 0,90X2,1 å 15 kronor kvm................................................. »
D:o 5 st. 0,65x2,1 k 12 kronor kvm................................................ »
Inredning i badstu.......................... *
» i tvättrum.................................................................................... ”
» i avklädningsrum ....................................................................... *
» i tvättstuga med panna ............................................................... ”
» i linnerum................................................................................... ”
Innertrappa ................................................................................ ”
Transport kronor
636: —
95: —
189: —
34: —
1,400: —
850: —
643: 50
643: 50
255: —
73: —
86: —
43:-116: —
120: —
90: —
60: —
300: —
100: —
200: —
200: —
50: —
150: —
6,334: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
51
Yttertrappa med fftrstugubroar.
Förstärkning för vattencistern
Transport
Yttertak med takstolar, panel och papp 14x14 kvm. = 196kvm. å3''kronor''kvm'',
bkorstensbeslag, stuprör och Övriga utvändiga plåtarbeten samt smide
Målning.............................
Rörledning och badattiralj ....................................
Oförutsedda utgifter.......................................
Ritningar och kontollantarvode.......
Frakter .................. ....................
kronor
»
»
»
))
»
»
))
6,334: —
200: —
300: —
588: —
250: —
400: —
1,500: —
400:-225: —
200: —
Summa kronor 10,397: —
I sitt utlåtande framhåller socialstyrelsen, att det syntes själv- Sociai
fallet,
att en så. stor anstalt som denna — anstalten har numera 8tyrelseQplats
för 40 patienter, varjämte tillkommer anstaltens personal, uppgående
till ett tiotal personer — måste äga ändamålsenliga anordnino-ar
för rengöring av tvättkläder. Dylika anordningar saknades emellertid
för närvarande.
Socialstyrelsen framhåller tillika, att det särskilt med hänsyn till
det stora patientantalet måste anses föreligga ett verkligt behov att
vid anstalten bereda möjligheter till varmbad under vintertiden. Med
hänsyn härtill och då frälsmngsarmén hitintills icke uppburit statsbidrag
för anstaltens anordnande i annan man än till inköp av inventarier och
till viss inredning, tillstyrker socialstyrelsen framställningen.
Mot beviljande av det begärda anslaget av 8,000 kronor till upp- Departementsiörande
av den planerade nybyggnaden vid anstalten har jag intet att chefenerinra.
På Kungl. Maj ds förslag beviljade riksdagen under nästlidet år ett Fiodakoionien
anslag av 2,500 kronor till anordnande av Fiodakoionien nr 2 i Hästveda. . nr 2
Föreningen Flöda kolonier u. p. a. anhåller nu i en till Kungl. * Hästveda''
Maj.t ingiven skrift om ytterligare 10,000 kronor av statsmedel för
uppförande av en ny anstaltsbyggnad vid kolonien.
Till stöd härför har av föreningen anförts bland annat följande.
Genom det anslag av statsmedel, som redan beviljats Fiodakoionien
m 2, har det blivit möjligt att bereda plats vid densamma för 10
kolonister förutom personalen. Som föreningen emellertid beräknat att härkunna
mottaga ett tjugutal kolonister, planerar den nu att uppföra en
större byggnad, som skulle bliva huvudbyggnaden vid kolonien. Då
denna byggnad uppförts, skulle finnas plats:
1) i huvudbyggnaden för föreståndare och kökspersonal samt 8
kolonister,
52
Socialsty
relsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 16''0.
2) i gamla mangårdsbyggnaden för vårdare samt 8 kolonister,
3) i logementet för vårdare och 6 kolonister.
Därefter tänker sig föreningen koloniens utveckling fortgå genom
upprättande av kolonat enligt den metod, som föreningen vid Flöda nr
1 tillämpat. Till denna gren av arbetet hade — enligt föreningens
förklaring — allmänheten visat sig så villig att lämna gåvor, att statsunderstöd
icke torde behöva sökas. År 1914 hade sålunda enskilda och
föreningar till Flöda nr 1 lämnat medel till uppförande av sex kolonatstugor
till en beräknad kostnad av 13,000 kronor. . _
° Av föreningens stadgar framginge, att föreningen i sitt alkoholistvårdsarbete
åtoge sig de alkoholister, som vållade staten, kommunerna och
enskilda de största svårigheterna och kostnaderna, eller de alkoholister,
som samhället framför allt borde vara intresserat av att få omhändertagna.
Vidare framginge av stadgarna, att föreningen, fullt övertygad
om olämpligheten av att efter en kortare tid släppa dessa alkoholister
ut i sin förra omgivning, icke inskränkte sin verksamhet till ett hälft
eller helt års bortklemande »kurbehandling» utan under åratal och från
och med andra året utan årsavgift fostrade dem till samhällsdugliga,
självförsörjande män samt sökte bereda dem hem och framtid.
På grund av detta förhållande hade även platserna vid Floda-kolonierna
alltid rönt så stor efterfrågan, att föreningen ej kunnat mottaga
alla sökande, under det att övriga redan förefintliga kuranstalter för
alkoholister i regel ej fått alla sina platser belagda.
Enligt medföljande kostnadsberäkning komma utgifterna för den
nya anstaltsbyggnaden att ställa sig sålunda: grunden och källaren
med cementgolv kronor 400: —; murning kronor 300: —; stolpar och
bjälkar kronor 700: —; 200 tolfter spantade bräder kronor 1,400. j
golvbräder kronor 700: —; takpapp, läkt och spik kronor 300: —;
väggpapp kronor 70: —; panel utvändigt kronor 200: —; fönster och
dörrar kronor 425: —; tre verandor kronor 500: —; arbetslön kronor
1,200: —; lås och glas kronor 100: —; spik kronor 200: —; cementtrappor
kronor 150: —; fotlister och foder kronor 150: , panel invändigt
kronor 150: —; trappor till vind m. in. kronor 75.
framforsling kronor 300: —; 10 kakelugnar kronor 1,250. ——, spis
kronor 100: —; målning och tapetsering kronor 1,200: —. Summa
kronor 9,870: —.
I sitt utlåtande har socialstyrelsen anfört följande:
I fråga om detta anslagskrav tilläte sig styrelsen framhålla, att en
uteslutande god erfarenhet vunnits av den verksamhet å alkoholistvår
-
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
dens område, som förut utövats av sällskapet för kristlig social nykterhetsverksamhet
och som numera övertagits av föreningen Flöda kolonier
u. p. a., och att vid sådant förhållande en utökning av verksamhetens
omfattning maste anses synnerligen önsklig. Då styrelsen vidare
ingenting hade att erinra mot den företedda byggnadsplanen, funne
styrelsen sig böra tillstyrka bifall till framställningen — dock syntes
statsbidragets belopp böra begränsas vid kostnadsberäkningens slutsumma.
Då jag till fullo delar socialstyrelsens uppfattning i fråga om för- Departementseningens
verksamhet, har jag icke tvekat att giva mitt förord till för- chefen''
eningens framställning. Dock anser jag i likhet med socialstyrelsen,
att statsanslaget icke bör överstiga den beräknade kostnadssumman eller
9,870 kronor.
Styrelsen för arbetsliemmet Björknäs anhåller om ett statsanslag av Arbetshemmet
4,000 kronor som bidrag till uppförande av en svinhusbyggnad vid BJörknashemmet.
I ansökningen härom framhåller styrelsen, att till de grundsatser,
som av hemmet tillämpas vid fullföljandet av dess mål att till
hälsa och karaktär återställa lösdrivare och frigivna fångar, som lida
under följderna av alkoholmissbruk, men dock äro arbetsföra, också hör
att vänja dem vid flitigt arbete.
Tillfälle till sådant lämnade den lantegendom, som tillhörde hemmet,
ehuru dock ej tillräckligt. Särskilt under vintertid kunde för närvarande
ej flera än sju skyddslingar sysselsättas härmed. För att utvidga
sin verksamhet vore det alltså för hemmet nödvändigt, att arbetsmöjligheterna
vid hemmet ökades.
Styrelsen vore för detta ändamål närmast betänkt på att för hemmets
räkning å egendomen uppföra en sviuhusbyggnad och vore det styrelsens
avsikt att låta byggnadsarbetena utföras genom hemmets skyddslingar.
När svinhuset, som vore avsett för c:a 50 svin, kommit till
stånd, kunde det giva nyttig och för hemmets framtida ekonomi förmånlig
sysselsättning åt dess skj^ddslingar.
Enär styrelsen saknade tillgångar för detta välbehövliga byggnadsföretag
och den ej heller både förhoppning att kunna på frivillig väg
insamla erforderliga medel för dess utförande, särskilt som hemmet för
sin tidigare verksamhet måste söka att erhålla gåvor till fyllande av en
brist av över 5,000 kronor, hade styrelsen hoppats att få hjälp härtill
av staten.
Vid ansökningen var fogat ett specificerat kostnadsförslag till ifrågavarande
byggnad, slutande å ett belopp av 4,03(5 kronor 40 öre.
54
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IG G.
Sociaisty- Uti infordrat utlåtande har socialstyrelsen anfört följande:
reisen. Av ansökningshandlingen ävensom utav de handlingar, styrelsen
för anstalten företett vid framställning om driftanslag för år 1914,
inhämtades, att med anstalten vore förenat ett ganska betydande jordbruk
och att ett viktigt led i anstaltsvården bestode i patienternas sysselsättande
med jordbruksgöromål. För att emellertid kunna giva sysselsättning
åt ett större antal patienter, särskilt under vintertiden, hade
hemmets styrelse tänkt att jämväl inrikta verksamheten på en av jordbrukets
binäringar, svinskötseln. Härför bleve det emellertid nödvändigt
att uppföra en ny svinhusbyggnad, vilken — frånsett själva byggnadsarbetet,
som i huvudsak skulle utföras av patienterna — komme att
draga en materialkostnad av 4,000 kronor. Det syntes styrelsen välbetänkt
att på föreslaget sätt söka draga större ekonomisk nytta av
jordbruksdriften och vore det anledning antaga, att anstalten komme
att draga en avsevärd fördel av den nya verksamhetsgrenen. .Då därjämte
arbetshemmet Björknäs icke förut uppburit något statsbidrag för
anstaltens anordnande och utrustande, tillstyrkte styrelsen det begärda
statsbidraget.
Departements- Otvivelaktigt synes den beräknade kostnaden tämligen hög för en
chefen. byggnad av bär ifrågavarande slag. Som densamma emellertid kommer
att erhålla en avsevärd storlek och kostnadsberäkningarna, enligt vad
jag inhämtat, äro uppgjorda av därtill kompetent person, har jag likväl
— då jag ingenting har att erinra mot själva ändamålet med det
begärda anslaget — ansett mig böra förorda hela beloppet.
Vid bifall till vad jag sålunda hemställt, skulle under de villkor,
som av Kungl. Maj it prövas lämpliga, statsmedel utgå för nedan angivna
ändamål enligt följande fördelning:
till bestridande av kostnaderna för ett ved- och materialskjul
vid kuranstalten Solvik å Styrsö......... kronor'' 800: —
såsom bidrag till kostnaderna för vissa ändrings- och
reparationsarbeten vid Strängnäs stifts alkoholisthem
vid Härnö ävensom för inköp av skärmaskin
och stilar för bokbinderi bete samt en
utombordsmotor åt hemmet .................................... » 1,422:
såsom bidrag till kostnaderna för uppförande av
finsk badstu med karbad och dusch samt tvättstuga
med angtork och mangelbod vid fräls
-
55
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
ningsarmens alkoholisthem för mindre bemedlade
å Ka rön...............................................
till uppförande av en ny anstaltsbyggnad för Floda
kolonien
nr 2 i Hästveda..............................
till uppförande av en svinhusbyggnad vid arbetshemmet
Björknäs.......................................
kronor
»
»
8,000: —
9,870: —
4,000: —
eller tillhopa kronor 24,092: —
Med hänsyn till önskvärdheten av att vid tiden för interneringslagens
ikraftträdande äga tillgång till ett väsentligt större antal vårdplatser
an de nu förefintliga, synes det emellertid angeläget att ytterligare
något mindre belopp kunde stå till Kungl. Maj:ts förfogande att
anvandas såsom bidrag till anordnande av erkända anstalter, "jag hemställer
darfor, att lör ifrågavarande anslag måtte beräknas ett belopp
av sammanlagt 30,000 kronor. 1 F
Kommitterade hava läst uppmärksamheten därå, att militära läger- Upplåtelse av
p atser, som icke vidare användas för sitt ändamål, lämpligen kunde kronan till~
tagas i anspråk för anordnande av allmänna alkoholistanstalter samt att Mrig "
jämväl andra kronan tillhöriga domäner torde väl lämpa sig för enahända
användning. Då anskaffandet av plats för upprättande av alkoholistanstalter
kunde medföra betydande kostnader, därest erforderligt
u rymme måste inköpas av enskilda, vore det uppenbarligen önskvärt
att kunna erhålla sådan genom statens medverkan. Ehuruväl alkoholists
stål tern a i allmänhet behövde en jämförelsevis stor areal med goda
jordbruksinojligheter, torde sådan i många fall kunna tillhandahållas
a kronans mark utan avsevärd kostnad för staten. För att underlätta
tiltkomsten av nödigt antal vårdplatser för tuberkelsjuka hade Kungl.
IVIapt förordna!, att, landsting, kommuner, föreningar och enskilda, vilka
amnade uppföra tuberkulossjukvårdsanstalter, kunde efter Kungl. Makts
provning utan särskild ersättning erhålla upplåtelse av för anläo-o--mngen erforderlig, kronan tillhörig mark. Kommitterade, som ansett
de vara av synnerlig vikt för alkoholistvårdens utveckling att underlätta
anskaffandet av anläggnmgsplats för alkoholistanstalter, hava föreslagit
fattande av motsvarande bestämmelser i avseende å sistnämnda
anstalter.
i . iv ‘?d kon}mittfrade sålunda föreslagit, vore utan tvivel ägnat att
kraftigt främja tillkomsten av erkända anstalter. Enligt vad lag inhämtat,
föreligger för närvarande eu framställning om rätt till'' dispo
-
Departements
chefen.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
nerande för ifrågavarande ändamål av en förutvarande militär lägerplats.
Med hänsyn till de jämförelsevis störa områden, som i allmän
het torde erfordras för anordnande av alkoholistanstalter, eller av andia
skäl torde visserligen hinder lätteligen kunna möta för tillmötesgående
av framställningar i nu berörda syfte. I sådana fall, där avsevardare
olägenheter eller förluster för statsverket icke kunna forvantas uppkomma
därav, anser jag emellertid landsting, kommuner, föreningar,
stiftelser och enskilda, vilka ämna uppföra erkända alkoholistanstalter,
böra, efter av Kungl. Magt i varje särskilt fall verkställd provning,
utan särskild ersättning till kronan och på de villkor i övrigt, Kungl.
Makt kan finna skäligt bestämma, kunna erhålla upplåtelse av tor anläggningen
erforderlig, kronan tillhörig mark i enahanda omfattning,
som är stadgad i fråga om upplåtelse av kronomark till tuberkulos
sjukvårdsanstalter.
Utgifter för
farliga alkoholister,
handräckning
ni. m.
Kommitte
rade.
Utgifter för
farliga alkoholister.
Beträffande behovet av anslag till statens utgifter för farliga alkoholister,
kostnader för handräckning, ersättningar åt kronofogdar och
länsmän, ersättningar till vittnen samt kostnader for lakarutlatanden
anföra kommitterade följande:
»Enligt interneringslagen har staten att i vissa fall ensam bestrida
kostnader för alkoholisters omhändertagande och vård. For att kunna
ungefärligt beräkna beloppet av denna för staten uppkommande kostnad
under år 1916, hava kommitterade sökt något närmare bedöma omtattningen
av statens ansvar i berörda avseende. Det ligger emellertid i
sakens natur, att man på denna punkt allenast kan bygga pa förutsättningar
av mycket obestämd karaktär. ... , . j, ..
Enligt 10 och 25 §§ i interneringslagen skall statsverket vidkännas
kostnaden för vård, å allmän anstalt eller eljest, av farlig patient, som
finnes böra, i avvaktan på slutligt beslut om internering, omhandertagas
och vårdas. Med avseende härå vilja kommitterade erinra, att vid lagens
ikraftträdande interneringsförfarande omedelbart torde komma a inledas
mot farliga alkoholister, som enligt vad kant ar förekomma i jämförelsevis
stort antal och för vilkas oskadliggörande lagen i väsentlig
mån avsetts. Under dess första år lärer därför sadant omhändertagande
komma att ske i ganska stor utsträckning. Då därvid aven torde förekomma
vård på annat sätt än vid allmän anstalt, torde kostnaderna för
densamma, med hänsyn till de försiktighetsmått som hora vidtagas för
dylika patienter, komma att ställa sig jämförelsevis diyga. Komm
Kanyl. Jlaj. ts Nåd. Proposition Kr lull. 57
terade hava emellertid funnit, att ett belopp av 4,000 kronor sannolikt
bliver tillräckligt för detta ändamål.
Anstaltsvården för farliga alkoholister, som enligt myndighets beslut
interneras, skall i regel bekostas av vederbörande kommun. I det
fall, att viss ansvarig kommun ej finnes eller kostnaden icke rimligen
ansetts böra påvila densamma, måste emellertid staten träda emellan.
Sådant förhållande inträffar enligt lagens 14 och 25 §§ beträffande farligpatient,
som internerats på ansökan av polismyndighet, därest hans
hemortsrätt ej kan utrönas, eller han vid tiden för ansökningen oavbrutet
under minst 5 år vistats utom hemortskommunen.
Staten måste vidare vidkännas kostnaden för utlänning, som interneras
på polismyndighets ansökan (prop. 1913 nr 193 s. i39). De nu
berörda fallen kunna näppeligen bliva synnerligen många, men i allmänhet
tämligen kostsamma, då det här gäller hela vårdkostnaden.
Härunder måste nämligen inbegripas erforderliga utgifter, i förekommande
fall, för patients resa vid överflyttning eller eljest, för kläder,
för särskild läkarvård vid svårare sjukdom o. s. v. Till följd härav
lära statens kostnader för sådana farliga patienter icke böra beräknas
lägre än till 6,000 kronor.
Enligt 14 och 25 §§ i interneriögslagen skall av statsmedel förskjutas
kostnaden för omhändertagande och vård, på allmän anstalt eller
eljest, av internerad farlig patient. Denna kostnad skall sedermera gottgöras
staten av hemortskommunen med undantag för de fall, som nyss
angivits. Sådant förskotterande av vårdkostnad torde ifrågakomma i
många fall och understundom till rätt avsevärda belopp. Kommitterade
hava beräknat det härför erforderliga anslaget för år 1916 till 5,000
kronor.
Enligt vad nu anförts, skulle statens utgifter under år 1916 för
farliga alkoholister komma att uppgå till sammanlagt 15,000 kronor.
När polismyndighets handräckning anlitas för patients internerande Kostnader för
å anstalt (13 §), återintagande efter utskrivning (20 §) eller återhämtande ''‘^ruckning.
till anstalt, efter det han därifrån avvikit (22 §), skall enligt lagens
24 § statsverket bestrida handräckningskostnaden. Uppenbarligen gäller
detsamma med avseende å handräcknings- och delgivningskostnader för
sådan farlig patient, vars vårdkostnad skall påvila staten (jfr ovan).
Dennas hithörande utgifter för år 1916 hava kommitterade funnit böra
förslagsvis upptagas till 1,500 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 149 käft. (Nr Kol.)
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
I det föregående bar förutsatts, att kronofogdar och länsmän skola
åt krono- för vissa dem åliggande uppgifter enligt interneringslagen erhålla ersättflänsmän.
1 ning på sätt stadgas i kungörelsen den 31 december 1908 angående
ersättning åt kronofogdar och länsmän för vissa av deras polisverksamhet
föranledda utgifter. Då statsmedel för sådant ändamål lärer böra
utgå från sjätte huvudtitelns vederbörande anslag, har särskilt belopp
här ej beräknats.
Ersättningar Jämlikt särskild lag skall statsverket bestrida kostnaden för vift
at
vittnen. nen^ vilka i de mål, som i interneringslagen avses, höras inför domstol
på framställning av vederbörande polismyndighet eller efter förordnande
av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Sådan vittnesersättning
beräknas efter enahanda grunder, som gälla angående ersättning av
allmänna medel till vittnen i brottmål. Kommitterade hava ansett,
att hithörande kostnader icke lära bliva betydande, och hava för år
1916 förslagsvis uppskattat desamma till högst 500 kronor.
Kostnader för
läkarutlåtanden.
Social- och
medicinalstyrelserna.
Departements
chefen.
I de fall, då enligt interneringslagens 5 § polismyndighet ansöker
om alkoholists internerande, har myndigheten att bland annat anskaffa
sådant läkarutlåtande, som i 4 § föreskrives. Då det synes naturligt,
att kostnaden härför kommer att påvila statsverket, hava kommitterade
för förslagsvis 30 läkarutlåtanden beräknat ett belopp av 300 kronor
för år 1916.»
Mot kommitterades här ovan återgivna förslag rörande anslagsbehovet
till utgifter för farliga alkoholister m. m. förklara sig medicinaloch
socialstyrelserna ej hava något att erinra.
Här ifrågavarande utgifter måste otvivelaktigt utgå av statsmedel,
varför hemställan om anslag till deras bestridande måste göras. I avseende
å anslagets belopp torde emellertid en nedsättning vara motiverad
med hänsyn därtill att, såsom förut berörts, interneringslagen ej
kan förväntas träda i kraft förrän den 1 juli 1916. Då vissa av förevarande
anslagsbehov möjligen äro något lågt beräknade, synes dock
ej anslaget böra nedsättas till hälften utan lämpligen kunna avrundas
till ett belopp av 10,000 kronor.
Central De uppgifter, som enligt vad ovan (s. 9) anförts, skulle åligga
ledning och socialstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet över alkoholistinspektion.
vårcjen • äro uppenbarligen av den särskilda beskaffenhet och
K7ade“e" omfattning, att de påkalla en förstärkning av styrelsens arbetskrafter.
Innan jag närmare ingår på denna fråga, anser jag mig böra erinra,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 10(i. 59
att de kommitterade framhållit angelägenheten av att den centrala uppsikten
kompletteras av en inspektionsverksamhet, förnämligast avseende
kontroll på ort och ställe över anstalters iakttagande av gällande författningar,
fastställda villkor för statsbidrag samt andra meddelade
föreskrifter. Inspektionen skulle vidare gälla lokala anordningars lämplighet,
patienters utspisning och vård, anstalternas ekonomiska förhållanden
samt deras ändamålsenliga skötsel överhuvud. Närmare undersökning
pa platsen torde särskilt bliva nödvändig i vissa fall, då patienter
anfört klagomål över exempelvis bostad och föda, ålagt arbete eller
behandling i övrigt. I anslutning härtill hava kommitterade ock i sina
förslag detaljerat angivit de områden, som skulle falla under ifrågavarande
inspektionsverksamhet.
Medicinalstyrelsen ansluter sig till kravet på central inspektion, Medicinaimen
håller före, att densamma tillsvidare torde bliva mindre omfattande styrelsen,
med hänsyn till anstalternas ringa antal.
Föreningen Svenska alkoholisthem ifrågasätter, huruvida en central Föreningen
inspektion är erforderlig, då den lokala, inspektion, som för närvarande Svenaka alk°-vid de enskilda alkoholistanstalterna utövas genom Kung!. Maj:ts veder- hol‘9them''
börande befallningshavande och förste provinsialläkarna, finge anses
vara åtminstone för den närmaste framtiden tillräcklig jämväl för de
allmänna anstalterna.
Socialstyrelsen åter betonar starkt behovet av en central inspektion sociaioch
erinrar, hurusom alkoholistvården genom interneringslagens trä- styeisen.
dande i kraft kommer att försättas i väsentligt nya förhållanden. Föremålen
för vården komma ej blott att flerdubblas till antal utan Hven
att till stor del rekryteras bland individer, som hunnit avsevärt längre
i förfall än alkoholistanstalternas nuvarande, jämförelsevis valda klientel.
Svårigheterna vid patienternas behandling lära vidare i betydlig mån
ökas genom de föreställningar om orättvisa och förföljelse, som interneringsförfarandet.
hos många kommer att uppväcka. Besluten om intagning
å anstalt, utskrivning därifrån och förflyttning från eu anstalt
till en annan kunna också med säkerhet förväntas giva anledning till
talrika klagomål. Då nu staten med hänsyn till alkoholistlagen onekligen
måste anses förpliktad tillse, att alkoholistvården å de allmänna
anstalterna bliver såvitt möjligt tillfredsställande, lärer staten ej kunna
undgå att lämna nämnda våld en ingående och fortvarande tillsyn.
Jämväl i avseende å de enskilda anstalterna, som ju även av lagen
tillerkännas en plats i systemet för alkoholismens bekämpande, måste
tillsyn från statens sida, åtminstone i de fall, då statsbidrag åtnjutes,
anses påkallad.
60
Departements
chefen.
Organisation
Kommitte
rade.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.
I likhet med kommitterade och ämbetsverken anser jag statens tillsyn
över den i anslutning till interneringslagen organiserade alkoholistvården
böra av uppsiktsmyndigheten utövas ej blott genom handläggning
inom ämbetsverket av förekommande ärenden utan ock genom inspektion
på ort och ställe. Såväl lagens bestämmelser i dess 2,17 och 19 §§ samt
innebörd i övrigt som ock tvångsbehandlingens ömtåliga karaktär synas
mio- pålägga staten ett ansvar, som nödvändiggör en sådan närmare kontroll
över de allmänna anstalterna. Då vidare lagen bland annat åsyftar att
till systematisk samverkan ena de allmänna och de enskilda anstalternas
strävanden, lärer inspektionen även böra omfatta de med statsunderstöd
verksamma enskilda anstalterna. Under den av kommitterade framhållna
förutsättningen att inspektionen icke uteslutande inriktas på kontroll
utan ock på en rådgivande verksamhet, bör densamma bliva till direkt
o-aon för anstalterna och få en betydelsefull uppgift vid det nödiga
arbetet för alkoholistvårdens utveckling. Det synes mig ock vara för
uppsiktsmyndigheten nyttigt att genom inspektionsverksamheten tråda
i omedelbar kontakt med den praktiska vårdverksamheten ej blott vid
de allmänna utan ock vid de under friare former arbetande enskilda
anstalterna.
Beträffande den centrala uppsiktens och inspektionens organisation
hava kommitterade framhållit, att såväl för socialstyrelsens handläggning av
hithörande ärenden som ock för inspektionsverksamhetens utövning eifordrades
biträde av en legitimerad läkare med erfarenhet rörande anstaltsvård.
Visserligen torde ifrågakommande spörsmål kanske icke
så ofta böra bedömas ur rent medicinska synpunkter, men utbildning
på detta område syntes dock vara en i allmänhet viktig förutsättning
för desammas tillfredsställande behandling. Kommitterade föreslogo
anställandet av eu särskild person med den dubbla uppgiften att skota
den lokala inspektionen och att tjänstgöra såsom socialstyrelsens expert
och föredragande i hithörande frågor. I avvaktan på närmare erfarenhet
ifråo-a om såväl inspektionsarbetet som de centrala göromålen borde
emellertid en sådan anordning icke för framtiden fastslås genom inrättande
av eu fast befattning, utan vore det lämpligast att tillsatta dess
innehavare, av kommitterade benämnd inspektör, medelst förordnande pa
viss kortare tid. Då alkoholistvårdens utveckling väsentligen kunde
bliva beroende på denna inspektörs kunskaper, omdöme och initiativkraft,
låo-e det stor vikt uppå att för uppdraget förvärva en synnerligt duglig
person. Med hänsyn härtill ansågo sig kommitterade hora för in
-
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106. <jl
spektören beräkna en lön av 8,000 kronor om året, varav 6,000 kronor
skulle anses motsvara lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Av eu under förutsättning att inspektören kunde ägna väsentlig del
av sin tid åt handläggningen inom socialstyrelsen av ärenden rörande
alkoholistvården, skulle dessa i allt fall komma att bereda styrelsen ökat
arbete. Den registrering av patienters inskrivning å anstalter, förflyttningar
och utskrivning m. in., som kommitterade funnit oundgänglig,
borde givetvis närmast ombesörjas av ett lämplig! biträde, som jämväl
kunde omhänderhava arbetet med upplysningars meddelande till nvkterhetsnämnder,
länsstyrelser och andra rörande tillgängliga vårdplatser
och deras pris m. m. Tydligen behövde inspektören jämväl äga tillgång
till biträde inom styrelsen för vissa på honom ankommande löpande
ärenden samt utredningar. Frågan i vad mån dylika och andra
göromål kunde utföras med tillhjälp av socialstyrelsens för andra ändamål
tillgängliga arbetskrafter torde sammanhänga med ordnandet i
övrigt av arbetet å styrelsens törsta byrå. Då socialstyrelsen i sina upprepade
framställningar till Kungl. Maj:t angående anslag för sin verksamhet
särskilt framhållit behovet av ökade arbetskrafter å nämnda
byrå, torde vid denna frågas lösning jämväl komma att beaktas kravet
på erforderligt biträde för handläggningen av alkoholistvårdens ärenden.
För år 1916 torde emellertid ett belopp av 1,200 kronor böra avses
lör detta ändamål. För den centrala ledningen och tillsynen samt inspektionen
på alkoholistvårdens område beräknade kommitterade sålunda
för år 1916 sammanlagt 9,200 kronor förutom inspektörens rese- och
traktamenfskostnader, vilka förutsattes skola utgå av sjätte huvudtitelns
anslag för sådant ändamål.
Medicinalstyrelsen delar icke kommitterades mening om behovet
redan nu av en helt avlönad inspektörsbefattning utan anser, att denna
tillsvidare kan vara eu bisyssla, närmast jämförlig med befattningen
såsom inspektör för uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn "och
arbetshemmen för sinnesslöa, till vilken utgått ett arvode å 1,500
kronor för år.
Ehuru sistberörda anstalter vore till antalet bortemot SO, medan
alkoholistanstalterna under 1916 kunde beräknas uppgå till omkring 15,
borde arvodet för här ifrågavarande inspektör sättas något högre,"enär
på honom ankomme åtskilligt organisationsarbete, såsom yttranden över
framställningar om inrättande av alkoholistanstalter m. in. Medicinalstyrelsen
föreslår därför ett arvode av 2,000 kronor samt uttalar därjämte,
att befattningarna såsom inspekterande läkare (so s. 15) vid
statsanstalten å Venngarn och inspektör för alkoholistvården lämpligen
kunna innehavas av samma person.
Medicinal
styrelsen.
62
Social
styrelsen.
Departements
chefen.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 166.
Socialstyrelsen ansluter sig utan tvekan till kommitterades uppfattning
rörande inspektörens allmänna verksamhet och ställning samt
understryker särskilt deras framhållande av hans betydelsefulla uppgifter
med hänsyn till de kommunala myndigheternas åtgärder i avseende
å alkoholistvården.
Kommitterades förslag om ett arvode för inspektören av 8,000 kronor
finner socialstyrelsen ingalunda för högt, därest man kunde påräkna
att för detta arvode till inspektör erhålla en person, vars kompetens
och personliga egenskaper i allo fylla de stora krav, man gärna vill
ställa på denna befattningshavare, och vilken är beredd att uteslutande
ägna sig åt befattningen. Styrelsen anser emellertid, att för närvarande,
då ännu ingen erfarenhet på området föreligger, ganska stor
vansklighet möter att finna en dylik person, varför befattningen under
den första tiden kanske lämpligen torde kunna uppehållas på ett mer
provisoriskt sätt. Möjligt vore även, att befattningen till en början ej
skulle behöva taga en persons fulla arbetsförmåga i anspråk. Styrelsen
ifrågasätter dessutom, om man ovillkorligen skall fasthålla vid. den av
kommitterade uppställda fordran, att inspektören skall vara legitimerad
läkare — otvivelaktigt måste läkarkompetensen anses som en högst
värdefull merit för här ifrågavarande befattningshavare, men det läte
ju tänka sig, att en icke läkare vunnit sådan insikt och ådagalagt sådan
duglighet på alkoholistvårdens område, att han skäligen borde kunna
ifrågakomma vid befattningens besättande. Med hänsyn härtill och då,
såsom förut framhållits, statens kostnader för alkoholistvården torde
kunna anses skäligen dryga, syntes det styrelsen kunna ifrågasättas,
om icke inspektörens arvode till eu början skulle kunna avsevärt
sänkas, måhända till 4,000 kronor. Särskilt syntes eu dylik anordning
låta sig genomföra, om styrelsen, såsom från dess sida med hänsyn
till den starka ökningen av arbetsbördan å styrelsens första byrå vid
upprepade tillfällen med styrka framhållits, finge sina arbetskrafter förstärkta
med en särskild sekreterare på nämnda byrå. Åt denna tjänsteman
skulle nämligen i avsevärd mån kunna anförtros de löpande
ärendena rörande alkoholistvården.
I likhet med kommitterade och ämbetsverken anser jag, att det
sakkunniga biträde i frågor rörande alkoholistvården, som lärer höra
ställas till uppsiktsmyndighetens förfogande, även bör kunna anlitas
för lokal inspektionsverksamhet. Såsom kommitterade framhållit, vinnes
härigenom bland annat den obestridliga fördelen, att inspektionen
utövas med samma synpunkter, som tillämpas inom centralmyndigheten,
samt att den erfarenhet, som inhämtas på det ena området, jämväl
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lots.
irr tlll+g0d1°.1 på 1det andra- Att för ett auktoritativt fyllande av
essa uppgifter lakarekompetens och vana vid anstaltsvård äro betydelsefulla
förutsättningar synes mig likaledes påtagligt. För de fall
da mera speciella medicinska synpunkter böra anläggas, torde i medicinal
- och socialstyrelsernas instruktioner böra meddelas bestämmelser om
sadant samarbete dem emellan, som för socialstyrelsens del redan anordnats
i fråga om vissa andra ärendesgrupper. Jag erinrar i detta samsocialstyre
sen hemställt om åtgärder för att även på annat
satt tillföra styrelsen sakkunskap pa ifrågavarande område, till vilket spörsmai
jag i det följande återkommer. ^
,... j)et synes mig emellertid icke påkallat att, såsom de kommitterade
föreslagit, ifrågasätta inrättandet av en särskild, helt avlönad befattning
or det narmaste handhavandet av ärenden rörande ledningen och kon*r°
en, av. alkoholistvården Intill dess närmare erfarenhet vunnits
< m arbetets omfattning och de lämpligaste formerna för dess organiserande,
torde det vara tillräckligt att till uppsiktsmvndighetens förfogande
anvisa erforderliga medel för anställande av “en expert i avnde
a alkohohstvarden. Jag förutsätter därvid, att de sannolikt
gans a talrlka, delvis betydelsefulla ärenden av mera administrativ och
löpande beskaffenhet, som torde komma att påvila uppsiktsmyndigheten,
allmänhet skola handläggas av personalen å vederbörande byrå inom
socialstyrelsen. Att denna redan på grund av andra ökade göromål är
till 0V ay ™ar forstarkmng ar ett spörsmål, som jag i mitt anförande
till statsrådsprotokollet angående anslag under sjätte huvudtiteln tidigare
berört och vartill jag framdeles lärer få återkomma.
till t Vn+ J''a§’ "“i t0rde framSå’ atfc Jag icke kan ansluta mig
och In"1 iIUHeradeS btfäunirg av1ko8tnadea för den centrala ledningen
och kontrollen av alkoholistvården. De berättigade kraven på kompetens
hos och mera effektiv tjänstgöring av den särskilda experten för
ett hlfnde ai6ndm -Jra uUnnf behörlSen tillgodoses inom ramen av
ett belopp, som tillsvidare bör begränsas till 3,600 kronor för år räknat.
• ®d .syt? tdl def omfattande organisationsarbete, som måste föregå
mterneringslagens ikraftträdande, bör sådant biträde stå till uppsiktsmynd.
ghetens förfogande under hela året 1916 och sålunda det nyss
angiv na beloppet i sm helhet nu anvisas.
I samband med sina uttalanden rörande organiserandet av den Sektion «T
centrala ledningen och kontrollen av alkoholistvården har socialstyrelsen «ociala
rhan^nfoftandttaV ^ “ Sektion - sociala rådet, LsedJ Ä
för handläggning av viktigare nykterhetsärenden, närmast sådana, som ilrenden
-
Social
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 16G.
64
angå alkoholistvården. Styrelsens yttrande i denna del torde här böra
återgivas. ^ före8lagna förstärkningen av socialstyrelsens arbets
krafter
kan emellertid icke förväntas tillföra styrelsen all erforderlig
sakkunskap på alkoholistvårdens område. Såsom redan i det föregående
antytts, äro här uppfattningarna såväl bland teoretici som bland målsmännen
för det praktiska vårdarbetet mycket olikartade. Lj heller
erbjuda förhållandena och erfarenheterna i andra länder nodig vägledning
Vid den hittills genomförda lagstiftningen nödgades man lämna
olösta åtskilliga spörsmål, som säkerligen snart måste upptagas till förnyad
prövning. Och jämväl den reglering av vårdens organisation och
former, som nu förestår, måste i väsentliga delar betraktas såsom en
preliminär anordning, som efter hand bör vidare utvecklas, eventuellt
också omformas i den män vunnen erfarenhet giver fastare utgångspunkter
och klarlägger riktlinjerna för framtiden.
Det är under sådana förhållanden ej nog att tillförsäkra centralmyndigheten
de oundgängliga arbetskrafterna för utövande av mspe -tion och handläggning av mer löpande ärenden. Denna myndighet
måste utrustas på sådant sätt, att den såvitt möjligt blir i allo vuxen
den maktpåliggande uppgiften att aktivt deltaga aven i det nödiga,
forto-åendeF reformarbetet. De jämförelsevis fria organisationsformer,
som° avses skola vinna tillämpning på alkoholistvårdens. område, lämna
visserligen önskvärt spelrum för initiativ och försök från olika ans alters,
organisationers och nykterhetsnämnders sida, men pa cen 1a
di-heten måste dock alltid ställas den fordran, att densamma skall
kunna upptaga och framföra goda uppslag samt sålunda intaga en edande
och för statsmakternas vidare åtgärder vägledande stallning.
Härför erfordras emellertid, att styrelsen och dess inspektor för
alkoholistvården beredas tillgång till ett under ändamålsenliga formel
ordnat mera konstant samarbete med representanter för den teoretiska
och praktiska erfarenheten på ifrågavarande område. Detta syfte synes
styrelsen lämpligast kunna ernås genom eu utvidgning av det vid styrelsens
sida genom kungl. kungörelse den 31 december 191- stal
s°CiaStvilsen vill med avseende härå erinra, att frågan om upprättandet
inom sociala rådet av en särskild sektion för nykterhets frågor i allmänhet
tidigare varit föremål för övervägande. I sitt förslag rörande s
cialstyrelsens upprättande framhöllo sålunda kommerekollegit- oc -partementalkommittéerna, att förutom de av dem föreslagna sektionern
av sociala rådet ytterligare ett antal sådana, bland dem en foi nyktei
65
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
hetsfrågor, torde böra i en närmare eller fjärmare framtid tillkomma.
I avgivet yttrande över kommittéernas betänkande betonade Sveriges
nykterhetssällskaps representantförsamling nykterhetsfrågornas sociala
innebörd och vikt samt uttalade med anledning härav en önskan, att
den sektion för nykterhetsfrågan, som bebådades skola framdeles bildas
inom sociala rådet, måtte redan från början komma till stånd. I det
anförande till statsrådsprotokollet, som beledsagade Kungl. Maj:ts proposition
om socialstyrelsens inrättande, erinrade föredragande departementschefen,
att man till en början icke borde giva den blivande rådsinstitutionen
större omfattning än nödigt vore. Vad särskilt beträffade
kravet på en sektion för nykterhetsfrågor, så kunde detta i viss män
omedelbart tillgodoses genom upptagande i andra sektioner av representanter
för nykterhetsverksamheten. I den mån behovet så krävde, kunde
för övrigt sociala rådet småningom utvecklas genom tillkomsten av
ytterligare en eller ett par sektioner. I överensstämmelse med den av
departementschefen hävdade uppfattning organiserades sedan det sociala
rådet utan att någon sektion för nykterhetsfrågor däri upptogs.
Den huvudsakliga anledningen till, att frågan om inrättandet av "en
sådan sektion ansågs kunna tillsvidare undanskjutas, har man uppenbarligen
att söka däri, att socialstyrelsens befattning med nykterhetsfrågor
under de första åren av dess verksamhet icke syntes bliva synnerligen
omfattande. \ id tiden för ämbetsverkets upprättande förelågo
till mera regelbunden handläggning endast ett antal anslagsfrågor, som
ehuru i och för sig viktiga icke i någon högre grad kunde taga st}rrelsen
i anspråk. Visserligen voro redan då åtskilliga genomgripande
nykterhetsspörsmål i hög grad aktuella, men deras lösning var ännu
beroende på särskilda utredningar, vilkas resultat måste avvaktas, innan
med någon säkerhet kunde bedömas, i vad mån desamma skulle komma
att påkalla administrationens och särskilt socialstyrelsens omsorger.
Under den tid, som sedan dess förflutit, hava emellertid förhållandena
i detta avseende väsentligen förändrats. Statsmakternas redan fattade
eller nu förestående beslut rörande alkoholistvårdens ordnande ställa
socialstyrelsen inför ett komplex av uppgifter av såväl ömtålig beskaffenhet
som stor omfattning. Likaså pågår inom lagstiftningen rörande
försäljningen av rusdrycker ett reformarbete, som i huvudsaklig grad
bestämmes av sociala synpunkter och följaktligen måste i ökad mån
beaktas av styrelsen. Det är under sådana förhållanden klart, att de
ärenden rörande nykterhetsverksamhet, vilka styrelsen enligt sin instruktion
har att handlägga, redan nu kommit att upptaga en icke oväsentlig
del av dess arbete. Och därunder har styrelsen mer än eu gång haft
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 149 hiijt. (Nr 166). 9
DepartementB
chefen.
66 Kunti!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166.
anledning konstatera angelägenheten av att erhålla sådan omedelbar kontakt
med den speciella sakkunskapen inom nykterhetsverksamhetens olika
områden, som genom det sociala rådets olika sektioner redan beretts
styrelsen beträffande andra grenar av socialt arbete.
I detta sammanhang föreligger visserligen endast fragan om styrelsens
utrustande för en sakkunnig behandling av alkoholistvårdens
olika spörsmål. Det är emellertid utan vidare klart, att dessa spörsmål
nära beröra andra nykterlietsärenden, som tillhöra styrelsens handläggning.
Detta sammanhang har ock kommit till tydligt uttryck i den
för alkoholistvården grundläggande lagen om behandling av alkoholister,
vilken genom sina bestämmelser om förebyggande och eftervårdande åtgärder
infogat alkoholistvården såsom ett led i samhällets kamp mot
spritmissbruket och för folknykterheten. Den nya sektion av sociala
l-ådet, som enligt styrelsens uppfattning nu är av behovet påkallad, bör
därför icke få sin uppgift begränsad till allenast alkoholistvårdens ärenden
utan avses för behandling av nykterhetsfrågor i allmänhet, i den
mån desamma tillhöra styrelsens ämbetsområde.
En sådan vidare ämnesomfattning synes dock icke behöva medföra,
att sektionen erhåller ett stort antal ledamöter, utan torde detta
åtminstone tillsvidare kunna begränsas till 5 med lika många suppleanter.
Bland dessa skulle plats kunna beredas åt representanter för
den teoretiska sakkunskapen på området, för den kommunala och den
frivilliga alkoholistvården samt för nykterhetsorganisationernas arbete,
eu av ledamöterna torde böra vara kvinna. Med avseende å allmänt
sociala och juridiska synpunkter lära socialstyrelsen och dess fullmäktige
representera den erforderliga sakkunskapen.»
Såsom socialstyrelsen här erinrat, har behovet av en särskild sektion
inom sociala rådet för nykterhetsärenden redan tidigare varit förutsett.
Den ökade uppmärksamhet från statens sida, som måste ägnas
hithörande ärenden, har också, enligt vad jag varit i tillfälle konstatera,
föranlett väsentligt ökat arbete inom socialstyrelsen, som har att bevaka
de i dessa frågor ofta avgörande sociala synpunkterna. Med den vidgade
omfattning och betydelse, som alkoholistvården nu erhåller, lärer
det ock vara angeläget att taga i övervägande, huruvida icke det
sociala rådet bör utvidgas med ytterligare en sektion. Då emellertid
frågan härom icke är beroende å tillgång för ändamålet av särskilda
statsmedel, lärer jag i detta sammanhang icke behöva vidare yttra mig
i ämnet.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166. 67
I avvaktan på förevarande proposition har, såsom förut nämnts
under sjätte huvudtiteln uti innevarande års statsverksproposition upptagits
ett anslag av 244,000 kronor till alkoholistvården. Detta belopp
motsvarade det av kommitterade i deras senare betänkande beräknade
anslagsbehovet för alkoholistvården jämte eu till 1,000 kronor för år
beraknad kostnad för beredande av ersättning åt vittnen i interneringsmal.
. Med hänsyn därtill, att interneringslagen ej lärer träda i kraft
orran den 1 juli 1916, har flertalet anslagsposter till alkoholistvården
kunnat nedsattas i sådan mån, att det, oaktat vissa förhöjningar, blivit
mig möjligt att nedbringa det sammanlagda anslagsbehovet för ifråo-avarande
vård till 198,600 kronor. ö
i n -?e8p’ °Ck fraktamentsersättning för socialstyrelsens sakkunniga
biträde för ärenden rörande alkoholistvården, för ledamöterna i statsanstaltens
styrelse samt for de läkare, som komma att utöva läkarvård
vid berörda anstalt, bär jag förutsatt böra utgå av förslagsanslaget
under sjätte huvudtiteln till rese- och traktamentspenningar.
, .. hän8yn till att statens kostnader för alkoholistvården, såvitt de
beröra driften, såsom förut påpekats, ej låta sig med säkerhet nu beräkna
samt grunderna för dylika kostnaders utgående underställts riksdagens
provning, torde här förut berörda anslag, med undantag av de
som avse bidrag till inrättande av anstalter och till sakkunnigt biträde’
hos socialstyrelsen, böra upptagas såsom förslagsanslag.
Under_ åberopande av vad sålunda anförts hemställer iag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen J ö
att pa extra stat för år 1916 anvisa:
dels'' ett förslagsanslag av 30,000 kronor såsom
bidrag till driftkostnaderna för statens vårdanstalt för
alkoholister å Venngarn;
dels ett förslagsanslag av 125,000 kronor såsom
bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader;
. dels ett förslagsanslag av 10,000 kronor till bestridande
av statens kostnader för farliga alkoholister,
handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersättningar
m. m.; °
dels ett anslag av 30,000 kronor såsom bidrag till
anordnande av erkända alkoholistanstalter;
68
Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
dels ock ett anslag av 3,600 kronor till sakkunnigt
biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande
alkoholistvård, , ...
eller sålunda till bestridande av kostnader tor
alkoholistvården tillhopa 198,600 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riks
-
dagen.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.