ICnngt. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.

Nr 162.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående
särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga
under mobiliseringstjänstgöring; given Stockholms slott den
10 april 1915.

. r Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

dels att flottan tilldelad värnpliktig av klass A, som under sin
stamanställningstid uppnått korpralsgrad eller l:a eller 2:a klass sjömans
tjänstbarhetsklass, ävensom flottan tilldelad värnpliktig av klass’B må,
därest flan efter inkallelse till tjänstgöring under nu pågående mobilisering
fullgjort eller kommer att fullgöra tjänst minst sex månader i följd
och därunder minst fyra månader med gott vitsord bestritt korpralseller
därmed likställd befattning, erhålla särskild ersättning med ett
belopp, av 20 kronor i månaden för den del av tjänstgöringstiden, som
överskjuter två månader;

. dels ock'' att de kostnader, som föranledas av bifall härtill, må av
marinförvaltningen förskottsvis bestridas av omhänderhavande medel för
att framdeles anmälas till ersättande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GIJSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. I samt.. 145 höft. (Nr 162.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Broström anförde:

I en till Kung!. Maj:t ställd, av stationsbefälhavaren vid flottans
station i Stockholm med underdånigt utlåtande den 10 december 1914
jämte yttrande av chefen för underofficers- och sjömanskårerna därstädes
överlämnad skrift hava åtskilliga f. d. stamanställda korpraler vid
flottan, vilka vid den anbefallda mobiliseringen blivit inkallade till
tjänstgöring, anhållit att under tiden för mobiliseringstjänstgöringen
komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som tillkommit dem
under deras stamanställningstid såsom korpraler.

Till stöd för sin anhållan hava sökandena framhållit, bland annat,
att flertalet av dem varit anställda vid flottan ända till sex år och att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

många dessutom varit skeppsgossar under flera år före stamanställningstiden.
Deras under stamanställningstiden förvärvade praktiska
insikter hade gjort dem skickade att på ett lika tillfredsställande sätt
som till underofficerskorpraler konstituerade civila sjökaptener, styrmän
och maskinister bestrida sådana poster i land och ombord, vid vilka
dessa konstituerade underofficerskorpralers teoretiska kunskaper icke
varit nödvändiga för tjänstens skötande. Många av sökandena hade
nyligen bildat familj och en stor del av dem kämpade med ekonomiska
svårigheter, som vore cn följd därav, att de under de första åren efter
stamanställningstidens slut icke kunnat förskaffa sig sådana platser, som
beredde dem nödig utkomst. På grund härav vore sökandena de ekonomiskt
minst bärkraftiga av de till krigstjänst nu inkallade, och deras
ekonomi hade blivit ytterligare undergrävd genom den långa tid, de
under mobiliseringen varit inkallade till tjänstgöring.

Såväl chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid flottans
station i Stockholm som stationsbefälhavaren därstädes hava tillstyrkt
den gjorda framställningen. Bemälde stationsbefälhavare har därvid
visserligen förklarat sig anse, att från statens sida bör fordras, att
den värnpliktige i mån av förmåga lämnar sina prestationer åt det allmänna,
samt att staten bör äga rätt att tillgodogöra sig den värnpliktiges
förmåga på för tjänsten lämpligaste sätt — varigenom en del värnpliktiga
komme att fullgöra befäls och andra underbefäls åligganden
— utan att detta förhållande finge grunda befogade anspråk på högre
ersättning. Det vore emellertid en annan omständighet, som enligt
stationsbefälhavarens förmenande kraftigt talade för, att ifrågavarande
framställning vore förtjänt av beaktande. Då nämligen av värnpliktiga,
tillhörande klassen A, betydligt äldre årsklasser nu vore i tjänst än av
andra värnpliktiga, berodde detta väsentligen på det inom sjömanskåren
förefintliga stora antalet vakanser, i det att frånvaron av enligt
stat beräknat utbildat stammanskap måst ersättas med yrkeskunniga
värnpliktiga; och det läge något mindre tilltalande däri, att många sådana
i tjänst nu varande värnpliktiga kunde hava blivit hemförlovade,
om dylika vakanser icke hade förefunnits bland det stamanställda manskapet.

Sedan marinförvaltningen anbefallts att avgiva yttrande i ärendet,
har förvaltningen med eget underdånigt utlåtande av den 3 nästlidna
mars överlämnat inhämtade yttranden från chefen för underofficersoch
sjömanskårerna vid flottans station i Karlskrona samt stationsbefälhavaren
därstädes ävensom från chefen för marinstaben.

Kirngl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona har uttalat,
bland annat, att, då ifrågavarande f. d. stam an ställda korpraler
ofta under många år varit skilda från den praktiska tjänsten, kunde de
vanligen icke redan från början beträffande sin tjänsteduglighet jämföras
med i tjänst varande stamkorpraler, vilket givetvis talade emot en omedelbar
likställighet i avlöningsförmåner mellan de olika kategorierna
korpraler, men ansåg kårchefen, att framställningen borde på visst av
honom angivet sätt bifallas.

Stationsbefälhavaren i Karlskrona har i huvudsaklig överensstämmelse
med det av kårchefen avgivna förslaget hemställt, att till resp.
kårchefers förfogande måtte ställas erforderligt anslag att såsom korpralsarvoden
å 10 kronor i månaden tilldelas sådana värnpliktiga, tillhörande
klassen A, vilka på grund av sin tjänstgöring ansåges därav
förtjänta och tillika varit i tjänst såsom värnpliktiga under minst fyra
månader.

Chefen för marinstaben har meddelat, att han i huvudsak biträdde
nyssnämnda, av stationsbefälhavaren i Karlskrona avgivna förslag.
Det syntes dock bemälde chef, att den i detta förslag uppställda
fordran på fyra månaders tjänst som värnpliktig för att komma i åtnjutande
av korpralsarvode borde modifieras. En värnpliktig f. d.
korpral, som endast något år före inkallelsen till krigstjänstgöring avgått
från stamanställning, borde så gott som omedelbart efter inkallelsen
vara kompetent att förrätta korpralstjänst, och även en f. d. korpral,
som längre tid varit ur tjänst, borde inom vida kortare tid än fyra
månader hava återförvärvat tillräcklig yrkeskompetens för att bestrida
korpralsbefattning. Den föreslagna tiden av fyra månaders tjänst syntes
därför enligt marinstabschefens uppfattning böra minskas till två månader.
Därjämte har stabschefen framhållit, att de bestämmelser i ämnet,
som eventuellt komme att utfärdas, borde givas retroaktiv verkan, enär
i annat fall de hittills inkallade värnpliktiga f. d. korpralerna bleve
sämre ställda än de f. d. korpraler, som efter bestämmelsernas trädande
i kraft bleve inkallade till tjänstgöring.

I anslutning till vad chefen för marinstaben sålunda föreslagit har
marinförvaltningen i sitt förenämnda utlåtande hemställt, att de värnpliktiga
av A-klass, som under sin stamanställningstid vid flottan uppnått
korpralsgrad och efter inkallelse till tjänstgöring såsom värnpliktiga
varit i tjänst minst två månader, finge, där de ansåges därav förtjänta,
av vederbörande kårchef tilldelas ett arvode av t io kronor för
månad, ävensom att detta medgivande skulle gälla retroaktivt i avseende
å dylika värnpliktiga, som redan varit inkallade på grund av den an -

KungI. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr It!,2.

befallda mobiliseringen. Den bärav föranledda kostnaden borde enligt
marinförvaltningens mening av förvaltningen med omhänderhavando
medel bestridas och framdeles anmälas till ersättande.

Den sålunda väckta frågan om särskild gottgörelse till f. d. stamanställda
Korpraler, som vid den år 1914 anbefallda mobiliseringen av
flottan inkallats i tjänstgöring, synes mig vara förtjänt av synnerlig
uppmärksamhet. I samband med nämnda fråga anser jag mig böra
till prövning upptaga spörsmålet om sådan gottgörelse jämväl till
vissa andra bär nedan angivna kategorier av värnpliktiga, vilka blivit
inkallade vid nämnda mobilisering, enär, på sätt jag skall vidare utveckla,
enananda omständigheter i förevarande avseende komma i betraktande
beträffande samtliga ifrågavarande kategorier av värnpliktiga.

Då omförmälda mobilisering av flottan med hänsyn till de utrikespolitiska
förhållandena vidtogs, måste det givetvis hava framstått såsom en
angelägenhet av största vikt, att inkallelsen av värnpliktiga ordnades på
sådant sätt, att åt flottans krigsberedskap bereddes den största möjliga
grad av effektivitet. A andra sidan sökte man av naturliga skäl så
långt möjligt begränsa inkallandet av äldre årsklasser värnpliktiga
Genom nådigt beslut den 3 augusti 1914 inkallades sålunda dels, oberoende
av ålder, värnpliktiga, tillhörande klass A (sådana, som förut haft
viss tids fast anställning vid flottan) och klass B (studenter och med dem
likställda samt de, som avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller
vissa examina å navigationsskolas maskiuistavdelning), dels ock, förutom
vissa andra värnpliktiga, de flottan i allmän tjänst eller sjötjänst tilldelade
.värnpliktiga, som tillhörde 3:dje och 4;de årsklasserna (1912 och
1911 års klasser). Sedermera har efter hand och i den mån så med
hänsyn till flottans krigsberedskap kunnat ske hemförlovning ägt rum
av nämnda värnpliktiga, vilka därvid blivit ersatta genom inkallelse av
sådana värnpliktiga av sagda eller andra klasser, som förut ej varit i tjänst
under mobiliseringen, samt genom inryckning av 1914 års klass.'' På
grund av det för närvarande förefintliga stora antalet vakanser inom
sjömanskåren bär det emellertid icke kunnat undgås, att inkallade värnpliktiga
särskilt av klass A och bland dem företrädesvis vid flottan förut
stamanställda korpraler och l:a klass sjömän jämte ett mindre antal av
de dugligaste bland f. d. 2:a klass sjömän måst kvarhållas i tjänstgöring
under en jämförelsevis lång tidrymd. Dessa f. d. korpraler samt l:a
och 2:a klass sjömän hava nämligen genom sin föregående utbildning
vid flottan varit särskilt lämpade att utfylla de förefintliga vakanserna
bland förhandsmännen ombord och giva erforderlig stadga åt fartygens

Departements chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fruposition Nr 162.

bemanning. Då ifrågavarande personal i regel tillhört äldre årsklasser
samt vid inryckningen till tjänstgöring väl i flertalet fall innehaft mera
stadigvarande civil sysselsättning och haft familj att försörja, har häiav
blivit en följd, att dessa kategorier av värnpliktiga på ett särskilt kännbart
sätt drabbats av mobiliseringen. Det synes mig därför endast vara
en gärd av rättvisa och billighet, att dessa 1. d. korpraler samt f. d.
l:a och 2:a klass sjömän, som under mobiliseringen bestritt korpralseller
därmed likställda befattningar, under vissa här nedan angivna villkor
tillerkännes en särskild ersättning med hänsyn till såväl den mera
ansvarsfulla tjänst, de under mobiliseringen fullgjort, som.de ekonomiska
uppoffringar, vilka de under sin jämförelsevis långa mobiliseringstjänstgöring
måst underkasta sig.

Beträffande därefter frågan om beloppet av den ersättning, som
bör utgå till ifrågavarande personal, tillåter jag mig erinra därom, att
den i ämnet gjorda, i det föregående omförmälda ansökning avsåg ersättningens
bestämmande på sådant sätt, att den motsvarade skillnaden
mellan den f. d. korpralens avlöning under hans stamanställning och
de avlöningsförmåner, han åtnjutit vid ifrågavarande tjänstgöring som
värnpliktig. Å andra sidan har av marin förvaltningen föreslagits, att
ersättningen skulle, med iakttagande av vissa angivna villkor, bestämmas
till 10 kronor i månaden för varje man. . Vid övervägande av
denna fråga har jag av principiella skäl ansett mig icke kunna biträda
den i ansökningen i detta avseende gjorda framställningen. Ett, bifall
till densamma skulle nämligen i själva verket innebära, att ifrågavarande
värnpliktiga i avlöningshänseende betraktades såsom stamanställda.
Att ett sådant betraktelsesätt icke kan.anses hållbart, synes
mig ligga i öppen dag. Däremot torde denna fråga lämpligen böra, i
enlighet med vad marinförvaltningen därutinnan hemställt, ordnas på
sådant sätt, att en var av ifrågavarande värnpliktiga, oberoende av
beloppet av hans avlöning under den tidigare stamanställningstiden,
under vissa förutsättningar komme i åtnjutande av ett visst såsom skäligt
ansett belopp, beräknat exempelvis för månad under tiden för hans mobiliseringstjänstgöring,
Storleken av detta belopp bör enligt min mening
— med hänsyn till de i det föregående berörda förhallanden och icke
minst till den omständigheten, att förevarande värnpliktiga under mobiliseringen
fullgjort tjänst i korprals- eller därmed likställda befattningar
samt därigenom berett flottan ett väsentligen ökat mått av krigsberedskap
— sättas så högt, att ersättningen kommer att utgöra ett verkligt
vederlag för de ekonomiska uppoffringar, de till följd av mobilisering.stjänstgöringen
måst underkasta sig. Ur denna synpunkt synes det .mig
icke vara tillfyllest, att ifrågavarande personal tillerkännes allenast sådan

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162. 7

gottgörelse, som enligt marinförvaltningens förslag skulle tillkomma
^ d. korpral, eller 10 kronor för månad. För bestämmande av den
förhöjning i detta belopp, som enligt min mening bör ifrågakomma,
är givetvis svårt att utan ingående och tidsödande undersökningar finna
fullt giltiga normer. Skall emellertid det angivna syftemålet med ersättningen
vinnas, lärer ett lägre belopp än 20 kronor för månad icke
höra ifrågasättas. Jag har alltså efter omsorgsfullt övervägande av de
olika på frågan inverkande omständigheterna ansett mig böra stanna
vid denna summa.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i förberörda
utlåtanden förklarat sig anse, att såsom villkor för den ifrågasatta ersättningens
åtnjutande bör uppställas, att den värnpliktige varit i mobiliseringstjänst
under minst två månader. Denna tid synes mig vara
alltför knappt tillmätt, då under sådan förutsättning tillräckliga skäl
för beviljande av särskild ersättning icke kunna anses föreligga vare
sig ur. synpunkten av den nytta, flottans krigsberedskap beretts av den
värnpliktiges tjänstgöring, eller med hänsyn till den personliga uppoffringen.
från hans sida. Låter man däremot fordran på viss tids
tjänstgöring omfatta minst sex månader i följd — d. v. s. utan annat
avbrott än tillfällig permission — lärer ersättningen ur nyssnämnda
synpunkter vara väl motiverad. Då emellertid, enligt vad chefen för
marinstaben framhållit, två månaders tjänst kan anses erfordras, innan
en värnpliktig av här ifrågavarande kategorier återförvärvat sådan
yrkesskicklighet, att han kan bestrida korpralsbefattning, synes mig den
ifrågasatta ersättningen icke böra utgå för de två första månaderna av
tjänstgöringen. En värnpliktig, varom här är fråga, skulle sålunda
enligt mitt förslag, därest han fullgjort tjänst under mobiliseringen sex
månader, i följd, icke äga uppbära den ifrågasatta ersättningen under
längre tid än för de fyra sista månaderna av denna tidsperiod.

Mot de av marinförvaltningen föreslagna villkor därom, att ersättningen
bör tillkomma endast sådana, som anses därav förtjänta, samt
att gottgörelsen må beräknas retroaktivt från mobiliseringstidens början,
har jag icke något att erinra.

Förutom i det föregående omnämnda kategorier av värnpliktiga av
klass A har under längre tid måst i mobiliseringstjänstgöring kvarhållas
ett förhållandevis stort antal värnpliktiga av klass B, vilka avlagt
sjökaptens-, styrmans- eller maskinistexamen. Flertalet av dem hava
konstituerats till underofficerskorpralcr och därigenom erhållit en mot
deras tjänstgöring svarande avlöning. Endast ett ringa fåtal har tjänstgjort
i korpral sbefattningar. 1 den man så skett, böra emellertid dessa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

av förut anförda skäl uti här ifrågavarande avseende likställas med
förut omnämnda kategorier värnpliktiga av klass A.

Vad beträffar de kostnader, som skulle uppkomma, därest det av
mig sålunda förordade förslaget vunne bifall, har jag låtit verkställa
en överslagsberäkning rörande antalet under de sex första manaderna
av mobiliseringstiden tjänstgörande värnpliktiga av här ifrågavarande
slag. Denna beräkning bär givit vid handen, att under nämnda tidsperiod
ett antal av omkring 450 värnpliktiga skulle enligt av mig angivna
grunder komma i åtnjutande av ersättningen i fråga. Kostnaderna
skulle sålunda för dessa värnpliktiga under sagda tid uppgå till
36,000 kronor.

Totalsumman av de uti ifrågavarande avseende erforderliga medlen
kommer naturligen att bliva beroende av den tid, under vilken mobiliseringen
anses böra fortgå, och kan sålunda icke på förhand beräknas.
Jag anser mig i detta sammanhang böra nämna, att genom särskilda
nådiga brev den 23 februari och den 31 mars innevarande år för avlösning
av i tjänst varande värnpliktiga av klass A inkallats sådan a
värnpliktiga av denna klass, tilldelade flottan i allmän tjänst eller sjötjänst,
vilka, sedan mobilisering av flottan den 3 augusti 1914 anbefalldes,
ej varit inryckta till tjänstgöring eller som omedelbart efter
inryckningen hemförlovats. Enligt sistnämnda nådiga brev bär därjämte
inkallats ett antal värnpliktiga av klass B. Antalet sålunda nyinryckta
värnpliktiga beräknas till omkring 550, varav ungefär hälften
torde komma att tjänstgöra i korprals- eller därmed likställda befattningar.

De kostnader, som föranledas av bifall till det av mig förordade
förslaget, torde få av marinförvaltningen förskotteras för att sedermera

anmälas till ersättande. _

Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra, att värnpliktigs
familj äger att, jämlikt nådiga förordningen den 13 augusti 1914, under
den tid, den värnpliktige fullgör tjänstgöring till rikets försvar, åtnjuta
visst understöd, därest familjen för sitt uppehälle är. i behov av
sådant understöd, som i förordningen avses. Då emellertid, med anledning
av Riksdagens därom fattade beslut, enligt nådigt brev den 14
oktober 1914 föreskrivits, att jämväl till fast anställt. manskap vid
marinen må under tid, då detsamma tjänstgör vid mobiliseiad del av
marinen eller eljest fullgör tjänstgöring, för vilken detsamma på grund
av särskilda bestämmelser äger åtnjuta krigsavlöning, utgå familjeunderstöd
efter enahanda grunder, som stadgas i nyssnämnda förordning,
torde man vid bedömandet av förevarande fråga kunna bortse
från det understöd av nu nämnt slag, som må hava utgått till här ifrågavarande
kategori av värnpliktiga. Dock måste naturligen iakttagas, att

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.

den särskilda gottgörelse, varom här är fråga, icke får verka på sådant
sätt, att värnpliktig, som bildat familj, härigenom skulle i något fall
erhålla en förmån utöver dem, som tillkomma den fast anställde med
familj.

På grund av jad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att flottan tilldelad värnpliktig av klass A, som under sin stamanställningstid
uppnått korpralsgrad eller l:a eller 2:a klass sjömans
tjanstbarhetsklass, ävensom flottan tilldelad värnpliktig av klass B må,
därest han efter inkallelse till tjänstgöring under nu pågående mobilisering
fullgjort eller kommer att ''fullgöra tjänst minst sex månader i följd
och därunder minst fyra månader med gott vitsord bestritt korpralseller
därmed likställd befattning, erhålla särskild ersättning med ett
belopp^ av 20 kronor i månaden för den del av tjänstgöringstiden, som
överskjuter två månader;

dels ock att de kostnader, som föranledas av bifall härtill, må av marinförvaltningen
förskottsvis bestridas av omhänderhavande medel för att
framdeles anmälas till ersättande.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
, Maj:t, Konungen bifalla; och skulle proposition till

riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid detta protokoll
fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Yngve Sahlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 145 käft. (Nr 162.)