Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
1
Nr 156.
Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 21 september 1906 om automobiltrafik; given Stockholms
slott den 20 april 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik;
viljande Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar,
företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om
författnings utfärdande i ämnet.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 139 käft. (Xr 156.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 21 september 1908
om automobiltrafik.
Härigenom förordnas, att rubriken till II Art. ävensom 3, 4, 5, 6
och 7 §§, 17 § 1 inom., 18 §, 23 § 2 inom., 26 och 35 §§, 36 § 1 och
3 mom. samt 37 och 38 §§ i förordningen den 21 september 1906 om
automobiltrafik skola erhålla följande ändrade lydelse:
II Art. Om besiktning och registrering av automobil samt om
igenkänningsmärke.
3 §■
1 mom. Den, som i syfte att få automobil registrerad vill hos
besiktningsman anmäla densamma till besiktning, skall därvid uppgiva
den avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn o. s. v.),
dess tillverkare, typ och fabriksnummer, automobilens egen vikt, drivkraftens
art, motorns cylindertal och cylinderdimensioner samt antalet
av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn ävensom, i fråga om
personvagn, det antal personer, som automobilen är avsedd att kunna
föra, samt, beträffande lastvagn, lastningsförmågan och högsta hjultryck
å såväl fram- som bakaxeln.
Avser besiktning automobil, som är registrerad, erfordras allenast
uppgift å automobilens registreringsnummer och igenkänningsmärke samt
uppgift å ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift.
2 mom. Vid besiktning skall undersökas, huruvida automobilen
till sin beskaffenhet överensstämmer med de i 1 § meddelade bestämmelser
samt jämväl i övrigt är lämplig för sitt ändamål.
Över vad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsman utfärda
besiktningsinstrument, som, då automobilen ännu ej är registrerad, tillika
skall innehålla beskrivning över automobilen.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr loff.
Besiktningsinstrumentet skall senast inom fyra dagar efter besiktningen.
vara i två exemplar tillgängligt för anmälaren.
3 inom. Har registrerad automobil vid besiktning icke befunnits i
föreskrivet och lämpligt skick, skall besiktningsmannen därom göra anmälan
hos Konungens befallningshavande i det län, där automobilen är
registrerad.
4 mom. Företages besiktning av automobil på grund av myndighets
förordnande, skall besiktningsinstrumentet ofördröjligen insändas till
nämnda myndighet.
Kan i sådant fall besiktning icke äga rum på grund därav, att
automobilen undanhålles besiktningsmannen, skall denne anmäla förhållandet
hos den myndighet, som meddelat förordnandet.
5 mom. Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att
få undergå prövning av sin kännedom om automobils konstruktion,
skötsel och manövrering, skall besiktningsmannen, där automobil finnes
att tillgå, sådan prövning verkställa och, om den utfallit tillfredsställande,
därom ofördröjligen meddela bevis.
4 §•
1 inom. Automobil må ej i andra fall än de, som angivas i 2 mom.
av denna §, tagas i bruk, innan den, på sätt i 5 § stadgas, blivit registrerad
och igenkänna)gsmärke tilldelats densamma.
2 inom. Skall automobil, som undergått besiktning enligt 3 § och
därvid befunnits i föreskrivet och lämpligt skick, töras till ort inom
det län, där den skall registreras, eller skall sådan automobil, innan
den blivit registrerad, undergå provkörning, skall baktill å automobilen
föras en jämväl på avstånd väl synlig skylt, upptagande ordet »provvagn»
samt ägarens namn och hemvist. Beträffande skyltens utseende
och därå befintliga bokstävers storlek skall gälla vad i 6 § 2 mom.
stadgats. Provkörning må icke äga rum utan tillstånd av Konungens
befallningshavande, som därvid bestämmer det område, där sådan körning
må försiggå, ävensom tiden för körningen.
Vid färd, varom här är fråga, skola, ehuru automobilen icke är
registrerad, iakttagas de i denna förordning meddelade bestämmelser
om körning med automobil.
5 §•
1 mom. Hos Konungens befallningshavande skall föras automobilregister
för inskrivning av de uppgifter rörande automobilor, om vilka
4 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
i denna förordning förmäles eller vilkas intagande i registret eljest varder
föreskrivet.
Automobil skall vara registrerad bos Konungens befallningshavande
i det län, där ägaren är mantalsskriven. Skall automobilen företrädesvis
användas utom det län, inom vilket ägaren är mantalsskriven,
eller äro ägarna flera och mantalsskrivna inom olika län, eller har
ägaren sitt hemvist utom riket, eller tillhör automobilen ägare, som icke
mantalsskrives, skall automobilen registreras hos Konungens befallningshavande
i det län, där den företrädesvis skall brukas.
2 inom. Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara
åtföljd av stadgade avgifter för registreringen och dess kungörande.
3 mom. Ansökan om registrering av automobil, som icke förut
registrerats, göres av ägaren eller, om automobilen tillhör staten eller
kommun, av den myndighet eller person, som äger befogenhet att anställa
förare å automobilen, och skall innehålla uppgift å ägarens
namn, }^rke och hemvist eller däremot svarande uppgift. Vid ansökningen
skall i två exemplar fogas vederbörligt besiktningsinstrument.
4 inom. Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som
finnas för varje fall meddelade, eller utvisar besiktningsinstrument, att
automobil icke uppfyller de i 1 § meddelade bestämmelser eller eljest
icke är lämplig för sitt ändamål, skall registrering vägras.
5 mom. Vägras registrering, skall Konungens befallningshavande
ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgivit postadress,
till honom med allmänna posten översända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.
6 mom. Beviljas registrering av automobil, skall Konungens befallningshavande
i registret införa:
a) dag för registreringen jämte nummer i registret;
b) den avsedda användningen av automobilen (personvagn, lastvagn
o. s. v.), typ, egen vikt, drivkraftens art samt antalet hästkrafter hos
motorn ävensom, i fråga om personvagn, det antal personer, som automobilen
är avsedd att kunna föra, samt, beträffande lastvagn, lastningsförmågan
och högsta hjultryck å såväl fram- som bakaxeln;
c) ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift;
samt
d) det automobilen tilldelade igenkänningsmärke.
Bevis om registreringen och uppgift om igenkänningsmärket skola
tecknas å ena exemplaret av besiktningsinstrumentet, vilket därefter till
ställes sökanden på sätt i 5 mom. här ovan föreskrives.
7 mom. Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i re -
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
o
gistret skett, eller varder sådan ändring eljest för Konungens befallningshavande
veterlig, skall den ändring anmärkas i registret. Meddelas
jämlikt 7 § förbud mot automobils användande eller upphäves
sådant förbud, skall anteckning jämväl därom ske i registret.
Göres anmälan därom, att automobil vid förnyad besiktning befunnits
i föreskrivet och lämpligt skick, skall detta likaledes antecknas
i registret.
8 mom. Övergår registrerad automobil till ny ägare, skall, där
icke, på sätt nedan stadgas, ny registrering av automobilen bör ske
inom annat län, den nye ägaren inom 14 dagar, sedan förvärvet skedde,
därom göra anmälan för registrering hos Konungens befallningshavande
i det län, där automobilen är registrerad; dock att, om äganderätten
övergår genom arv eller testamente, tiden för anmälan räknas, där
boskifte erfordras, från det detta hölls, men i annat fall, vid arv, från
det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades, och vid testamente,
från det testamentet blev beståndande.
Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket och har automobilen
förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger den anmälningsskyldighet,
som ovan sägs, förre ägaren.
9 mom. Har automobil förstörts eller kommer den av annan
anledning icke vidare att användas här i riket, skall ägaren inom 14
dagar, från det automobilen, ägaren veterligt, upphörde att brukas,
därom göra anmälan för registrering hos Konungens befallningshavande
i det län. där automobilen är registrerad.
10 mom. Sker i andra fall, än ovan i 8 och 9 mom. sagts, ändring
i förhållande, varom registrering skett, skall anmälan därom, så fort
ske kan, göras hos Konungens befallningshavande i det län, där automobilen
är registrerad.
11 mom. Inträffar sådan förändring beträffande äganderätten till
automobil eller dess användningsområde eller eljest, att densamma enligt
1 mom. här ovan bör registreras i annat län, än där registrering förut
skett, skall ansökan om ny registrering göras hos Konungens befallningshavande
i det län, där registreringen bör ske, inom en månad från
det förändringen inträdde; dock att denna tid i de fall, som omförmälas
i 8 mom. här ovan, skall räknas på sätt där är föreskrivet. Denna
ansökan skall göras av ägaren eller i fall, som angives i 3 inom., av den,
som äger befogenhet att anställa förare å automobilen, och innehålla
uppgift om den förra registreringen och det automobilen därvid tilldelade
igenkänningsmärke; i övrigt skall i fråga om sådan registrering i tilllämpliga
delar gälla vad här ovan är stadgat om registrering av automobil,
som icke förut registrerats.
6 KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
12 mom. Har hos Konungens befallningshavande registrerats automobil,
som förut är i annat län registrerad, har Konungens befallningshavande
att om registreringen göra anmälan bos Konungens befallningshavande
i det län, där den föregående registreringen skett.
13 mom. Vad i automobilregistret antecknats skall genom Konungens
befallningskavandes försorg för rikets polismyndigheter kungöras
i den omfattning och på det sätt, som Konungen bestämmer.
14 mom. Närmare föreskrifter om automobilregistrets förande ävensom
om avgifter för registreringen och dess kungörande meddelas av
Konungen.
6 §•
1 mom. Inom respektive län tilldelas vid registreringen varje automobil
sitt särskilda ordningsnummer, vilket, jämte en länet betecknande
bokstav, utgör automobilens igenkänningsmärke.
Länen betecknas sålunda, att:
A utmärker Stockholms stad.
B |
» |
Stockholms |
län, |
C |
Uppsala |
||
B |
» |
Södermanlands |
)) |
E |
Östergötlands |
» |
|
F |
» |
Jönköpings |
>) |
G |
» |
Kronobergs |
1) |
H |
Kalmar |
)> |
|
I |
j> |
Gottlands |
)) |
K |
» |
Blekinge |
» |
L |
i) |
Kristianstads |
)) |
M |
n |
Malmöhus |
)) |
X |
Hallands |
)> |
|
0 |
» |
Göteborgs och Bohus |
)> |
P |
» |
Alvsborgs |
» |
R |
B |
Skaraborgs |
)> |
S |
)) |
Värmlands |
)> |
T |
)) |
Örebro |
T) |
U |
» |
Västmanlands |
)) |
w |
» |
Kopparbergs |
)) |
X |
B |
Gävleborgs |
» |
Y |
» |
Västern orrlands |
» |
Z |
Jämtlands |
)) |
|
ÅC |
» |
Västerbottens |
)) |
BD |
)) |
Norrbottens |
)) |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
7
2 mom. Igenkänningsmärke skall på ett i ögonen fallande sätt
anbringas såväl framtill som baktill å antomobilen. Beträffande märkets
utseende gäller, att det skall anbringas på vit botten med tydliga, svarta,
minst 10 centimeter höga bokstäver och siffror med överallt minst 15
millimeters stapelbredd samt minst 15 millimeters avstånd mellan bokstav
och siffra och minst 10 millimeter såväl mellan varje siffras och bokstavs
jämnlöpande delar som mellan siffrorna inbördes; och skall sådan
anordning vidtagas, att såväl den, som befinner sig framom, som den,
vilken befinner sig bakom automobilen, kan utan svårighet läsa dess
igenkänningsmärke.
3 mom. I vederbörlig ordning förvärvat igenkänningsmärke gäller
för trafik i hela riket.
7 §•
1 inom. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet
icke längre uppfyller bestämmelserna i 1 § eller att automobil
icke längre är för sitt ändamål lämplig, äger Konungens befailningshavande
låta genom besiktningsman verkställa förnyad besiktning
av automobilen samt, om besiktningen därtill föranleder, meddela
förbud mot automobilens användande.
Dylikt förbud må ock meddelas, om automobilen i sådant fall, som
nu nämnts, undanhålles besiktningsmannen, så ock då anmälan om efterbesiktning
enligt 18 § icke inom föreskriven tid inkommit eller icke
kunnat registreras.
2 mom. Förbud, — — — — — — — — — — föreligga.
3 mom. Har Konungens befallningshavande meddelat förbud eller
förklarande, varom ovau sägs, beträffande automobil, som icke är där i
länet registrerad, skall Konungens befallningshavande om den vidtagna
åtgärden omedelbart göra anmälan hos Konungens befallningshavande
i det län, där automobilen är registrerad.
17 §.
1 mom. I yrkesmässig autornobiltrafik må allenast användas automobil,
som är registrerad inom något av de län, där trafiken skall äga
rum, och som blivit för nämnda trafik godkänd av den eller de myndigheter,
som jämlikt 15 § hava att besluta om tillstånd till trafikens
utövande.
Föreligger anledning därtill, må myndighet, hos vilken tillstånd till
trafikens utövande sökts, förordna, att besiktningsman skall företaga
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
särskild undersökning för utrönande av den uppgivna automobilens lämplighet
för yrkesmässig trafik.
18 §.
1 mom. Under tredje kalenderåret från det, då besiktning av
automobil, som användes i yrkesmässig trafik, senast ägt rum, skall
innehavaren av tillståndet till trafikens utövande hos besiktningsman
uppvisa automobilen till förnyad besiktning för utrönande, huruvida
automobilen fortfarande är i föreskrivet och lämpligt skick.
Om sådan efterbesiktning har innehavaren av trafiktillståndet att
före nämnda års utgång insända anmälan dels till den eller de myndigheter,
som godkänt automobilen, dels ock till Konungens befallningshavande
i det län, där automobilen är registrerad.
2 mom. Myndighet, varom i 1 mom. sägs, äger, när helst anledning
därtill förekommer, låta genom besiktningsman undersöka automobil,
som godkänts för yrkesmässig automobiltrafik.
23 §.
2 mom. Företes icke bevis, som i nästföregående mom. sägs, skall
automobilen underkastas besiktning, på sätt i 3 § föreskrives. Därest
automobilen enligt intyg av besiktningsmannen befinnes uppfylla de i 1
§ irteddelade bestämmelserna och jämväl i övrigt är med hänsyn till den
allmänna trafiken lämplig, må polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke,
varjämte å intyget skall tecknas bevis om meddelande
av tillstånd att i riket bruka automobilen.
26 §.
1 mom. Brukas automobil utan att vara registrerad och tilldelad
igenkänningsmärke, oaktat sådant bort ske, böte ägaren eller, där
automobilen olovligen av någon brukades, sådan brukare från och med
10 till och med 500 kronor.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som brukar automobil, mot
vars användande, honom veterligen, förbud jämlikt 7 § meddelats.
2 mom. Brukas--— — — — — detta moment,
3 mom. Underlåter någon, som enligt 5 § har att göra anmälan
till automobilregister, att verkställa sådan anmälan inom den härför
i varje fall stadgade tid, böte den anmälningspliktige från och med
10 till och med 200 kronor.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
4 mom. Var, som i anmälan till automobilregistret mot bättre
vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med 25
till och med 500 kronor, där ej förseelsen enligt allmänna strafflagen
bör beläggas med strängare straff.
35 §.
Motorcykel — — — •— — — — — — — — meddelas.
A motorcykel äro i övrigt av de i denna förordning givna bestämmelser
allenast följande tillämpliga, nämligen:
1) 1 § med undantag av 1 mom. punkterna b), c) och f); dock att
vidkommande punkt d) anordning för motorns frånkopplande från drivhjulen
ej erfordras;
2) 4 och 5 §§ i tillämpliga delar;
3) 9 och 10 §§; samt
4) i tillämpliga delar 11 §, 13 § 2 mom., VII Art. samt 37 och 38 §§.
För motorcykel gäller dessutom, att den skall vara försedd med
signalhorn med gäll ton samt minst en snabbt och säkert verkande broms.
Vid registrering av motorcykel skall Konungens befallningshavande
tilldela motorcykeln igenkänningsmärke. Beträffande sådant igenkänningsmärke
skall gälla, att dess bokstäver och siffror skola vara minst 8
centimeter höga med överallt 7 millimeters stapelbredd samt hava minst
9 millimeters avstånd mellan bokstav och siffra och minst 7 millimeter
såväl mellan varje siffras och bokstavs jämnlöpande delar som mellan
siffrorna inbördes; skolande i övrigt i avseende å sådant märke bestämmelserna
i 6 § i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Vid ansökning om registrering av motorcykel skola uppgivas motorcykelns
typ och antalet hästkrafter hos motorn. I registret skall, i stället
för de i 5 § 6 mom. b) angivna uppgifter, allenast införas motorcykelns
typ och antalet hästkrafter hos motorn.
Vid mörker skola — — — — — — — — — — — —--
— — — — — — — — — — — — — — stadganden.
36 §.
1 mom. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer
på besiktningsman, är han berättigad till ersättning enligt följande taxa:
för besiktning av automobil,
a) som icke förut registrerats ..................... kronor 15;
b) som förut registrerats ............................ » 10;
för prövning enligt 3 § 5 mom. ........................ » 5;
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 139 käft. (Nr 156.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
Uppvisas på en gång två eller flera, en och samma person tillhöriga
automobiler till besiktning, vare besiktningsmannen i intet fall
berättigad till högre ersättning än 10 kronor för besiktningen av varje
automobil.
Evad besiktning kommit till stånd eller till följd av automobilägarens
förvållande ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen, om han
är boende på mer än 2 kilometers avstånd från förrättningsstället, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt 4 klassen i gällande
resereglemente.
I ersättningen ingår gottgörelse för utfärdande av besiktningsinstrument
eller annat intyg ävensom för deras översändande i föreskrivna
fall till vederbörande myndighet.
3 mom. Ersättning för prövning enligt 3 § 5 mom. gäldas av den,
som prövningen äskat.
37 §.
Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av
Konungens befallningshavande eller annan myndighet, varom i 15 §
förmäles, må besvär anföras inom tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; dock gäller
beslutet utan hinder av besvär till efterrättelse, intill dess annorlunda
kan bliva vederbörligen förordna!.
§ 38.
Denna förordning äger icke tillämpning å staten tillhöriga, för
speciella militära ändamål konstruerade automobiler.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1916; och
äger densamma, med här nedan stadgade undantag, tillämpning jämväl å
automobiler och motorcyklar, som då äro i bruk.
Automobil, som överensstämmer med nu gällande bestämmelser
och som på grund därav fått sig igenkänningsmärke tilldelat, må fortfarande
brukas intill den 1 maj 1916. För vinnande av registrering
enligt denna förordning har automobilens ägare att före den 1 mars
1916 anmäla automobilen till registrering i den ordning, som i 5 §
föreskrives. Vid sådan anmälan skall iakttagas vad i nämnda § föreskrivits
om registrering, dock att, i stället för besiktningsinstrument
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
i två exemplar, må ingivas det besiktningsinstrument, som legat till
grund för tilldelandet av det äldre igenkänningsmärket, jämte en avskrift
därav. Innehåller detta besiktningsinstrument icke sådana upplysningar,
som enligt 5 § 6 mom. skola av Konungens befallningsbavande antecknas
i automobilregistret, skola uppgifter i sådant hänseende lämnas
i anmälningen.
Vad sålunda föreskrivits gäller i tillämpliga delar jämväl om motorcykel,
och skola vid ansökning om registrering iakttagas de i 35 §
därutinnan meddelade föreskrifter.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Riksdagens
skrivelse den
25 maj 1909.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 25 maj 1909 har riksdagen anhållit, att Kungl.
Maj.t täcktes låta utreda, huruvida erfarenheten ådagalagt behovet av
ändrade bestämmelser om automobiltrafik, och, därest så funnes vara
förhållandet, vidtaga åtgärder samt, där så erfordrades, för riksdagen
framlägga förslag i ärendet.
lvlkSakkun- . Vid anmälan av förevarande skrivelse till statsrådsprotokollet den
niga &r 1909. H juni 1909 erhöll dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet
nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom departemen
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
tet biträda vid verkställande av revision av förordningen om automobiltrafik
den 21 september 1906 samt omarbetande''av lagen angående
ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik den 8 juni samma år
jämte i strafflagen förekommande bestämmelser i ämnet.
Sedan till sakkunniga utsetts ledamoten av riksdagen första kammare,
borgmästaren K. von Geijer, dåvarande ledamoten av andra
kammaren, disponenten C. Gustafsson i Mjölby och direktören E. Salmson,
varjämte till biträde vid vissa författningsförslags utarbetande
kallats revisionssekreteraren E. Gadde, avgåvo dessa den 5 februari
1912 betänkande, innehållande förslag dels till ny lag angående ansvarighet
för skada i följd av automobiltrafik, dels till lag angående
ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen, dels och till ny förordning om
automobiltrafik.
Efter det infordrade utlåtanden över dessa förslag avgivits av
vederbörande länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
kungl. automobilklubben, har ärendet undergått ytterligare utredning
och beredning inom justitie- och civildepartementen.
Det hade varit min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att förelägga innevarande
års riksdag förslag till ny automobillagstiftning. Med hänsyn
till den redan långt framskridna tiden lärer detta emellertid icke bliva
möjligt. Först en följande riksdag kan således påräkna att få sig förelagda
de nya förslag till förordning om automobiltrafik och till lag om
ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, som föranledas av
riksdagens förberörda skrivelse och de i anledning därav verkställda
utredningarna.
Emellertid har chefen för lantförsvarsdepartementet meddelat mig,
att han funne nödigt, att för innevarande års riksdag framlägges förslag
till ny lag angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot (hästutskrivningslag) samt att det för denna lags
genomförande vore högeligen önskvärt, att ett ordnat registreringssystem
för automobiler komme till stånd i samband med nyssnämnda lag.
I följd härav har jag ansett mig böra till behandling, fristående från
frågan om ny automobilförordning i dess helhet, upptaga spörsmålet om
ett sådant registreringssystem. Då de förutnämnda sakkunniga haft detta
spörsmål under utredning och härutinnan framlagt förslag, har det
uppenbarligen framstått såsom lämpligast att upptaga detta förslag
Betänkande
av de
sakkunniga.
Uppskov med
frågan om
helt ny automobilförordning.
Behovet av
obligatoriskt
registreringssystem
för
automobiler.
14
Nuvarande
bestämmelser
om igenkänningsmärke
för automobiler.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
till slutlig granskning och därvid särskilt söka anpassa förslaget efter
de önskemål, som från militärt håll framkommit och vartill det mig
delgivna förslaget till hästutskrivningslag synts föranleda.
Inom departementet har i följd härav de sakkunnigas förslag i nu
förevarande avseende undergått en ingående omarbetning; och sedan
Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit föreslå riksdagen antaga ett av
chefen för lantförsvarsdepartementet föredraget förslag till lag angående
anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot,
får jag härmed för Kungl. Maj:t anmäla det inom civildepartementet
upprättade förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 21 september 1906 om automobiltrajik.
Då över förslaget till förordningen den 21 september 1906 riksdagens
yttrande inhämtats samt de ändringar i denna författning, vilka
nu av mig ifrågasättas, äro ganska omfattande och av ingripande betydelse
för den automobilägande allmänheten, torde jämväl över det nu
upprättade ändringsförslaget riksdagens yttrande böra inhämtas.
Enligt nu gällande förordning om automobiltrafik (4 §) får automobil
icke tagas i bruk utan att vara försedd med igenkänningsmärke.
För erhållande av dylikt har automobilens ägare att anmäla automobilen
till besiktning hos någon besiktningsman. Instrument över
sådan besiktning insändes av besiktningsmannen till den Kungl. Maj:ts
befallningskavande, av vilken han erhållit förordnande såsom besiktningsman.
Befiunes automobilen enligt besiktningsinstrumentet uppfylla
de i förordningen meddelade bestämmelser för automobil och jämväl
i övrigt vara med hänsyn till den allmänna trafiken lämplig, har
Kungl. Maj:ts befallningshavande att tilldela automobilen igenkänningsmärke
av i författningen närmare angiven beskaffenhet. Igenkänningsmärkes
tilldelande är således ett beslut av huvudsakligen formell art,
grundat på besiktningsmans undersökning; igenkänningsmärket är ett
bevis därom, att automobilen till sin konstruktion, beskaffenhet och
lämplighet fyller författningsenliga anspråk. Därjämte tjänar igenkänningsmärket
till att kunna säkert identifiera varje automobil, som
färdas fram, vilket är av vikt i betraktande av automobilernas stora
hastighet och därav härflytande möjlighet för deras förare att undkomma,
när en förseelse begåtts eller en olycka timat.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156..
Enligt vad som framgår av det utlåtande från utsedda kommitterade,
som låg till grund för nu gällande förordning om automobiltrafik,
kade en mer omständlig registrering än den ovannämnda väl av kommitterade
övervägts, men icke ansetts behövlig. Visserligen kunde,
yttrade dessa kommitterade, fördelar vara att hämta därav att förändringar
i äganderätten till en automobil anmäldes och registrerades hos den
myndighet, som tilldelat automobilen igenkänningsnummer, enär därmed
ökad lätthet skulle uppstå att vid förseelser eller vid fråga om ersättningsskyldighet
för skada vinna upplysning om automobilens rätta ägare.
Men då en verksam kontroll över, att dylika ändringar beträffande en
så lättrörlig sak som automobiler verkligen anmäldes, måste ställa sig
mycket svår, och den kännedom, som av ett automobilregister kunde
hämtas om automobilens ägare, därför ofta bleve bristfällig eller oriktig
samt dessutom en dylik anmälningsskyldighet skulle medföra en icke
alldeles obetydlig tunga för den enskilde och orsaka registreringsmyndigheten
ökat arbete, hade kommitterade icke funnit skäl föreligga att
ifrågasätta införandet av ett ordnat registreringssystem för automobiler.
Ovannämnda, år 1909 tillkallade sakkunniga, som ägnat frågan om
registrering av automobiler en ingående uppmärksamhet, hava däremot
förmenat, att avsevärda fördelar skulle vinnas genom att införa en noggrannare
registrering av automobiler. Från olika håll, såsom från kungl.
automobilklubben i Stockholm och chefen för generalstaben, hava, anföra
de sakkunniga, framställningar gjorts om upptagande av bestämmelser
i automobilförordningen, tjänande att skaffa noggrann kännedom
om de i landet befintliga automobilerna, deras beskaffenhet och ägare.
Automobilklubben hade särskilt framhållit, att vid upprepade tillfällen
ägare, som avyttrat sin automobil, blivit utsatt för obehag och besvär,
då fråga uppstått att identifiera automobilen.
Att med nu gällande bestämmelser vissa svårigheter vållades
polismyndigheterna, vore tydligt, liksom ock att de3sa svårigheter år
efter år ökades med det ökade antalet automobiler i landet. Den
större arbetsbörda, som genom en registerföring av automobiler skulle
åläggas Kungl. Majrts befallningshavande, vilka syntes böra vara den
registerförande myndigheten var för sitt län, kunde betecknas såsom
icke vidare betungande. Något avsevärt besvär för automobilägare skulle
en lagändring i angiven riktning ej heller medföra, så mycket mindre
som anmälningssättet kunde göras bekvämt och lätt. Nödig kontroll
och effektivitet borde ändock med all sannolikhet vinnas.
1903 års kommitterade
om
registrering
av automobiler.
1909 års sakkunniga
om
registrering
av automobiler.
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 156.
De sakkunniga föreslå därför, att förandet av automobilregister skall
bliva obligatoriskt och åligga vederbörande länsstyrelser, att i detta register
skola upptagas för varje automobil, utom dess tilldelade igenkänningsmärke,
ägarens namn, yrke och hemvist, samt att varje förändring av
äganderätten skall antecknas i registret och alla registeranteckningarna
publiceras i den ordning, § 37 i gällande förordning om automobiltrafik
föreskriver.
Godkännandet av automobil såsom lämplig att föras i trafik skulle
med eu dylik anordning sönderfalla i två moment, inskrivningen i
registret och, såsom efterföljande, tilldelandet av igenkänningsmärke.
Registreringen skulle betyda det officiella tillståndet och igenkänningsmärket
vara ett tecken därpå.
De sakkunniga hava i sammanhang härmed upptagit till behandling
frågan, huruvida igenkänningsmärkena, själva nummerplåtarna, borde
vara officiella, så att dessa utlämnades av myndighet och försåges med
dess stämpel, eller om man borde bibehålla nuvarande system, enligt
vilket i författningen blott angives, huru igenkänningsmärkena skola
vara beskaffade, medan åt vederbörande ägare överlämnas att själva
anskaffa författningsenliga sådana. De sakkunniga hava därvid icke funnit
anledning föreligga att övergiva de nu gällande anordningarna i detta
hänseende.
Vidare hava de sakkunniga yttrat sig därom, huru förändringar i
äganderätten till automobil böra anmälas; och har därvid förordats, att
skyldigheten att till automobilregistret anmäla förändringar i äganderätten
skulle åligga allenast den nye ägaren och blott i ett fall, nämligen då
automobilen avyttrats till utlandet, vara överlåtarens sak. Till underlättande
för vederbörande av anmälningsskyldigheten bör, förmena de sakkunniga,
anmälan få ske i betalt brev genom allmänna posten och anses
vara fullgjord, då densamma på sådant sätt inlämnats å allmän postanstalt
i riket. Vidare har upptagits bötesansvar för den, som icke
fullgör föreskriven anmälningsskyldighet.
I och med antagandet av registreringsprincipen bör, anföra de sakkunniga,
den fordran uppställas, att automobil icke får vara registrerad
på mer än ett ställe. Däremot förelåge knappast någon anledning att
förbjuda en överföring av automobil från ett register till ett annat.
Dock borde automobilägaren i sådant fall icke äga rätt att hava automobilen
registrerad jämväl å den förra platsen utan åläggas att för
dödning av sistnämnda registrering därstädes anmäla förhållandet, därvid
tillika det åt honom där överlämnade registreringsbeviset skulle
återställas. Då överförandet vore frivilligt samt anledning saknades att
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156. 17
Ilägga Kungl. Maj:ts befallningshavande att för registrering godkänna
besiktning, verkställd av annan än av denna myndighet själv förordnad
besiktningsman, syntes för vinnande av den nämnda nya registreringen
förnyad besiktning av automobilen böra påfordras.
De sålunda och i övrigt av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
beträffande registrering av automobil och om förande hos samtliga
Kungl. Maj:ts befallningshavande av särskilda automobilregister hava i
de över de sakkunnigas förslag infordrade och avgivna yttranden icke gjorts
till föremål för andra än vissa detaljerinringar eller anmärkningar av
formell natur. Därvid har, bland annat, framhållits, att formulär för
automobilregister och närmare bestämmelser om dettas förande borde
meddelas i förordningen eller eljest i utfärdade allmänna föreskrifter,
att en anmälningsskyldighet icke borde få anses fullgjord allenast genom
att anmälan i betalt brev inlämnats å postanstalt, att vid övergång av
äganderätt till automobil ej allenast den nye ägaren, utan även överlåtaren
borde anmäla förhållandet, samt att, då ett överförande av
automobil från ett register till ett annat saknade praktiskt värde, bestämmelserna
därom kunde utgå ur förslaget.
För anordnande av ett effektivt registreringssystem för automobiler
talar vikten av att kunna fullständigt identifiera automobilerna och vid
varje tidpunkt ur automobilregistret vinna möjligast tillförlitliga uppgift
om dessas ägare.
Antalet automobiler i landet ökas avsevärt år från år. Den 1 november
1914 hade inalles 4,839 automobiler och 3,607 motorcyklar fått sig
tilldelade igenkänningsmärken. Allt eftersom antalet automobiler ökas,
bliva givetvis svårigheterna också större att utan ett ordnat registreringssystem
kunna följa förändringarna i äganderätten.
För min del finner jag således, i likhet med de sakkunniga, att frågan
om införande av ett obligatoriskt registreringssystem för automobiler
förtjänar allt beaktande.
Särskilt måste en dylik registrering vara av betydelse med hänsyn
till automobilernas användning vid krigstillfälle. I sådant hänseende
föreligga framställningar i olika hänseenden från militära myndigheter.
Så har chefen för generalstaben, senast i underdånig framställning
den 12 november 1914, framhållit, att tillgången på automo
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 139 höft. (Nr 156.) 3
Över de sakkunnigas
förslag
avgivna
•yttranden.
Departe
ments
chefen.
Framställning
den 12 november
1914 av
chefen för
generalstaben.
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
Förslaget till
ny hästutskrivningslag.
biler inom landet under de senaste åren ökats i så avsevärd mån, att deras
betydelse i händelse av krig i högre grad än förut gjorde sig gällande. I och
för planläggandet av transport- och förbindelseväsen m. m. i fält samt för
ett effektivt utnyttjande av befintliga såväl person- som lastautomobiler
fordrades emellertid, förutom uppgifter angående automobilernas antal
och hemort m. m., jämväl kännedom om typ, storlek och motorstyrka,
vilka uppgifter för närvarande icke med stöd av officiella handlingar
stode att vinna. På grund härav har chefen för generalstaben anhållit,
att genom införande i automobilförordningen av registreringsskyldighet
för automobiler bristerna i ovannämnda hänseende snarast möjligt måtte
bliva avhjälpta.
Det förslag till lag angående anskaffande av hästar och fordon för
krigsmaktens ställande på krigsfot (hästutskrivningslag), som nyss förelagts
Kungl. Maj:t, grundar sig väsentligen på förslag i ämnet, avgivna
av chefen för generalstaben den 17 november 1908 och den 19 december
1914. I vad det berör automobiler, avser det inom lantförsvarsdepartementet
utarbetade förslaget, att de till krigsbruk tjänliga
automobilerna skola vart tredje år av Kungl. Maj:t fördelas på de olika
länen med hänsyn till varje läns tillgång, samt att vid mobilisering
genast skola kunna uttagas de automobiler (och motorcyklar), som vid
krigsutbrott erfordras för armén. Till förberedande av denna uttagning
åligger det enligt förslaget Kungl. Maj:ts befallningshavande, var
för sitt län, att, redan under fredstid, varje år bestämma, vilka automobiler,
som, för den händelse under det nästföljande året förordnande
kommer att meddelas om krigsmaktens ställande på krigsfot, då skola
av vederbörande ägare inställas till mönstring. Dessa upptagas i en automobilrulla,
upprättad med ledning av det hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
förda automobilregistret. Sedan förordnande meddelats om
krigsmaktens ställande på krigsfot, skola vederbörande automobilägare
inställa automobilerna till mönstring. Härvid skall en särskild automobilkommission
för varje automobilmönstringsdistrikt pröva de inställda
automobilernas lämplighet för krigsbruk samt bestämma, vilka av dem
som skola avstås för krigsmaktens behov, ävensom fastställa inlösningspriset
för dessa.
Den förslagna lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1916. Angående
dess innehåll i övrigt torde jag få hänvisa till vad chefen för
lantförsvarsdepartementet därom anfört.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
Det är uppenbart, att det föreslagna åliggandet för Kungl. Maj:ts
befallningshavande att inom länet uttaga de automobiler, som skola tillhandahållas
vid krigstillfälle, icke kan utan stora svårigheter fullgöras
med ledning av de uppgifter å automobiler, besiktigade inom länet, som
förefinnas enligt nu gällande förordning om automobiltrafik. Dessa
uppgifter lämna nämligen endast kännedom om, vilka automobiler hos
Kungl. Maj:ts befallningshavande tilldelats igenkänningsmärken, men
icke därom, vilka automobiler vid eu viss tidpunkt finnas i bruk inom länet.
Oavsett att många av de i en viss länsstyrelses register från och med år
1907 upptagna automobiler numera ej vidare äro i användning inom länet,
finnes säkerligen å andra sidan därstädes i bruk en hel del automobiler,
försedda med igenkänningsmärken, tilldelade av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i andra län. Någon skyldighet att anmäla, när en automobil försålts
till användning i ett annat län, än där automobilen tilldelats igenkänningsmärke,
finnes nämligen ej enligt nuvarande automobilförordning.
Lika litet åligger det den, vilken inköpt en med igenkänningsmärke
försedd automobil, som skall uteslutande eller företrädesvis användas
i ett annat län, än där den tilldelats märke, att låta omregistrera automobilen
i det län, där den företrädesvis brukas.
För genomförande av nyssberörda hästutskrivningslag bör därför
ett ordnat registreringssystem för automobiler införas. Hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande bör föras ett automobilregister, som i
största möjliga mån upptager de automobiler, vilka kunna påräknas inom
länet, och allenast sådana. För att vinna detta ändamål erfordras icke
blott föreskrifter därom, att ändringar i äganderätten till automobiler skola
anmälas och registreras, utan ock sådana allmänna bestämmelser i övrigt,
att varje automobil verkligen kommer att vara registrerad inom det län,
där den företrädesvis brukas.
Registreringen behöver ävenledes så ordnas, att av automobilregistret
kunna inhämtas nödiga uppgifter om registrerad automobils
beskaffenhet (typ, hästkraft an tal, vikt, ändamål o. s. v.), uppgifter,
utan vilka stora svårigheter möta att kunna verkställa den fördelning
på de olika länen av de till krigsbruk tjänliga automobilerna, som hästutskrivningslagen
föreskriver. Givetvis äro sådana uppgifter också av
betydelse för åtskilliga andra militära dispositioner.
Med anledning av ovanberörda omständigheter synes ett registreringssystem
för automobiler böra snarast möjligt komma till stånd och därvid
genomföras fullständigare än 1909 års sakkunniga tänkt sig. Fn registrering
Hästutskrivningslagen
kräver registrering
av
automobiler.
Fullständigt
registreringssystem
för
automobiler.
20
3 och 5 §§.
Anmälan av
automobil till
besiktning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
av automobiler, om den också icke får samma karaktär som en inskrivning
i de register, vilka enligt gällande lagar och författningar föras
över firmaanmälningar, aktiebolag o. s. v., synes dock böra i väsentliga
delar byggas på det system, som enligt de nyssnämnda författningarna
kommit till användning.
De bestämmelser om registrering av automobiler, som jag till följd
av vad sålunda förekommit ansett böra meddelas, innehållas huvudsakligen
i 5 § av det förslag till ändringar i gällande automobilförordning,
som jag här framlägger, varjämte i 3 § innehållas vissa i samband
härmed stående bestämmelser.
Hänvisande till författningsförslaget i nu förevarande delar, torde jag
i anledning av detsamma böra sammanfattningsvis omförmäla följande.
I likhet med de sakkunniga har jag till en början funnit uppenbart,
att automobilregister bör föras länsvis av vederbörande Kungl. Maj:ts
befallningshavande och att det bör vara ägaren till automobilen, som
anmälningsplikten i allmänhet åligger.
De för närvarande gällande bestämmelserna om tilldelande av igenkänningsmärke
åt automobil innebära, att den, som vill för en automobil
erhålla sådant märke, utan vilket automobilen ej må brukas, har att
vända sig till någon besiktningsman med anmälan av automobilen till
besiktning. Efter förrättad besiktning åligger det besiktningsmannen
att till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som förordnat besiktningsmannen,
insända instrumentet över besiktningen. Det bliver således
nämnda Kungl. Maj:ts befallningshavande, som tilldelar automobilen igenkänningsmärke,
och detta alldeles oberoende av, om ägaren är bosatt inom
detta län eller ej och om automobilen skall företrädesvis brukas inom
nämnda län eller inom annat län. Enligt det nu upprättade förslaget har
detta system så omkastats, att ägaren visserligen må anlita vilken besiktningsman
som helst för att få automobilen besiktigad — varefter besiktningsmannen
skall inom viss tid tillhandahålla besiktningsinstrumentet —
men därefter har att i regel vända sig till Kung!. Maj:ts befallningshavande
i det län, där han är mantalsskriven, med ansökning om automobilens
registrering därstädes och därvid foga det av besiktningsmannen
upprättade instrumentet över automobilens besiktning.
Det kan mot detta sätt att ordna automobilens första registrering
anmärkas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda kan få registrera
en automobil med stöd av besiktningsinstrument, utfärdat av besiktningsman,
som förordnats av annan Kungl. Majrts befallningshavande. Men
detta har icke kunnat undvikas utan att orsaka vederbörande större
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
21
besvär och omgång, än som synts av omständigheterna påkallat. Det
är att antaga, att för alla Kungl. Maj:ts befallningshavande fullt kompetenta
personer skola stå till buds för ifrågavarande besiktningar och
att det således ur denna synpunkt, som härvid är den mest framträdande,
är skäligen likgiltigt, vilken besiktningsman som anlitas. Genom
den i nu gällande förordning stadgade skyldighet (2 §) för vederbörande
länsstyrelser att i allmänna tidningarna vid varje års början införa
uppgift å de personer, som i de olika länen äro antagna till besiktningsmän,
ävensom att i enahanda ordning kungöra de under året
avgångna eller nytillkomna besiktningsmännen, möter det för Kungl.
Maj:ts befallningshavande inga svårigheter att i förekommande fall förvissa
sig om, att en person, som uppgiver sig vara besiktningsman, verkligen
innehar sådant förordnande.
Det har synts önskvärt, att en anmälan hos besiktningsman av
automobil till besiktning i och för automobilens första registrering icke
må behöva ankomma allenast på ägaren. En fabrikant eller försäljningsagent
torde t. ex. böra kunna erhålla dylik besiktning, varvid en
blivande köpare av automobilen vinner den ytterligare garanti med avseende
å automobilens beskaffenhet, som må ligga i en besiktning av
offentligen förordnad besiktningsman (3 § 1 och 2 mom.). Anmälningen
av automobilen till registret bör däremot, såsom nämnts, alltid
vila å ägaren.
Vid anmälan hos besiktningsman av automobil, som ej ännu är
registrerad, böra lämnas vissa automobilen beskrivande uppgifter, som
äga särskild betydelse för de militära myndigheterna. Flertalet av
dessa uppgifter skola, på sätt jag får tillfälle nedan omförmäla, införas i
automobilregistret och böra därför återfinnas i besiktningsinstrumentet,
som i detta fall skall innehålla beskrivning å automobilen (3 § 1 och 2
mom.). I avseende å dessa uppgifter har de sakkunnigas förslag undergått
en del ändringar, huvudsakligen föranledda av erinringar från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och kungl. automobilklubben.
Såsom regel skulle, på sätt förut omförmälts, automobilens in- Registrermgsregistrering
ske inom det län, där ägaren är mantalsskriven. Emeller- orttid
kan det inträffa, att ägaren är bosatt på ort inom annat län, än
där automobilen företrädesvis skall brukas, eller att ägarna äro flera
och mantalsskrivna i olika län eller att ägaren har sitt hemvist utom
riket eller att automobilen tillhör en ägare, som ej mantalsskrives (bolag,
förening, samfund, stiftelse o. s. v.). I dessa fall är det uppenbart,
att automobilen lämpligen bör registreras i det län, där den är avsedd
22
Innehållet av
registerinskrivningarna.
5 § 6 mom.
Inskrivning
av förändringar
i äganderätten
till
automobil
m. m
5 § 8—12
mom.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
att företrädesvis brukas (5 § 1 inom.). Ett av ändamålen med den
föreslagna omfattande registreringsplikten är, att automobilregistret i
varje län just skall upptaga de automobiler, som där företrädesvis
brukas. Uttagningen av automobiler för mobilisering främjas i väsentlig
mån därav.
Den beskrivning av de registrerade automobilerna, som bör inskrivas
i registret och som, på sätt jag förut erinrat, är av särskild
betydelse för de militära myndigheterna att känna, torde böra omfatta
automobilens ändamål (personvagn, lastvagn o. s. v.), typ, egen drivkraft,
drivkraftens art, antalet hästkrafter hos motorn samt, i fråga om
personvagn, platsantal för åkande och, beträffande lastautomobil, lastningsförmågan
och maximihjultrycket å såväl fram- som bakaxeln.
Sistnämnda uppgift är av betydelse för frågan om vissa lastautomobilers
framkomlighet å vägar och broar.
Att i registret tillika böra införas dag för registreringen jämte
nummer i registret, ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot
svarande uppgift samt det automobilen tilldelade igenkänningsmärket,
torde vara uppenbart.
För att automobilregistren skola vara tillförlitliga och fylla med
dem avsedda ändamål bör, på sätt förut omförmälts, registrering äga
rum av inträffande ändringar i de förhållanden, varom inskrivning i
registret skett. En huvudsaklig plats intaga därvidlag ändringar i äganderätten
till automobil. De regler, som härutinnan föreslagits av de sakkunniga,
hava, vederbörligen fullständigade för olika fall och med beaktande
av de synpunkter, som böra vara ledande vid registreringssystemets
anordnande, upptagits i det nu framlagda förfar,tningsförslagets
5 § 8—12 mom., av vilka 8 mom. avser det fall, att förändringen
i äganderätten till automobil icke föranleder ny registrering
av densamma inom annat län. Anmälningsplikten bör vid övergång av
äganderätten påvila den nye ägaren, varvid dock, om denne icke har
sitt hemvist bär i riket, sådan skyldighet i regel synts böra i stället
åligga den förre ägaren.
Anmälan till registret bör likaledes ske i det fall, att automobilen
förstörts eller av annan anledning icke vidare kommer att användas här
i riket (5 § 9 inom.). En dylik anmälan bör givetvis föranleda därtill, att
Kungl. Maj:ts befallningshavande avför automobilen ur registret. Om i
andra fall, än nu sagts, ändring sker i förhållande, varom registrering
skett, bör anmälan därom göras till registret i det län, där automobilen
är registrerad (5 § 10 mom).
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
23
Inträffar sådan förändring beträffande äganderätten till automobil
eller dess användningsområde eller eljest, att densamma enligt de allmänna
reglerna bör registreras i annat län, än där registreringen skett, bör det
åligga ägaren att göra ansökan om ny registrering av automobilen hos
Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där registreringen bör ske
(5 § 11 mom.). Sedan den nya registreringen skett, bör det lämpligen
åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande, som beviljat densamma,
att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län,
där automobilen förut var registrerad (5 § 12 mom.).
Har förbud mot viss automobils användande meddelats (7 § i nu
gällande förordning), bör sådant förbud antecknas i vederbörande automobilregister
och automobilen avföras ur registret. Förbudet bliver i sammanhang
härmed givetvis kungjort för polismyndigheterna i riket. År
automobilen icke registrerad hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som meddelat förbudet, bör anmälan om förbudet göras till den Kungl.
Maj:ts befallningshavande, hos vilken automobilen är registrerad.
Dylik anmälan, liksom förklarande att hinder för sålunda förbjuden
automobils användande icke längre föreligger, har ålagts myndighet,
som meddelat förbudet eller avgivit förklarandet. Bestämmelser härom
hava upptagits såsom ett nytt mom. till 7 § (7 § 3 mom.).
Fn anmälan om förklarande, varom nyss nämnts, bör uppenbarligen
föranleda, att anteckningen i registret om förbudet för automobilens
användande annuleras.
Slutligen bör i registret antecknas jämväl anmälan om verkställd
förnyad besiktning, därvid automobilen befunnits i föreskrivet och lämpligt
skick (5 § 7 mom.).
Då det synts böra beredas möjlighet för färd med icke registrerad
automobil till ort inom det län, där den skall registreras, har medgivande
härtill under vissa villkor upptagits i 4 §. Då härvid kan bliva
fråga om färd genom en god del av landet — nya automobiler finnas
att köpa blott å ett fåtal orter —, har sådan färd dock icke ansetts
böra medgivas, utan att automobilen blivit besiktigad och därvid befunnits
i föreskrivet och lämpligt skick.
I samband härmed har i 4 § 2 mom. upptagits ett av de sakkunniga
väckt förslag om meddelande av uttryckliga bestämmelser
rörande rätt till provkörning med automobil. Denna fråga står visserligen
ej i något oupplösligare sammanhang med det nu närmast
Förbud mot
användande
av automobil.
Färd med
icke registrerad
automobil
och
provkörning.
4 §.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
föreliggande spörsmålet om registrering av automobiler, men den
har nu upptagits, då den lämpligast kan vinna sin lösning i samband
med frågan om rätt att föra ännu icke registrerad och med
igenkänningsmärke försedd automobil till län, där den skall registreras,
vilket senare spörsmål, på sätt nyss omförmälts, icke kunnat lämnas
obeaktat vid införande av ett obligatoriskt registreringssystem av den
art som det nu föreslagna.
De sakkunniga, som också ställa rätten till den berörda provköringen
med automobil i samband med det av dem föreslagna registreringssystemet,
hava fäst uppmärksamheten därpå, att behovet av bestämmelser rörande
provkörning av automobil redan under nuvarande förhållanden framträtt. 1
Stockholm och andra orter, anföra de sakkunniga, äger för närvarande
den praxis rum, att fabrikant eller försäljare tillåtes att å för automobil
upplåtna platser provköra automobil, som ännu icke tilldelats igenkänningsmärke,
mot det att å automobilen anbringas skylt, upptagande ägarens
namn och hemvist samt ordet »provvagn». Om dylik provkörning erfordrades
dock allmänna författningsföreskrifter. Den borde få äga
rum i enlighet med de bestämmelser, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
kunde utfärda.
Vid upptagande av de sakkunnigas förevarande förslag har, på det
att vid färd till registreringsorten och vid provkörning automobilen
lättare skall kunna igenkännas, föreslagits, att bokstäverna å den
skylt, som i enlighet med de sakkunnigas förslag bör finnas å automobilen,
skola anbringas på vit botten med tydliga, svarta bokstäver
till samma storlek, som är föreslagen för igenkänningsmärke.
Registrering
av
motorcykel.
[Sb §.
Några bestämmelser om igenkänningsmärke för motorcykel innehöllos
icke i 1903 års kommitterades förslag och ej heller i Kungl. Maj:ts proposition
till 1906 års riksdag. I riksdagens skrivelse i ämnet den 7 maj 1906
hemställdes emellertid, att motorcykel skulle förses med igenkänningsmärke.
I följd härav innehåller nu gällande förordning en bestämmelse
därom, att igenkänningsmärke av viss närmare angiven beskaffenhet skall
finnas å motorcykel, vilket igenkänningsmärke skall »utdelas» av Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Detta stadgande har någon gång så tolkats,
att vederbörande länsstyrelse på statskassans bekostnad anskaffat och
låtit »utdela» sådana märken. I allmänhet hava dock Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke vidtagit en sådan »utdelning», utan ägaren till
motorcykeln har själv fått skaffa sig det av Kungl. Maj:ts befallningshavande
för motorcykeln angivna igenkänningsmärke!, ett förfarande,
som står i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om automo
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156. '' 25
biler, vilka, enligt nu gällande föreskrifter, skola »tilldelas» igenkänningsmärken.
I ett av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län avgivet
yttrande har framhållits, att någon anledning att i nu förevarande avseende
skilja mellan automobil och motorcykel icke förefinnes, utan att
igenkänningsmärke också bör »tilldelas» motorcykel.
I några andra avgivna yttranden har väckts det förslag, att särskilt
register över motorcyklar måtte föras.
I och med det att motordrivna fordon blivit av betydelse för krigsberedskapen
och vid mobilisering behöva uttagas, kan en genomförd
registrering av motorcyklar, vilka jämväl hava avsevärd betydelse vid
krigstillfälle, icke undvaras. En sådan registrering har därför också i
nu föreliggande förslag upptagits i anslutning till vad som gäller om
automobiler.
Det torde vara lämpligt att låta motorcyklars inskrivande ske i en
särskild avdelning av automobilregistret. Bestämmelser härom äro givetvis
att hänföra till de föreskrifter om automobilregistrens förande, som
det enligt 5 § 14 mom. i det här framlagda förslaget skulle ankomma på
Konungen att meddela. I registret torde vidkommande motorcykel allenast
böra — utom dagen för registreringen jämte nummer i registret,
ägarens namn, yrke och hemvist samt det motorcykeln tilldelade igenkänningsmärket
— införas motorcykelns typ och antalet hästkrafter hos
motorn. Sistnämnda uppgifter måste därför också lämnas i registreringsansökningen.
Anmälningar om övergång av äganderätten till motorcykel
ävensom om överflyttning i förekommande fall av motorcykel från ett
läns automobilregister till ett annat böra uppenbarligen äga rum i enahanda
ordning, som föreslagits för automobilerna.
De ändringar, som påkallats för vinnande av ett ordnat registreringssystem
för motorcyklar, hava i det nu framlagda förslaget föranlett viss
ändrad lydelse av 35 § i gällande förordning.
I och för registreringen och kungörandet av de i automobilregister an- Registrering»
tecknade anmälningar och uppgifter — vilket, såsom hittills skett beträf- avgifter.
laude tilldelande av igenkänningsmärke för automobil, torde i den omfattning,
som Kungl. Maj:t prövar lämplig, böra ske i publikationen »Meddelanden
om automobiltrafik» — måste avgifter för registreringsanmälningarna
upptagas. Närmare bestämmelser härom, liksom om kungörandet
och om automobilregistrens förande, torde jag framdeles, vid fråga om
Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 159 höft. (Nr 156.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
utfärdande av den nya förordningen, få anmäla för Kungl. Maj:t. Jag
anser mig dock redan nu böra här omnämna, att avgifterna för registreringen
av automobil lämpligen synas kunna utgå med 15 kronor,
när automobil första gången registreras eller när överflyttning av automobil
från ett automobilregister till ett annat påkallas, och med 5 kronor
för varje annan, av enskild gjord anmälan till registret. För motorcyklar
torde något lägre registreringsavgifter böra bestämmas. Såsom
jag nyss framhållit, lärer icke någon annan beskrivning på dessa motorcyklar
än allenast uppgift om typ och hästkraftantal hos motorn behöva
intagas i registret; och kungörandet av dylika registreringar bliver därför
mindre kostbart. Registreringsavgifter för motorcyklar om respektive 5 och
3 kronor för nyss rörande automobiler omförmälda fall torde vara skäliga.
Det anordnande av automobilregistreringen, som sålunda föreslagits,
kommer att förorsaka automobilägare ett ej så ringa ökat besvär mot
nu. Men avgörande hänsyn har icke kunnat tagas härtill gent emot de
fördelar, som ur både allmän och enskild synpunkt äro att hämta av ett
genomfört registreringssystem. De sakkunnigas förslag är visserligen
något mindre betungande, men, på sätt jag förut uttalat, medför dej icke
samma gagn som det nu framlagda, framför allt ej ur de betydelsefulla
synpunkter, som hänföra sig till automobilernas och motorcyklarnas
användande till krigsbruk.
Vid införande av registreringssystem för automobiler torde vara
lämpligt att även vidtaga en ändring med avseende å utseendet av
det igenkänningsmärke, som i sammanhang med registreringen skall
tilldelas varje automobil.
Ang. igen- Med avseende å detta igenkänningsmärkes utseende och form hava
kännings- 1909 års sakkunniga föreslagit, dels att bokstäver och siffror skola an\automobUbringas
allenast i svart färg (nu: svart eller mörkblå), dels och att några
mindre jämkningar i måtten å märkets bokstäver och siffror måtte
komma till stånd. Ändringarna äro påkallade för vinnande av överensstämmelse
med internationella överenskommelser i detta ämne.
6 §. Att frågan om igenkänningsmärkets utseende i nu förevarande
sammanhang upptagits, har föranletts därav, att med det nya registreringssystemet
automobilägare i stor utsträckning få skaffa sig nya igenkänningsmärken.
Då automobilerna hädanefter skola registreras i det
län, där ägaren är mantalsskriven eller där automobilen företrädesvis
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.
skall brukas, kommer i en stor mängd fall registrering att få ske
i annat län, än där antomobilen förut tilldelats igenkänningsmärke.
Bibekölles nu gällande bestämmelser om igenkänningsmärkes utseende
och en. ny automobilförordning under nästa år komma till stånd, en
förordning, vari otvivelaktigt de av de sakkunniga föreslagna nya bestämmelserna
om igenkänningsmärkes utseende komma att stipuleras,
finge automobilägarna således snart åter skaffa sig nya igenkänningsmärken,
varmed en onödig kostnad, låt vara förhållandevis obetydlig,
skulle drabba ägarna. . Lämpligast bär därför synts vara att nu i ett
sammanhang ordna registreringen och igenkänningsmärkena.
6 § har således i det nu framlagda ändringsförslaget undergått, 6 §
förutom en formell jämkning, påkallad av registreringssystemet, den änd- 1 och 2 momsom
föranledes av de sakkunnigas förslag angående igenkännino-smärkets
utseende.
Såsom ett 3 mom. i 6 § har införts det i nu gällande automobil- 6 § 3 mom.
förordnings 4 § innehållna stadgandet därom, att igenkänningsmärke gäller
för trafik i hela landet.
För att göra registreringsbestämmelserna effektiva påkallas uppenbart
straffbestämmelser. meiser.
I sådant hänseende erforderliga stadganden hava i det nu förelig- 26 §.
gande förslaget upptagits såsom 3 och 4 mom. (nya) i 26 §.
Till följd av registreringssystemets införande har en jämkning
jämväl skett i 26 § 1 mom.
Ytterligare torde böra anmärkas, att i automobilförordningens 17 §
— / ----------------ö ~ ^ Diverse
1 mom., 18 23 § 2 mom., 36 8 1 och 3 mom. införts jämkningar, Jämknin9ar
—1
--l J ~ — '' * ■ • ■* - - - - - - 17 §1 mom.,
18 §,
föranledda av registreringssystemets ordnande. 1 följd av de nya föreskrifterna
om kungörelser om anteckningar i automobilregistret (5 § 23 § 2 mom..
13 inom.) bör 37 § i nu gällande förordning utgå. 38 § av nuvarande 363 8mom°ch
förordning bör således hädanefter bliva 37 §. 37 §.
.. 1 35 § hava, i anslutning till de sakkunnigas förslag, vidtagits två Motorcyklar.
förändringar, som synts böra i detta sammanhang lämpligen vinna 36 §•
avseende. Sålunda har föreskrivits, att motorcykel skall hava signalhorn
med. gäll ton — givetvis för att signalerna från motorcykel
lätt skola igenkännas och skiljas från andra signaler. Den av Sverige
För speciella
militära
ändamål
konstruerade
automobiler.
38 §.
Övergångs
bestämmel
ser.
28 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 156.
biträdda överenskommelsen om internationell automobiltrafik innehåller
eu liknande bestämmelse. Vidare har motorcykel befriats
från skyldigheten att hava anordning för motorns frånkopplande från
drivhjulen. Den föreskrift härom, som torde innehållas i nu gällande
förordning, har troligen berott på ett förbiseende, då en motorcykel
alltid igångsattes genom cykelns pedaler.
Slutligen bär såsom 38 § införts en bestämmelse därom, att förordningen
om automobiltrafik icke äger tillämpning å staten tillhöriga,
för speciella militära ändamål konstruerade automobiler. Det har nämligen
av militära myndigheter framhållits, att i fråga om dylika automobiler
(såsom pansarautomobiler, automobiler för antiballongkanoner o. s. v.)
de vanliga föreskrifterna om automobils beskaffenhet icke kunna uppfyllas
och att dessa automobiler ej heller böra underkastas besiktning
och registrering i vanlig ordning. Det har synts lämpligast att helt
och hållet undantaga nämnda automobiler från förordningens tillämplighet,
och lärer det således bliva Kungl. Maj:ts sak att, där så påkallas,
meddela närmare föreskrifter rörande dessa slag av automobiler.
För att lämna skälig tid till fullgörande av de krav, som i den
nya författningen, vars ikraftträdande är föreslaget till den 1 januari
1916, uppställas för registrering av automobil och motorcykel, har föreslagits,
att hittills giltiga igenkänningsmärken skola gälla till den 1 maj
1916, men att ansökan om registrering av nu befintliga automobiler och
motorcyklar skall göras före den 1 mars 1916. bore den 1 maj 1916
böra vederbörande länsstyrelser medhinna att registrera nämnda
automobiler och motorcyklar, så att de nya bestämmelserna då kunna
i allo träda i gällande kraft.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta riksdagens yttrande
över det av mig framlagda förslaget till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik,
med förklarande att Kungl. Maj:t vill, efter mottagande av riksdagens
svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna
om författnings utfärdande i ämnet.
29
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 156.
Vad föredragande departementschefen i detta
ärende hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle nådig proposition till riksdagen avlåtas av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Bihang till riksdagens protokoll li) 15.
1 sand.
139 htift. (Nr 156.)
5