Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 153.
1
Nr 153
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd
till förmannen vid statens uppfostringsanstalt å
Bona Karl Teodor Jerners änka och minderåriga barn/
given Stockholms slott den 19 mars 1915.
Under åberopande av bi lagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor
Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga
döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och
Vera Marianne må — utöver den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande
olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten åtnjuta ytterligare
understöd att från 1915 års början årligen utgå till änkan Jerner med
80 kronor, så länge hon lever ogift, och till en var av döttrarna med
40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselnöt.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 130 höft. (Nr 153.)
1
2
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.
Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför
Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Hasselrot anförde:
»Karl Teodor Jerner, född den 20 maj 1874, blev den 8 januari
1908 anställd som förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Jerner
avled den 18 december 1914 till följd av skador, som han närmast föregående
dag ådragit sig under tjänstutövning.
Enligt protokoll, fört vid ett av anstaltens direktör den 29 december
1914 rörande olycksfallet hållet förhör, synas de närmare omständigheterna
vid olyckshändelsen hava varit följande. På morgonen den
17 december 1914 hade Jerner av lantbruksinspektoren vid anstalten
erhållit uppdrag att jämte en extra förman därstädes fortsätta den avverkning
av timmer som pågått å Ubbelsby mark. På platsen i fråga
hade Jerner givit två elever i uppdrag att fälla en gran samt därvid
lämnat dem anvisning, huru de skulle göra det så kallade fällhugget
för att granen vid sågningen skulle falla rätt söderut. Emellertid hade
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Propositioji Nr 153.
trädet fallit nästan i rakt östlig riktning och därvid träffat Jerner. Denne
hade vid tillfället stått böjd över ett nyss fällt träd, sysselsatt med att
avmäta detsamma, och synes i sista ögonblicket hava hört braket av
det fallande trädet och därvid riktat ansiktet mot detsamma med den
påföljd att han träffats av trädet i huvudet och medvetslös fallit till
marken. 1 rådet hade fallit med sådan hastighet, att de ifrågavarande
eleverna enligt egen utsago ej hunnit varsko Jerner. Anledningen därtill,
att trädet fallit annorlunda än enligt beräkning, hade antagligen
varit den, att trädet genomsågats för långt eller alldeles fullständigt och
följaktligen ej fått tillräcklig styrsel vid fallet. Åtgärder för bringande
av läkarhjälp hade genast vidtagits. Jerner hade forslats först till Bona
och därefter till länslasarettet i Vadstena, varest han dock redan påföljande
dag avlidit av de honom vid olycksfallet tillskyndade skadorna.
Jerner har efterlämnat sin hustru Matilda Larsson, född den 14
mars 1883, samt i äktenskapet med henne födda fem döttrar, nämligen
Aina Linnea, född den 24 juni 1901, Greta Isabella, född den 1 februari
1906, Ingrid Elvira, född den 25 mars 1908, Ellen Cecilia, född den
29 maj 1910, och Vera Marianne, född den 28 juli 1914.
I eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift har styrelsen för statens uppfostringsanstalt
å Bona anfört i huvudsak följande:
Jerner hade under hela sin tjänstetid vid Bona deltagit i och lett skogsarbeten
och däri visat mycken driftighet och förfarenhet. Även i övrigt hade han visat
sig vara en särdeles duglig och för sitt kall särskilt lämplig person, som gjort en
mycket erkännansvärd insats uti anstaltens uppfostringsarbete.
Den efter Jerner förrättade bouppteckningen utvisade en brist i boet av 502
kronor 37 öre och hade arvingarna till följd därav nödgats begära sig i urarvakonkurs.
Änkan Jerner, som för sitt och sina barns uppehälle tillsvidare vore uteslutande
beroende av medmänniskors barmhärtighet och hittills undgått att behöva
anlita fattigvården, vore sålunda fullkomligt medellös och för sin och barnens existens
i allra största behov av hjälp.
Någon rätt till statspension för sig och sina barn hade änkan Jerner, enligt
styrelsens mening, visserligen icke, men då Jerners död förorsakats genom olyckshändelse
under tjänstutövning, ansåge styrelsen det tillbörligt, att från statens sida
någonting åtgjordes för att lindra de stora ekonomiska bekymmer familjeförsörjarens
död medfört för de efterlevande. Vad änkan Jerner genom eget arbete kunde förvärva,
måste bliva synnerligen obetydligt, då hon för lång tid framåt vore upptagen
av de ännu späda barnens vård.
Jerner hade uppburit en årlig lön, ett ålderstillägg å 100 kronor inbegripet,
av 1,175 kronor, vartill hade kommit 100 kronor i beklädnadsersättning årligen.
Därjämte hade Jerner åtnjutit fri bostad med vedbrand för sig och sin familj.
Beträffande storleken av det årliga underhållsbelopp, som för änkan Jerner
Styrelsen för
statens uppfostringsanstalt
ä Bona.
Riksförsäk
ringsan
stalten.
4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 153.
och hennes bara borde utverkas, ville styrelsen anföra, att i liknande fall på Kungl.
Maj:ts framställning 1902 års riksdag beviljat verkstadsarbetaren Frans Vilhelm
Erlandssons änka Anna Maria Erlandsson, född Sandberg, ett årligt understöd, så
länge hon förbleve ogift, av 400 kronor och sonen Frans Göte 200 kronor årligen,
till dess han fyllt 18 år; vidare att 1909 års riksdag på Kungl. Maj ds framställning
beviljat 300 kronor årligt understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello
änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, så länge hon förbleve ogift, samt 100
kronor till vartdera av makarnas fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 18 år.
Beträffande understödsbeloppet till Rautios änka borde dock framhållas, att hon
dessutom uppbure 105 kronor årligen från tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen
i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen utverka,
att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras att årligen utgå
från Jerners död till änkan Jerner, så länge hon förbleve ogift, ett understöd
av 400 kronor och till vart och ett av de fem barnen 100 kronor,
till dess de uppnått 18 års ålder.
Statskontoret, vars utlåtande infordrats över ifrågavarande hemställan,
har låtit inhämta riksförsäkringsanstaltens yttrande i fråga om
den rätt, som kan tillkomma Jerners änka och barn till livräntor enligt
lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete. I riksförsäkringsanstaltens berörda yttrande heter det:
Riksförsäkringsanstalten hade av eu av statens uppfostringsanstalt å Bona
utgiven redogörelse för sistnämnda anstalts verksamhet under År 1913 inhämtat,
bland annat,
att antalet av i skogsbruk fullgjorda elevdagsverken nämnda år utgjort 3,265,
att under samma är för anstaltens behov från egendomen lämnats ved till
en bokförd kostnad av 2,018 kronor 25 öre;
att under året från anstalten försålts skogsprodukter till ett sammanlagt
belopp av 5,987 kronor 50 öre; samt
att domänstyrelsen den 27 december 1913 på framställning av anstaltens
styrelse funnit skäligt besluta, att avverkningen å Bona uppfostringsanstalts skog
i Karlsby revir under åren 1914—1918 finge uppgå till 880 kubikmeter om året.
På grund härav funne riksförsäkringsanstalten den av statens uppfostringsanstalt
å Bona bedrivna skogsavverkning hava utövats på yrkesmässigt sätt och
ansåge riksförsäkringsanstalten förty den till följd av olycksfall under skogsarbete
för anstaltens räkning avlidne förmannen Jerners änka och barn enligt ovannämnda
lag den 5 juli 1901 berättigade till, förutom begravningshjälp, livräntor enligt de i
lagens 4 § mom. 3 stadgade grunder.
Riaiakontovtt, Med instämmande i vad riksförsäkringsanstalten sålunda uttalat
har statskontoret i sitt i ärendet avgivna utlåtande hemställt, att Kungl.
Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153. 5
Maj.t måtte tillerkänna Jerners förutnämnda maka och minderåriga
döttrar dels begravningshjälp med 60 kronor, dels ock årliga livräntor
att utgå från och med den 18 december 1914 till änkan Jerner med
120 kronor, så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med
60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dock att, så länge livräntorna
komme att sammanlagt överstiga 300 kronor, de skulle, i förhållande
till vad på en var av dessa livräntetagare belöpte, till detta
>elopp nedsättas, ävensom förordna, att de medel, som erfordrades för
begravningshjälpens gäldande och livräntornas utgående, skulle utbetalas
Iran. förslagsanslaget till bestridande av enligt lagen angående olycksfall
i arbete åliggande utgifter för livräntor m. in.
Därefter fortsätter statskontoret i sitt utlåtande:
i * irS*yrelsen ^ statens uppfostringsanstalt å Bona både emellertid föreslagit
betydligt högre understödsbelopp än dem, som sålunda enligt olycksfallsförsäkringsagen
skulle tillkomma Jerners efterlämnade familj; och ehuru statskontoret icke
kunde finna de av nämnda styrelse åberopade precedensfall vara jämförliga med det
nu föreläggande fallet, syntes det dock även enligt statskontorets mening med fog
kunna ifrågasättas att i detta fäll söka bereda i någon mån förbättrat understöd.
isserhgen kunde det icke förnekas, att det från principiell synpunkt såväl som
med hänsyn till konsekvenserna framstode såsom betänkligt att‘bereda olycksfallsersattmng
till högre belopp än det som författningsenligt skulle utgå. Men å andra
sidan torde fa — med erinran att den ersättning, som vore bestämd genom'' 1901
års lag, vore avsedd för vanliga arbetare och deras efterlämnade familjer — tillika
framhållas, att Jerner, vilken visserligen närmast varit att räkna till arbetarna vid
Bona, dock såsom forman vid uppfostringsanstalten måste anses hava varit en bitradande
lärare och uppfostrare för de vid anstalten intagna eleverna. Med hänsyn
härtill kunde enligt statskontorets mening de betänkligheter, som eljest måste uppuT-
,avse“de a konsekvenserna av den ifrågasatta åtgärden, anses i väsentlig
grad havda. På grund härav och i betraktande av de i detta fall föreliggande
ömmande omständigheter ansåge sig statskontoret kunna ifrågasätta, huruvida
icke Kungl Majrt skulle finna skäl föreligga att i proposition föreslå-riksdagen
medgiva, att Jerners änka och minderåriga döttrar finge, utöver dem enligt 1901
,a® tillkommande olycksfallsersättning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
ytterhgare understöd att utgå från 1915 års början till änkan Jerner med 80 kronor
sa länge hon levde ogift och till en var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon
uppnatt 15 års ålder. Till det belopp av 300 kronor, som Jerners efterlämnade
familj skulle jämlikt 1901 ars lag äga åtnjuta, så länge minst tre av döttrarna
ännu vore i åtnjutande av däri bestämd ersättning, skulle alltså komma till en
början 280 kronor, vilket belopp skulle allt efter det barnen uppnådde 15 årsålder
Tf, K ti°r Varje gän? m,ed 40 kronor, och sedan alla barnen uppnått nämnda ålder
skulle änkans sammanlagda understöd belöpa sig till 200 kronor
1 likhet med riksf orsak ringsanstalten och statskontoret håller även Dr,arUmcnt,-jag lore, att den av statens uppfostringsanstalt å Bona bedrivna skogs -
fi
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.
avverkning måste anses hava utövats pa yrkesmässigt sätt samt att, da
Jerner avlidit till följd av olycksfall under skogsarbete för uppfostringsanstaltens
räkning, enligt förutnämnda lag den 5 juli 1901 höra utgå,
förutom begravningshjälp, livräntor till änkan och barnen enligt de i
samma lags 4 § stadgade grunder. Jag är alltså beredd att tillstyrka
Eders Kungl. Maj:t att besluta om den begravningshjälp och de livräntor,
som statskontoret ansett böra utbetalas på grund av bestämmelserna i
berörda lag.
Lika litet som statskontoret anser jag dock, att Kungl. Maj:t bor
stanna därvid. Väl inser jag det berättigade i de betänkligheter statskontoret
säger sig från principiell synpunkt hysa mot att i sådana fall,
där viss olycksfallsersättning författningsenligt skall utgå, dylik ersättning
beredes till högre belopp. Emellertid kunna givetvis stundom sådana
särskilda omständigheter föreligga, att det enligt lagen medgivna maximibeloppet
för livräntor, 300 kronor, måste framstå såsom alldeles otillräckligt.
Att staten skulle i dylika fall ställa sig helt avvisande mot anspråk
på förhöjd ersättning torde enligt min mening icke billigtvis kunna ifrågasättas.
Ett dylikt undantagsfall synes mig här vara för handen. Enligt
den för anstalten å Bona gällande stadgan åligger det förman att utöva
tillsyn över eleverna, undervisa och leda dem i de arbeten, med^ vilka
de sysselsättas, samt däri personligen deltaga. Förmännen äro sålunda
ej blott arbetare i egentlig mening utan även lärare och uppfostrare för
de elever, som stå under deras uppsikt; och klart torde vara, att just
denna befattningarnas säregna karaktär på desammas innehavare ställer
kravet på särskilda personliga kvalifikationer. Denna omständighet i förening
med det av uppfostringsanstaltens styrelse vitsordade förhållandet,
att Jerner på ett förtjänstfullt sätt fyllt sitt värv och gjort en mycket
erkännansvärd insats ''just i anstaltens uppfostringsarbete, gör, att det
enligt min mening icke skulle vara något med hänsyn till konsekvenserna
betänkligt, om Jerners efterlevande familj tillerkändes ett något
större understöd än vad som enligt 1901 års lag kan komma densamma
till del. Behovet av ökat understöd torde ock vara klart, särskilt
i betraktande därav, att den inkomst, änkan Jerner kan förväntas
kunna årligen förvärva genom eget arbete, helt naturligt måste på
sätt uppfostringsanstaltens styrelse i sin skrivelse redan framhållit
på grund av den modersvård, varav hennes späda barn äro i behov,
under en lång följd av år bliva endast ganska ringa. _
1 detta sammanhang anser jag mig också böra påminna om det
allmänt erkända faktum, att de ersättningsbelopp, som finnas stadgade i
7
Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.
,l9°Vr8ila?’ !"ed nuvarande - frånsett nu rådande kris — hög-a
avsedda0^ inadfr T jämVäL för de fall> för vilka de äro närmast
kommittV df u/0" £apP?- J?n aV de förnämsta uppgifterna för den
förakt’ f -ff V!lken KuUgL MaJ:t uppdragit att avgiva yttrande och
forsiag hetraffande revision av 1901 års olyckfallsförsäkringslag, är också
d*n*‘ +f0reSll^ Va8entllg llöilling av ersättningsbeloppen. Vn om
mlergienuD,
ifrt T* måste/rfja en tid’ innan ändrade bestämmelser
i nu ifrågavarande avseende kunna vinna tillämpning, bör enligt
UtgÖra hinder för att’ då> i det föreliggande
tfa, i!‘’ arS¥da h™Byn Sura sig gällande, staten låter den vederbörande
kommande ersättningen utgå med de i förhållande till de författnin°-s
Och^åsom0’sM»åPPiT kTla a“SeS med bilI«h6‘ överensstämmande.
träffandå f , ^ ,bel°PP an8er J<W * »v statskontoret be
trallande
Jerners familj föreslagna kunna betraktas.
Kungl“täckterd j“8 8äl”da “nfört Sr >* h8">8«»8> Eders
a v,. dfS,..best;lmrna, . att i anledning av det olycksfall, som i arbetet
labbat formannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor
Jerner och medfört hans död, skall, jämlikt lagen den 5 iidf l901 angående
_ ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete^ utg-å ersätt
mng ej mindre med begravningshjälp 60 kronor än ävek med årlta
livränta till Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makalös
minderåriga döttrar Alna Linnéa, Greta’ Isabella, Ingrid Elvira Eden
Ceciha och V era Marianne att utgå från och med den 18 december 1911
t''U ^kan Jerner med 120 krono?, så länge hon lever ogift och till ^
dock aJtt d° Trna myd . 60 kronor’ tU1 dess hon uppnått 15 års ålder
dock att sa länge livräntorna komma att sammanlagt överstiga 300
kronor, de skola i förhållande till vad på eu var av livräntefalarna
belopei, till detta belopp nedsättas, b
dels förordna, att de medel, som erfordras för begravning,shialnens
Ridande och hvran torn as utgående, skola utbetalas från förslagsaishUt
ill bestridande av statsverket på grund av nämnda lag åliggande ut
gifter for livräntor m. m. (1915: X A 21). g andande ut
år
"
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i amnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
STOCKHOLM, ISAAC MAROUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.