Klint)fl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

1

Nr 150.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
hästhållningen för officerare vid armén; given Stockholms
slott den 6 april 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Makt härmed föreslå
riksdagen

dels att, med ändring av vad härutinnan blivit genom 1914 års
härordning bestämt, besluta, att efter genomförd härordning skola
finnas:

vid vart och ett av härens infanteriregementen 1 tjänstehäst
och 28 kronan tillhöriga stamhästar;

vid vart och ett av Livgardet till häst, Livregementets dragoner,
Livregementets husarer, Smålands'' husarregemente, Kronprinsens
husarregemente och Norrlands dragonremente 27 tjänstehästar
och 649 kronan tillhöriga stamhästar, vid vartdera av
Skånska husar- och dragonregementena 45 tjänstehästar och 1,148
kronan tillhöriga stamhästar samt vid Norrbottens kavallerikår
12 tjänstehästar och 252 kronan tillhöriga stamhästar;

vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands och Smålands
artilleriregementen 6 tjänstehästar och 446 kronan tillhöriga
stamhästar, vid Vendes artilleriregemente 7 tjänstehästar och
543 kronan tilllhöriga stamhästar, vid Norrlands artilleriregemente
6 tjänstehästar och 486 kronan tillhöriga stamhästar, vid
Gottlands artillerikår 1 tjänstehäst och 86 kronan tillhöriga
stamhästar, vid Bodens artilleriregemente 1 tjänstehäst och 71
kronan tillhöriga stamhästar, vid Positionsartilleriregementet 1
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 135 h/ijt. (Nr 150.) 1

2

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 150.

tjänstehäst och 184 kronan tillhöriga stamhästar samt vid
Karlsborgs artillerikår 62 kronan tillhöriga stamhästar;

vid artilleriets fabriker och tygstater 1 för fälttygmästare
avsedd tjänstehäst;

vid fortifikationen och ingenjörtrupperna 231 stamhästar;

vid träng- och sjukvårdstrupperna för översten 1 tjänstehäst
och 1 kronan tillhörig stamhäst samt vid varje trängkår
55 kronan tillhöriga stamhästar;

vid intendenturkåren och intendentur trupp erna 1 kronan tillhörig
stamhäst vid vart och ett av de fyra förplägnadskompanierna; vid

generalitetsstaten 12 tjänstehästar och 26 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid generalstaben 55 tjänstehästar och 41 kronan tillhöriga
stam hästar;

vid artilleristaben 1 tjänstehäst och 1 kronan tillhörig
stamhäst, båda avsedda för chefen för staben;

vid kommendantsstaten 3 tjänstehästar och 4 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid undervisningsverken 4 tjänstehästar och 6 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid remonteringsstyrelsen 1 tjänstehäst, avsedd för chefen;

samt

vid var och en av härens sex arméfördelningsstaber 5
kronan tillhöriga stamhästar;

dels besluta, att staten skall, mot nedsättning av lönetillägget för
tjänstehäst till 250 kronor om året och mot indragning av furageersättningen,
övertaga anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering
samt tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus,
veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörja tjänstehästs
skötsel, under villkor att hästen icke må av ägaren avyttras med
mindre vederbörande myndighet, som har att godkänna densamma,
lämnat sitt medgivande till försäljningen;

dels ock medgiva, att generalstabens stalletablissemang i Stockholm
må, därest överenskommelse därom kan med generalstabens officerare
träffas, för statsverkets räkning inlösas för ett belopp, motsvarande
vad som återstår oguldet å det samma officerare för etablissemangets
uppförande beviljade statslån, ävensom att av fjärde huvud -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

titelns allmänna besparingar må tagas i anspråk, vad som för ifrågavarande
ändamål kan komma att erfordras.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Utdrag av protokollet över l alltför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 6 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke, anhöll härefter att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning ett av inom lantförsvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga avgivet förslag angående hästhållningen för officerare
vid armén samt yttrade därvid följande:

»Innan jag närmare ingår på det föreliggande förslaget, anhåller
jag att i en inledande översikt få redogöra för dels de för närvarande
gällande bestämmelserna angående hästhållningen för officerare vid
armén, dels de förslag till ändrade bestämmelser härutinnan, som under
de senare åren blivit framställda, dels ock för innebörden av 1914 års
härordningsbeslut, i förevarande hänseende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

5

Inledande översikt.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser äro officerare vid
generalitet^, generalstaben och kavalleriet, regementsofficerare vid
infanteriet, artilleriet, fortifikationen och trängen, regementskvartermästare
och regementsadjutanter vid infanteriet och fästningsartilleriet, adjutanter
vid vissa staber m. fl. officerare skyldiga att hålla visst antal tjänstehästar.
Samma skyldighet tillkommer även regements- och bataljons veterinärer
vid kavalleriet. Ersättning för fullgörandet av denna skyldighet
lämnas i form av lönetillägg för tjänstehästar och furageersättning. Lönet
il lägget, vilket är avsett att utgöra ersättning för officerns skyldighet att
remontera, anskaffa sadelmundering och hästutreduingspersedlar samt hålla
stall och hästskötare m. m., utgår med 400 kronor om året och
furageersättningen med en krona om dagen, allt för varje häst. Enligt
för. armén gällande avlöningsreglemente äger vederbörande officer eller
civilmilitär person att utan avkortning i lönetillägg eller furageersättning
tillgodonjuta 3 månaders vakanstid för anskaffning av häst såväl första
gången som sedermera, när uppsättning av häst erfordras. Det åligger
dock vederbörande att under hästvakans vara beriden enligt föreskrift,
när helst sådant påkallas för tjänstgöringen. Då häst insättes å kronans
stall, skall furage uttagas in natura mot avstående av furageersättning,
varjämte stallhyra skall erläggas.

Såsom ovan nämnts, är lönetillägget för tjänstehästar beräknat
med hänsyn till att vederbörande officer själv skall bekosta skötseln
av hästen. Med anledning härav föreskrevs till en början, att beridna
officerare skulle hålla sig med egen stallbetjäning. Sedermera medgavs
dock, att värnpliktig, som skulle utbildas till hästskötare, fick
på frivillighetens väg anställas såsom hästskötare hos officer vid det
truppförband, han tillhörde. Detta medgivande blev emellertid föga
begagnat, då civil hästskötare i alla händelser måste anställas för den
del av året, då värnpliktiga icke voro i tjänstgöring. Till följd härav
föreslog Kungl. Maj:t vid 1905 års riksdag, att menige måtte efter
vissa grunder få uttagas till skötare av officerares och civilmilitära
personers egna tjänstehästar, men förslaget vann icke riksdagens bifall.

Officer eller veterinär, som icke önskar själv föranstalta om inköp
av egen tjänstehäst, kan härvid erhålla kronans hjälp. Sålunda äger
vederbörande rätt att genom chefen för remonteringsstyrelsen från
någon av statens remontdepåer erhålla tjänstehäst mot erläggande av
dels inköpspriset, dels 40 kronor såsom ersättning för hästens uppkö -

Gällande
bestämmelser
angående
hästhållningen
för offi-''
cerare vid
armén.

Civilkoramis
eionens framställning Är

1911.

6 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

pande och transport, dels ock på hästen belöpande gottgörelse för skötsel
och utfodring. Denna rättighet får dock ej begagnas oftare än vart femte
år för varje tjänstehäst enligt stat. Vidare äger vederbörande rätt att
genom chefens för remontera gsstyrelsen försorg få till tjänstebästar
lämpliga remonter inköpta. Slutligen äger officer eller veterinär vid
kavalleriet ävensom regementsofficer vid artilleriet, fortifikationen och
trängen på vederbörande regementschefs ansvar uttaga nummerhäst,
som är minst 8 år gammal (vid Norrlands dragonregemente minst 6 år
gammal), mot utbyte av en remont av minst 4 års ålder, för såvitt ej
någon kostnad därigenom förorsakas statsverket.

Officerare vid beridet truppslag, som icke äro skyldiga att själva
anskaffa tjänstehästar, göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar.
Enligt särskilt givna föreskrifter få officerare vid artilleriet, fortifikationen
och trängen efter regementschefs beprövande använda kronans hästar
jämväl vid enskilt anordnade övningar i rekognoscering och dylikt utan
annan ansvarsskyldighet än vid vanlig tjänstgöring. Tillika hava arrnéfördelningscheferna,
militärbefälhavaren på Gottland och kommendanten
i Boden bemyndigats att göra underlydande personal, som icke enligt
stat åtnjuter gottgörelse för egna tjänstehästar, beriden på kronan
tillhöriga hästar från dem underställt beridet truppförband såväl under
taktiska övningsritter, vilka av dem anbefallas, som ock vid de tillfällen
under av dem anbefallda detachements- och fälttjänstövningar,
då så anses erforderligt, dock endast såvida det, efter vederbörande
chefs hörande, anses kunna ske utan hinder för tjänsten vid det beridna
truppförbandet och under villkor, att någon kostnad därigenom
icke förorsakas statsverket. Beträffande den ansvarsskyldighet, som
åligger ifrågavarande personal för hästarnas användande, skall tillämpas,
vad i sådant avseende är stadgat rörande personal, beriden å kronans
hästar. Samma militära myndigheter hava jämväl genom kungl. brev
den 6 november 1914 bemyndigats att tillsvidare, i den mån tjänstgöringsförhållanden
och tillgång på hästar det medgiver, på vissa villkor
gorå dem underlydande militärläkare och intendenter beridna på kronan
tillhöriga hästar från bemälde chefer uuderställda beridna truppförband.

Uti underdånig skrivelse den 11 december 1911 hemställde civilkommissionen,
att enligt stat på egna tjänstehästar beridna officerare
och civilmilitära personer måtte göras beridna å kronans hästar samt
till följd därav till dem nu utgående lönetillägg för tjänstehästar och
furageersättning indragas.

7

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

följande ^ ^ ^ iiemetällan anförde kommissionen huvudsakligen

fr ft6r +anUaA .hade förs]ag framställts om rätt för officer att

av iSlf aV t-]an8t(;ha8t fot gotrgörelse i någon form påkalla biträde
av menigt manskap till arbete å fritid. Då emellertid i det lönetillägg,
officer ålnate för egen tjänstehäst, jämväl inginge beräknad kostnad
för skötsel av hasten, hade hinder dittills mött från riksdagens sida

“is de^tn,7 att^f rdT-g- i™ fö]jd MraV Skulle ^rarna vara hänIköfre
M för skotse av sina tjänstehästar anställa civila liäst skotare.

Men da från militär synpunkt ett dylikt system måste med den

olägenheten, att inom militära etablissemang inhystes civil

fZZl'' T -1 l0re rderkaStad krigs]agama> både kommissionen

avtal T ro llt8trackning den utvägen tillgripits, att

avtal traffats mellan officerare och menige om skötsel å fritid av

t] an stekastarn a mot gottgorelse för arbetet. En sådan anordning VOre

d?.ck .agnad att: 1Dg™ allvarliga betänkligheter, och åtgärder Syntes

denna tåla"! "" ***** att på ett ^^ställande sätt lösa

Da numera anspråken på avlöning åt civil hästskötare vuxit så

deftf tipetydhgl’ ftea det ,lonfålägget för tjänstehäst fastställdes, att
detta tillagg icke kunde tacka, förutom kostnaderna för remontering och
sadelmundering m. m., jämväl den stegrade utgiften för civil hästskötare,
i ... f°r ?V+r'',gt ?lagenheterna ur disciplinär synpunkt av civila hästskotaies
vistelse inom kasernetabhssemangen icke kunde undanröias
synte» skyldigheten för officer att hälla sädan hästskötare böra npp iv

rätt för Office tr dock kommissionen icke förorda införande

skötel „ f f 6118 avdnig å löneti|kägget anlita meniga för

k”“ sel av tjanstehastar, sa länge dessa vore att anse såsom privat

egendom. Det läge nämligen enligt kommissionens åsikt alldeles icke
inom området för manskapets uppgifter att i fred fullgöra åligganden
,!ka vore att betrakta såsom enskild tjänst, även om därmed indirekt
tillgodosages försvarets intressen. Vid sådant förhållande återstode icke
annan utväg an att låta statsverket tillhandahålla tjänstehästar åt de

Sr?’- t-80™ 6allgt ftat/k,dle vara beridna på egna hästar. Något
hindei darfor syntes icke forefinnas i fastställda löneregleringar. Teore nW

Offl 1Ck?-k?r g,'',ra8 någ0n Invändning mot en sådan anordn
ng. Officers tjänstehäst vore nämligen redan nu avsedd att användas
uteslutande for försvarsändamål. Abn icke heller från praktisk synk.
Unl;t..korde avgörande skal kunna anföras mot denna anordning, under
förutsättning att garantier lämnades för att den enskilde officern fino-e

8

Yttranden
av militära
myndigheter
över civilkommissionena
framställning.

Tredje försvarsberedningen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

så länge han det önskade, använda den häst, han dresserat eller eljest
fått åt5 sig utsedd. Under denna förutsättning torde nämligen för officern
föreligga samma intresse som nu att dressera hästen och halla
den i sådan kondition, att den motsvarade hans anspråk. För övrigt
syntes redan nu vara förutsatt, att stamhästen kunde fylla de anspråk,
som ställdes på en officershäst. I tjänstgöringsreglementet för armén
medgåves nämligen officer rätt att mot insättande av remont uttaga
stamhäst. Och i tydlig avsikt att förebygga missbruk av denna förmån
vore detaljerade kontrollföreskrifter meddelade.

Stallbyggnader, tillhöriga statsverket, ansåge kommissionen i regel
förefinnas, så att i detta avseende hinder icke kunde behöva föreligga
för tillhandahållande av officerarnas tjänstehästar.

För tillhandahållande av statens hästar åt officerarna talade även
det skälet, att för officern, särskilt den unge officern, anskaffningen
av tjänstehästar krävde ett ej obetydligt förlagskapital, som icke alltid
vore lätt att åvägabringa. Denna omständighet kunde till och med
verka hinderligt för rekryteringen av kavalleriregementenas officerskårer.

Över civilkommissionens ifrågavarande framställning avgåvos yttranden
av arméförvaltningens intendents- och civila departement samt
sjukvårdsstyrelse ävensom av vederbörande armefördelningschefer samt
regements- och likställda chefer. Av myndigheternas yttranden framgick,
att den föreslagna åtgärden i vissa avseenden skulle medföra
fördelar, men att åtgärdens genomförande i den utsträckning, som civilkornmissionen
föreslagit, skulle kunna medföra fara för sänkande av
kavalleriofficerarnas ryttaranda och ridskicklighet samt olägenheter för
mera till åren komna officerare (regementsofficerare och generalspersoner).

Tredje försvarsberedningen, till vilken ärendet härefter överlämnades,
ägnade detsamma en ingående granskning. Uti ett inom beredningen
uppsatt preliminärt förslag till yttrande i ämnet anfördes huvudsakligen
följande.

Enligt 1914 års stater uppginge sammanlagda antalet egna tjänstehästar
för officerare med vederlikar till 1,045. Statsverkets utgifter för
dessa belöpte sig till 418,000 kronor i lönetillägg och 381,425 kronor
i furage ersättning. En överslagsberäkning angående de årliga utgifterna
för motsvarande antal stamhästar, under förutsättning att remonteringen
hölles vid nuvarande 9 procent av stamhäststyrkan och att
medeltjänstetiden för stamhästen utgjorde elva år, gåve en total års -

9

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 150.

kostnad av 576,139 kronor 85 öre. Ersättandet av samtliga egna
tjänstehästar med stamhästar skulle således innebära en årlig minskning
i kostnaden med 223,285 kronor 15 öre. Det vore dock härvidlag att
märka, att årskostnaden å munderingsanslaget för officershästar kunde
antagas behöva ökas, ävensom att möjligen en höjning av maximiinköpspriset
för upphandling av remonter av högsta klass kunde bliva
erforderlig. Mot de sålunda ökade kostnaderna ställde emellertid beredningen
i utsikt en kostnadsbesparing, därigenom jatt två stamhästar icke
skulle erfordras för samtliga på tvenne egna tjänstehästar nu beridna
officerare.

För ernående av största möjliga fältduglighet måste, fortsatte beredningen,
kavalleriofficern utveckla sig till en verklig hästkarl, den där hölle
hästdressyr och ridning på en hög nivå. Hållandet av egen tjänstehäst
ansåges vara en mycket viktig faktor härutinnan. Anskaffande, dressyr och
vård av egen häst skapade nämligen och vidmakthölle hos officern
intresse för hästvård och hästdressyr. Vidare måste för åstadkommande
hos kavalleriofficerarna, huvudsakligen de yngre, av en god och käck
ryttaranda dessa beredas möjlighet att kunna deltaga i hästtävlingar.
Genom officerarnas deltagande i dylika tävlingar stegrades deras färdighet
i ridning, särskilt över hinder, vilket kunde vara av stor betydelse
för utförande av en framgångsrik patrullverksamhet i fält. Anskaffande
och underhåll av hästar, lämpliga för tävlingar, underlättades
för officern icke obetydligt därigenom, att han mot ersättning själv
finge hålla sig med tjänstehäst. Han insatte då som tjänstehäst häst
av högre kvalitet än den kronan i allmänhet tillhandahölle, och därigenom
tillskyndades försvaret en förstärkning. De fördelar, som systemet
med egna tjänstehästar sålunda medförde, ansåge dock beredningen
förefintliga endast beträffande kavalleriets officerare. Systemets fördel att
för officern underlätta hållandet av för kapplöpningssport lämpade
hästar syntes dessutom hava giltighet endast beträffande de yngre
kavalleriofficerarna, ty i regel vore det endast subalternofficerare, som
ägnade sig åt dylik sport. I några av de över civilkommissionens
förslag avgivna yttrandena hade generalstabens officerare i fråga om
beridenhet likställts med kavalleriets officerare. Detta syntes vara så
att förstå, att geueralstabsofficern för fält-bruk hade behov av särskilt
väl dresserade, snabba och uthålliga hästar. I fråga om generalspersoner
och regementsofficerare hade några av de hörda cheferna framhållit,
att rättigheten för dessa officerare att själva anskaffa tjänstehästar
hade den betydelsen, att de, med hänsyn till att de vore äldre
män och att en del av d<jm kanske ej ens i ungdomen varit ryttare,
kunde förse sig med för sin tjänst fullt lämpliga och pålitliga hästar.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 133 käft. (Nr 150.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Hållandet av egen tjänstehäst mot nu utgående ersättning vore dock,,
såsom flera av de i ärendet hörda myndigheterna framhållit, förenat med
ett flertal icke så oväsentliga olägenheter. Lönetillägget och furageersättningen
vore avsedda att fullt täcka officerns alla utgifter för
tjänstehästen. Med beloppet 765 kronor skulle sålunda årligen för
varje tjänstehäst bestridas alla utgifter för amortering av inköpssumma,
mundering, stallrum, skötsel, utfodring, hovbeslag och veterinärvård.
För de officerare, vilka vore i tillfälle att få sina hästar uppställda och
utfodrade i kronans stall, därvid kronan ombesörjde hästens utfodring,
mot det officern avstode den honom enligt stat tillkommande furageersättningen,
samt officern dessutom för stallrum och vatten m. in.
erlade en avgift av 12 öre om dagen, borde lönetillägget förslå för
övriga av hästhållningen betingade utgifters bestridande. För den
officer åter, vilken icke hade förmånen att få sin tjänstehäst inställd i
kronans stall och där utfodrad, kunde däremot hästhållningen komma att
vålla utgifter, överstigande den ersättning, han av statsverket årligen bekomme.
Så vore förhållandet exempelvis med generalstabens officerare,
för vilka utgifterna för endast vård och underhåll av en häst uppgivits
uppgå till 65 kronor för månad eller 780 kronor för år. Vissa andra
officerare, nämligen adjutanter vid arméfördelningsstaber samt regementskvartermästare
och adjutanter vid infanteriet och fästningsartilleri^,
vore också med avseende å hästhållningen ogynnsamt ställda. De vore
beridna endast för viss tid, högst 5 år, samt måste, ofta för upplånat
kapital, inköpa färdigdresserade hästar, vilka de vid placeringens slut
mången gång nödgades avyttra till ofördelaktigt pris. Den ersättning,
de bekomme för hästhållningen, ansåges sällan förslå att betänka de
därmed förenade utgifterna. Beträffande sistnämnda grupp officerare
hade därför i de berörda yttrandena allmänt förordats, att de skulle
göras beridna på stamhästar. En annan olägenhet av, att för vissa
officerare hästersättningen icke försloge att bestrida samtliga de med
hästhållningen förenade utgifterna, ansåge beredningen vara, att officern
lätt frestades att behålla och utnyttja sin tjänstehäst längre tid än
som kunde anses lämpligt med hänsyn till officerns fullgoda beridenhet.
Vidare hölle beredningen före, att rätten för officerare att såsom
tjänstehäst insätta oriden remont medförde den olägenheten, att officern,
under den tid dressyren påginge, hade till sitt förfogande endast
en för fältbruk användbar tjänstehäst, samt att begagnandet av tjänstehästarna
till kapplöpningshästar ytterligare nedsatte vederbörande officers
beridenhet under tiden för träningen.

På grund av vad sålunda anförts, hade beredningen kommit
till den uppfattningen, att systemet med egna tjänstehästar visser -

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 150.

11

ligen vore ägnat att hos den enskilde officern framkalla håg och intresse
för hästvård och stegra hans ridskicklighet, men att systemet
dock ur försvarets synpunkt medförde en del rätt betydande olägenheter,
vilka undvekes, därest staten hölle officerarna med tjänstehästar.

Beredningen övergick härefter till en undersökning av fördelen av
ett system med officersstamhästar samt anförde därvid till en början,
att uti de i ärendet avgivna yttrandena hade vitsordats, att infanteriets
officerare i regel skulle bliva mera fältmässigt beridna på statens hästar,
om dessa inredes och dresserades vid beridet truppförband, än de nu
vore på egna hästar. Detsamma syntes beredningen kunna med fog
påstås jämväl i fråga om generalitetets officerare samt de av artilleriets,
fortifikationens och trängens officerare, som för närvarande själva ombesörjde
sin beridenhet. Jämväl beträffande kavalleriets officerare syntes
ett tillhandahållande genom statens försorg av tjänstehästar medföra en
jämnare och i genomsnitt bättre beridenhet.

Den förnämsta invändningen mot att göra kavalleriofficern beriden
på kronohäst innebure, att man riskerade, att officerns ridskicklighet
samt intresse för hästsport och hästvård komme på ett lägre plan,
emedan staten icke kunde tillhandahålla honom häst av lika hög klass,
som han nu med hjälp av lönetillägget själv anskaffade, samt officern
i varje fall icke finge lika fri förfoganderätt över stamhästen som över
den egna hästen. Vidare hade chefen för remonteringsstyrelsen såsom
sin åsikt uttalat, att inom landet ännu icke funnes nog tillgång på
hästar av den klass, att de kunde tillfredsställa de anspråk, som måste
ställas på officerns tjänstehäst, ävensom att landets remontavel skulle
komma i tillbakagång, därest uppfödarna av ädla hästar icke såsom
hittills kunde påräkna officerarna såsom avnämare av sina bättre unghästar.

Genom lämpligt anpassande av formerna för tjänstehästens tillhandahållande
åt den beridne officern samt medgivande åt officern av
största möjliga fria förfoganderätt över den honom tilldelade hästen
kunde man emellertid enligt beredningens åsikt utan tvivel skapa betryggande
garantier för, att officerns intresse för hästdressyr, hästvård
och hästsport hölles å hög nivå. I första hand borde officern tillförsäkras
rätt att, så länge han det önskade, såsom tjänstehäst behålla
den häst, han dresserat eller eljest fått åt sig utsedd. Denna regel
borde tillämpas även vid förflyttning av officer från ett truppförband
till ett annat. Skulle en officern tilldelad häst efter någon tids begagnande
visa sig icke passande, borde officern äga rätt till utbyte
av tjänstehäst mot annan häst vid truppförbandet. 1 fråga om beriden

12

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

officer, som icke vore direkt ansluten till truppförband, borde, därest
så bleve erforderligt, dylikt utbyte kunna verkställas vid det beridna
truppförband, som hade att lämna hästar åt den ifrågavarande staben
eller dylikt. Vidare borde officer hava rätt att få av honom själv
inköpt häst, därest densamma befunnes fullt lämplig, insatt såsom tjänstehäst
mot det att staten till officern erlade medelremontpriset för
hästen. Den beridne officern borde därjämte, såsom för närvarande
vore förhållandet med artilleriets, fortifikationens och trängens å stamhästar
beridna officerare, berättigas att jämväl utom tjänsten begagna sin
tjänstehäst vid sådana av enskilda anordnade jakt-, distans- och tävlingsritter,
som hade betydelse för den militära utbildningen. Genom
införandet av dylika bestämmelser för uttagande och begagnande av
tjänstehästar syntes det beredningen, som de förnämsta invändningarna
mot att göra officerarna beridna å stamhästar förfölle.

Beredningen hade alltså kommit till den övertygelsen, att tillhandahållande
genom statens försorg av tjänstehäst åt officer, som i tjänsten
skulle vara beriden, icke blott vore önskvärt för åstadkommande av en
jämn och fullt fältmässig beridenhet hos officerarna utan även ur försvarsberedskapens
synpunkt nödvändigt. Därtill komme, att ett utbytande
av egna tjänstehästar mot stamhästar ur ekonomisk synpunkt
bleve fördelaktigt för vissa officerare på samma gång som statsverkets
årliga utgifter i berörda hänseende komme att icke oväsentligt minskas.

Beträffande frågan, huruvida vid en övergång från systemet med
egna tjänstehästar till ett system med officersstamhästar det kunde bliva
nödvändigt att avse två stamhästar för de officerare, som för närvarande
åtnjöte hästersättning för två tjänstehästar, ville beredningen framhålla,
att det tydligen vore med hänsyn till tjänsten i fält, som man funnit
dessa officerare hava behov vardera av två hästar. Ur fredsutbildningssynpunkt
kunde det i regel icke anses nödvändigt, att samtliga berörda
officerare förfogade vardera över två tjänstehästar. Det vore endast vid
fält- och fälttjänstövningar, som vissa officerare till sitt förfogande behövde
två hästar. Vid ett system med egna tjänstehästar bleve det
dock ur mobiliseringssynpunkt nödvändigt, att åt de officerare, som
ansåges böra i fält vara beridna å två hästar, utgiva hästersättning för
två hästar. Man hade därmed gjort sig oberoende av de mer eller
mindre säkra utsikter att kunna vid mobiliseringstillfälle anskaffa nödigt
antal fullt dugliga reservridhästar åt sådana officerare. I och med det
att staten övertoge hästhållningen även för dessa officerare, bleve förhållandet
dock ett annat. Då officern under fredstjänsten i regel hade
behov endast av en häst, kudde det icke komma i fråga att för hans

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

uteslutande bruk året runt avse två hästar. Den ena hästen skulle han
i regel icke kunna sysselsätta, utan finge ridningen av densamma överlämnas
åt annan person. Enligt beredningens åsikt borde därför endast
en stamhäst beräknas för varje beriden officer. Från denna regel hade
beredningen dock funnit lämpligen böra göras det undantaget, att för
officerare av generals grad och för truppförbandschefer utom vid ingenjörtrupperna
och trängen beräknades två tjänstehästar. För tillgodoseende
av det förut anmärkta, vid vissa fredsövningar och vid mobilisering
uppstående behovet av två tjänstehästar för en del andra officerare
borde vid varje truppförband eller stab, där sådant behov kunde uppstå,
visst antal reservhästar finnas. Detta antal hade beredningen funnit
lämpligen böra beräknas till hälften av det antal dylika officerare, som
för närvarande uppbure gottgörelse för två tjänstehästar. Det ytterligare
antal reservhästar, som kunde för dessa officerare erfordras under angivna
omständigheter, borde utan olägenhet kunna uttagas från respektive
truppförband, beträffande staber från det truppförband, som försåge
stab med stamhästar.

Under förarbetena till Kungl. Maj:ts proposition angående ny härordning
inhämtades yttrande från den s. k. generalskommissionen i fråga
om sättet för officerarnes beridenhet. Kommissionen uttalade sig för
bibehållandet av systemet med egna tjänstehästar utom för kompanichefer
samt regementskvartermästare och regementsadjutanter vid infanteriet,
vilka borde göras beridna å kronans hästar.

Den genomgripande förändring av hittills tillämpade principer borde
emellertid enligt generalskommissionens mening ske, att statsverket för
de å egna tjänstehästar beridna officerarna skulle fritt ombesörja stallutrymme,
skötsel, furage, vatten, hovbeslag och sjukvård. Till följd
därav borde hittills utgående furageersättning helt och hållet indragas
samt lönetillägget nedsättas från 400 till 300 kronor, varav 250 kronor
beräknades för remontering och 50 kronor för sadelmundering och
hästutredningspersedlar.

Med hänsyn till de olika meningar, som uttalats i frågan, ansågs
tidpunkten för fattandet av definitivt beslut i ämnet icke ännu vara
inne, då Kungl. Maj:t föreslog 1914 års senare riksdag att antaga en
ny härordning. Uti sitt till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 avgivna
yttrande anförde chefen för lantförsvarsdepartementet, att do hittillsvarande
egna tjänstehästarnas ersättande med stamhästar vore en åtgärd
av genomgripande betydelse. Utom vad anginge regeinents -

Yttrande av
1914 års generalskommission.

Kungl. Majitfl
proposition
angående ny
härordning.

Inom riksdagen
avgivna
motioner.

Riksdagens

beslut.

14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 150.

kvartermästare och regementsadjutanter vid infanteriet och fästningsartilleriet
kunde frågan icke anses vara i erforderlig grad utredd, särskilt
beträffande stallutrymme. På grund härav ifrågasattes för närvarande
ingen annan ändring i angiven riktning, än att regementskvartermästares
och regementsadjutanters vid infanteriet och fästningsartilleriet. egna
1 jänsteliästar ersattes med stamhästar. Det borde anmärkas, att den
föreslagna åtgärden, om den skulle befinnas önskvärd, sannolikt kunde
genomföras utan ökad kostnad för statsverket eller till och med föranleda
någon besparing. Vid positionsartilleriet hade för närvarande
överstelöjtnanten och majorerna endast en egen tjänstehäst. Deras uppgifter
under övningar och i krig ställde emellertid, såsom erfarenheten
från fälttjänst- och andra övningar ådagalagt, lika stora fordringar på
deras rörlighet, uthållighet och förmåga av hastiga förflyttningar, som
fältartilleriets uppgifter ställde på fältartilleriets officerare. På grund
härav syntes positionsartilleriets regementsofficerare i likhet med fältartilleriets
böra vara beridna på två tjänstehästar.

Uti två särskilda, inom riksdagen avgivna motioner anslöto sig
emellertid motionärerna till det av tredje försvarsberedningen gjorda
uttalandet, att samtliga egna tjänstehästar borde utbytas mot stamhästar.
Remonteringen medelst egna tjänstehästar ställde sig nämligen
särdeles dyrbar för statsverket och kunde understundom äfven
för den enskilde officern vara förenad med avsevärda utgifter. Med
anledning härav hemställde motionärerna, att de till officerare utgående
lönetillägg och furageersättningar måtte uteslutas ur vederbörande stater
och alla officerare göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar.

Uti en annan inom riksdagen avgiven motion påyrkades, likaledes
i anslutning till tredje försvarsberedningens ovannämnda yttrande, att
samtliga officerare, som enligt gällande stater uppbure ersättning för
tjänstehästar, hädanefter skulle göras beridna å kronan tillhöriga hästar,
jatt generaler och överstar skulle tilldelas var och en två hästar samt
att alla övriga officerare, som under sin tjänsteutövning skulle vara
beridna, skulle tilldelas en var eu tjänstehäst.

Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av
rikets försvarsväsende anmälde riksdagen, att den vid övervägande av
frågan om officerarnas egna tjänstehästar kommit till den uppfattningen,
att det skulle vara för såväl staten som officerarna fördelaktigt, om
kronan i större utsträckning än för närvarande vore fallet övertoge
remonterings- och underhållsskyldigheten. Riksdagen hade alltså intet

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

att erinra mot att, som Kungl. Maj:t föreslagit, infanteriets regementskvartermästare
och regementsadjutanter gjordes beridna å kronan tillhöriga
stamhästar. Därjämte ansåge riksdagen, att såväl infanteriets
som artilleriets och fortifikationens regementsofficerare med undantag
av regemente- och kårchefer, för vilka hästgottgörelse fortfarande
syntes höra beräknas, borde göras beridna genom kronans försorg.

Vad anginge generalitetets officerare ävensom kavalleriets regementsoch
kårchefer, borde desamma fortfarande äga skyldighet att mot gottgörelse
göra sig beridna å egna tjänstehästar. Samma förhållande borde
ock äga rum i fråga om trängens överste och kårchefer, cheferna för
vissa skolor, chefen för remonteringsstyrelsen m. fl. Beträffande det
sätt, varpå övriga kavalleriofficerare samt officerarna vid generalstaben
m. fl. staber borde för framtiden göras beridna, hade riksdagen funnit
tillräcklig utredning för frågans slutgiltiga lösning icke för närvarande
föreligga. Riksdagen ansåge sig därför böra hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, i vad mån och enligt vilka grunder bemälda
officerare måtte kunna göras beridna, förutom på en egen tjänstehäst,
på kronan tillhöriga stamhästar, jämte de förslag, som av nämnda
utredning föranleddes.

. ur*derdånig anmälan den 17 september 1914 av riksdagens Tillkallande
skrivelse erhöll chefen för lantförsvarsdepartementet nådigt bemyndi- avsakkunnigagande
att tillkalla högst tre sakkunniga personer för att inom departementet
biträda med verkställande av utredning och utarbetande av
förslag, i vad män och enligt vilka grunder officerare, som tillhörde
generalstaben, övriga staber och kavalleriet och som åtnjöte lönetillägg
och furageersättning för tjänstehästar, kunde göras beridna å kronan
tillhöriga stamhästar.

De på grund härav tillkallade sakkunniga (hovstallmästaren G.

Tamm, grosshandlaren E. A. Nilson och översten greve Th. Rudenschöld)
hava den 12 januari 1915 avgivit betänkande och förslag i ämnet.

De sakkunniga hava därvid till en början framhållit, att ehuru
riksdagen för närvarande fattat beslut i fråga om hästhållningen för
alla beridna officerare med undantag av flertalet kavalleriofficerare samt
officerarna vid generalstaben m. fl. staber samt begränsat den begärda
utredningen till allenast de två sistnämnda grupperna, de sakkunniga
under fortgången av sin undersökning kommit till don uppfattningen,
att frågan om officerarnas beridenhet nu borde upptagas i hela sin
vidd. Denna uppfattning hade vunnit stöd i tredje försvarsberedningens
uttalanden i ämnet samt blivit ytterligare styrkt, sedan det be -

16

De sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

funnits möjligt att komma till en enhetlig och konsekvent lösning av
hästhållningsproblemet i dess helhet. Jämväl hästskötarfrågans ömtåliga
beskaffenhet krävde en för alla beridna officerare likformig behandling.
De sakkunniga hade alltså fattat sitt uppdrag så, att de
gjort till föremål för utredning lämpligaste formen för hästhållningen
beträffande beridna officerare i allmänhet.

Över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av
chefen för generalstaben, samtliga truppslagsinspektörer, samtliga arméfördelningschefer,
militärbefälhavaren på Gottland, kommendanten i
Boden, chefen för fortifikationen, generalintendenten, generalfältläkaren
ävensom av arméförvaltningen.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de sakkunnigas
förslag ävensom för de däröver avgivna yttrandena.

1. Tjänstehästar eller stamhästar.

I första hand hava de sakkunniga upptagit till undersökning, huruvida
det med statens intresse är förenligt, att densamma helt övertager
hästanskaffningen. De skäl, som civilkommissionen och tredje
försvarsberedningen anfört för en dylik åtgärd, hava de sakkunniga
funnit tungt vägande. Särskilt vore det obestridligt, att därigenom
eu avsevärd ekonomisk besparing skulle kunna ernås. Då de sakkunniga
likväl icke anslöte sig till förslaget, att staten fullständigt
skulle ombesörja hästhållningen för officerare, berodde detta huvudsakligen
därpå, dels att de sakkunniga ansåge, att man i denna fråga
borde framgå med en viss försiktighet, tills mera erfarenhet kunnat
vinnas, samt dels att man enligt vad chefen för remonteringsstyrelsen
i sitt yttrande över civilkommissionens förslag framhållit, möjligen kunde
befara en sänkning av hästarnas kvalitet. Av en utav de sakkunniga
verkställd undersökning framginge nämligen, att 20 procent av för
närvarande befintliga tjänstehästar vore importerade från utlandet. Om
staten helt och hållet skulle övertaga hästanskaffningen, komme sannolikt
importen att i högst väsentlig grad nedgå och därigenom minskning
av nuvarande antal hästar av denna klass äga rum. Visserligen
syntes det icke vara omöjligt att bland nuvarande stamhästar uttaga
tillräckligt antal tjänstehästar av fullgod klass, men därmed kunde också

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150. 17

följa en nedsättning av kvaliteten på stamhästarna i ledet. Det utvalda
material, som krävdes för underbefäl och för dem av manskapet, som
deltoge i de vittgående spaningspatrullerna, skulle möjligen härigenom
nedgå i antal till men för truppförbandets fältduglighet.

De nu anförda omständigheterna föranledde, att de sakkunniga
icke ansåge sig böra föreslå, att staten helt och hållet borde övertaga
tillhandahållandet av hästar åt beridna officerare, i synnerhet som det
visat sig möjligt, att hästhållningen kunde så ordnas, att de av tredje
försvarsberedningen påvisade obestridliga fördelarna av statens deltagande
däri vunnes i ganska stor utsträckning.

Efter övervägande av alla på frågan inverkande faktorer hava de
sakkunniga funnit sig kunna föreslå,

att officerare och vederlikar, som böra vara beridna å två hästar,
skola själva anskaffa en tjänstehäst och av staten tillhandahållas en stamhäst'',
samt

att officerare och vederlikar, som böra vara beridna ä allenast en häst,
skola utom i särskilda undantagsfall (för generalstabens officerare samt
kommendanterna i Stockholm och ä Karlsborg) få denna häst ställd till
sitt förfogande av staten.

Mot ifrågavarande båda huvudprinciper beträffande hästhållningen Myndigför
beridna officerare hava de i ärendet hörda myndigheterna i allmänhet yttranden,
icke haft något att erinra. Endast militärbefälhavaren på Gottland,
vilken ansett det av 1914 års generalskommission härutinnan avgivna
förslaget vara bättre, har funnit sig böra avstyrka de sakkunnigas
förslag.

I likhet med de sakkunniga håller även jag före, att åtskilliga Departement»*
starka skäl kunna andragas för, att staten själv övertager och ombe- chefensörjer
hästhållningen för arméns beridna officerare. Att statsverkets
årliga utgifter i förevarande hänseende därigenom skulle kunna avsevärt
nedbringas, torde vara uppenbart, likasom ock att en dylik anordning
skulle för den enskilde officern ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
än det nuvarande systemet. Tydligt är ock, att vid ett dylikt
system hästskötarfrågan skulle lösas av sig själv.

Å andra sidan låter det sig emellertid icke bestrida, att systemet
med egna tjänstehästar är förenat med vissa beaktansvärda fördelar.

Särskilt är detta system ägnat att hos den enskilde officern framkalla
och vidmakthålla håg och intresse för hästvård samt genom den fria
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 133 höft. (Nr 150.) 3

De sakkunnigas

förslag.

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

dispositionsrätt, han äger över sina tjänstehästar, även öka hans ridskicklighet.
Att helt och hållet övergiva detta system och övergå till
ett annat, om vilket man saknar tillräcklig erfarenhet, synes mig därför
icke tillrådligt. Härtill kommer, såsom de sakkunniga jämväl framhållit,
att man genom en övergång till ett system med enbart stamhästar
kan befara en sänkning av hästmaterialets kvalitet.

Vid nu angivna förhållanden kan jag icke finna annat, än att de
av de sakkunniga uppställda principerna för hästhållningen för arméns
beridna officerare äro väl avvägda. Genom att, med vissa undantag,
tilldela varje beriden officer en stamhäst samt genom att låta officer,
som bör vara beriden å två hästar, själv anskaffa eu tjänstehäst, bär
man, så långt möjligt är, sökt tillgodogöra sig de fördelar, som äro
förenade med de båda nyss angivna systemen. På grund härav och
då den hittills så svårlösta hästskötarfrågan jämväl enligt det av de
sakkunniga förordade systemet synes kunna lösas på ett tillfredsställande
sätt, finner jag mig böra tillstyrka, att hästhållningen för
arméns officerare och vederlikar ordnas enligt förenämnda, av de sakkunniga
föreslagna båda huvudprinciper.

Enligt de sakkunnigas förslag skola generalstabens officerare samt
kommendanterna i Stockholm och å Karlsborg, vilka skola vara beridna
endast å en häst, icke tillhandahållas stamhästar utan själva anskaffa
tjänstehästar. Jag anser mig böra redan i detta sammanhang omnämna,
att enligt min mening fälttygmästaren och chefen för remonteringsstyrelsen
böra i förevarande hänseende likställas med ifrågavarande
officerare.

2. Hästantalet.

A. I allmänhet.

Beträffande det antal hästar, som må anses vara erforderligt för
att göra officerare med vederlikar av olika tjänstegrader och vid olika
truppslag nöjaktigt beridna, hava de sakkunniga, som utgått från
styrkeförhållandena, sådana de te sig efter genomförd härordning, anfört
följande.

Såsom ovan nämnts, hade tredje försvarsberedningen ansett det
vara tillräckligt att beräkna allenast en stamhäst för varje beriden
officer med undantag av generalspersoner och chefer för truppförband
vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet, vilka borde göras beridna å

19

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 150.

två hästar. Härtill skulle enligt beredningens förslag läggas en reserv,
motsvarande hälften av det antal officerare, vilka för närvarande uppbud
gottgörelse för två tjänstehästar men jämlikt förslaget skulle tilldelas
allenast en stamhäst.

Ehuru visserligen för en del av den personal, som nu skulle vara
beriden å två hästar, tjänstgöringen i fredstid understundom kunde
vara av sådan beskaffenhet, att behov av två hästar icke kunde anses
föreligga, så vore likväl för största delen av dem, som enligt stat skulle
hava två tjänstehästar, förhållandena sådana, att de med nödvändighet
behövde båda två. Detta gällde särskilt kavalleriets officerare. Föreskrifterna
rörande utbildningen krävde numera i övervägande grad
praktisk tillämpning i terrängen. Av officern fordrades därför att
snart sagt dagligen icke blott deltaga i terrängövningar med trupp utan
även i lika stor utsträckning att förbereda sådana. Det gällde då att
omedelbart efter avslutandet av en ansträngande övning ånyo stiga till
häst och planlägga en ny. Skulle detta kunna ske med tillräcklig
hastighet och noggrannhet, erfordrades ovillkorligen, att hästen skulle
vara utvilad. På sådant sätt toges synnerligen ofta båda tjänstehästarna
under samma dag i anspråk för fyllande av tjänstens behov, oavsett
deras användning för officerns egen utbildning.

Emellertid vore det, yttra de sakkunniga, behovet av hästar under
fältförhållandena, som måste, så långt lämpligen ske kunde, läggas till
grund för beräkningen. Vid mobilisering komme under alla förhållanden
att erfordras flera dresserade hästar än som inom landet kunde påräknas,
och varje minskning under fredsförhållanden av antalet hästar
för sådan personal, som i fält måste hava två tjänstehästar till sitt förfogande,
innebure en ovillkorlig nedsättning av härens krigsberedskap.
För de allra flesta av här ifrågavarande officerare torde det vara uteslutet
att kunna erhålla för ridning användbara hästar bland dem, som
utslcreves, enär tillgången av verkligt dresserade fältdugliga hästar vore
försvinnande liten i jämförelse med behovet. Detta vore ett sakförhållande,
som till fullo bestyrkts av erfarenheterna från försöksmobiliseringen
m. fl. tillfällen.

Man skulle således, såsom även av tredje försvarsberedningen antytts,
för anskaffningen av det felande antalet officershästar vara hänvisad
till de beridna truppförbanden, främst kavalleriet. En ytterligare
minskning av antalet dresserade hästar vid kavalleriet under mobilisering,
utöver den ingalunda obetydliga, som ändock vore avsedd att äga
rum, skulle emellertid för truppslagets krigsberedskap, bedömd efter
den mobiliserade styrkan, utöva ett särdeles menligt inflytande. Vårt

20

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

kavalleris linjeskvadroner vore redan nu i avseende på numerären betydligt
underlägsna dem, som de sannolikt finge möta såsom motståndare.

Vid bestämmandet av det antal hästar för här ifrågavarande personal,
som skulle finnas tillgängligt i fred, borde alltså, enligt de sakkunnigas
uppfattning, den grundsats tillämpas,

att för varje beriden officer och vederlike skulle finnas att tillgå det
antal hästar, som krävdes på grund av hans krig stjänstg öring.

Myndig heternas yttranden.

Chefen för generalstaben har ansett denna av de sakkunniga uttalade
grundsats alldeles riktig, men samtidigt funnit, att densamma
ej i erforderlig grad tillämpats vid frågans vidare behandling. Framför
allt hade de sakkunniga icke tagit tillbörlig hänsyn till det ökade behov
av för ridbruk fullt användbara hästar, som gjorde sig gällande
vid mobilisering, för så vitt de nya möjligheter till reservformationers
uppsättande, som givits med den nya härordningen, skulle kunna fullt
utnyttjas. Detta ökade behov jämte svårigheten, för att icke säga
omöjligheten, att vid mobilisering anskaffa för ridbruk fullt användbara
hästar krävde med nödvändighet, att man åtminstone icke förminskade
summan av i fred befintliga egna tjänste- och stamhästar.

Jämväl inspektören för kavalleriet har erinrat om, att enligt 1914
års härordning reservformationer skulle uppsättas i mycket stor utsträckning
vid samtliga truppslag. Befälet för dessa formationer, exempelvis
bataljonschefer, regementschefer, brigadchefer samt officerare, tillhörande
högre staber, måste vara beridna, men huru detta skulle äga
rum vore icke alls berört av de sakkunniga. Förslaget att minska
tillgången på ridna hästar vid armén — visserligen endast från 814 till
795 beträffande ifrågavarande kategorier av hästar — syntes icke heller
vara på något sätt motiverat. Dessutom ansåge kavalleriinspektören sig
böra framhålla de ökade krav på remontdressyren vid kavalleriet, som
bleve oskiljaktiga med förslagets genomförande. Dessa krav komme att
ytterligare stegras därigenom, att kavalleriet enligt den nya härordningen
skulle förse jämväl infanteriet med ridna hästar. Redan för närvarande
vållade bristen på goda remontryttare avsevärda svårigheter vid remontdressyren.

Chefen för tredje arméfördelningen har framhållit, hurusom det enligt
de sakkunnigas egen mening redan nu mötte stora svårigheter att vid
mobilisering finna ett tillräckligt stort antal ridhästar av erforderlig
kvalitet för alla de officerare m. fl., som då skulle vara beridna. Ur
denna synpunkt måste det betecknas såsom beklagligt, om antalet officershästar
skulle minskas, varför det syntes honom nödvändigt att här -

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

utinnan framgå med stor varsamhet. Åven om således antalet egna
tjänstehästar minskades, borde dessa till fullo ersättas av stamhästar,
så att i allt fall behovet av goda fältridna hästar kunde varda fyllt.

Dessutom borde en stamhäst beräknas även för läkare vid de beridna
vapnen.

Vidare har generalintendenten framhållit nödvändigheten av, att
cheferna för de fyra intendenturkompanierna redan i fredstid gjordes beridna
såväl på grund av svårigheten för nämnda chefer att under fredstid
förbereda och leda övningarna, av vilka särskilt underbefälsutbildningen
krävde tillämpningsövningar i stor omfattning utom förläggningsorten,
som även på grund därav, att cheferna för förplägnadskompanierna
skulle vara beridna vid mobilisering. Härför erforderligt stallutrymme
funnes redan i de uppförda intendenturförråden. Vidare vore det önskvärt,
att bestämmelserna i ovannämnda kungl. brev den 6 november
1914 angående rätt för arméfördelningschef m. fl. att bereda militärläkare
och intendenter tillfälle till ridning även med den föreslagna
lösningen av hästfrågan allt fortfarande måtte förbliva gällande, enär
eljest en hel del intendenturofficerare och läkare, vilka skulle vara beridna
vid mobilisering, icke finge tillfälle att underhålla sin ridfärdighet.

Slutligen har generalfältläkaren anfört, att frågan om militärläkarnas
beridenhet visserligen genom särskilda bestämmelser blivit principiellt
erkänd såsom nödvändig, men att densamma icke kunde i något avseende
anses vara slutgiltigt löst. Fordrades av en läkare, att han i fält skulle
vara beriden, torde med nödvändighet det kravet böra uppställas, att
han under fredliga förhållanden bereddes tillfälle att förvärva sig nödig
färdighet i ridning samt att underhålla densamma. Det vore sålunda
icke nog med att nu gällande medgivanden för militärläkare att göras
beridna bibehölles oförändrade, utan det syntes generalfältläkaren också
vara erforderligt, att kronan tillhöriga hästar ställdes till läkarnas förfogande
även vid infanteriet, vilket skulle kunna genomföras i samband
med att beridna officerare vid detta vapenslag gjordes beridna på
kronans hästar.

Mot den av de sakkunniga uppställda grundsatsen, att för varje Departementaberiden
officer och vederlike skall redan i fredstid finnas att tillgå det chefenantal
hästar, som kräves på grund av hans krigstjänstgöring, har jag
icke något att erinra. I likhet med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna
anser jag dock, att denna grundsats icke blivit av de sakkunniga
i erforderlig grad genomförd vid förslagets utarbetande. Såsom
jag får tillfälle att längre fram närmare utveckla, bör enligt min mening

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

det av de sakkunniga för vissa officerskategorier beräknade antalet
hästar ökas. För åskådliggörande av i vad mån en sådan ökning bör
äga rum har jag låtit uppgöra en jämförande beräkning av antalet
hästar vid hären enligt 1914 års härordning, enligt de sakkunnigas
förslag och enligt det förslag, som jag finner mig böra tillstyrka. Av
denna beräkning, vilken torde få biläggas statsrådsprotokollet (Bil.l.),
framgår, att antalet officershästar vid armén, som enligt de sakkunnigas
förslag skulle minskas med 19, i stället bör ökas med 9.

I likhet med generalintendenten håller även jag före, att cheferna
för de fyra intendenturkompanierna böra redan i fredstid göras beridna.
Samma skäl, som föranlett riksdagens beslut, att infanteriets kompanichefer
skola vara beridna, tala för den av generalintendenten föreslagna
anordningen. För en var av ifrågavarande fyra officerare bör följaktligen
beräknas en stamhäst.

Att, såsom chefen för tredje arméfördelningen och generalfältläkaren
föreslagit, beräkna stamhästar jämväl för truppförbandens läkare, finner
jag mig icke kunna tillstyrka, enär eu dylik anordning skulle innebära
en icke obetingat nödvändig ökning av hästantalet utöver det genom
1914 års härordning beslutade.

I anslutning till vad generalintendenten och generalfältläkaren
uttalat, anser även jag, att de uti brevet den 6 november 1914 meddelade
bestämmelserna om rätt för arméfördelningschefer m. fl. att
göra dem underlydande militärläkare och intendenturofficerare beridna
på kronan tillhöriga hästar från bemälda chefer underställda beridna
truppförband allt fortfarande böra bliva i huvudsak gällande. Härvid
är dock att märka, dels att enligt de sakkunnigas, av mig härutinnan
biträdda förslag en särskild grupp hästar, avsedd för bland andra fältläkare,
fördelningsintendent och expeditionsintendent, skall finnas vid
varje arméfördelningsstab, dels ock att läkare och intendenter vid infanteriet
i allmänhet torde kunna, då så erfordras, göras beridna å
någon av de vid regementet befintliga stamhästarna.

B. För olika officerskategorier.

infanteriet. Vid infanteriet äro för närvarande regementschefer, regements1914
års officerare, regementskvartermästare och regementsadjutanter beridna,
härordning. regementsc}ief ^ två och en var av de övriga officerarna å eu egen
tjänstehäst. Enligt 1914 års härordning skall regementschef fortfarande
vara beriden å två egna tjänstehästar, varemot en var av övriga förenämnda
officerare, likasom ock en var av kompanicheferna och office -

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

rama vid kulsprutekompanierna skall göras beriden å en kronan tillhörig
stamhäst. Antalet stam hästar vid vart och ett av härens infanteriregementen
skall efter genomförd härordning utgöra 27.

De sakkunniga hava i enlighet med ovannämnda, av dem antagna
princip för hästhållningen föreslagit, att regementscheferna — militärbefälhavaren
på Gottland inberäknad — skola vara beridna var och en
å en tjänstehäst och eu stamhäst.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit, har jag icke något att Departementserinra.
'' chefen.

Vid bifall till det föreliggande förslaget skulle följaktligen vid vart
och ett av härens infanteriregementen efter genomförd härordning
komma att finnas 1 tjänstehäst och 28 kronan tillhöriga stamhästar.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser äro vid kavalleriet Kavalleriet,
samtliga officerare beridna å två egna tjänstehästar samt veterinär å 1914 åra

en egen tjänstehäst. Enligt 1914 års härordning skola regemente- lliirordninscheferna
fortfarande vara beridna å två egna tjänstehästar. Beträffande
Övriga officerare har riksdagen ifrågasatt, att dessa skulle kunna göras
beridna, förutom å en egen tjänstehäst, å kronan tillhöriga stamhästar,

Likaledes skulle kronohästar tillhandahållas veterinärerna.

Antalet stamhästar skall efter genomförd härordning utgöra vid
vart och ett av Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets
husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente
och Norrlands dragonregemente 620, vid vartdera av Skånska
husar- och dragonregementena 1,100 och vid Norrbottens kavallerikår 240.

De sakkunniga hava framhållit, att kavalleriets officerare hade De sakvar
och en redan i fredstid — och givetvis i ännu högre grad k"nnieas
under krig -— behov av minst två hästar. För 243 kavalleriofficerare or8lagi
borde alltså beräknas 486 hästar, varjämte var och en av 18 veterinärer
vid kavalleriet borde göras beriden å en stamhäst.

Däremot hava de sakkunniga ansett, att samma hästantal icke borde
beräknas för kavalleriets fänrikar som för övriga kavalleriofficerare. Det
syntes nämligen, vara mindre lämpligt att ålägga militär personal, som
ännu icke erhållit fullmakt å officersbeställning, att i likhet med kavalleriofficerare
på stat hålla sig med egen tjänstehäst, utan syntes staten
böra tillhandahålla fänrik av kavalleriet de hästar, han för sin tjänstgöring
behövde. Härav borde följa, att kavalleriregementenas stamhäst -

De sakkunnigas

förslag.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

antal ökades så mycket, att tillgång funnes till två hästar för varje
fänrik, enär eljest stamhäststyrkan i ledet komme att nedgå med motsvarande
antal. Vissa olägenheter vore också att befara, om icke sådan
ökning skedde med falla antalet av det för fänrikarna behövliga stamhästantalet.
Emellertid kunde man inskränka sig till en ökning av
allenast en stamhäst för varje fänrik, om kavalleriregementena,, som
hittills måst tillhandahålla hästar för vid arméfördelningsstaberna tjänstgörande
fortifikationsofficerare, läkare och intendenturpersonal, befriades
från denna skyldighet genom uppsättandet, såsom de sakkunniga
ämnade föreslå, av eu reservgrupp stamhästar för ifrågavarande
staber. Därigenom bleve vid kavalleriregementena ett antal stamhastar
disponibelt, som fullt svarade mot ytterligare en häst för varje fänrik.
De sakkunniga både icke förbisett de olägenheter, vilka kun e öja
med den föreslagna anordningen vid den väl i regel under fänriksåren
skeende kommenderingen till ridskolan. För denna kommendering
bleve fänrikarna hänvisade att använda två stamhästar, vilka ej al ti
kunde beräknas vara av den goda klass, som erfordrades för det under
utbildningen vid ridskolan viktiga deltagandet i kapplöpningar. Fa
samma gång borde dock framhållas, hurusom officerare av artilleriet
m 11. truppslag, helt beridna på stamhästar, i regel förtjänstfullt
genomginge ridskolan. Nämnda olägenhet skulle i ej ringa man kunna
hävas, därest fänrik medgåves rätt att själv inköpa och på vissa vilkor
såsom stamhäst i nummer insätta lämplig häst, som han önskade använda
vid ridskolan.

Myndig heternas yttranden.

Chefen för generalstaben har framhållit, att uppsättandet av en
eservgrupp stamhästar vid arméfördelningsstaberna icke, såsom de sak:unniga
förutsatte, beredde vid krigstillfälle någon ökning i det för
mvalleriets behov tillgängliga stamhästantalet. Därest fanrikarna vid
kavalleriet vid krigstillfälle skulle kunna göras beridna pa tva stamlästar,
måste redan i fred finnas tillgång på dessa hastar utöver det
or stamstyrkan i ledet beräknade antalet.

Inspektören för kavalleriet har funnit sig böra bestämt avstyrka^tordaget,
att fänrikarna vid kavalleriet skulle vara beridna endast a en
itamhäst. Detta förslag stode i strid med den av de sakkunniga uppställda
grundsatsen, att för varje beriden officer och vederlike skulle
innas att tillgå det antal hästar, som krävdes pa grund av hans
vrigstjänstgöring. Få om ens några officerare inom armén i taft törne
vara mera i behov av två hästar än kavalleriets fanrikar. De komme
timligen att i stor utsträckning användas för svårare patrullritter och tor

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

orderöverföring. Påståendet, att kavalleriet i alla fall genom vissa reservgrupper
(vid arméfördelningsstaberna) av hästar skulle indirekt beredas
ersättning för att fänrikarna endast skulle hava en bäst och sålunda hava
möjlighet att göra dessa beridna på två hästar, vore, därest det avsåge
förhållandet vid mobilisering, vilseledande, enär kavalleriet icke heller
förut gjort denna personal beriden vid mobilisering. För övrigt måste
fänrikarna vid ridskolan vara beridna på minst eu tjänstehäst förutom
stamhästen. Om traditionerna på ridskolan i fråga om den goda ryttaranda,
som nu förefunnes, skulle kunna bibehållas, måste hästmaterialet
hållas uppe i en mycket hög ståndpunkt, och detta kunde endast ske, om
officerarna själva finge anskaffa åtminstone en av hästarna. Jämförelsen
med officerare ur artilleriet och fortifikationen hölle icke streck, ty på
dessa behövde icke samma krav ställas som på kavalleriofficerare i
fråga om deltagande i tävlingsritter, och i de fall, då förstnämnda officerare
mera allmänt deltagit i kapplöpningar, hade det varit på egna
hästar. De skäl, som anförts mot, att fänrik skulle skaffa egen häst,
syntes icke vara tungt vägande. Som det förnämsta syntes hava framhållits,
att det ej vore lämpligt, att eu person, som ej hade fullmakt
på sin plats, skulle tvingas att anskaffa häst. I flera utländska arméer,
där officerarna över huvud taget icke hade några fullmakter, droge man
sig dock ingalunda för att ålägga dem anskaffning av hästar. Det torde
för övrigt bliva undantag, att icke fänriken efter två år erhölle sin
fullmakt, och under sådana förhållanden hade hästanskaffnins:en icke
vållat någon olägenhet. Till de undantagsfall, då fullmakt ej erhölles,
syntes ej skäl att taga hänsyn.

Jämväl chefen för andra arméfördelningen har av huvudsakligen
samma skäl som inspektören för kavalleriet ansett det vara en betänklig
åtgärd att göra kavalleriets fänrikar beridna uteslutande på stamhästar.

Enligt de sakkunnigas förslag skola samtliga officerare vid kavalleriet
med undantag av fänrikar göras beridna en var å två hästar, därav
en egen tjänstehäst. För fänrik däremot har, likasom för veterinär,
beräknats endast en stamhäst.

Mot vad sålunda föreslagits, har jag icke någon annan erinran att
framställa än att jag, i likhet med förenämnda myndigheter anser, att
jämväl fänrik bör göras beriden på två hästar, därav eu egen tjänstehäst.
Det skäl, som av de sakkunniga anförts till stöd för förslaget
att för fänrik beräkna endast en häst, nämligen att det syntes mindre
lämpligt att ålägga militär personal, som ännu icke erhållit fullmakt å
officersbeställning, att i likhet med kavalleriofficerare på stat hålla sig
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 133 käft. (Nr 150.) 4

Departements chefen.

Artilleriet.

Nuvarande

bestämmelser.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

med egen tjänstehäst, synes mig icke vara av beskaffenhet att böra föranleda
avsteg från den av de sakkunniga själva uppställda principen,
att för varje beriden officer och vederlike skall redan i fredstid finnas
att tillgå det antal hästar, som kräves på grund av hans krigstjänstgöring.
Såsom inspektören för kavalleriet framhållit, kommer det nämligen
säkerligen att endast i undantagsfall inträffa, att fänrik icke efter de
två årens förlopp får sitt konstitutorial utbytt mot fullmakt. I fråga om
själva tjänstgöringens beskaffenhet förefinnes icke något som helst skäl
att göra fänrik sämre beriden än de andra officerarna. Att fänrik, likaväl
som övriga officerare av kavalleriet, har behov av två hästar såväl
i krig som i fred, hava de sakkunniga även själva medgivit. Såsom
myndigheterna framhållit, kan emellertid detta behov icke behörigen
tillgodoses genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen. Antingen
måste man, såsom chefen för generalstaben antytt, beräkna ytterligare
en stamhäst för varje fänrik eller ock, såsom inspektören för
kavalleriet föreslagit, göra honom beriden även på en egen tjänstehäst.
Av dessa båda alternativ anser jag det senare obetingat böra föredragas.
Samma skäl, som tala för att den ena av kavalleriofficerarnas tjänstehästar
skall vara deras egen, nämligen att ryttarskicklighetens och
ryttarandans främjande och bibehållande kräva ädla och för kapplöpningsbruk
lämpade hästar, samma skäl göra sig i hög grad gällande
i fråga om kavalleriets fänrikar, vilka befinna sig i den åldern, då de
kavalleristiska egenskaperna skola grundläggas, och vilka under kommendering
till ridskolan äro för sin utbildning i särskilt behov av förstklassiga
hästar.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle efter genomförd
härordning komma att finnas vid vart och ett av Livgardet till häst,
Livregementets dragoner, Livregementets husarer, Smålands husarregemente,
Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente
27 tjänstehästar och 649 stamhästar, vid vartdera av Skånska
husar- och dragonregementena 45 tjänstehästar och 1,148 stamhästar
samt vid Norrbottens kavallerikår 12 tjänstehästar och 252 stamhästar.

Vid artilleriet äro för närvarande samtliga regements- och kårchefer
ävensom regementsofficerarna vid fältartilleriet beridna å två egna tjänstehästar.
Regementsofficerarna vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente
och Positionsartilleriregementet äro däremot beridna endast å en egen
tjänstehäst. Detsamma är förhållandet med regementskvartermästaren
och regementsadjutanten vid förstnämnda regemente.

27

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Enligt 1914 års härordning skola regements- och kårchefer fortfarande
vara beridna å egna tjänstehästar, varemot övriga regementsofficerare
skola göras beridna å kronan tillhöriga stamhästar. Beträffande
det antal hästar, som skulle avses för de särskilda kategorierna
officerare, gjorde riksdagen däremot icke något direkt uttalande. Att
regementscheferna skulle hava två hästar var, framgår emellertid därav,
att riksdagen, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag, i
staten för år 1915 för chefen för Boden-Karlsborgs artilleriregemente,
vilken dittills åtnjutit gottgörelse endast för en tjänstehäst, uppförde
gottgörelse för ytterligare eu häst. Likaledes framgår det av de utav
riksdagen gjorda beräkningarna av antalet stamhästar vid de särskilda
truppförbanden, att en var av regementsofficerarna vid fältartilleriet
skulle hava två hästar och en var av regementsofficerarna vid fästningsartilleriet
och positionsartilleriet en häst, d. v. s. samma antal som
för närvarande.

Antalet stamhästar skall efter genomförd härordning utgöra vid
vart och ett av Svea, Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen
450, vid Vendes artilleriregemente 548, vid Norrlands artilleriregemente
490, vid Gottlands artillerikår 85, vid Bodens artilleriregemente 70,
vid Positionsartilleriregementet 183 och vid Karlsborgs artillerikår 61.

Beträffande det antal hästar, som bör avses för artilleriets officerare
hava de sakkunniga framhållit, att cheferna för fält- och positionsartilleriet
borde vara beridna å två hästar, varemot cheferna för fästningsartilleriets
båda truppförband (Bodens artilleriregemente och Karlborgs
artillerikår) icke syntes behöva vara beridna på mer än en häst
vardera. I fråga om hästantalet för regementsofficerarna synas de sakkunniga
hava tänkt sig möjligheten, att detta skulle kunna bestämmas
till allenast en häst för varje dylik officer. Något positivt förslag om
ändring i vad riksdagen härutinnan beslutit har emellertid icke blivit
av de sakkunniga framställt, likasom ej heller de vid förslaget fogade
beräkningarna utvisa, att andra grunder i detta hänseende tillämpats, än
riksdagen redan godkänt.

Generalfälttygvnästaren har framhållit, att de sakkunniga icke anfört
något som helst skäl att minska hästantalet för cheferna för fästningsartilleriets
båda truppförband. Dessa chefer, som vardera hade under
sitt befäl, förutom vitt från varandra liggande fort, 2 å 3 auspända

1914 års
härordning.

De sakkunnigas

förslag.

Myndig heternas yttranden.

28

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.

divisioner, syntes mer än många andra sådana chefer vara i behov av
två hästar såväl under krigs- som fredstjänstgöring. Att detta behov
redan insetts, framginge därav, att, såsom ovan anförts, riksdagen år
1914 bifallit Kungl. Maj:ts förslag, att chefen för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente skulle vara beriden på två tjänstehästar från och
med ingången av innevarande år. Att positionsartilleriets regementsofficerare
numera, sedan nämnda artilleri blivit rörligt, behövde två
hästar, syntes ej tarva någon motivering. Att ej beräkna och redan i
fred anskaffa två hästar för fält- och positionsartilleriets regementsofficerare
skulle medföra, att för desamma vid mobilisering erforderliga
hästar måste tagas från truppförbanden, varigenom med den stora bortkommendering
av stamhästar från desamma, som med nu gällande planer
skulle äga rum, artilleriets krigsduglighet komme att nedsättas. Enligt
generalfälttygmästarens uppfattning funnes icke någon som helst anledning
att på grund av krigsberedskapen vid artilleriet eller vare sig krigseller
fredstjänstgöringen därstädes minska det antal hästar, som 1914
års senare riksdag beslutat skulle finnas för artilleriets regementsofficerare.
Skulle någon ändring vidtagas, borde denna gå i riktning att
öka hästantalet för positionsartilleriets majorer och överstelöjtnant till
två i likhet med vid fältartilleriet.

Enligt chefens för andra arméfördelningen åsikt förelåge behov av
två tjänstehästar för fält- och positionsartilleriets regementsofficerare
såväl med hänsyn till deras uppgift att övervaka och förbereda övningar
till häst som ock på grund av de stora fordringar på rörlighet, uthållighet
och förmåga av hastiga förflyttningar, som ställdes på desamma
under fältmässiga övningar och i krig.

Jämväl chefen för tredje arméfördelningen har ansett, att antalet
officershästar vid artilleriet under inga förhållanden bör minskas.

Chefen för femte arméfördelningen har ävenledes ifrågasatt, huruvida
ej regementsofficerarna vid fältartilleriet genom att icke, såsom de sakkunniga
syntes hava avsett, tilldelas någon tjänstehäst riskerade att ej
bliva beridna på ett för deras tjänst i fält betryggande sätt, en åsikt,
som för övrigt vunne stöd från förebilder i de flesta utländska arméer,
där i detta hänseende en bestämd skillnad gjordes emellan regemente-
och kompaniofficerarna vid fältartilleriet.

Kommendanten i Boden har, i likhet med generalfälttygmästare^
framhållit nödvändigheten av att chefen för det därstädes förlagda
fästningsartilleriregementet är beriden å två hästar för att han på ett
tillfredsställande sätt skall kunna fylla sina tjänståligganden.

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Mot de sakkunnigas förslag, att regementscheferna vid fältartilleriet
och positionsartilleriet skola vara beridna på två hästar, därav en egen
tjällstehäst, har jag icke något att erinra. Däremot kan jag icke dela
de sakkunnigas uppfattning, att chefen för Bodens artilleriregemente
icke skulle hava behov av mera än eu häst. Såsom regementschef
åligger honom att inspektera övningar, som ofta äga rum långt
bort från kasernetablissemanget, och såsom artilleribefälhavare måste
han nära nog dagligen företaga förflyttningar till kommendantsexpeditionen
och andra avlägsna platser. Något skäl för att i förevarande
hänseende frångå 1914 års riksdagsbeslut har icke heller blivit av de
sakkunniga förebragt. \ id sådant förhållande och under åberopande av
vad generalfälttygmästaren och kommendanten i Boden härutinnan anfört,
finner jag mig böra tillstyrka, att för ifrågavarande regementschef
fortfarande beräknas två hästar, därav en stamhäst och en tjänstehäst.
Vad chefen för Karlsborgs artillerikår angår, torde denne icke hava
behov av mer än en häst. Vid sina beräkningar av antalet stamhästar
vid fästningeartilleriet har 1914 års senare riksdag jämväl utgått
från, att bemälde chef skulle göras beriden endast å en kronan
tillhörig häst.

Såsom ovan nämnts, har 1914 års senare riksdag för artilleriets
öviiga regementsofficerare beräknat samma hästantal som för närvarande,
d. v. s. två hästar för en var av fältartilleriets och en häst för en var
av positions- och fästningsartilleriets regementsofficerare. Samtliga
dessa hästar skola dock vara stamhästar. I likhet med de i ärendethörda
myndigheterna anser jag, att därest- fältartilleriets överstelöjtnanter
och majorer skola på ett tillfredsställande sätt kunna uppfylla
de fordringar, som ställas på dem i såväl krig som fred, desamma böra
8 Öl as beridna på tva hästar. I enlighet med de av de sakkunniga uppställda
huvudprinciperna för hästhallningen bör den ena av dessa hästar
anskaffas av vederbörande officer och den andra tillhandahållas av staten.
Vad positionsartilleriets regementsofficerare angår, skulle det. jämväl vara
i hög grad önskvärt, att dessa gjordes beridna på två hästar. Deras
uppgifter under övningar och i krig ställa, såsom erfarenheten från
fälttjänst- och andra övningar ådagalagt, lika stora fordringar på deras
rörlighet, uthållighet och förmåga av hastiga förflyttningar, som fältartilleriets
uppgifter ställa på fältartilleriets officerare. Uti 1914 års
härordningsproposition föreslogs också, att positionsartilleriets regementsofficerare
i likhet med fältartilleriets skulle göras beridna på två hästar.
på emellertid riksdagen icke fann sig böra bifalla detta förslag, anser
jag mig icke nu böra föreslå en ökning av hästantalet för ifrågavarande

Departement»

chefen.

30

Kungl. Maj.ts Nåd, Proposition Nr 150.

officerare. För dessa likasom för en var av fästningsartilleriets regementsofficerare
bör följaktligen beräknas endast en häst.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits, skulle efter genomförd härordning
komma att finnas vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands
och Smålands artilleriregementen 6 tjänstehästar och 446 stamhästar,
vid Vendes artilleriregemente 7 tjänstehästar och 543 stamhästar, vid
Norrlands artilleriregemente 6 tjänstehästar och 486 stamhästar, vid
Gottlands artillerikår 1 tjänstehäst och 86 stamhästar, _ vid Bodens
artilleriregemente 1 tjänstehäst och 71 stamhästar, vid Positionsartilleriregementet
1 tjänstehäst och 184 stamhästar och vid Karlsborgs artillerikår
62 stamhästar.

Artilleriets

tygstater.

1914 års
härordning.

De sakkunnigas

förslag.

Myndig heternas yttranden -

Enligt 1914 års härordning skall fälttygmästare^ vilken förut varit
regementsofficer på stat vid något artilleriregemente och såsom sådan
beriden å två egna tjänstehästar, upptagas med fasta avlöningsförmåner
å staten för artilleriets fabriker och tygstater. Någon ändring i
fråga om hans beridenhet har icke blivit av riksdagen ifrågasatt.

De sakkunniga hava ansett, att det varken med hänsyn till fälttygmästare^
fredstjänstgöring eller till hans uppgifter efter mobilisering
är nödvändigt för honom att vara beriden.

G ener alfält tyg mästaren har däremot ansett, att fälttygmästare^ bör
vara beriden på två hästar. Visserligen fordrade icke hans krigstjänstgöring,
att han vore beriden, men å andra sidan syntes det vara i hög
oråd olämpligt, att en av artilleriets regementsofficerare under en tid
av 4 å 5 år gjordes oberiden, oaktat han i regel efter denna tids förlopp
åter skulle tjänstgöra vid trupp.

jartements- Av skäl, som generalfälttygmästaren anfört, anser jag mig icke
chefen. kunna biträda de sakkunnigas förslag, att fälttygmästaren skall vara
oberiden. Däremot anser jag det icke nödvändigt, att för honom avses
mer än en häst. Då till fälttygmästare i regel utses eu av artilleriets
regementsofficerare, vilken, för den händelse han tillhör fältaitilleriet,
kan önska behålla den egna tjänstehäst, han enligt mitt förslag
skulle hava, synes den för fälttygmästaren avsedda hästen lämpligen
böra upptagas såsom tjänstehäst och icke såsom stamhäst.

Fortifika tionen.

1914 års här
ordning.

Enligt 1914 års härordning skola fortifikationens kårchefer såsom
hittills vara beridna eu var å en egen tjänstehäst. Övriga regementsofficerare
skola däremot göras beridna å stamhästar. För var och en
av dessa officerare avses endast en häst.

31

Kung.l. Maj.is Nåd. Proposition Nr 150.

Antalet stamhästar vid fortifikationen och ingenjörtrupperna skall
efter genomförd härordning utgöra 226.

Härutinnan hava de sakkunniga icke föreslagit annan ändring, än Da sakatt
de för kårcheferna avsedda fem egna tjänstehästarna skola utbytas k“nnieas
mot stamhästar. förslag.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit, har jag icke någon erinran Departementsatt
framställa. Vid fortifikationen och ingenjörtrupperna skulle således chefenefter
genomförd härordning komma att finnas 231 stamhästar.

Trängens regementsofficerare, vilka samtliga tjänstgöra såsom kår- Trängen.
chefer, skola enligt 1914 års härordning såsom hittills vara beridna eu 1914

var å en egen tjänstehäst. h ör översten och chefen för trängen har k‘iror<ämnsdäremot
ersättning beräknats för två tjänstehästar.

\ id varje trängkår skola efter genomförd härordning finnas 54
stamhästar.

De sakkunniga hava ansett, att kårcheferna, liksom nu är fallet, De Bakugn
olägenhet kunna fullgöra sin tjänst med en häst. För inspektören k"nnisas
töi trängen åter, vilken såsom överste vore likställd med regementschef,
borde däremot två hästar beräknas.

Mot vad sålunda föreslagits, har jag icke något att erinra. Vid Departementstrång-
och sjukvårdstrupperna skulle således efter genomförd härordning chefenkomma
att finnas för översten vid trängen 1 tjänstehäst och 1 stamhäst
samt för varje trängkår 55 stamhästar.

Enligt den för innevarande år gällande staten för generalitetsstaten Generali.
utgår ersättning för två tjänstehästar till en var av följande generals- tetsstatenpersoner,
nämligen inspektören för infanteriet, arméfördelningscheferna, härordntng.
generalfälttygmästare^ chefen för fortifikationen och chefen för generalstaben
ävensom till en adjutant hos inspektören för infanteriet och en
var av 6 adjutanter hos arméfördelningscheferna, samt ersättning för eu
tjänstehäst till eu var av likaledes 6 adjutanter hos samma chefer.

Enligt 1914 års härordningsbeslut skola å generalitetsstaten ytterligare
uppföras eu inspektör för militärläroverken och en inspektör för kavalleriet
ävensom lönetillägg och furageersättning för två tjänstehästar åt
en adjutant hos inspektören för militärläroverken.

32

De sakkunnigas

förslag.

Departements chefen.

General staben.

1914 års
härordning.

De sakkunnigas

förslag.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

De sakkunniga hava ansett, att inom generalitetsstaten två hästar
borde vara att tillgå för en var av inspektörerna för infanteriet och
militärläroverken, arméfördelningscheferna, general fälttygmästare^ cheferna
för fortifikationen och generalstaben samt inspektören löi kavalleriet,
eller tillsammans tolv personer, samt en häst lör varje av fjorton
adjutanter, nämligen en hos vardera av inspektörerna för infanteriet och
militärläroverken och två i varje arméfördelningsstab.

Beträffande adjutanterna hade de sakkunniga icke förbisett, hurusom
för närvarande för de två adjutanterna i varje arméfördelningsstab
utginge gottgörelse för tre tjänstehästar. Då det vore sannolikt, att
tillfälligt behov av två hästar för adjutant kunde uppstå, oberoende av
hans placering såsom förste eller andre adjutant, och då behov av ridhäst
städse förelåge för i arméfördelningsstab anställd fortifikationsofficer,
fältläkare, fördelningsintendent och expeditionsintendent vilka
personer hittills i regel gjorts beridna från kavalleritruppförband ville
de sakkunniga föreslå, att, utöver det hästantal, som ovan beräknats,
vid varje arméfördelningsstab funnes disponibel en reservgrupp om fem
stamhästar för sistnämnda där tjänstgörande personal.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit, finner jag mig böra tillstyrka.
För generalitetsstaten skulle efter genomförd härordning komma att
finnas 12 tjänstehästar och 26 stamhästar.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser äro officerare _ vid
o-eneralstaben beridna en var å två egna tjänstehästar. Härutinnan har icke
någon ändring skett genom 1914 års härordning. Riksdagen har dock
ifrågasatt, huruvida icke generalstabsofficerarna borde göras bendna,
förutom å en egen tjänstehäst, å kronan tillhöriga stamhästar.

Med hänsjm till de krigsbefattningar, vilka för närvarande lära vara
avsedda att efter skedd mobilisering beklädas av officerare, tillhörande
o-eneralstaben, hava de sakkunniga ansett, att omkring en fjärdedel av
dess på stat befintliga officerare icke hade behov av två hästar, ra
o-rund härav och då fredstjänstgöringen icke sällan torde hindra officer
av generalstaben att rida båda de för honom nu bestämda tjänstehästarna,
syntes det, vad generalstaben vidkomme, vara tillräckligt att beräkna
allenast en häst för varje officer, om därtill lades en hastreserv, beräknad
efter 75 procent av officersantalet. För 55 officerare erfordrades
alltså 96 hästar, vilket innebure en minskning i nuvarande antal tjänstehästar
med 14. Antalet reservhästar vid generalstaben borde alltså ut -

Kung1. Maj:ts Kårt. Proposition Kr 150. 33

göra 41, av vilka 17 borde vara ständigt fördelade på arméfördelningsm.
fl. staber för att göra där placerade generalstabsofficerare beridna
å två hästar; återstående 24 reservhästar borde tillhöra huvudstationen.

Beträffande generalstabens hästar syntes, med hänsyn till generalstabsofficerns
ofta inträdande förflyttning, den avvikelsen från huvudregeln
höra äga rum, att officerarna själva anskaffade en tjänstehäst,
under det att reservgruppen utgjordes av stamhästar.

De sakkunniga hava framhållit, att reservhästarna vid generalstabens
huvudstation kunde, i den mån de icke erfordrades för dess
fredsbehov, finna lämplig användning dels för att göra personal vid
intendenturstaben samt å arméförvaltningens intendentsdepartement
och sjukvårdsstyrelse beridna, dels för ridundervisningen åt generalstabens
aspiranter och åt intendentsaspiranter. För huvudstadens kavalleriregementen
syntes det innebära en ej oväsentlig lättnad, om de befriades
från sin nuvarande skyldighet att ställa hästar till förfogande
för generalstabsaspiranterna m. fl.

Chefen för generalstaben har, under hänvisning till vederbörliga mobiliseringsplaners
bestämmelser, på det bestämdaste bestritt de sakkunnigas
påstående, att omkring en fjärdedel av generalstabens på stat
befintliga officerare icke hade behov av två hästar. Varje generalstabsofficer
hade i krig behov av två tjänstehästar. Härav följde också
enligt de sakkunnigas eget förslag, att dylik officer redan i fred måste
hava detta hästantal. Personalplaceringarna vid mobilisering konime
givetvis på grund av förluster, befordringar och dylikt att väsentligt
förändras under fortgången av ett krig. Varje generalstabsofficer måste
därför, liksom i fred, kunna förflyttas från en befattning till en annan,
vilket sålunda skulle nödvändiggöra, att varje dylik officer — även om
han till synes skulle kunna göras beriden på ett mindre antal hästar —
i såväl fred som krig måste förfoga över tvenne tjänstehästar, av vilka
en skulle anskaffas av officern. Härigenom bortfölle de sakkunnigas
s. k. reservhästar vid generalstaben. Icke minst med hänsyn till en
rationell hästvård borde stamhästarna, såsom de sakkunniga själva framhållit,
tilldelas bestämd officer, med rätt naturligtvis för chefen för
generalstaben att, när tjänsten så fordrade, göra den förändring i den
fasta hästfördelningen, som förhållandena påkallade. Under inga förhållanden
kunde chefen för generalstaben därför biträda de sakkunnigas
förslag att generalstabsofficerarnas tjänstehästar skulle användas för att
göra personal vid intendenturstaben samt å arméförvaltningens intenBihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 135 höft. (Nr 150.) 5

Myndig heternas yttranden.

Departements chefen.

34 Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 150.

dentsdepartement och sjukvårdsstyrelse ävensom intendentsaspiranter
beridna. Däremot hade chefen för generalstaben intet att erinra mot
att nämnda stamhästar tills vidare och på försök toges i anspråk för
ridundervisningen åt generalstabens aspiranter, under förutsättning,
att varje generalstabsofficer tilldelades dylik häst. Av generalstabens
blivande 55 officerare komme 37 å 38 st. att vara placerade vid huvudstationen
och lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition. Samtliga
dessa officerares stamhästar kunde emellertid icke beräknas samtidigt
disponibla för aspiranternas — till antalet 20 — ridning. Man
måste nämligen räkna med, dels att några av dessa hästar vore sjuka,
dels att ett icke så ringa antal komme att tagas i anspråk av vederbörande
genera]stabsofficerare vid eventuell vakans å egen tjänstehäst
eller då dylik bäst på grund av sjukdom icke kunde ridas eller, något,
som också borde tagas i beaktande, i och för dressyr kunde vara
överlämnad till annan person.

Jämväl chefen för tredje arméfördelningen har ansett, att de föreslagna
reservhästarna vid generalstabens huvudstation skulle kunna användas
för ridundervisning åt allenast generalstabsaspiranter och möjligen
även åt intendentsaspiranter. Då generalstabens egna officerare
måste hava möjlighet att göra sig beridna, icke blott vid all tjänstgöring
utan även däremellan vid tillfällen, då den egna tjänstehästen
eventuellt vore otjänstbar, måste reservhästarna i första hand användas
för generalstabens egna officerares räkning. Då arméfördelningschefen
väl insåge behovet av, att även den av de sakkunniga angivna personalen
vid intendenturstaben samt å arméförvaltningens intendentsdepartement
och sjukvårdsstyrelse finge tillfälle till övning i ridning, ansåge
han, att detta borde möjliggöras antingen genom eu egen uppsättning
av stamhästar för nämnda personal eller genom ökning av generalstabens
reservhästar eller ock genom ökning av hästantalet vid några
av de beridna trupp förban den i Stockholm. Därigenom skulle också
all denna personals beridenhet vid mobilisering lättare säkerställas.

I fråga om användning av reservhästar vid generalstabens huvudstation
har generalfältläkaren framhållit önskvärdheten därav, att dessa
hästar finge tagas i anspråk även för militärläkaraspiranters räkning.

Såsom förut nämnts, skall enligt de sakkunnigas, av mig härutinnan
biträdda förslag vid bestämmandet av det antal hästar, som för
olika officersgrupper skola redan i fred finnas tillgängliga, tillämpas den
grundsatsen, att för varje officer skall finnas att tillgå det antal hästar,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150. 35

som kräves på grund av hans krigs tjänstgöring. På grund av vissa
upplysningar, som jag i anledning av generalstabschefens uttalande
inhämtat, anser jag mig kunna antaga, att det av de sakkunniga
för generalstabens officerare beräknade hästantalet motsvarar vad som
kräves, för att dessa skola under krigstjänstgöring bliva på ett
tillfredsställande sätt beridna. Att, såsom chefen för generalstaben
synes vilja göra gällande, beräkna hästantalet med hänsyn till
under krig inträffande förluster, befordringar och dylikt, skulle
innebära införandet av en helt ny princip i fråga om hästhållningen
i fred.

Mot de sakkunnigas förslag, att officer vid generalstaben skall,
ehuru beriden endast å en häst, själv anskaffa denna, har jag icke något
att erinra.

Enligt de sakkunnigas mening borde de vid generalstabens huvudstation
uppställda 24 reservhästarna kunna, i den mån de icke erfordrades
för generalstabens fredsbehov, tagas i anspråk för att göra personal
vid intendenturstaben samt å arméförvaltningens intendentsdepartement
och sjukvårdsstyrelse beriden ävensom för ridundervisning
åt generalstabens aspiranter och åt iutendentsaspiranter. Ur principiell
synpunkt har jag visserligen icke något att häremot erinra, men jag
anser mig böra framhålla, att antalet reservhästar enligt min mening
är allt för ringa, för att det skall kunna tagas i anspråk för samtliga
de ändamål, de sakkunniga ifrågasatt. Man får nämligen icke lämna ur
sikte, att huvudändamålet med dessa hästar är, att de skola utgöra en
reserv för generalstabsofficerarna, då deras tjänstehästar av en eller
annan anledning icke äro tjänstbara. Jag håller därför före, att man
åtminstone tillsvidare, till dess erfarenhet härutinnan vunnits, bör begränsa
sig till hästarnas användning för generalstabsaspiranternas ridundervisning.

Vid bifall till det föreliggande förslaget skulle efter genomförd härordning
för generalstaben komma att finnas 55 tjänstehästar och 41
stamhästar.

•

Enligt 1914 års härordning skall chefen för artilleristaben, vilken
förut varit officer på stat vid något artilleritruppförband, uppföras å
staten för artilleristaben med fasta avlöningsförmåner, motsvarande
majors. Beträffande hans beridenhet gjorde riksdagen icke något särskilt
uttalande, och torde man vara berättigad antaga, att han skulle göras
beriden på samma sätt som artilleriets regementsofficerare.

Artilleristaben.

1914 års
hofordning.

36

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

De sakkunniga»

förslag.

Myndig heternas yttranden -

Departements chefen.

De sakkunniga hava ansett, att chefen för artilleristaben, likasom
regementsofficerarna av artilleriet, med vilka han vore likställd, icke
hade permanent behov av mer än en häst.

Generalfälttygmästaren har framhållit, att chefen för artilleristaben
hittills varit beordrad till krigstjänstgöring vid kvarter med skyldighet
att vid inställelsen medföra två anskaffade egna tjänstehästar. Med
all sannolikhet komme han även för framtiden att beordras till sådan
krigstjänstgöring och syntes därför, i likhet med till motsvarande krigstjänstgöring
beordrade generalstabsofficerare, hava behov av två hästar.

I detta sammanhang har generalfälttygmästaren ansett sig böra
beröra frågan angående hästhåliningen för artilleristabens officerare.
För närvarande vore ifrågavarande officerare beridna på stamhästar från
de regementen, de tillhörde, och dessa hästar uppställdes, sköttes och
utfodrades vid Svea artilleriregemente. Detta vållade ombyte av hästar,
då officerare beordrades till och ur staben, vårtöra tom, sedan Svea
artilleriregementes kasernetablissemang flyttats till Järvafältet, hästarna
ej längre lämpligen borde uppställas så långt från artilleristabens tjänstgöringsstation.
Efter genomförd härordning komme antalet artilleristabsofficerare
— chefen ej medräknad — att bliva nio. Av dessa vore
sex ej i behov av hästar för deras krigstjänstgöring, under det att de
återstående tre, i likhet med en del generalstabsofficerare, vore i behov
av två hästar vardera. Under fredstjänstgöring borde var och en av
artilleristabens officerare, i likhet med fält- och positionsartilleriets övriga
officerare, vara beriden på en häst. För att fylla detta behov
borde artilleristaben under fredstjänstgöring disponera de tre stamhästar,
som vore avsedda såsom andra häst vid mobilisering för chefen för
artilleristaben, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan och fälttygmästaren,
varförutom en häst från varje fältartilleriregemente borde
uppställas i huvudstaden, för att såväl under freds- som krigstjänstgöring
disponeras av artilleristaben.

Att chefen för artilleristaben är i behov av två hästar, synes mig
uppenbart. För honom bör därför, likasom för fältartilleriets regementsofficerare,
med vilka han är likställd, beräknas eu tjänstehäst och en
stamhäst.

Vad generalfälttygmästaren anfört beträffande hästhållningen för
artilleristabens officerare, synes mig vara värt beaktande. Då emellertid
denna fråga kan ordnas utan någon ökning av hästantalet, torde det
icke vara nödigt att nu upptaga densamma till avgörande i vidare män,

37

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

än att man tillser, att nödigt stallutrymme för dessa officerares hästar
finnes att tillgå, då Svea artilleriregementes kasernetablissemang inom
~~~ v---t-]| Järyafältet. m''" 1 “ ’ 1

en nära framtid förflyttas
jag längre fram

annat sammanhansr.

O

Till denna fråga återkommer

Enligt för närvarande gällande stater åtnjuter kommendanten i KommenBoden
ersättning för två tjänstehästar och vardera av kommendanterna dantsstateni
Stockholm och å Karlsborg samt en adjutant vid varje av dessa tre härordning,
kommendantskap ersättning för en tjänstehäst. Härutinnan har icke
någon ändring vidtagits genom 1914 års härordning.

De sakkunniga hava ansett, att kommendanten i Boden, såsom i
det väsentliga likställd med arméfördelningsclief, borde vara beriden å
två hästar. Kommendanterna i Stockholm och å Karlsborg däremot
vore ej i behov av mer än en häst vardera, men med hänsyn därtill,
att ifrågavarande personer, som i allmänhet torde komma att vara mera
till åren komna, sannolikt önskade själva anskaffa för dem fullt lämpliga
hästar eller bibehålla redan innehavda tjänstehästar, borde hästgottgörelse
för dem i stat upptagas. Adjutanterna hos de tre kommendanterna
borde en var göras beridna å en häst.

Kommendanten i Boden har erinrat därom, att Kung!. Maj:t genom
brev den 7 april 1911 medgivit, att den vid kommendantskapet i Boden
beordrade adjutanten av artilleriet finge göras beriden å stamhäst vid
Norrlands artilleriregementes därvarande division. Då några ändrade
tjänstgöringsförhållanden för bemälde adjutant icke inträffat, vore det
eu oavvislig nödvändighet, att denne jämväl framdeles gjordes beriden
å en häst.

De sakkunnigas

förslag.

Myndig heternas yttranden.

Mot de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende nar jag icke Dcpartementanågon
erinran att framställa. Vid kommendantsstaten skulle alltså komma cheren
att finnas 3 tjänstehästar och 4 stamhästar.

Med anledning av vad kommendanten i Boden anfört, torde böra
framhållas, att sedan genom 1914 års härordning jämväl fästningsartilleriet
fått sig tilldelat visst antal stamhästar, den vid kommendantskapet,
beordrade adjutanten av artilleriet bör göras beriden å stamhäst
vid det truppförband, han tillhör.

Enligt de för närvarande gällande stater åtnjuta cheferna för krigs- lT
kolan, ridskolan samt krigsskolan ersättning för två tjänstehästar 1

högskolan

nderrisntngs •

-__ „ verken.

samt chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet ävensom 1914 är,

adjutanten vid krigsskolan ersättning för eu tjänstehäst. Chefen f *Ör härordning.

38

De sakkunnigas

förslag.

Myndig heternas yttranden.

Departementschefen.

Remonte

rings styrelsen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr löO.

artilleri- och ingenjörhögskolan uppbär avlöning för innehavande tjänst
vid truppförband men skall enligt 1914 års härordning uppföras å
skolans stat med fasta avlöningsförmåner, motsvarande majors avlöning.
Beträffande ifrågavarande officerares beridenhet gjorde 1914 års senare
riksdag intet annat uttalande än att »cheferna för vissa skolor» fortfarande
borde vara skyldiga att mot gottgörelse göra sig beridna å
egna tjänstehästar.

De sakkunniga hava ansett, att vid undervisningsverken kraven på
beridenheten stälde sig ganska olika. Chefen för krigshögskolan, vilkens
tjänstgöring i mångt och mycket vore jämförlig med regementschefernas
och som i regel torde förflyttas till dylik beställning, borde vara beriden
å två hästar. Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan syntes däremot
av skäl, som förut anförts angående chefen för artilleristaben, icke
behöva vara beriden å mer än eu häst. För den ur kavalleristisk
synpunkt särdeles krävande post, som beklädes av chefen för ridskolan,
förelåge ett givet behov av minst två hästar. Chefen för infanteriskjutskolan,
närmast likställd med regementsofficer av infanteriet, borde
liksom dylik vara beriden å en häst. Av samma skäl, som ovan anförts
beträffande chefen för krigshögskolan, borde krigsskolans chef disponera
två hästar, varjämte en häst borde beräknas för adjutanten vid denna
skola.

Av enahanda skäl, som anförts beträffande chefen för artilleristaben,
har general fälttygmästare!! ansett, att chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan
bör vara beriden å två hästar.

Chefen för andra arméfördelningen har framhållit, att de sakkunniga
icke ådagalagt, varför cheferna för artilleri- och ingenjörhögskolan samt
infanteriskjutskolan skulle vara mindre i behov av två hästar än chefen
för krigshögskolan. Dessa tre chefer syntes i berörda avseende böra
vara likställda och i behov av två tjänstehästar.

Mot vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit, har jag
icke någon annan erinran att framställa, än att chefen för artilleri- och
ingenjörhögskolan, såsom närmast likställd med regementsofficerare vid
fä! t artilleriet, bör göras beriden å två hästar, därav en tjänstehäst och
en stamhäst. Vid undervisningsverken skulle följaktligen komma att
finnas 4 tjänstehästar och 6 stamhästar.

Chefen för remonteringsstyrelsen är för närvarande beriden å två
egna tjänstehästar. I fråga om dennes beridenhet uttalade 1914 års senare

3 9

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

riksdag endast, att han fortfarande borde vara skyldig att göra sig
beriden å egna tjänstehästar.

De sakkunniga hava ansett, att chefen för remonteringsstyrelsen
såsom likställd med regementsofficer vid kavalleriet hör vara beriden å
två hästar.

Chefen för första arméfördelningen har funnit chefen för remonteringsstyrelsen
icke böra tilldelas tjänstehästar, och chefen för andra
arméfördelningen bär ansett honom icke vara i behov av mer än en tjänstehäst,
vilken lämpligen borde vara hans egen.

Med hänsyn till chefens för remonteringsstyrelsen åligganden såväl
i krig som i fred anser jag honom icke vara i behov av mer än en
häst. I)å till chef för remonteringsstyrelsen utses officer av kavalleriet,
vilken såsom sådan redan innehar en egen tjänstehäst, synes den för
honom avsedda hästen lämpligen böra upptagas såsom tjänstehäst.

3. Hästs ko t ar fr ägan.

I likhet med civilkommissionen och tredje försvarsberedningen hava
de sakkunniga ansett, att hästskötarfrågan måste erhålla en snar lösning.
Med hänsyn till såväl statens och den enskildes ekonomiska intressen
som de disciplinära olägenheterna av civila hästskötares vistande inom
kasernerna, syntes annan utväg ej föreligga, än att staten helt övertoge
skötseln av officershästarna. Att så borde ske beträffande de för officerarna
avsedda stamhästarna vore uppenbart, och frågan kunde endast
röra sig om de av officerarna själva anskaffade tjänstehästarna.

Det huvudsakliga skäl, som förut åberopats mot att staten skulle
övertaga skötseln av officerarnas hästar, hade varit, att dessa utgjorde
enskild egendom och att alltså personal ur truppen icke borde få
taga befattning med deras vård. Utan att bestrida officerarnas äganderätt
till sina tjänstehästar villo dock de sakkunniga framhålla, att
denna äganderätt vore synnerligen begränsad, då hästen utan någon
som helst inskränkning disponerades för ett statens ändamål. Den å
tjänstehäst beridne kunde nämligen beordras till all slags tjänst å densamma,
och hans äganderätt till hästen uteslöte icke statens rätt att
fordra hästens användning i tjänst av vad natur den vara månde utan
skyldighet att ersätta skada eller förlust i tjänsten. Härtill komme,
att tjänstehäst skulle godkännas av vederbörande chef och kunde av
honom kasseras utan ägarens hörande. Det vore tydligt, att tjänste -

De sakkunnigas

förslag.

Myndig heternas yttranden.

Departements chefen.

De sakkunnigas

förslag,

40 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

hästarna, om än enskild egendom, vore på särdeles bindande villkor
ställda till statens förfogande. Denna statens förfoganderätt över officerarnas
tjänstehästar vore vida större än exempelvis över de lejda
hästarna, som dock sköttes av militärt manskap.

Talande skäl kunde alltså redan nu anföras för statens övertagande
av tjänstehästar nas skötsel. Ägarens dispositionsrätt över desamma
vore under nuvarande förhållanden — med frånseende av rätten att
utan annan inskränkning än tjänstens krav använda dem i tävlingar,
varvid han själv stode risken — endast att finna i hans rättighet att
självständigt försälja hästen. Härvid borde dock erinras, att vederbörande,
som efter försäljning eller annan avgång av hästen åtnjöte stadgad
vakanstid, vore ovillkorligen skyldig att, då så påfordrades, hålla
sig reglementsenligt beriden.

Det syntes därför de sakkunniga, som om även under nuvarande förhållanden
betänkligheterna mot statens övertagande av skötseln av tjänstehästarna
borde helt försvinna, därest stadgande meddelades, att för tjänstehästs
försäljning erfordrades vederbörligt medgivande. Då därtill komme,
att, enligt de sakkunnigas förslag, staten skulle tillhandahålla en stamhäst
vid sidan av tjänstehästen, och olika tillvägagångssätt i fråga om
dessa hästars skötsel endast skulle föranleda olägenheter av många slag,
ansåge de sakkunniga sig böra föreslå, att staten övcrtoge skötseln av
tjänstehästarna och att i sammanhang härmed föreskrift meddelades därom,
att tjänstehäst icke finge av ägaren avyttras, med mindre vederbörande
myndighet, som hade att godkänna hästen, lämnat sitt medgivande till försäljningen.

De sakkunniga hade jämväl till prövning upptagit frågan, huruvida
statsverkets övertagande av officershästarnas skötsel kunde ske utan
ökade kostnader. Av verkställd utredning hade framgått, att skötseln
av tjänste- och stamhästar, som komme att uppställas i truppförbandens
stall, borde kunna ombesörjas av truppförbandens personal, utan att
denna behövde ökas eller menligt inflytande å annan utbildning befaras.
Större svårigheter mötte att på ett tillfredsställande sätt ordna
hästskötseln vid generalstabens nuvarande stall i Stockholm, vilket
borde av staten inlösas. Emellertid synles för detta ändamål kunna
från beridet truppförband i huvudstaden avdelas en kommendering av
erforderligt antal underbefäl och icke vapenföra hästskötare, eller med
andra ord hästskötseln därstädes anordnas efter huvudsakligen samma
grunder som för närvarande vid ridskolan. Visserligen hade icke förbisetts
de härmed sammanhängande olägenheterna, att hästskötarna
sannolikt varje halvår måste ombytas, samt att de i regel icke torde

41

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 150.

vara ridkunniga, men syntes dessa olägenheter delvis kunna motvägas
genom kommendering av vapenför menig att tjänstgöra, då officer, som
eljest hade sina hästar uppställda i ifrågavarande stall, kommenderades
att beriden tjänstgöra utom huvudstaden. Om någon del av den för
närvarande vid stallet anställda personalen komme att övergå i kronans
tjänst, torde dessutom tillsvidare stalltjänsten i motsvarande mån
komma att uppehållas av denna personal.

Mot de sakkunnigas förslag, att staten skulle övertaga skötseln av
tjänstehästarna, har chefen för generalstaben förklarat sig icke hava något
att erinra. Däremot kunde han ej gilla förslaget, att tjänstehäst icke
skulle av ägaren kunna avyttras, med mindre vederbörande myndigheter,
som hade att godkänna hästen, lämnade sitt medgivande till försäljningen.
Genom att fråntaga officerarna deras rättighet att självständigt försälja
sina hästar, förminskade man även i hög grad möjligheterna för dem
att anskaffa goda hästar, vilket måste bliva menligt för deras tjänstbarhet.
Bibehölles bestämmelsen, att vederbörande, som efter försäljning
eller annan avgång av häst åtnjöte stadgad vakanstid, vore ovillkorligen
skyldig att, då så påfordrades, hålla sig reglementsenligt beriden,
förelåge ingen fara, att statens intressen icke skulle bliva fullt
tillgodosedda.

Statens övertagande av skötseln utav generalstabsofficerarnas tjänstehästar
vore icke såsom vid truppförbanden en uteslutande hästskötartråga.
Vid generalstaben tillkomme nämligen även stallets ledning, förvaltning
m. m. Härför kunde och borde icke någon av generalstabens
personal tagas i anspråk. Ej heller syntes det vara förenat med eu
rationell hästvård in. m. att låta dessa uppgifter övertagas av något i
huvudstaden förlagt regemente, vilket utöver själva hästvården icke
skulle hava något att skaffa med generalstabens hästar. För ifrågavarande
ändamål måste alltså särskild personal ställas till chefens för
generalstaben förfogande. Fn rationell ledning av ett stall på över
70 hästar skulle givetvis kräva, förutom hästskötare, en officer såsom
stallföreståndare (stallofficer) samt ett visst antal underbefäl. Såväl
officern som underbefälet borde under flera år vara fäst placerade vid
stallet. Officern borde, förutom stallets ledning, förvaltning in. m., även
eventuellt handhava generalstabsaspiranternas ridutbildning. Underbefälen
vore nödvändiga dels för hästskötarnas utbildning i hästskötsel
och hästvård, dels för övervakande av fodring, rykt, persedelvård,
stallvård, stallvakternas tjänstgöring m. in., dels slutligen såsom uppbördsmän
under stallföreståndaren för utlämnat furage, persedlar in. m.,
Bihang till riksdagens protokoll 1015. 1 saml. 1HH käft (Nr 150.) t;

Myndig heternas yttranden -

42 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

allt i huvudsaklig överensstämmelse med förhållandena vid truppförbanden.

Statens övertagaude av skötseln av generalstabsofficerarnas tjänstehästar
krävde sålunda ganska omfattande åtgärder, vilka icke blivit
av de sakkunniga närmare utredda. Chefen för generalstaben hade med
det ovan sagda blott velat beröra de allra viktigaste synpunkterna.
Långt mer omfattande syntes denna fråga bliva, om i generalstabens
nuvarande stalletablissemang — efter en eventuell inlösen av kronan
och utvidgning — skulle, såsom de sakkunniga föresloge, komma att
uppställas tjänstehästar tillhörande andra än generalstabsofficerare. En
sådan anordning ansåge generalstabschefen mindre lämplig, då exempelvis
till Stockholm förlagd arméfördelningsstabs eller kavalleriinspektionens
hästar lämpligast kunde uppställas vid något truppförband i huvudstaden.
Icke minst ur ordningens och disciplinens synpunkt måste emellertid
med ett ökat hästantal en ökning av stallbefälet ske. Innan slutliga
bestämmelser rörande ledningen in. m. av generalstabens stalletablissemang
bleve utfärdade, måste således en noggrann och allsidig utredning
av denna fråga med nödvändighet utföras. Härvid borde särskilt
hästsko tar frågan beaktas. De sakkunnigas förslag skulle medföra täta,
för hästarnas skötsel och vård m. m. synnerligen ofördelaktiga, och
därmed även indirekt mycket dyrbara ombyten av hästskötare. Dessa
hästskötare vore ej ridkunniga och kunde således endast tagas i anspråk
för uppgifter i stallet, som icke krävde ridkunnighet.

De sakkunniga hade tänkt sig möjligheten av, att någon del av
den för närvarande vid stallet anställda personalen skulle komma att
övergå i kronans tjänst. Ur billighetens synpunkt torde väl ett dylikt
medgivande för all vid generalstabens stall anställd personal vara självfallet,
såframt icke staten på annat sätt kunde omhändertaga denna
personal. Ur hästvårdens synpunkt vore det emellertid nödvändigt, att
ridkunnig och för längre tid anställd personal funnes vid stallet. Skulle
förutom stallofficern och underbefälet endast värnpliktiga, ej ridkunniga
hästskötare där tjänstgöra, vore därför anställandet av ridkunnig personal
eu nödvändighet icke blott för tillfället utan allt framgent. Då
den vid generalstabens stall för närvarande anställda personalen besutte
den ridkunnighet, som för hästvård m. m. kunde anses erforderlig,
torde denna personal i första hand vara berättigad att träda i kronans
tjänst. Härigenom skulle vid generalstabens stall komma att finnas
såväl civila — i kronans tjänst stående — som militära hästskötare. I
detta avseende skulle således förhållandena komma att gestalta sig såsom

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 150. 43

exempelvis vid ridskolan, till vilken de sakkunniga för övrigt hänvisade.
ö

Jämväl cheferna för första, andra och tredje arméfördelningarna samt
kommendanten i Boden hava framhållit, att hästskötarfrågans lösning
kunde vinnas utan det föreslagna villkoret om tillstånd att sälja tjänstehäst,
då dessa båda frågor icke alls syntes stå i något beroende av
varandra.

Chefen för första arméfördelningen har därjämte framhållit, att
det vid ordnandet av hästskötarfrågan måste tillses, att fullt ridkunnig
och hästvan personal disponerades för ifrågavarande tjänst. De särskilda
i arméfördelningsstaberna ofta återkommande resorna och förflyttningarna,
varunder hästskötarna ofta måste helt överlämnas åt sig själva,
ställde stora krav på dessa hästskötare.

Tanken att ombestyra vården av hästarna i generalstabens stall
med icke vapenföra har chefen för tredje arméfördelningen ansett vara
ett farligt experiment. Förhållandena vid detta stall kunde ej jämföras
med förhållandena vid ridskolan, där officerarna på grund av
skolans natur och uppgift själva så gott som hela dagen uppehälle sig
vid hästarna och kunde ägna dem vård och översikt, något som för
generalstabsofficerarna, som både sin verksamhet långt borta och endast
en kort stund på dagen kunde få se sina hästar, vore en omöjlighet.
Behovet av ridkunnigt folk vid stallet, som vid tjänstledighet, vederbörandes
kommendering oberidna o. s. v. kunde motionsrida hästarna,
kvarstode därjämte alltid.

I sammanhang med lösandet av frågan om hästskötarna för de i
generalstabens stall uppställda hästar borde det enligt chefens för fjärde
arméfördelningen förmenande länge kända behovet av en särskild »ordonnansavdelning»
i huvudstaden förverkligas. I denna avdelning, vilken
under en särskild chef (underlöjtnant i armön) borde lyda under en
regementschef i huvudstaden, skulle ingå uttjänt manskap ur beridet
truppslag jämte förutvarande vid generalstabens stalletablissemang anställd
personal. Detta bleve sålunda en motsvarighet till »civilanställning»,
ehuru med militärtjänstgöring men med de friheter i fråga om
bostad m. in., som nu vore medgivna den vid generalstabens stall anställda
personalen. Större delen av de nu utgående ordonnanserna
inom huvudstaden skulle därvid utgöras från denna nybildade kår,
vilken skulle åstadkomma eu betydande lättnad för de med extra kommonderingar
så över hövan betungade Stockholmsregementena, i all
synnerhet när dessa utflyttats till Järvafältet. Fn sådan anordning

44

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Departements chefen.

skulle säkerligen kunna åstadkommas utan överskridande av det nu
beviljade anslaget. Vid mobilisering skulle ifrågavarande officerares i
ordonnansavdelningen ingående hästskötare fortfarande tjänstgöra såsom
sådana, vilket särskilt för de högre officerarna, som icke själva
kunde ägna sina hästar erforderlig tillsyn, vore av stor och påtaglig
fördel.

Mot statens övertagande av skötseln av samtliga officershästar har
jag givetvis icke något att erinra. Genom en dylik anordning komma
de med det nuvarande hästskötarsystemet förbundna stora olägenheterna
att försvinna till båtnad för ordning och disciplin inom kasernetablissemangen.
För att ernå dessa fördelar anser jag, oaktat de av myndigheterna
anförda betänkligheterna mot förbud för officern att utan
vederbörligt medgivande avyttra sin tjänstehäst, möjligt att biträda
de sakkunnigas förslag jämväl i denna del.

Att staten icke kan utan ökade kostnader övertaga officershästarnas
skötsel, synes mig uppenbart, även om jag för närvarande icke kan
närmare yttra mig angående dessa kostnaders belopp. Frågan härom
synes mig nämligen icke vara tillräckligt utredd. I den mån hästarna
uppställas i beridet truppförbands stall, torde några ökade kostnader
dock icke behöva uppstå, då hästarnas skötsel kan ombesörjas av den
nuvarande personalen. Däremot torde vid infanteriregementena en
personalökning näppeligen kunna undvikas. Att, såsom de sakkunniga
tänkt sig, överlämna skötseln av ett 30-tal hästar åt till hästskötare
uttagen personal, går tydligen icke utan vidare för sig. För handhavande
av hästskötarnas utbildning i hästskötsel och hästvård samt
för övervakande av fodring, rykt, persedelvård m. m. måste någon
förman finnas. Redan nu finnes vid de flesta regementen en av vederbörande
officerare anställd och avlönad stallförman, som utövar uppsikt
över stallet och handhaver hästskötarnas utbildning. Då något i liästskötsel
och hästvård kunnigt underbefäl endast undantagsvis torde vara
att påräkna och i varje fall icke är för ändamålet i vederbörande
stat beräknat, torde det bliva nödigt att på det ena eller andra sättet
sörja för detta behovs tillgodoseende.

Att, såsom de sakkunniga föreslagit, överlämna hästskötseln vid
generalstabens stall åt en från beridet truppförband i huvudstaden avdelad
kommendering av erforderligt antal underbefäl och icke vapenföra
hästskötare, kan jag däremot icke tillstyrka. Frånsett den omständigheten,
att antalet underbefäl vid de beridna truppförbanden icke är

45

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

större, än som erfordras för tjänsten därstädes, skulle, såsom myndigheterna
jämväl framhållit, eu tillfredsställande hästskötsel icke kunna
på^ detta sätt åstadkommas. För ombesörjande av hästskötseln vid
ifrågavarande stall, som enligt de sakkunnigas förslag skulle inrymma
118 spiltor och enligt det av mig förordade 130, måste otvivelaktigt
särskild personal avses. 1 vilken omfattning sådan personal bör anställas
och huru saken i övrigt skall på lämpligaste och för statsverket billigaste
sätt kunna ordnas, bör givetvis göras till föremål för en ingående
undersökning. Därvid synes mig det av chefen för fjärde arméfördelningen
framställda förslaget, såsom ur åtskilliga synpunkter beaktansvärt,
även böra tagas under omprövning. Att den vid generalstabens
stall för närvarande anställda personalen bör, så långt förhållandena
det medgiva, beredas tillfälle att övergå i kronans tjänst, synes miesjälvfallet.
’ J 6

Även om det således kan med säkerhet förutses, att statens övertagande
av officershästarnas skötsel kommer att medföra en del kostnader,
torde dock^ dessa icke komma att uppgå till så stort belopp,
att. de i någon mån böra lägga hinder i vägen för frågans lösnino- i
övrigt enligt de sakkunnigas förslag.

4. Mundering, stallrum och utfodring in. in.

De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan angående
storleken av det lönetillägg, som bör utgå för hållande av
egen tjänstehäst, samt hava därvid anfört följande.

Såsom förut framhållits, vore lönetillägget för tjänstehästar avsett
att innebära gottgörelse för den på egen tjänstehäst beridne officerns
skyldighet att icke blott remontera utan även att hålla sig med hästmundering
och hästutredningspersedlar, stallrum, hästskötare m. m.
Da tjänstehästen helt och hållet stode till statens förfogande, vore
det endast en enkel billighetskänsla, som krävde, att lönetillägget skulle
till fullo täcka prestationernas värde. Att så dock icke numera vore
förhållandet, vore sa allmänt känt, att det icke behövde närmare
utvecklas. Skulle alltså det nuvarande systemet bibehållas, vore det
nödvändigt, att den mot nämnda prestationer svarande ersättningen i
icke oväsentlig mån höjdes.

Då det emellertid uppenbarligen måste ställa sig för staten vida
billigare att tillhandahålla mundering, hästutredningspersedlar, stallrum

De sakkunnigas
förslag.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 150.

och utfodring in natura än att lämna den enskilde löntagaren fullt tillräcklig
ersättning för de kostnader, som ådroges honom, om han skulle
ombesörja underhållet av sin tjänstehäst, så visade detta, att det nuvarande
systemet måste bliva ekonomiskt ofördelaktigt för staten, ifall
det icke fortfarande såsom hittills skulle vara ekonomiskt ofördelaktigt
för den enskilde.

Redan detta skäl ansåge de sakkunniga tala för, att tillhandahållandet
av mundering, stallrum, skoning och sjukvård m. m. övertoges av staten
mot minskning av lönetillägget i däremot svarande grad. Vidkommande
särskilt munderingen talade ännu ett annat skäl härtör. Då nämligen
staten otvivelaktigt borde bekosta munderingarna för de stamhästar,
som tillhandahölles officerarna, skulle det leda allenast till förväxlingar
och ofrivilliga missbruk, i fall officerarna själva skulle hålla munderingarna
för tjänstehästen.

Vad beträffade utfodringen av officershästarna, vore redan föieskrivet,
att om tjänstehäst insattes å kronans stall, officern skulle vara
skyldig att mot avstående av furageersättningen låta hästen utfodras
in natura. Då numera i de allra flesta fall officershästarna hade stallrum
vid vederbörande truppförband, samt enligt de sakkunnigas förslag
så för framtiden alltid borde bliva förhållandet, vore det en följd redan
av nu gällande bestämmelser, att staten helt och hållet övertoge utfodringen
av tjänstehästarna mot indragning av furageersättningen.

De sakkunniga funne sig alltså böra föreslå, att staten hädanefter
mot minskning av lönetillägget och indragning av furageersättningen för
tjänstehäst övertoge anskaffning och underhåll av tjänstehästarnas munderingar
samt tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus,
veterinärvård och skoning för dem.

Statsverkets kostnader för anskaffning och underhåll av officerarnas
tjänstehästar utgjorde, fortsatte de sakkunniga, för närvarande 765
kronor för häst och år. Enligt 1914 års härordning skulle antalet
tjänstehästar komma att uppgå till 814. Totalsumman av statens bidra
o- till officerarnas hästhållning komme alltså att efter denna härordnings
genomförande belöpa sig till 622,710 kronor om året.

Om härmed skulle kunna jämföras motsvarande kostnader enligt de
sakkunnigas förslag, måste man till en början undersöka, med vilket
belopp lönetillägget skäligen borde utgå, under förutsättning att staten
direkt ombesörjde hästarnas utfodring, skötsel och uppställande samt
anskaffade mundering, och att alltså lönetillägget hädanefter komme att
avse allenast bidrag till remonteringen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150. 47

Till grund för denna undersökning hade lagts en inom 1914 års
general skommission verkställd utredning rörande kostnaderna för inköp
transporter och underhåll m. m. av en remont, intill dess han blivit så
in nden och exercisvan, att han kunde tagas i anspråk för verklig trupptianstgönng.
Om remontens inköpspris beräknades till 850 kronor,
8 ii?en? V1<^ ^em års ålder och fullt inriden representera ett värde
av 1,759 kronor 50 öre. Härvid hade dock varken spiltkostnader eller
riskpremier tagits 1 beräkning. Tillämpade man resultatet av denna
utredning vid= undersökningen av värdet å en fullt dresserad officersiiast
vid tern urs ålder, måste man emellertid korrigera inköpspriset till
större överensstämmelse med det verkliga. Det torde nämligen kunna
tagas för givet,^ att genomsnittspriset å de remonter, vilka inköptes för
att anvandas såsom officerares tjänstehästar, betydligt överstege 850
cronor. Maximipriset för remont, som inköptes av remonteringsstyrelsen
vore för närvarande 1,200 kronor, och lägre pris torde endast mycket
undantagsvis en till officershäst avsedd remont betinga. Ovannämnda
värde av 1,759 kronor 50 öre borde alltså enligt de sakkunnigas
mening ökas med 350 kronor för att motsvara det värde, som en
femårig, fullt dresserad officershäst kunde anses i medeltal äga, och
man hade da nått till ett belopp av i runt tal 2,100 kronor

Den tid, under vilken en dylik häst vore fullt tjänstduglig, ansåge
de sakkunniga icke kunna beräknas till mer än i genomsnitt nio år.
tjänstetiden för stamhastarna vore visserligen i medeltal elva år, men
da större fordringar måste ställas å konditionen hos en officershäst än
hos en hast 1 nummer, samt i regeln officershästarna något hastigare förbrukades
an stamhästarna, vore nämnda tid av nio år för en officershästs
tjenstbarhet icke för lågt beräknad. Till grund för generalskommissionens
kalkyler både till och med lagts antagandet, att en officershäst icke
skulle vara fullt tjänstduglig längre än åtta år, men denna tid ansåge
de sakkunniga vara väl knappt tillmätt. Sannolikt finge man å andra
sidan förutsatta, att det pris, för vilket en utrangerad officershäst kunde
forsaljas, överstege det belopp av 100 kronor, som antagits vara medeltal
det av en utrangerad stamhäst. Ökades detta värde för officershasfarna
med 300 kronor, uppstode såsom resultat av undersökningen
??t det belopp, som en officer, vilken vore skyldig hålla egen tjänstehast,
maste tor behövlig remontering förränta och amortera under loppet
av nio ar, utgjorde 1 medeltal 1,800 kronor.

• r F«r amortering och förräntning av detta kapital erfordrades ett
ärligt tillskott av omkring 250 kronor. Med en nioårig amorteringstid

Myndig heternas yttranden.

4g Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

och en räntefot av 6 % motsvarade denna annuitet i själva verket ett
kapital av 1,755 kronor G9 öre.

De sakkunniga funne sig därför böra föreslå, att lönetillägget för

tjänstehäst bestämdes till 250 kronor om aret.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag i övrigt komme antalet egna
tiänstebästar vid armén att utgöra 354, vadan alltså totalsumman av
lönetillägget skulle uppgå till 88,500 kronor. Härtill borde läggas dels
kostnaderna för utfodring, hästutredning, belysning och vatten i stallarna
samt sjukvård för tjänstehästarna, vilka kostnader beräknats utgöra 424
kronor 50 öre för bäst och år eller alltså sammanlagt 150,273 kronor,
dels ock kostnaderna för remontering och underhall av de för ofhcerarna
avsedda stamhästarna, vilkas antal angivits till 441 och som av
de sakkunniga beräknats kräva en kostnad av 240,604 kronor 50 öre
om året. Sammanlagt skulle alltså statsverkets kostnader för officershästarna
enligt de sakkunnigas förslag uppgå till 479,377 kronor 50'' öre.
Detta innebure således en kostnadsminskning av 143,332 kronor oO ore
om året.

Chefen för generalstaben har ansett, att det av de sakkunniga till
250 kronor beräknade lönetillägget borde ökas till 300 kronor, alldenstund
de sakkunniga icke beräknat premie — i medeltal sannolikt inemot 50
kronor — för den försäkring, som vore nödvändig för att säkerställa
officern mot alltför stora förluster i händelse av olycksfall.

Vidare har inspektören för kavalleriet anfört, att även om regeln borde
vara, att officer hade sina hästar uppställda i kronans stall, det dock
icke syntes böra vara officer förvägrat att hålla eget stall och där hava
även "den av honom tillhandahållna hästen uppställd. Officern skulle i
så fall givetvis förlora all rätt till ersättning för stallrum, ljus och
vatten, men syntes dock böra kunna medgivas kontant rationsersättning

efter gällande rationspris. .

Jämväl generalfälttygmästaren har framhållit önskvärdheten av, att
regementsofficer finge hava häst uppställd utom kronans stall och därvid
åtnjuta ration kontant. . . ,

Cliefen för sjätte arméfördelningen har gjort den erinran mot de sakkunnigas
förslag, att officer, som vore beriden å en egen tjanstehast,
borde ä°-a rättighet att, mot åtnjutande av fastställd ersättning, själv
övertaga*3anskaffning och underhåll av såväl den egna tjänstehästens som
den eventuellt honom tilldelade stamhästens mundering. _

Generaljältläkaren har ansett sig höra framhålla, att fastän de
större fordringar, som måste ställas på hästar, a\ sedda att tagas i an

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

språk av officerare i jämförelse med av manskapet använda, med skäl
kunde antagas medföra hastigare förbrukning av hästmaterialet och i följd
därav ökat krav på annat anslag, detta förhållande likväl icke i nämnvärd
grad behövde inverka på kostnaden för deras veterinärvård, varför det härför
avsedda anslaget i detta avseende torde kunna beräknas enligt hittills
för stamhäst gällande grunder. I denna kostnad finge dock icke
inbegripas utgifter för anlitande av veterinär till officerarnes egna
tjänstehästar eller dem tilldelade hästar vid de truppförband, där veterinär
icke vore anställd. Kostnad för veterinärvård under sistnämnda
förhållanden syntes icke kunna på förhand beräknas.

Slutligen har armé/orv ältning en framhållit, att beträffande officershästs
utrustning med hästutrednings- och sadelmunderingspersedlar för
statens räkning de årliga underhålls- och omsättningskostnaderna borde
beräknas till 50 kronor för varje häst, då dylik hästs utrustning vore
dyrbarare och föreslagits fullständigare än andra stamhästars.

Mot de sakkunnigas förslag, att staten skall mot minskning av
lönetillägget och indragning av furageersättningen för tjänstehäst övertaga
anskaffning och underhåll av tjänstehästar nas munderingar samt
tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård
och skoning för dem, har jag icke något att erinra. Då det
emellertid icke sällan torde inträffa, att officer håller eget stall, synes
det, i enlighet med vad inspektören för kavalleriet föreslagit, böra
medgivas honom att därstädes uppställa jämväl tjänstehäst mot åtnjutande
av furageersättning efter gällande rationspris. Däremot bör han
i dylikt fall givetvis avstå från all ersättning för stallrum, ljus och
vatten ävensom själv ombesörja hästens skötsel och vård. Att låta
officer mot åtnjutande av fastställd ersättning själv ombesörja tjänstehästs
och stamhästs mundering, synes mig icke lämpligt.

I likhet med de sakkunniga anser även jag, att det för tjänstehäst
utgående lönetillägget, som hädanefter endast skulle utgöra ersättning
för remontering, bör bestämmas till 250 kronor om året.

Såsom ovan nämnts, hava de sakkunniga beräknat kostnaderna för
utfodring, hästutredning, belysning och vatten samt sjukvård till 424
kronor 50 öre för häst och år. Härav utgöra 36 kronor 50 öre utgifter
för utrednings- och munderingspersedlar. Detta belopp har
arméförvaltningen ansett böra höjas till 50 kronor. Då emellertid de
för officershästarna avsedda persedlarna, om än dragande högre inköpspris
än de för stamhästar i allmänhet avsedda, kunna antagas vara

Bikung till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 133 häjt. (Nr 150.) 7

Departements chefen.

De sakkunnigas

förelag.

r

50 Kungl. Maj:te Nåd. Proposition Nr 150.

längre, torde det av de sakkunniga upptagna beloppet få anses vara
tillräckligt.

Jag bär låtit uppgöra en beräkning av de årliga kostnaderna för
anskaffning av hästar för officerare och vederlikar vid armén enligt det
av mig förordade förslaget, vilken beräkning torde få biläggas statsrådsprotokollet
(Bil. 2). Av denna framgår, att kostnaderna för officerarnas
egna tjänstehästar, vilka skulle utgöra 410, komma att belöpa sig till
276,545 kronor och för de för officerare och vederlikar avsedda stamhästarna,
vilka skulle utgöra 409, till 223,015 kronor 50 öre. Statsverkets
årliga utgifter för officershästarna skulle således uppgå till
499,560 kronor 50 öre. Detta innebär i jämförelse med 1914 års härordning
en kostnadsminskning av 123,149 kronor 50 öre eller 20,183
kronor mindre än enligt de sakkunnigas förslag.

5. Beredande av stallutrymme.

De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit frågan angående
den tillökning som enligt deras förslag erfordrades i nu tillgängligt
och enligt 1914 års härordning ytterligare beräknat stallutrymme.
Utgångspunkten för den av de sakkunniga härutinnan verkställda
undersökningen hade varit, att beriden personal, som icke tillhörde
visst truppförband, skulle så långt möjligt hava tjänstehästar
eller tilldelade stamhästar uppställda vid närbeläget beridet truppförband.

Av undersökningen hade framgått, att det vid kavalleriet enligt de
sakkunnigas förslag erforderliga antalet spiltor vore något mindre än
enligt 1914 års härordning. Förslaget krävde alltså icke något ökat
stallutrymme vid detta truppslag. Ej heller beträffande övriga truppslag
innebure de sakkunnigas förslag någon sådan ändring i det .av
1914 års senare riksdag beslutade hästantalet, att behovet av spiltutrymme
ökades.

Vad härefter anginge frågan om beredande av stallplats för hästar,
vilka tillhörde eller vore ställda till förfogande för personal, som icke
tjänstgjorde vid truppförband, måste i första hand beaktas förhållandena
i Stockholm. Det enligt de sakkunnigas förslag för dylik personal
därstädes erforderliga antalet hästar utgjorde 118. Det vore tydligt,
att plats inom de i Stockholm förlagda beridna truppförbandens stallar

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

skulle kunna beredas allenast för en ringa del av detta antal hästar.
Den lämpligaste utväg för anskaffande av stallutrymme syntes därför
vara, att ifall uppgörelse därom kunde träffas, staten inlöste generalstabens
stalletablissemang, något som även ur andra synpunkter vore att förorda.

Fråga härom hade redan förut varit föremål för behandling. I
underdånig skrivelse den 21 december 1901 hade nämligen dåvarande
chefen för generalstaben gjort framställning därom, att kronan skulle
såsom sin egendom övertaga generalstabsofficerarnas stalletablissemang
med hägnader och alla till detsamma hörande byggnader mot befrielse
för nämnda officerare att vidare ansvara för amortering och förräntning
av de lån, som av statsmedel bekommits för uppförande av ifrågavarande
etablissemang och vara den då oguldna återstoden utgjorde
73,379 kronor 23 öre, samt mot rättighet för officerarna att fortfarande
disponera etablissemanget, varvid i avlöningsreglementet för armén bestämd
stallhyra skulle av dem erläggas. Därest denna framställning
icke skulle kunna bifallas, hade generalstabschefen alternativt hemställt,
att kronan måtte inlösa det till etablissemanget hörande ridhuset mot
avskrivande av den därå belöpande andelen i omförmälda lån, eller
20,843 kronor 2 öre.

Av den i detta ärende förebragta utredningen inhämtades, att den
plats, varå etablissemanget vore uppförd, utgjorde en del av Norra Djurgården,
samt att nyttjanderätt till området upplåtits till generalstaben
genom nådig resolution den 1 februari 1886. För stallbyggnadernas
uppförande hade generalstabsotficerarna enligt kung!, brev den 25
juni 1886 erhållit ett lån ur den av statskontoret förvaltade s. k. gemensamma
fonden å 66,000 kronor samt enligt kungl. brev den 4 maj
1888 ytterligare ett å 25,000 kronor. Dessutom både generalstaben
enligt kungl. brev den 27 januari 1888 tilldelats ett anslag från fjärde
huvudtiteln av 10,000 kronor såsom bidrag till etablissemangets fullbordande.
Generalstabschefen hade vidare meddelat, att sammanlagda lånebeloppet,
91,000 kronor, amorterades och förräntades årligen med ett belopp
av 4,715 kronor, som generalstabsofficerarna sammansköte. Härtill komme
kostnaderna för byggnadernas underhåll, som endast i ringa mån kunnat
ersättas genom uthyrning av lediga spiltrum. För täckande av ifrågavarande
utgifter uttaxerades av officerarna 8 kronor i månaden för
värjo använd spilta. Då motsvarande avgift för officerare, som hade
sina hästar uppställda i kronans stall, utgjorde 1 krona 80 öre i månaden
för spilta, funne man, att generalstabsofficerarnas ställning uti
ifrågavarande avseende vore synnerligen ogynnsam i jämförelse med
andra beridna officerares.

52

Kungl. Majits Nåd, Proposition Nr 150.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som den 28 december
1901 avgivit yttrande över generalstabschefens ifrågavarande framställning,
hade funnit densamma synnerligen behjärtansvärd, men då departementet
icke disponerade medel för inlösen av hela etablissementet för
statens räkning, tillstyrktes allenast det av generalstabschefen alternativt
framställda förslaget om inlösen av ridhuset. Kungl. Maj:t hade ock
enligt beslut den 13 juni 1902 funnit skäl att bifalla framställningen
på sätt arméförvaltningen tillstyrkt. Det till etablissementet hörande
ridhuset vore alltså numera kronans egendom, men tillsvidare upplåtet
till generalstabsofficerarna m. fl.

Då fråga nu förelåge om inlösen av återstående delar av etablissemanget,
syntes man, yttra de sakkunniga, kunna ställa sig på samma
ståndpunkt, som chefen för generalstaben i hans omförmälda framställning,
och alltså utgå från, att lösenbeloppet borde sammanfalla med
oguldna återstoden av statslånet. Denna återstod utgjorde den 31 december
1914 37,502 kronor 72 öre. Då ifrågavarande del av etablissemanget
i uppförande kostat omkring 75,000 kronor, samt detsamma,
ehuru numera 28 år förflutit från dess anläggning, likväl fortfarande
vore i jämförelsevis gott skick, syntes lösesumraan icke kunna anses ur
statens synpunkt obillig. I sammanhang härmed borde anmärkas, att
principen att såsom lösen för officerskårer tillhöriga byggnader efterskänka
oguldna belopp av statslån, som erhållits såsom bidrag till byggnadernas
uppförande, vid flera föregående tillfällen tillämpats av Kung!.
Maj:t och i särskilda fall godkänts av riksdagen.

Därest generalstabens stall bleve inlöst av kronan, kunde plats därstädes
beredas för 90 hästar. För återstående 28 av ovan omförmälda
118 hästar, som vore avsedda för i huvudstaden placerad beriden militär
personal, vilken ej tjänstgjorde vid truppförband, syntes utrymme
kunna beredas genom erforderlig utvidgning av generalstabens stall.

Om statsverket komme att övertaga generalstabens stall, syntes billigheten
kräva, att de skyldigheter, vilka generalstabens officerare iklätt
sig gentemot den sedan ett flertal år därstädes anställda personalen,
övertoges av kronan.

Att bereda stallplats för hästar, tillhörande officerare utom huvudstaden,
vilka ej vore placerade å truppförband, mötte icke heller, enligt
de sakkunnigas mening, några nämnvärda svårigheter. Härför erfordrades
allenast utvidgning dels av stallarna vid ettdera utav livgreuadjärregementenas
etablissemang i Linköping med utrymme för 13 hästar
för andra arméfördelningens stab utöver av annan anledning beslutad

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

sådan utvidgning dels ock av stallutrymmet vid Jämtlands fältjägarregementes
etablissemang i Östersund för likaledes 13 hästar för sjätte
arméfördelningens stab. Kostnaderna härför torde i likhet med vad
som beräknats för stallbyggnader i allmänhet vid armén kunde anslås
till 800 kronor för spilta eller alltså sammanlagt till 20,800 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts, föreslogo de sakkunniga, att
för beredande av utrymme ät vissa officerares hästar dels, ifall uppgörelse
därom kunde träffas, generalstabens etablissemang i Stockholm inlöstes för
statsverkets räkning mot en lösesumma, motsvarande oguldna beloppet av
det statslån, generalstabsofficerarna erhållit för etablissemangets uppförande,
dels nänmda stall utvidgades med minst 28 spilt or, dels ock stallet vid ettdera
av de i Linköping förlagda livgrenadjärregementena ävensom stallet
vid Jämtlands fältjägarregementes etablissemang i Östersund utvidgades
med 13 spiltor vartdera.

Beträffande frågan angående statens inlösande av generalstabsoffi- Myndigcerarnas
nuvarande stalletablissemang har chefen för generalstaben, utan Randen
att närmare ingå på denna fråga, vilken vore en ekonomisk angelägenhet
mellan staten och generalstabens officerskår, ansett sig böra
framhålla., att vid eventuell beräkning av lösesumma för etablissemangets
övertagande även andra faktorer måste tagas i betraktande
än de av de sakkunniga anförda.

Vidare har generalfälttygmästaren framhållit, att därest generalstabens
stall inköptes och utvidgades, plats därstädes borde beredas
för av honom föreslaget ökat antal hästar för cheferna för artilleristaben
och artilleri- och ingenjörhögskolan samt för hästar åt fälttygmästaren
och artilleristabens officerare.

Slutligen har chefen för första arméfördelningen framhållit, att vid
beräknande av stallutrymme för nämnda arméfördelnings stabs hästar
borde beaktas, att frågan om Skånska husarregementets slutliga förläggning
vore under utredning, samt att, därest regementet i sin helhet
förlädes till Hälsingborg, särskilt stallutrymme måste där reserveras för
arméfördelningsstabens hästar.

Enligt den av de sakkunniga verkställda utredningen skulle ett Departementsgenomförande
av deras förslag icke vid do särskilda truppslagen medföra chefen,
något ökat behov av stallutrymmo utöver det enligt 1914 års härordning
beräknade. Detta är icke heller fallet mod det av mig förordade
förslaget. För de fyra stamhästar, som skulle tillkomma vid inten -

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

denturtrupperna, kan, enligt vad jag inhämtat, erforderligt stallutrymme
beredas utan några särskilda kostnader.

För beredande av erforderligt stallutrymme i Stockholm åt hästar,
vilka tillhörde eller vore ställda till förfogande för personal, som icke
tjänstgjorde vid truppförband, hava de sakkunniga föreslagit, dels att
statsverket skulle, därest överenskommelse med vederbörande därom
kunde träffas, inlösa generalstabens stalletablissemang mot en lösesumma
motsvarande oguldna beloppet av det statslån, generalstabsofficerarna
erhållit för etablissemangets uppförande, dels ock att samma stall,
där för närvarande plats kunde beredas för 90 hästar, skulle utvidgas
med minst 28 spiltor.

Mot förslaget att på angivet sätt inlösa generalstabens stalletablissemang
har jag icke något att erinra. I likhet med vad 1911 års
riksdag beslutit i fråga om understöd åt officers- och underofficerskårer,
vilka åsamkas förlust i avseende å en del dem tillhöriga byggnader
å mötesplatser, torde kostnaderna för etablissemangets inlösen
lämpligen kunna gäldas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar,
vilka därtill lämna tillgång. ''På grund av de utav mig föreslagna
ändringarna i de sakkunnigas förslag bör emellertid stallet utvidgas
med 40 spiltor i stället för 28. Ytterligare stallutrymme måste nämligen
beredas för en häst åt chefen för artilleristaben, en häst åt chefen
för artilleri- och ingenjörhögskolan och en häst åt fälttygmästaren. Därjämte
bör, i anslutning till vad jag förut anfört, beräknas nio spiltrum
för artilleristabsofficerarnas hästar. Med anledning därav, att chefen för
remonteringsstyrelsen enligt förslaget skall hava endast en häst, skulle
visserligen en minskning kunna äga rum, men synes detta ej böra ske
med hänsyn till lämpligheten av att någon reservplats finnes. Under
antagande av en kostnad av 800 kronor för spilta, eller samma belopp,
som 1914 års senare riksdag utgått från vid sina beräkningar av kostnaderna
för beredande av stallutrymme vid kavalleriet, skulle kostnaderna
för stallets utvidgning komma att belöpa sig till 32,000 kronor.
Härför torde särskilt anslag framdeles böra av riksdagen begäras i
samband med äskande av medel till de av den nya härordningen föranledda
byggnadsarbetena vid armén.

Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av stallen vid ettdera
av de båda livgrenadjärregementena samt vid Jämtlands fältjägarregementc
finner jag mig böra tillstyrka. Några särskilda medel härför
torde icke komma att erfordras, enär kostnaderna lära kunna be -

oo

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

stridas av de medel för beredande av ökat stallutrymme vid infanteriet,
som äskats uii den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen
(nr 117) angående anvisande av medel till vissa byggnadsföretag vid
armén.

Vad slutligen angår den av chefen för första arméfördelningen
framställda erinran, är det tydligt, att därest Skånska husarregementet
i sin helhet kommer att förläggas till Hälsingborg, erforderligt stallutrymme
för fördelningsstabens hästar kommer att beredas vid etablissemanget
därstädes.

6. Särskilda bestämmelser.

Vid tillämpningen av de i det föregående angivna grundlinjerna i
fråga om ordnandet av hästhållningen för officerare komma givetvis en
del reglerande bestämmelser att bliva erforderliga, De sakkunniga hava
jämväl ansett sig böra till sina huvuddrag angiva innebörden av dessa
bestämmelser. Ehuru det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
de i förevarande hänseende erforderliga föreskrifterna, anser jag mig
dock böra för sammanhangets skull här något beröra desamma.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga ansett, att fänrik vid Rätt för
kavalleriet borde medgivas rätt att själv inköpa och på vissa villkor
såsom stamhäst i nummer insätta lämplig häst, som han önskade an- skaffaVstamvända
vid ridskolan. Då det, enligt de sakkunnigas förmenande, utan kast.
tvivel skulle även i andra fall vara högst önskvärt, att officer, som
skulle vara beriden å stamhäst, erhölle rätt att själv anskaffa denna,
hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att officer och vederlike, beriden
pa stamhäst, ma äga rätt att själv, på vissa angivna villkor, anskaffa
densamma.

Då jag finner en dylik anordning ur flera synpunkter synnerligen Departementslämplig,
har jag givetvis icke något att erinra mot vad de sakkunniga cheftnhärutinnan
föreslagit.

Förslaget, att officer eller vederlike, som göres beriden å stam- Värdering;»-häst, skulle äga rätt att själv inköpa och på vissa villkor i nummer ^”nei-8"
insätta häst, hava de sakkunniga ansett kräva bestämmelser om, huru
sålunda inköpt häst skall godkännas, värderas och inlösas för statens
räkning, ävensom vissa föreskrifter om hästens användning. Godkännandet
och värderandet borde verkställas av särskilda kommissioner,

56

Myndig heternas yttranden,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

en eller flera för varje arméfördelning (kommendantskapet i Boden,
militärbefälet på Gottland) jämte därtill lämpligen anslutna personalgrupper,
vilka icke tillhörde arméfördelning. Denna kommission, förordnad av
vederbörande arméfördelnings- eller likställd chef, syntes böra utgöras
av en regementsofficer tillhörande beridet truppslag, eu officer från intendenturkåren
och en veterinär. Kommissionen borde äga godkänna häst, som
fyllde de för stamhäst fastställda fordringarna. Det belopp, varmed
sådan häst borde inlösas av staten, ansåge de sakkunniga icke böra
sättas högre än till medelinköpspriset för remonter under nästföreende
år. Sålunda inköpt och av staten inlöst häst borde icke utan
vederbörande inköpares medgivande, så länge den vore för sitt ändamål
användbar, få till tjänstebruk tilldelas annan person.

Tydligt vore, att truppförband genom dylika inköp möjligen kunde
erhålla en oberäknad extra remontering under tiden mellan de ordinarie
remontutdelningarna, och att till följd härav övertaliga stamhästar kunde
komma att förefinnas, innan reglering skett i samband med nästa remontutdelning.
Då emellertid utan allt tvivel avgång i stamhäststyrkan på
grund av olycksfall och sjukdom m. m. samtidigt komme att äga rum,
skulle den påvisade eventualiteten icke innebära några olägenheter utan
snarare tvärtom kunna bliva till fördel för staten.

På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga föreslagit,
att för godkännande, värdering och inlösen för statens räkning av
häst, som officer eller vederlike inköpt för att insättas i nummer, tillsättas
särskilda kommissioner, en eller flera för varje arméfördelning (kommendantskapet
i Boden, militärbefälet pa Gottland) jämte därtill lämpligen
anslutna personalgrupper, vilka icke tillhöra arméfördelning.

Inspektören för kavalleriet har ansett det obilligt, att det pris, för
vilket staten skulle inlösa en av officer inköpt häst, icke skulle kunna
sättas högre än medelinköpspriset för remonter under nästföregående
år. Åven om staten icke ville betala hästen med det verkliga värde,
hästen — kanske fullt inriden och användbar — hade, syntes dock
billigheten tala för, att priset kunde få uppgå till det högsta remontpriset
med tillägg av depåkostnaden. Vanligen torde nämligen en av
officer inköpt häst komma att bliva likvärdig eller mervärdig än de
bästa av kronan inköpta remonterna. Likaledes syntes ersättning motsvarande
depåkostnaden böra utbetalas, då staten i det omvända fallet
— att officer mot insättande av remont uttoge stamhäst — skulle taga
betalt för depåkostnaden. Slutligen syntes billigheten tala för, att

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

officer, vilken på detta sätt försålt häst till kronan, hade rätt att för
samma pris återköpa densamma.

Vad de i detta sammanhang föreslagna värderingskommissionerna
beträffade, syntes dessa vara en onödigt tung och kostsam apparat.

Deras åligganden syntes utan minsta olägenhet kunna ombestyras av
regementschefen med biträde av regementsveterinären eller, om dylik
ej funnes, av annan veterinär ävensom, därest så syntes nödigt, av
regementsintendenten.

Chefen för första arméfördelningen har, i likhet med kavalleriinspektören
föreslagit, att för godkännande och värdering av hästar,
som skulle inlösas för statens räkning, en värderingskommission borde
finnas vid varje regemente eller kår, då den stora apparat, de sakkunniga
i detta hänseende ifrågasatt, syntes obehövlig och alltför kostsam
för staten.

Såväl chefen för första som chefen för andra arméfördelningen hava
framhållit, att beloppet för inlösen för statens räkning av fullt dresserad häst
borde kunna sättas högre än till medelinköpspriset för remont under
nästföregående år. Chefen för sistnämnda arméfördelning har erinrat,
att enligt de sakkunnigas betänkande medelinköpspriset för en remont
beräknats till 850 kronor, medan en fullt dresserad remont ansetts
representera i genomsnitt eu kostnad av 1,759 kronor 50 öre. Maximiinlösningspriset
syntes därför böra höjas åtminstone till medelkostnaden
för inköp och underhåll m. m. av en remont, intill dess han insattes i
nummer, utgörande enligt de sakkunnigas beräkning 1,435 kronor.

Givet är, att därest officer skall äga rätt att själv inköpa och i Departementsnummer
insätta stamhäst, reglerande bestämmelser erfordras angående chefen''
hästens godkännande, värdering och inlösen m. m. Lämpligheten av
de utav de sakkunniga föreslagna värderingskommissionerna synes mig
dock kunna med skäl ifrågasättas. I likhet med inspektören för kavalleriet
och chefen för första arméfördelningen håller jag nämligen
före, att dessa kommissioner komma att vålla statsverket stora kostnader
utan att medföra däremot svarande fördelar. Jag anser därför, att
godkännandet och värderingen av hästarna lämpligen bör ske på sätt,
inspektören för kavalleriet föreslagit.

Att, såsom de sakkunniga föreslagit, bestämma maximibeloppet, för
vilket en av officer inköpt häst bör av staten inlösas, så lågt som
medelinköpspriset för remont under nästföregående år, synes mig icke
vara med billighet överensstämmande. I likhet med chefen för andra
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 133 käft. (Nr 150.) 8

Rätt att
behålla
tilldelad
stamhäst -

Myndig heternas yttranden.

Departements chefen.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

arméfördelningen anser jag, att inlösningspriset bör för fullt dresserad
häst kunna höjas till medelkostnaden för inköp och underhåll m. m. av
en remont, intill dess han insattes i nummer.

Med den ovan föreslagna rätten för officer och vederlike att själv
i nummer insätta den stamhäst, han skulle använda, hava de sakkunniga
ansett även böra följa rätt för officer och vederlike, som fått stamhäst
sig tilldelad, att behålla densamma, så länge han det önskade och
hästen av vederbörande chef ansåges fullt tjänstbar för sitt ändamål.
En konsekvens av sådant medgivande vore, att den, som befordrades
eller förflyttades till annan beställning eller tjänstgöring, där han
likaledes skulle vara beriden å stamhäst, borde äga rätt att medföra
honom redan tilldelad häst. Härav kunde åter följa, att något överskott
å stamhästar kunde uppstå å den plats dit förflyttningen skett,
men detta läte sig regleras på enahanda sätt som nyss framhållits i
sammanhang med frågan om insättande i nummer av inköpt häst.

Då det givetvis kunde förekomma, att officer, beriden å tjänstehäst,
förflyttades till beställning, där han skulle vara beriden endast å
stamhäst, syntes billigheten kräva, att han då berättigas medföra och
såsom stamhäst insätta tjänstehästen. Härvid borde enahanda bestämmelser
tillämpas, som ovan föreslagits för stamhästs värdering och insättande
i nummer.

På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga föreslagit,
att officer eller vederlike, som fått stamhäst sig tilldelad, må äga behålla
densamma — även vid förflyttning till annat truppförband — så länge
han det önskar och hästen av vederbörande chef anses fullt tjänstbar för
sitt ändamål.

Inspektören för kavalleriet har ansett, att bestämmelserna om rätt
att behålla tilldelad stamhäst borde kompletteras med bestämmelser om
rätt att utbyta stamhäst mot annan. Avgörandet härom borde läggas i
regementschefens hand.

Arméförvaltningen har anfört, att, för att så vitt möjligt betrygga
en god hushållning med statens hästmateriel, med rätten för officerare
vid kavalleriet och beridna officerare vid artilleriet att bibehålla till
deras användning utlämnad stamhäst syntes också böra följa skyldigheten
att bibehålla sådan häst, intill dess den funnes för vidare tjänstgöring
oduglig.

Vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit, finner jag
mig böra tillstyrka. I likhet med inspektören för kavalleriet anser jag

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

59

dock, att bestämmelserna om rätt att bibehålla tilldelad stamhäst böra
kompletteras med bestämmelser om rätt att utbyta sådan häst mot
annan stamhäst.

De sakkunniga hava vidare ansett, att för officerare, vilka vore
skyldiga hålla tjänstehäst, borde rätten att uttaga remont och dresserad
stamhäst fortfarande vara medgiven. Föreskrifterna om uttagande av
remont från statens depå syntes kunna bibehållas oförändrade. Bestämmelserna
om utbyte av dresserad stamhäst mot remont borde åter
modifieras därhän, att den nu endast för Norrlands dragonregemente
gällande rätten att uttaga sex-års häst komme att tillämpas över hela
armén för den personal, som skulle hålla tjänstehäst. För att förebygga
missbruk syntes även här, liksom vid uttagning från remontdepå,
böra föreskrivas, att rätt till uttagning av dresserad stamhäst,
som under året fyllde sex år, medgåves samma officer endast vart femte
år, så framt ej sådan uttagen häst blivit kasserad, störtat i tjänsten
eller där ådragit sig sådan skada, att den blivit till tjänstehäst oduglig.

I anslutning till vad sålunda anförts, hava de sakkunniga föreslagit,
att officer eller vederlike, som skall hålla egen tjänstehäst, rnä vara berättigad
att uttaga dresserad stamhäst, som under året fyller sex år, dock
att sådan uttagning medgives samma officer endast vart femte år, så framt
ej sådan uttagen häst blivit kasserad, störtat i tjänsten eller där ådragit sig
sådan skada, att den blivit till tjänstehäst oduglig.

Chefen för generalstaben har anfört, att rättigheten för officer eller
vederlike, som skulle hålla egen tjänstehäst, att uttaga dresserad stamhäst,
vore enligt förslagets ordalydelse dels inskränkt till stamhäst, som
under året fyllde 6 år, dels medgiven samma officer endast vart femte
år utom i vissa angivna fall. Meningen vore väl dock, att även äldre
häst än en 6-åring borde kunna få uttagas. Därjämte syntes det chefen
för generalstaben, att även i andra fall än de angivna rättighet
att oftare än vart femte år få uttaga stamhäst borde medgivas. Officer,
som uti innehavd beställning vore sk}ddig hålla sig med tjänstehäst
och som förflyttats till annan beställning, där dylik skyldighet ej ålåge
honom, borde givetvis, om han ånyo befordrades eller transporterades
till beställning, som medförde skyldighet att hålla tjänstehäst, hava
rättighet att uttaga stamhäst, även om kortare tid än fem år förflutit,
sedan han begagnade sig av sagda rätt. Framför allt komme generalstabens
officerare att bliva lidande, därest ej nyssnämnda rättighet skulle
medgivas.

Uttagande
ar remont
eller stamhäst.

Myndig heternas yttranden.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Departements
chefen.

Departements chefens hemställan.

Inspektören för kavalleriet har funnit reglerandet av sätten för officer
att uttaga stamhäst lämpligt avvägd, men ansett dessa bestämmelser
böra kompletteras med ett förbud, att — såvida icke hästen bleve oanvändbar
— utom regementet försälja dylik häst förr än efter 3 år.
För att underlätta anskaffandet av häst för officerarna syntes kronan
böra medgiva, att vid uttagning av stamhäst ersättning för remonten
kunde få gäldas i terminer samt att vid inköp av häst kronan — i likhet
med vad som skedde i Tyskland — kunde lämna förskott å hästersättningsmedlen.

Mot de av de sakkunniga i förvarande hänseende föreslagna bestämmelserna
har jag icke annat att erinra, än att desamma synas böra
undergå erforderlig jämkning med hänsyn till vad chefen för generalstaben
anfört ävensom, i enlighet med vad inspektören för kavalleriet
föreslagit, kompletteras med ett förbud att utom vederbörande regemente
eller kår försälja den uttagna hästen förrän efter viss tids förlopp.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

dels att, med ändring av vad härutinnan blivit genom 1914 års
härordning bestämt, besluta, att efter genomförd härordning skola
finnas:

vid vart och ett av härens infanteriregementen 1 tjänstehäst
och 28 kronan tillhöriga stamhästar;

vid vart och ett av Livgardet till häst, Livregementets dragoner,
Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens
husarregemente och Norrlands dragonregemente 27 tjänstehästar
och 649 kronan tillhöriga stamhästar, vid vartdera av
Skånska husar- och dragonregementena 45 tjänstehästar och 1,148
kronan tillhöriga stamhästar samt vid Norrbottens kavallerikår
12 tjänstehästar och 252 kronan tillhöriga stamhästar;

vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands och Smålands
artilleriregementen 6 tjänstehästar och 446 kronan tillhöriga
stamhästar, vid Vendes artilleriregemente 7 tjänstehästar och
543 kronan tillhöriga stamhästar, vid Norrlands artilleriregemente
6 tjänstehästar och 486 kronan tillhöriga stamhästar, vid Gottlands
artillerikår 1 tjänstehäst och 86 kronan tillhöriga stam -

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

hästar, vid Bodens artilleriregemente 1 tjänstehäst och 71 kronan
tillhöriga stamhästar, vid Positionsartilleriregementet 1 tjänstehäst
och 184 kronan tillhöriga stamhästar samt vid Karlsborgs artillerikår
62 kronan tillhöriga stamhästar;

vid artilleriets fabriker och tygstater 1 för fälttygmästaren
avsedd tjänstehäst;

vid fortifikationen och ingenjörtrupperna 231 stamhästar;

vid träng- och sjukvårdstrupperna för översten 1 tjänstehäst
och 1 kronan tillhörig stamhäst samt vid varje trängkår 55
kronan tillhöriga stamhästar;

vid intendenturkåren och intendenturtrupperna 1 kronan tillhörig
stamhäst vid vart och ett av de fyra förplägnadskompanierna; _

vid generalitetsstaten 12 tjänstehästar och 26 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid generalstaben 55 tjänstehästar och 41 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid artilleristaben 1 tjänstehäst och 1 kronan tillhörig
stamhäst, båda avsedda för chefen för staben;

_ vid kommendantsstaten 3 tjänstehästar och 4 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid undervisningsverken 4 tjänstehästar och 6 kronan tillhöriga
stamhästar;

vid remontering sstyrelsen 1 tjänstehäst, avsedd för chefen; samt

vid var och en av härens sex arméfördelningsstaber 5 kronan
tillhöriga stamhästar;

dels besluta, att staten skall, mot nedsättning av lönetillägget för
tjänstehäst till 250 kronor om året och mot indragning av furageersättningen,
övertaga anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering
samt tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus,
veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörja tjänstehästs
skötsel, under villkor att hästen icke må av ägaren avyttras med
mindre vederbörande myndighet, scm har att godkänna densamma,
lämnat sitt medgivande till försäljningen;

dels ock medgiva, att generalstabens stalletablissemang i Stockholm
må, därest överenskommelse därom kan med generalstabens officerare
träffas, för statsverkets räkning inlösas för ett belopp, motsvarande vad
som återstår oguldet å det samma officerare för etablissemangets uppförande
beviljade statslån, ävensom att av fjärde huvudtitelns allmänna

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

besparingar må tagas i anspråk, vad som för ifrågavarande ändamål
kan komma att erfordras».

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Axel Westin.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

63

Bil. 1.

Beräkning

av antalet hästar vid hären enligt 1914 års härordning, enligt de sakkunnigas
förslag och enligt Kungl. Maj:ts förslag.

1

Antal

Enligt 1914 års

Enligt de sak-

Enligt Kungl. Maj:ts

office-

härordning.

kunnigas förslag.

proposition.

(veder-

Antal

Antal

Antal

Antal

II

Antal

Antal

j

likar)

tjänste-

stam-

Summa

tjänste-

stam-

Summ?

tjänste-

stam-

Summa

hästar

hästar

hästar

hästar

hästar

hästar

Generalitetsstaten.

Generalspersoner m. fl.......

12

24

24

12

12

24

12

12

24

Adjutanter ......................

14

22

22

—

14

14

14

14

Generalstaben.

Huvudstationen m. m.

38

76

—

76

38

24

62

38

24

62

Arméfördelningarnas m. fl.

staber........................

17

34

—

34

17

17

34

17

17

34

Artilleristaben

Chefen ..........................

1

2

—

2

—

1

1

1

1

2

Konimendantsstaten.

Kommendanterna............

3

4

—

4

3

1

4

3

1

4

Adjutanterna ..................

3

3

—

3

—

3

3

3

3

''Undervisningsverken.

Krigshögskolan ...........

1

2

—

2

1

1

2

1

1

2

Artilleri- och ingenjörhög-

skolan .....................

1

2

—

2

—

1

1

1

1

2

Ridskolan .......................

1

2

—

2

1

1

2

1

1

2

Skjutskolan ....................

1

1

—

1

_

1

1

1

1

Krigsskolan ......

2

3

—

3

1

2

3

1

2

3

Infanteriet.

Ett infanteriregemente.

;!

! Regementschefen

1

2

—

2

1

1

2

1

1|

2

Transport 1

-1

177

-1

177|

741

7fl|

153|

76

79!

lön

64

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Transport

Begementsofficerare, Begementskvartermästare
ock

adjutanter..................

Kompanicliefer m. fl..........

27 infanteriregementen......

Kavalleriet.

Ett fördelningskavalleriregemente.

Officerare ........................

Veterinärer ....................

Övriga ...........................

5 fördelningskavalleriregementen
.....................

Skånska husarregementet.

Officerare .......................

Veterinärer ....................

Övriga ..........................

Skånska dragonregementet.

Norrbottens kavallerikår

Officerare .................

Övriga ...................

Artilleriet.

Fälttygmästaren .............

Svea artilleriregemente.

Begementschefen.............

Begementsofficerare..........

Övriga ........................

lands

menten

Vendes artilleriregemente

Begementschefen.............

Transport

Antal

office-

Enligt 1914 års
härordning.

Enligt de sak- 1

kunnigas förslag.

lifligt Kungl. Maj:ts

proposition.

rare

Antal

Antal

Antal

Antal

Summa

(veder- ,
likar)

änste-

lästar

stam-hästar |

Summa

jänste-

hästar

stam-

hästar

summa

jänste-

hästar

stam-

hästar

-|

177

4

177

74

79

153

76

79

155

9

9

9

_

9

9

—

9

9

_

_

18

18

—

18

18

—

18

18

—

54

729

783

27

756

783

27

756

783

27

54

54

25

27

52

27

27

54

2

2

—

2

—

2

2

—

2

2

—

—

620

620

-

620

620

—

620

620

—

280

3,100

3,380

125

3,245

3,370

135

3,245

3,380

45

90

90

41

45

86

45

45

90

3

3

—

3

—

3

3

—

3

3

_

_

1,100

1,100

—

1,100

1,100

—

1,100

1,100

—

93

1.100

1,193

41

1,148

1,189

45

1,148

1,193

12

24

24

11

12

23

12

12

24

—

240

240

—

240

240

—

240

240

1

-

i

_

I

1

1

-

i

1

• 1

1

2

P

1(

It

1(

) 1(

> 10

441

) 44(

44(

44(

440

440

i-

S 1,35(

) 1,35<

5 1,351

1,35

lf

1,33*

1,356

l

2

1

1

L

2

L

L 2

— 789| 8,716|| 9,5

349| 9,109|| 9,358) 393| 9,1

9,482

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

65

■■

Antal

Enligt 1914 års

Enligt de sak-

Enligt Kungl. Maj:ts

office-

härordning.

kunnigas förslag.

proposition.

(veder-

likar)

Antal

tjänste-

Antal

stam-

Summa

Antal

tjänste-

Antal

stam-

Summa

Antal

tjänste-

I Antal
stam-

Summa

hästar

hästar

hästar

hästar

hästar

| hästar

Transport

_

789

8,716

9,505

349

9,10£

9,358

393

9,089

9,482

Regementsofficerare............

6

12

12

12

12

6

6

12

Övriga ...........................

—

—

536

536

—

536

536

—

536

536

Norrlands artillerirege-

mente.

Regementschefen...............

i

2

—

2

1

1

2

1

1

2

Regementsofficerare............

5

—

10

10

—

10

10

5

5

10

Övriga ...........................

—

—

480

480

—

480

480

—

480

480

Gottlands artillerikår.

Kårchefen........................

1

2

—

2

1

1

2

1

1

2

Övriga ...........................

—

—

85

85

—

85

85

—

85

85

Bodens artilleriregemente.
Regementschefen...............

1

2

2

1

1

1

1

2

Övriga ...........................

—

-

70

70

—

70

70

—

70

70

Positionsartilleri regementet.
Regementschefen...............

1

2

2

1

1

2

1

1

2

Övriga ...........................

—

—

183

183

—

183

183

—

183

183

Karlsborgs artillerikår.
Kårchefen.......................

1

2

2

1

1

1

1

Övriga ...........................

—

—

61

61

—

61

61

—

61

61

Fortifikationen...............

—

5

226

231

—

231

231

—

231

231

Triingen.

Översten ........................

1

2

—

2

1

1

2

1

1

2

Svea trängkår ..................

—

1

54

55

—

55

55

—

55

55

5 trängkårer....................

—

5

270

275

—

275

275

—

275

275

Intendenturtrupperna ...

—

—

—

—

—

—

—

—

1

4

Remonteringsstyrelsen

1

2

—

2

1

1

2

1

-

1

Reservgrupp vid (i armé-

fördelningsstaber ...

—

—

—

—

—

30

30

—

3oj

30

Summa

—

814

10,703

11,517|

854

11,144

11.498)

410 11,116

11,52g)

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 133 höft. (Nr 150.) 9

66

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150-

Anm. 1. Enligt de sakkunnigas förslag är, såsom av Bil. 2 i deras betänkande av den 12 januari
1915 framgår, totala hästantalet minskat med 19, jämfört med det enligt 1914 ars härordning
upptagna.

Kungl. Maj:ts proposition upptager ett totalt hästantal av 9 utöver det enligt 1914 års härordning
upptagna och således 28 utöver vad de sakkunniga i sitt nämnda betänkande föreslagit.

Anm. 2. Ovan upptagna dels 18 hästar vid varje infanteriregemente dels 4 hästar vid intendenturtrupperna
lära komma att utgöras av från kavalleriet överförda hästar, å vilka anskaffningskostnad
alltså ej behöver beräknas.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

67

Bil 2.

Beräkning

av de årliga kostnaderna för anskaffning av hästar för vissa officerare och
vederlikar, dels enligt 1914 års härordning, dels enligt Kuugl. Maj:ts

proposition.

Kronor.

A. Enligt 1914 års härordning.

814 tjänstehästar å 765 kronor .......................................................

622,710

—

B. Enligt Knngl. Maj:ts proposition.

410 tjänstehästar å (250 + 424: 50)...................... ... kr. 276,545-

409 stamhästar å kr. 424: 50 ...........................kr. 173,620:50

37 remontera » 1,335:- .......................... » 49,395:- , 223 015.50

499,560

50

Kostnadsminskning enligt Kungl. Maj:ts proposition

123,149

50

Anm. I ovanstående beräkning hava icke upptagits kostnaderna för dels 18 stamhästar för
kompanichefer m. fl. vid varje infanteriregemente, dels en stamhäst vid vartdera av de 4 förplägnnadskompanierna,
enär ifrågavarande hästar lära komma att utgöras av från kavalleriet överförda hästar.