Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober
1913 angående köttbesiktning och slakthus; given Stockholms
slott den 16 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 8
i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Fr iis.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 132 käft. (Nr 149.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående
köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående
köttbesiktning och slakthus skall hava följande ändrade lydelse.

Mom. 1. Inom område, där köttbesiktnings- men ej slakthustvång
är gällande, äger samhället att för köttbesiktning, anställd på grund av
§ 2, och för sådan behandling av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2,
uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshavande
efter hälsovårdsnämndens hörande därtill uppgjort förslag, av Konungen
fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej
sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av samhällets
kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling.

Mom. 2. Inom område, där slakthustvång är gällande, äger staden
att för köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling
av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2, för begagnande av slakthuset
och, därest särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit anordnad
i sammanhang med slakthuset, jämväl för nyttjande av marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens
befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd eller den särskilda
myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort
förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa
må avgifterna ej sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande
av stadens kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ova,nberörda
behandling ävensom för slakthusets och marknadsplatsens förvaltning
och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anlörde.

Då Kungl. Maj:t den 23 december 1914 hade att pröva inkomna
förslag till taxor å avgifter för begagnande av slakthus, för köttbesiktning
m. in. i ett flertal städer i riket, fann Kungl. Maj:t skäligt dels
besluta, att förut gällande dylika taxor för Stockholm, Göteborg, Malmö
och Eskilstuna skulle fortfarande lända till efterrättelse men icke längre
än till den 1 augusti 1915, dels ock för första gången fastställa dylika
taxor för Hälsingborg och Karlskrona att gälla för samma tid. Orsaken
till denna tidsbegränsning var, att Kungl. Maj:t fann det önskligt, att
ändring måtte vidtagas i gällande slakthuslags bestämmelser i fråga om
beräkningen av''; avgifter för köttbesiktning inom samhällen med slakthustvång,
vilken ändring emellertid krävde riksdagens bifall. Kungl.
Maj:t förklarade sig också vilja, sedan lantbruksstyrelsen avgivit infordrat

Historik.

4 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

yttrande, pröva förslag i ämnet att föreläggas riksdagen. Jag anhåller nu
att få återkomma till denna fråga och hemställa om avlåtande av sådan
proposition, som sålunda ställts i utsikt. Jag vill erinra, att kärnpunkten
i frågan är, huruvida avgifterna för enbär köttbesiktning må kunna sättas
högre än samhällets kostnader för dylik besiktning i och för sig betinga,
vilket ansetts vara beiogat i ändamål av att besiktningsavgifterna måtte
kunna sättas till lika belopp med slakthusavgifterna, enär eljest slakthusen
ansetts skola bliva mindre begagnade, deras ekonomi undergrävd,
de hygieniska intressena icke behörigen tillgodosedda och upprättandet
av nya slakthus utebliva.

Genom proposition den 14 februari 1896 (nr 28) beslöt Kungl.
Maj:t inhämta riksdagens yttrande över ett propositionen bilagt förslag
till förordning angående köttbesiktnings- och slakttvång m. m. Enligt
detta förslag skulle obligatorisk besiktning av kött av vanliga slaktdjur
kunna införas såväl i städer som i kommuner å landet ävensom i sådana
å landet befintliga samhällen, i vilka hälsovårdsstadgans föreskrifter
rörande stad förklarats skola i tillämpliga delar gälla. Slakttvång,
innefattande förbud att inom visst område slakta sådana djur annorstädes
än i offentligt slakthus, skulle få stadgas endast i städer och med
dem i avseende å hälsovård likställda samhällen samt måste vara förenat
med obligatorisk köttbesiktning. Införande av såväl det ena som
det andra tvånget gjordes emellertid beroende av samhällena själva och
kunde ej ske mot deras uttalade önskan. För köttbesiktning ävensom
för begagnande av offentligt slakthus skulle enligt § 8 i den föreslagna
förordningen vederbörande samhälle äga uppbära avgifter enligt taxa,
fastställd av Kungl. Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa
skulle avgifterna ej få sättas högre än som kunde anses erforderligt till
täckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling
samt, där fråga vore om begagnande av offentligt slakthus, till täckande
jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte
ränta å anläggningskapitalet. Därjämte skulle avgifter få upptagas för
begagnande av i sammanhang med slakthus anordnad marknadsplats
jämte stallar samt för kreaturens skötsel, utfodring och vågning, vilka
avgifter skulle bestämmas efter enahanda grunder och i samma ordning
som slakthusavgifterna. Riksdagen fann sig emellertid icke kunna godkänna
berörda förslag.

År 1897 återupptogs samma förslag av enskilda motionärer och
riksdagen antog på grund därav för sin del en lag i ämnet, varefter
Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 22 december

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149. 5

1897 utfärdade lag angående köttbesiktning och slakthus. Enligt denna
lag inskränktes rätten till införande såväl av köttbesiktnings- som av
slakttvång till städerna. Dessa fingo ensamma vidkännas kostnaden för
besiktningen utan rätt att uppbära någon avgift därför. För begagnande
av offentligt slakthus ägde däremot vederbörande stad uppbära avgifter
enligt taxa, som, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter hörande
av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets
förvaltning vore ställd, uppgjort förslag därtill, skulle fastställas av
Kungl. Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa skulle avgifterna
ej få sättas högre, än som kunde anses erforderligt för täckande av
stadens kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte 3
procent ränta å anläggningskapitalet. Sistnämnda bestämmelse hade i
riksdagen tillkommit genom sammanjämkning, sedan första kammaren
godkänt ett förslag, att »ränta å anläggningskapitalet» skulle få beräknas,
men andra kammaren ansett vederbörande kommun böra bekosta slakthusets
anläggning utan rätt till räntegottgörelse därför.

Av förhandlingarna vid 1897 års riksdag i fråga om antagande
av lag i ämnet framgår, att riksdagens beslut väsentligen bestämdes
av omtanke för den på ökad boskapsskötsel alltmer grundade jordbruksnäringen,
vars intressen hotades genom varjehanda i främmande
länder uppresta hinder mot införsel dit av levande kreatur från Sverige.
För att i stället befordra exporten av slaktat kött krävdes inrättande av
särskilda slakthus i förening med köttbesiktning. Man antog, att dessa
inrättningar skulle komma att av åtminstone en eller annan för köttexporten
viktig stad anordnas utan annan ersättning åt staden än de
avgifter, som, enligt vad nyss nämnts, skulle utgå för begagnande av
slakthuset.

Emellertid blev icke, så länge dessa bestämmelser gällde, vare sig
köttbesiktnings- eller slakttvång infört i någon av landets städer. Förslag
därom framställdes visserligen i Göteborg, Malmö och Stockholm
men ansågos av vederbörande stadsfullmäktige icke böra föranleda någon
åtgärd, så länge lagen hade sin dåvarande lydelse.

På grund härav och med föranledande av inkomna framställningar
föreläde Kungl. Maj:t 1899 års riksdag förslag till ändrad lydelse av
§ 8 i 1897 års lag, varvid jordbruksnäringens krav framhölls såsom
huvudmotiv till ändringen. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
vilken föredrog ärendet inför Kungl. Maj:t, anförde, att då anläggandet
av ett tidsenligt offentligt slakthus krävde högst betydande kostnader,
det, icke kunde vara annat än rättvist och billigt, att genom avgifter
lör slakthusets begagnande bereddes ej blott ersättning för slakthusets

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

förvaltning och underhåll utan även skälig ränta å anläggningskapitalet.
Att därvid i lagen bestämdes något fixt maximum å den ränta, som
fino-e beräknas, syntes ej lämpligt, då räntefoten ofta växlade, utan
borde det i varje fall få''bero på Kungl. Maj:ts prövning att vid fastställande
av taxa å avgifter för slakthusets begagnande bedöma vilken
ränta, som kunde anses skälig. Någon fara för att överdrivet höga
avgifter skulle komma att fordras för slakthusets begagnande syntes föi
övrigt så mycket mindre förefinnas, som det ju, då ingen vore skyldig
att anlita slakthuset, läge i vederbörande städs intresse, att avgifterna
sattes så lågt, att slakthuset verkligen komme till användning i beräknad
omfattning. Vidare syntes det vara i sin ordning, att måttliga avgifter
stadgades för besiktning och stämpling av uppslaktat kött. Dessa
avgifter skulle visserligen komma att i första hand erläggas av den,
som anmälde köttet till besiktning, vilket väl i regel skulle bliva köttförsäljaren,
men denne kunde ju sedermera, om han finge köttet försett
med en rekommenderande stämpel, begära för sin vara så högt pris,
att kostnaden för köttets besiktning och stämpling bleve betäckt. Något
nämnvärt fördyrande av köttet syntes därigenom ej komma att uppstå.
Tillika föreslogos bestämmelser om avgifter för begagnande av marknadsplats
in. m. i överensstämmelse med 1896 års proposition.

Lagutskottet erinrade, att frivillig köttbesiktning då redan inrättats
i flera städer, och att betalningen för dylik besiktning vore godtyckligt
bestämd. Det vore då bättre, att avgifterna skulle utgå enligt en av
Kungl. Maj:t bestämd taxa, vid vars fastställande Kungl. Maj:t nog skulle
komma att tillse, att avgifterna icke sattes högre än att de betäckte de
skäliga utgifter, staden måste vidkännas för besiktningen. Genom den nu
av Kungl. Maj:t föreslagna rätten för städerna att för begagnande av offentliga
slakthus uppbära avgifter, som jämväl motsvarade skälig ränta å
anläggningskapitalet — varigenom den ränta, som skulle läggas til
grund för avgifternas beräkning, komme att höjas med en eller annan
procent — syntes kostnaden för begagnande av slakthus icke komma
att ökas i någon nämnvärd mån. Ändringen tillstyrktes därför liksom
även förslaget om avgifter för begagnande av marknadsplats in. m.

Riksdagen antog för sin del lag om ändrad lydelse av § 8 i slakthuslagen
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, och lag härom
utfärdades den 26 maj 1899. De sålunda antagna bestämmelserna
gälla ännu och hava endast undergått mindre jämkningar dels genom
lag den 25 maj 1905 och dels i den nya lagen den 10 oktober 191^
angående köttbesiktning och slakthus.

7

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 149.

I sistnämnda lag återfinnas nu ifrågavarande stadganden i § 8,
som är av följande lydelse:

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan
behandling av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2, samt för begagnande
av offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, äger samhället uppbära
avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efterhörande
av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder
slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen
fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej
sättas högre, än som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets
kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling
och, där fråga är om begagnande av offentligt slakthus, som
nyss är nämnt, till betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning
och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit
anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, må
i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om slakthusets
begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande av marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens
utfodring, skötsel och vågning.

Jag vill erinra, att genom sistnämnda lag rätten till införande av
köttbesiktningstvång utsträcktes att tillkomma icke endast städer utan
även andra samhällen, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande
stad i tillämpliga delar gälla. Slakthustvång, mot vilket uttryck det
föregående »slakttvång» utbytts, kan fortfarande stadgas endast för stad
eller visst område därav.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års riksdag ifrågasattes icke
någon annan ändring i § 8, än som sammanhängde dels med ett förslag
i § 6 mom. 2 angående särskild behandling av kött, som först efter
sådan behandling kunde godkännas, och dels med nyssnämnda utsträckning
av rätten till köttbesiktningstvång till vissa andra samhällen än
städer. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 340, yrkade
emellertid herr Herman Andersson i Grimbo, bland annat, att räkenskaperna
för köttbesiktningen och för slakthuset skulle särskiljas, så
att köttbesiktningsavgifterna måtte kunna sättas allenast till det belopp,
som täckte själva omkostnaderna för besiktningen. Till stöd för detta
yrkande anförde motionären, att, såsom bestämmelserna vore avfattade,
komme köttbesiktningsavgifterna att användas även till betäckande av
kostnaderna för anskaffandet av slakthuset, dess förvaltning och under -

Tidigare
beslut angående
taxor
för vissa
städer.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

håll. Så borde emellertid enligt hans mening icke vara fallet, ty detta
föranledde en högre taxa för besiktningar, än som eljest behövde äga
rum. Slakthuset hade ju sitt ändamål för sig, och kostnaderna för detsamma
borde naturligtvis utgå i den mån allmänheten använde slakthuset
för det med detta egentligen avsedda ändamålet. Köttbesiktningstaxan
kunde då sänkas, vilket skulle vara till fördel för allmänheten,
och vilket för övrigt sjmtes anses vara ur alla synpunkter det enda
riktiga. Det vore enligt motionärens mening olämpligt, att allmänheten
underkastades en extra beskattning i form av besiktningsavgifter, då
man visste, att besiktningen kunde verkställas till vida billigare pris.

I anledning av vad motionären sålunda yrkat och anfört yttrade
lagutskottet, att utskottet ansåge, att de föreskrifter, som i avseende å
bestämmandet av avgifterna meddelades i lagförslaget, utan något vidare
tillägg vore tillfyllestgörande för vinnande av det ändamål, som avsåges
i motionen. Utskottet ansåge sig därför böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag i denna del, vilken innefattades i § 8 mom. 1 i lagförslaget.
Härav framgår, att utskottet icke blott principiellt godkände riktigheten
av motionärens åsikt angående sättet för bestämmande av dessa avgifters
belopp utan även ansåg, att såväl då gällande lag som Kungl.
Maj:ts förslag, vilket i detta hänseende ej avvek från föregående stadgande^
redan innehöllo bestämmelser av den art, motionären åsyftat.

Under debatten i riksdagen förekom i detta ämne allenast, att i
andra kammaren motionären förklarade sig fullt nöjd med att utskottet
godkänt hans ståndpunkt, samt att en kammarledamot, som deltagit i
ärendets behandling i lagutskottet, meddelade, att utskottet varit så gott
som utan undantag enigt med motionären om, att något borde göras
härutinnan, men ansett, att allt, som i lagtexten borde föreskrivas om
denna sak, blivit iakttaget. Det kunde nämligen icke vara skäligt att
taga lika mycket betalt för allenast besiktning som för både besiktning
och slakt. Det vore att hoppas, att Kungl. Maj:t skulle taga frågan
under allvarligt övervägande, då taxor skulle fastställas.

I riksdagens skrivelse i ämnet blev denna fråga icke föremål för
något uttalande.

Efter genomförandet av 1899 års ovanberörda lagändring började
åtgärder att i åtskilliga städer vidtagas för anläggande av slakthus.

Det första ärendet angående fastställande av slakthusavgifter jämte
köttbesiktningsavgifter, som underställdes Kungl. Maj:ts prövning, gällde
Malmö stad. Vederbörande slakthusstyrelse hade i sitt taxeförslagupptagit
»besiktningsavgifterna för till staden infört kött, inklusive

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

trikinundersökning samt in- och utbärning å besiktningsbyråerna» i
det närmaste lika med dem, som skulle vid stadens offentliga slakthus
upptagas för såväl begagnande av slakthuset som köttbesiktningen m. m.
därstädes. Till stöd för att förslaget uppgjorts på detta sätt hade slakthusstyrelsen
anfört huvudsakligen, att styrelsen velat tillse, att slakthusets
verksamhet icke motverkades genom för låga avgifter för besiktning
m. in. av det från landsorten till staden i uppslaktat tillstånd införda
köttet. Sattes nämligen dessa avgifter alltför lågt, skulle eu
osund konkurrens kunna igångsättas av de yrkesslaktare, som till
staden införde kött av sistnämnda slag. Då slakthusavgifterna satts
rätt lågt, syntes hinder icke böra möta för att besiktningsavgifterna
sattes i det närmaste lika, helst dessa överhuvudtaget enligt förslaget
icke kunde anses för höga, synnerligast som i dem inginge ersättning
för trikinundersökning, där sådan förekomme, samt för köttets in- och
utbärning.

Medicinalstyrelsen framhöll, att de i § 8 slakthuslagen givna föreskrifter
måste noggrant tillämpas, men att det samtidigt måste tillses,
att slakthusavgifterna icke bleve betungande och ägnade att förorsaka
ett köttfördyrande i det samhälle, där slakthuset anlagts. Detta kunde
inträffa, om slakthuset anlagts i för stor skala eller eljest oskäligt dyrt,
vilket skulle förorsaka alltför stora ränte-, drift- och underhållskostnader!
Efter en jämförelse med förhållandena i vissa tyska städer och med förordande
av vissa mindre jämkningar i slakthusstyrelsens förslag till slakthusavgifter
fann medicinalstyrelsen detta innefatta skäliga avgifter. I avseende
å förslaget om besiktningsavgifternas fastställande till lika belopp
som slakthusavgifterna samt skälen härför instämde medicinalstyrelsen
med slakthusstyrelsen samt tilläde, att ett ytterligare skäl till besiktningsavgifternas
fastställande till föreslagen storlek vore, att undersökning
av i uppslaktat tillstånd tran landsorten infört kött ofta förorsakade
ett långt större arbete, än som erfordrades vid undersökning av i ett
offentligt slakthus uppslaktade djurkroppar. I flera tyska städer hade
också slakthusavgifterna och avgifterna för besiktning av från landsorten
infört kött satts lika eller i det närmaste lika, vilket även skett i de
danska städerna Köpenhamn, Odense, Esbjerg, Kolding och Aarhus.

Genom beslut den 3 juni 1904 på civildepartementets föredragning
fastställde Kungl. Maj:t taxa å avgifter för köttbesiktning och lör begagnande
av slakthuset i Malmö, vilka avgifter sattes lika höga, alle sci

j bi.,—om vissa vikter å d jur eller djurkroppar,
som betingades av att vid slakthuset beräknades levande vikt men vid
köttbesiktningsbyråerna kroppens vikt i slaktat tillstånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 192 höft. (Nr 149.) 2

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

Nästa fråga angående dylika avgifter gällde Göteborg. För såväl
köttbesiktningen som slakthuset hade därvid föreslagits avgifter till
samma belopp, som av Kungl. Maj:t den 3 juni 1904 fastställts för
Malmö. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift yrkade emellertid Johannes
Andersson i Lerum, att den föreslagna taxan icke måtte fastställas, och
anförde såsom skäl härtill huvudsakligen följande. Slakthuslagen hade
åsyftat att möjliggöra för städerna övervakandet av att dit infördes
endast friskt och till människoföda dugligt kött och icke att städerna
skulle kunna genom oskäliga besiktniugsavgifter förskaffa sig höga inkomster
eller kunna genom dylika höga avgifter förhindra eller åtminstone
i högsta grad försvåra för de i trakten boende lantmännen
att fortfarande i staden finna avsättning för det kött, de hade till salu.
Enligt lagens lydelse av år 1899 finge för besiktningen uppbäras avgift,
så låg att den endast täckte stadens kostnader för besiktningen, under
det att avgiften för siaktning med tillhörande besiktning finge vara
avsedd att täcka jämväl kostnaderna för slakthusets förvaltning och
underhåll jämte ränta. Lagens tydliga mening vore alltså, att avgiften
för enbär besiktning måste vara betydligt lägre än avgiften för såväl
besiktning och siaktning. Då lagen föreskrivit olika slags avgifter,
hade det uppenbarligen icke varit meningen, att dessa avgifter skulle
göras lika höga. Därjämte sökte Andersson genom en uträkning visa,
att besiktningsavgifterna skulle med föreslagna belopp inbringa en inkomst
för staden, som mångdubbelt överstege stadens självkostnad för
besiktningen, vilken ju vore den enda, staden ägde rätt att få ersatt
genom avgifterna.

Medicinalstyrelsen åberopade i avgivet utlåtande sitt ovan berörda
yttrande angående avgifterna i Malmö samt tilläde, att, under den tid
offentliga slakthuset i Malmö dittills varit i verksamhet och köttbesiktningstvång
varit infört i denna stad, icke några klagomål anförts beträffande
avgifterna, varav syntes framgå, att dessa avgifter icke varit
för höga. Då även för Göteborg de föreslagna besiktningsavgifterfra
icke vore satta så högt, att ett köttfördyrande eller annan allvarlig
olägenhet borde kunna därigenom uppstå, hemställde medicinalstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte lämna Anderssons framställning utan avseende
och fastställa avgifter enligt slakthusstyrelsens förslag.

Detta skedde ock genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 augusti 1905
på civildepartementets föredragning.

År 1907 förekom fråga om fastställande av dylika avgifter för
Eskilstuna. Härvarande slakthusstyrelse hade föreslagit samma avgifter
för begagnande av slakthuset som för enbär köttbesiktning, men dessa

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

avgifter voro i regel avsevärt högre än i Malmö och Göteborg. Medicinalstyrelsen
tillst}7rkte vissa nedeättningar i bägge avgifternas belopp,
dock ej så lågt som till likhet med sistnämnda bägge städer, men bibehöll
avgifternas inbördes likhet. Kungl. Maj:t beslöt den 31 december
1907 i överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag.

Taxor fastställdes därefter den 28 juli 1911 för Stockholm och
den 8 december 1911 för Linköping, varvid principen om likhet mellan
slakthusavgifter och besiktningsavgifter bibehölls, dock att i Linköpingstaxan
slakthusavgiften för svin sattes till 2 kronor men besiktningsavgiften
för hel kropp av svin blott till 1 krona 25 öre.

De sålunda utfärdade taxorna voro utfärdade att gälla tillsvidare
under viss i fastställelsebreven angiven tid, och blevo nya taxor enligt
samma principer utfärdade vid de bestämda tidernas utgång.

Till följd av den nya slakthuslagen den 10 oktober 1913 tarvades Av Kung!.
vissa ändringar och tillägg till dessa taxor, och Kungl. Maj: t företog den fg%tden^Jg
31 december 1913 till prövning inkomna förslag till sådana nya taxor arendin Inbeträffande
slakthusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna och s’åcnde taxorLinköping.

I ärendet angående dylika taxor för Stockholm förekom följande.
Slakthusstyrelsen hade till stadsfullmäktige ingivit förslag till taxor med
lika avgifter i bägge nu ifrågavarande hänseenden, men stadsfullmäktige
återremitterade ärendet, sedan det under diskussionen framhållits, att besiktningsavgifterna
satts till sådana belopp, att de ansåges komma att
för år 1914 lämna en inkomst dubbelt så stor som den för samma år
beräknade kostnaden för köttbesiktningsbyråernas verksamhet, vilket icke
syntes vara överensstämmande med lagen. Slakthusstyrelsen framhöll i
anledning härav, att den nya lagens bestämmelser i fråga om sättet för
avgifternas beräknande vore ordagrant oförändrade från den äldre lagen,
och att Kungl. Magt genom flerfaldiga prejudikat under den äldre lagens
giltighetstid, varigenom avgifterna satts lika, angivit, huru dessa bestämmelser
borde tolkas. För övrigt framhölls, att slakthus- och köttbesiktningsrörelsen
borde betraktas som en enhet, och att det vore svårt att
skilja på kostnaderna för byråerna och slakthuset, i synnerhet som en
byrå vore förlagd till sistnämnda institution. Vid förnyad överläggning
godkände stadsfullmäktige förslaget för sin del.

Sedan ärendet inkommit till Kungl. Maj:t, ingav ovanbemälde ledamot
av riksdagens andra kammare H. Andersson i Grimbo till Kungl.

Magt en skrift med yrkande, att fastställelse måtte vägras å den före -

12

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 149.

slagna taxan. Han bestred riktigheten av slakthusstyrelsens åsikt, att
det knappast vore möjligt att skilja på utgifterna för slakthuset och
köttbesiktningen. Besiktniugsbyrån vid slakthuset behövde nämligen
icke inveckla förhållandena, ty där besiktigades blott kött, som slaktats
å slakthuset, och besiktningsavgiften för detta kött vore redan inräknad
i slakthusavgiften. Besiktningen av annat kött vore fullständigt skild
från slakthuset och skedde vid två byråer, en på Norrmalm och en på
Södermalm, bägge vitt skilda från slakthuset vid Enskede. Inkomsterna
av köttbesiktningen hade uppgått år 1912 till över 265,000 kronor men
det oaktat beräknats blott till 200,000 kronor för år 1913 och till
160,000 kronor för år 1914. Utgifterna kunde icke anslås till mer än
omkring 85,000 kronor, vadan även 1914 års beräkning innebure eu
överskjutande,'' obehörig inkomst av omkring 75,000 kronor. Under
föregående år hade överskottet varit vida större, vilket även borde tagas
i beräkning vid taxans fastställande.

Stockholms slakthusstyrelse hemställde i avgivet yttrande, att
Anderssons framställning måtte lämnas utan avseende, och ansåg sig
icke behöva ingå i kritik av dennes kalkyler.

Medicinalstyrelsen hänvisade till sitt förut omförmälda yttrande
med anledning av Anderssons i Lerum protest mot förslaget till taxor
för Göteborg år 1905 samt anförde vidare, att 1897 års lag om köttbesiktning
och slakthus tillkommit för att bereda städer, som ville ordna
sin köttkontroll, tillfälle att skydda sig för alla de hälsovådliga eller till
människoföda eljest otjänliga köttvaror, som infördes till städerna av
mindre samvetsgranna yrkesidkare eller djuruppfödare. Att flera städer
sedermera verkligen inrättat dylik kontroll, hade givetvis skett under
den förutsättningen, att icke ändringar vidtoges i dittills gällande lagstiftning
angående avgifterna eller eljest redan godkända principer vid
tillämpningen rubbades. Under åberopande av Kungl. Maj:ts tidigare
beslut hemställde medicinalstyrelsen, att H. Anderssons framställning
måtte lämnas utan avseende, enär ett bifall till densamma skulle innebära
ett fullkomligt förryckande av de större städernas köttkontrollväsende.

Genom särskilda beslut den 31 december 1913 fastställde Kungl.
Maj:t allenast med mindre jämkaingar de förutvarande taxorna för Stockholm,
Göteborg, Malmö och Eskilstuna att gälla tillsvidare under år 1914,
intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade. Detta sätt för giltighetstidens
bestämmande sammanhängde med att Kungl. Maj:t samtidigt
anbefallde överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Södermanlands län att efter veder -

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

börandes hörande före den 1 mars 1914 till Kungl. Maj:t inkomma med
förnyade förslag till taxor å avgifter enligt § 8 i slakthuslagen med iakttagande,
att avgifter skulle upptagas särskilt för besiktning, anställd på
grund av § 2 i nämnda lag, och särskilt för begagnande av offentligt
slakthus, varom i § 3 av samma lag sades, samt att avgifterna icke i
något fall sattes högre, än som kunde anses erforderligt till täckande
av stadens kostnader i det särskilda fallet.

För Linköpings vidkommande hade medicinalstyrelsen icke hunnit
slutbehandla ärendet till den 31 december 1913, och den förutvarande
taxan blev därför då utsträckt att gälla tillsvidare. Den 28 februari
1914 meddelade därefter Kuugl. Maj:t angående Linköping samma befallning
om ingivande av nytt taxeförslag, som lämnats den 31 december
1913 angående de fyra övriga städer, där slakthus då voro inrättade,
dock att tiden för ingivandet av dylikt förslag för Linköping sattes till
den 1 maj 1914.

Att taxor sålunda skulle upprättas efter de av Kungl. Maj:t angivna
grunderna, vilka stodo i överensstämmelse med den av lagutskottet
vid 1913 års riksdag uttalade och av riksdagen utan anmärkning lämnade
uppfattningen, mötte invändningar från alla de städer saken gällde.

Innan jag redogör för dessa invändningar och för utlåtandena i
dessa ämnen, vill jag erinra, att, såsom jag nämnde redan i början av
min redogörelse för detta ärende, Kungl. Maj:t den 23 december 1914
dels förklarade, att de förra taxorna för vissa städer, nämligen Stockholm,
Göteborg, Malmö och Eskilstuna, vilka utlöpte med utgången av
år 1914, skulle fortfarande gälla till den 1 augusti 1915 och dels på
grund av nya ansökningar fastställde taxor å dylika avgifter i Hälsingborg
och Karlskrona, varest slakthus numera anlagts. Linköpingstaxan
gällde enligt förut meddelad bestämmelse tillsvidare och behövde
alltså ej förnyas.

För att underlätta bedömandet av ärendet enligt den fortsatta
framställning, jag kommer att lämna, vill jag här meddela en sammanställning
över avgifterna enligt de nu gällande taxorna.

Nu gällande
taxor.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

1

Stockholm,
Göteborg,
Malmö och

Eskilstuna

Karlskrona

Linköping

Hälsingborg

kronor

kronor

kronor

kronor

A. Slakthusavgifter, inberäknat besikt-nings- och skållningsavgifter samt mikro-skopisk undersökning av svinkött på trikiner.

Storboskap eller häst................................

3

4.50

4

O

O

Kalv, vägande 50—200 kilogram1)...............

]

1.50

1.50

1

» » under 50 » ...............

0.50

1

0.7 6

0.50

Föl, yngre än 6 månader ...........................

1

1

1.50

1

Får, get, lamm..........................................

0.50

1

0.75

0.50

Svin, vägande 25 kilogram eller däröver......

2

3

2

2

Spädgris, vägande under 25 kilogram .........

0.50

0.75

0.7 5

0.50

B. Besiktningsavgifter för till staden in-fört kött, inberäknat mikroskopisk undersök-ning av svinkött på trikiner samt in- och ut-bärning av köttet på köttbesiktningsbyrån3)
(för hel kropp).

Kött av storboskap eller bäst .....................

3

4.50

4

3

» » kalv, vägande 30—100 kilogram......

1

1.50

1.50

1

» » » » under 30 » ......

0.50

1

0.75

0.50

» » föl, yngre ån 6 månader ..............

1

1

1.50

1

» » får, get, lamm ..............................

0.50

1

0.75

0.50

» » svin, vägande 15 kilogram eller däröver

2

3

2

1.25

» » spädgris, vägande under 15 kilogram

0.5 0

0.7 5

0.7 5

0.50

Av denna tabell framgår, att i alla städer avgifterna för slakthusets
begagnande, inbegripet besiktning, äro alldeles lika med avgifterna för
enbär köttbesiktning, allenast med de avvikelser beträffande vikten å
kalvar och svin, som förorsakas av skillnaden mellan levande och slaktad
vikt, samt i fråga om Linköping beträffande avgifterna för större svin.
Köttbesiktningstaxorna innehålla utom de ovan upptagna rubrikerna
även särskilda dylika för halv kropp, men, då dessa icke äro av större
betydelse för frågan om avgifternas inbördes förhållande, hava de uteslutits
för vinnande av större överskådlighet. Ridare utvisar tabellen,
att Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg hava fullständigt
samma avgifter och att Linköping blott skiljer sig från dessa genom
'') För Linköping 50—175 kilogram.

2) För Linköping är icke stadgat, alt besiktningsavgiften skall innefatta gottgörelse för
köttets in- och utbärning å byrån.

•15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

lägre besiktningsavgift för svin samt angående högsta vikten å levande
kalv ävensom beträffande in- och utbärningsarbetet å byrån, för vilket
särskild ersättning lärer utgå. Avgifterna i Eskilstuna äro nästan överallt
vida högre — halvannan gång eller dubbelt — mot i nyssnämnda städer.
Karlskrona intager en mellanställning, utom i avseende å föl, där denna
stad är dyrast.

Med anledning av ovan omförmälda befallning den 31 december
1913 anmälde överståthållarämbetet i skrivelse den 26 februari 1914,
att Stockholms stads slakthusstyrelse begärt anstånd med avgivande av
det infordrade taxeförslaget och förklarat sig icke utan stadsfullmäktiges
bemyndigande kunna framlägga sådant förslag, som styrelsen ansåge
mest tjänligt, samt bifogat avtryck av framställning i sådant syfte till
stadsfullmäktige. Överståthållarämbetet, som ansåg sig icke desto mindre
böra inom den förelagda tiden inkomma med förslag i ämnet, framhöll,
att ändring i den gällande taxan icke syntes på grund av Kungl. Majrts
befallning erforderlig annat än beträffande hesiktningsavgifterna, samt
framlade, under åberopande av beräkningarna i slakthusstyrelsens nyssnämnda
framställning till stadsfullmäktige, förslag till taxa å besiktuingsavgifter,
överensstämmande med den av Kungl. Maj:t fastställda taxan
å dylika avgifter i Västerås, varest slakthus icke finnes. Detta förslag
upptog följande besiktningsavgifter för hel kropp:

Kött

av

storboskap eller häst ..............................................

........ kronor 2.—

»

kalv, vägande 30—100 kilogram ......................

........ )) 0.7 5

»

»

» » under 30 » .......................

........ » 0.3O

»

»

föl, yngre än 6 månader .....................................

........ » 1.—

»

får, get, lamm...........................................................

........ » 0.50

»

»

svin, vägande 15 kilogram eller däröver ........

....... )) 1.50

»

spädgris, vägande under 15 kilogram ..............

....... ).■ 0.10.

Nya taxeförslag
och
utlåtanden.

Stockholm.

Dessa föreslagna avgifter äro, som synes, avsevärt lägre än de
nuvarande, undantagandes för föl, får, get och lamm.

I nyssberörda skrivelse till stadsfullmäktige hade slakthusstyrelsen
anfört bland annat följande.

Innebörden i Kungl. Maj:ts befallning syntes vara den, att köttbesiktningen
å byråerna i staden och verksamheten vid slakthuset framdeles
skulle betraktas såsom skilda företag i avseende å räkenskaper och
avgifter,^ under det att dittills i samtliga städer med offentligt slakthus
dessa båda grenar av köttkontrollverksamheten betraktats såsom ett
gemensamt företag i ekonomiskt hänseende, så att de sammanlagda

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

utgifterna för dem lagts till grund för avgifterna. Då de nya grunderna
vore för huvudstaden ofördelaktiga, påkallade styrelsen stadsfullmäktiges
uppmärksamhet å ärendet. Styrelsen anförde vidare:

»Anläggandet av ett stort modernt offentligt slakthus innebär för en stad en
stor ekonomisk uppoffring i syfte att tillgodose viktiga hygieniska krav. Genom
inrättande av offentligt slakthus har en stad vidtagit den av lagen anvisade rationellaste
åtgärden för ordnande av köttbesiktningen inom densamma, på samma gång
som den därigenom velat avlägsna flera hygieniska och andra olägenheter, som eljest
kvarstå, även sedan köttbesiktningstvång införts, och som äro förenade med tillvaron
av här och var i staden och dess utkanter kringspridda små slakterier. Slakthusidén
syftar emellertid ej blott på tillvaratagandet av dessa intressen, utan även
på att bereda kommunens slakteri- och köttiudustriidkare möjlighet att driva sin
hantering på bästa och tidsenligaste sätt, ävensom på att bereda djurproducenterna
ordnade avsättningsförhållanden genom begagnande av slakthusets kreatursmarknad.

Vidtagandet av alla de anordningar och anstalter, som tillhöra ett modernt
slakthus, kräver nedläggande av betydligt kapital — Stockholms slakthus har dragit
en kostnad av omkring 6 miljoner kronor — och medför i varje fall en uppoffring för
staden, då denna icke äger vid beräkning av avgifterna för slakthusets begagnande
tillgodoräkna sig något" bidrag till kapitalets amortering. Så mycket angelägnare
måste det då för staden vara att tillse, att driftkostnaderna varda betäckta och att
skälig ränta å det nedlagda kapitalet erhålles. En nödvändig förutsättning för att
detta skall bliva möjligt är, att frekvensen vid slakthuset bliver av sådan omfattning,
att tillräckliga inkomster härigenom inflyta. Styrelsen har vid flera tillfällen,
senast vid avgivande av statförslag för år 1914, framhållit de svårigheter, varmed
ett nyupprättat slakthus har att kämpa. Slakthusets utveckling är nämligen beroende
av huruvida slakteriyrkets utövare i staden kunna bestå i konkurrensen med
infört, utanför staden uppslaktat kött samt huruvida djurproducenterna finna det
med sin fördel förenligt att sända slaktdjuren till slakthuset i stället för att sända
uppslaktat kött. I den mån detta bliver förhållandet, befordras såväl slakteriidkarnas
och djurägarnas som därmed också slakthusets intressen. För kommunen måste
det därför vara en angelägen omsorg att på allt sätt söka befrämja tillförseln av
levande slaktdjur och att undanröja de svårigheter, som däi’emot uppställa sig.
En omständighet av största betydelse härvid är i vilket förhållande avgifterna vid
slakthuset och vid köttbesiktningsbyråerna stå till varandra. Enligt hittills vunnen
erfarenhet synes det nödvändigt, att dessa avgifter äro lika.»

Sedan slakthusstyrelsen därefter erinrat om ovan omförmälda prejudikat
angående avgifternas bestämmande i Malmö och Göteborg, fortsatte
styrelsen sålunda:

»Om hädanefter avgifterna för besiktning vid huvudstadens köttbesiktningsbyråer
skola bestämmas allenast med hänsyn till omkostnaderna för byråerna och
verksamheten därstädes, medför detta, att dessa avgifter skola nedsättas. Detta
torde icke i och för sig vara av så stor betydelse. Men då enligt styrelsens mening
kan föputses, att verksamheten vid slakthuset skall nedgå, om endast avgifterna

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

vid köttbesiktningsbyråerna nedsättas, bliver till förebyggande därav nödvändigt, att
slakthusavgifterna nedsättas i samma grad som avgifterna vid byråerna, vilket innebär,
att de förra hädanefter måste bestämmas med ledning av de senare i stället
för såsom hittills tvärtom. Givetvis kommer en sådan förändring att åtminstone
till en början föranleda, att bristen å slakthusets stat icke oväsentligt ökas.»

Beträffande beräknandet av särskilda köttbesiktningsavgifter och
kostnaderna för dylik besiktning anförde styrelsen:

»Dessa kostnader utgöras för huvudstadens vidkommande i första rummet
av utgifterna för de i staden anordnade båda köttbesiktningsbyråerna. Till dessa
kostnader komma redan nu kostnader för vissa anordningar vid slakthuset, som
även tjäna byråernas verksamhet. Men även härförutom kunna till kostnaderna
för köttets besiktning och stämpling komma att hänföras omkostnader för köttbesiktning
vid slakthuset. Hittills har vid slakthuset visserligen endast verkställts
besiktning av därstädes uppslaktat kött, men det kan ju när som helst under taxeperioden
befinnas lämpligt att även vid slakthuset anordna besiktning av å andra
orter uppslaktat kött. I sådant fall bör Stockholms stad naturligen vara oförhindrad
att i kostnaderna för köttets besiktning och stämpling inräkna jämväl utgifterna
för besiktningen å slakthuset. Härvid uppställer sig frågan, huru stor del av
kostnaderna för slakthusets förvaltning, underhåll och förräntning, som bör påföras
denna besiktning. Givetvis bliva kostnaderna för denna besiktning, i betraktande
av de solidare och för framtida utvidgning beräknade anordningarna vid slakthuset,
avsevärt högre än för besiktningen å de provisoriska köttbesiktningsbyråerna. Med
hänsyn till svårigheterna att göra en riktig fördelning av omkostnaderna för slakthuset
på en därstädes anordnad besiktning av å andra orter uppslaktat kött och
på besiktningen av å slakthuset uppslaktat kött synes det styrelsen, att den hittills
av Kungl. Maj:t givna tolkningen av bestämmelserna angående taxeförslags upprättande,
eller att i samhällen med både köttbesiktnings- och slakthustvång de
sammanlagda omkostnaderna för slakthus och köttbesiktningsbyråer läggas till grund,
är den enda möjliga och riktiga. Detta torde än tydligare framgå, om man tänker
sig, huru man i detta hänseende skulle förfara i en mindre stad, som uppfört offentligt
slakthus och som icke har behov att uppföra särskilda köttbesiktningsbyråer.
Vid bestämmande för en sådan stad av avgifter för köttbesiktning, verkställd på
grund av § 2 i slakthuslagen, torde praktiskt icke gärna finnas annan utväg än att
tillämpa det hittills i Sverige för alla städer med slakthus följda tillvägagångssättet.

På grund av vad sålunda anförts har slakthus- och saluhallsstyrelsen ansett
sig böra tillstyrka stadsfullmäktige att hos Kungl. Maj:t göra framställning om att
för begagnande av slakthus och för köttbesiktning i Stockholm må även framgent
få tillämpas den hittills följda, av Kungl. Maj:t godkända beräkningsgrunden.

I detta sammanhang vill styrelsen beröra frågan om vilka åtgärder, som må
vara påkallade, därest styrelsens ifrågavarande förslag icke skulle vinna stadsfullmäktiges
godkännande eller om en eventuell underdånig framställning av stadsfullmäktige
i enlighet därmed icke skulle av Kungl. Maj:t bifallas.

Styrelsen skulle i sådant fall vara hänvisad till att upprätta ett förnyat
taxeförslag enligt do av Kungl. Maj:t numera anbefallda grunderna och sålunda
hava att beräkna avgifterna för besiktning å byråerna särskilt och avgifterna för
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 192 käft. (Nr 149.) 3

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

slakthusets begagnande särskilt på grundvalen av omkostnaderna, i förra fallet
enbart för besiktning och stämpling å byråerna och i senare fallet enbart för
slakthuset.

Till ledning för uppgörande av taxeförslag enligt dessa grunder har slakthusdirektören
upprättat utgifts- och inkomstberäkningar för byråernas och för slakthusets
verksamhet.»

Enligt dessa beräkningar hava utgifterna för byråerna för år 1913
upptagits till 128,700 kronor samt inkomsterna med nuvarande taxa till
194,700 kronor och skulle med reducerad taxa (enligt överståtbållareii
mbetets förslag, dock att avgiften för föl sänkts till 75 öre) uppgått
till 144,000 kronor, allt i runda tal. Emellertid ansåg slakthusdirektören,
att frekvensen vid byråerna och därmed även inkomsterna komma
att under vart och ett av åren 1914, 1915 och 1916 minskas med 10
procent, ljuder det att utgifterna snarare skulle ökas på grund av ålderstillägg
m. in., till följd varav överskottet ansågs skola vid tillämpning
av den reducerade taxan redan år 1915 förändras till förlust. Det bör
anmärkas, att av utgifterna upptagits i runda tal 86,700 kronor såsom
direkta utgifter för byråerna (avlöningar, omkostnader in. in.), 22,700
kronor för hyror (därav 18,900 kronor beräknade för lokaler i stadens
egna hus) samt 19,300 kronor såsom kostnader gemensamma för slakthuset
och byråerna (huvudkontor, gemensamma veterinärer, laboratoriet,
statistik in. m.), vilka sistnämnda kostnader fördelats i förhållande till
djurantalet med 70 procent å byråerna, sedan en tredjedel frånräknats
för marknadsplatsen.

Beträffande slakthuset upptogos i sagda beräkning för år 1913
utgifterna till 576,300 kronor och inkomsterna till 151,300 kronor enligt
nuvarande taxan, men skulle enligt en i likhet med besiktnings taxan
nedsatt taxa inbragt allenast 105,900 kronor. Oaktat till dessa inkomster
kommit hyresinkomster, marknads- och stallavgifter in. m. å tillhopa
159,100 kronor, hade alltså för år 1913 uppstått eu förlust å rörelsen å
265,900 kronor, vilken, därest den reducerade taxan tillämpats, skulle
ökats till 311,300 kronor. Bland utgifterna upptagas avlöningar och
omkostnader till 300,300 kronor samt ränta å lånemedel, enligt stat, till
276,000 kronor. Denna ränta synes vara beräknad efter 4VS procent.

Slakthusstyrelsen framhöll såsom oeftergivligen nödvändigt, att
slakthusavgifterna icke sattes högre än besiktningsavgifterna, samt yttrade
slutligen:

»Genom att även i fortsättningen bestämma slakthus- och besiktningsavgifterna
härstädes lika skulle visserligen, därest en nedsättning av desamma kommer
att nödvändiggöras, härigenom förorsakas, att bristen å slakthusets verksamhet till
en början ökas. Enligt styrelsens tanke kan dock eu sådan avgiftssänkning i före -

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

ning med den lindring i kreatursfrakterna, som lärer vara att emotse, förväntas
medföra ökning i frekvensen vid slakthuset och därigenom ett så småningom förbättrat
ekonomiskt resultat. Genom sänkning av avgifterna för besiktning av å
andra orter uppslaktat kött men bibehållande av slakthusavgifterna vid nuvarande
belopp skulle en försämring av det ekonomiska resultatet för slakthuset kanske icke
genast förmärkas, men skulle helt visst alstras en konkurrens med slakthuset,
som kunde bliva ödesdiger för dess utveckling i rätt riktning.

Med hänsyn till dessa förhållanden har styrelsen varit betänkt på att vid
avgivande till överståthållarämbetet av infordrat nytt taxeförslag enligt de av
Kungl. Maj:t anbefallda nya grunderna upprätta detsamma så, att slakthus- och
besiktningsavgifterna fortfarande bliva lika, även om de senare måste sänkas.»

Stadsfullmäktige beslöto dels enhälligt att bemyndiga slakthusstyrelsen
att, därest taxa framdeles skulle upprättas enligt de av Kungl.
Maj:t anbefallda ändrade grunderna, däri upptaga slakthusavgifter och
köttbesiktningsavgifter till lika belojjp, dels ock med 44 röster mot 29
att ingå till Kungl. Maj:t med frarnställniug, att den gamla taxan måtte
få gälla till utgången av år 1916 eller åtminstone till utgången av år
1914. Minoriteten röstade för att man för bättre överensstämmelse med
Kungl. Maj:ts befallning måtte begära den gamla taxans bibehållande
blott till 1914 års utgång.

Sedan den av stadsfullmäktige sålunda beslutade framställningen
inkommit till Kungl. Maj:t, erhöll medicinalstyrelsen befallning att avgiva
utlåtande, vilket styrelsen gjorde den 12 juni 1914. Styrelsen erinrade
därvid om sina föregående, här förut refererade yttranden i samma fråga
beträffande avgifter i Malmö, Göteborg och Stockholm samt anförde
vidare följande:

»Att denna princip (om lika slakthus- och köttbesiktningsavgifter) icke endast
tillämpas i Sverige utan även inom andra länder, torde, vad Tyskland beträffar,
framgå av följande utdrag ur Schwarz-Heiss’ 1912 utkomna arbete »Bau, Einrichtung
und Betrieb öffentlicher Schlacht- und Viehhöfe», där det beträffande föreliggande
fråga på sid. 45 heter: »Während die Untersuchungsgebiihren fur die in Schlachthof
geschlachteten Tiere die Selbstkosten nicht iibersteigen durfen, können die Geböhren
för die Untersuchung des von ausserhalb geschlachtet eingefuhrten Fleisches auf
Grund des § 11 Abs. 2 des Gemeindeabgabengesetzes ''in einer den Gebuhren för die
Schlacht hausbermtzung entsprechenden Rölle bemessen werden’.»

Att detta stadgande i hög grad bidragit till uppblomstrandet av de offentliga
slakthusen i Tyskland, vilka för närvarande uppgå till över 1,000, synes medicinalstyrelsen
vara uppenbart, men lika klart synes det medicinalstyrelsen även vara,
att slakthusväsendet, därest den hittills tillämpade principen om lika slakthus- och
besiktningsavgifter skulle frångås och de senare sättas lägre än de förra, skulle
komma att lida ett väsentligt avbräck och de fördelar, man icke blott ur hygienisk
utan jämväl ur lantmannasynpunkt avsett att vinna genom 1897 års slakthuslag,
bliva om intet.

20

Göteborg,

Malmö,

Eskilstuna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Medicinalstyrelsen anser sig även nu böra framhålla, att besiktning savgifterna
inom de städer i vårt land, där slakthus- och köttbesiktningstvång är infört, satts
så lågt, att de icke kunna motivera en förhöjning av köttprisen, ja, äro så låga,
att de icke belöpa sig ens till 1 krona per individ om året.

Medicinalstyrelsen har för övrigt svårt att frigöra sig från den tanken, att
den opposition, som nu uttalar sig mot, att besiktningsavgifterna fastställas lika
höga som slakthusavgifterna, ursprungligen icke härleder sig från köttproducenterna
utan från de med uppslaktat kött handlande mellanhänderna, »kommissionärerna»,
vilka med oblida ögon se slakthusens uppkomst och fortgående utveckling, enär de
i och härigenom se sin tillvaro allvarligt hotad.

Då nu för närvarande inom landet finnas en hel del slakteriinrättningar, vilka,
av Eders Kungl. Maj:t erhållit tillstånd att försälja sina varor jämväl inom samhällen
med köttbesiktningstvång och detta utan vare sig erläggande av besiktningsavgift
för eller ombesiktning av varan, synas köttproducenternas intressen jämväl
hava i hög grad tillgodosetts.

Att den hittillsvarande proportionen mellan slakthus- och besiktningsavgifterna
varit väl lämpad även för svenska förhållanden framgår därav, att flertalet av
slakthusen långsamt men säkert arbetat sig fram, ja, beträffande Malmö så långt,
att under år 1912 utgifterna på besiktningsbyrån voro 12,580.33 kronor mot
ll,007.io kronor inkomster, d. v. s. införseln av uppslaktat kött till Malmö är
ringa i jämförelse med omfattningen av slakthusets verksamhet.»

Medicinalstyrelsen hemställde, att den gamla taxan för Stockholm
måtte fastställas att fortfarande gälla till utgången av år 1916.

Vad beträffar de övriga städer med slakthus, för vilka förslag till
taxor skulle upprättas i enlighet med Kungl. Maj:ts befallning den 31
december 1913, behandlades ärendet i stort sett på samma sätt som.
ovan refererats beträffande Stockholm, och enahanda skäl anfördes. Angående
dessa städer torde därför blott behöva omförmälas följande.

Slakthusstyrelsen i Göteborg anförde, att enligt uppgjord kalkyl
för år 1913 inkomsterna utgjort i runda tal för slakthuset 216,400 kronor,
för marknadsplatsen 19,100 kronor och för köttbesiktningsbyråerna 58,900-kronor, under det att utgifterna uppgått till respektive 255,100, 35,500
och 48,000 kronor, vilket medfört, att slakthuset och marknadsplatsen
utvisat förlust å respektive 38,700 och 16,400 kronor, under det att
byråerna medfört vinst å 10,900 kronor. Bland utgifterna är upptagen
4 V» procent ränta å anläggningskapitalet för slakthus och marknadsplats,
3,095,000 kronor, under det att kostnader för besiktningslokaler
debiterats besiktningsbyråerna. Med hänsyn till den slakthuset trafikerande
allmänheten ansåge styrelsen icke lämpligt, att slakthus- och marknadsavgifterna
höjdes. Vad besiktningsbyråerna beträffade, borde 1913 års
överskott ej föranleda sänkning av besiktningsavgifterna, ty erfarenheten
hade visat, att frekvensen å byråerna minskades successivt, vilken minskning

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

kunde beräknas till 10 procent årligen, under det att utgifterna kvarstode
ungefär oförändrade. Pin beräkning för de tre åren 1914—1916 under dessa
förutsättningar visade, att besiktningsrörelsen under dessa tre år sammantagna
skulle lämna en liten förlust. Då den nya slakthuslagen medgåve
införande av köttbesiktning även i samhällen, där hälsovårdsstadgans
för riket föreskrifter för stad gällde, syntes det kunna förväntas, att i
samhällen i Göteborgs närhet dylik besiktning inrättades, och att därstädes
besiktigat kött samt isynnerhet fläsk infördes till Göteborg, varigenom
rörelsen vid denna stads besiktningsbyråer skulle ännu mer
minskas och det årliga underskottet ökas. På grund härav borde icke
besiktningstaxan sänkas, utan borde avgifterna fortfarande bliva oförändrade
och lika för slakthuset och besiktningsbyråerna.

Hos Kungl. Maj:t hade lantbruksklubben i Göteborg såsom representant
för lantbrukarna i denna stads omnejd anfört, att, ehuru sättet
för förande av hithörande räkenskaper gjorde det svårt att särskilja de
olika grenarnas av köttkontrollväsendet i Göteborg affärer, det likväl
vore tydligt, att besiktningsbyråernas utgifter vida understege de inkomster,
de lämnat, och att avgifterna alltså vore för höga och borde sänkas.
Sagda inkomster hade år 1906 uppgått till omkring 120,000 kronor,
men sedermera sjunkit, beroende på att genom organtvångets införande
i Göteborg lantmännen funnit sig föranlåtna att föra kreaturen till slakthusefjför
att slaktas.

Vad Malmö vidkommer anförde slakthusstyrelsen därstädes, att
härvarande slakthus från sitt öppnande år 1904 till 1912 års utgång
förräntat anläggningskapitalet med allenast 2.18 procent. Slakthusavgifterna
hade alltså visat sig för låga. En höjning av dem borde dock
av socialekonomiska skäl ej företagas utan tvingande skäl, och det skulle
för övrigt lända samhällets hygien till förfång, därest slakthusavgiftema
vore högre än byråavgifterna och en större del kött bleve underkastad
den i förhållande till slakthuskontrollen mindervärdiga besiktningsbyråkontrolleu.
Vad anginge besiktningsavgifterna hade icke något klagomål
hörts över att de skulle vara för höga i Malmö. Under år 1912
hade också stadens bägge besiktningsbyråer gått med förlust, vadan
även från denna synpunkt icke något skäl funnes att sänka avgifterna.

Slakthusstyrelsen i Eskilstuna meddelade, att slakthusets anläggningskostnad
vid utgången av år 1913 vore bokförd till 453,100 kronor
i avjämnat tal, att under samma år slakthusanläggningen i sin helhet
lämnat inkomster å 47,200 kronor mot utgifter — ränta oräknad — å
35,800 kronor, och att besiktningsbyrån särskilt för sig lämnat något
över 100 kronors brist, samt anförde, att besiktningsavgifterna alltså

Linköping.

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 149-

ingalunda varit för höga utan tvärtom otillräckliga, och att slakthuset
i sin helhet icke lämnat skälig ränta å anläggningskapitalet (endast omkring
2.5 procent).

I sina utlåtanden beträffande taxorna för nu nämnda städer åberopade
medicinalstyrelsen sitt ovan återgivna utlåtande angående
Stockholm.

Beträffande Linköping föranledde frågan vidlyftigare undersökningar
och skriftväxling.

Redan i utlåtande den 13 februari 1914 i det ärende, som av
Kungl. Maj:t avgjordes den 28 februari 1914, framhöll medicinalstyrelsen,
att avgifterna i Linköping sjmtes vara högre än stadens kostnader betingade,
i det att enligt redogörelse för år 1912 slakthuset jämte besiktningsbyråer
m. m. då lämnat 48,490 kronor till ränta å det till
omkring 402,000 kronor uppgående anläggningskapitalet, d. v. s. omkring
12 procent.

Stadsfullmäktige i Linköping meddelade därpå efter slakthusstyrelsens
hörande en kalkyl, uppgjord på grundvalen av inkomst- och
utgiftsstaten för år 1914, vilket de ansågo vara mer rationellt än att
grunda beräkningen på ett tillfälligt gott ekonomiskt resultat under ett
särskilt gynnsamt år såsom 1912 och under förutsättningar, som ej längre
existerade, sedan köttbesiktning numera införts i de närliggande samhällena
Vimmerby, Eksjö, Motala och Tranås. Beräkningarna utvisade
för slakthuset en inkomst av slakthusavgifter å 30,710 kronor samt ett
överskott av 15,352 kronor, motsvarande ungefär 4.7 procent ränta å
anläggningskapitalet 327,100 kronor. Denna ränta syntes ej vara mer
än skälig. Besiktningsbyråns inkomster beräknades till 29,690 kronor
och dess utgifter till 26,472 kronor, innebärande alltså ett överskott ua
3,218 kronor. Då detta överskott vore obetydligt och komme att minskas
genom sjunkande frekvens å byrån i samband med köttbesiktningstvångets
införande i angränsande samhällen, borde det icke föranleda
till taxans sänkande. Sammanlagda överskotten beräknades alltså till
18,570 kronor.

Medicinalstyrelsen infordrade emellertid uppgifter om den faktiska
rörelsen vid slakthuset och byrån under år 1913 samt de tre första
kvartalen av år 1914 samt anförde i utlåtande den 23 oktober 1914
bland annat följande. Under år 1913 hade nettoinkomsterna å rörelsen,
vilka utgjorde avkastning å anläggningskapitalet, uppgått till 68,285
kronor, motsvarande omkring 17 procent ränta å sagda kapital. I betraktande
av dessa faktiska ränteinkomster för åren 1912 och 1913

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

23

syntes stadsfullmäktiges beräkning av tillhopa blott 18,570 kronors
overskott for år 1914 vila på oriktiga förutsättningar. Det faktiska
resultatet av rörelsen under de tre första kvartalen av år 1914 med
tillägg av siffror för sista kvartalet, vunna genom jämförelse med föregående
år, utvisade också, att för år 1914 kunde med allt skäl antagas,
att inkomsterna skulle uppgå av slakthusavgifter till omkring 46 100
kronor och av besiktningsavgifter till omkring 63,600 kronor, innebärande
alltså tillhopa en ökning av icke mindre än omkring 49,000 kronor utöver
beräkningen i inkomst- och ntgiftsstaten för samma år. Visserligen
uppgåves, att ytterligare anläggningskostnad å omkring 126,000 kronor
skulle genast behöva nedläggas, men detta belopp borde ej räknas
såsom utgift utan endast ränta därå beräknas. Om denna än sattes så
högt som till 6 procent, skulle härav blott följa en utgiftsöknino- å omkring
7,500 kronor. ''

Sedan medicinalstyrelsen vidare framhållit, att i Linköping besiktmngsavgiften
för större svin vore endast 1 krona 25 öre, under det att
slakthusavgiften för samma djur vore 2 kronor, framhöll styrelsen att
en av stadsfullmäktige uttalad önskan att av hygieniska skäl få’ allt
det i staden konsumerade köttet uppslaktat å slakthuset syntes stå i
viss motsats mot det sätt, på vilket köttkontrollväsendet ordnats i denna
stad, och fortsatte därefter sålunda.

»Medicinalstyrelsen syftar härmed på det förhållandet, att stadsfullmäktige
lck®, ve, 1* . S°ra någon framställning om införande av organtväng, samtidigt med
kottbesiktmngstvang. Att denna omständighet verkligen är i hög grad ä°nad att
motverka det av stadsfullmäktige uppställda" önskemålet - väl icke fö? iSpiiSs
stad, men för andra samhällen, nämligen sådana där organtvång finnes infört —
vdl styrelsen nu ådagalägga Hos den stora kreatursuppfödande allmänheten råder
beklagligtvis, till följd av bristande förstående, ännu en viss ovillighet mot att
samtidigt med föreläggande av kött till besiktning bifoga jämväl tillhörande organ.
Personel'' med dylik uppfattning föredraga naturligtvis att, där så lämpligen ske
kan, utan alltför störa kostnader och besvär, sända sin köttproduktion till samhälle
utan organtvång, och faktiskt torde den goda tillförseln till Linköping till rätt stor
i„mi?10 pä inyfl^,forMa.förhållande. Detta, i förening med den omständigheten att
slakthus- och kottbesiktmngstaxoma i Linköping och Stockholm, i allt övrigt lika
likväl skilja sig åt i fråga om besiktning av större svinkreatur, har givetvis i hög
grad bidragit till den från Linköping pågående stora tillförseln till Stockholm av
uppslaktat (ej organbesiktigat) kött. Därigenom att i Linköping stämplat kött sålunda
uppsänts till Stockholm och där konsumerats utan att hava passerat sistnämnda
städs köttbesiktning, har Stockholms stad gått miste om en eljest påräknelig
inkomst av 44,oö5 kronor 75 öre, under det att Linköpings stad i stället kunnat
harpa tillgodogöra sig ett belopp av 38,021 kronor, allt för ett enda år, 1913
laknat. Harav torde åtminstone delvis kunna förklaras det i ekonomiskt hänseende

24 Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 149. ''

utmärkta resultat, vilket slakthusrörelsen och köttbesiktningen i Linköping under år
1913 uppnått, omkring 17 procent på anläggningskapitalet. .

Saken har emellertid ej blott sin ekonomiska utan även sin hygieniska sida.
Även denna senare synes stadsfullmäktige hava insett, dock endast för så vitt deras
egen stad beträffar. De betona nämligen, att »det eftersträvade målet att fn allt
det i staden» (d. v. s. Linköpings stad) »konsumerade köttet uppslaktat å slakthuset»
vore av bland annat hygienisk vikt. Den hygieniska vikten skulle val, enligt
stadsfullmäktiges för övrigt fullt riktiga åsikt, ligga däri, att det å slakthuset
uppslaktade köttet undergår organbesiktning. Samma hygieniska synpunkt, samma
åsikt om gagnet av obligatorisk organbesiktning borde emellertid enligt medicinalstyrelsens
åsikt, rättvisligen hava fått göra sig gällande även i fråga om det kött,
som besiktigas å stadens köttbesiktningsbyrå. Men, såsom redan nämnts, i detta
fall anse stadsfullmäktige tydligen organtvånget vara av underordnad vikt, så mycket,
mer som ju en stor del av det blott besiktigade köttet icke konsumeras i staden
utan tillföres andra samhällen. Då nu frågan om den hygieniska sidan av saken
härmed kommit på tal, vill styrelsen begagna tillfället att ännu en gång på det
bestämdaste såsom sin åsikt framhålla, att en köttbesiktning utan samtidig besiktning
av tillhörande organ är, om ej alldeles värdelös, dock av mycket underordnad
betydelse i jämförelse med en jämväl organen omfattande besiktning.»

Medicinalstyrelsen både på grund av det anförda kommit till den
bestämda övertygelsen, att den behallna inkomsten av driften vid Linköpings
städs slakthus och köttbesiktning numera nått sådan höjd, att
en nedsättning av avgifterna ovillkorligen måste ske. Det hade nog
varit följdriktigast att verkställa nedsättningen så, att ränteinkomsten
å anläggningskapitalet inskränktes till 6 procent, men detta, syntes vara
alltför genomgripande, helst resultatet i framtiden vore ovisst. Avgifterna
borde därför nedsättas endast till ungefär hälften *) av de nuvarande,
men vara lika för slakthuset och besiktningsbyrån, även i fråga
om större svin. Styrelsen yttrade slutligen:

»Medicinalstyrelsen har nu ingalunda förbisett, utan tvärtom fäst sin särskilda
uppmärksamhet vid att, därest dess förslag om avgifternas nedsättning varder av
Eders Kungl. Maj:t bifallet, följden därav kan tänkas bliva den, att den här ovan
omnämnda, delvis av billigare taxesatser i Linköping föranledda tillförseln av dar
besiktigat kött till samhällen med organtvång — särskilt Stockholm - skall komma
att taga ytterligare fart och därmed än mer förrycka dessa samhällens köttbesiktningsförhållanden,
till stort ekonomiskt avbräck för dessa samhällen. Ett avhjälpande
av denna olägenhet synes emellertid icke böra ske på bekostnad av de i § 8
av slakthuslagen fastställda och i sig själva ju riktiga principerna, utan endast på
det sätt, att lagstiftningen i övrigt varder i erforderliga delar ändrad, något varom
emellertid i förevarande fall icke direkt är fråga.»

’) Det bör anmärkas, att avgifternas nedsättning till bällten torde medföra minskning till
ungefär hälften av inkomsterna, men att, då utgifterna väl icke därigenom minskas, nettoöverskottet
procentuellt minskas ännu mer och kanske alldeles försvinner.

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Linköpings stadsfullmäktige, som på begäran fingo yttra sig med
anledning av medicinalstyrelsens nyssnämnda utlåtande, åberopade därvid
ett yttrande av stadens slakthusstyrelse, vari anfördes bland annat
följande. Inkomstsiffrorna under år 1914 vore exceptionella på grund
av årets ovanliga förhållanden och borde ej läggas till grund för beräkningar
för normala år. De nödiga utvidgningarna betingade enligt
senare beräkningar en kostnad’ av 215,000 kronor och föranledde ej
blott ökad ränteutgift utan även ökade drift- och administrationskostnader.
De orsakades redan av den nuvarande rörelsen och finge därför
ej anses medföra ökad rörelse och ökade inkomster. Utförseln till
Stockholm av kött av storboskap avsåge nästan uteslutande kött av djur,
som slaktats å slakthuset, och hade sålunda ej avsevärt inverkat på
rörelsen vid besiktningsbyrån.

Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarade sig anse nedsättning
av taxan ej böra äga rum, intill dess ytterligare erfarenhet vunnits såväl
från nu ifrågavarande som andra slakthus. Det syntes för övrigt nödvändigt
att söka hålla taxorna för begagnande av slakthus och köttbesiktningsbyråer
i någorlunda jämnhöjd på olika orter. Därest en
nedsättning av såväl slakthusavgifter som besiktningsavgifter — vilka
för övrigt syntes böra vara lika stora, enär endast därigenom utsikt
förefunnes för att de kommunala slakthusen skulle komma till full användning
och hemslakten minskas eller om möjligt upphöra — företoges
endast för Linköping därför att tillförseln därstädes av kött för
besiktningsbyrån vore synnerligen stor och staden annars skulle få för
hög ränta på anläggningskostnaden, komme detta exempelvis att medföra
den olägenheten, att Norrköpings (blivande) slakthus icke komme att
bära omkostnaderna och säkerligen intet annat samhälle i länet vågade
anlägga slakthus, enär Linköpings stad med sin billigare taxa med fördel
kunde konkurrera med dessa.

Det i början av min redogörelse omförmälda, från lantbruksstyrelsen
infordrade utlåtandet, vilket är dagtecknat den 22 december 1914,
inkom till jordbruksdepartementet den 24 mars 1915. I detta utlåtande,
vid vilket fogats uppgifter å antalet vid slakthusen i Göteborg, Malmö
och Eskilstuna slaktade djur av olika slag samt å besiktningsbyråerna
i samma städer besiktigade djurkroppar till och med år 1914 (för
Eskilstuna år 1913), anför styrelsen bland annat följande.

»Av bilagda utredning framgår, att tillförseln av kreatur till de offentliga
slakthusen, vilka varit i verksamhet under en längre följd av år, varit i någorlunda
jämn stegring, under det att tillförseln till besiktningsbyråerna i de städer, där
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 132 höft. (Nr 149.) 4

Lantbruks styrelsen.

26

Rnnc/l. Maj-ts Nåd. Proposition Nr 149.

ifrågavarande slakthus äro belägna, år för år minskats. Då städernas avsikt med
uppförande av slakthus är att tillförsäkra sina innebyggare ett hygieniskt välbehandlat
kött, måste det ligga i deras intresse att söka så småningom inskränka
tillförseln av kött från andra orter och åstadkomma, att allt i staden salufört kött härrör
från i det offentliga slakthuset slaktade kreatur. Det ändamålsenligaste sättet för
åstadkommande härav är, att taxan för enbart besiktning av kött sättes till samma
belopp som för slakt av kreatur å det offentliga slakthuset, besiktning inbegripen.

Sättes taxan lägre för enbär besiktning av till en stad infört kött, måste
detta givetvis försvåra uppnåendet av det ovannämnda önskemålet. Därjämte måste
en sådan åtgärd motverka uppförandet av nya slakthus, då det nämligen under
sådana förhållanden bleve ytterst svårt att få slakthusen ekonomiskt bäriga. Skulle
nämligen besiktningsavgiftema nedsättas så, att de endast täckte kostnaderna för
själva besiktningen, borde slakthusavgifterna i stället höjas för att ersätta den minskade
inkomsten. Men detta skulle medföra, att tillförseln till slakthuset minskades,
under det att tillförseln av kött till besiktningsbyråerna bleve större. Icke endast
städernas hygieniska utan jämväl deras ekonomiska intressen skulle genom en dylik
anordning bliva mindre väl tillgodosedda. De städer, som redan uppbyggt offentliga
slakthus, skulle bliva tvingade att nedsätta de redan nu i förhållande till utlandet
låga taxorna för siaktning till de belopp, som kunde anses täcka kostnaderna för
besiktningen, och underkasta sig den ekonomiska förlust, som härav komme att
uppstå, om de ville behålla de fördelar i hygieniskt hänseende, som genom slakthusens
uppförande avsetts. En följd härav skulle vidare tvivelsutan bliva, att de
städer, där slakthus icke funnes, komme att avstå från att bygga sådana. Städerna
hava nämligen ingen skyldighet att införa slakthustvång och det är knappast
troligt, att de, för vinnande av de hygieniska fördelar, som slakthusen äro avsedda
att bereda befolkningen, skulle befinnas villiga att låta denna genom utdebitering
betala kostnaderna härför. Erfarenheten från tiden för slakthuslagens tillkomst
synes ock bekräfta detta.

Komme emellertid upprättandet av slakthus i städerna att avstanna, skulle
detta bliva icke endast till deras egen skada i fråga om förbättrade hygieniska förhållanden
utan även till betydlig ekonomisk olägenhet för jordbruksnäringen. Det
har nämligen visat sig, att i de trakter, där offentliga slakthus blivit uppförda,
kreatursägarna icke blott få bättre betalt för sina varor, i det att avfall och dylikt
där fullständigare kunna tillvaratagas genom de anordningar, som finnas vid slakthusen
för tillgodogörande av mindrevärdigt och till människoföda odugligt kött m. m.,
utan därjämte undgå de en del obehag och ersättningsanspråk från köparna för
levererade tuberkulösa eller eljest sjuka kreatur, olägenheter, vilka, där offentliga
slakthus saknas, äro allt för vanliga.

Genom att här ifrågavarande avgifter hitintills utgått med samma belopp,
hava de kunnat hållas låga, i det att avgifterna för det byråbesiktigade köttet åtminstone
till en början bidragit till att underhålla och förränta själva slakthuset.
Det synes ock lantbruksstyrelsen, att, därest sammanlagda inkomsten genom byråbesiktningen
och själva slakthusdriften icke medför ekonomisk vinst för staden utöver
omkostnaderna för båda, fastställandet av lika avgifter icke kan anses strida
mot lagens andemening, även om vinst skulle uppstå av den ena verksamhetsgrenen,
då denna vinst använts till täckande av brist å den andra. Det torde ock vara
synnerligen svårt — åtminstone vid mindre slakthus, där besiktningslokalerna äro

27

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

inrymda i själva slakthuskomplexet — att åtskilja kostnaderna för de olika slagen
av verksamhet. Hyran för besiktningslokalen kan svårligen beräknas, då den utgör
ränta och underhåll på en del av byggnadskostnaden för slakthuset, och veterinärer,
mikroskopister och biträden äro gemensamma för besiktningsbyrån och slakthuset,
varför deras löneförmåner endast kunna approximativt beräknas för och fördelas
på de olika verksamhetsgrenarna.

Det har från visst håll anförts, att genomfen nedsättning av besiktningsavgifterna
köttprisen skulle komma att sjunka. Även om så skulle bliva fallet,
skulle detta likväl icke kunna komma att ske med mer än högst ett öre per kilogram,
enär avgifterna redan nu vid alla slakthus i regel äro så låga, att de icke
uppgå till mera än ett å två öre per kilogram för kött av storboskap och svin.
Då emellertid byråbesiktigat kött i allmänhet försäljes till lägre pris än kött från
slakthus, skulle en nedsättning av besiktningsavgiften säkerligen icke komma varken
producenterna eller konsumenterna utan endast slaktarna till godo.

Då genom lagbestämmelser städernas rätt att uppbära avgifter för besiktning
och begagnande av slakthus inskränkts därhän, att avgifterna icke få sättas till
högre belopp, än att de täcka kostnaderna, har detta tvivelsutan i första rummet
varit - av omtanke för att jordbruksnäringen icke skulle beskattas genom för höga
pålagor. Men lantbruksstyrelsen håller före, att den nytta jordbrukarna haft av
slakthusen vida överväger den olägenhet, som de hittills fastställda besiktningsavgifterna
för dem medfört.

Då någon nämnvärd fördel alltså icke skulle vinnas genom en nedsättning
av besiktningsavgifterna under slakthusavgiftema, men en dylik nedsättning skulle
medföra ytterst stora olägenheter för såväl städerna som, icke minst, för jordbruksnäringen,
måste ett bibehållande av besiktnings- och slakthusavgifterna till samma
belopp vara att anse såsom synnerligen fördelaktigt.

Skulle detta icke fortfarande kunna ske med de bestämmelser, som nu gällande
lag av den 10 oktober 1913 innehåller, torde det vara nödvändigt, att åtgärder
vidtagas för att få bestämmelserna härutinnan ändrade.»

För att åstadkomma ytterligare utredning i ärendet liar jag införskaffat
uppgifter angående den ekonomiska rörelsen vid de äldre
slakthusen jämte besiktningsbyråer under år 1914. Av dessa uppgifter
inhämtas följande.

För Stockholm utvisa 1914 års räkenskaper för slakthuset med
kreatursmarknad och köttbesiktningsbyråer en totalinkomst av 596,897
kronor, varav 198,485 kronor av slakthusavgifter, 189,967 kronor av
besiktningsavgifter, 14,737 kronor av marknadsavgifter, 57,817 kronor
av hyror och resten av stall- och vägavgifter, inkomst av sålt foder
m. m. samt åtskilliga smärre inkomster. Utgifterna utom räntor hava
uppgått till 438,027 kronor, vadan överskottet utgjort 158,870 kronor.
Detta överskott motsvarar allenast 2.4 4 procent å anläggningskapitalet,
6,510,566 kronor, under det att den verkliga räntan å lånemedelsskulden
uppgivits uppgå till 283,424 kronor. Om sistnämnda räntebelopp upptages
såsom utgift, visar sig, att rörelsen medfört en förlust å 124,554 kronor.

Departements chefen.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Vad Göteborg vidkommer hava sammanlagda inkomsterna uppgått
till 379,538 kronor, varav 185,000 kronor av slakthusavgifter, 58,535
kronor av besiktningsa vgifter, 13,638 kronor av marknadsavgifter,
10,285 kronor av hyror och resten av övriga avgifter och särskilda inkomster.
Utgifterna utom räntor hava uppgått till 234,773 kronor, och
ett överskott å 144,765 kronor har alltså uppstått. Om anläggningskapitalet
sättes till samma belopp, som förut uppgivits för år 1913 eller
3,095,000 kronor, motsvarar detta överskott en ränta därå av 4.6 7
procent. Denna rörelse torde vid detta förhållande kunna anses hava
gått ungefär ihop.

I Malmö hava sammanlagda inkomsterna av rörelsen uppgått till
224,772 kronor, varav 166,181 kronor av slakthusavgifter, 14,100 kronor
av besiktningsavgifter och resten av diverse andra avgifter och övriga
inkomster. Utgifterna hava uppgått till 168,547 kronor, vadan ett överskott
å 56,225 kronor uppstått. Då anläggningskapitalet samma år upptagits
till 1,318,866 kronor, motsvarar överskottet en ränta därå av 4.2 6
procent. Det synes på grund härav antagligt, att rörelsen under år
1914 knappast gått ihop.

Vad Eskilstuna beträffar hava inkomsterna i sin helhet uppgått
till 52,017 kronor, varav 37,452 kronor av slakthusavgifter, 3,870 kronor
av besiktningsavgifter, 960 kronor av marknadsavgifter och resten av
övriga avgifter och inkomster. Utgifterna hava utgjort 37,954 kronor,
och ett överskott å 14,063 kronor har således uppstått. Då anläggningskostnaden
nu uppgår till 454,200 kronor, motsvarar sagda överskott eu
ränta därå av 3.0 9 procent, vilket otvivelaktigt innebär, att rörelsen gått
med förlust.

För Linköping utvisa de inhämtade uppgifterna, att under år 1914
inkomsterna utgjort 127,407 kronor, därav 51,324 kronor av slakthusavgifter,
59,629 kronor av besiktningsavgifter och resten av vägavgifter
och diverse inkomster. Utgifterna utom räntor uppgingo till allenast
55,336 kronor, vadan ett överskott å 72,171 kronor uppstått, motsvarande
en ränta av icke mindre än 17.95 procent å anläggningskapitalet, 402,000
kronor. Att detta överskott visar, att rörelsen gått med stor vinst, är
uppenbart.

I likhet med lagutskottet vid 1913 års riksdag finner jag bestämmelserna
i den nuvarande slakthuslagens § 8 hava den innebörd, att
besiktningsavgifterna icke böra sättas högre, än som kan anses erforderligt
till täckande av samhällets kostnader endast för denna besiktning
jämte stämpling och eventuellt särskild behandling, och att detta gäller

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

även för stad, varest offentligt slakthus finnes. Den rätt, lagen medgiver,
till att jämväl kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte
skälig ränta å anläggningskapitalet tagas i beräkning, gäller nämligen
endast vid bestämmandet av avgifter för slakthusets begagnande. Åven
om besiktningsbyrå för uppslaktat kött är förlagd till slakthuset, böra
alltså enligt lagens ordalydelse inga andra kostnader bliva grundläggande
för taxan för besiktning av sådant kött, som icke slaktats i slakthuset
utan blott undergår besiktning å byrån, än som sammanhänga med själva
besiktningen med därtill hörande åtgärder. Att sätta besiktningsavgifterna
så högt, att förtjänst å desamma måste uppstå, torde därför
icke överensstämma med lagens nuvarande avfattning, även om denna
förtjänst användes till att minska eller motväga förlust å samtidigt bedriven
slakthusrörelse.

År den mening, jag sålunda utvecklat, riktig, torde de nuvarande
besiktningstaxorna icke kunna bibehållas, ifall den i lagen tillämpade
principen skall fortfarande bliva gällande.

Det synes mig emellertid kunna starkt sättas i fråga, huruvida
sistnämnda princip — ur mera allmänna synpunkter sett —
verkligen är den rätta. Uppenbart är visserligen, att avsikten icke är,
att staden skall genom dessa avgifter skaffa sig en extra inkomst utan
motsvarande uppoffringar och alltså beskatta allmänheten genom fördyring
av köttvaror. Men det synes mig vara fullt riktigt att betrakta köttkontrollväsendets
alla grenar inom samma stad såsom en enhet och
bestämma avgifternas belopp från en dylik utgångspunkt. Den stora
betydelse, ett väl ordnat slakthusväsende äger i flera hänseenden, synes
till fullo motivera detta. Ett av de viktigaste av köttkontrollväsendets
ändamål är ju att tillförsäkra samhällets befolkning en ur hygienisk
synpunkt god. och pålitlig vara. Detta vinnes alldeles otvivelaktigt bäst
genom att djuren slaktas i offentligt slakthus och att desamma jämte
do erhållna slakteriprodukterna därvid undergå all den därstädes anordnade
kontrollen. Med allt erkännande åt besiktningsbyråeruas gagnande
verksamhet lärer det icke kunna förnekas, att dessas kontroll måste i
jämförelse med slakthusens anses såsom mindrevärdig. Det synes därför
vara en fullt berättigad strävan hos de städer, som inrättat slakthus,
att söka leda förhållandena därhän, att allt i staden salufört kött härrör
från i det offentliga slakthuset slaktade kreatur. Även från den kreatursägande
allmänhetens, i regel jordbrukarnas synpunkt, innebär användandet
av slakthus vid kreaturens nedslagning högst beaktansvärda
fördelar. Detta har lantbruksstyrelsen med styrka framhållit, och jagvill
härutinnan instämma med styrelsen. Jämväl från nationalekonomisk

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

synpunkt lärer slakthusens användning böra uppmuntras, bland annat
enär därigenom åtskilligt avfall m. m. vid slakten tillvaratages omsorgsfullare
än vid enskild slakt och sammanförandet av större, ensartade
partier av viss vara underlättas, varigenom avsättningen befrämjas och
nöjaktiga pris lättare erhållas.

Befordrandet av slakthusens användande i alltmer ökad omfattning
synes alltså vara till gagn lör såväl producenter som konsumenter av
kött. För de enskilda slaktarna, särskilt dem, som driva sin rörelse i
närheten av städer med slakthustvång men utom det område, där tvånget
gäller, torde emellertid vissa olägenheter kunna uppstå genom slakthusens
gynnande vid avgifternas bestämmande. I betraktande av de
betydande fördelar i andra hänseenden, som stå att vinna, torde man
dock icke därav böra förhindras att beträda den väg, som eljest synes
vara den riktiga. Det möter ju för övrigt för dessa slaktare ej något
hinder att fortfarande bedriva sin handel med slaktkreatur, kött och andra
slaktprodukter, även om själva slakten försiggår å slakthuset. Därest
besiktningsavgifterna på grund av lägre kostnader sättas lägre än slakthusavgifterna,
skulle däremot givetvis den enskilda slakterirörelsen och
hemslakten direkt gynnas. Slakthusväsendets fortsatta upprätthållande
och utveckling skulle därigenom allvarligt hämmas och de avsedda fördelarna
äventyras.

Det är visserligen sant, att den önskade likheten mellan de bägge
slagen av avgifter skalle kunna vinnas därigenom, att slakthusavgitterna,
oberoende av kostnaderna för slakthusets anläggning, drift och
underhåll, sattes till samma belopp, som besiktningen ensamt för sig
betingade, och alltså i större eller mindre män understege slakthusdriftens
självkostnader. Därigenom skulle dock uppenbarligen en ganska
avsevärd årlig förlust uppstå å slakthusrörelsen. Det är visserligen
tydligt, att slakthusets förmåga att bära sina kostnader i mycket hög
grad beror på dyrbarheten av dess anläggning och det mer eller
mindre ekonomiska sätt, varpå driften ordnats, samt att en alltför storartad
och dyrbar anläggning kommer att åtminstone för lång tid framåt
verka tyngande på ekonomien och förhindra ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat ävensom att sådan olägenhet jämväl kan föranledas av
ofördelaktigt anordnad drift, av alltför låg frekvens in. m. Men även
om i dessa hänseenden ingenting finnes att anmärka, ligger det i sakens
natur, att kostnaderna för ett djurs behandling i slakthuset, innefattande
såväl djurets slaktning m. m. som besiktningen, för vilka kostnader slakthusavgiften
skall utgöra valuta, måste avsevärt överstiga kostnaderna för
enbär besiktning, och att, om slakthusavgifterna sättas till det belopp,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

31

besiktningen ensam för sig betingar, de övriga slakthuskostnaderna bliva
oersatta och måste medföra förlust. Denna förlust finge väl då täckas
genom beskattning a stadens invånare. Ifall dessa härigenom möjligen
erhölle i någon mån lägre pris å slakthusets köttvaror, skulle detta motvägas
av höjda kommunalutskylder. Huruvida detta sätt vore att föredraga
framför att bestämma avgifterna så, att slakthuset bure sig självt,
kan möjligen vara föremål för delade meningar ur sociala och andra
synpunkter. Det bör dock härvid framhållas, att det ingalunda är självfallet,
att lägre pris å köttvaror från slakthuset skulle vinnas genom
nedsättning av slakthusavgifterna. Det synes tvärtom icke vara osannolikt,
att en dylik nedsättning blott skulle medföra ökad förtjänst för
mellanhänderna. Men det för mig bestämmande är, att det otvivelaktigt
måste antagas, att genom ett sådant arrangemang benägenheten
hos staderna att inrätta slakthus skulle hämmas. Det är därför enligt
min mening nödvändigt, ifall man vill befrämja inrättandet av slakthus,
att man icke ordnar så, att dessa anläggningar måste bliva en för vederbörande
stad i hög grad förlustbringande affär, betraktat ur synpunkten
av stadens egen kommunala ekonomi.

Jag anser det därför vara riktigast att — såsom jag förut framhållit
betrakta köttkontrollväsendet i eu stad med slakthus såsom en
enhet. De förut meddelade uppgifterna angående det ekonomiska resultatet
av detta köttkontrollväsende i de städer, där slakthus under någon
längre tid varit i verksamhet, synas mig utvisa, att dessa städer,° då
skälig ränta . å anläggningskapitalet beräknas, i allmänhet icke erhållit
någon överskjutande inkomst av ifrågavarande rörelse i dess helhet. Vad
år 1914 beträffar har för Stockholm och Eskilstuna rörelsen medfört icke
obetydlig förlust; för Göteborg och Malmö synas i bästa fall inkomster
och utgifter hava gått någorlunda ihop, under det att allenast för
Linköping på grund av jämförelsevis låg anläggningskostnad och andra
samverkande för staden gynnsamma omständigheter rörelsen lämnat
vinst. Att sådana förhållanden, vilka gjort sig gällande beträffande
Linköping, även framdeles skola spela in, hur än slakthus- och köttbesiktningsavgifternas
inbördes förhållande ordnas, är uppenbart, och
den rättelse, som må kunna vara erforderlig, bör då vinnas på annat sätt.

I enlighet med de synpunkter, jag nu utvecklat, har jag låtit
utarbeta förslag* till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10
oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus.

Sedan departementschefen uppläst omförmälda förslag, hemställde
han, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att antaga detsamma.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställen behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse bil. . . . till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Curt BoJitlieb.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.