Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 147.
5
Nr 147.
Kungl. Majits nådiga proposition till riksdagen angående utsträckning
av tiden för tullfri disposition av tullpliktiga
utställningsföremål, som införts till haitiska utställningen
i Malmö år 1914; given Stockholms slott den 16 april
1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att för varor, vilka på grund av utav generaltullstyrelsen den 23
juli 1913 lämnat medgivande införts till baltiska utställningen i Malmö
år 1914 utan tullavgifts erläggande, må, utan binder av vad i § 8 mom.
1 tulltaxeförordningen stadgas, att tullfrihet icke får äga rum för längre
tid än ett år, åtnjutas tullfrihet till och med den 31 mars 1916, med
skyldighet för utställningsstyrelsen att ansvara för gäldandet av tullavgifterna
för dylika varor, vilkas återutförsel icke behörigen äger rum
senast sistnämnda dag.
De till ärendet hörande handlingarna skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde
härefter:
Genom beslut den 23 juli 1913 medgav generaltullstyrelsen att
för exponering å baltiska utställningen i Malmö år 1914 avsedda föremål,
som icke enligt gällande tulltaxa eller stadgande i § 4 av tulltaxeförordningen
åtnjöte tullfrihet, finge efter angivning av utställningsstyrelsen
tullfritt disponeras under ett år från deras införsel under villkor,
bland andra, att av utställningsstyrelsen före föremålens utlämnande
ställdes av packhusinspektionen i Malmö godkänd säkerhet för tullbeloppets
gäldande, vid fäll av underlåten behörig återutförsel av föremålen.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu styrelsens för baltiska
utställningen i Malmö år 1914 förvaltningsutskott, med förmälan, alt
det under nu rådande förhållanden vore ogörligt att inom föreskriven tid
utföra särskilt de till utställningsföremål hänförliga tullpliktiga utländska
7
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.
byggnadsmaterialier m. m., som inginge i vissa utställningskallar, anhållit,
att ticlen för den tullfria dispositionen av såväl berörda material som de
övriga utställningsföremål, vilka icke kunde i tid utföras, måtte utsträckas
till den 1 juli 1915.
På grund av remiss bär generaltullstyrelsen den 25 november
1914 avgivit utlåtande i ärendet, varmed tillika överlämnats särskilda
av tulldirektören i Malmö och packhusinspektionen i samma stad avgivna
yttranden. Packbusinspektionen har därvid anfört:
»Under nuvarande oroliga tider torde den — — — — i förordningen med
gällande tulltaxa bestämda tiden för reexport av de å baltiska utställningen utställda,
utländska föremålen icke vara tillräcklig. Bland de utställda föremålen befinner
sig exempelvis på den tyska avdelningen en stor maskinhall, vars uppförande
tog i anspråk en tid av nära 5 månader. Dit höra även större maskinkolli, för vilkas
transport särskilt konstruerade järnvägsvagnar erfordras, vilka för närvarande icke
få föras eller disponeras utom tyska rikets gränser.
Med stöd av art. 15 »(konvention, concemant les expositions internationales»,
Berlin den 26 oktober 1912, har inspektionen till utställningsföremål även
hänfört byggnadsmaterialier, som från Tyskland och Danmark införts för uppförandet
av de respektive ländernas utställningsbyggnader. Det bliver antagligen alldeles
ogörligt att få speciellt de uppräknade föremålen kontrollerade för export inom ett
år från deras införseldatum. Då dessa svårigheter icke kunde förutses vid planläggandet
eller ordnandet av den stora utställningen, föreligger enligt inspektionens
förmenande en »force majeure», som berättigar bifall till framställningen. För sin
del har inspektionen därför icke något att erinra emot ett eventuellt bifall till framställningen,
detta så mycket mindre som, enligt vad inspektionen inhämtat, uppskovet
med reexporten högst antagligt endast behöver ifrågasättas för ovanberörda, svårtransportabla
artiklar samt byggnadsmaterialier.
Dock bör ett bifall till framställningen betingas av att utställningens styrelse
fortfarande, intill dess de sista, tull underkastade utställningsföremålen blivit reexporterade,
ikläder sig samma ansvar för oguldna tullumgälder m. in., som för
närvarande är bestämt »
I detta sammanhang vill jag omnämna, att den i yttrandet omförmälda
konventionen, som förutsätter tullfrihet för utländska utställningsföremål,
varibland även räknas byggnadsmaterialier, biträtts av
Sverige men ännu icke för Sveriges del ratificerats.
För egen del anför generaltullstyrelsen följande:
»Da tullfrihet^ enligt det författningsrum, a vilkot styrelsens berörda medgivande
giundats ^ 8 mom. 1 tulltaxeförordningen — icke må åtnjutas för längre
tid än ett år, torde ett bifall till förvaltningsutskottets ifrågavarande anhållan förutsätta
riksdagens hörande.
Styrelsen får sålunda i underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj:t
måtte hos riksdagen göra framställning därom, att tullfrihet för varor, vilka på
Pac/chusin
spcktionen
Malmö.
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 147.
grund av generaltullstyrelsens ovanberörda den 23 juli 1913 lämnade medgivande
införts för baltiska utställningen utan tullavgifts erläggande, må åtnjutas till och
med den 30 juni 1915, även om den för sådan tullfrihet i § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen
bestämda tid av högst ett år från varans införsel därvid kommer att
överskridas, med fortfarande skyldighet för utställningsstyrelsen att ansvara för
gäldandet av tullavgifterna för dylika varor, vilkas återutförsel icke behörigen äger
rum senast sistnämnda dag.»
Det synes mig med billigheten överensstämmande, att, då de
föremål, som här avses, icke kunna utföras inom den tid av ett år efter
införseln, varunder desamma på grund av generaltullstyrelsens jämlikt
§ 8 mom. 1 av gällande tulltaxeförordning lämnade medgivande få tullfritt
disponeras, möjlighet till befrielse från tullavgift för dessa föremål
ännu någon tid hålles öppen. Enligt vad jag inhämtat lärei föi en
del av de ifrågavarande föremålen någon bestämd tid för deras utförsel
icke kunna angivas samt den av utställningsstyrelsens förvaltningsutskott
förordade förlängningen av ifrågavarande tidsfrist till den 1 juli 1915
åtminstone i vissa fall vara otillräcklig. Då det under sådana förhållanden
icke torde vara skäl att alltför knappt tillmäta den tid, varunder föremålen
ytterligare må tullfritt disponeras, föreslår jag, att tiden för den tullfria
dispositionen av omförmälda utställningsföremål förlänges till den 1
april 1916.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för varor, vilka på grund av generaltullstyrelsens förutnämnda
medgivande den 23 juli 1913 införts till baltiska utställningen i Malmö
år 1914 utan tullavgifts erläggande, må, utan hinder av vad i § 8 mom.
1 tulltaxeförordningen stadgas, att tullfrihet icke får äga rum för längie
tid än ett år, åtnjutas tullfrihet till och med den 31 mars 1916, med
skyldighet för utställningsstyrelsen att ansvara för gäldandet av tullavgifterna
för dylika varor, vilkas återutförsel icke behörigen äger rum
senast sistnämnda dag.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Georg Sjöcrona.