Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående befrielse
för riksbanken under viss tid från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld; given
Stockholms slott den 20 april 1915.
Under åberopande av bilagda statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att riksbanken må för tiden till den 1 oktober 1915 vara fritagen från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill giva anledning, före nämnda dag återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 131 höft. (Nr 146—148.) 1
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
Protokoll över ett finansärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet å Stockholms slott den 20 april 1915.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten yttrade:
Kungl. Maj:t har under gårdagen godkänt ett av riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 268 till 1914 års senare riksdagantaget
förslag till ändring av § 72 regeringsformen. Enligt detta förslag
lyder tredje stycket i nämnda paragraf sålunda:
»Riksbanken allena äger rätt att utgiva sedlar, som för mynt i
riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, inlösas av banken
med guld efter deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant
med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen
nödigt, må för viss tid medgivas av Konungen och riksdagen
samfällt eller, om riksdagen ej är samlad, av Konungen på framställning
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat
medgivande skall, därest detsamma icke varder av nästföljande riksdaginom
tjugu dagar från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.))
Fullmäktige i riksbanken hava den 7 innevarande april till Kung].
Maj:t avlåtit följande framställning:
»Efter inhämtande av bankoutskottets godkännande beslöto fullmäktige i riksbanken
den 2 augusti 1914 att inställa inlösningen av riksbankens sedlar med guld,
vilken inställelse fortfarande gäller. För att bringa denna av det dåvarande nödläget
förorsakade åtgärd i överensstämmelse med lag, framlade Eders Kungl. Maj:t i
proposition till den senare lagtima riksdagen år 1914 förslag till tillägg till 72 §
regeringsformen, enligt vilket under vissa förutsättningar undantag må kunna medgivas
riksbanken från plikten att inlösa sina sedlar med guld. Detta tillägg torde
i huvudsaklig överensstämmelse med den kungl. propositionen inom kort erhålla kraft
av grundlag. Sedan detta skett, bör den anvisade utvägen för medgivande av dylikt
undantag utan dröjsmål anlitas, så vida sedelinlösningen icke kan omedelbart återupptagas.
Flertalet europeiska sedelbanker inställde vid utbrottet av det nu pågående
kriget sedelinväxlingen mot guld. Ingen av dessa banker har hittills återupptagit
sedelinlösningen. Något allmännare upptagande av densamma torde knappast vara
att vänta före krigets slut. I varje fall synes den nuvarande så väl i politiskt som
finansiellt hänseende oklara internationella situationen utesluta möjligheten av ett
återupptagande av sedelinlösningen under den närmaste tiden.
Sveriges riksbank har en särskild anledning att i detta avseende iakttaga
försiktighet. Riksbankens sedelcirkulation har allt sedan krigsutbrottet varit omkring
sextio miljoner kronor större än vad som kan anses såsom normalt. Då det
verkliga för den allmänna rörelsens ostörda gång nödvändiga sedelbéloppet, med
undantag för tiden närmast efter krigsutbrottet, sedan dess knappast kan hava varit
väsentligt större än under vanliga förhållanden, torde med visshet kunna antagas
att en betydande del av denna extra sedelcirkulation har sin orsak däri, att allmänheten
under intryck av den utav krigsutbrottet framkallade panikstämningen
gömde undan (tesaurerade) sedlar för framtida behov, vilka sedlar fortfarande synas
vara undangömda. Om sedelinväxlingen återupptoges, innan dessa sedlar återvänt
till riksbanken, kan man befara att sedlarna i den män de använts för tesaureringsändamål
skulle komma att utbytas mot guld, vilket i sin ordning skulle gömmas
undan. Härigenom skulle betydande anspråk utan något gagn för den allmänna
rörelsen ställas på riksbankens guldkassa. Då de krav, som den efter krigets slut
förestående finansiella generalregleringen olika länder emellan kan komma att ställa
på riksbankens guldkassa, för närvarande undandraga sig varje beräkning, anse fullmäktige,
att riksbankens guldkassa icke bör utsättas för dylika anspråk.
Då fullmäktige följaktligen äro av den övertygelsen, att tidpunkten för återupptagande
av inlösningen av riksbankens sedlar med guld ännu icke är kommen,
tillåta sig fullmäktige hemställa, att Eders Kung]. Majd ville i proposition till riks
-
Fullmäktige
i riksbanken.
Fullmäktige
i riksgäldskontoret.
Departe
mentschefen,
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
dagen föreslå, att undantag från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar
med guld måtte medgivas riksbanken. Tiden för undantagets giltighet torde lämpligen
kunna bestämmas till den 1 oktober 1915, med fullmäktige rätt medgiven, att
även tidigare återupptaga sedelinlösningen, om förhållandena därtill giva anledning.»
Över denna framställning hava fullmäktige i riksgäldskontoret anmodats
yttra sig; och hava fullmäktige den 9 april 1915 avgivit utlåtande,
därvid fullmäktige, som icke ansett sig böra yttra sig över
annat än den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden, tillstyrkt vad fullmäktige
i riksbanken i sin nu ifrågavarande skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställt.
Då de förhållanden, som påkallade inställandet av riksbankens
sedelinlösning, ännu äro för handen och då jag icke har något att erinra
mot det av fullmäktige i riksbanken framställda förslaget om medgivande
för riksbanken att fortfarande vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att riksbanken må för tiden till den 1 oktober 1915 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om
förhållandena därtill giva anledning, före nämnda dag återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
- proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse,
bilagan vid detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
Albert Tondén.