Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127''.
1
Nr 127.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
det vissa anstalter tillkommande understöd för där intagna
sinnesslöa, blinda dövstumma och fallandesjuka,
som tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring; given
Stockholms slott den 10 april 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
besluta,
att, då å statsunderstödd anstalt intagen sinnesslö, blind dövstum
eller fallandesjuk tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring och detta enligt 9 §
samma lag må uppbäras av anstalten, det statsunderstöd, som enligt eljest
gällande grunder skulle för den sålunda å anstalt intagne utgå till anstalten,
skall från och med år 1915 minskas med ett belopp, motsvarande vad
enligt nämnda lag å staten belöper av kostnaden för ifrågavarande pensionstillägg
eller understöd, eller, där nämnda statsunderstöd till beloppet
ej överstiger statens andel av berörda kostnad, icke till någon del utgå.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 112 käft. (Nr 127.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 10
april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde departementschefen, statsrådet von Sydow följande.
De jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 av statsrådet
och chefen för civildepartementet tillkallade sakkunniga, vilka erhållit
uppdrag, bland annat, att verkställa revision av stadgan angående sinnessjuka
och avgiva förslag i fråga om förbättring av vården av sinnesslöa,
hava i skrivelse den 24 oktober 1914 avgivit särskilt yttrande angående
vården av sinnesslöa och därvid, bland annat, föreslagit vissa ändringar
i nådiga kungörelserna den 31 december 1904 angående understöd av
statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa och den 13 juni 1908
angående anslag av allmänna medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn och åt arbetshem för sinnesslöa.
Sedermera hava de sakkunniga i skrivelse den 19 februari 1915
anmält, att under det fortsatta arbetet och närmast vid behandlingen
3
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
av 1913 års riksdags skrivelse, nr 31, angående lindring i de mindre
bemedlades kostnader för hospitalsvård anledning erbjudit sig till övervägande
av de konsekvenser, som bestämmelserna i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring kunde komma att medföra i fråga
om såväl avgifterna till hospitalen som även statsunderstödet till sinnesslöanstaiterna.
Beträffande nämnda statsunderstöd må här erinras om följande.
Enligt 7 § av nådiga kungörelsen den 31 december 1904 utgår statsunderstöd,
utan hänsyn till ålder, med ett årligt belopp av högst 250
kronor för var och en under året å vederbörande anstalt vårdad obildbar
sinnesslö, vars behov av vård å anstalten blivit prövat av anstaltens
läkare eller vederbörande inspektör.
Genom nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 är förordnat, att från
det till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn beviljade förslagsanslaget
må utgå:
dels till uppfostringsanstalt för icke fallandesjuka sinnesslöa barn,
vilken av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting
deltager, anordnas och understödes samt står under inseende av en utav
landsting eller stadsfullmäktige utsedd styrelse, för varje lästermin ett
understöd av 125 kronor för vart och ett vid lästerminens början intaget
barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,
och ett understöd av 62 kronor 50 öre för varje annat i anstalten intaget
barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;
dels till enskild uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, däri inbegripna
även blinda sinnesslöa, för varje lästermin ett understöd av
högst 125 kronor för vart och ett i anstalten vid lästerminens början
intaget barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,
och högst 62 kronor 50 öre för varje annat i dylik anstalt intaget
barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;
dels ock till arbetshem för sinnesslöa ett årligt understöd av 100
kronor för varje i arbetshemmet intagen sinnesslö elev, som genomgått
en med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn
eller annorledes förvärvat utbildning motsvarande den, som sådan anstalt
avser att meddela, intill dess sådan elev anses kunna överlämnas till
enskild vård eller tjänst eller betinnes kunna utan det skydd och den
ledning, som åtnjutes i arbetshemmet, bibehålla de färdigheter och goda
seder, eleven under sin utbildning förvärvat.
Sedermera har 1914 års senare riksdag, på sätt i dess skrivelse
nr 6 anmälts, med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
framställda förslag och i ämnet väckta motioner, bland annat,
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
dels medgivit sådan ändring i avseende å de för beviljande av understöd
från förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, vilket
anslag trätt i stället för anslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn, gällande grunder, att från och med år 1915 må av samma
förslagsanslag såsom årligt understöd utgå:
till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa
250 kronor och till arbetshem för andra sinnesslöa 200 kronor för varje
i arbetshemmet intagen elev, därest arbetshemmet i fråga anordnats
och understödes av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i
landsting deltager, men högst nyssnämnda belopp, därest arbetshemmet
i fråga är enskilt, samt
till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa,
arbetshemmets kostnad därför, dock högst 10Ö kronor för varje
sålunda utackorderad elev;
dels
jämväl för icke sinnesslöa barn erhålla det understöd, som enligt nu
gällande bestämmelser utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn;
dels ock besluta, att understöd av högst 250 kronor må, enligt de
för arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa i sådant avseende stadgade
grunder, utgå till epileptikeranstalt för därstädes intagna fallandesjuka,
som icke varit från barndomen sinnesslöa.
De ändrade bestämmelser angående statsunderstöd åt uppfostringsanstalter
och arbetshem för bildbara sinnesslöa samt åt epileptikeranstalter,
som påkallas av riksdagens berörda beslut, hava ännu icke
meddelats, enär det ansetts lämpligt att i sammanhang därmed utfärda
de bestämmelser, som kunna föranledas av vad de sakkunniga i sina
förenämnda skrivelser föreslagit.
Vidare må här erinras, att jämlikt 1908 års riksdags beslut till
uppfostringsanstalt för blinda dövstumma må utgå ett årligt understöd
av 500 kronor för varje vid årets början i anstalten intagen blind dövstum
elev, som är mottaglig för undervisning.
Vad därefter angår de stadganden angående pensionstillägg och
understöd i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, som
äro av betydelse i här förevarande avseende, återfinnas de i 6, 9, 10
och 33 §§.
Enligt 6 § utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen (den
s. k. avgiftspensionen, beräknad efter viss procent av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp) för pensionstagare, som är till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
5
arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man
till 300 och för kvinna till 280 kronor.
Pensionstillägget, utgör för år räknat i fråga om pensioustagare,
som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger
50 kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor, och i fråga om
pensionstagare, vilkens årsinkomst överstiger 50 kronor, för man 150
och för kvinna 140 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår
pensionstagarens årsinkomst till 50 men icke till 100 kronor, sker dock
avdrag allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50
kronor.
Därjämte höjes pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona
av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning må äga rum allenast
med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § blivit till
fullo erlagd.
I 9 § stadgas, att för tid, under vilken pensionstagare är intagen
å allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt,
anstalten äger uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav
tillgodogöra sig kostnaderna för vården. Jag vill i detta sammanhang
påpeka, att sinnesslö, som intagits å anstalt och genom dess försorg
utackorderats i kontrollerad familjevård, i förevarande avseende torde
vara att anse såsom fortfarande intagen å anstalten.
Vidare skall enligt 10 § kostnaden för pensionstilläggen bestridas
till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av landstingen och
kommunerna efter fördelning dein emellan, på sätt i lagen särskilt
stadgats.
I 33 § stadgas, att den, som efter fyllda femton år bliver till
arbete varaktigt oförmögen men för vilken avgifter till erhållande av
pension icke blivit erlagda, ävensom den, vilken vid nämnda ålder
redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor
och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande
sådant understöd gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad
i lagen om allmän pensionsförsäkring är föreskrivet, bland annat, om
pensionstillägg och om kostnaden för dess bestridande.
Slutligen innehålla lagens övergångsbestämmelser i 37 §, förutom
att vissa grupper av nu levande generation äro undantagna från rätt
till understöd enligt 33 §, tillika stadgande därom, att för dem, som
före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd,
detta skall bestämmas till viss procent av eljest stadgade belopp.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
Sakkunnigas
ang. sinnesslövården
framställning.
Medicinal
styrelsen.
I ovannämnda skrivelse den 19 februari 1915 hava de sakkunniga
påpekat, att sambandet mellan ovan återgivna bestämmelser i lagen
om allmän pensionsförsäkring och frågan om storleken av det statsunderstöd,
som bör utgå till sinnesslöanstalterna, hittills icke blivit
uppmärksammat. Emellertid synes frågan, anföra de sakkunniga, vara
av den principiella betydelse, att den bör underkastas särskild prövning.
Då nämligen enligt 9 § av lagen om allmän pensionsförsäkring
pensionsunderstödet skall uppbäras av sjukvårdsanstalt, varå pensionstagare
är intagen, så skulle därav följa, att statens utgifter till sinnesslöanstalt
för till pensionsunderstöd berättigad sinnesslö i själva verket
komme att ökas med tre fjärdedelar av pensionsunderstödets belopp,
en ökning, som ej torde varit avsedd. Vid detta förhållande har det
synts de sakkunniga rimligt, att för sådana å sinnesslöanstalter vårdade
sinnesslöa, för vilka pensionsunderstöd utgår, det jämlikt ovannämnda
kungörelser utgående statsunderstödet minskas med tre fjärdedelar av
pensionsunderstödets belopp.
De sakkunniga hava därför hemställt, huruvida icke i den eller de
kungörelser, som med anledning av 1914 års senare riksdags ovannämnda
skrivelse och de sakkunnigas i omförmälda skrivelse den 24
oktober 1914 framställda förslag kunna vara att förvänta, borde inflyta
en bestämmelse av sålunda angivet innehåll.
I anslutning härtill hava de sakkunniga framhållit, att, därest deras
i förevarande avseende uttalade uppfattning skulle vinna bifall, bland
de uppgifter, som böra åtfölja ansökan om statsbidrag till sinnesslöanstalter,
även skulle erfordras uppgift, huruvida, från vilken tid och
till vilket belopp pensionsunderstöd tillkommer dem, för vilka statsbidrag
sökes.
Slutligen hava de sakkunniga även erinrat därom, att bifall till
ifrågavarande förslag jämväl skulle medföra, att ansökning om statsunderstöd
till sinnesslöanstalt — i motsats till vad nu är förhållandet
— måste gälla en redan förfluten tidsperiod.
Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 3 mars 1915 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid, under anförande att styrelsen
i likhet med de sakkunniga håller före, att vid beviljande av statsunderstöd
åt sinnesslöanstalter minskning i det understöd, som eljest
skulle tillkomma sådan anstalt, bör ske med enahanda belopp, varmed
staten bidrager till pensionsunderstöd åt å anstalten vårdade sinnesslöa,
hemställt, att bestämmelser i sådant hänseende intagas i blivande
kungörelser angående understöd av statsmedel åt anstalter för sinnesslöa.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.
Därefter har pensionsstyrelsen den 16 mars 1915 avgivit infordrat
utlåtande, däruti styrelsen anfört, att styrelsen icke har något att erinra
mot vad de sakkunniga yttrat rörande önskvärdheten av, att beträffande
sådana å sinnesslöanstalt vårdade sinnesslöa, vilka åtnjuta pensionstillägg
(understöd) enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, det
statsunderstöd, som enligt särskilda författningar må till anstalten utgå
för dylika sinnesslöa, minskas med ett belopp, motsvarande statens andel
— tre fjärdedelar — i kostnaden för ifrågavarande pensionstillägg
(understöd).
Såsom de sakkunniga anfört, torde det förhållandet hittills icke
hava beaktats, att i de fall, då en enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till pensionstillägg eller understöd berättigad person är intagen
å en statsunderstödd sinnesslöanstalt och anstalten följaktligen
enligt bestämmelserna i nämnda lag äger uppbära honom tillkommande
pensionstillägg eller understöd och därav tillgodogöra sig kostnaden för
hans vård, staten kan komma att för sådan person utgiva understöd till
anstalten, förutom enligt gällande bestämmelser om statsbidrag till sinnesslöanstalter,
jämväl enligt pensionsförsäkringslagen. Motsvarande
förhållande föreligger även i fråga om icke sinnesslö fallandesjuk, som
intagits å epileptikeranstalt, ävensom beträffande blind dövstum, vilken
intagits å uppfostringsanstalt för personer med dylikt komplicerat lyte.
Givetvis har det aldrig avsetts, att staten på detta sätt skulle, utöver
vad riksdagen i sådant avseende särskilt beviljat, betala ytterligare bidrag
till ifrågavarande anstalter för där intagna personer, och det synes
mig därför uppenbart, att ändring i detta förhållande bör ske. Beträffande
sättet för denna ändrings genomförande har jag ej någon erinran
att göra mot de sakkunnigas, av de hörda myndigheterna biträdda
förslag. I de fall, där statsunderstödet till vederbörande anstalt ej
överstiger statens andel av kostnaden för pensionstillägget eller pensionsunderstödet
till å anstalten intagen person, bör givetvis nämnda
statsunderstöd till hela sitt belopp inbesparas. Emellertid torde riksdagens
medgivande i saken böra utverkas. Då bestämmelser ännu ej
meddelats om statsunderstödet till ifrågavarande anstalter för år 1915,
synas nu ifrågasatta jämkningar böra komma till tillämpning från och
med samma år.
Beträffande de sakkunnigas i anslutning härtill gjorda erinringar
i avseende å de uppgifter, som ansökan om statsbidrag till sinnesslöanstalt
bör innehålla, samt därom, att sådan ansökan hädanefter måste
Peneions
Btyrelsen.
Departements
chefen.
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 127.
avse förfluten tid, torde det tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare
föreskrifter i dessa hänseenden.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta,
att, då å statsunderstödd anstalt intagen sinnesslö,
blind dövstum eller fallandesjuk tillerkänts pensionstillägg
eller understöd enligt lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring och detta enligt
9 § samma lag må uppbäras av anstalten, det statsunderstöd,
som enligt eljest gällande grunder skulle för
den sålunda å anstalt intagne utgå till anstalten, skall från
och med år 1915 minskas med ett belopp, motsvarande
vad enligt nämnda lag å staten belöper av kostnaden
för ifrågavarande pensionstillägg eller understöd,
eller, där nämnda statsunderstöd till beloppet ej överstiger
statens andel av berörda kostnad, icke till någon
del utgå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.