Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
''upplåtelse till lotsverket av visst område å Södra Djurgården
för anordnande därstädes av förrådslokaler
rn. m.; given Stockholms slott den 10 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvar särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet, till lägenheterna
Kosenvik nr 3 a och 3 c å Södra Djurgården hörande område med en
areal av tillhopa omkring 5,967 kvadratmeter må med nyttjanderätt tills
vidare, intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke förordnar om
områdets användande för annat ändamål, och i övrigt på de villkor,
Kung]. Maj:t bestämmer, upplåtas till lotsverket för anordnande därstädes
av förrådslokaler m. m.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 108 käft. (Nr 121.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Lotsstyrelsens
.skrivelse den
4 december
1914.

\

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström anförde härefter:

Uti underdånig skrivelse den 4 december 1914 har lotsstyrelsen
anhållit, bland annat, att av till Kungl. Maj:ts disposition stående behållna
fyr- och båkmedel måtte till anordnande av nya förrådslokaler
m. m. för lotsverkets behov i Stockholm anvisas ett belopp av 225,000
kronor; och har lotsstyrelsen därvid anfört, bland annat, följande.

Sedan lång tid tillbaka vore lotsverkets huvudförräd och mellersta
lotsdistriktets förråd inrymda i tvenne av de å flottans varv i Stockholm
belägna s. k. galérskjulen, varjämte lotsverket för uppläggning av
fyrskepp, ångfartyg och pråmar m. m. disponerade ett visst kajutrymme
utanför sagda skjul. Lokalerna i de båda galérskjulen vore alltför mörka
och även i övrigt olämpliga för lotsverkets ändamål, särskilt till förvaring
av fyrapparater, maskinerier och andra mera ömtåliga effekter.
I samma mån som lotsverkets materiel ökats, hade behovet av ökat

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

utrymme i förrådslokalerna växt. De av lotsverket disponerade utrymmena
vore numera alldeles otillräckliga för att medgiva en tillfredsställande
tillsyn och vård av därstädes förvarade effekter och materiel.
Någon förhoppning om att större och lämpligare förrådslokaler m. fl.
utrymmen skulle kunna beredas lotsverket inom varvets område torde
numera ej förefinnas, då flottans eget behov av ökat utrymme alltmera
gjorde sig gällande. Under år 1914 hade lotsverket dessutom mast
avstå omkring 1U av båda skjulen för att bereda utrymme för flottans
proviantförråd, vilket utrymme åtminstone tillsvidare torde vara för
flottans behov nödvändigt. I skrivelse, avgiven till chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 20 februari 1914 av marinförvaltningen och
chefen för marinstaben gemensamt, hade för övrigt chefen för marinstaben
yrkat, det lotsverket måtte från Galérvarvet avhysas, på det att
nödigt utrymme för flottan matte kunna erhallas. Lotsstyrelsen, som
länge insett nödvändigheten av att frågan om lotsverkets förrådslokaler
m. m. i Stockholm finge en snar och tillfredsställande lösning, hade
redan den 12 oktober 1912, i sammanhang med då avgivet underdånigt
förslag till de nyanskaffningar och förbättringar av säkerhetsanstalterna
för sjöfarten, vilka ansåges böra komma till utförande under de närmast
följande tio åren, tillåtit sig fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på hithörande
förhållanden och även i det ovan nämnda förslaget upptagit
en då till 190,000 kronor beräknad kostnad för anordnande av nya
förrådslokaler m. m. Alltsedan dess hade lotsstyrelsen haft sin uppmärksamhet
riktad på denna frågas lämpliga lösning och på grund
därav under hand låtit undersöka förhållandena beträffande en mängd
i Stockholm eller dess närhet belägna områden, som därvid kunde tänkas
komma i fråga och vilka eventuellt skulle kunna till rimlig kostnad
förvärvas eller disponeras. Dessa undersökningar hade resulterat i att
endast ett av de undersökta områdena visat sig vara för ändamålet
fullt lämpligt. Alla övriga undersökta områden hade varit antingen av
otillräcklig storlek och dessutom orimligt dyra eller också belägna allt
för långt från Stockholm. Då den personal,_ som för närvarande hade
hand om vården av lotsverkets förråd, vartill även hörde utlämnande
och emottagande av effekter och materiel, under större delen av dagen
vore upptagen av annan tjänstgöring i lotsstyrelsen eller å lotskaptensexpeditionen,
skulle förrådslokalernas förläggande, utom Stockholm nödvändiggöra,
att för skötsel av förråd m. m. särskilda tjänstemän måste
anställas, för vilkas behov det i så fall bleve nödvändigt att uppföra
bostadshus m. m. Dessutom måste sådana anordningar vidtagas, att,
under de tider för ut- och avrustning av fyrskepp och andra fartyg,

4

Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

då. manskapet ej kunde ligga ombord eller därstädes erhålla sin utspisning,
möjlighet bereddes befälhavare och övrig besättning att i land
erhålla logi och kost. Frakt- och transportkostnader till och från förrådslokaler,
belägna på längre avstånd från lotsstyrelsens ämbetslokal,
skulle givetvis komma att ställa sig mycket dyrare än nu, varjämte
transporterna bleve besvärliga och tidsödande. Då i övrigt såväl fyringen
jörkontorets tjänstemän som lotskapten och lotslöjtnant ofta behövde
besöka förradsomradet för tillsyn av materiel, fyrskepp m. m.,
skulle även härvidlag förorsakas ökade kostnader och tidsspillan.

Då alltså förrådslokalernas m. m. förläggande utom Stockholm skulle
framkalla så stora olägenheter, att lotsstyrelsen, för så vitt annan möjlighet
till frågans lösning förefunnes, ej ansåge sig kunna förorda sådan
förläggning, både styrelsen sökt att inom Stockholm finna ett för ändamålet
lämpligt . område, varvid det snart visat sig, att tillräckligt utrymme
för rimligt pris ej kunde erhållas annorstädes än å Djurgårdens
mark. Ett lämpligt område därstädes utgjordes av vissa delar av lägenheterna
Rosenvik nr 3 a och 3 c i närheten av Beckholmen.

Irån direktör C. G. Bayard och änkefru Augusta Lägervall, född
Bayard, vilka vore arrendatorer av lägenheten Rosenvik nr 3 a, hade
lotsstyrelsen erhållit anbud om överlåtande till lotsverket av arrenderätten
till den del av sagda lägenhet, som nu användes för Rosenviks
varv och mekaniska verkstad och vilken å en lotsstyrelsens skrivelse
bifogad karta över Rosenviksområdet omfattade ägofigurerna B (2,556
kvadratmeter). och C (1,041 kvadratmeter), varjämte arrendatorerna förklarat
sig villiga att av ägofiguren A överlåta så stor del (omkring 150
kvadratmeter), att gränsen mellan ägofigurerna A och B bildade en rät
linje, på sätt kartan utvisade. Såsom ersättning för arrendeöverlåtelsen
hade begärts 55,000 kronor, uti vilket belopp vore inberäknad köpesumman
för alla å området i fråga belägna byggnader, kajer och slipar,
vilka alltså med äganderätt skulle till lotsverket överlämnas. Vidare
hade Högelin & Seippels trävaruaktiebolag, vilket vore arrendator av
lägenheten Rosenvik nr 3 c, belägen omedelbart öster om varvsområdet,
erbjudit sig att till lotsverket överlåta arrenderätten till eu å förenämnda
karta närmare angiven del av omkring 2,220 kvadratmeter av sistnämnda
lägenhet, för vilken överlåtelse med därtill hörande köp av å
området befintliga kajer och skjul begärdes en summa i ett för allt av
40,000 kronor. De sålunda gjorda anbuden, vilka avsåge en areal av
tillhopa omkring 5,967 kvadratmeter och slutade på ett sammanlagt
belopp av 95,000 kronor, syntes lotsstyrelsen vara för lotsverket förmånliga
och ingalunda obilliga.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Den av lo.tsstyrelsen till 225,000 kronor beräknade totala anläggningskostnaden
omfattade, förutom ersättning till nuvarande arrendatorer
för tomt med därå befintliga byggnader, dessa byggnaders reparation
och ändring, uppförande av ett stort och tillräckligt rymligt förrådshus,
anläggning av erforderliga förtöjningsbryggor, anordnande av behövligt
decauville-spårsystem, uppsättande av kajkran, inledning av elektrisk
belysning, områdets inhägnande m. m.

Under förutsättning, att de ovan beskrivna områdena finge av
lotsverket disponeras, erhölles en till förrådslokaler m. m. tillräckligt
stor och synnerligen väl belägen tomt. Genom utbyggande av två nya
pålbryggor och ändring av en redan nu befintlig sådan, allt på sätt
som å förenämnda karta vore antytt, skulle tillräckligt kajutrymme
och nödiga förtöjningsplatser erhållas. Beträffande dessa vattenbyggnader
hade lotsstyrelsen redan i förväg förvissat sig om, att hinder
från Stockholms städs sida ej komme att möta.

Då det icke torde kunna bestridas, att här föreiåge ett synnerligen
viktigt statsintresse, vars tillgodoseende under alla förhållanden krävde
en snar lösning, då någon lämpligare och för ändamålet bättre belägen
plats ej torde kunna erhållas, då ett för statsverket i ekonomiskt hänseende
lika gynnsamt markförvärv säkerligen ej heller stode till buds,
och då slutligen ett väl ordnat statsetablissemang, som ej gjorde intrång
på för Djurgårdens eget behov avsatt område, jämväl för Djurgården
syntes vara att föredraga framför de till stor del förfallna byggnader
och skräpande upplag, som nu å området i fråga förefunnes, kände sig
lotsstyrelsen förvissad om, ått vid frågans allsidiga prövning från
Djurgårdsförvaltningens sida framkommande betänkligheter mot förslaget
icke skulle visa sig oövervinneliga.

För den händelse Kungl. Maj:t icke omedelbart skulle kunna slutpröva
det sålunda framlagda förslaget, hade lotsstyrelsen, med kännedom
om huru trängande behovet av rymligare och förbättrade förrådslokaler
m. m. vore, hemställt, att av tillgängliga medel i allt fall måtte anvisas
ett belopp av 225,000 kronor, att, på sätt av Kungl. Maj: t ytterligare
kunde komma att prövas, användas till anskaffande av för lotsverkets
förrådslokaler in. m. erforderligt område samt till uppförande och
anordnande därstädes av behövliga byggnader, förtöjningsplatser m. m.

I anledning av denna framställning har riksmarskalksämbetet, med
överlämnande av yttrande i ärendet av Djurgårdsförvaltningen, den
28 december 1914 avgivit underdånigt utlåtande och därvid anfört
följande.

Riksmarskalksämbetets
utlåtande
den 28 december
1914.

6

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 121.

Då det område, som av lotsstyrelsen ifrågasatts att för ifrågavavarande
ändamål upplåtas, på tre sidor omgåves av åt enskilda personer
förut upplåtna lägenheter och därjämte vore beläget i en starkt trafikerad
del av Södra Djurgården invid Saltsjön utåt stora segelleden, torde
med skäl kunna sägas, att området, med sitt framskjutna läge och
stora möjligheter vid ett planerat framtida ordnande av denna del av
Djurgården, utgjordes av synnerligen värdefull mark, vilken, vid eu
eventuell förändring i områdets nuvarande disposition, först efter en
grundlig utredning och noggrannt övervägande torde böra i sin helhet
eller delvis för annat ändamål än det nuvarande upplåtas.

På grund av föreliggande ärendes synnerligen brådskande natur
hade icke medhunnits att, såsom önskligt varit, från de sakkunniga,
som inom finansdepartementet tillkallats för att verkställa utredning
av frågan om Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning
såsom naturlig park, inhämta utlåtande över förevarande, från djurgårdssynpunkt
synnerligen viktiga fråga rörande eventuella upplåtelser av
djurgårdsmark för en statsinstitution.

Av de båda förutnämnda lägenheterna Rosenvik nr 3 a och 3 c
uppbure djurgårdskassan för närvarande årliga arrendeavgifter till ett
sammanlagt belopp av 8,870 kronor, och en förändring i lägenheternas
nuvarande disposition borde enligt riksmarskalksämbetets förmenande
icke sättas i fråga, för så vitt icke vederbörliga åtgärder kunde vidtagas
för att på ett fullt betryggande sätt förekomma minskning i djurgårdskassans
av lägenheterna inflytande inkomster. Beträffande en eventuell
upplåtelse av de ifrågasatta delarna av lägenheterna till lotsverket —
för vilka sammanlagda årliga arrendeavgiften kunde beräknas uppgå
till 4,568 kronor — borde enligt riksmarskalksämbetets förmenande i
detta avseende, såsom i liknande fall vid upplåtelser för statens eller
andra ändamål ägt rum, till den under statskontoret ställda djurgårdsfonden
inbetalas ett kapital av den storlek, att årliga räntan därå motsvarade
den avgäld, som vid tiden för upplåtelsen från det upplåtna
området årligen inflöte till djurgårdskassan; och skulle enligt gjorda
beräkningar ett kapital av 114,200 kronor vara för detta ändamål
erforderligt.

Vad vidare de återstående delarna av nämnda lägenheter beträffade,
vilka nu icke ifrågasatts att av lotsverket tagas i anspråk, torde i vederbörlig
ordning avfattade förbindelser böra av vederbörande lägenhetsinnehavare
avgivas, att även efter ett eventuellt avskiljande av vissa
delar av lägenheterna för framtiden erlägga avgälder för återstående

7

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

lägenhetsdelarna, motsvarande vad på dessa delar av nuvarande arrendeavgifter
kunde belöpa.

Med föranledande av vad riksmarskalksämbetet sålunda anfört och
med hänsyn jämväl till det outredda skick, vari ärendet, särskilt beträffande
framtida byggnader och anläggningar å det ifrågasatta området,
syntes riksmarskalksämbetet nu föreligga, ansåge sig riksmarskalksämbetet
för sin del för det dåvarande endast under följande förutsättningar
kunna förorda, att ifrågakomna delar av lägenheterna Rosenvik
nr 3 a och 3 c upplätes att användas för lotsverkets ovan omförmälda
behov, nämligen dels att till djurgårdsfonden inbetalades såsom ersättning
för mark, som eventuellt kunde komma att avstås, ett belopp motsvarande
den från samma mark inflytande årliga avgälden, kapitaliserad
efter 4 procent, vilket belopp beträffande nu ifrågakomna områden, såsom
ovan sagts, uppginge till 114,200 kronor, och dels att riksmarskalksämbetet
framdeles, därest fråga skulle uppstå om uppförande av
byggnader eller andra anläggningar för lotsverkets räkning å ifrågavarande
områden, sattes i tillfälle att, innan beslut i sådant hänseende
fattades, pröva och avgiva yttrande över uppgjorda ritningar och
förslag.

Sedermera har riksmarskalksämbetet i skrivelse den 31 december
1914 på förekommen anledning och med hänsyn till rådande penningförhållanden
förklarat sig vilja i så måtto modifiera nyssnämnda av
ämbetet uppställda villkor, att ämbetet ansåge sig kunna förorda ifrågavarande
markupplåtelse även under förutsättning att i ersättning lör
marken till djurgårdsfonden inbetalades ett belopp motsvarande dåvarande
avgäld, kapitaliserad efter 5 procent eller ett belopp av omkring
91,300 kronor.

Med anledning av vad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, har Lotsstyreisens
lotsstyrelsen, enligt vad styrelsen i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet
den 31 december 1914 meddelat, tagit under förnyad
omprövning frågan om ytterligare medels anvisande för ifrågavarande
ändamål och därvid hemställt, att för ändamålet måtte tå disponeras,
utöver i styrelsens skrivelse den 4 i samma månad angivet belopp
225,000 kronor, ytterligare högst 95,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 31 Kungi. Maj:ts
december 1914 anförde jag, såsom jag torde få erinra, följande: ai^oembM

»Frågan om upplåtelse till lotsverket av förevarande, å Djurgården i9H.
belägna område för anordnande av nya förrådslokaler m. m. för lots -

skrivelse den
31 december
1914.

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

verkets behov lärer icke böra underställas Eders Kungl. Maj:ts prövning,
innan de sakkunniga, som inom finansdepartementet tillkallats för att
verkställa utredning av frågan om Djurgårdens bevarande i största
möjliga utsträckning såsom naturlig park, beretts tillfälle att yttra sig i
ärendet. Därest Eders Kungl. Maj:t efter bemälda sakkunnigas hörande
skulle finna, att omförmälda upplåtelse bör äga rum, torde härjämte
riksdagens medgivande till upplåtelsen genom nådig proposition i ärendet
böra inhämtas. Då det emellertid här gäller tillgodoseendet av
ett starkt framträdande behov från lotsverkets sida och, såvitt för
närvarande kan bedömas, man synes kunna utgå från, att det uti
ifrågavarande hänseende erforderliga beloppet kan bestridas av fyroch
båkmedel, tvekar jag icke att tillstyrka, att, på sätt jämväl av
lotsstyrelsen alternativt ifrågasatts, nödiga medel redan nu avses för
ändamålet, oberoende av huruvida förrådslokalerna komma att förläggas
å angivet område på Djurgården eller annan plats för dem måste
beredas. Kostnaderna uti förevarande avseende torde därvid icke böra
upptagas till lägre belopp än 320,000 kronor eller det sammanlagda
belopp, om vars anvisande lotsstyrelsen i särskilda skrivelser av den 4
innevarande december och denna dag gjort framställning.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde jag, det Eders Kungl.
Maj:t, som framdeles torde vilja taga under övervägande, vilka åtgärder
borde vidtagas för anskaffande av för ifrågavarande ändamål behövlig
mark, måtte medgiva, att för erforderligt markförvärv och för anordnande
av nya förrådslokaler m. m. för lotsverkets behov finge av fyr- och
båkmedel, i den mån dessa medel därtill lämnade tillgång, tagas i anspråk
ett belopp av högst 320,000 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade
Eders Kungl. Maj:t bifalla.

Djurgårds- Sedermera hava förutbemälda sakkunniga på grund av nådig re utiåtandeTen

mi88 den 18 nästlidna mars avgivit underdånigt utlåtande i ärendet;
is mars i9i5. och hava de sakkunniga därvid anfört följande.

För att bilda sig en uppfattning om, huru hela den anläggning,
som å det till upplåtelsen ifrågasatta området avsåges, skulle komma
att te sig, hade de sakkunniga tagit del av vissa för ändamålet uppgjorda
ritningar, varjämte överfyringenjören i lotsstyrelsen på platsen
redogjort för föreliggande planer med avseende å byggnader och andra
anordningar. Härav hade de sakkunniga inhämtat, att man hade för
avsikt att i områdets nordöstra hörn uppföra en 60 meter lång förrådsbyggnad
med eu utefter områdets östra gräns utspringande flygel.
Byggnaden, som skulle bestå av bottenvåning med vind, skulle få

9

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

en höjd av omkring 8 meter. För att erhålla tillräckligt kajutrymme
skulle anordnas tvenne långt ut i vattnet utskjutande förtöjningsbryggor,
varjämte en nu befintlig brygga skulle bibehållas. En slipbädd
skulle anläggas samt en större kaj kran uppställas. Två å området
stående byggnader ämnade man använda, den ena till bostad åt en
föreståndare och den andra till verkstad.

Efter allt att döma skulle området efter lotsverkets ditflyttning
bliva en varvs- och upplagsplats, d. v. s. i stort sett bibehålla sin nuvarande
karaktär, låt vara att detsamma icke komme att framträda i
samma skräpiga skick, vari det nu befunne sig. *

För de sakkunniga framstode som ett livligt önskemål, att det
synnerligen naturskönt belägna strandparti å Södra Djurgården, som
sträckte sig mellan Beckholmsbron och Oakhill och inom vilket ifrågavarande
område vore beläget, förr eller senare måtte frigöras från dess
nuvarande belamring av brädupplag, båtvarv m. m. och omskapas till
ett park- och villaområde. Utefter sjön tänkte sig de sakkunniga en
promenadväg med anslutning till det vackra, men hittills föga beaktade
parkpartiet söder om den s. k. Slätten. Skulle nu emellertid en statsinstitution
erhålla fast fot inom nämnda strandområde och med avsevärda
kostnader där uppföra byggnader och vidtaga andra anordningar,
vore det fara värt, att därigenom avstängdes möjligheten för ett traktens
omskapande i nyss antydd riktning — eu tanke, som för övrigt,
enligt vad de sakkunniga inhämtat, icke heller varit Djurgårdsförvaltningen
främmande.

På grund härav ansåge sig de sakkunniga för sin del icke kunna
tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.

För den händelse emellertid med hänsyn till såväl lotsverkets ytterst
trängande behov av större och bättre förrådslokaler samt vidgade
tomt- och kajutrvmmen som ock den obestridliga svårigheten att finna
annan för ändamålet lämplig plats skäl skulle anses föreligga för
lotsverkets förflyttande till nu avsett område, vågade de sakkunniga
ifrågasätta, huruvida icke upplåtelsen av detsamma lämpligen borde
erhålla den karaktär, som för jordupplåtelser å Djurgården vore den
vanliga.

Av den i ärendet förebragta utredningen lärer få anses till fullo Departementsådagalagt,
att den plats för uppläggning och förvaring av lotsverk^ frände,
tillhörig materiel, som för närvarande av lotsverket disponeras å Galérvarvet,
såväl med hänsyn till utrymme som där befintliga anordningar

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 108 höft. (Nr 121.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

är synnerligen otillfredsställande. På sätt lotsstyrelsen erinrat, förfogar
lotsverket å nämnda varv allenast över två skjul, av vilka dock en del
måst under år 1914 upplåtas för flottans proviantförråd, jämte visst
kajutrymme utanför sagda skjul. Vid besök på platsen har jag haft
tillfälle iakttaga, hurusom dessa skjul äro alltför otillräckliga och i det
hela särdeles otjänliga för sitt ändamål. I skjulen förvaras materiel,
tillhörande såväl lotsverkets huvudförråd som mellersta lotsdistriktets
förråd. Nämnda materiel, som delvis är av dyrbar beskaffenhet, utgöres
av för lotstjänsten erforderliga föremål av olika slag, såsom bojoch
fltprickningsmateriel, fyrhuvar och fyrapparater, kranar, hissar, arbetsredskap
m. m. I förrådet ingår därjämte en del av lotsverkets flytande
reservmateriel av ångfartyg, fyrskepp, pråmar och båtar med tillhörande
inventarier; den återstående delen av denna materiel har på
grund av bristande utrymme måst förläggas annorstädes.

År sålunda den nuvarande platsen för lotsverkets ifrågavarande
förråd av nu angivna skäl i och för sig synnerligen olämplig, kommer
härtill den särdeles viktiga omständigheten, att flottans varv för sin
verksamhet är i stort behov av det om ock mindre betydande område,
som av nämnda förråd upptages. Varvets krav på ökat utrymme har,
som bekant, sedan lång tid tillbaka gjort sig gällande, och givet är,
att detta krav blir allt mer oavvisligt, i den mån flottan genom 1914
års senare riksdags beslut tillföres ny krigsfartygsmateriel, vars underhåll
och reparation det tillkommer varvet att ombesörja. Såsom av
lotsstyrelsen erinrats, har ock från chefen för marinstaben nyligen gjorts
direkt framställning därom, att lotsverket måtte avhysas från Galérvarvet.
Skulle frågan om en framtida förflyttning av flottans station
och varv bliva löst på det sätt, att Galérvarvet bleve för andra ändamål
disponibelt, lärer man i allt fall med visshet kunna utgå från, att lotsverkets
förråd icke finge upptaga någon del av denna plats med dess
fördelaktiga och framskjutna läge.

För lotsstyrelsen har det alltså måst framstå såsom en angelägenhet
av allra största vikt att söka bereda annan och mera ändamålsenlig
plats för ifrågavarande materialförråd. Enligt vad chefen för lotsstyrelsen
meddelat mig, hava undersökningar för vinnande av detta mål
företagits på en mängd olika platser, såsom vid Finnboda och Svindersvik,
å Ormingelandet, Lidingön, Ram sön och Lilla Höggarn, vid Kungshamn
och Torsbyfjärd m. fl. platser. Samtliga därvid ifrågakomna
områden hava emellertid av olika anledningar icke funnits lämpliga;
och har lotsstyrelsen på grund härav ansett sig böra förorda det nu
föreliggande förslaget om upplåtelse till lotsverket av vissa delar av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 11

lägenheterna Rosenvik nr 3 a och 3 c å Södra Djurgården i närheten
av Beckholmen.

Ur organisations- och kostnadssynpunkt är det otvivelaktigt av stor
betydelse, att förrådet i fråga icke ligger alltför avlägset från lotsstyrelsens
ämbetslokal. Lotsverkets huvudförråd handhaves av lotstyrelsens
materialförvaltare och mellersta lotsdistriktets förråd av en reservfyrvaktare.
Materialförvaltaren har enligt lotsstyrelsens arbetsordning därjämte åtskilliga
göromål i lotsstyrelsen, såsom emottagande av gods från fyrplatser,
expediering av konsumtionsartiklar och inventarier, granskning
av journaler och redovisningar beträffande sådana artiklar och inventarier
m. m. Reservfyrvaktaren har å sin sida en del av sina göromål
förlagd till lotskaptensexpeditionen. Härtill kommer, att lotsstyrelsens
tjänstemän, särskilt fyringenjörerna och verkmästaren, vilka under vintern
hava sitt arbete å styrelsens fyringenjörkontor, måste för sin tjänst
hava bekvämt tillträde till huvudförrådet. Detsamma gäller ock för
lotskaptenen och lotslöjtnanten beträffande distriktsförrådet. Därest
ifrågavarande förråd skulle komma att ligga på avsevärt längre avstånd
från huvudstaden än nu är fallet, torde alltså, för att tjänsten icke
skulle bliva lidande därpå, ökad förvaltningspersonal behöva anställas.
Under sådan förutsättning skulle ock väsentligt ökade kostnader uppkomma
genom längre transporter till och från förrådet, svårighet att
anskaffa behövlig handräckningspersonal m. m.

Av det anförda synes mig framgå, att från lotsverkets synpunkt
talande skäl föreligga för att, sedan upprepade försök att på andra
platser förvärva lämpligt område för omförmälda materialförråd icke
lämnat åsyftat resultat, ifrågavarande delar av lägenheterna Rosenvik nr
3 a och 3 c bleve åt lotsverket upplåtna. Frågan blir då, om emot en
dylik upplåtelse ur andra synpunkter sådana omständigheter kunna andragas,
som böra föranleda därtill, att det föreliggande förslaget icke
vinner bifall. Av de sakkunniga för utredning av frågan om Djurgårdens
bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig park,
vilka, på sätt förut nämnts, blivit i ärendet hörda, har i sådant hänseende
gjorts gällande att, därest en statsinstitution erhölle fast fot
inom det strandområde, som här vore i fråga, och med avsevärda
kostnader där uppförde byggnader och vidtoge andra anordningar, det
vore fara värt, att därigenom avstängdes möjligheten för ett önskvärt
omskapande av det strandparti, vartill området i fråga hörde,
till ett park- och villaområde; och hava bemälda sakkunniga på
grund därav icke ansett sig kunna tillstyrka den föreliggande framställningen.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Jag vill ingalunda bestrida, att den betänklighet, som av de sakkunniga
sålunda framförts mot förevarande förslag, förtjänar ett visst
beaktande. Men jag kan dock icke för min del finna denna betänklighet
äga den betydelse, som de sakkunniga tillmätt densamma. Frågan
om vidtagande av den utav de sakkunniga ifrågasatta genomgripande
förändringen i sättet för utnyttjandet av ifrågavarande strandparti synes
mig nämligen vara av den beskaffenhet, att den med all sannolikhet
icke kan lösas förrän efter förloppet av en avsevärd tidsperiod. Och
att med hänsyn till eu — låt vara tilltalande — framtidstankes eventuella
förverkligande lägga hinder i vägen för, att ett för en statsinstitution
synnerligen viktigt behov blir uppfyllt, synes mig knappast
vara riktigt. Om den upplåtelseform, jag här nedan föreslår, godkännes,
lärer icke vid en eventuell framtida markreglering på platsen i
fråga större svårigheter komma att uppstå, därest de därvid ifrågakommande
områdena innehavas av en statsinstitution än om de, såsom
nu är förhållandet, äro upplåtna till enskilda, och detta så mycket
mindre, som i förevarande fall de byggnader, vilka äro avsedda att för
lotsverkets behov uppföras å platsen i fråga, med hänsyn till sin beskaffenhet
torde utan alltför stora kostnader kunna förflyttas till annan
plats. Att riksmarskalksämbetet, såsom ämbetet ifrågasatt, sättes i tillfälle
att yttra sig över ritningar och förslag till blivande byggnader
och andra anläggningar å platsen, finner jag rimligt.

För min del tvekar jag sålunda icke att förorda det föreliggande
förslaget om upplåtelse till lotsverket av angivna delar av lägenheterna
Rosenvik nr 3 a och 3 c. Med hänsyn till den av förutnämnda sakkunniga
uttalade betänkligheten mot förslaget ifrågasätter jag icke en
upplåtelse för alltid. En upplåtelse på Eders Maj:ts regeringstid torde
dock icke vara tillfyllest, utan synes mig nyttjanderätten böra gälla
tills vidare och förty riksdagens medgivande till upplåtelsen böra inhämtas.
Vid upplåtelsen synes mig böra fästas det villkor, att densamma
skall gälla till dess Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke förordnar
om det upplåtna områdets användande för annat ändamål.
Övriga villkor för upplåtelsen lärer Kungl. Maj:t framdeles vilja bestämma.

Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att de båda lägenheterna
Rosenvik nr 3 a och 3 c äro genom kontrakt upplåtna på
arrende till och med den 31 mars 1929, därest icke efter regentskifte
under arrendetiden kontraktet av Konungen återkallas, ävensom att anbuden
om upplåtelse av arrenderätten till områdena i fråga äro gällande,
vad angår det till lägenheten Rosenvik nr 3 a hörande området, till

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 121.

den 1 juli 1915, och beträffande det lägenheten Rosenvik nr 3 c tillhörande
området utan angivande av någon tidsbegränsning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen
medgiva, .

att ifrågavarande, till lägenheterna Rosenvik nr 3 a och 3 c a
Södra Djurgården hörande område med en areal av tillhopa omkring
5,967 kvadratmeter må med nyttjanderätt tills vidare, intill dess Kungl.
Maj:t med riksdagens samtycke förordnar om områdets användande för
annat ändamål, och i övrigt på de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer,
upplåtas till lotsverket för anordnande därstädes av förrådslokaler m. m.

Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och
skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse,
en vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Yngve Sahlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 108 höft. (Nr 121.)

3