Kung}. Muj-Js Nåd. Proposition Nr 1Q5.
4
Nr 105.
Kung!. Moj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ‘uteslutande
ur riksstaten av de under titeln »gästgivares
friheter» uppförda anslag: given Stockholms slott den SO
mars 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
]ordbruksärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen
besluta,
att de å ordinarie stat under riksstatens nionde huvudtitel under
titeln »gästgivares friheter» uppförda anslag å tillhopa 19,121) kronor
skola från och med år 1916 uteslutas ur riksstaten.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung!. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!,
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt 93 höft. (Nr 105.)
1
o
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den SO
mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
A riksstatens nionde huvudtitel finnas under gemensam benämning
»gästgivares friheter» upptagna ordinarie anslag å tillhopa 19,129 kronor.
Dessa anslag utgöras av ett bestämt anslag å 10,830 kronor samt
ett förslagsanslag å 8,299 kronor. Av det bestämda anslaget utgå löner
åt gästgivare i Blekinge län, 30 kronor, understöd åt gästgiverier i
Jönköpings län, 220 kronor, ersättning till gästgiverier i Kopparbergs
län för de genom den s. k. extra gruvehjälpens upphörande mistade
friheter, 23 kronor 92 öre, förhöjning i anslagen för gästgivarna i Härjedalen,
442 kronor 25 öre, samt bestämda årliga belopp i utbyte mot
indelningsersättningar till vissa gästgiverier inom de flesta län, tillhopa
9,433 kronor 37 öre. Dessutom upptages under detta anslag såsom
3,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
^disponera!) ett belopp av 680 kronor 46 öre. I förslagsanslaget ingå
två belopp: »Friheter» 6,635 kronor och »Ersättningar» 1,664 kronor.
Vid föredragning den 3 mars 1911 av frågan om ändring i reglerna
för skjutsskyldighetens utgörande, vilket ärende sedermera föranledde
proposition till samma års riksdag, yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
bland annat, följande:
»Det nu föreliggande förslaget avser — — — att även gästgiveri-
eller stationshållningen skall för framtiden uppehållas på frivillighetens
väg, lika väl som själva skjutsningen, och gästgiverihemmanens
skyldigheter såsom sådana upphöra. Av denna förändring blir
eu naturlig följd, att samtliga från statsverket nu utgående anslag och
understöd till dessa hemman i och för deras ifrågavarande besvär skola
indragas. Enahanda bör förhållandet bliva med de gästgivarlöner och
andra anslag, som hittills utgått till gästgiveri- och skjutshållningen i
orter, där inga gästgiverihemman finnas.»
1 sin skrivelse i ämnet den 30 maj 1911, vari riksdagen anmälde,
att densamma med endast vissa smärre jämkningar antagit det i propositionen
innefattade förslaget till ny skjutsstadga, anförde riksdagen, att
den icke hade något att erinra mot vad förslaget innehölle i fråga om
uppehållandet av gästgiveri- och stationshållningen på frivillighetens
väg och upphörandet av gästgiverihemmanens skyldigheter såsom sådana.
Ny stadga om skjutsväsendet har därefter utfärdats den 22 juni
1911 och har trätt i kraft den 1 januari 1914.
Den 23 december 1914 tillät jag mig fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på dessa förhållanden och anförde därvid, att ovanberörda
omständigheter svntes giva anledning antaga, att omförmälda anslag
i riksstaten kunnat indragas redan med ingången av år 1914. Detta
hade emellertid icke skett. Jag ansåg mig icke heller kunna utan ytterligare
undersökning av de säregna och invecklade kamerala förhållanden,
på vilka de från anslaget utgående ersättningar och friheter m. in. av
olika slag grunda sig, tillstyrka, att anslaget utan vidare uteslötes i den
riksstat, vartill förslag skulle framläggas för 1915 års riksdag. Däremot
syntes det mig ensidigt, att eu sådan noggrann undersökning snarast
igångsattes, och syntes densamma lämpligen böra uppdragas åt kammarkollegiet.
Jag hemställde därför, att Kungl. Magt måtte anbefalla kammarkollegiet
att verkställa utredning, huruvida och i vad mån de under
anslagstiteln »gästgivares friheter» i riksstaten å nionde huvudtiteln upptagna
anslag kunde på grund av att den nya skjutsstadgan den 22 juni
1911 numera trätt i tillämpning eller till följd av andra orsaker böra
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.
indragas, samt till Kungl. Magt inkomma med det yttrande och förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Denna min hemställan blev av Kungl. Magt bifallen.
Nu har kammarkollegiet i skrivelse den 27 februari 1915 avgivit
den sålunda infordrade utredningen samt därvid tillika överlämnat inhämtade
yttranden av överståthållarämbetet och samtliga Kungl. Magt®
befallningshavande jämte av åtskilliga befallningshavande infordrade
yttranden från fögderiförvaltningen, innehavare av gästgiverier eller
andra.
Av ortsmyndigheternas yttranden inhämtas, att överståthållarämbetet
meddelat, att, så vitt ämbetet kunnat utröna, icke någon del
av ifrågavarande anslag utgått till gästgivare eller annan invånare vare
sig i huvudstaden eller i Brännkyrka med huvudstaden numera införlivade
kommun. Med undantag av Kungl. Magts befallningshavande i
Gottlands län, som endast förmält, att i länets stat ej något anslag
funnes uppfört under titel: »gästgivares friheter», hava samtliga övriga
befallningshavande med avseende å frågan, huruvida de under berörda
titel i riksstaten upptagna anslag böra indragas, i huvudsak uttalat, att
då genom den numera gällande skjutsstadgan av den 22 juni 1911
gästgiveri- eller skjutsstationshållningen å landet omlagts från att
vai’a ett under vissa förhållanden med jordbruksfastighet förenat onustill
en uteslutande på frivillighetens väg ordnad allmän angelägenhet,
samt grunden för de bidrag från statens sida, som hittills i olika form
varit anvisade för skjutsskyldighetens fullgörande, sålunda bortfallit,
samma bidrag icke längre borde utgå och ifrågavarande anslag följaktligen
indragas.
O O . . . ...
Ur kollegiets vidlyftiga utredning torde jag i övrigt nu endast
behöva upptaga det huvudsakliga.
Rörande tillkomsten av ifrågavarande anslag inhämtas följande.
Löner åt gästgivare i Blekinge län.
Kollegiet vore icke i tillfälle upplysa, när dessa löner först tillkommit,
men hade inhämtat, att redan enligt 1699 års stat för länet
10 gästgivare åtnjutit vardera såsom lön 8 daler 24 öre eller tillhopa
87 daler 16 öre silvermynt, samt att i Kungl. Maj:ts förnyade stat för
länet den 24 januari 1778 såsom oindelt lön åt 14 gästgivare på ordinarie
stat anvisats tillsammans 28 riksdaler specie eller åt var och en 2 riksdaler,
vilket sistnämnda belopp motsvarade i nu gällande mynt 3 kronor
eller samma belopp, som varje av 10 sådana gästgivare enligt riksstaten
för närvarande åtnjöte.
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
Understöd till gästgiverier i Jönköpings län.
I proposition till 1850—1.851 års riksdag anförde Kungl. Maj:t:
l)å erfarenheten, bekräftat, att någon entreprenad icke kunnat tillvägabringas
varken vid Kappeleds gästgivargård i Villstads socken eller
vid Norrlida gästgivargård i Båraryds socken, men de hemman, som
hade gästgiverihållningen å nämnda ställen sig ålagd, vore av särdeles
svag beskaffenhet, föranlätes Kungl. Maj:t på de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 13 november 1850 upptagna skäl äska, att såsom
årligt understöd för ifrågavarande gästgiverihållning å stat uppfördes:
för frälsehemmanet V4 mantal Kappeled 66 riksdaler 32 skillingar och för
kronoskattehemmanet 7* mantal Norrlida 80 riksdaler eller tillhopa 146
riksdaler 32 skillingar. Rikets ständer biföllo propositionen, varom statskontoret
underrättades i Kungl. Maj:ts brev den 10 oktober 1851.
Ersättning till gästgiverierna för de, genom den så kallade extra
gruvehjälpens upphörande mistade friheter i Kopparbergs lån.
I skrivelse till rikets ständer den 25 januari 1823 yttrade Kungl.
Maj:t följande: Då Kungl. Maj:t den 23 februari 1820 tog under prövning
och avgörande bondeståndets fullmäktiges från Kopparbergs län vid 1815
års riksdag ingivna ansökning om dalallmogens frikallande från inantalspenningarnas
erläggande genom ^leverering till kopparbergslaget, förekom
i sammanhang härmed ett i kammarkollegiets inhämtade utlåtande
framställt, av landshövdingeämbetets uppgifter föranlett förslag, att enär
den så kallade extra gruvehjälpen dittills icke på långt när uppgått till
samma belopp, som därför åtnjuten lindring i bevillningeu, och dessutom
ej mera vore för koppargruvans vidmakthållande nödig, utan redan
genom brevet den 5 mars 1805 blivit från bergslaget indragen, varefter
den fått lösas med penningar efter markegång, nämnda gärd måtte alldeles
upphöra och i följd därav full bevillning den gruvehjälpskyldiga
allmogen påföras. Kungl. Maj:t fann dock detta förslag innefatta ett
ärende av sådan beskaffenhet, att det borde vila intill nästblivande riksdag,
desto hellre som den från äldre tider allmogen förunnade lindring
i berörda, ej efter personalen men efter hemmantalet utgående gärd
blivit, även sedan denna till kronan indrogs, av rikets ständer ytterligare
bekräftad. — Det vore således åt då församlade ständer, som Kungl.
Maj:t överlämnade att i ämnet taga det med statens nytta och allmänna
beskattningsgrunder närmast instämmande beslut.
1 härå avlåten skrivelse anförde rikets ständer, att då upplyst
vore, att extra, gruvehjälpen icke utgjorde någon ständig ränta och.
nu mera icke heller för kopparbergslaget erfordrades, både rikets
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
ständer ansett sig desto hellre böra bifalla, att extra gruvehjälpen finge
upphöra, som statsverkets inkomst därav icke motsvarade den minskning
i bevillning, som uppkommit av den i och för densamma allmogen
dittills medgivna lindring, vilken alltså icke komme att framdeles äga
rum; och komme rikets ständer för övrigt att i den utfärdande bevillningsföroraningen
låta upptaga de förändringar, som dels av extra gruvehjälpens
upphörande och dels av andra i avseende på dalallmogens pi-estationer
förekomna omständigheter kunde föranledas.
Enligt skrivelse den 30 januari 1845 beslöto rikets ständer, att
de under anslagsrubriken »gästgivares friheter» inbegripna 23 riksdaler
9 skillingar 6 runstycken, ersättning för förlorade inkomster genom
extra gruvehjälpens upphörande, skulle till sin egenskap av förslagsanslag
upphöra och alltså inbegripas i det ordinarie anslaget. Jämlikt -brev den 20 februari 1845 fann Kungl. Maj:t gott gilla detta rikets
ständers beslut.
Förhöjning i anslagen för gästgivarna i Härjedalen.
1 till riksdagen åren 1760—1762 ingivna besvär anhöll allmogen
i Härjedalen, att gästgivarna där i orten så väl som annorstädes måtte
bliva med »löningar» försedda, på det i denna gränsort jämväl så mycket
nogare inseende över de resande måtte kunna hållas, emedan allmogen,
utan ett sådant understöd, omöjligen skulle vara i stånd att uppvakta
vid gästgiverierna i synnerhet sommartiderna, då hemmansåborna själva, om,
de ej skulle låta hemmansbruket ligga öde, måste söka sin bärgning i
fjällen, 3, 4 till 5 mil från hemvistena. Efter vederbörandes hörande
fann Kungl. Maj:t jämlikt resolution den 4 april 1764 i anseende till
anförda skäl och omständigheter billigd, att allmogen i Härjedalen därefter
sluppe all utgift till sina gästgiverier och att dessa gästgiverier av
kronan finge lönas efter ett av häradsrätten i orten projekterat förslag, i
enlighet varmed såsom årlig avlöning till gästgiveriets underhållande
bestämdes vissa belopp för de särskilda gästgiverierna, uppgående tillsammans
till 91 daler silvermynt, vilka avlöningar fördenskull komme att
gästgivarna genom häradsfogden i orten i kontanta penningar årligen
tilldelas. — Sedan gästgivarna i Härjedalen anhållit om förhöjning K
ovannämnda dem beviljade löner, samt vederbörandes yttranden däröver
inhämtats ävensom undersökning ägt rum om, bland annat, vad besvär
gästgivarskyldighetens innehavare tillskyndades och vilka friheter och
förmåner därför åtnjötes, föreslog Kung!. Maj:t i proposition rikets ständer
att till understöd för gästgiverierna i Härjedalen anvisa förhöjda
belopp å tillhopa 310 riksdaler banko, däri inberäkna! 15 riksdaler banko,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
som förut för sagda ändamål utgått av kronans behållna ordinarie räntor.
Till svar härå anmälde rikets ständer, att de även för deras del tunnit
de sedan år 1764 anslagna ersättningar för gästgiverihållningen uti
ifrågavarande glest befolkade och mindre uppodlade landsort ej vidare
kunna anses uppfylla det med desamma åsyftade ändamål samt på grund
därav och i överensstämmelse med propositionen beviljat sagda belopp,,
310 riksdaler banko. — Detta rikets ständers beslut meddelades kammarkollegiet
i Kungl. Maj:ts brev den 17 mars 1841.
Kollegiet vore icke i tillfälle upplysa, av vilken anledning sistnämnda
belopp, 310 riksdaler banko, motsvarande 465 kronor, sänkts
till det i riksstaten upptagna beloppet 442 kronor 25 öre.
Utbyten av indelning sersättning ar mot bestämda årliga belopp.
Av protokollet i statsrådet över civilärenden den 11 januari 1886
inhämtas, hurusom dåvarande departementschefen vid frågan om reglerandet
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel yttrat beträffandeanslagstiteln:
»gästgivares friheter», bland annat, följande:
Sedan riksdagen i skrivelse den 11 maj 1876 till vinnande av
enkelhet och reda i rikets räkenskaper anhållit om utredning i syfte att
vissa av statsverket såsom ersättning för indragna rånte- och tiondeanslag
utgående belopp, som för det dåvarande vore beroende av varje
års markegång, måtte bestämmas till oföränderliga penninganslag, både
statskontoret i häröver den 31 december 1883 avgivet utlåtande, vad
anginge de under sjätte huvudtiteln såsom ersättningar för indragna och
avskrivna räntor och tionden uppförda belopp erinrat, att sådana i kolumnen
för »indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag, ersättningar» då
förekomme under, bland andra titlar, anslaget: »gästgivares friheter». Under
detta anslag upptoges i kolumnen »indelning och därmed jämförlig
anvisning på förslag, ersättningar» ett belopp av 11,900 kronor; och utginge
därav till åtskilliga gästgiverier inom riket ersättningar dels för till
statsverket indragna räntor och tionde eldigt förordningen den 23 juli 1869,
och dels för avskrivna kvarnräntor enligt kungörelsen den 30 december 1863.
Den del av dessa ersättningar, som vore på markegång beroende, utginge
efter tioårigt medelmarkegångspris med tillagd forsellön, där sådan itrågakomme.
Ersättningar för avskrivna kvarnräntor tillkomme endast gästgiveriet
Vinteråsa Sanna i Örebro län för dels penningränta och dels
persedelränta samt gästgiveriet i Falkenberg för persedelränta. Ersättningar
åter för indragna räntor och tionde utginge till en mängd gästgiverier.
En del av de till dessa gästgiverier anslagna räntor hade bestått
endast av penningräntor, men övriga till understöd för gästgivare anvi
-
8 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.
säde ränteanslag hade utgjorts både av penning- och persedelräntor.
Åven ersättningarna för indragna eller avskrivna penningräntor utginge
från ifrågavarande anslag; och dä det ej syntes vara lämpligt att —-därest förenklingen kunde för gästgiveri, som åtnjöte ersättning för
såväl persedel- som penningränta, genomföras i avseende å den förra,
och till följd därav ett mot persedelräntan svarande kontant belopp uppfördes
under anslaget »gästgivares friheter» i kolumnen »anvisning i
kontant» — den samma gästgiveri tillkommande ersättningen för penningräntan
bibehölles i dåvarande kolumnen, borde jämväl ersättningen
för penningräntan överföras till kolumnen »anvisning i kontant». 1 sammanhang
därmed borde även till vinnande av förenkling i räkenskaperna
ersättningarna till de gästgiverier, vilkas räntor bestått endast av penningräntor,
överföras till kolumnen »anvisning i kontant». De län,
beträffande vilka departementschefen vore i tillfälle att ifrågasätta förenklingar,
vore Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, \ ärmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län,
ävensom Örebro och Hallands län, det sistnämnda endast i fråga om
ersättningen för avskrivna kvarnräntan till Falkenbergs gästgiveri, och
Örebro län vad anginge ersättning så väl för avskrivna kvarnräntan till
gästgiveriet Vinteråsa Sanna som ock för indragna penning- och persedelräntor.
Då den ifrågasatta överföringen i riksstaten av ersättningarna
för penningräntorna ej inverkade på ersättningstagarnas rätt, hade
deras vttrande därom ej behövt infordras. Från innehavarna av de gästgiverier
åter, vilka haft sig anvisade persedelräntor, hade infordrats yttranden,
huruvida de vore villiga att i utb\7te mot de efter medel markegång
utgående ersättningarna mottaga bestämda årliga belopp, beräknade
efter medeltalet av de tio sista årens medelmarkegångspris med
tillagd forsellön; och hade sådana yttranden inkommit från alla utom
från två i Stockholms län, nämligen innehavarna av Bleka och Bättra
gästgiverier, varför om dem icke vore fråga, likasom ej heller om Grisslehamns
gästgiveri i samma län samt Gagnbro, Buskåkers och Rusgårdens
gästgiverier i Kopparbergs län, i avseende å vilka ansetts nödigt inhämta
statskontorets vidare yttrande. Innehavarna av Gränsta, Rimbo och
Rumla gästgiverier i Stockholms län hade avslagit den ifrågasatta förenklingen,
varemot alla övriga såväl i Stockholms län som i de andra
ifrågavarande länen förklarat sig villiga ingå på omsättningen ej mindre
för indragna räntor än även för avskrivna kvarnräntor; och utgjorde
jämlikt i statskontoret verkställd uträkning ersättningarnas värden för
de gästgiverier, vilka åtnjutit både persedel- och penningräntor och
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
vilkas innehavare bifallit förändringen, tillhopa 5,689 kronor 3 öre. För
de inom ifrågavarande län indelta men till statsverket indragna räntor,
som bestått uteslutande av penningar, utginge enligt jämväl från statskontoret
lämnad utredning ersättningar med tillhopa i50 kronor 10 öre.
— Sammanlagda beloppet av samtliga indelningsersättningar, vilka således
kunde utbytas mot bestämda årliga belopp eller eljest till vinnande av
en förenklad uppställning av riksstaten borde å penninganslaget överflyttas,
utgjorde 5,839 kronor 13 öre; och hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, med bifall till dels ifrågavarande
utbyten av ränteersättningår mot bestämda årliga belopp och
dels övriga omnämnda förenklingar, penninganslaget under »gästgivares
friheter», utgörande 1,040 kronor, måtte höjas med i jämnt tal
5,840 kronor eller sålunda till 6,880 kronor, men däremot det å anslaget
till »gästgivares friheter» underrubriken »indelning och därmed jämförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp 11,900 kronor, minskas
med 5,840 kronor till 6,060 kronor.
Efter proposition i ämnet biföll riksdagen vad sålunda föreslagits.
Genom beslut vid riksdagen år 1887 ordnades på enahanda sätt
frågorna om ersättning för indragna ränte- och tiondeanslag till gästgiverierna
i Kronobergs och Ålvsborgs län samt till gästgiverierna vid
Sloka och Sättra i Stockholms län ävensom Gagnbro, Buskåker och
Rusgården i Kopparbergs län.
År 1888 ordnades på samma sätt enahanda fråga beträffande gästgiveriet
vid Grisslehamn i Stockholms län och år 1889 ordnades saken
för de sista, ännu återstående gästgiverierna, nämligen inom Vasternorrlands
och Jämtlands län.
Genom dessa ändringar hade det under anslaget »gästgivares friheter»
i kolumnen »anvisning i kontant» uppförda belopp höjts till
10,847 kronor, men däremot det å samma anslag i kolumnen »indelning
och därmed jämförlig anvisning på förslag, ersättningar» upptagna
belopp minskats till 1,664 kronor. Anslaget i dess helhet uppgick till
19,146 kronor.
Enligt protokollet i statsrådet över civilärenden den 14 januari
1897 yttrade dåvarande departementschefen i fråga om reglerandet av
utgifterna under riksstadens sjätte huvudtitel beträffande anslagstiteln
»gästgivares friheter», bland annat, följande: Statskontoret hade anmält
att, efter åtskilliga skjutsanstalters indragning, av deu under förevarande
rubrik upptagna »anvisning i kontant», 10,847 kronor, till dessa anstalter
förut anordnade understödsbelopp med tillhopa 179 kronor 78 öre upphört
att utgå, varjämte statskontoret erinrat, att å förenämnda anvisning
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 93 höft. (Nr 105.)
o
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
blivit vid skilda tillfällen för vinnande av jämnt krontal uppförda tillhopa
2 kronor 33 öre. På grund därav och med iakttagande av grandsatsen
om anslags bestämmande till jämnt tal av kronor hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att den
under rubriken »gästgivares friheter» förekommande anvisning i kontant
10,847 kronor måtte minskas med 182 kronor och sålunda bestämmas
till 10,665 kronor; och komme vid bifall därtill anslaget till »gästgivares
friheter» i riksstaten att uppföras sålunda: anvisning i kontant 10,665
kronor, friheter 6,635 kronor, ersättningar 1,664 kronor eller tillsammans
18,964 kronor.
Sedan i enlighet härmed proposition avlåtits, biföll riksdagen vad
Kungl. Maj:t sålunda föreslagit.
Av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 13 januari 1908
inhämtas, hurusom dåvarande departementschefen vid anmälan till Kungl.
Mapts prövning av frågan om reglerandet för år 1909 av utgifterna
under riksstatens nionde huvudtitel, dit anslaget »gästgivares friheter»
överflyttats, beträffande nämnda anslag av närmare angivna skäl hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att — jämte förklarande,
att de av hemmanen 1 ''“/m mantal Näset nr 2 i Mo socken och
Va mantal Berga nr 7 i Söderala socken till innehavaren av Myskje
gästgiveri i Mo socken utgående hemkallsavgifter från och med år 1909
icke vidare skulle utgöras — medgiva, att från anslagstiteln »gästgivares
friheter» finge dels av det å nämnda anslagstitel under rubriken
»indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar»
uppförda belopp till ägarna av omförmälda hemman efter ingången av
år 1909 utbetalas eu efter förenämnda grunder beräknad gottgörelse för
hemkallsavgifternas utgörande under åren 1902—1908, dels ock av den
under anslagstiteln förekommande »anvisning i kontant» till innehavaren
av Myskje gästgiveri årligen från och med år 1909 utgå ett belopp av
162 kronor 65 öre såsom ersättning för mistning av dessa avgifter,
samt att för sistberörda ändamål från och med år 1909 höja det å förevarande
anslagstitel under »anvisning i kontant» upptagna belopp, 10,665
kronor, med i jämnat tal 165 kronor eller till 10,830 kronor; och komme,
under förutsättning av bifall därtill, anslaget till »gästgivares friheter»
att ökas från 18,964 kronor till 19,129 kronor eller med 165 kronor.
Sedan i enlighet härmed proposition avlåtits, biföll riksdagen vad.
Kungl. Maj:t sålunda föreslagit.
Med avseende å tillkomsten av ovannämnda förslagsanslag »friheter»
å 6,635 kronor och »ersättningar» å 1,664 kronor har kollegiet
erinrat om följande. Där gästgiverierna voro belägna vid större, mycket
11
KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.
trafikerade vägar och gästgiveribesväret i följd därav var särdeles betungande,
fingo gästgiverihemmanen, utom de så kallade allmänna friheterna,
jämväl åtnjuta ej mindre förmånen av frihet från skyldighet att helt eller
delvis utgöra de gästgiverihemmanen åsätta räntor än även anslag av
räntor ifrån andra hemman. Genom förslagsanslaget »friheter» redovisas
omförmälda gästgiverihemmanen själva åsätta och till understöd åt gästgiverihållningen
sålunda anordnade räntor. Efter den skedda nedsättningen
i och slutliga avskrivningen av viss jord åvilande grundskatt
har denna gästgiverihemmanen förunnade räntefrihet naturligtvis upphört
att utgöra den därmed ursprungligen åsyftade förmån, utan att
någon ersättning därför av staten blivit gästgiverierna beredd. — Genom
anslagstitel »ersättningar» redovisas i riksstaten omförmälta gästgiverierna
indelta ränteanslag, vilka jämlikt förordningen den 23 juli 1869
angående förändring av grundräntor och kronotionden indragits till statsverket
mot ersättning till gästgiverierna medelst statsanslag i penningar.
För egen del har kammarkollegiet anfört följande.
Då ifrågavarande anslag varit avsedda till vederlag för den särskilda
skjutsskyldighet, som tillförne ålegat gästgiverihemman eller —
i vissa orter — vederbörande skjutslag, men denna skyldighet blivit
genom den nya skjutsstadgan av den 22 juni 1911, vilken trätt i kraft
den 1 januari 1914, från och med sistnämnda dag helt avskaffad, har
följaktligen förutsättningen för åtnjutandet av berörda anslag samtidigt
bortfallit. Vid sådant förhållande och då icke heller i övrigt syntes
föreligga någon omständighet, på grund varav enskild rätt skulle kunna
anses bliva genom anslagens indragning kränkt, ville kollegiet, i full
överensstämmelse med de av såväl dåvarande som nuvarande cheferna
för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollen respektive den 3 mars
191 i och den 23 december 1914 gjorda uttalanden i ämnet, hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen besluta, att de
under nionde huvudtiteln under titeln »gästgivares friheter» uppförda
ordinarie anslag å tillhopa 19,129 kronor skulle till statsverket indragas
och ur riksstaten uteslutas.
Såsom av handlingarna syntes framgå, hade utbetalningar å anslagen
åtminstone i somliga fall gjorts dels redan före den nya skjutsstadgans
ikraftträdande till gästgiverihemmansinnehavare eller skjutslag
även efter det motsvarande skjutsanstalter indragits, dels ock till sådana
innehavare eller samfällig!]eter även för tiden efter den 1 januari 1914,
då vid ovan angivna förhållande vederbörandes rätt till åtnjutande av
dem förut förunnade anslagsbelopp måste auses hava upphört. Med
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
anledning härav syntes fråga kunna uppstå om vidtagande av åtgärder
lör återvinning till kronan av sålunda obehörigen uppburna medel. I
sådant syfte tilläte sig kollegiet ifrågasätta, huruvida ej — för den
händelse Kungl. Maj:t icke skulle finna rättelsen böra ankomma på anmärkning
vid kronoräkenskapernas revision — Kungl. Maj:ts befallningshavande
genom cirkulär borde få sig anbefallt att, där angivna förhållande
ägt rum, Irån vederbörande återkräva och i räkenskaperna under
titel »diverse inkomster» uppdebitera berörda medel.
Slutligen ville kollegiet erinra, hurusom kollegiet i den 30 december
1910 avgivet utlåtande, jämte meddelande att den i jordeböckerna då
ännu kvarstående anordnade eller frinjutna grundskatten uppginge till,
bland andra, följande belopp: nionde huvudtiteln: »gästgivares friheter»
6,058 kronor 19 öre, tillika hemställt, att då, på sätt kollegiet och statskontoret
i utlåtande den 1 december 1893 framhållit, den anordnade
grundskatten icke etter 1903 års utgång torde hava kunnat och icke
heller för framtiden kunde ifrågakomma till utgörande, och följaktligen
någon anledning till densammas bibehållande i räkenskaperna dåmera
icke förefunnes, den i jordeböckerna såsom anordnad kvarstående grundskatten
måtte få ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas.
Omförmälda till gästgiverihållningen anordnade grundskatt överginge
nu från och med år 1914 till att vara kronan behållen och skulle
följaktligen jämlikt lagen den 2 december 1892 angående avskrivning
av de å viss jord vilande grundskatter och vad därmed äger sammanhang
avskrivas.
Departements
chefen.
Den av kammarkollegiet lämnade utredningen synes mig till fyllest
utvisa, att de under anslagstiteln »gästgivares friheter» upptagna anslag
icke längre äro för sitt ändamål behövliga utan böra uteslutas ur riksstaten.
_ I avseende å de utbetalningar, som, enligt vad kammarkollegiet
uppgiver, synas hava obehörigen ägt rum före den nya skjutsstadgans
ikraftträdande, oaktat vederbörande skjutsstationer redan indragits, torde
rättelse böra ankomma på anmärkning vid kronoräkenskapernas revision.
Beträffande sådana utbetalningar, som skett för tid efter den 1 januari
1914, synes däremot den av kollegiet föreslagna åtgärden att genom
cirkulär anbefalla Kungl. Majrts befallningshavande att från vederbörande
återkräva och i räkenskaperna uppdebitera sådana medel böra vidtagas,
och jag ärnar därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta
utfärdande av cirkulär i dylikt syfte. Härigenom uteslutes naturligtvis
ingalunda, att även denna fråga kan uppmärksammas vid kronoräkenskapernas
revision.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.
Då, såsom kollegiet anfört, den under förevarande anslagstitel
ingående grundskatt skall såsom kronan behållen avskrivas jämlikt lagen
den 2 december 1892, erfordras i detta hänseende icke någon särskild
åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Då uteslutandet av ovanberörda anslag ur riksstaten tarvar beslut
av riksdagen, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen besluta,
att de å ordinarie stat under riksstatens nionde huvudtitel undertiteln
»gästgivares friheter» uppförda anslag å tillhopa 19,129 kronor
skola från och med år 1916 uteslutas ur riksstaten.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
med den lydelse bil. . . , till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Schlytern.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 93 käft. (Nr 105.)
3