Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 101.

5

Kr 101.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd
åt avlidne förvaltaren vid Alnarps egendom Gottfrid
Fredricsons och hans efterlevande hustrus minderåriga
barn; given Stockholms slott den 6 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att vart och ett av avlidne förvaltaren vid Alnarps egendom
Gottfrid Fredricsons och hans efterlevande hustru Agnes Maria i redricsons,
född Törnqvist, minderåriga barn Orvar Erik Adolf, Malte Erik Ossian,
Tage Gottfrid Arnold, Gunvor Maria Karolina och Estrid Agnes Ellinor
må från och med år 1915 av Alnarps egendoms medel uppbära ett årligt
uppfostringsbidrag av etthundra kronor att atnjutas intill uppnådd ålder
av 18 år.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: von Sydow,

friherre Bec:k-Friis,

Stenberg,

Linnér.

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har hos
Kungl. Maj:t anhållit, att, sedan förvaltaren vid Alnarps egendom Gottfrid
Fredricson avlidit den 2 oktober 1914, efterlämnande änka och fem
oförsörjda barn, Kungl. Maj:t måtte låta änkan under den tid något av
nämnda barn vore omyndigt av Alnarps egendoms medel uppbära ett
årligt pensionsbelopp av 700 kronor.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits den 22 december 1914
av lantbruksstyrelsen och den 15 mars 1915 av statskontoret.

Av handlingerna inhämtas, att Fredricson i äktenskap med Agnes
Maria Fredricson, född Törnqvist, född den 21 februari 1873, efterlämnat
barnen Orvar Erik Adolf, född den 6 augusti 1901, Malte Erik Ossian,

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 101.

född den 18 maj 1903, Tage Gottfrid Arnold, född den 10 maj 1905,
Gunvor Maria Karolina, född den 7 september 1906, och Estrid Agnes
Ellinor, född den 4 november 1908, ävensom att boets tillgångar vid
hans dödsfall uppgått till 23,549 kronor 76 öre, varav 16,000 kronor
utgjorde livförsäkring.

Styrelsen för nämnda institut har i ansökningen anfört i huvudsak
följande. Den duglighet, varmed Fredricson förvaltat Alnarps egendom
och förestått den vid egendomen förlagda lantbruksskolan, föranledde
styrelsen att i avsikt att i sin mån söka mildra de svåra ekonomiska
omständigheter, vari Fredricsons änka kommit genom hans död, till
Kungl. Maj:t ingå med framställning om ovanberörda understöd.

Fredricson hade av styrelsen antagits till sin nyssnämnda befattning
år 1908, sedan han förut dels förvaltat enskilda gårdar dels under sex
år tjänstgjort såsom lärare och inspektor vid lantbruksskolor. Under
de nära sex år, som förflutit sedan Fredricson tillträdde sin befattning
vid Alnarp, hade han med nit och framstående skicklighet skött befattningen
såsom förvaltare av Alnarps gård, där anspråken, på grund
av att densamma skulle vara mönstergård och tjänstgöra som undervisningsmaterial
i olika riktningar, vore synnerligen höga. Det stora
antalet eller närmare 200 lantbrukslärlingar, vilka under de gångna åren
utexaminerats från lantbruksskolan, bevarade honom i tacksamt minne
som den skicklige och intresserade läraren. I egenskap av självskriven
ledamot av den vid Alnarp förlagda statens provningsanstalt för maskiner
och redskap hade han vidare utfört ett sakkunnigt och gediget arbete
och efterlämnade där ett svårersättligt tomrum.

Såsom egendomens förvaltare och lantbruksskolans föreståndare
hade Fredricson intill sista året uppburit en lön av 4,000 kronor jämte
till omkring 1,000 kronor uppskattade naturaförmåner. Sista året hade
härtill kommit ett lönetillägg av 500 kronor. Då pensionsrätt icketillkomme
förvaltaren av Alnarps egendom, långt mindre pension till överlevande
änka och barn, hade Fredricson för att i någon mån trygga sin familjs
framtid skaffat eu så hög livförsäkring, som löneinkomsterna tillåtit;
men för hans änka, som skulle försörja ej blott sig utan 5 barn i åldern
6—13 år och därtill giva dem nödig uppfostran, kunde denna försäkringjämte
det kontanta överskott, som bouppteckningen i övrigt visade, icke
på något sätt förslå för ändamålet. Då emellertid staten såsom arbetsgivare
otvivelaktigt likaväl som den enskilde ljunde anses vara skyldig
att skydda för allt för stora umbäranden dem, som den tagit i sin tjänst,
ävensom under vissa förhållanden deras efterlevande, funne styrelsen det
vara billigt, att Alnarps egendom i föreliggande fall trädde hjälpande

8 Kungl. Maj:ts A ad. Proposition Nr 101.

emellan och sökte tillförsäkra änkan efter förvaltaren Fredricson ett
understöd genom ett årligt pensionsbelopp under den tid, då barnen
behövde uppfostran eller närmare bestämt så länge omyndiga barn
funnes, det ville säga till år 1930. Då Fredricson nu senast uppburit
en avlöning motsvarande 5,500 kronor per år, syntes detta i enlighet
med vanlig beräkning för änkepensioner motivera ett pensionsbelopp av
700 kronor årligen.

I sitt utlåtande i ärendet har lantbruksstyrelsen anfört följande.

Vad styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp anfört
angående den duglighet, varmed Fredricson förvaltat Alnarps egendom
och förestått statens vid egendomen förlagda lantbruksskola, kunde
lantbruksstyrelsen tillfullo vitsorda. Under hans insiktsfulla ledning hade
egendomen icke endast bibehållit utan även ytterligare stadgat sin
erkända rangplats såsom en av Skånes mest framstående mönstergårdar,
något som icke minst från den synpunkten varit av betydelse, att
de många elever, som under hans förvaltartid utgått från såväl institutet
som den av Fredricson ledda lantbruksskolan, härigenom blivit
satta i tillfälle att under sin vistelse vid Alnarp inhämta goda lärdomar,
hur ett rationellt jordbruk skulle drivas och skötas. De förtjänster,
som Fredricson sålunda nedlagt vid skötseln av Alnarps egendom
och som i väsentlig grad bidragit till att ytterligare höja dess
avkastning, utgjorde enligt lantbruksstyrelsens mening tungt vägande
skäl för att staten, på sätt Alnarpsstyrelsen föreslagit, skulle bereda
Fredricsons änka erforderligt understöd för hennes och hennes barns
uppehälle och de senares uppfostran. Genom att nämnda understöd
utginge av egendomens avkastning, syntes det lantbruksstyrelsen, att
detsamma komme att närmast motsvara det försörjningsbidrag en enskild
ägare av större lantegendom under liknande förhållanden plägade
lämna ej endast äldre arbetare utan även tjänares efterlevande, vilka
därav vore i behov.

Med hänsyn till den stora familj Fredricson efterlämnade ansåge
lantbruksstyrelsen det föreslagna understödsbeloppet icke vara för högt
beräknat.

Statskontoret har anfört, att det visserligen med hänsyn till den
jämförelsevis korta tid av icke fullt sex år, varunder Fredricson varit
anställd såsom förvaltare vid Alnarps egendom, förefölle statskontoret i
någon mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga
för beredande av understöd åt hans efterlämnade anhöriga på sätt, nu
blivit föreslaget. Emellertid måste det enligt statskontorets mening
anses framgå av handlingarna, att änkan Fredricson vore för familjens

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 101.

uppehälle och de fem minderåriga barnens uppfostran i behov av ekonomiskt
understöd. Vid sådant förhållande och då Fredricson avlidit
under anställning i statens tjänst samt hans däri nedlagda arbete synnerligen
väl vitsordats, syntes billigheten bjuda, att sådant understöd
bereddes hans familj av allmänna medel. Detta understöd syntes dock
böra inskränkas till ett bidrag av 100 kronor för vart barn att åtnjutas
intill uppnådd ålder av 18 år. På grund härav och då frågan om
beredande av sådant bidrag finge anses, även om Alnarps egendoms
medel, såsom förslaget innebure, skulle anlitas för ändamålet, vara av
beskaffenhet att lämpligen böra föreläggas riksdagen, hemställde statskontoret
om avlåtande av proposition i dylikt syfte.

På grund av vad i detta ärende förekommit anser jag mig böra
tillstyrka, att understöd beredes makarna Fredricsons barn till de belopp
och på det sätt statskontoret föreslagit. Jag hemställer därför, att
Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att vart och ett av avlidne förvaltaren vid Alnarps egendom
Gottfrid Fredricsons och hans efterlevande hustru Agnes Maria Fredricsons,
född Törnqvist, minderåriga barn Orvar Erik Adolf, Malte Erik
Ossian, Tage Gottfrid Arnold, Gunvor Maria Karolina och Estrid Agnes
Ellinor må från och med år 1915 av Alnarps egendoms medel uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag av etthundra kronor att åtnjutas intill
uppnådd ålder av 18 år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

[Jr protokollet:
A. Lekander.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 89 höft. (Nr 100—101.) 2