Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
3
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1915 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,
med anledning av en av herr Hallberg väckt motion,
nr 57, angående skrivelse till Konungen i fråga om förbud
mot införsel av fjädrar av vilda fåglar.
I en inom första kammaren väckt motion har herr Hallberg hem- Motionen.
ställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under omprövning, huruvida och i vilken omfattning
förbud bör stadgas mot import av fjädrar av vilda fåglar, samt utfärda
de bestämmelser, som efter dylik ompröfning må finnas för ändamålet
lämpliga.
Vad beträffar motiveringen till nämnda motion får utskottet hänvisa
till motionen.
Det hänsynslösa massdödandet av fåglar för modeändamål, som äger Utskottet.
rum i ett stort antal länder, är ett känt faktum. Sedan långt tillbaka
har en strävan gjort sig gällande att råda bot för dessa missförhållanden.
Likaledes har man på olika håll kommit till insikt om att ett verksamt
bekämpande av de angivna missförhållandena endast kunde åvägabringas
på internationell väg, helst genom en konvention mellan alla intresserade
stater. Ett initiativ i dylikt syfte utgick också år 1909 från den brittiska
regeringen. Avsikten var, att de i konventionen deltagande staterna
var för sig skulle stadga importförbud för fjädrar av ifrågavarande vilda
fåglar, med undantag naturligtvis för import i vetenskapligt syfte. Den
svenska regeringen ställde sig sympatisk till den brittiska framställningen,
dock med reservation för de hinder, som gällande handelstraktater kunde
4 Första hammarens andra tilljälliga utshotts utlåtande Nr 4.
lägga i vägen för det ifrågasatta importförbudet. Ett flertal stater biträdde
även förslaget, men bland dem som ställde sig avvisande befann sig bl. a.
Frankrike, vilket torde vara det land, där handeln med ifrågavande modeartiklar
har den största ekonomiska betydelsen. Tyskland och ÖsterrikeUngern
åter önskade inskränka den föreslagna samverkan till att beröra
skydd åt för åkerbruket nyttiga fåglar genom att bygga vidare på ’en i
detta syfte i Paris 1902 avslutad internationell konvention. Lagskyddsåtgärder
i detta syfte äro dock redan vidtagna i de flesta länder, bl. a.
i vårt land genom kungl. kungörelsen den 8 november 1912.
Den av brittiska regeringen föreslagna konventionen kom ej till stånd,
men år 1910 sammanträdde en internationell ornithologisk kongress i
Berlin, där denna vetenskaps representanter enstämmigt uttalade sig för
åtgärders vidtagande för att stävja fågelvärldens ödeläggelse för modeändamål,
varjämte en internationell kommission i detta syfte tillsattes, som dock
på grund av bl. a. bristande tillgångar haft svårt att utöva någon effektiv
verksamhet.
Denna vetenskapliga opinionsyttring tyckes hava givit sky ddssträ v andena
ny fart och både 1913 och 1914 framburos i engelska parlamentet
motioner om importförbud mot hithörande slag av fjädrar, till vilka förslag
regeringen ställde sig sympatisk. Dock hava, så vitt utskottet har
sig bekant, dessa motioner ännu icke slutbehandlats av parlamentet.
Emellertid är i Brittiska Indien och i Australien exportförbud utfärdat
för här ifrågavarande fjädrar. Dessutom hava Förenta staterna i samma
syfte utfärdat ett importförbud, som tillämpas med största stränghet. I
Tyskland finnas export- och importförbud för levande och döda fåglar av
i Europa inhemska arter under tiden 1 mars—1 oktober, och för vissa
fågelarter äro dessa förbud utsträckta till hela året. Dessutom förberedde
preussiska regeringen omedelbart före krigsutbrottet 1914 vittgående lagstiftningsåtgärder
i fågelskyddssyfte.
Yad Sverige beträffar, så ingingo Nordiska djurskyddsföreningen och
Svenska fågelskyddsföreningen i slutet av år 1911 med en hemställan till
Kungl. Maj:t om förbud mot import till riket och försäljning inom detsamma
av fågelkroppar, skinn, vingar och fjäder av andra fåglar än hemfåglar,
jaktbara fåglar och sådana, som i gällande jaktstadga uttryckligen
betecknas som skadedjur. Denna framställning remitterades till bland
annat svenska vetenskapsakademien, vilken i sitt utlåtande framhöll som
önskvärt dels att ett förbud mot export av svenska fåglar av i framställningen
angivet slag och deras vingar och fjädrar komme till stånd, samt
dels att en fullständig utredning verkställdes angående ett motsvarande
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
importförbud, helst i samverkan med andra europeiska länder. Utlåtande
avgavs även av generaltullstyrelsen, som avstyrkte den gjorda framställningen,
bland annat åberopande den ringa betydelsen av ifrågavarande
handel för Sveriges vidkommande samt de svårigheter i tulltekniskt hänseende,
som det begärda importförbudet skulle medföra. I enlighet härmed
föranledde den av de båda föreningarna gjorda hemställan ej någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Rörande de i motionens motivering påvisade missförhållandena anser
sig utskottet böra påpeka, att strutsfjädrar icke kunna jämställas med
övriga fjädervaror för modeändamål. Strutsfjädrar erhållas numera nästan
uteslutande från strutsfarmar, där fåglarna kunna anses som tama, och
några naturskydssynpunkter torde alltså ej härvidlag kunna åberopas.
Importen av prydnadsfjädrar m. m. av andra slag än strutsfjädrar är
ju, såsom tydligt framgår av de av motionären anförda siffrorna, ej särdeles
betydande, och Sverige kan därför ej sägas hava någon större andel
i de berörda fågelmassmorden. Utskottet finner emellertid motionens syfte
vara behj ärtans värt, men anser sig samtidigt böra framhålla, att det importförbud,
motionären förordar, synes böra kompletteras med ett motsvasvarande
exportförbud, om syftet skall vinnas. Ty för att få till stånd
verkligt effektiva internationella skyddsåtgärder på ifrågavarande område
synes det utskottet nödvändigt, att en allmän reciprocitet tillämpas i avseende
på de vidtagna åtgärderna.
Yårt lands handlingsfrihet på detta område är emellertid för närvarande
bunden av den gällande svensk-tyska handelstraktaten av den 2 maj
1911, som i sin sjunde artikel stadgar ett allmänt förbud för de traktatslutande
parterna att hämma det ömsesidiga varuutbytet genom några slags
införsel-, utförsel- eller transitoförbud och ej medger något undantag härifrån,
som kan tillämpas på ett importförbud sådant som det av motionären
förordade. Då det i anledning härav uppenbarligen icke låter sig göra
att i ifrågavarande hänseende få någon ändring i en gällande handelstraktat,
måste utskottet i detta förhållande se ett hinder för kammarens
bifall till motionen.
Emellertid vill utskottet för sin del uttala som önskvärt, att Kungl.
Maj:t, då underhandlingar härnäst upptagas om förnyande av nu gällande
svensk-tyska handelstraktat, vars giltighetstid utgår 1917, täcktes taga
under övervägande, om ej de hinder för åtgärder i motionens syfte, som
nu förefinnas, skulle kunna i den nya traktaten bortfalla.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 13 samt, 3 avd. 3 käft. (Nr 3—4.) 2
G
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
att förevarande motion ej må till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 februari 1915.
På utskottets vägnar:
OSKÄR NYLÄNDER.
Vid ärendets slutbehandling inom uiskottet av utlåtandena nr 3—4 hava närvarit: herrar
Nyländer, Danström, von Koch, Steffen, greve Spens, Östling och Kjellgren.
Stockholm, O. L. granbäcks Boktryckeri 1915.