Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
I
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1915 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att
under år 1915 undergå landstormshefälsuthildning, dels
ock två i ämnet väckta motioner.
Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Pettersson i Södertälje, Knut
Larsson, Lindqvist i Stockholm, Gustafsson i Örebro, Dahl, Eliasson, Kvarnzelius,
Hans Ericson, Johan Nilsson, Andersson i Skivarp, Thorsson och Nilson i Örebro.
I en den 24 april 1915 dagtecknad proposition, nr 165, vilken blivit
till sammansatta stats- och lagutskottet nr 2 hänvisad, har Kungl. Maj:t
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till
Lag
om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå
landstormshefälsuthildning.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Värnpliktiga,
som inskrivits under något av åren 1899, 1900, 1901
och 1902, äro skyldiga att, i den utsträckning och på det sätt Konungen
närmare förordnar, under år 1915 för sin utbildning deltaga i en landstormsbefälsövning
om högst fyrtiotvå dagar.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 3 avd. 1 häft. (Nr 1—3.)
1
Sammansatta siats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
2
§ 2-
I fråga om tjänstgöring, som i § 1 omförmäles, äga bestämmelserna
i § 37 värnpliktslagen icke tillämpning.
i s
Beträffande
underhåll och förmåner under i § 1 nämnd tjänstgöring
gäller vad därom i § 39 värnpliktslagen stadgas i fråga om tjänstgöring,
som i § 36 mom. 1 samma lag omförmäles.
§ 4.
Till landstormsbefälsövning inkallad värnpliktig må, därest han
styrker, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda honom eller av
hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter,
i den ordning, Konungen bestämmer, befrias eller hemförlovas
från sagda tjänstgöring.
§ 5.
Genom fullgörande av här omförmäld landstormsbefälsövning sker
icke ändring av den värnpliktige eljest åliggande tjänstgöringsskyldighet.
Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.
Beträffande de skäl departementschefen anfört till stöd för förslaget
tillåter sig utskottet att hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion
(nr 130) har herr E. Lithander föreslagit,
att riksdagen — med hemställan till Kungl. Maj:t att enligt av
Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser måtte inkallas värnplik
-
Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
3
tiga, vilka förordnats eller utsetts till befäl eller underbefäl vid landstormen,
med undantag av dem, som äro fast eller före detta fast anställda
vid krigsmakten eller under detta eller närmast föregående år
genomgått av staten anordnad landstormsbefälskurs om minst nedanstående
antal dagar, till övning, vilken vad beträffar kompani- och
högre chefer borde erhålla en utsträckning av 42 dagar och för övriga
21 dagar samt taga sin början snarast möjligt — ville för ändamålet
ställa ett förslagsanslag av kronor 750,000 till Kungl. Maj:ts förfogande.
Vidare har samme motionär i en motion nr 131 i andra kammaren
hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla:
a) att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta förslag till närmare bestämmelser
angående obligatoriska övningar för utbildning av befäl och
underbefäl vid landstormen under åren 1915—1924 samt snarast möjligt
förelägga riksdagen förslag därom;
b) att Kungl. Maj:t ville låta den i Kungl. Maj:ts proposition till
1914 års senare riksdag nr 59 sidan 52 bebådade utredningen rörande
mönstringar av beväringen även omfatta sådana vid landstormen samt
till riksdagen snarast möjligt inkomma med förslag till bestämmelser
om mönstringsskyldighet för landstormen.
I fråga om vad i motionerna anförts till stöd för de i desamma
innefattade förslagen får utskottet hänvisa till själva motionerna.
Erfarenheten har givit vid handen, att en avsevärd del av den personal,
som under den senaste tiden tjänstgjort som befäl vid landstormen,
knappast varit vuxen denna viktiga uppgift, liksom att även för åtminstone
den närmare framtiden ett betydande antal av landstormens befälsposter
måste antagas komma att besättas med personal, som erhållit ingen
eller otillräcklig befälsutbildning, därest icke särskilda åtgärder vidtagas
för att härutinnan vinna den rättelse, som är möjlig. För att i någon
mån söka avhjälpa nämnda missförhållande, som med hänsyn till det förhandenvarande
läget måste anses vara av synnerligen allvarlig beskaffenhet,
har Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen föreslagit, att värnpliktiga,
som inskrivits under något av åren 1899, 1900, 1901 och 1902,
skola vara skyldiga att, i den utsträckning och på det sätt, Konungen
närmare förordnar, under år 1915 för sin utbildning deltaga i en landstormsbefälsövning
om högst fjnrtiotvå dagar.
Vid granskning av handlingarna i ärendet har utskottet väl funnit,
att från flera håll uttalats starka betänkligheter mot den ifrågasatta åtgärden,
då med hänsyn till den ringa be fälstill gången vid infanterirege
-
4
Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
mentena anordnande av landstormsbefälskurser skulle kunna äventyra
utbildningen av övriga värnpliktiga. För att minska dessa olägenheter förutsätter
emellertid departementschefen inbeordrande av befäl tillhörande
arméns reserver av officerare och underofficerare till minst samma antal
som det för landstormsbefälets utbildning erforderliga, ävensom inkallande
av vissa årsklasser f. d. fast anställda vid infanteriet. Inom
utskottet hava erinringar framställts mot det sätt, varpå hittills landstormsbefälet
i vissa fall uttagits. Det synes utskottet angeläget, att
felgrepp, därest sådana ägt rum, i fortsättningen såvitt möjligt undvikas.
Kungl. Maj:t har förutsatt, att sådana landstormsmän, vilka under
sin tjänstetid i beväringen jämlikt § 81 mom. c) inskrivningsförordningen
tillhört klassen A, skola vara frikallade från inkallelse. Utskottet
ifrågasätter emellertid, huruvida det ej vore fördelaktigare att för utbildning
till landstormsbefäl tillgodogöra sig de lämpliga befälsämnen,
som finnas i främsta rummet bland f. d. fast anställt underbefäl.
Ehuru visserligen den nu av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden kan
komma att medföra åtskilliga svårigheter, har utskottet likväl, med hänsyn
till de nu rådande allvarliga förhållandena, ansett sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.
Kostnaderna för ifrågavarande kursers anordnande hava approximativt
beräknats till 425,000 kronor; och har departementschefen utgått
från att de för ändamålet erforderliga medlen skulle av Kungl. Maj:t
förskjutas för att sedermera anmälas till ersättande.
Utskottet anser emellertid, att ifrågavarande belopp bör uppföras
såsom förslagsanslag å extra stat för år 1916 med rätt för Kungl. Maj:t
att under innevarande år förskottera erforderligt belopp.
I likhet med Kungl. Maj:ts proposition avser herr Lithanders motion
nr 130 anordnande snarast möjligt av obligatoriska övningar för
utbildning av landstormsbefäl. Denna motion torde få anses besvarad
genom vad utskottet yttrat i fråga om Kungl. Maj:ts proposition.
Herr Lithander har med sitt förslag i motionen nr 131 mom. a) avsett,
att vissa förberedande åtgärder skulle vidtagas för införande av obligatoriska
övningar under åren 1915—1924 för utbildning av landstormsbefäl.
Av vad utskottet ovan uttalat i detta ämne framgår, att utskottet
delar motionärens uppfattning om vikten av att åtgärder snarast
möjligt vidtagas för att bereda övning åt landstormsbefäl.
Den av motionären åsyftade framställningen om närmare utredning
finner sig utskottet böra i frågans nuvarande läge på så sätt tillstyrka,
Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
5
att utredning verkställes beträffande huru under ett följande år obligatorisk
övning för utbildning av landstormsbefäl bör på lämpligaste sätt
anordnas.
Vidkommande härefter det i sistnämnda motion i mom. b) gjorda
förslaget om framställning till Kungl. Maj:t i syfte att erhålla förslag
till bestämmelser om mönstringsskyldighet för landstormen finner utskottet
det angeläget, att rullföringen av landstormen blir på fullt tillfredsställande
sätt ordnad, men då den utredning rörande mönstringar
av beväringen, som lärer vara under arbete, givetvis kommer att sträcka
sig jämväl till landstormen, synes riksdagen icke hava anledning att nu
göra särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
av riksdagen bifallas;
b) att riksdagen må för bestridande av kostnaderna
för landstormsbefälsutbildning under år 1915
anvisa på extra stat för år 1916 ett förslagsanslag av
425,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att för
ändamålet under innevarande år förskjuta erforderligt
belopp;
c) att herr Lithanders motion nr 130 må anses
besvarad genom vad utskottet under mom. a) här ovan
hemställt;
d) att riksdagen, med anledning av herr Lithanders
motion nr 131 mom. a), må i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till närmare bestämmelser
angående obligatorisk övning under ett följande
år för utbildning av landstormsbefäl;
e) att herr Lithanders förslag i motionen nr 131
mom. b) icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 maj 1915.
På sammansatta utskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
6
Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
Reservationer:
av herrar H. Lindqvist och F. W. Thorsson, vilka anfört:
Vid granskningen av handlingarna i ärendet hava vi funnit, att från
flera regementschefer uttalats synnerligen starka betänkligheter mot den
ifrågasatta åtgärden, då med hänsyn till den ringa befälstillgången vid
infanteriet anställande av landstormsbefälskurser skulle kunna äventyra
utbildningen av övriga värnpliktiga,
Visserligen förutsätter departementschefen inkallande av officerare
och underofficerare tillhörande arméns reserv jämte vissa årsklasser f. d.
fast anställda vid infanteriet för att därmed täcka det stegrade befälsbehovet.
Då emellertid nu tvenne årsklasser rekrytutbildas och snart
förestår inkallelse av studenter m. fl., som avses att utbildas till reservbefäl,
och då det näppeligen låter sig göra att, såsom Kungl. Maj:t
ifrågasatt, den nu föreslagna landstormsbefälsutbildningen kan avslutas,
innan förutnämnda reservbefälselever inrycka, ha vi med hänsyn till utbildningsarbetet
inom arméns linjetrupper icke ansett oss kunna biträda
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag. Av samma skäl avstyrka vi herr
Lithanders motion nr 130.
Mot det sätt, varpå landstormsbefälet hittills uttagits, kunna mycket
befogade anmärkningar göras; särskilt då det gällt att uttaga pluton- och
kompanichefer synes den sociala ställning, som personerna i fråga intagit,
varit avgörande för om han skulle antagas till befäl eller icke.
Hans egenskaper i övrigt för tjänstens behöriga skötande ha först
i andra rummet beaktats. Många av de personer, som uttagits till landstormsbefäl,
äro, enligt vår uppfattning, så undermåliga och äga så små
förutsättningar för skötandet av sitt uppdrag, att det rent av skulle
skada landstormens fortsatta tillvaro, om dessa genom en extra kurs på
42 dagar ytterligare skulle bindas för ett uppdrag, som de icke mäkta
utföra.
Det synes oss därför nödigt, att, innan åtgärder vidtagas för ifrågasatta
utbildningskurser för landstormsbefäl, en synnerligen grundlig utgallring
av nu konstituerat landstormsbefäl företages. Den utkallelse av
landstormen, som företogs 1914, borde ha givit de militära myndigheterna
erfarenhet om att ett synnerligen stort antal dels f. d. underofficerare
dels f. d. stammanskap, som avgått från sina regementen med
underofficersexamen, finnes att tillgå. Först sedan Kungl. Maj:t visat en
7
Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.
allvarlig strävan att för landstormens behov tillgodogöra sig dessa befälsämnen,
kan påräknas ett kostnaderna och de personliga uppoffringarna
motsvarande resultat av tilltänkta övningar.
Uti motion nr 131 föreslår herr Lithander införande av obligatoriska
landstormsövningar under åren 1915—1924. Av vad ovan framgår synes
det uppenbart, att dessa obligatoriska landstormsbefälsövningar och i
övrigt hela landstormsfrågan måste ordnas, men såväl uttagningen av
befäl som huru övningarna skola ordnas och bedrivas måste föregås av
en utredning. Vidkommande det i herr Lithanders motion i mom. b)
gjorda förslag om framställning till Kungl. Maj:t i syfte att erhålla förslag
till bestämmelser om mönstringsskyldighet för landstormen, anse
vi i likhet med utskottet, att riksdagen icke har någon anledning att
nu göra särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
må av riksdagen bifallas;
b) att herr Lithanders motion nr 130 ej heller må
vinna riksdagens bifall;
c) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
nu föreliggande proposition och herr Lithanders motion
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och därpå grundat förslag till ordnandet av landstormsbeiälsfrågan
och de övningar med landstormsbefäl,
som kunna anses oundgängligen erforderliga, samt
d) att herr Lithanders motion nr 131 mom. b) icke
må av riksdagen bifallas;
vid punkt d) av herrar Pettersson i Södertälje, Eliasson, Kvarnzelius
och Nilson i Örebro, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka herr Lithanders
motion nr 131 mom. a).