Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Hr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1915 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7,

■ 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de
i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser
ävensom i anledning av ovannämnda proposition väckta
motioner, än även väckt motion angående vissa ändringar
i omförmälda lag.

Närvarande: Herrar Schotte, Strömberg, greve Posse, Pers, Persson i Stallerhult*),
Rydén, Ström, Trana*), Alexanderson, greve Spens, Persson i Norrköping
och Westman*). * I

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 20 april 1915 dagtecknad proposition, nr 139, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan
intagna förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag
om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser.

I sammanhang med förenämnda kungl. proposition har utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande i anledning av omförmälda proposition väckta
motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 92, av herrar S. H. Kvarnzelius, Helge Bäckström, Otto Mannheimer,
Wilhelm Gullberg, J. E. Berglund, Carl Ekman, Gustav Rosén,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 2 avd. 1 häft. (Nr 1.) 1

2

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

David Bergström, J. Ingmansson, Oskar Eklund, P. H. von Koch, Elof
Ljunggren, J1. Holmquist, TV. 0. Bruce, Alfred Petersson, Alfred Stärner,
Adam Hult, Fr. Berglund, 5. E. Gelotte, FnX- Jonsson, Pärs Olsson, C.
7. Asplund, Alfred Petrén, i?. F Gelin, Joh. Larsson, Mauritz Hellberg,
Edvard Wavrinsky, J. Sandler, August Ljunggren, F2u. Larson, C. G. T.
Wickmano, Gust. Österberg, J. S. Almer, Frithiof Söderbergh, iSa?n. »Stadener,
Ake Ingeström, Frnsi Klefbeck, William Montgomery, Gustaf F.
Steffen och Jo/m östling, samt

inom andra kammaren

nr 237 av herrar 77/’. Branting och P. Nilsson i Bonarp, med
instämmande av herrar David Pettersson i Bjälbo, Arthur Gustafson
i Kasenberg, Conrad Vahlquist, Joh. Zelalm, John Erlansson,
TF J Sigfrid, »So. Bengtsson i Norup, TW/s Johansson i Brånalt, C. 22.
Svensson i Eskilstuna, Jöns Pälsson, Verner Hedlund, Robert Karlsson
i Fjäl, O/o/ Jonsson i Gumboda, P. J. Persson i Tofta, F Ekerot, Jo/i.
Andersson i Stärte, Viktor Larsson i Västerås, Ernst Lindley, C. J. Johansson
i Upp Mälby, AceZ Gylfe, Pns£. Eklund, AreZ oon Sneidern, Pnsi.
Olsson i Ramsta, 0. TF Edbom, Au/. Larsson i Säby, 7farZ Staaff, Bernhard
Nilsson i Linnås, P. Pa/, E. Eurén, Gustaf Julin, Sioon Jönsson i
i Fridhult, JZyoi Törnkvist, J. P. Igel, TV. A-son Berg i Munkfors, P. J.
Borg, 0. Alfr. Berg i Stäby, Anders Anderson i Råstock, Karl Magnusson
i Kalmar, J. J. Bärg i Katrineholm, AreZ Lindström, Pns£. Rydén
i Klosterbergane, E. F. Hellberg i Lycksele, Thure Widlund, Jni. TFJström,
Anders Elisson, TZarZ Magnusson i Skövde, J. P. Jesper son, John
Jönsson i Boa, Pa?-/ Lindhagen, Fridtjuv Berg, J. J. Jonsson i Hökhult,
Johan Jönsson i Revinge, Erik Röing, Alfred Persson i Björsbyholm,
TFZZ/t. Andersson i Resebo, F?m’Z Bengtsson i Kullen, J. J Andersson i
Gävle, Joh. Hedström, Ernst Hage, K. M. Andersson i Milsmaden, Gunnar
Löwegren, R. G. Hamilton, »S. Welin, Nils Helger, J. Persson i Västervik,
0. F Stenudd, P. J. Leksell, Ing. Bergman, Josef TV. Ericsson i Åtvidaberg,
TV. P. Nilsson i Antnäs, Por Norin, P. J. Öberg, P. Zetterstrand,
Poon Persson i Norrköping, Per Gabrielsson, FwuZ Kristensson, Edv.
Uddenberg, Albert Mossberg, ParZ Lindmark, K. Westerström, Martin Holmström,
Gust. Nilsson i Kristianstad, Enok Runefors, Knut A. Tengdahl, Carl
L. Olausson, K. J. Larsson i Bondarve, P. 77. Waldén, Jöns Jönsson i Slätåker,
J. P. Sundström, C. A. Svensson i Skönsberg, P. TF. Källman, Axel
Sterne, Pehr Aug. Andersson i Knäppinge, AroZ Lindqvist i Kosta, Axe/ TTfo77/,
Gustaf Olofsson i Åvik, Erik Palmstierna, J. Rehn, Bernh. Eriksson i

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

3

Grängesberg, 01. Olsson i See, Linus Lundström i Långnäs, Axel Sundberg,
IV. Bäckström, G. F. Lundgren, C. J. Ericsson i Arboga, Aug.
Lingström och Ernst Söderberg i Stockholm;

dels ock en inom andra kammaren av herr Carl L. Olausson väckt
motion, nr 15.

Vad till en början beträffar den förevarande kungl. propositionen,
i vad den avser förslag till lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och
23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
hänvisar utskottet med avseende å skälen för förslaget till propositionen
och däri intaget förslag från pensionsstyrelsen, ävensom till vid propositionen
fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med detta lagförslag har utskottet övervägt den
hemställan, som gjorts av herr Olausson i hans förutberörda motion,
vilken hemställan går ut därpå, »att riksdagen ville vidtaga sådana
ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring, att dels personer, som
hava över 6,000 kronors förmögenhet, befrias från ytterligare avgifter
än den s. k. grundavgiften och dels att kommun må äga rätt att ur
en avliden pensionstagares tillgångar, där denne saknar bröstarvingar,
utfå vad kommunen fått vidkännas för honom.»

Till stöd för denna hemställan har herr Olausson anfört följande:

»Då 1913 års riksdag antog lagen om allmän pensionsförsäkring,
resultatet av mångåriga utredningar och förberedande arbeten, var tillfredsställelsen
med detta beslut inom hela landet mycket allmän. Vi hade
lyckats på ett utmärkt sätt lösa den svåra uppgiften att åt ålderstigna
eller eljest invalida samhällsmedlemmar bereda en värdigare form av
understöd än som eljest måste lämnas av fattigvården eller av enskilda.

Nu har dock, sedan lagen trätt i verksamhet, ur olika avseenden
yppats, att ofullständigheter vidlåda densamma, att bestämmelser finnas
däruti, som, betraktade ur synpunkten för ändamålet med hela lagen, äro
synnerligen välbefogade och tyda på en berömvärd omtänksamhet från
statsmakternas sida, men som likväl inom vissa lager av vårt lands befolkning
icke väckt den tillfredsställelse som därmed avsetts. Det är särskilt
i två avseenden som jag här nedan vill göra några erinringar och framställa
förslag om ändring.

När detta lagförslag förelädes 1913 års riksdag, väcktes i samband
med detsamma ett avsevärt antal motioner, av vilka en stor del just berörde
den bestämmelse, som, upptagen uti kommitténs förslag, uteslutits

Lag om
ändrad
lydelse av
7, l(i, 20
och 23 §§
i pensionsförsäkringslagen.

Herr

Olaussons

motion.

4 Sammansatta stats- och lagutslcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

titi det kungl. förslaget, nämligen om undantagande från avgiftspensioneringen
av personer, i vilkas taxering under året inberäknats förmögenhet
av minst 6,000 kronor. Denna föreskrift berör just de s. k. mellanklasserna,
då deras förmögenhetsställning just avses härmed. Dessa personer
kunna nämligen anses i en dylik ekonomisk ställning tryggade mot att
vid förlust av arbetsförmåga nödgas anlita fattigvården eller anhöriga.
Enligt mitt förmenande borde dessa icke befrias från skyldigheten att
erlägga den s. k. grundavgiften, som hos envar skall uttagas utan avseende
å hans ekonomiska ställning eller icke, men därmed anser jag det vara
nog. Varför skall man tvinga sådana personer som ha över 6,000 kronor
förmögenhet att betala mera än grundavgiften? Enligt min åsikt skulle
det väcka större tillfredsställelse ibland dessa, till vilka man kan räkna
större delen av vår jordbrukande befolkning, om de finge stanna med
att allenast erlägga grundavgift.

Vidare finner jag bestämmelsen i 10 § av lagen, däri stadgas att
kommun skall bestrida åttondelen av pensionstillägget för inom kommunen
mantalsskriven pensionstagare, kunna komma att drabba kommunerna
ganska tungt. Då det finnes i vårt land icke så få kommuner, som redan
äro i ekonomiskt hänseende avsevärt betungade, har fråga förut framkommit
om nedsättning av kommunens bidrag till berörda kostnaders täckande.
Såsom vi veta vunno dock sådana framställningar, som gjordes i samband
med framförandet av hela lagförslaget, icke beaktande. Utom
denna skyldighet för kommunerna att bestrida en del kostnader måste
ju dessa ikläda sig garanti för pensionsavgifternas erläggande.

Å min sida har jag då tänkt mig en annan möjlighet för kommun
att kunna i någon mån erhålla gottgörelse för sina ifrågavarande kostnader,
nämligen genom att medgiva kommun rätt att hos vederbörande
pensionstagare efter hans död ur hans efterlämnade tillgångar utfå sina
för honom i meranämnda avseende havda utgifter. Denna kommunens
rätt kan emellertid enligt mitt förmenande icke anses grundad på så
starka skäl, att den avlidnes bröstarvingars rätt därigenom till någon
del skulle trädas för nära. Endast där den avlidne ej efterlämnar bröstarvingar,
skulle man kunna tänka sig att kommunen skulle kunna få en
möjlighet att ur den dödes efterlämnade tillgångar till någon del utfå
vad kommunen fått vidkännas för honom under hans livstid.))

Såsom motionären antytt, innehöll ålderdomsförsäkringskommitténs
förslag till lag om allmän pensionsförsäkring en bestämmelse, enligt
vilken från avgiftsplikt skulle undantagas den, i vilkens taxering under
året enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt inberäknades

UtBkottet.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr I. 5

förmögenhet till värde av minst 6,000 kronor, ävensom hustru till sådan
undantagen person. Sistnämnda stadgande upptogs jämväl i det förslag
till lag om allmän pensionsförsäkring, som av Kungl. Maj:t vid 1913
års riksdag förelädes riksdagen till antagande.

I anledning av sistnämnda kungl. proposition framställdes i ett
flertal motioner yrkanden därom, att nu förevarande bestämmelse måtte
ur lagförslaget utgå. Tillika hemställdes i en motion, att den i det
kungl. förslaget angivna förmögenhetsgränsen måtte höjas till 10,000
kronor. Det särskilda utskott (nr 1), till vilket den kungl. propositionen
hänvisades, hemställde i avgivet utlåtande, att omförmälda stadgande
måtte ur förslaget uteslutas. Utskottets hemställan blev jämväl i förevarande
punkt av båda kamrarna bifallen.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan anförde särskilda utskottet
bland annat följande:

»De skäl, som av föredragande departementschefen (ävensom av
ålderdomsförsäkringskommittén) anförts till stöd för nu åberopade stadgande,
ådagalägga visserligen, att därigenom en nedsättning av totalkostnaderna
för försäkringen otvivelaktigt skulle vinnas. Bestämmelsen
synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd tillfredsställande.
Sålunda framhålles i åtskilliga av de i ämnet väckta
motioner, att det för var och en, som ej haft tillfälle att djupare tränga
in i den finansiella grundvalen för det föreliggande förslaget och framför
allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om
undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan
av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste te sig såsom en
betydande oegentlighet, att'' ur en allmän folkpensionering utesluta dem,
som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda, att dessa
ägde en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen berörda
personer och sålunda lättare kunde erlägga dem påförda avgifter. Men
vidare innebure besittandet av förmögenhet under någon tid av livet
ingalunda trygghet för att icke denna kunde komma att förloras, varigenom
sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp komme att
föreligga i samma grad som för alla andra. Ju längre tid en person
såsom ägare av förmögenhet bleve utesluten från avgiftsplikten, desto
mindre bleve hans avgiftspension. De personer, som redan vid jämförelsevis
unga år komme till förmögenhet av minst 6,000 kronor, bleve
så gott aom helt och hållet uteslutna från förmånen att genom inbetalning
av egna avgifter bliva delaktiga av denna del av försäkringen.
För sådana personer bleve ställningen, därest de på äldre dagar förlorade

Särskilda utskottet
vid
1913 års
riksdag.

Utskottets
utlåtande.

6 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

sin förmögenhet, sålunda särskilt ogynnsam, i det att deras pension
huvudsakligen komme att bestå endast i pensionstillägg eller, eventuellt,
understöd, enär de ej i avsevärd mån kunnat öka sina pensionsförmåner
genom egen avgiftspension samt den i förhållande till antalet erlagda
avgifter utgående höjningen av pensionstillägget».

Utskottet har icke funnit sig böra avvika från den ståndpunkt,
särskilda utskottet vid 1913 års riksdag intagit till nu ifrågavarande
spörsmål. Såsom av särskilda utskottet anmärkts, torde det icke stå i
god överensstämmelse med den allmänna folkpensioneringens grundtanke,
att från stadgad avgiftsplikt undantagas särskilda samhällsgrupper. Enligt
utskottets uppfattning böra dylika inskränkningar i den allmänna avgiftsplikten
icke heller lämpligen föreskrivas annat än för det fall, att detta
visar sig av kostnadshänsyn eller andra starka skäl nödvändigt. Den
omständigheten, att enligt motionärens förslag ifrågavarande befolkningskategori
icke vunne befrielse från erläggande av den s. k. grundavgiften
eller den pensionsavgift, som det enligt gällande bestämmelser
åligger en var avgiftspliktig att erlägga, synes utskottet icke vara av
beskaffenhet att förtaga giltigheten av de skäl, som principiellt torde
kunna anföras mot en inskränkning av ifrågavarande art. Det torde
enligt utskottets uppfattning böra betonas, att full delaktighet i pensionsförsäkringen
är att betrakta icke såsom en börda, utan såsom en förmån,
och detta jämväl för den bättre situerade delen av befolkningen. I likhet
med särskilda utskottet vid 1913 års riksdag anser sig utskottet därjämte
böra erinra, att det förhållandet, att en person är innehavare av
förmögenhet till ett värde, överstigande 6,000 kronor, ingalunda i och
för sig innebär någon garanti för att hans ekonomiska ställning för all
framtid är betryggad.

I sin ifrågavarande motion har herr Olausson vidare föreslagit, att
kommun måtte medgivas rätt att ur avliden pensionstagares dödsbo,
därest denne saknar bröstarvingar, utbekomma gottgörelse för de kostnader
kommunen fått vidkännas i form av bidrag till pensionstillägg,
som vederbörande pensionstagare under livstiden tillgodonjutit. Motionärens
ifrågavarande förslag förutsätter, att en utredning i varje särskilt
fall skulle äga rum rörande storleken av det belopp, med vilket kommunen
sammanlagt bidragit till avliden pensionstagares pensionstillägg.
Emellertid torde det, enligt vad utskottet inhämtat, med den allmänna
pensionsförsäkringens nuvarande organisation möta avsevärda eller i vissa

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 7

fall måhända oöverstigliga svårigheter att verkställa ifrågavarande utredningar.
I alla händelser skulle under nuvarande förhållanden kostnaderna
för dylika utredningar i varje särskilt fall stiga till ej så alldeles
ringa belopp. Härtill kommer, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida
det föreslagna stadgandet skulle komma att för kommunerna erhålla
någon större praktisk betydelse. Det torde nämligen böra beaktas,
att förslaget avser den fattigaste delen av landets befolkning samt att
följaktligen de dödsbon, ur vilka kommunerna skulle medgivas rätt att
uttaga ersättning för sina ifrågavarande kostnader, merendels torde vara
av ytterst ringa värde.

I anledning av vad såluuda anförts finner sig utskottet sakna anledning
att tillstyrka den i herr Olaussons motion gjorda hemställan.

Utskottet har vid granskning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
till ändrad lydelse av vissa §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring
funnit detsamma väl grundat och av förhållandena påkallat.

Utskottet tillstyrker i följd härav detta lagförslag; och återfinnes
utskottets hemställan under l:o) här nedan.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts förslag till log om viss
ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäJering
meddelade övergångsbestämmelser och de i anledning
därav av herrar Kvarnzelius m. fl. samt Branting och Nilsson i
Bonarp väckta motionerna, får utskottet anföra följande:

Såsom framgår av 37 § i pensionsförsäkringslagen, sådan denna
paragraf för närvarande lyder, äro från rätt till understöd jämlikt 33 §
i nämnda lag nu uteslutna alla de personer, som vid 1914 års ingång
fyllt 67 år, ävensom de, som då fyllt 15 år och voro till arbete var”
aktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader
åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller
enskilda personer.

Till upplysning om ungefärliga antalet invalider den 1 januari 1914
har i Kungl. Maj:ts förevarande proposition intagits en tabell, som utskottet
här återgiver:

La g om
ändring i
övergångsbestämmelserna
i
pensionsförsäkringslagen.

Utskottet.

8

Sammansatta stats- och lagutsJcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

15—67 är

män ......................

kvinnor .................

över 67 år

män.....................

kvinnor ................

Ungefärliga antalet invalider Vi 1914.

Ej fullt
försöijda*)

Fullt försö

r j d a

Summa

av fattig-vården

av enskilda

delvis av en-skilda, delvis 1
av fattig-vården

grupp I

grupp II

grupp A

grupp B

18,000

6,000

3,500

1,500 1

29,000

47,000

13,000

20,500

9,500 J

90,000

Summa

65,000

19,000

24,000

11,000

119,000

tillh. grupp C

grupp III

grupp n

grupp E

24,700

10,700

11,200

4,800

51,400

39,500

19,100

33,800

16,400 J

108,800

Summa

64.200

29,800

45,000

21,200

160,200

Summa

129,200

48,800

69,000

32,200

279,200

Med så liten egen inkomst, att understöd skulle utgå.

Av de i tabellen upptagna 279,200 invaliderna äro allenast ett antal
av 65,000 (grupp I) berättigade till understöd enligt nu gällande
bestämmelser, under det att övriga omkring 214,000 invalider av ifrågavarande
kategori äro uteslutna från understöd pa grund därav, att
de antingen år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit
full försörjning eller vid 1914 års ingång fyllt 67 år.

Detta uteslutande omfattar således, hänfört till ovanstående tabell,
dels de ej fullt försörjda personer, som vid 1914 års ingång fyllt
67 år (grupp C om 64,200 invalider),

dels dem, som äro fullt försörjda av fattigvården (grupperna II
och III om resp. 19,000 och 29,800 invalider),

dels dem, som äro fullt försörjda av enskilda (grupperna A och D
om resp. 24,000 och 45,000),

dels ock dem, som äro fullt försörjda delvis av enskilda och delvis
av fattigvården (grupp B om 11,000 och grupp E om 21,200).

Pensionsstyrelsens underdåniga framställning av den 19 december
1914, som ligger till grund för ifrågavarande kungl. proposition i vad
den avser pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser, innebär,
att samtliga de i ovan intagna tabell med A, B, C, D och E betecknade
grupperna skulle inbegripas i pensionsförsäkringen, varigenom

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

9

ytterligare omkring 185,000 invalider skulle komma i åtnjutande av
pensionsförsäkringens förmåner.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle föranledas av denna
utvidgning, borde enligt förslaget bestridas dels av medel, disponibla
från arbetarförsäkringsfonden, dels ock genom ett statsbidrag, utgående
under vart och ett av åren 1917—1940 med 2,230,000 kronor. Sedermera
har pensionsstyrelsen, enligt vad inhämtas av den kungl. propositionen,
avgivit olika alternativ till ordnande av förevarande fråga, innefattande
dels en utsträckning av Övergångstiden i vad den angår understödens
storlek, dels ock en eller flera av omförmälda gruppers uteslutande.

Ehuru syftet med pensionsstyrelsens framställning i hela dess omfattning
funnits synnerligen behjärtansvärt, har Kungl. Maj:t i nu förevarande
kungl. proposition emellertid ansett sig ej kunna upptaga styrelsens
förslag i dess ursprungliga skick, utan av statsfinansiella skäl
inskränkt sig till att föreslå, att allenast grupperna A och B (de invalider
mellan 15 och 67 år, som åtnjutit full försörjning av enskilda eller
delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar),
skulle inbegripas i försäkringen. Dessa grupper omfatta omkring
35,000 invalider.

Vidkommande beloppet av det understöd, som skulle tillkomma
ifrågavarande invalidgrupper, har Kungl. Maj:t i likhet med pensionsstyrelsen
föreslagit, att detta måtte bestämmas till samma procent av
eljest stadgat understödsbelopp som. för den, vilken under år 1914 förvärvat
rätt till understöd, eller således högst till 75 kronor för man och
70 kronor för kvinna; och skulle understödet utgå tidigast från och med
år 1916.

Uti sina ovannämnda motioner hava herrar Kvarnzelius m. fl. samt
herrar Branting och Nilsson i Bonarp hemställt, »att riksdagen ville för
sin del besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj:t i proposition nr 139
framlagda förslag till lag om viss ändring av de i 37 § av lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring meddelade övergångsbestämmelser,
att, under i övrigt i propositionen föreslagna villkor, utöver de
med samma proposition avsedda invalidgrupperna A och B må i försäkringen
inbegripas jämväl de med C, D och E betecknade invalidgrupperna,
ävensom att vid bifall härtill övergångstiden utsträckes, på
sätt pensionsstyrelsen ifrågasatt, antingen till och med år 1922 eller
ock till och med år 1929.»

Herr Kvarnzelius’
m. fl.
samt herrar
Brantings och
Nilssons i
Bonarp
motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

2

10 Sammansatta stats- och lagutslcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Därest detta förslag icke skulle vinna riksdagens bifall, hemställa
motionärerna alternativt, »att riksdagen ville för sin del besluta sådan
ändring i Kungl. Maj:ts nyssberörda i propositionen framlagda förslag
att, under i övrigt i propositionen föreslagna villkor, utöver de med
propositionen avsedda invalidgrupperna A och B må i försäkringen inbegripas
jämväl den med C betecknade invalidgruppen.»

Till stöd för dessa yrkanden anföres i motiveringen följande:

»I en till riksdagen avlåten proposition, nr 139, har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga, bland annat, ett förslag till lag om viss
ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
meddelade övergångsbestämmelser. Detta förslag innebär,
att av nu från försäkringen uteslutna invalidgrupper skulle från och
med den 1 januari 1916 däri inbegripas sådana invalider, som den 1
januari 1914 fyllt 15, men icke 67 år och redan då voro till arbete
varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra
månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda personer eller ock
delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.
Till dessa invalider skulle enligt förslaget understöd utgå med
50 procent av normalt understödsbelopp. Statens kostnader härför
skulle bestridas av medel från arbetarförsäkringsfonden.

Detta i och för sig synnerligen behjärtans värd a förslag är närmast
föranlett av en framställning från pensionsstyrelsen, som emellertid går
vida längre. Styrelsen avser nämligen, att utöver berörda två invalidgrupper,
av styrelsen betecknade med A och B (se propositionen sid.
23, tabell 3), skulle i försäkringen inbegripas följande tre grupper,
nämligen

gruppen C, omfattande personer, som den 1 januari 1914 fyllt 67
år och antingen redan då voro till arbete varaktigt oförmögna samt
icke år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning
av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer,
eller ock först efter 1914 års ingång blivit eller bliva till arbete varaktigt
oförmögna;

gruppen D, omfattande invalider, som den 1 januari 1914 fyllt 67
år och då voro fullt försörjda av enskilda personer; samt

gruppen E, omfattande invalider, som likaledes den 1 januari 1914
fyllt 67 år och då voro fullt försörjda delvis av enskilda och delvis av
fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Pensionsstyrelsen hade tänkt sig, att kostnaderna för genomförande
av dess förslag skulle, i den mån de icke kunde bestridas av medel

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

11

från arbetarförsäkringsfonden, utgå av för ändamålet särskilt beviljat
anslag å 2,230,000 kronor årligen under åren 1917—1940.

Statsrådet och chefen för civildepartementet fann vid prövning av
denna pensionsstyrelsens framställning syftet med densamma synnerligen
behjärtansvärt, men ansåg sig på grund av det rådande tidsläget förhindrad
att framlägga något förslag till pensionsförsäkringens utvidgning,
som skulle förutsätta äskande av ytterligare anslag. Departementschefen
anmodade för den skull pensionsstyrelsen att verkställa utredning,
huruvida och i vad mån ändring i pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser
i angiven riktning skulle kunna vidtagas, utan att ökat
statsbidrag för ändamålet bleve erforderligt.

Med anledning härav framställde styrelsen i skrivelse den 8 april
1915 följande fyra alternativ, vilka omnämnas i berörda proposition nr
139, sid. 42—44.

Alternativ I. Samtliga fem förut omnämnda invalidgrupper A—E,
omfattande omkring 165,000 personer, medtagas i försäkringen. Övergångstiden
utsträckes. Årligt statsbidrag under åren 1917—1940 662,000
kronor.

Alternativ II. Invalidgrupperna A, B och C, omfattande omkring

99.000 personer, medtagas. Statsbidrag under åren 1917—1940 512,000
kronor årligen.

Alternativ III. Invalidgruppen C, omfattande omkring 64,000 personer,
medtages. Intet statsbidrag.

Alternativ IV. Invalidgrupperna A och B, omfattande omkring

35.000 personer, medtagas. Intet statsbidrag.

Vid frågans behandling i statsrådet anförde departementschefen,
att han av statsfinansiella skäl ansåg sig icke kunna förorda alternativen I
och II, då dessa skulle kräva särskilt statsbidrag, och att han i valet
mellan alternativen III och IV lämnade företräde åt alternativ IV,
bland annat av den grund, att detsamma skulle erfordra disposition av
ett mindre belopp ur arbetarförsäkringsfonden, än vad fallet vore med
alternativ III, och att andra kammaren vid 1914 års senare riksdag
uttalat sig för de i detta alternativ inbegipna grupperna. Samtidigt
framhöll departementschefen, att, om man vid beräknande av en
räntefot, som ej allt för mycket understiger den för närmaste framtiden
sannolika, skulle finna, att överskott å fonden uppkommer,
det är ej blott fullt befogat att taga detta överskott i anspråk för
nu ifrågavarande ändamål, utan sådant användande framstår såsom
en plikt mot den nu levande generationen, för vars räkning fonden
hopbragts.

12

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Det synes undertecknade uppenbart, att Kungl. Maj:ts förslag,
som avser att i pensionsförsäkringen införa endast cirka 35,000 av de
av pensionsstyrelsen föreslagna 165,000 invaliderna, visserligen innebalen
förbättring av de nuvarande övergångsbestämmelserna, men dock
icke löser denna såväl för stora grupper av landets fattiga befolkning
som för pensionsförsäkringens lyckliga genomförande i vårt land synnerligen
viktiga fråga. Nämnda förslag lämnar fortfarande utanför försäkringen
de störa grupperna av invalider över 67 år, vilkas behov av
understöd är påtagligt och vilkas moraliska rätt att lika väl som andra
inbegripas i försäkringen knappast torde kunna bestridas. Pensionsstyrelsen,
vars bedömande av dessa förhållanden givetvis måste tillmätas
synnerligt avseende, uttalar ju till och med i sin skrivelse den 8 april
1915, att, om i försäkringen icke samtliga grupper kunna medtagas,
den stora invalidgruppen C av oförsörjda invalider över 67 år bör
komma i fråga framför de i den kungl. propositionen föreslagna grupperna
A och B av yngre invalider. Kungl. Maj:ts förslag innebär
dessutom disposition av endast en del av de medel, som torde kunna
frigöras ur arbetarförsäkringsfonden. Att icke redan nu till fullo utnyttja
medel, som ju uteslutande äro avsedda för den nuvarande generationens
inbegripande i försäkringen, synes oss icke vara riktigt och
detta allra minst under mi rådande dyra levnadsförhållanden, vilka naturligtvis
ytterligare försvåra ifrågavarande invaliders redan förut bekymmersamma
försörjningsförhållanden.

Hade man vid 1913 års riksdag vågat räkna med möjligheten att
för jämförelsevis ringa kostnader kunna erhålla så betydligt förbättrade
övergångsbestämmelser, som pensionsstyrelsens förslag innebär, hade
mycket sannolikt övergången lagts på annat sätt än nu skedde, önskan
att i försäkringen inbegripa så många av den nuvarande generationens
invalider som möjligt förefanns väl hos riksdagens samtliga partier,
men man avskräcktes av de till synes nästan oöverkomligt höga kostnaderna.
Man föredrog att lägga beräkningarna mycket försiktigt, i
hopp att sedan kunna vidtaga förbättringar i försäkringen. Nu först
har man en börjande praktisk erfarenhet att tillgå och har haft tillfälle
att med denna praktiska erfarenhet såsom bakgrund närmare
bedöma åtskilliga förhållanden, som äga sammanhang med försäkringen.
Allt detta synes visa hän i den riktning, att övergångsbestämmelserna
kunna göras avsevärt vidare. Genom pensionsstyrelsens förslag
till utjämning av kostnaderna och disposition för desamma av
förefintliga överskottsmedel, har hela denna fråga nu kommit i ett
annat läge.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 13

Vi inse till fullo, att frågan om utsträckning av pensionsförsäkringen
till nya invalidgrupper under nuvarande tidsläge lika fullt kräver
en synnerligen försiktig politik från Kungl. Majrts sida med hänsyn
till möjligheten av ökade kostnader för staten. Men Kungl.
Maj:t synes oss nu hava drivit försiktigheten väl långt, då Kungl. Maj:t
ansett sig av kostnadsskäl böra stanna vid det allra minst vittgående
av de av pensionsstyrelsen framlagda alternativen.

Vi anse därför, att om pensionsstyrelsens ursprungliga förslag av
statsfinansiella skäl icke nu kan genomföras, riksdagen åtminstone borde
kunna antaga ettdera av de föreslagna alternativen I eller II.

Av dessa är alternativ I uppenbarligen att föredraga i så måtto,
att detsamma medför, att samtliga invalidgrupperna A, B, C, D och E
därigenom skulle inbegripas i försäkringen. Visserligen måste man
härför underkasta sig en mindre jämkning i övergångsbestämmelserna,
vilken skulle hava till följd, att de invalider, som förvärva rätt till
pensionstillägg eller understöd under åren 1916—1923 eller alternativt
under åren 1919—1929, skulle erhålla pensionstillägg (understöd) med
något lägre belopp än eljest. Den hittillsvarande erfarenheteu synes
emellertid hava givit vid handen, att dessa invaliders antal sannolikt,
åtminstone under de närmaste åren, blir vida lägre, än man beräknat,
och dessa personer skulle i alla händelser erhålla högre pensionstillägg
(understöd) än det, som skulle tillkomma de till inbegripande i försäkringen
nu ifrågasatta invaliderna. En dylik jämkning av övergångsbestämmelserna
synes oss därför icke böra mötas av några större betänkligheter,
när man tager i betraktande de stora fördelar, som skulle
uppnås genom att få i försäkringen inneslutna samtliga omnämnda invalidgrupper.

Om man emellertid av ett eller annat skäl vill undvika utsträckningav
den stadgade övergångstiden, erbjuder alternativ II en utväg, som
visserligen icke löser frågan i samma omfattning som alternativ I, men
dock medför en betydande förbättring av övergångsbestämmelserna i
jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag. Detta alternativ innesluter nämligen
utöver de med A och B betecknade invalidgrupperna, som upptagas
i sistnämnda förslag, jämväl sådana invalider över 67 år, vilka
den 1 januari 1914 ej voro fullt försörjda av andra. Behovet att inbegripa
samtliga grupperna A—E i försäkringen måste visserligen
anses vara stort, men, om man skulle nödgas av statsfinansiella hänsyn
utesluta någon grupp, synes det oss i likhet med pensionsstyrelsen
tydligt, att dessa äldre invalider, vilka redan hava sin försörjningsfråga
ordnad, d. v. s. grupperna D och E, böra i första hand undantagas.

14

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Då pensionsstyrelsen anfört, att styrelsen, efter en omsorgsfull
och på synnerligen försiktiga beräkningsgrunder verkställd utredning,
kommit till den bestämda övertygelsen, att det av styrelsen beräknade
överskottsbeloppet i fonden kan disponeras på av styrelsen föreslaget
sätt, utan någon menlig inverkan på försäkringens solididet, och att
hela detta belopp uteslutande bör användas till förmån för de ur försäkringen
uteslutna invalidgrupperna, synes oss icke någon anledning
föreligga att icke för detta ändamål nu helt utnyttja beloppet.

De jämförelsevis obetydliga statsbidrag, som alternativen 1 och II
förutsätta — resp. 662,000 och 512,000 kronor — synas oss icke vara
av den storlek, att de borde lägga hinder i vägen för en så viktig
frågas lösning. Man måste betänka, att de för staten beräknade försäkringskostnaderna
uppgå till så betydande belopp — för år 1920 till
cirka 9,500,000 kronor, för år 1925 till cirka 16,000,000 kronor och
för år 1930 till cirka 22,000,000 kronor — att ifrågavarande ökade
statsbidrag utgöra en ren obetydlighet i förhållande till dessa belopp.

Man kan till och med ifrågasätta, huruvida det över huvud taget
skulle vara nödvändigt att för ändamålet begära ökat statsbidrag.
Pensionsstyrelsen erinrar, att såväl de förutvarande som de av pensionsstyrelsen
verkställda beräkningarna av försäkringskostnaderna äro så
försiktigt uppgjorda, att de verkliga kostnaderna troligen komma att
understiga de anförda miljonsiffrorna. Det är väl under sådana omständigheter
sannolikt, att även med tillägg av de ifrågasatta jämförelsevis
obetydliga beloppen kostnaderna komma att stanna inom
ramen av de beräkningar, som ligga till grund för riksdagens redan
fattade beslut.

Skulle man vilja förskaffa sig en ytterligare garanti för att den
kostnadsökning, som dessa utvidgningar skulle komma att medföra,
icke skulle medföra någon förhöjning av den av 1913 års riksdag fastställda
ram, skulle en dylik garanti lämpligen kunna vinnas genom
den bestämmelsen, att, om någon framtida ökning i de beräknade försäkringskostnaderna
skulle genom de ifrågasatta utvidgningsbestämmelserna
uppstå, denna ökning skall i första hand bestridas av de sannolikt
betydande överskottsmedel, som redan från och med nästa år torde
kunna disponeras ur pensionsförsäkringsfonden.

På grund härav anse vi, att en sådan ändring av pensionsförsäkringslagens
övergångsbestämmelser bör vidtagas, som innefattas i
pensionsstyrelsens med alternativ I betecknade förslag. Skulle man
emellertid anse, att en utsträckning av övergångstiden icke bör under
några förhållanden ifrågakomma och att i följd härav alternativ I icke

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 15

bör antagas, hålla vi före, att i vart fall en sådan utvidgning av pensionsförsäkringen
nu bör genomföras, som innefattas i alternativ 11.

Vi vilja slutligen ytterligare betona, huru betydelsefull denna fråga
är såväl för hela landet som för pensionsförsäkringsverksamheten. Det
belopp, som genom en utvidgning av pensionsförsäkringen skulle tillkomma
varje enskild nyinträdande invalid, bleve visserligen icke stort,
men ju mera omfattande utvidgningen blir, desto flera svenska hem
skulle därigenom tillskyndas en icke ringa ekonomisk lättnad. Dessa
pensionsunderstöd skulle innebära, att tusende och åter tusende äldre
invalider, vilka hittills lyckats bibehålla sin självständighet, men med
tilltagande ålder allt mer och mer drivas över till fattigvården, skulle
själva i avsevärd grad fortfarande kunna bestrida sin egen försörjning.
De skulle i moraliskt hänseende medföra en betydelsefull förändring
till det bättre för ett mycket stort antal personer, vilka nu äro hänvisade
att äta nådebröd hos anhöriga. De skulle göra pensionsförsäkringens
mål och medel tillgängliga för stora kretsar i vårt land, vilka
nu stå oförstående inför de till sitt resultat i vissa fall egendomliga
och svårförklarliga bestämmelser, som utesluta vissa invalider, men inbegripa
andra, vilka ofta synas mindre nödställda. Det är en fråga av
stor betydelse för landets fattiga befolkning och för hela pensionsförsäkringen,
som här skulle kunna lösas, sannolikt utan några som helst
och i allt fall med jämförelsevis obetydligt ökade kostnader för staten.
Sakens genomförande skulle ock medföra en avsevärd lättnad i fattigvårdsbördan
för kommunerna.

Anmärkas bör, att, då varken alternativ I eller alternativ II förutsätter
ökat statsbidrag, förrän från och med år 1917, ett bifall till
någotdera av dessa förslag icke nu kräver beviljande av medel för
ändamålet. Däremot erfordras för genomförande av vare sig det ena
eller det andra av dessa alternativa förslag, att pensionsförsäkringsfonden,
i vilken arbetareförsäkringsfonden från den 1 januari 1915
ingår, anlitas i den utsträckning, pensionsstyrelsen ifrågasatt.»

Såsom framgår av nu lämnade redogörelse, har ovan bemälde
motionärers huvudförslag samma omfattning som pensionsstyrelsens
ursprungliga förslag. Det förstnämnda förslaget innefattar endast såtillvida
en skiljaktighet från det sistnämnda, att motionärerna, i ändamål
att de med reformen förknippade kostnader måtte nedbringas, föreslagit
en utsträckning av den i 37 § stadgade övergångstiden för pensionstilläggs
eller understöds uppbringande till normala belopp.

Utskottet.

Utskottets

utlåtande.

16 Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Denna utsträckning hänför sig till två av pensionsstyrelsen framställda
alternativ:

alternativ a), innebärande att pensionstillägg eller understöd skola
utgå med följande procent:

för år 1916 ............

x> » 1917-1918
» » 1919—1920

» » 1921—1922

)> » 1923 ............

60 %

70 »

80 »

90 »

100 »; och

alternativ b), innebärande att samma tillägg eller understöd skola

utgå med följande procent:

för år 1916 ................................................................ 70 %

» » 1917 ................................................................ 80 )•>

)« » 1918—1929................................................... 90 »

» » 1930 ................................................................. 100 »

För genomförande av motionärernas huvudförslag skulle, vilket av
ovanberörda alternativ som väljes, ett årligt statsbidrag av 662,000 kronor
erfordras för åren 1917—1940. Enligt vad utskottet inhämtat av
pensionsstyrelsen kan detta anslagsbelopp, om detsammas utgående bestämmes
till tiden 1917—1950, nedsättas till 548,000 kronor.

På sätt redan förut framhållits, hava de nu gällande inskränkningarna
i avseende å rätten till understöd uteslutande tillkommit ur kostnadssynpunkt.
Alla, som vid 1913 års riksdag överhuvudtaget önskade
folkförsäkringens genomförande, torde hava varit ense därom, att
det varit synnerligen lyckligt, om övergångsbestämmelserna kunnat
göras vidare än som skedde och således fått omfatta flertalet av den
nu levande generationen. Man lärer vid sistnämnda riksdag icke heller
varit främmande för de inkonsekvenser och i många fall obilliga resultat,
vartill dessa av kostnadsskäl förorsakade inskränkningar skulle komma
att leda. Enligt övergångsbestämmelsernas nuvarande avfattning blir
den, som under år 1913 icke haft någon inkomst eller tillgång, utesluten
från understöd, under det att åter den, som under samma år ägt ett
mindre kapital eller kunnat bereda sig någon mindre inkomst, är berättigad
till understöd. Den sämst ställde blir sålunda utan understöd,
under det att den bättre situerade erhåller sådant. Det torde utan
vidare vara uppenbart, att bestämmelser, som verka på ifrågavarande
sätt, för den stora allmänheten måste förefalla hårda och orättvisa. De

Sammansatta stat-i- och lagutskottets vr I utlåtande Nr /.

sökande, som på grund av sin fattigdom avvisas av pensionsnämnderna,
hava svårt att förstå, att en dylik tillämpning av lagen kan hava stått
i överensstämmelse med lagstiftarnas avsikt. Det är oek tydligt, att
misstroende till folkförsäkringen skall uppammas hos allmänheten, så
länge bestämmelser kvarstå, som leda till resultat, vilka för det allmänna
rättsmedvetandet framstå såsom stötande.

Vad särskilt angår dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 67 år,
måste det synas dessa obilligt, att de skola vara uteslutna från försäkringens
förmåner. Många av dem hava säkerligen, direkt eller indirekt,
bidragit till bildande av arbetarförsäkringsfonden, och ingen av dem
lärer hava tänkt sig, att, då försäkringen en gång genomfördes, de
skulle ställas helt och hållet utanför densamma. Snarare torde de hava
väntat, att försäkringen i första hand skulle komma just dem till godo,
som endast hade några få år kvar att leva och som ofta under stora
försakelser hittills dragit sig fram i väntan på att en ljusning i deras
bärgningsvillkor skulle inträda genom införandet av den allmänna folkpensioneringen.
Dessa åldringar synas också framför andra böra vara
berättigade till understöd. Möjligheten för dem att själva försörja sig
är, såsom pensionsstyrelsen framhåller, så till Anda mindre än för de
yngre invaliderna, som de förra hava ålderns börda och oftast svårare
att kunna bereda sig någon liten inkomst, då deras rörlighet och anpassningsförmåga
ofta är inskränkt. — Enligt vad av ålderdomsförsäkringskommitténs
betänkande inhämtas, utsände kommittén till åldringarna
i riket cirkulär med förfrågningar angående deras ekonomiska förhållanden
och deras hälsotillstånd. De besvarade dessa cirkulär efter bästa
förmåga, och de sågo säkerligen i deras utsändande ett visst löfte eller
åtminstone en förhoppning om framtida pension. Ifrågavarande åldringar
torde hava svårt att fatta, att de skola vara uteslutna ur försäkringen
endast av den anledning, att de hunnit överskrida 67-årsgränsen,
innan lagen trätt i kraft.

Därest en utvidgning av rätten till delaktighet i pensionsförsäkringen
skall äga rum, synes lämpligast, att denna göres utan dröjsmål så
fullständig som möjligt. Sker icke detta, synes det utskottet kunna
befaras, att svårbotlig skada tillskyndas folkpensioneringen, vilken tyvärr
hittills icke torde hava omfattats med folkets tillit i den grad, som är
önskvärt och som den förtjänar.

Det mål, man nu eftersträvar, synes utskottet lämpligast vinnas därigenom,
att det av motionärerna framställda huvudförslaget godtages.
Såsom ovan nämnts, innebär detta, att i försäkringen skulle från och med

Bihang till riksdagens ''protokoll 1915. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 3

18 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

den 1 januari 1916 inbegripas alla i den här ovan å sid. 8 intagna
tabell angivna invalider, som icke år 1913 under sammanlagt mer än
fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.
Vidare innefattar förslaget, att i försäkringen skulle inbegripas
de personer, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år och då ännu
icke voro till arbete varaktigt oförmögna.

I nedanstående tabell angivas — förutom antalet invalider den 1
januari 1914 inom de särskilda grupperna, enligt beteckningen i den å
sid. 8 intagna tabellen — de med en räntefot av 4 % beräknade kapitalvärdena
den 1 januari 1916 av den på staten belöpande andelen i kostnaden
för medtagande i försäkringen av dessa grupper:

Grupp.

.

Antal

understöds-lierättigade
invalider
‘/i 1914.

Kapital-

värden

kr.

A........................

24.000

11,231,000

B ...

11,000

5.144,000

C........................

64.200

18,888.000

I).......................

45,000

12,525,000

E .......................

21,200

5,898,000

Stimma

165,400

53,686,000

Pensionsstyrelsen har, såsom förut berörts, vid uppgörandet av sitt
ursprungliga förslag förutsatt, att de kostnader för staten, som skulle
föranledas av ett genomförande av styrelsens förslag, skulle få bestridas
dels av medel, som kunde bliva disponibla från arbetarförsäkringsfonden,
dels av särskilt av riksdagen för ändamålet beviljat anslag.

Arbetarförsäkringsfonden skulle, som bekant, enligt riksdagens beslut
hava till ändamål att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra,
att pensionsförmånerna i såvitt möjligt lika mån skulle komma till godo
såväl den då levande generationen som de kommande generationerna.

Arbetarförsäkringsfonden har, jämlikt nuvarande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen,
disponerats för förhöjning av den procent, enligt
vilken avgiftspensionerna eljest skolat kunna beräknas för den nuvarande
generationen.

Pensionsstyrelsen har verkställt en undersökning för att utröna,
huruvida icke, med bibehållande av nu gällande bestämmelser rörande

19

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

avgiftspensionen, arbetarförsäkringsfonden även skulle kunna disponeras
till förmån för de nu uteslutna invalidgruppernas inbegripande i försäkringen.

Denna undersökning har givit till resultat, att kapitalvärdet vid
1914 års utgång av de förpliktelser, som enligt nu gällande övergångsbestämmelser
skola täckas av fonden, allteftersom fondens framtida förräntning
antages till 3,5, 3,85 eller 4 %, uppgår till de i nedanstående
tabell angivna belopp:

Fondens
storlek Vi
1915.

Kr.

Ränte-

fot.

Kapitalvärdet
av fondens
förpliktelser
V» 1915.

Kr.

Brist (—)
överskott ( + ).

1

3-5 %

39,790,000

— 3,940,000

35,850,0001

3-85 %

18,579,000

+ 17,271,000

l

4-oo %

9,444,000

+ 26,406,000

Därest man nu, såsom styrelsen antagit kunna utan olägenhet ske,
till grund för den nuvarande generationens pensionering lägger en räntefot
av 4 %, kan man ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål
disponera ett belopp, vilket den 1 januari 1915 uppgick till 26,406,000
kronor, men vilket, med tillägg av 1915 års ränteinkomst, beräknats uppgå
till 27,462,000 kronor. Återstående kostnader för medtagande i försäkringen
i enlighet med motionärernas förslag av samtliga grupperna A—E, motsvarande
ett kapitalvärde den 1 januari 1916 av 26,224,000 kronor, skulle
täckas dels av ett belopp, motsvarande den besparing i nu beräknade
kostnader för understöd och pensionstillägg till i försäkringen redan inneslutna
invalider, som skulle uppkomma vid en utsträckning av övergångstiden
i enlighet med något av de framställda alternativen, dels ock, såsom
förut nämnts, genom ett årligt statsanslag under åren 1917—1940 av
662,000 kronor eller under åren 1917—1950 av 548,000 kronor.

Utskottet, som haft tillfälle att förvissa sig om, att de av pensionsstyrelsen
verkställda beräkningarna äro utförda med mycken försiktighet,
anser för sin del, att till grund för beräkningen av kostnaderna för den
nuvarande generationens pensionering kan läggas en räntefot av 4 %.
Det är sannolikt, att man under den närmaste tiden kan påräkna en
icke obetydligt högre ränta. Arbetarförsäkringsfonden är för närvarande

20

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

placerad till en genom snittsränta av 4,4 %. Statens senast upptagna lån
löpa med en räntefot av 5 %. Det lärer också vara all anledning antaga,
att vi, för den närmare framtiden åtminstone, hava att räkna med
en period av hög ränta. Åven om sedermera en nedgång av räntefoten
skulle komma att ske, må uppmärksammas, att fondplaceringar endast
successivt under loppet av liera år röna inverkan härav. De sakkunniga
(herrar Rob. Benckert, Victor Moll och E. 1’hragmén), som i juli 1914
tillkallades av försäkringsinspektionen och då avgå vo yttrande angående
räntefoten å vissa fondplaceringar, uttala också, att, helst om man räknar
med en medelränta under en längre tidsperiod, anledning saknas antaga, att
sådan placering till 4 V icke kan även framdeles uppnås. Försäkringsinspektionen
uttalar också i underdånigt utlåtande av juli 1914, att antagande
av en räntefot av 4 % vid beräkningen av premier och premiereserv
för lifförsäkring bör anses i och för sig betryggande.

Någon tvekan att godtaga den ståndpunkt, som pensionsstyrelsen intagit
i fråga om användandet av arbetarförsäkringsfonden, har därför icke
synts utskottet böra förefinnas.

Vad angår det årliga statsbidrag, som skulle ytterligare erfordras för
genomförande av motionärernas ifrågavarande förslag, är ju detta, resp.
662,000 kronor eller 548,000 kronor, ganska ringa i förhållande till det
stora antal invalider, som härigenom skulle bliva delaktigt i pensionsförsäkringen.

I själva verket kan, efter vad utskottet från pensionsstyrelsen inhämtat,
antagas, att de beräkningar, som legat till grund för hela pensionsförsäkringen,
äro så försiktigt uppgjorda, att goda utsikter förefinnas,
att det statsbidrag, som för genomförande av motionärernas förslag
skulle under en följd av år erfordras, fullt eller åtminstone till
stor del skulle komma att falla inom ramen av de beräknade statsanslagen
för de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensionstillägg
och understöd. De periodiska undersökningar av pensionsförsäkringsfonden,
som komma att äga rum, skola enligt utskottets uppfattningkomma
att ådagalägga, att pensionsförsäkringen även inom avgiftspensioneringen
äger betydelsefulla vinstkällor, till vilka hänsyn icke
tagits vid de försäkringstekniska beräkningarna.

1 detta sammanhang må uppmärksammas, att något som helst
ytterligare statsbidrag i allt fall icke behöver anvisas förrän för år
1917.

Slutligen torde böra betonas, att de invalider, som, därest motionärernas
förslag biträdes, skulle intagas i försäkringen, måste, i den mån
så ej redan skett, förr eller senare komma att av det allmänna eller av

21

Sammansatta stats- och layutskottats nr 1 utlåtande Nr 1.

enskilda försörjas. Eu del av dem förskaffa sig för närvarande själva sitt
nödtorftiga uppehälle, men med stigande ålder avtaga deras arbetskrafter,
och de måste då falla det allmänna eller den enskilda välgörenheten till
last. I många fall blir det kommunerna, som få taga hand om dem. Det
är i själva verket här närmast fråga om, vem som skall betala deras
underhåll, staten, enskilda eller kommunerna, eller om en samverkan
mellan dessa tre skall äga rum. Det måste synas billigt, att, då staten
lämnar ett avsevärt bidrag till pensionering av en del av de invalider,
som den 1 januari 1D14 befunno sig i åldern mellan 15 och 67 år,
staten också bidrager till de övriga invalidernas underhåll. Något principiellt
skäl att gona en åtskillnad härvidlag, synes i varje fall icke
kunna anföras.

Betäffande härefter de alternativ, som framställts i fråga om utsträckning
av övergångstiden, synes det i motionärernas förslag framställda
alternativet b) eller en utsträckning av övergångstiden till och
med år 1929 vara att föredraga, enär genom antagande av detsamma
understöden icke komma att för någon grupp minskas med mer än 10
och detta endast för dem, som eljest skulle erhålla pensionstillägg
eller understöd till normalt belopp.

Utskottet anser sålunda, att en rättfärdighetsfråga av djup innebörd
här föreligger, och att det är synnerligen behjärtansvärt, att redan nu
taga steget fullt ut och i försäkringen inbegripa alla de från denna uteslutna
invalider, vilkas försörjning ej redan är genom det allmännas
försorg ordnad. I och för pensionsförsäkringens hela ställning och
handhavande är det också betydelsefullt, att så sker.

Då utskottet sålunda förordar bifall till den utvidgning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, som innehålles i herrar Kvarnzelius’ m. fl.
samt Brantings och Nilssons i Bonarp motioner, uppkommer frågan,
huruvida erforderliga bestämmelser böra tillkomma genom ändring av
37 § i pensionsförsäkringslagen eller, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,
genom antagande av en särskild lag beträffande övergångbestämmelserna
eller genom en kombination av båda sätten.

Utskottet har därvid kommit till den uppfattning, att frågan bäst
löses dels genom att till Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring av
vissa paragrafer i pensionsförsäkringslagen också foga viss ändring av
37 §, dels ock genom antagande av en särskild lag angående övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen.

Med avseende å dessa förslag må uppmärksammas, att det befunnits
mest praktiskt, att till den särskilda lagen om övergångsbestäm -

22

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

melserna överflytta bland annat de nu i 37 § jämväl innehållna övergångsbestämmelserna
med avseende å avgiftspensionerna.

Tillika hava några jämkningar av redaktionell art ägt rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med bifall till de i ämnet
väckta motionerna nr 92 i första kammaren av herr
Kvarnzelius m. fl. och nr 237 i andra kammaren av
herrar Branting och Nilsson i Bonarp, måtte för sin
del antaga följande förslag till

A) Lagom
ändrad lydelse av 7, IG, 20, 23 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7, 16, 20, 23 och 37 §§ i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §''

Årsinkomst — —---tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs
belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen
med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes årsinkomst
böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare
ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,
sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående
besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat; dock att, där ändring
sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig
oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,
dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande
pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,
men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensions -

23

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

avgift blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga
avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad lian linnes hava för mycket erlagt.
Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Menar — — — — — efterrättelse.

20 §.

För — — — — — sex.

Ordförande — — — — — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot
väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av
kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma
och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.
Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall
efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången
av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock
suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot
eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes
fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som
för den avgångne återstått.

Sedan — — — — — ordförande.

Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående
indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter
och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av
ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tilllämpning,
samt nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom
meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem
förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,
på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje
kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det
av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid,
då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid
och ställe för sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut
kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens
kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av lands -

24

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tinget för distriktet utsett, genom oi''dförandens försorg i god tid skall
om sammanträdet underrättas.

Suppleanten — — — — besluten.

Ordföranden — — — — ångfartyg.

37 §.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1914; dock att 3, 19
■—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse från och
med den 1 september 1913.

Angående övergångsbestämmelser
är i särskild lag stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915; dock att vad i 7 § stadgas
rörande undantag från den i samma § meddelade bestämmelsen
om beräkning av äkta makars årsinkomst icke må tillämpas, när därigenom
minskning skulle ske av rätt, som före nyssnämnda dag förvärvats.

Lagom
viss ändring av de i 37 § av lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
meddelade övergångsbestämmelser.

Med ändring av vad 37 § andra
stycket av lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring innehåller
häremot stridande förordnas,
att den, som den 1 januari 1914 fyllt
femton men icke sextiosju år och redan

B) Lagom
övergångsbestämmelser i anledning
av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.

Härigenom för ordnas som följer:

l §■

För den, som vid 1914 års ingång
fyllt tjugufem dr, skall den pension
eller del därav, som jämlikt 6 § första

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

25

(Kungl. Maj:t8 förslag.)

dä var till arbete varaktigt oförmögen
samt är 1913 under sammanlagt mer
än fyra månader åtnjutit full försörjning
antingen av enskilda personer
eller ock delvis av enskilda och delvis
av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,
skall äga rätt till understöd
enligt 33 § av nämnda lag, dock
att beloppet av sådant understöd skall
bestämmas till samma procent av eljest
stadgat understödsbelopp som för den,
vilken under år 1914 förvärvat rätt
till understöd, och att understödet
skall utgå tidigast från och med år
1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1915.

(Utskottets förslag.)

stycket i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring eljest skolat
beräknas för man till trettio och för
kvinna till tjugufyra procent av erlagda
pensionsavgifter, i stället utgå
med följande procent av dessa avgifter,
nämligen

för man,

som fyllt 25, men icke 30 dr, med 27 \ procent
» .. 30, » » 35 » » 25

» » 35, » » 45 » » 22 * »

» >> 45 dr >i 20 »

och för kvinna,

som fyllt 25, men icke 30 år, med 22 procent
» a 30, a a 35 a a 20 a

» » 35, » » 45 a a IS »

a a 45 dr » 16 a

Den ökade kostnad, som av denna
bestämmelse föranledes, bestrides av
statsmedel.

2 §■

Rätt till understöd enligt 33 § i
lagen om allmän pensionsförsäkring
tillkommer ej den, som vid 1914 års
ingång fyllt femton år och redan då
var till arbete varaktigt oförmögen
samt är 1913 under sammanlagt mer
än fyra månader åtnjutit full försörjning
av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

3 §.

1 mom. För den, som före utgången
av år 1929 förvärvat rätt en6
samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

26

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till pensionstillägg eller understöd
eller till ökning därav, bestämmes,
med den begränsning, som omförmäles
i 2 mom. här nedan, beloppet av
pensionstillägg, understöd och ökning
till följande procent av i nämnda
lag eljest stadgat belopp, nämligen:

för den, som under

dr 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent,

» 1915

»

»

»

» 60

» 1916

»

»

»

» 70

» 1917

»

»

»

» 80

åren 1918-

-1929 »

»

o

» 90

2

mom.

För

den,

vilken

1914 års ingång fyllt sextiosju ar, så
ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt
fyllt femton men icke sextiosju
år och redan då var till arbete varaktigt
oförmögen samt är 1913 under
sammanlagt mer än fyra månader
åtnjutit, full försörjning antingen av
enskilda personer eller ock delvis av
enskilda och delvis av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes
beloppet av understöd eller
ökning därav till 50 procent av i
lagen om allmän pensionsförsäkring
eljest stadgat belopp.

4 §■

I fråga om pensionstillägg eller
understöd, som i 3 § sägs. skall stadgandet
i 31 § första stycket andra
punkten av lagen om allmän pensionsförsäkring
icke äga tillämpning; dock

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

21

(Kungl. Maj;ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

att understöd, varom förmäles i 3 §
2 inom. här ovan, icke i något fall
utgår för tiden före den 1 januari

1916.

«5 §.

Vid bestämmande av årsinkomst
enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring
skall hänsyn icke tagas
till understöd från Vadstena krigsmansliuskassa,
genom flottans pensionskassa
utgående pensioner till avskedade
båtsmän och marinsoldater eller
gratifikationer och pensioner från
Invalid husfond en.

Denna lag träder i kraft den
1 juli 1915.

2:6) att herr Olaussons motion, nr 15 i andra
kammaren, icke måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1915.

På sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

ö O

AXEL SCHOTTE.