Statsutskottets utlåtande Nr 84.

3

Nr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
järnvägsförbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten
vid Haparanda.

(4:e avd.)

I én till riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling
överlämnad proposition, nr 186, av den 27 april 1915, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels — under förutsättning
att mellan Kungl. Maj:t och kejserliga ryska regeringen överenskommelse
träffas angående åvägabringande av järnvägsförbindelse
mellan statsbanan Karungi—Haparanda och finska järnvägsnätet i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av särskilda delegerade för svenska och
ryska regeringarna den 12 april 1915 upprättat förslag till konvention
— besluta ej mindre anordnande av dylik järnvägsförbindelse medelst
framdragande av järnvägsspår från Haparanda söder om staden belägna
station i östlig riktning över Torne älv på brö, sträckande sig mellan
lämplig punkt söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) å finska sidan,
än även till följd därav erforderlig utvidgning av Haparanda station;
dels för påbörjande av berörda arbeten, såvitt på Sverige ankommer,
för år 1916 anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel,
med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan under
år 1915 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 400,000 kronor;
dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits, besluta,
att de i statsverkspropositionen bland inkomsterna i 1916 års
riksstat upptagna lånemedel skola höjas med 1,000,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört
följande:

»I skrivelse den 26 april 1915 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
om avlåtande av proposition till riksdagen angående åvägabringande
av förbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten vid Haparanda.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, må i fråga om
den beslutade statsbanan Karungi—Haparanda erinras om följande.

Med bifall till Ivungl. Majrts därom gjorda framställning bar 1913
års riksdag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
av mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning av en statsbana från Karungi
till Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen borde
genomgå, samt för påbörjande av nämnda anläggning för år 1914
anvisat ett anslag av 600,000 kronor.

Därefter har 1914 års senare riksdag för avslutande av arbetena å
nämnda bana anvisat ett anslag av 1,042,400 kronor.

Beträffande sträckningen av ifrågavarande järnväg hade vid ärendets
förberedande handläggning olika meningar gjort sig gällande. Enligt
det sedermera antagna alternativet skulle banan utgå från Karungi och
löpa genom Tornedalen i sydlig riktning till Haparanda. Vid ärendets
föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1913 anförde dåvarande
chefen för civildepartementet, bland annat, att enligt hans mening stationen
i Haparanda borde förläggas söder om staden samt att en framtida
anknytning med det finska järnvägsnätet icke kunde ifrågasättas
annat än söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå kyrka på
finska sidan.

I den skrivelse, nr 252, varigenom 1913 års riksdag anmälde sitt
beslut beträffande anläggandet av ifrågavarande statsbana, uttalade riksdagen
sin anslutning till departementschefens ovan angivna uppfattning
rörande läget för Haparandastationen och en blivande anknytningslinje.

Läget för stationen vid Haparanda ävensom för en framtida järnvägsförbindelse
över Torne älv är alltså — beträffande sistnämnda förbindelse,
såvitt på Sverige ankommer — av statsmakterna i princip
fastslaget.

I enlighet härmed har också Kungl. Maj:t sedermera fastställt dels
genom nådigt brev den 4 september 1914 definitiv plan för ifrågavarande
statsbana, dels genom nådigt brev den 28 november 1914 läget för stationen
vid Haparanda. Kungl. Maj:t har vidare den 20 januari 1915 anbefallt
järnvägsstyrelsen att, efter verkställande av erforderliga undersökningar,
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag och kostnadsberäkning i fråga
om anordnande, såvitt på Sverige ankomme, av trafikförbindelse mellan
nämnda statsbana och finska järnvägsnätet, därvid förutsättning skulle
vara, att för ändamålet erforderlig brobyggnad utfördes mellan lämplig
punkt söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) på finska sidan.

I ovannämnda skrivelse den 26 april 1915 har järnvägsstyrelsen
anfört följande.

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Till åtlydnad av den genom nyssnämnda nådiga brev den 20 januari
1915 givna befallning igångsattes omedelbart de för uppdragets fullgörande
erforderliga undersökningarna och kostnadsberäkningarna, dock
utan att järnvägsstyrelsen haft tillfälle att därvid samarbeta med vederbörande
myndigheter å finska sidan.

Dä dessa emellertid måste hava ett visst inflytande i flera detaljer,
såsom beträffande brolägets närmare bestämmande, brons och gränsbangårdens
anordnande m. m., har styrelsen icke kunnat åstadkomma någon
slutgiltig utredning i frågan. Styrelsen har ändock velat överlämna ett nu
föreliggande förslag till ordnandet av förbindelsen mellan de svenska
och finska järnvägsnäten på sätt, som styrelsen tänkt sig lämpligt vad
beträffar de på svenska sidan erforderliga anläggningarna.

Med överlämnande av karta samt plan- och profilritningar, utvisande
den ifrågasatta sträckningen från den till läget fastställda stationen vid
Haparanda å bro över Torne älv, anför styrelsen, att det sålunda uppgjorda
preliminära förslaget innebär byggande över älven av en enkelspårig
järnvägsbro, som dock skulle vara försedd med spår av såväl svensk
som finsk spårvidd. Bron skulle således kunna passeras av antingen
svenska eller finska tåg, men ej av båda slagen samtidigt. För sjöfartens
behov skulle bron förses med ett svängspann, vars centrumpelare
förlagts på svenska sidan om gränsen. De fria segelöppningarna
vore föreslagna att givas 20 meters bredd, varjämte grundläggningsdjupet
skulle tillåta ett framdeles möjligen erforderligt vattendjup i
desamma av 5 meter under älvens lägsta vattenyta. Bangården i Haparanda
vore konstruerad under sådan förutsättning, att de svenska tågen
skulle framgå till Torneå station och de finska till Haparanda för att där
omlastas. Bangården vore avsedd att förses med anordningar för passagerarnas
omstigning samt för godsomlastningen.

Kostnaderna för genomförande av det utav järnvägsstyrelsen sålunda
upprättade förslaget hade beräknats till 1,580,000 kronor, utöver vad
som redan beviljats för statsbanan Ivarungi—Haparanda. Styrelsen har
därvid såsom självfallet antagit, att Sverige skulle i sin helhet bekosta
de anordningar, som falla på svenska sidan om riksgränsen, och Finland de
på den finska sidan fallande. Kostnaderna fördela sig på de olika anordningarna
i huvudsak på följande sätt, nämligen för utbyggnad av den
redan beslutade stationen vid Haparanda, utöver vad som erfordras för
denna bangård, betraktad endast såsom slutstation för nyssnämnda statsbana,
omkring 560,000 kronor, för bron över Torne älv 615,000 kronor
och återstående belopp eller omkring 405,000 kronor för huvudlinje öster
om bangården, vägportar, marklösen, oförutsedda utgifter, arbetets ledning
och förvaltning m. m.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

I detta sammanhang har styrelsen uttalat såsom sin mening, att de
eljest vanliga villkoren vid beslutandet av statsbanor angående fri upplåtelse
av mark m. m. icke torde böra i detta fall uppställas. Det
torde nämligen knappast kunna sägas, att nu ifrågavarande järnvägsförbindelse
vore av den beskaffenhet, att man kan förutse, att vederbörande
kommuner eller enskilda skulle kunna förmås att ikläda sig kostnaderna
för uppfyllandet av dessa villkor, och styrelsen anser för sin del också
frågan om markförvärvet och andra ersättningar av samma natur i detta
fall av så underordnad betydelse, att hela frågan om järnvägsförbindelsens
åstadkommande icke bör göras beroende av densamma.

Innan jag fortsätter redogörelsen för järnvägsstyrelsens framställning,
tillåter jag mig erinra, att, sedan järnvägsstyrelsen den 20 januari
1915 erhöll uppdrag att verkställa utredning angående den ifrågasatta
sammanbindningen av de bägge ländernas järnvägsnät, en konferens på
föranstaltande av Kungl. Maj:t under innevarande april månad avbållits
i Stockholm mellan av svenska och ryska regeringarna utsedda särskilda
delegerade för förhandling i denna fråga.

Vid nämnda konferens hava de delegerade enat sig om att föreslå
sina respektive regeringar att tillsätta en kommission av två svenska
och två ryska ingenjörer med uppdrag att utarbeta fullständigt och
detaljerat förslag rörande såväl sträckningen av järnvägen mellan den
redan fastställda platsen för den blivande järnvägsstationen söder om
Haparanda på svenska sidan och järnvägsbron över Lihakajoki på finska
sidan som ock anläggandet av järnvägsbro över Torne älv mellan nämnda
järnvägsstation och finska ön Björkön.

De delegerade hava vidare överenskommit att föreslå sina respektive
regeringar att efter vederbörlig granskning av det detalj förslag, som sålunda
skulle komma att framläggas av ovannämnda kommission, framdeles
avsluta en konvention rörande anknytningen mellan de båda
rikenas järnvägsnät i huvudsaklig överensstämmelse med ett av de delegerade
utarbetat, den 12 april 1915 dagteclcnat principförslag.

Till följd av remiss bar chefen för generalstaben den 19 april 1915
avgivit yttrande över sistberörda förslag och därvid förklarat sig under
angiven förutsättning icke hava något att erinra mot det sätt för ordnandet
av förbindelsen mellan svenska och ryska järnvägsnäten, som
ifrågavarande förslag till överenskommelse innebär-.

Därefter bar järnvägsstyrelsen i infordrat yttrande av den 24 april
1915 meddelat, att styrelsen icke bar något att erinra mot de delegerades
berörda förslag.

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

7

Jag återgår nu till järnvägsstyrelsens förevarande framställning, i
vilken ytterligare anföres följande.

Styrelsen kan icke bestämt förutse, när omförmälda ingenjörskommission
kan hava slutfört sitt arbete och alltså ett slutgiltigt
förslag till de för järnvägsnätens sammanknytning erforderliga järnvägsanläggningarna
kan föreligga. Styrelsen har emellertid anledning
antaga, att kommissionen kommer att mycket snart tillsättas samt sedan
bedriva sina arbeten med största skyndsamhet. Under inga förhållanden
kan dock resultatet av dess arbete föreligga så tidigt, att ett framläggande
av det slutgiltiga förslaget kan ske till årets nu samlade riksdag.
Styrelsen anser emellertid starka skäl tala för, att frågan ändock
förelägges riksdagen redan nu, i vilket fall detta måste ske i det skick,
utredningen för närvarande befinner sig. Styrelsen utgår då därifrån,
att den ovannämnda ingen]örskommissionen över huvud taget icke kan
komma att påvisa behovet av järnvägsförbindelsens utförande på svensk
sida på något väsentligt från styrelsens eget förslag avvikande sätt och
att alltså den tekniska och ekonomiska innebörden av frågan med tillräcklig
noggrannhet kan låta sig bedömas av det redan föreliggande utredningsmaterialet.
Givetvis måste skiljaktigheter förväntas uppkomma
såväl beträffande de tekniska detaljerna som beträffande de för närvarande
beräknade kostnaderna, men dessa skiljaktigheter böra icke kunna
tillmätas avgörande betydelse vid statsmakternas prövning av och beslut
i principfrågan.

I fall ingenjörskommissionens fullständiga förslag skulle avvaktas,
innan frågan förelägges riksdagen, kan densamma icke bliva behandlad
förrän vid 1916 års riksdag. Byggnadstiden för bron, såsom det för
anläggningens utförande i tidshänseende bestämmande arbetet, måste, i
fall man icke förutsätter en synnerligen dyrbar och osäker arbetsplan
med dess utförande på en vinter, bliva i det närmaste två år, räknat
från hösten det ena året till våren det tredje. På grund av vattenstånds-
och isgångsförhållanden i älven är det nämligen icke lämpligt
att påbörja arbetena med brobyggnaden förrän på hösten, då floden
fallit undan. Härvid kunna de nödiga grundläggnings- och pelarmurningsarbetena
utföras under påföljande vinter. Under den därpå följande
våren och sommaren kunna på grund av isgång, högflod och timmerflottning
de nödiga ställningsbyggnaderna för brojärnets uppsättande
icke utföras i älven. Järnuppsättningsarbetet måste därför uppskjutas
till nästkommande vinter, och bron kan alltså icke vara färdig förrän till
våren 1918. Under förutsättning, att riksdagsbeslut om brobyggnadens
utförande föreligger redan år 1915, skulle däremot arbetena kunna vara

8

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

färdiga till våren 1917. Beträffande frågans beroende av den andra
parten torde nämligen kunna antagas, att anslagsfrågan bliver löst före
årets utgång. Arbetena skulle därefter genast kunna igångsättas och
genom frågans framläggande för innevarande års riksdag alltså ett års
byggnadstid vinnas.

I detta sammanhang framhåller styrelsen också, att såväl av praktiska
och ekonomiska skäl som med hänsyn till den vid järnvägsbygget anställda
stammen av arbetare och ingenjörer det är angeläget, att de ifrågasatta arbetena
komma att bedrivas i en följd med de pågående arbetena å statsbanan
Karungi—Haparanda.

Med anledning av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att — under förutsättning
att mellan Kungl. Maj:t och kejserliga ryska regeringen kan träffas
överenskommelse angående järnvägsförbindelsens mellan de svenska och
finska järnvägsnäten utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det
förslag till konvention, som av de särskilda delegerade upprättats, samt
att medel för förbindelsens utförande på sålunda avtalat sätt även av
grannlandet anslås — dels besluta, att järnvägsförbindelse skall åstadkommas
mellan de nämnda järnvägsnäten medelst framdragande av järnvägsspår
från det fastställda läget för Haparanda station söder om staden
och över Torne älv på bro, sträckande sig över till ön Björkön på
finska sidan, samt att Haparanda station utbygges till gränsstation, dels
och för eventuellt påbörjande av dessa arbeten anvisa för år 1916 1,000,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav i förskott redan år 1915 utanordna
400,000 kronor.

Det av järnvägsstyrelsen sålunda framlagda förslaget anser jag mig
böra tillstyrka, och åberopar jag därvid den ovan återgivna utredningen
i ärendet.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag vidare, att de villkor om
kostnadsfri upplåtelse av mark m. m., som eljest uppställas vid beslutande
av nya statsbanor, med hänsyn till de i förevarande fall föreliggande
särskilda förhållandena här icke böra ifrågasättas.

Mot styrelsens framställning om anvisande till ifrågavarande ändamål
för ar 1916 av ett belopp av 1,000,000 kronor, varav under år 1915
förskottsvis skulle kunna utgå 400,000 kronor, har jag icke något att erinra.
Då kostnaderna för anläggningen böra bestridas av lånemedel, torde vid
bifall till framställningen de i statsverkspropositionen bland inkomsterna
upptagna lånemedel böra höjas med 1,000,000 kronor.»

Statsutskottets utlåtande Nr Sd.

9

Under åberopande av den sålunda av departementschefen lämnade
utredningen i ärendet får utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t
och kejserliga ryska regeringen överenskommelse träffas
angående åvägabringande av järnvägsförbindelse mellan
statsbanan Karungi—Haparanda och finska järnvägsnätet
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av särskilda
delegerade för svenska och ryska regeringarna
den 12 april 1915 upprättat förslag till konvention, besluta
ej mindre anordnande av dylik järnvägsförbindelse
medelst framdragande av järnvägsspår från Haparanda
söder om staden belägna station i östlig riktning över
Torne älv på bro, sträckande sig mellan lämplig punkt
söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) å finska
sidan, än även till följd därav erforderlig utvidgningav
Idaparanda station;

b) för påbörjande av berörda arbeten, såvitt på
Sverige ankommer, för år 1916 anvisa ett anslag av
1,000,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav
förskottsvis redan under år 1915 av tillgängliga medel
utanordna ett belopp av 400,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 11 maj 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Närvarande: se under utlåtandet nr 83.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. (i samt. 51 käft. (Nr 83—87.)

2