Statsutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagen kansli den 6 maj 1915 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till iståndsättande av Sandvikens hamn på Öland.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i punkt 21
under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas angående anslag för anordnande
av skydd mot stendrift i Sandvikens hamn samt bortmuddring av i
hamnen inkommen sten, tillsvidare för ändamålet beräkna ett anslag på
extra stat för år 1916 av 50,000 kronor; med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1915 utanordna beloppet.

Därefter har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen den 5 mars 1915
avlåten proposition (nr 59), under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
såsom bidi’ag till bestridande av kostnaden för iståndsättande av Sandvikens
hamn i Persnäs socken på Öland i enlighet med den av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen därför upprättade arbetsplan bevilja ett
anslag av 248,000 kronor samt därav på extra stat för år 1916 anvisa
ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1915 utanordna sistnämnda
belopp.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

För iståndsättande av ifrågavarande hamn hava vid upprepade tillfällen
utförts omfattande arbeten, för vilka bidrag av statsmedel beviljats
till ett sammanlagt belopp av 110,700 kronor.

Härvid har man haft att övervinna åtskilliga av naturförhållandena
på platsen betingade ogynnsamma omständigheter, nämligen dels en

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 48 höft. (Nr 76—77.)

2

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Utskottets
yttrande.

söderifrån kommande sanddrift, dels ock en från norr kommande stendrift.
Den senare har utövat sin inverkan i två avseenden. Vid nordliga och
nordvästliga stormar ha nämligen stora massor sten dels slungats in i
hamnen och tornat upp sig till betydande drivor, dels även, enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens mening, under senare åren i övervägande
grad, sugits in i hamnen genom det mot väster öppna gattet, varigenom
tillträdet till hamnen avsevärt försvårats.

Emot sanddriften synes den i hamnens södra del uppförda hamnarmen
hava åstadkommit ett verksamt skydd, varemot hittills verkställda
åtgärder mot stendriften icke visat sig tillfyllest. Dessa åtgärder hava
huvudsakligen bestått i anläggande av en bågformig hamnarm, avsedd
till skydd mot nordlig och nordvästlig sjö samt, utanför denna, en i
västsydvästlig riktning gående vågbrytare.

Det nu föreliggande förslaget avser att motverka stendriften dels
genom en förstärkning och avsevärd förhöjning, till 4 meter över lågvattenytan,
av vågbrytaren, dels ock genom en förlängning av densamma
i nordvästlig riktning ut till ett vattendjup av omkring 4,8 meter under
lågvattenytan. Härtill skulle komma uppmuddring av hamnen, borttagande
av en från norra hamnarmen uppförd mindre tvärarm, vilken
visat sig icke motsvara sitt ändamål, samt förändring av norra hamnarmen
till lastbrygga. Kostnaderna för förslagets genomförande hava
beräknats till 275,500 kronor. Av detta belopp skulle nio tiondelar eller,
i runt tal 248,000 kronor utgå i form av statsanslag och Persnäs kommun,
jämlikt åtagande, svara för återstoden eller 27,500 kronor. Härjämte
skulle nämnda kommun, likaledes enligt åtagande, för framtiden
ansvara för underhållet av hamnen.

Av den verkställda utredningen framgår, att de hittills för hamnens
iståndsättande vidtagna åtgärderna icke visat sig tillfyllest. Beträffande
anledningen härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande
hänvisat till de använda konstruktionernas för klena beskaffenhet
och särskilt vågbrytarens alltför ringa höjd samt den gent emot
rådande stendrift ofördelaktiga riktning särskilt den yttre vågbrytaren
erhållit.

I dessa avseenden synes det nu föreliggande förslaget innebära
givna förbättringar. Det har framkommit efter en synnerligen omfattande
teknisk undersökning och den framlagda arbetsplanen är utarbetad
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet har följaktligen härutinnan
ingen anmärkning att framställa. Icke heller den verkställda
kostnadsberäkningen har givit utskottet anledning till erinran.

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

3

Vad angår behovet av de ifrågasatta åtgärderna, har utskottet funnit
uppenbart, att hamnen i sitt nuvarande skick icke motsvarar de anspråk,
som lära kunna ställas på densamma. Åven synes det utskottet ådagalagt,
att några åtgärder i syfte att t. ex. genom muddring göra hamnen
mera användbar utan att effektiva förstärkningsanordningar vidtagas,
med säkerhet skulle visa sig fullständigt förfelade.

Hamnen har också hittills ansetts vara av den betydelse såväl för
orten och den därstädes bedrivna stenindustrien som ock för det allmänna,
exempelvis såsom nödhamn, att, såsom ovan nämnts, för dess vidmakthållande
och förbättrande avsevärda statsbidrag beviljats, ett förhållande
som står i full överensstämmelse med riksdagens under de senare åren
visade särskilda intresse för upphjälpande av rikets hamnväsende i allmänhet.

I vad sålunda anförts skulle utskottet under vanliga förhållanden
anse tillfyllestgörande skäl för beviljande av det begärda anslaget föreligga.
Utskottet har emellertid ingalunda förbisett, att under nu rådande
ekonomiska situation stor varsamhet vid beviljande av anslag är av
nöden. Enligt utskottets uppfattning föreligga likväl i detta fall särskilda
omständigheter, vilkas avgörande betydelse utskottet icke kunnat
underkänna. Av utredningen i ärendet framgår nämligen, att invånarna
i Persnäs socken äro för sin utkomst till väsentlig del beroende av stenindustrien
inom socknen, för vars bestånd i sin tur givetvis erfordras,
att hamnen sättes i sådant skick, att den kan med trygghet angöras
av de för stenutförseln använda fartygen. Hamnens nuvarande beskaffenhet
har, såsom utredningen visar, medfört en väsentlig nedgång i
ortens allmänna rörelse, däri inbegripet nämnda industri. Utskottet har
icke kunnat undgå att se ett samband mellan detta förhållande och den
utomordentligt starka emigrationen från Persnäs socken. Det synes med
allt skäl vara att befara, att om hamnen lämnas i sitt nuvarande skick
och sålunda alltmer får förfalla, stenindustrien kommer att helt gå under
och folkminskningen inom socknen att fortgå ännu hastigare än
hittills. Försättes åter hamnen i gott stånd, synes grundad förhoppning
förefinnas, att stenindustrien skall förete nytt uppsving och skänka utkomst
åt en väsentligt talrikare befolkning än för närvarande.

Då utskottet sålunda anser sig böra tillstyrka beviljande av det av
Kungl. Maj:t äskade anslaget, sker detta dock under förutsättning, att
bättre garantier i avseende å det behöriga underhållet av hamnen än
de nu erbjudna kunna vinnas. Stor sannolikhet synes nämligen vara
för handen, att Persnäs kommun med sin ringa ekonomiska bärkraft icke

4

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

skall mäkta infria sitt i förevarande avseende gjorda åtagande. Vid
sådant förhållande och då hamnen närmast är att hänföra till sådan
mindre hamnanläggning, som omförmäles i kungl. kungörelsen den 27
juni 1914 angående statsbidrag till väganläggningar m. m., synes skäligen
kunna uppställas den fordran, att den i berörda kungörelse förekommande
bestämmelsen om skyldighet för landstinget att ansvara för
den framtida underhållskostnaden jämväl tillämpas i förevarande fall.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må såsom bidrag till bestridande av
kostnaden för iståndsättande av Sandvikens hamn i
Persnäs socken på Oland i enlighet med den av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen därför upprättade arbetsplan
bevilja ett anslag av 248,000 kronor samt därav
på extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av 50,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1915 utanordna sistnämnda
belopp; dock under villkor att vederbörande
landsting jämte Persnäs kommun förbinder sig att
ansvara för den framtida underhållskostnaden för hamnanläggningen.

Stockholm den 6 maj 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. It. Kvarnzelius, O. Jonsson,
O. M. Strömberg, Ii. H. K. Ericson, C. G. Ekman, G. M. II. Ekelund, J. Nilsson, J. L.
Widell, O. Bruce, C. I. Asplund och C. G. Österberg samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. Rydén i Malmö, C. Persson i
Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, A. Anderson
i Råstock, II. Lemke, C. B. Jansson i Falun, J. Pålsson, J. Erlansson och J. A. Ingvarson.